Författarintervju: Jessica Johansson

Jessica Johansson är en av årets debutanter och hon är inte bara författare utan även litteraturvetare, skribent och bloggare. Varsågoda – veckans författarintervju!

Foto: Stephanie Vukmanic

Foto: Stephanie Vukmanic

Du har precis släppt din debutroman Thrillerliv. Vad har du fått för reaktioner på boken?
– Mer specifikt är det ju förlaget X Publishing som har släppt boken. Jag har fått jättefina reaktioner hittills. Det betyder enormt mycket som debutant, eftersom det är svårt att nå igenom bruset i ett hav av nyutgiven litteratur. Jag fick till exempel en jättefin recension i SvD. Flera bokbloggare har också varit positiva. Jag ser fram emot fler fina reaktioner (förhoppningsvis).

Hur har processen fram till färdig bok sett ut för dig?
– Från början var detta en 80 sidor lång, prosaisk dikt. Sedan fick jag för mig att jag skulle göra om den till roman och det gick på tre veckor, därefter skickade jag in den till tre förlag och fick napp från X Publishing! Det har efter det varit en lång redigeringsprocess där jag har förstått vilken viktig roll redaktören spelar. Romanen är hundra gånger bättre nu än när de beslutade sig för att ge ut den. Men för mig som inte har så mycket tålamod och som i vanliga fall inte redigerar mina texter så mycket, har det stundtals känts som att processen aldrig skulle ta slut. Nu saknar jag den istället, så det är tur att jag snart ska skicka in min andra roman till förlaget. Folk blir helt förskräckta när jag säger att jag gjorde om den från dikt till roman på tre veckor. Själv har jag så svårt för den här grejen att allt ska ta tid. En dikt ska ta ett år att skriva. Själv skriver jag en dikt på några minuter och tycker inte att det är något konstigt med det. Visst är det bra att ha respekt för skrivprocessen, det kan vara bra att låta saker ligga för att se dem med nya ögon. Men det har gått för långt, varför ska vi upprätta regler för hur saker bör vara? Alla skriver självklart olika fort, olika mycket och har olika hög grad av prestationsångest inför det skrivna. Jag känner ofta direkt om det är bra eller om jag ska radera och skriva nytt.

Vad gör du när skrivlusten tryter?
– Jag tror inte på skrivlust när det kommer till prosa, så jag tvingar mig att skriva vidare. Ibland skriver jag ingenting på många månader, men när jag väl kommer igång går det väldigt fort. Jag skriver ju också poesi och ritar. Jag ser också artikelskrivandet som någonting kreativt, eftersom det inspirerar mig mycket.

Vad inspirerar dig?
– Samtiden inspirerar mig eftersom den är så sjuk, jag kan inte låta bli att skriva om den. Jag inspireras ofta också av att läsa om andra konstnärer, författare eller litterära rörelser. Sedan är jag som Patti Smith på det viset att jag värnar om mina högt aktade förebilder. Jag liksom frotterar mig i dessa förebilder och hämtar min inspiration från deras kraft och skaparlusta. Bland dem kan nämnas just Patti Smith, Suzanne Osten, Sylvia Plath, Marguerite Duras, Thåström, Lukas Moodysson, Moa Martinson, Selma Lagerlöf, Gunnar Ekelöf och så vidare.

Thrillerliv_framsida_printoriginal_130709Hur ser din framtid ut? Skriver du på något nytt?
– Oh ja, jag har som sagt snart färdigställt den första versionen av min andra roman. Den är något helt annat än Thrillerliv, så vi får se om förlaget nappar. Jag skriver ju också regelbundet artiklar, litteraturkritik och reportage i lite olika tidningar. Sedan är jag med i en poesirörelse, som heter La poème kalashnikov. Vi vill sprida poesin och ger regelbundet ut stencildiktsamlingar för ett lättillgängligt format. Vi är inspirerade av bl.a Vesuvius, en poesirörelse som på 70-talet höll på mycket med stenciler och där bl. a Bruno K. Öijer och Per-eric Söder var med. I våras gav jag ut ett alternativt seriealbum i stencilformat, som heter 100.000 ledsna flickor. Jag har snöat in på att rita ledsna flickor och håller nu på med en grej som jag hoppas kan bli något större, på samma tema. Jag tänker bara köra på nu, det finns inget stopp!

Om du bara fick läsa en bok resten av ditt liv, vilken skulle det vara? Varför?
– Det är en totalt omöjlig och ångestframkallande fråga för en bokoholist och abibliofob som jag är. Jag har hela hemmet fullt av olästa och lästa böcker, hyllorna i vår lilla etta dignar av litteratur. Så jag hoppas att det scenariot aldrig kommer uppstå. Däremot är jag glad att jag precis har kommit igång med min bokblogg, Ord och inga visor, igen. Jag har saknat den. Bokmässan gav mig den slutliga inspirationsknuffen som jag behövde för att vilja börja blogga om det jag läser. Jag har ju hållit på med den sedan 2006 så det vore snopet att lägga ner nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s