Författarintervju: Malin Thunberg Schunke

Malin Thunberg Schunke och hennes bok Ett högre syfte är nominerade till Crimetime Awards i kategorin årets deckardebut. Jag har här fått ställa ett par frågor till henne om både motståndet, vad vi kommer att få se i framtiden och hennes tidigare arbete som åklagare.

© 2018 Fotograf Anna-Lena Ahlström

Malin, stort grattis till nomineringen! Hur går dina känslor kring det här? Var det väntat?
– Tusen tack! Nej, det var helt oväntat med denna fina nominering! Jag hade aldrig kunnat drömma om att min bok skulle få ett så fint mottagande och jag är mycket hedrad av att få ta plats vid sidan av de fyra andra nominerade.

Vad tror du om motståndet i kategorin? 
– Jag har Monicas och Tinas böcker hemma, men har ännu inte hunnit läsa dem. Det ska jag givetvis snart ändra på och samtidigt skaffa mig de andras böcker! Däremot följer vi varandra på sociala medier och jag vet att alla fyras böcker har fått ett fantastiskt mottagande. Att rösta på en av oss är förmodligen en ganska svår uppgift!

Kan du berätta lite kort om boken, Ett högre syfte?
– Den handlar om Amir Yasin, en svensk medborgare med irakisk härkomst som under en svensexa med sina vänner på den svenska Rivieran råkar hamna mitt i ett blodigt attentat. Trots att han hävdar att han är oskyldig blir han frihetsberövad i Frankrike misstänkt för terroristbrott. Den franska brottsutredningen drivs av en mycket ärelysten undersökningsdomare som till varje pris vill klara upp brottet. Vid Eurojust i Haag involveras den svenska åklagaren Esther Edh och den italienska åklagaren Fabia Moretti i det internationella ärendet. Medan de försöker att ta reda på vad som egentligen hände i baren i Juan-les-pins, inser Amir Yasin och hans familj att de inte bara måste kämpa för rättvisa utan även mot misstro och fördomar.

Boken ska vara första delen i en serie. Vad kommer vi få se mer? 
– Jag har ännu inte bestämt exakt hur många böcker som serien kommer att omfatta, men jag har ramberättelsen till ytterligare ett par böcker. Redan när jag skrev Ett högre syfte visste jag hur det skulle kunna fortsätta och vad som ska hända med mina två huvudkaraktärer. I del två som planeras att bli utgiven under vår/sommar 2020 kommer man att få lära känna Esther Edh och Fabia Moretti lite närmare. Boken utspelar sig till stor del i Italien där Eurojust involveras i ett nytt internationellt ärende som visar sig vara mycket komplicerat och krävande. Samtidigt kämpar Esther med problem på hemmaplan.

Innan du skrev arbetade du som åklagare och hade, vad jag förstår, ett riktigt drömjobb. Hur kommer det sig att du började skriva?
– Kärleken till skrivandet och till en man, skulle jag svara. Jag tog ett års tjänstledighet från mitt jobb som åklagare, åkte till London för att studera internationell straffrätt. Där lärde jag känna min man som är tysk och bosatt i Hannover. För att kunna flytta ihop med honom började jag att doktorera vid Uppsala universitet och skrev min avhandling på distans från Tyskland. Så småningom blev jag docent i straffrätt vid universitetet och skrev juridiska fackböcker innan jag en dag vågade ta det stora steget att skriva en skönlitterär bok! Kort sagt, min man lurade bort mig från drömjobbet, men idag är jag djupt tacksam! Jag har funnit ett annat!

Hur ser framtiden ut? Vill du kanske testa på någon annan genre eller liknande?
– Jag har inga planer just nu på att byta genre, men det får tiden utvisa. Mitt personliga mål just nu är att försöka att njuta mer av allt fantastiskt som händer runtomkring mig och min debutroman. Det har hänt väldigt mycket väldigt snabbt och det är lätt att bara ”rusa vidare”. Jag är djupt tacksam och nöjd för allt fint som jag fått uppleva.

Sist men inte minst, kommer du till bokmässan?
– Ja, jag kommer att finnas vid Piratförlagets monter under fredag och lördag. Jag kommer snart att informera mer på min instagram (@malinthunbergschunke) om exakta tider för mitt program och de spännande framträdanden som planeras där. Sedan har jag även fått den stora äran att framträda på Crimetime, en gång tillsammans med Simon Häggström och en gång med Kristina Ohlsson och Per Schlingmann. Det drömmer jag mardrömmar om varje natt, men på dagen ser jag enormt fram emot det! Det ska bli jätteroligt!

Författarintervju: Helena Dahlgren

Helena Dahlgren är en av de nominerade författarna till årets barndeckare i Crimetime Awards. Jag fick äran att ställa lite frågor till henne om bland annat boken, nomineringen och vad framtiden har att erbjuda.

Foto: Stefan Tell

Grattis till nomineringen för årets barndeckare i Crimetime Awards. Vad har du för tankar kring detta?
– Jag är så otroligt glad! Nomineringen kom som en total överraskning – jag vet, jag vet, så säger alla, men för mig KÄNDES det verkligen så! – och jag är löjligt stolt över att få befinna mig i så fint sällskap. Att gå från att läsa Martin Widmarks böcker för mina barn till att vara nominerad i samma kategori som honom är smått surrealistiskt. Men kul!

Förutom nomineringen, vad har du fått för respons på boken såhär långt?
– Jag är nästan dagligen i kontakt med unga läsare som hör av sig och berättar hur mycket de älskar böckerna. Det gör mig så oerhört glad! Vissa skickar noveller, inspirerade av Star Stable och böckerna om Ödesryttarna, och jag har även fått teckningar. Många säger att de gillar mitt sätt att skriva och att de känner igen sig i huvudpersonerna. Och fastän bokserien än så länge bara finns på svenska (engelsk översättning är på gång) har även fans från andra länder hört av sig, bland annat Nya Zeeland, Finland och Polen. Det största hittills var nog när en polsk tjej berättade att hon läst första boken i serien, Jorvik kallar, via Google Translate. Hon har ritat av mig som den femte Ödesryttaren och även gjort ett fantastiskt fint porträtt som står på mitt skrivbord.

Boken som är nominerad, Ödesryttarna: Legenden vaknar, är en bok för barn mellan ungefär 9-12 år. Vad kan du berätta mer om boken?
Legenden vaknar tar vid alldeles där första boken i min serie, Jorvik kallar, slutar, så det är helt klart en fördel om man läst del ett först. Om första boken handlade mycket om att träffa nya vänner och finna sig tillrätta på en ny plats (som bara råkar vara magisk…) så handlar den här boken om vikten att samarbeta och lära känna sig själv. I början av berättelsen är de fyra Ödesryttarna, som är fyra utvalda tjejer med särskilda band till sina hästar, skilda åt. Det ska visa sig vara ett stort misstag, för när onda krafter hotar ön Jorvik behöver de vara tillsammans. Och de måste lära sig att samarbeta, inte trots sina individuella olikheter, utan tack vare dem. Tempot är högre än i Jorvik kallar och mycket står på spel för Lisa, Linda, Alex och Anne, men det finns såklart också utrymme för hästmys och vänskap. För mig är blandningen mellan storslagna äventyr och mer jordnära scener väldigt viktig. Jag vill att det övernaturliga och magiska ska kännas rotat i vardagen.

Hur många fler böcker i serien är planerade och när kommer nästa? Vad kan vi förvänta oss mer? 
– Jag skriver just nu på del tre, som kommer i februari. När jag började skriva på första boken visste jag redan att det skulle bli en trilogi eftersom händelserna i bokserien är en sorts prequel till de händelser som sker i onlinespelet, men det betyder inte att berättelsen om Ödesryttarna är över. Det kommer fler böcker, till exempel en novellsamling, Berättelser från Jorvik, där läsaren får lära känna de fyra tjejerna på helt nya sätt. Sedan blir det med allra största sannolikhet en ny bokserie, där Ödesryttarna och Jorvik också står i fokus, men kanske på ett nytt sätt.

Om man ser till vad du tidigare har gett ut är det främst fantastik och skräck. Vad är det med dessa genrer som lockar? Tror du att du någonsin kommer att byta genre och utforska något helt annat?
– Skräck och fantastik är vad jag själv helst läser och inspireras av. Jag älskar möjligheterna som öppnas för en när man vågar glänta på dörren till det övernaturliga och magiska. Jag växte upp med Stephen King och Maria Gripe, som båda på sitt sätt utforskar det där spännande gränslandet mellan verklighet och det övernaturliga. Jag tycker väldigt mycket om att befinna mig där och nästan allt jag har skrivit innehåller något drag av fantastik. Men jag kommer absolut att skriva mer realistiska berättelser också. Faktum är att jag redan gjort det! Min första lättlästa bok som kom i vintras, Flickan i den rosa skogen, är en rakt igenom realistisk berättelse om Ella som försöker ta reda på varför hennes pappa inte ville leva längre. Fast, hmm, det det slår mig nu att det kanske finns lite, lite besjälad magi där också – om man vet var man ska leta… Jag släpper nog aldrig fantastiken helt. Jag tror att den finns i allt jag gör.

Vad läser du själv för typ av böcker? Kan du tipsa om några riktiga godbitar?
– Jag älskar som sagt skräck och fantastik, och två författare jag gärna tipsar om är Maria Turtschaninoff (aktuell med Breven från Maresi) och Jonathan Stroud (som skrivit Lockwood & Co.-serien). De skriver fantastik för alla åldrar. Det är vackert, hemskt och slukarvänligt. Jag läser också mycket thrillers, gärna på engelska. I somras läste jag Linwood Barclays kommande spänningsroman Elevator Pitch i ett enda svep. Galet spännande premiss och sååå tajt och snyggt! Annars blir det en hel del samtida svensk skönlitteratur. De två romaner jag är mest sugen på ur höstutgivningen är Karolina Ramqvists Björnkvinnan och Linda Boström Knausgårds Oktoberbarn. Dem vågar jag nästan tipsa om olästa eftersom jag gillar författarnas tidigare böcker så mycket!

Kommer du att besöka bokmässan i år? Vart kan man i så fall hitta dig?
– Överallt, höll jag på att säga. Jag kommer att vara där både i egenskap av författare och som moderator på Crimetime Göteborg och har flera seminarier och montersamtal. Ett seminarium jag ser mycket fram emot handlar om psykisk ohälsa i ungdomslitteraturen. Och så ska det bli väldigt kul att prata världsbygge med författarkollegorna Emma Karinsdotter och Karin Erlandsson med utgångspunkt i våra fantasyböcker!

Författarintervju: Karin Valtersson

Karin Valtersson är debutanten som i vanliga fall arbetar med bland annat mänskliga rättigheter. Nu är hon och hennes bok ”Angelika” nominerad till Crimetime Awards 2019 i kategorin årets deckardebut.

Grattis till nomineringen i Crimetime Awards. Hur känns det?
– Jättekul, så klart, och lite överväldigande. Jag blev också väldigt glad för själva motiveringen till nomineringen, att de tryckte mycket på språket och hur boken är skriven. Det gjorde mig verkligen jätteglad.

Angelika är din debutroman och den gavs ut tidigare i år. Vad har du fått för reaktioner på den?
– Jag har fått väldigt positiva reaktioner vilket så klart är väldigt roligt, eftersom jag jobbade med boken så länge innan den var klar (2,5 år). Jag har blivit förvånad över mängden reaktioner, att den både har recenserats i dagspress och i TV, och hos många bokbloggare.

Vad var det som inspirerade dig att skriva boken?
– Jag flyttade till England 2012 i samma veva som jag fick mitt första barn. Tanken väcktes på att skriva en bok som spände över både England och Sverige, att väva ihop båda ländernas spänningstraditioner. Samtidigt ville jag skriva något om kvinnors villkor, om kvinnors frihet, om val och ansvar och skyldigheter, och hur det ofta kan ställas på sin spets när man skaffar barn.

När du inte skriver arbetar du med demokrati och mänskliga rättigheter. Vill du berätta mer om det?
– Jag har jobbat med demokrati och mänskliga rättigheter i Burma sedan 2010 och det är ett extremt inspirerande och ibland väldigt jobbigt arbete. Jag har lärt känna väldigt många imponerande aktivister runt hela världen genom det arbetet, och det är en väldigt speciell känsla att vara en liten, liten del av en global rörelse, som jobbar för en bättre värld, hur klyschigt det än kan låta. Jag inbillar mig också att det ger mig perspektiv på mitt eget liv och existens.

Har din bakgrund bidragit och/eller påverkat ditt skrivande?
– Jag debuterade med ”Angelika” när jag var 37 år och jag ser det som något positivt att jag har gjort en hel del saker innan, inte bara jobbat med internationella frågor utan även jobbat som servitris, städare, som lokaljournalist och jag har pluggat på universitetet och bott i flera olika länder. Jag har gift mig och skaffat barn. Jag tror att det hjälper att ha en brokig bakgrund, att man har träffat många olika typer av människor när man ska snickra ihop karaktärer och skriva trovärdigt om fiktiva människor.

Hur ser din framtid ut? Skriver du på något nytt?
– Jag skriver just nu på ett manus som handlar om en kvinna som genomgår en stor sorg, och som till stor del utspelar sig i Burma.

Vad skulle du ge för tips till andra som också vill bli författare?
– Först det som jag nämnde ovan, att det är bra att leva lite liv, så du har något att gräva ur. Sen finns de klassiska tipsen, som läs och skriv mycket, vilket stämmer. Det ska man göra. Jag skulle vilja tillägga att man ska försöka läsa medvetet, det vill säga reflektera över vad man tycker är bra, vad som funkar, och vad som inte gör det, när man läser. På så sätt kan du komma framåt i det egna skrivandet. Sen tycker jag att det allra viktigaste är att man måste ta sig själv och sina ambitioner på allvar, man måste verkligen ta sig tiden att skriva. Ingen annan kommer ge dig den tiden. Och det handlar om att prioritera, du kommer inte hinna göra allt. Den här idén om ”the woman who has it all” är en kvinnohatande myt som vi bör ta kål på genast. När jag skrev ”Angelika”, samtidigt som jag hade ett vanligt jobb och två små barn, jobbade jag dels deltid på vanliga jobbet, dels såg vårt hem ut som skräp i långa perioder. Jag hann inte träna och jag hann inte läsa särskilt mycket. Våga prioritera skrivandet!

Författarintervju: Anna Lönnqvist

Foto: Magnus Östh

Anna, nyligen vann du och din bok ”Julia och Jack” pris för årets feelgood. Hur känns det? Har du hunnit smälta det hela?
– Det känns fantastiskt roligt! Jag har nog inte riktigt smält det ännu. Men framför allt är det förstås en bekräftelse på att alla timmar jag har lagt ner på Julia och Jack (och också mina andra feelgood-romaner) verkligen varit värt det. Och det känns verkligen fint att både läsarna och juryn gillade min historia om Julia och Jack och de andra karaktärerna i romanen.

Du är annars aktuell med ”Sommaren med Ava” som släpptes i våras. Vill du berätta lite mer om denna?
– Absolut! Ava har tillbringat alla sina barndomssomrar hos sin mormor i den pittoreska orten Sunnanby. Nu är mormorn död sedan några år tillbaka och Ava har inte velat åka tillbaka. Men när det uppstår en vattenläcka i mormorns hus tvingas hon dit. Hon märker direkt att mormorns gamla café som var hennes stora livsverk och där Ava hjälpte till varje sommar är totalt nedgånget. Cornelia som äger caféet numera syns inte till och bär på en mörk händelse som hela Sunnanby skvallrar om. Ava söker upp Cornelia och en vänskap uppstår som kanske också kan rädda caféet? Samtidigt dras Ava till Axel som liksom hon har ett sårigt förflutet. Attraktionen är omedelbar och det blir en sommar som ingen av de tre kommer att glömma. Men de bär alla på hemligheter och det förflutna kommer ikapp dem och tvingar de till omöjliga val. Hur långt är de beredda att gå för varandra? Skulle du ge upp din stora dröm för någon som du inte riktigt känner?

Sommaren med Ava är en varm och romantisk berättelse om omedelbar attraktion och kärlek, ensamhet och sorg. Det är den första i en serie kärleksromaner som utspelar sig i den fiktiva orten Sunnanby.

De flesta av dina böcker skulle kunna klassas som feelgood. Vad är det som gör att den genren är extra spännande och rolig att skriva om?
– Jag brukar säga att jag skriver romantisk feelgood eftersom jag alltid har en kärlekshistoria som är central i mina berättelser, och det är den typ av berättelser jag själv dras till när jag läser även om jag är allätare. Jag skriver feelgood för att jag tycker att vi matas med tillräckligt med hemskheter på nyheterna. Jag vill ge läsarna något annat, en berättelse som skapar en varm känsla efteråt. Men det är också väldigt viktigt att en feelgood innehåller en rejäl dos svärta och att karaktärerna tampas med rejäla motsättningar och får göra en ordentlig inre resa. En feelgood får gärna ta upp/belysa svåra saker. Jag vill att boken ska ha ett budskap också och få läsarna att fundera över hur de själva lever/agerar och gärna inspirera.

Hur ser det ut där du sitter och skriver?
– Jag sitter allra helst vid köksbordet i vår villa där jag kan titta ut genom våra stora fönster. Annars räcker mycket kaffe långt för mig. 😊 Och så vill jag ha tyst omkring mig. Jag önskar att jag kunde sitta på ett café och skriva, men jag blir för distraherad och intresserad av de omkring mig. Haha.

Hur ser framtiden ut? Skriver du på något nytt?
– Ja, jag sitter just nu och redigerar nästa bok i ”Kärlek i Sunnanby”-serien. Den kommer ut i början av januari 2020.

Vad har du för tips till andra som drömmer om att bli författare?
– Skriv, skriv, skriv är nog det främsta tipset. Det är viktigt att läsa också, men till syvende sist gäller det ju att få ner de egna orden på pränt. Nästa tips är att skriva om det du redan har skrivit. Det blir aldrig bra från början. Så skriv om tills du tycker att du är nöjd och då skriver du om ytterligare en gång till. 😊 Om du har möjlighet skulle jag också anlita en lektör eller liknande för att få hjälp och input av någon utomstående på din text. Och gå skrivarkurser. Själv har jag också haft ovärderlig hjälp från allt som finns att läsa på nätet, särskilt amerikanska författare skriver massor om dramaturgi och liknande. Jag sneglar mycket mot filmens värld också, och där är ju Robert McKee’s bok Story superbra. Men även här går att hitta hur mycket som helst på nätet. Varmt lycka till, och ge inte upp!

Författarintervju: Therese Slettengren

Foto: Helén Karlsson

Therese, din debut ”Blott en dag” släpptes i höstas. Vad kan du berätta om den?
– ”Blott en dag” är min debutroman. Den rymmer korn av flera genrer och handlingen navigerar genom både relationer, barndomsskildringar och mörka familjehemligheter. Blott en dag är en spännande roman som skildrar viljan att bli älskad och svårigheten att berätta sanningen för de som står oss närmast. Den handlar  om Nora som växer upp i 1950-talets Stockholm. Hennes uppväxt kantas svåra händelser som döljs av familjen. De mörka hemligheterna och svårigheterna att berätta sanningen får även konsekvenser för Nora i vuxen ålder och sedermera för hennes vuxna barn. Dottern Sara förstår att det ligger på henne att reda ut vad som dolts i det förflutna innan det är för sent.

Vad har du fått för respons på boken sedan den släpptes?
– Jag har fått väldigt fin respons. Många tycker den är mycket välskriven och spännande. Den berör på djupet och följer med läsaren länge efter det att de har läst den. En bokbloggare skrev till och med att det var den bästa bok hon läst.

Vad har du för bakgrund?
– Jag är utbildad jurist men de senaste tio åren har jag arbetet med kommunikation och frilansat som skribent.

Enligt din hemsida skriver du på en ny roman. Vad kommer vi att mötas av då?
– Den handlar om vikten av att behålla en perfekt yta till vilket pris som helst. Även om ens eget barn är i fara. Det kommer bli en spänningsroman som utspelar sig i Stockholm, i nutid.

Hur ser det ut där du sitter och skriver?
– Det är olika. Ibland sitter jag hemma vid skrivbordet. Men jag kan lika gärna sitta vid köksbordet, i soffan, på biblioteket eller på ett café.

Vad eller vem inspireras du av?
– Jag har alltid betraktat min omvärld med nyfikenhet. Jag inspirerats av historier jag hör, människor jag möter och ser omkring mig, samt av det som händer i mitt liv. Självklart inspireras jag även av andra författare.

Intervju: Emma Graves

Emma Graves är bokomslagsdesignern/formgivaren som jobbat på förlag som HarperCollins UK och Little Brown i London. Numera är hon frilansande och har klienter både i Storbritannien och i Norden, exempelvis Random House, Simon & Schuster, Penguin, Bookmark Förlag, Albert Bonniers Förlag och Printz Publishing. 

Linda Netsman och Emma Graves, bokmässan 2018.

Emma, du är ju en expert på det här med omslag men hur började det egentligen? Vad har du för bakgrund?
Jag studerade vid universitetet i Reading, UK, och har en- BA i Typografi och Grafisk kommunikation. Efter min examen fick jag omgående arbete på HarperCollins i London. De hade besökt universitetets utställning över våra examensprojekt och fastnat för mina arbeten. Där arbetade jag sedan i 4 år som ‘junior’ designer/’middle weight’ designer av illustrerade faktaböcker, biografier, djur/natur och konst.

Du har flera tunga förlagsnamn bland dina klienter. Hur har din karriärstege sett ut? Hur har du hamnat där du är idag?
Efter fyra år på HarperCollins, UK, fick jag jobb på LittleBrown (Hachette) i London. Där arbetade jag som senior designer. Mina specialområden var framför allt omslag till skönlitterära böcker och vissa faktaområden. Inom skönlitteraturen var min inriktning det man i England kallar commercial crime och womens fiction, ”feel good’ romaner.
Fem år senare bestämde jag mig för att börja som frilansare. Jag ville bredda mina kontaktnät och arbeta mot en blandad marknad i UK och Norden. Nu har jag klienter i England, Norge, Danmark, Portugal, Sverige och USA vilket är jättespännande eftersom marknaden skiljer sig åt inom dessa länder. Kulturskillnaderna märks tydligt även i synen på bokomslag.

Hur ser processen ut? Får du läsa böckerna och går ut efter det eller hur fungerar det?
Jag börjar med att samla ihop så mycket information som jag kan om författaren och om eventuella tidigare utgivningar. Ibland finns manus och då läser jag några kapitel för att få en bra känsla av stämningen i boken. Finns inte manus ännu så kan det även gå bra med en synopsis. Om jag gör omslag till en översatt titel händer det numera att boken finns på originalspråk att lyssna till. Då gör jag det samtidigt som jag jobbar med andra projekt. Mycket trevligt att både jobba och lyssna på en berättelse.

Hur lyckas man göra varje bokomslag unikt? Vad behöver man tänka på?
Efter att jag fått all information om boken så samlar jag tankar och idéer till skisser. Ibland gör jag en mood board med färger, typsnitt och bilder. Under vissa säsonger så kommer det ju många böcker som liknar varandra i stil så då är det speciellt viktigt att hitta nya typsnitt och komma på nya idéer som gör att varje bok ser annorlunda ut. Men det är inte alltid lätt eftersom man inte vet hur övriga förlags utgivning kommer att se ut. Det händer att designen av ett bokomslag påminner om någon annan. Men det kan man inte komma ifrån eftersom trender finns även inom detta område.

Vad tror du det är som gör dina bokomslag speciella och omtyckta?
Det är jätte roligt att höra att mina omslag är omtyckta och det gläder mig alltid när både förläggaren och författaren är nöjda. Säljer boken bra är det ju en bonus också! Jag tycker att det är viktigt att omslaget är snyggt och tilltalande, samtidigt som man får en liten bild om vad boken innehåller. En läsare som letar efter en bok tittar inte länge på varje omslag så det är viktigt att omslaget får ögat att stanna och läsaren att plockat upp boken.

Vad skulle du ge för tips till människor som vill arbeta med detta?
Det är inte helt enkelt att ge tips eftersom bokbranschen är i stark förändring och andra färdigheter än tidigare kan behövas. Först och främst rekommenderar jag att man skaffar sig en bred och

gedigen utbildning inom typografi och design men kanske även kommunikations- och it-kunskaper. Man måste också tro på sig själv och försöka vara medveten om sina styrkor och svagheter inom branschkunnandet. Bygg upp en bra portfolio som visar dina färdigheter och ge dig ut i förlagsvärlden.

Sist men inte minst, vilket bokomslag är du mest stolt över?

Det är svårt att välja ett omslag som jag är extra stolt över men om ser på mina projekt ifrån svensk utgivning 2018 så måste jag säga att ”Skönhetens väg” av Martha Hall Kelly utgiven av Bookmark Förlag blev fin. Boken bygger på en sann historia om andra världskriget och förintelsen. En fängslande och mycket gripande berättelse vilket jag tror och hoppas att läsaren ser i omslaget.

Författarintervju: Anna Östberg

Så var det åter fredag och idag är det dags för en ny författarintervju. Anna Östberg, aktuell med boken ”Smart bröllopsboken”, kan ni nu läsa mer om här nedan.

Anna, du är i år aktuell med boken ”Smarta bröllopsboken”. Vart fick du idén ifrån till att skriva boken?
– Jag tröttnade på alla krav och måsten som finns kring bröllop. Som journalist har jag skrivit många artiklar om bröllop och bröllopsplanering och jag har ju på så sätt varit en del i att driva fram trender och behov. Jag bestämde mig för att skriva en bok som gick helt på tvärs med det jag skrev för bröllopstidningar. Nu har jag precis debuterat med Smarta bröllopsboken som jag har fyllt med mina råd så att alla kan fixa sitt drömbröllop utan att tömma varken plånbok eller bankbok. Men det finns fler drivkrafter bakom boken, som att jag finner konsumtionssamhället väldigt ointressant, och om vi ska rädda denna jord måste vi alla se över våra konsumtionsmönster. Det tror jag kommer bli värsta trenden nästa år, den att hålla hårt i plånboken och återbruka de saker man redan har.

I boken tipsar du bland annat om plånboks- och naturvänliga bröllop. Hur tänker du kring det?
– Ett bröllop är en fantastisk händelse i livet, men det betyder inte att man ska låta kostnadsmedvetenhet och sparsamhet åka ut med badvattnet. Det hoppas jag att min bok kan ändra på och få igång nya tankar och diskussioner. Bröllop kan se ut på många olika sätt och det finns inte ett sätt att fira det på. Jag hoppas att boken ger läsaren råg i ryggen att gå sin egen väg. Det är viktigt att tänka naturvänligt i allt man gör, om man lever ett vardagsliv med miljötänk så ska man göra det även vid livets festligheter.

När det gäller bröllop – vad lägger folk mest pengar på och vad anser du att man ska lägga pengarna på? 
– Det har blivit väldigt trendigt att ha stora bröllop med många gäster och som varar över flera dagar. Då blir det dyrt att fira bröllop. Så det vi ofta lägger mycket pengar på är kostnader för mat och dryck. En annan onödig trend är att brudparet ska ge presenter till sina bröllopsgäster. Ta bort alla fluffigheter och du kommer att se att det händer saker på ditt Excelsheet. Jag tycker att du ska välja ut en sak eller en aktivitet som är viktig för dig och din partner, och sedan lägga lite extra krut på det. Extra- allt bröllop är inget man behöver eftersträva. Men ett bröllop utan underhållning kommer aldrig att lyfta även om du har lagt ner hundratusentals kronor på det. Gå igenom ditt nätverk och leta efter talangerna som kan spela instrument, sjunga dina favoritlåtar och som är fantastiska storytellers. Det ger ditt bröllop en nerv och det kan inte köpas för pengar.

Är du själv gift? I så fall, hur såg ditt bröllop ut? Om inte – hur tänker du dig att ett framtida bröllop ska se ut?
– Jag gifte mig i augusti 2014. Det var ett sensommarbröllop på en av sommarens sista dagar. Vi valde att ha ett litet mindre bröllop, vi bjöd in ungefär 40 personer. Det kan låta väldigt lite, men det kändes väldigt fint att vi hann prata med alla våra bröllopsgäster och verkligen spendera tid med dom.

Just nu skriver du på en spänningsroman. Kan du berätta mer om den?
– Det är en roman i pokermiljö med en kvinnlig huvudkaraktär. Jag är väldigt nyfiken på pokerbranschen som drivs väldigt mycket av pengar. Det finns många spännande ingredienser där att ta av, jag tänker på allt från spelskulder till spelberoende som trasar sönder livet för folk. I somras lärde jag mig hjälpligt att spela poker så att jag vet vad en straight flush är för något. Men något pokerproffs i Karibien blir det inte av mig.

Hur ser det närmsta halvåret ut för din del?
– Det är flera spännande saker som står på tur. Jag ska jobba med att lansera Smarta bröllopsboken för plötsligt är 2019 års bröllopssäsong här. Utöver det ska jag skriva så mycket jag bara kan på min nya roman och göra research. Och om jag hinner med en resa till min favoritstad Rom så reser jag gärna dit.

Till sist, vad skulle du vilja tipsa andra om som du själv inte visste/kunde innan du bestämde dig för att skriva en bok?
– Jag gjorde alla misstag med min första bok och det är jag mycket tacksam för idag. De har lärt mig mycket om hur bokbranschen fungerar och hur jag själv fungerar. Jag lade ner allt för mycket tid på att pitcha min synopsis istället för att skriva på manuset. Idag har jag vänt på kuttingen och skriver klart manuset först och efter det tar kontakt med förlagen. Bokbranschen må vara tuff och det är många som vill ge ut sina böcker. Men jag gav inte upp och det tycker jag att du som kämpar med ditt manus inte heller ska göra.