Lazarus av Lars Kepler

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST TIDIGARE DELAR!

En död man hittas i en lägenhet i Oslo. När polisen öppnar frysboxen i köket gör de ett fruktansvärt fynd. Offret visar sig vara en dittills okänd gravskändare och trofésamlare. Några dagar senare kontaktar en tysk kommissarie Joona Linna och ber om hjälp med ett mordfall på en camping utanför Rostock. Joona förstår att mönstret som framträder är vansinnigt och samtidigt omöjligt att ignorera. Vissa skulle kalla det för ett mirakel om någon återvände från döden – andra skulle kalla det för en mardröm.

Egentligen hade jag tänkt vänta med att ta mig an den här boken. Varför vet jag egentligen inte men jag kände aldrig ”wow” när det stod klart flera månader i förväg att Lazarus skulle släppas i oktober och jag var inte en av dem som förbokade så tidigt att jag hann glömma. Jag tänkte snarare att jag skulle läsa den när tid fanns, kanske lyssna på som ljudbok och köpa boken vid nästa rea. Efter bokmässan blev jag dock rejält taggad och det har bara fortsatt i takt med att folk lagt upp mer och mer om boken, om författarna och pratat Joona Linna och Saga Bauer. Till slut kunde jag inte hålla mig och i fredags dök paketet från Adlibris ner.

Precis som vanligt kastas vi direkt in i mordfall och Joona Linnas värld. Boken tar vid i stort sett där den senaste, Kaninjägaren, slutade och man kommer snabbt in i handlingen. En av Keplers styrkor är de korta kapitlen och sättet att verkligen hålla läsaren kvar genom spänning och till viss del cliffhangers. Detta är såklart återkommande även i Lazarus, vilket gör att det blir ett bra driv i läsandet och trots att boken är på 500+ sidor känns det som att man flyger genom pappren.

En annan av Keplers styrkor är det råa i berättandet. De försöker inte släta över något och skriver de om en psykopat så är det verkligen en psykopat. De kryper liksom in under skinnet på en och det kan sluta med att man sitter och tuggar på sina egna fingrar. Exempelvis var jag nog inte ensam om att tycka att det var väldigt obehagligt med fönster under och efter jag hade läst Stalker. Keplers berättande gör att man hela tiden sitter på helspänn.

Jag skriver inte så mycket om själva handlingen eftersom det finns risk att jag avslöjar något men det var en riktigt, riktigt spännande bok och jag ångrar inte en sekund att jag beställde och slukade den ändå. Kepler hör definitivt till favoriterna och jag ser redan fram emot nästa bok i serien.

Mitt betyg: 5/5

Författare: Lars Kepler
Serie: Joona Linna #7
Utgivningsår: 2018
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 24 oktober 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare lästa böcker av författarna:
– Hypnotisören (Joona Linna #1)
– Paganinikontraktet (Joona Linna #2)
– Eldvittnet (Joona Linna #3)
– Sandmannen (Joona Linna #4)
– Stalker (Joona Linna #5)
Kaninjägaren (Joona Linna #6)

Det som göms i snö av Carin Gerhardsen

Ett otroget kärlekspar sätter sig i bilen för att hitta en avskild mötesplats. En ung, vilsen kvinna får oväntat lift av en främling. En man kör för fort på de snötäckta vägarna. Alla inblandade har passerat samma ravin. Men bara en har kört någon av vägen, bara en har lämnat någon att dö.

Från att inte ha känt till varandra knyts de samman av en eskalerande våldsspiral, och fastän ingen av dem känner till hela bilden är det ändå någon som vet tillräckligt för att berätta historien.

Det var länge sedan jag läste en bok som var så full av twister och oväntade vändningar. Spänningen finns där redan från första sidan och ju mer pusselbitar man får, desto snabbare går det nästan att läsa för mig. Sidorna bara springer iväg och snart har man nått slutet. Och vilken resa det blev!

Innan dess får vi dock stifta bekantskap med bland andra Kerstin, Sandra, Jan och Jeanette. De har alla olika bakgrunder och lever på olika sätt men samtidigt är det något som rycker tag i dem alla. Vad har de gemensamt? Vi får möta karaktärer ur deras egen synvinkel men även från andras perspektiv. Det är riktigt intressant att följa med på författarens väg mot att nysta upp alla halvlösa knutar och slutligen få en välskriven och bra story.

Jag kommer garanterat att läsa mer av Carin Gerhardsen och det är absolut dags att ta tag i Hammarbyserien. Tycker ni inte?

Stort tack Bookmark Förlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Carin Gerhardsen
Utgivningsår: 2018
Förlag: Bookmark Förlag
Utläst: 15 oktober 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus

Den tredje rösten av Cilla & Rolf Börjlind

När Abbas el Fassi en dag slår upp tidningen får han en chock. Utanför hans gamla hemstad Marseille har Samira, en blind kvinna som han en gång haft en omstörtande kärleksaffär med, hittats styckad. De träffades på en cirkus: han skulle bli knivkastare, hon var target girl. Abbas har aldrig kunnat glömma henne. Nu måste han åka till Marseille igen för att ta reda på vad som hänt. Men för att kunna göra det måste han ta hjälp av sin gamle beskyddare, den före detta polisen Tom Stilton.

Samtidigt hittas tulltjänstemannen Bengt Sahlman hängd i sitt hem i Rotebro. Polisen konstaterar snart att det rör sig om ett fingerat självmord och sätter dådet i samband med ett parti droger som tullen beslagtagit. Utredningen hamnar hos Mette Olsäter som ingår i ledningsgruppen för en internationell operation mot illegal droghandel på nätet.

Den unga polisen Olivia Rönning kommer i kontakt med mordet på Sahlman, men följer andra spår än huvudutredningen. Spår som leder henne in i riskkapitalismens cyniska värld. Hon upptäcker att motivet till mordet finns att hitta i kretsar som tjänar grova pengar på att mjölka det svenska välfärdssystemet.

Men hennes spår korsas av trådar från Stilton och Abbas el Fassis privata undersökning i Marseille. Stilton och Rönning inser att mordgåtorna hänger ihop och börjar samarbeta för att lösa dem.

Eftersom Springfloden II startat på SVT nyligen blev det helt plötsligt lite mer bråttom att läsa paret Börjlinds andra bok i serien om Tom Stilton och Olivia Rönning, Den tredje rösten. Denna andra säsong är nämligen baserad på den boken och i vanlig ordning vill jag gärna läsa boken först. Nu är det dock gjort och jag har äntligen fått börja titta på säsong två.

Åter till boken då. Precis som med den första boken i den här serien, Springfloden, rycks man snabbt med i handlingen. Det händer mycket och författarna lyckas hålla intresset högt genom hela boken, vilket i sig inte är så konstigt med deras bakgrund som manusförfattare. Trots att det var ett tag sedan jag läste första boken kommer jag snabbt in i det hela igen och jag skulle även vilja påstå att det går bra att läsa böckerna fristående om man så vill.

Det har ju hänt en del med karaktärerna sedan förra boken. Olivia är rådvill och vet inte vad hon ska göra med sin framtid och lite samma öde verkar ligga i Stiltons händer. Man märker dock av en annan typ av karaktärsutveckling och det tycker jag är intressant. Jag har lite svårt för Olivias handlande emellanåt och det faktum att hon störtar ut i saker som hon inte har en aning om men man smälter det snabbt av bara farten.

I förra boken förstörde slutet en hel del för mig och jag gav den boken ett lägre betyg på grund av det men så blir det inte här. Jag vill snarare läsa mer av Börjlinds och då är det väl tur att jag har tre böcker till i serien att sluka.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Cilla & Rolf Börjlind
Serie: Rönning & Stilton #2
Utgivningsår: 2013
Förlag: Norstedts
Utläst: 10 oktober 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus (pocket)

Tidigare lästa böcker av författarna:
– Springfloden (Rönning & Stilton #1)

Francesca av Lina Bengtsdotter

När Francescas bäste vän Noah dör fastnar hon i missbruk och självskadebeteenden och tvingas avbryta sina studier vid den fina internatskolan. Hon förs av sina föräldrar till familjens lantställe, Gudhammars herrgård, för att vila upp sig. Ingen vill lyssna på Francescas misstankar om att Noahs död inte var ett självmord men Francesca är fast besluten att ta reda på vad som hände honom. Det ingen kan ana är hur långt hon är beredd att gå för att finna sanningen.

Tjugo år senare är kriminalinspektör Charlie Lager mitt uppe i en komplicerad utredning när hon får höra talas om tonårsflickan Francesca som försvunnit i Gullspångstrakten. Det är något i det olösta fallet som påverkar Charlie och hon börjar plågas av märkliga drömmar från sin egen barndom: hon går på en grusväg med sin mamma Betty på väg till Suckarnas dal och Tårarnas bäck. Vad betyder egentligen dessa drömmar och vad har de med Francesca att göra?

När barndomsvännen Susanne ber om hjälp för att reda upp sitt liv bestämmer sig Charlie för att resa tillbaka till Gullspång. Med sig bär hon mardrömmarna från barndomen och de obesvarade frågorna kring Francescas försvinnande. Men hon upptäcker snart att inte alla i bygden uppskattar hennes efterforskningar om det gamla fallet.

Francesca var en av de givna uppföljarna för mig att läsa denna höst. Dels för att jag tidigare i år läste Annabelle och ville ha mer men också för att jag nyligen hört Lina Bengtsdotter prata om sin bok och gjort mig riktigt nyfiken.

Det kändes på något vis skönt att återgå till Charlie Lager och hennes Gullspång men samtidigt var det något som skavde, något som fattades och jag blev inte riktigt lika imponerad som jag blev över författarens debut. Jag vet inte om jag inte kom in i handlingen riktigt eller om det var karaktärerna som störde mig lite grann men något var det och jag kan inte sätta fingret på exakt vad det var.

Det är dock fortfarande en bra bok och Lina skriver på ett sätt som engagerar och får mig ändå att vilja läsa mer om Charlie och hennes struliga relationer. Jag gillar också dessa lagom långa böcker med bra kapitelindelning och där ungefär halva boken utspelar sig i dåtid. Bengtsdotter har en tendens att väva samman historierna på ett bra sätt som får mitt intresse att hållas kvar. Om ni inte har läst något av Bengtsdotter förut kan jag varmt rekommendera serien om Charlie Lager.

Tack till Bokförlaget Forum för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Lina Bengtsdotter
Serie: Charlie Lager #2
Utgivningsår: 2018
Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 29 september 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus

Ögonvittnet av Anna Bågstam

Ett brutalt mord har begåtts i pittoreska fiskeläget Lerviken vid Öresund. En kvinna har avrättats och fått sina ögonlock upptejpade. Mordet sker dagen efter att Harriet Vesterberg flyttat in i sin pappas hus, ett stenkast från brottsplatsen. Plötsligt är Lerviken långt från den idyll där hon tillbringade sin barndoms somrar. Harriet har precis lämnat Stockholm och en havererad kärleksrelation bakom sig för en nystart som utredare hos polisen i Landskrona. Men hon förstår snabbt att hon inte är så välkommen på stationen som hon hade önskat och att hennes idéer inte uppskattas. Hon bestämmer sig för att gå sin egen väg, men den leder in henne på ett spår som hon snart desperat ångrar att hon började följa. Kan mördaren vara någon hon känner?

Vi får i boken möta Harriet som flyttat från Stockholm till fiktiva Lerviken i Skåne. Detta fick mig direkt att tänka på Annabelle, skriven av Lina Bengtsdotter. De båda böckerna har vissa likheter men de är även väldigt olika. En sak de i alla fall har gemensamt är att de är otroligt bra, fängslande och har ett bra driv. Redan från första sidorna i Ögonvittnet är jag fast.

Dels får vi träffa Harriets nya kollegor och hennes problem med att komma in i gruppen. Hon är trots allt inte polis och folk är därmed skeptiskt inställda till henne. Dessutom dras vi in i utredningen kring ett ganska spektakulärt fall. Mordet som utreds har skett i samma lilla samhälle som hennes pappa bor och där alla håller varandra om ryggen. Det är svårt att få ur människor sanningen och det går mycket rykten. Förutom utredningen kämpar Harriet även med pappans tilltagande förvirring och broderns frånvaro.

Precis som jag skrev är boken spännande redan från de första sidorna och i och med att handlingen utspelar sig på ett så litet ställe sjunker ju antalet potentiella mördare drastiskt. Vem som helst kan ligga bakom det hela och det kan likväl vara någon utifrån. Jag hade både en och fyra teorier, men det visade sig helt fel och när man väl tänkte att ”nu, nu vet jag!” kommer en vändning man inte hade väntat sig. Anna Bågstam kan definitivt knepet att hålla fast läsaren i ett järngrepp och jag ser fram emot att läsa mer av henne i framtiden.

Tack till Norstedts för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Anna Bågstam
Serie: Morden i Lerviken #1
Utgivningsår: 2018
Förlag: Norstedts
Utläst: 22 september 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus

Eldslandet av Pascal Engman

En exklusiv klockbutik i Stockholm rånas, men inga armbandsur försvinner.

En tid senare kidnappas framgångsrika finansmän medan deras familjer pressas på pengar för att få dem fria.

I Sydamerika pågår omfattande organhandel. Man tvingas söka sig till Sverige för att hitta kroppar till verksamheten, som bedrivs i en av de mäktiga nazistkolonierna i södra Chile.

Polisinspektör Vanessa Frank inser att det finns ett samband mellan händelserna. Hon är avstängd från sitt arbete men går ändå in i ett flerfrontskrig mot den internationellt organiserade brottsligheten, som visar sig ha förgreningar in i den svenska poliskåren.

Det var inte länge sedan jag läste Pascal Engmans debutroman, Patrioterna, och med den fick jag definitivt mersmak. Det jag uppskattade då var korta och intensiva kapitel, mycket action, tilltalande story och speciella karaktärer att fastna vid. Samma sak upplever jag här.

I Eldslandet möter vi för första gången Vanessa Frank och man förstår ganska snabbt att hon har lite i bagaget. Hon är också den typ av polis som inte riktigt följer ramar och regelverk, vilket såklart skapar lite extra spänning. Hon är nämligen inte rädd för att söka efter saker på egen hand och ge sig in i komplicerade utredningar. Vanessa känns ändå verklighetstrogen, precis som övriga karaktärer vi får möta i boken. Man vill veta mer, läsa mer och förmodligen kommer hon utvecklas än mer i kommande böcker i serien.

Pascal Engman berör bland annat organhandel och människosmuggling, fruktansvärda ämnen, men gör det på ett alldeles ypperligt sätt. Det är skrämmande att ta del av men samtidigt en ögonöppnare för hur världen runt omkring en ser ut. I Sverige har vi en tendens att isolera oss lite och tänka att saker inte händer oss men vi kan inte ignorera vad som händer i resten av världen. Skildringen av miljöerna i Chile spär ytterligare på den här känslan som får det att krypa i hela kroppen. Brutalt!

Jag jämför Pascal Engman lite med Dan Brown. Dessa korta men intensiva kapitel känns igen och boken får ett bra driv. Trots att boken är på över 500 sidor, alltså en tegelsten, märks det knappt för jag slukar den i ett nafs. Den blir liksom aldrig seg eller långtråkig. Eldslandet har ett högt tempo och är som gjord för film. Att Pascal Engman dessutom behandlar dessa viktiga och aktuella ämnen på ett så brutalt sätt bidrar till att jag bara vill ha mer, mer, mer. Helst igår!

Tack till Piratförlaget för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 5/5

Författare: Pascal Engman
Serie: Vanessa Frank #1
Utgivningsår: 2018
Förlag: Piratförlaget
Utläst: 26 september 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare lästa böcker av författaren:
Patrioterna 

Lars Kepler om Joona Linna och framtiden

Författarparet Alexandra och Alexander Ahndoril ligger bakom pseudonymen Lars Kepler och de fanns givetvis på bokmässan och Crimetime Göteborg. Under lördagen lyssnade jag på ett 45 minuter långt seminarium med dem och Jørn Lier Horst (vilket gjorde mig väldigt nyfiken på honom) men på söndagen pratade de en hel del om romankaraktärer och främst deras egna då. Hur uppstod Joona Linna och vad hade de egentligen för planer för dem i framtiden?

Alexandra Ahndoril berättade lite om bakgrunden till Joona Linna. Paret hade bestämt sig för att de ville ha en finne, dels på grund av den finska minoriteten i Sverige, men de hörde även hans röst. Tanken var också att skapa en karaktär som inte var som alla andra poliser i kriminalromaner, utan någon som stod ut. Alexander berättade också att så länge de är nyfikna på karaktärerna kommer de att fortsätta skriva och jämför det hela lite med en kärlekshistoria.

Paret delade med sig lite om hur processen går till från tanke till berättelse. De har hundratals lappar på en vägg där de står tillsammans och försöker berätta historien och bestämmer sig för hur det ska se ut men ibland gör karaktärerna lite som de själva vill. Alexander berättade att de kunde ha planerat att en kvinna skulle bli mördad men så gick kvinnans historia åt ett helt annat håll och då fick de tänka om.

Är de alltid överens då? Nej, de kan ha olika syn på vad som ska hända och hur. I början upplevde de det väldigt jobbigt men har senare insett att det betyder att det är något som är fel i berättelsen. Alexander får dock publiken att skratta genom att beskriva hans process. Han skriver en bra och spännande scen, mailar Alexandra som sitter en meter bort, han får tillbaka den och då har hon strukit hälften. Som tur är har han kvar originalet och kan klistra in på nytt och skicka. Så kan det gå några vändor innan de säger att de nog får prata igenom det här och lösningen är då ofta att komma på något helt nytt.

Parets senaste bok, Lazarus, dyker upp i handeln den 19 oktober och fortsätter i princip direkt där Kaninjägaren slutade. Skrivandet är redan igång på nästkommande bok och dessutom finns planer på både TV-serie och filmatiseringar i Hollywood.