Feelgood bortom normerna

Tillbaka till Feelgoodfestivalen för en stund då! Under seminariet ”Feelgood bortom normerna” pratade Ebba Östberg med författarna Simona Ahrnstedt och Catharina Ingelman-Sundberg. Såhär stod det om seminariet:

”I detta samtal får vi träffa två kvinnor vars historier är underhållande och spännande, men också innehåller en dos samhällskritik och ifrågasättande. Hur bakar man in kamp och politik i en läspralin?”

Simona inledde med att berätta om sig själv och sitt författarskap. Hon var säker på att hon ville skriva en bok och googlade därför upp hur man gjorde. 2010 kom hennes första historiska roman och hon blev då Sveriges första romanceförfattare. Sedan dess har det rullat på och i mitten av oktober kommer hennes nya bok Bara lite till. Catharina blev akademiker av ”misstag” och inledde en karriär som marinarkeolog. I stället för att arbeta med sin doktorsavhandling blev det dock en dokumentär historisk roman och på den vägen är det. Catharina berättar att hon alltid har gillat bus och bestämde sig därför för att skriva feelgood. Hon gick helhjärtat in för detta, sa upp sig från sitt jobb och gick hem för att skriva en bestseller. Sedan dess har det bland annat blivit tre böcker i serien Pensionärsligan.

Ebba Östberg leder samtalet in på vad en norm egentligen är. Simona menar att det är en typ av osynliga regler, att det normala t.ex är att vara vit, inte för gammal, heterosexuell och så vidare. Hon menar också att att man kan höra till normen men ändå inte bete sig därför, exempelvis att vara kvinna och inte banta. Vad händer om man har en mörkhyad äldre kvinna i sin berättelse u stället för en ung tjej?

Simona arbetar aktivt med att bryta normer i sina böcker. Catharina har i sin tur blivit inbjuden till riksdagen för att diskutera äldres levnadsvillkor. Hon menar att äldre människor borde hyllas i stället för att äldreboenden läggs ner och maten blir kraftigt försämrad. Både Catharina och Simona upplever det svårt att baka in samhällskritik i sina böcker samtidigt som de ska vara underhållande. Catharina har dessutom en medveten strategi som innebär att inget våld och inga vapen ska finnas, och den som blir rånad ska alltid vara lika glad som den som rånar. Simona är lite på samma spår och beskriver inte våld mot kvinnor slentrianmässigt i sina böcker bara för att. Det finns i så fall en tanke bakom.

Författarintervju: Anna Lönnqvist

Foto: Magnus Östh

Anna, nyligen vann du och din bok ”Julia och Jack” pris för årets feelgood. Hur känns det? Har du hunnit smälta det hela?
– Det känns fantastiskt roligt! Jag har nog inte riktigt smält det ännu. Men framför allt är det förstås en bekräftelse på att alla timmar jag har lagt ner på Julia och Jack (och också mina andra feelgood-romaner) verkligen varit värt det. Och det känns verkligen fint att både läsarna och juryn gillade min historia om Julia och Jack och de andra karaktärerna i romanen.

Du är annars aktuell med ”Sommaren med Ava” som släpptes i våras. Vill du berätta lite mer om denna?
– Absolut! Ava har tillbringat alla sina barndomssomrar hos sin mormor i den pittoreska orten Sunnanby. Nu är mormorn död sedan några år tillbaka och Ava har inte velat åka tillbaka. Men när det uppstår en vattenläcka i mormorns hus tvingas hon dit. Hon märker direkt att mormorns gamla café som var hennes stora livsverk och där Ava hjälpte till varje sommar är totalt nedgånget. Cornelia som äger caféet numera syns inte till och bär på en mörk händelse som hela Sunnanby skvallrar om. Ava söker upp Cornelia och en vänskap uppstår som kanske också kan rädda caféet? Samtidigt dras Ava till Axel som liksom hon har ett sårigt förflutet. Attraktionen är omedelbar och det blir en sommar som ingen av de tre kommer att glömma. Men de bär alla på hemligheter och det förflutna kommer ikapp dem och tvingar de till omöjliga val. Hur långt är de beredda att gå för varandra? Skulle du ge upp din stora dröm för någon som du inte riktigt känner?

Sommaren med Ava är en varm och romantisk berättelse om omedelbar attraktion och kärlek, ensamhet och sorg. Det är den första i en serie kärleksromaner som utspelar sig i den fiktiva orten Sunnanby.

De flesta av dina böcker skulle kunna klassas som feelgood. Vad är det som gör att den genren är extra spännande och rolig att skriva om?
– Jag brukar säga att jag skriver romantisk feelgood eftersom jag alltid har en kärlekshistoria som är central i mina berättelser, och det är den typ av berättelser jag själv dras till när jag läser även om jag är allätare. Jag skriver feelgood för att jag tycker att vi matas med tillräckligt med hemskheter på nyheterna. Jag vill ge läsarna något annat, en berättelse som skapar en varm känsla efteråt. Men det är också väldigt viktigt att en feelgood innehåller en rejäl dos svärta och att karaktärerna tampas med rejäla motsättningar och får göra en ordentlig inre resa. En feelgood får gärna ta upp/belysa svåra saker. Jag vill att boken ska ha ett budskap också och få läsarna att fundera över hur de själva lever/agerar och gärna inspirera.

Hur ser det ut där du sitter och skriver?
– Jag sitter allra helst vid köksbordet i vår villa där jag kan titta ut genom våra stora fönster. Annars räcker mycket kaffe långt för mig. 😊 Och så vill jag ha tyst omkring mig. Jag önskar att jag kunde sitta på ett café och skriva, men jag blir för distraherad och intresserad av de omkring mig. Haha.

Hur ser framtiden ut? Skriver du på något nytt?
– Ja, jag sitter just nu och redigerar nästa bok i ”Kärlek i Sunnanby”-serien. Den kommer ut i början av januari 2020.

Vad har du för tips till andra som drömmer om att bli författare?
– Skriv, skriv, skriv är nog det främsta tipset. Det är viktigt att läsa också, men till syvende sist gäller det ju att få ner de egna orden på pränt. Nästa tips är att skriva om det du redan har skrivit. Det blir aldrig bra från början. Så skriv om tills du tycker att du är nöjd och då skriver du om ytterligare en gång till. 😊 Om du har möjlighet skulle jag också anlita en lektör eller liknande för att få hjälp och input av någon utomstående på din text. Och gå skrivarkurser. Själv har jag också haft ovärderlig hjälp från allt som finns att läsa på nätet, särskilt amerikanska författare skriver massor om dramaturgi och liknande. Jag sneglar mycket mot filmens värld också, och där är ju Robert McKee’s bok Story superbra. Men även här går att hitta hur mycket som helst på nätet. Varmt lycka till, och ge inte upp!

I huvudet på Miss Lyckad av Veronica Linarfve

Man försöker vara lyckad. Drömmer om att göra karriär. Samtidigt som man vill vara en superbra mamma och en perfekt sambo. Man fantiserar om ett frieri. Har man levt tillsammans med världens finaste man i sju år känns det naturligt att vilja stadga sig på riktigt. Särskilt när han är en attraktiv läkare som bara blir snyggare för varje år. Själv utvecklas man åt motsatt håll – väljer praktiska mjukisklänningar och har håret i hästsvans och släpar runt på en gammal skötväska med stora fickor istället för något avskalat elegant med snitsiga gulddetaljer.

Louise har fullt upp på jobbet där hon arbetar som redaktör på ett resemagasin. Hon känner sig redo för nästa karriärsteg. När chefen Manilla ger henne allt större ansvar växer hoppet. Louise tar flera egna initiativ och gör saker som hon tror att chefen ska uppskatta. Men tyvärr verkar Manilla inte alls gilla Louise kreativa upptåg och allt blir bara mer och mer komplicerat. Frågan är vad Manilla egentligen håller på med?

Louise pendlar från redaktionen i stan hem till villan i Åkersberga. Hämtar barnen på förskolan, inser att kylskåpet är tomt och smyger till McDonald’s. Igen.

Det är i det här läget som Louise längtar efter att få krypa tätt intill sin älskade Johan och höra honom viska att hon inte är helt misslyckad.

Men istället dyker det upp märkliga sms på hans mobil och när Johan byter lösenord på telefonen förstår Louise att detta inte kan sluta lyckligt. Eller?

I den här genren är det ofta så att man till viss del kan känna igen sig i en eller flera karaktärer och så även här. De flesta känner sig säkert misslyckade både en och två gånger, vi strävar efter karriärsmål och har förhoppningar inför framtiden med familjen och så vidare. Det är mycket vardag överlag i genren och det tycker jag om, särskilt eftersom det skildras från så många olika håll. En vardag för Louise i den här boken är inte samma som en vardag för en överklasstjej på Östermalm, men de kan likväl dela bekymmer och problem.

Det är första gången jag kommer i kontakt med Veronica Linarfve. Hon besökte Feelgoodfestivalen och just därför ville jag läsa denna boken innan dess. Det blev dock inte att jag gick på just det seminariet där hon pratade men jag är ändå nöjd med att ha läst denna. Den var snabbläst och väldigt lättsam, vilket passade perfekt just då. Detta är för övrigt första boken i en serie om Louise och än så länge har även en andra del kommit ut. Vi får se när eller om jag läser den men om jag vill tillbaka till Louises värld är det bara att plocka upp den.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Veronica Linarfve
Serie: Louise Locke #1
Utgivningsår: 2018
Förlag: Lind & Co
Utläst: 10 augusti 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tea with the queens

En av höjdpunkterna på Feelgoodfestivalen var förstås när de brittiska feelgoodstjärnorna Lucy Diamond (Sue Mongredien), Sheila O’Flanagan och Lucy Dillon skulle samtala med Tara Moshizi. Jag hade ju lyckats få tag på en plats längst fram, vilket betydde att jag fick både bra bilder och var en av de första i signeringskön. Woho!

Lucy, Sheila och Lucy berättade dels om sina karaktärer, skrivandet men också om de böcker de är aktuella med just nu. Sheila berättade exempelvis att man kan göra mycket olika saker för att sedan kalla det ”research”. I hennes fall handlade det om smycken och när hon så fick prova ett halsband värt miljoner dollar insåg hon att hon aldrig skulle kunna köpa billiga smycken längre.

De berättade om hur karaktärerna blir som en familj eller vänner och att de nästan blir lite ledsna när de avslutar en bok. Lucy Dillon har dock precis avslutat en bok som kommer ut nästa år och där har hon gått tillbaka till Rachel och George (fr. Ensamma hjärtan och hemlösa hundar) och deras liv nu. Svårigheten med det har varit att försöka komma ihåg allt hon skrivit tidigare om dem.

Tara pratade även om feelgoodgenren och att den ibland kan innehålla ganska mycket svärta och sorg. Hur balanserar man detta? Lucy Dillon berättade att hennes senaste bok hon skrev både startar och avslutar sorgligt men att där någonstans måste finnas utrymme för läsaren att känna glädje och hopp. Hon tycker det är viktigt att man som författare omfamnar alla delar i livet och samtidigt lever i nuet. Sheila menade att man inte alltid vet att man har lyckats balansera sorg och glädje. I hennes böcker handlar det ofta om att karaktärerna ska finnas deras inre styrka och ibland tar de fel beslut eller fel väg, men det är också det man lär sig av. Det måste inte alltid vara lyckliga slut, utan det räcker att karaktärerna känner hopp för framtiden vilket både Lucy Diamond och Lucy Dillon håller med om.

De pratade kort om julromaner, som är så stort i Storbritannien och som kommer mer och mer i Sverige. En av de stora skillnaderna är att Storbritannien sällan satsar på dessa som fysiska böcker utan de ges ut i e-boksformat. Här i Sverige vet vi ju att de kommer i fysiskt format, gärna inbundet.

Slutligen undrade Tara om författarna har tid att läsa något själva. Lucy Dillon berättade då att hon inte kan läsa medan hon själv skriver en bok. Allt hon hör eller ser tas in och kan bli en del av handlingen, även om det råkar vara någon hemlighet någon har berättat. Hon märker det dock inte själv utan det är först när boken kommer ut och samma vän ringer och utbrister: ”OH MY GOD!”. När hon inte skriver kan hon dock sluka två böcker om dagen. Sheila är inne på lite samma spår och kan inte läsa samma genre eller i närheten av den genre hon skriver, vilket ofta då blir non-fiction eller kriminalromaner, gärna något blodigt. När hon sedan skrivit klart sin bok läser hon andras inom samma genre.

Den härliga goodiebagen

Feelgoodfestivalen bjöd ju också på en välfylld goodiebag. Dessa fick vi precis innan hemgång och de innehöll lite blandad skön läsning i olika format. Jag har några av dessa hemma redan så jag tänkte faktiskt anordna en liten tävling vad det lider, så håll utkik om ni är nyfikna.

Hur som helst så var det en väldigt trevlig goodiebag och jag gillar verkligen färgen på påsen. Jag tror att den var gul förra året så det är ju lite roligt att de byter för varje år.

Dessa böcker kommer dyka upp igen i en book haul tillsammans med alla böcker jag köpte under festivalen. Vi får se lite när detta blir men jag ska försöka ordna med det så snart som möjligt!

Villa Havsbris av Caroline Säfstrand

Tre personer sökes för renovering av anrikt kurhotell under två månader. Lön: boende och mat. Krav: du är händig och har ett lätt bagage.

Sophie återvänder motvilligt till sin barndomsort Skepparkroken när hennes mamma dör. Huset hon har vuxit upp i, det gamla kurhotellet Villa Havsbris, som Sophie trodde var sålt tillhör plötsligt henne. Planen att genast återvända till livet i Berlin ställs helt på ända.

Villa Havsbris, som har gått i arv i generationer och som under sin storhetstid fylldes av poeter och författare, är nu slitet och nedgånget. Sophie är fast besluten att sälja huset, det väcker alldeles för många minnen till liv. Eftersom hon själv inte är det minsta händig söker hon hantverkare som mot mat och husrum kan ge huset lite av sin forna glans tillbaka. Inom kort flyttar Isak, Martin och Katja in, alla i behov av en paus från sina vanliga liv. Till en början flyter allt på, men är deras bagage så lätt som de påstått?

Ella, den döva damen i grannhuset, har i alla år skött den stora trädgården som omger villan. Hon bär också på en tung hemlighet en hemlighet om Sophies familj. Ska Ella berätta vad hon vet för Sophie eller inte?

I fredags läste jag ut denna feelgoodpärla och tanken är nu att jag ska recensera den. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja men om vi börjar på utsidan så är det ett väldigt tilltalande och inbjudande omslag på boken. Jag går ofta efter omslaget och det här är verkligen den typen av bok som hade slunkit ner i varukorgen. Den känns somrig samtidigt som man kan ana en del sorg på något vis. Denna gången gick jag inte så mycket efter omslaget utan mer att jag tidigare läst och gillat böcker som Säfstrand skrivit samt att den fått så fina recensioner de senaste månaderna.

I boken hittar vi flera olika karaktärer men mycket olika bakgrunder som samsas under ett och samma tak. En renovering gör att de har ett gemensamt mål och intresse men utöver detta vet de inte så mycket om varandra. Som läsare får vi ta del av familjetrauman, tragiska olyckor, relationer, matlagning, renovering och framför allt en begynnande vänskap. Sophie, som är vår huvudperson, kommer till Skepparkroken lite mot sin vilja. Hon har en plan om att åka tillbaka till Berlin så snart som möjligt men det blir inte riktigt så och i sällskap av Katja, Martin och Isak hittar hon något nytt på Villa Havsbris. Grannen Ella är dessutom inte sen med att ge Sophie små, mystiska lappar som får henne att tänka över sitt förflutna. Min upplevelse är att samtliga fyra växer som personer under dessa veckor i huset men kanske främst Sophie. Från början verkade hon vara en ganska snobbig tjej som enbart brydde sig om sitt yttre och sin karriär. Efter ett par veckor med skitiga händer, hantverkare och havsdoft känns hon genast mjukare.

Miljön är en stor och viktig del i den här boken. Dels läget i Skepparkroken, som jag tror att en del känner igen sig i. Det är mindre orter eller småstäder där alla känner alla och man kan inte direkt gå till Ica utan att bli igenkänd. Samtidigt är miljöerna i och med renoveringen så härliga att följa. Allt från äggoljetempera till Isaks målningar och jungfrukammaren, som jag definitivt kan måla upp i mitt huvud. Precis som så många andra kunde jag omedvetet inreda huset medan jag lyssnade på boken.

Det absolut bästa och främsta med boken är Caroline Säfstrands sätt att skriva. Det är gripande, sorgligt men samtidigt med mycket glädje, lust och inspiration. Sidorna flög förbi och jag hade gärna läst mer om dessa fyra (fem) karaktärer. Jag tror att de har mer att bjuda på.

Mitt betyg: 5/5

Författare: Caroline Säfstrand
Utgivningsår: 2019
Förlag: Norstedts
Utläst: 9 augusti 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare böcker av författaren:
Alltid din dotter

Liten tvåa med potential av Camilla Davidsson

Kontroll är viktigt för Sofia. Hennes mål är att göra karriär som investment banker, att lyckas, att ha en snygg yta. Så när hon hittar den lilla sekelskiftestvåan på Östermalm, nära arbetet och favoritkrogarna, är ingen gladare än hon. Dock behöver den verkligen renoveras. Arvid, hantverkaren som dyker upp, har till Sofias irritation bestämda åsikter om både det ena och det andra… Dessutom känns det på något märkligt vis som om han ser henne, på ett sätt som ingen annan i hennes liv gör, inte ens pojkvännen Oliver.

När Arvid börjar ifrågasätta Sofias livsval uppstår sprickor i den polerade fasad hon visar upp mot omvärlden. Kan hon fortsätta att jobba dag och natt för sin otacksamma chef, ska hon verkligen svara ja när Oliver friar och är det naturligt att ständigt gå omkring med ett tryck över bröstkorgen? När Sofia i ett överilat ögonblick lovar att göra Arvid en tjänst får det oanade konsekvenser.

Det blir väldigt mycket feelgood innan festivalen i Mariefred, som ni säkert har märkt. Det är stundtals lite svårt att hålla isär dem och det är ruggigt svårt att skriva recensioner som skiljer sig åt. Att hitta på nya ord, vinklingar och så vidare. Jag hoppas ni har lite överseende med det!

Vår huvudkaraktär Sofia har en målstege som hon försöker kämpa sig upp för. Karriären går före det mesta och det är inte förrän någon okänd människa slår hål på bubblan som hon själv inser vad hon håller på med. Det bästa jobbet, den finaste lägenheten och det mest perfekta yttre kanske inte väger tyngst i alla lägen utan det kanske snarare är läge att släppa någon in på livet? Förmodligen är det ett par stycken som känner igen sig i Sofias situation som kanske till och med får sig en tankeställare. Vad är det egentligen som är viktigast här i livet?

Liten tvåa med potential utspelar sig främst i Stockholm, men också till viss del längre norrut och det är just den miljön jag fastnar för. Jag kan verkligen måla upp det hela framför mig och förstår vad det är som gör att Sofia börjar vackla lite gällande sina livsval. Man kan ju förstå varför hon trivs.

Överlag är boken välskriven och snabbläst. Det tog mig inte lång tid att läsa ut den och nu är jag ännu mer sugen på den fristående fortsättningen I fikonträdets skugga.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Liten tvåa med potential
Utgivningsår: 2018
Förlag: Printz Publishing
Utläst: 18 juli 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus