Författarintervju: Therese Slettengren

Foto: Helén Karlsson

Therese, din debut ”Blott en dag” släpptes i höstas. Vad kan du berätta om den?
– ”Blott en dag” är min debutroman. Den rymmer korn av flera genrer och handlingen navigerar genom både relationer, barndomsskildringar och mörka familjehemligheter. Blott en dag är en spännande roman som skildrar viljan att bli älskad och svårigheten att berätta sanningen för de som står oss närmast. Den handlar  om Nora som växer upp i 1950-talets Stockholm. Hennes uppväxt kantas svåra händelser som döljs av familjen. De mörka hemligheterna och svårigheterna att berätta sanningen får även konsekvenser för Nora i vuxen ålder och sedermera för hennes vuxna barn. Dottern Sara förstår att det ligger på henne att reda ut vad som dolts i det förflutna innan det är för sent.

Vad har du fått för respons på boken sedan den släpptes?
– Jag har fått väldigt fin respons. Många tycker den är mycket välskriven och spännande. Den berör på djupet och följer med läsaren länge efter det att de har läst den. En bokbloggare skrev till och med att det var den bästa bok hon läst.

Vad har du för bakgrund?
– Jag är utbildad jurist men de senaste tio åren har jag arbetet med kommunikation och frilansat som skribent.

Enligt din hemsida skriver du på en ny roman. Vad kommer vi att mötas av då?
– Den handlar om vikten av att behålla en perfekt yta till vilket pris som helst. Även om ens eget barn är i fara. Det kommer bli en spänningsroman som utspelar sig i Stockholm, i nutid.

Hur ser det ut där du sitter och skriver?
– Det är olika. Ibland sitter jag hemma vid skrivbordet. Men jag kan lika gärna sitta vid köksbordet, i soffan, på biblioteket eller på ett café.

Vad eller vem inspireras du av?
– Jag har alltid betraktat min omvärld med nyfikenhet. Jag inspirerats av historier jag hör, människor jag möter och ser omkring mig, samt av det som händer i mitt liv. Självklart inspireras jag även av andra författare.

Intervju: Emma Graves

Emma Graves är bokomslagsdesignern/formgivaren som jobbat på förlag som HarperCollins UK och Little Brown i London. Numera är hon frilansande och har klienter både i Storbritannien och i Norden, exempelvis Random House, Simon & Schuster, Penguin, Bookmark Förlag, Albert Bonniers Förlag och Printz Publishing. 

Linda Netsman och Emma Graves, bokmässan 2018.

Emma, du är ju en expert på det här med omslag men hur började det egentligen? Vad har du för bakgrund?
Jag studerade vid universitetet i Reading, UK, och har en- BA i Typografi och Grafisk kommunikation. Efter min examen fick jag omgående arbete på HarperCollins i London. De hade besökt universitetets utställning över våra examensprojekt och fastnat för mina arbeten. Där arbetade jag sedan i 4 år som ‘junior’ designer/’middle weight’ designer av illustrerade faktaböcker, biografier, djur/natur och konst.

Du har flera tunga förlagsnamn bland dina klienter. Hur har din karriärstege sett ut? Hur har du hamnat där du är idag?
Efter fyra år på HarperCollins, UK, fick jag jobb på LittleBrown (Hachette) i London. Där arbetade jag som senior designer. Mina specialområden var framför allt omslag till skönlitterära böcker och vissa faktaområden. Inom skönlitteraturen var min inriktning det man i England kallar commercial crime och womens fiction, ”feel good’ romaner.
Fem år senare bestämde jag mig för att börja som frilansare. Jag ville bredda mina kontaktnät och arbeta mot en blandad marknad i UK och Norden. Nu har jag klienter i England, Norge, Danmark, Portugal, Sverige och USA vilket är jättespännande eftersom marknaden skiljer sig åt inom dessa länder. Kulturskillnaderna märks tydligt även i synen på bokomslag.

Hur ser processen ut? Får du läsa böckerna och går ut efter det eller hur fungerar det?
Jag börjar med att samla ihop så mycket information som jag kan om författaren och om eventuella tidigare utgivningar. Ibland finns manus och då läser jag några kapitel för att få en bra känsla av stämningen i boken. Finns inte manus ännu så kan det även gå bra med en synopsis. Om jag gör omslag till en översatt titel händer det numera att boken finns på originalspråk att lyssna till. Då gör jag det samtidigt som jag jobbar med andra projekt. Mycket trevligt att både jobba och lyssna på en berättelse.

Hur lyckas man göra varje bokomslag unikt? Vad behöver man tänka på?
Efter att jag fått all information om boken så samlar jag tankar och idéer till skisser. Ibland gör jag en mood board med färger, typsnitt och bilder. Under vissa säsonger så kommer det ju många böcker som liknar varandra i stil så då är det speciellt viktigt att hitta nya typsnitt och komma på nya idéer som gör att varje bok ser annorlunda ut. Men det är inte alltid lätt eftersom man inte vet hur övriga förlags utgivning kommer att se ut. Det händer att designen av ett bokomslag påminner om någon annan. Men det kan man inte komma ifrån eftersom trender finns även inom detta område.

Vad tror du det är som gör dina bokomslag speciella och omtyckta?
Det är jätte roligt att höra att mina omslag är omtyckta och det gläder mig alltid när både förläggaren och författaren är nöjda. Säljer boken bra är det ju en bonus också! Jag tycker att det är viktigt att omslaget är snyggt och tilltalande, samtidigt som man får en liten bild om vad boken innehåller. En läsare som letar efter en bok tittar inte länge på varje omslag så det är viktigt att omslaget får ögat att stanna och läsaren att plockat upp boken.

Vad skulle du ge för tips till människor som vill arbeta med detta?
Det är inte helt enkelt att ge tips eftersom bokbranschen är i stark förändring och andra färdigheter än tidigare kan behövas. Först och främst rekommenderar jag att man skaffar sig en bred och

gedigen utbildning inom typografi och design men kanske även kommunikations- och it-kunskaper. Man måste också tro på sig själv och försöka vara medveten om sina styrkor och svagheter inom branschkunnandet. Bygg upp en bra portfolio som visar dina färdigheter och ge dig ut i förlagsvärlden.

Sist men inte minst, vilket bokomslag är du mest stolt över?

Det är svårt att välja ett omslag som jag är extra stolt över men om ser på mina projekt ifrån svensk utgivning 2018 så måste jag säga att ”Skönhetens väg” av Martha Hall Kelly utgiven av Bookmark Förlag blev fin. Boken bygger på en sann historia om andra världskriget och förintelsen. En fängslande och mycket gripande berättelse vilket jag tror och hoppas att läsaren ser i omslaget.

Författarintervju: Anna Östberg

Så var det åter fredag och idag är det dags för en ny författarintervju. Anna Östberg, aktuell med boken ”Smart bröllopsboken”, kan ni nu läsa mer om här nedan.

Anna, du är i år aktuell med boken ”Smarta bröllopsboken”. Vart fick du idén ifrån till att skriva boken?
– Jag tröttnade på alla krav och måsten som finns kring bröllop. Som journalist har jag skrivit många artiklar om bröllop och bröllopsplanering och jag har ju på så sätt varit en del i att driva fram trender och behov. Jag bestämde mig för att skriva en bok som gick helt på tvärs med det jag skrev för bröllopstidningar. Nu har jag precis debuterat med Smarta bröllopsboken som jag har fyllt med mina råd så att alla kan fixa sitt drömbröllop utan att tömma varken plånbok eller bankbok. Men det finns fler drivkrafter bakom boken, som att jag finner konsumtionssamhället väldigt ointressant, och om vi ska rädda denna jord måste vi alla se över våra konsumtionsmönster. Det tror jag kommer bli värsta trenden nästa år, den att hålla hårt i plånboken och återbruka de saker man redan har.

I boken tipsar du bland annat om plånboks- och naturvänliga bröllop. Hur tänker du kring det?
– Ett bröllop är en fantastisk händelse i livet, men det betyder inte att man ska låta kostnadsmedvetenhet och sparsamhet åka ut med badvattnet. Det hoppas jag att min bok kan ändra på och få igång nya tankar och diskussioner. Bröllop kan se ut på många olika sätt och det finns inte ett sätt att fira det på. Jag hoppas att boken ger läsaren råg i ryggen att gå sin egen väg. Det är viktigt att tänka naturvänligt i allt man gör, om man lever ett vardagsliv med miljötänk så ska man göra det även vid livets festligheter.

När det gäller bröllop – vad lägger folk mest pengar på och vad anser du att man ska lägga pengarna på? 
– Det har blivit väldigt trendigt att ha stora bröllop med många gäster och som varar över flera dagar. Då blir det dyrt att fira bröllop. Så det vi ofta lägger mycket pengar på är kostnader för mat och dryck. En annan onödig trend är att brudparet ska ge presenter till sina bröllopsgäster. Ta bort alla fluffigheter och du kommer att se att det händer saker på ditt Excelsheet. Jag tycker att du ska välja ut en sak eller en aktivitet som är viktig för dig och din partner, och sedan lägga lite extra krut på det. Extra- allt bröllop är inget man behöver eftersträva. Men ett bröllop utan underhållning kommer aldrig att lyfta även om du har lagt ner hundratusentals kronor på det. Gå igenom ditt nätverk och leta efter talangerna som kan spela instrument, sjunga dina favoritlåtar och som är fantastiska storytellers. Det ger ditt bröllop en nerv och det kan inte köpas för pengar.

Är du själv gift? I så fall, hur såg ditt bröllop ut? Om inte – hur tänker du dig att ett framtida bröllop ska se ut?
– Jag gifte mig i augusti 2014. Det var ett sensommarbröllop på en av sommarens sista dagar. Vi valde att ha ett litet mindre bröllop, vi bjöd in ungefär 40 personer. Det kan låta väldigt lite, men det kändes väldigt fint att vi hann prata med alla våra bröllopsgäster och verkligen spendera tid med dom.

Just nu skriver du på en spänningsroman. Kan du berätta mer om den?
– Det är en roman i pokermiljö med en kvinnlig huvudkaraktär. Jag är väldigt nyfiken på pokerbranschen som drivs väldigt mycket av pengar. Det finns många spännande ingredienser där att ta av, jag tänker på allt från spelskulder till spelberoende som trasar sönder livet för folk. I somras lärde jag mig hjälpligt att spela poker så att jag vet vad en straight flush är för något. Men något pokerproffs i Karibien blir det inte av mig.

Hur ser det närmsta halvåret ut för din del?
– Det är flera spännande saker som står på tur. Jag ska jobba med att lansera Smarta bröllopsboken för plötsligt är 2019 års bröllopssäsong här. Utöver det ska jag skriva så mycket jag bara kan på min nya roman och göra research. Och om jag hinner med en resa till min favoritstad Rom så reser jag gärna dit.

Till sist, vad skulle du vilja tipsa andra om som du själv inte visste/kunde innan du bestämde dig för att skriva en bok?
– Jag gjorde alla misstag med min första bok och det är jag mycket tacksam för idag. De har lärt mig mycket om hur bokbranschen fungerar och hur jag själv fungerar. Jag lade ner allt för mycket tid på att pitcha min synopsis istället för att skriva på manuset. Idag har jag vänt på kuttingen och skriver klart manuset först och efter det tar kontakt med förlagen. Bokbranschen må vara tuff och det är många som vill ge ut sina böcker. Men jag gav inte upp och det tycker jag att du som kämpar med ditt manus inte heller ska göra.

Författarintervju: Gabriella Ullberg Westin

Fredag och dags för en ny författarintervju. Denna gång möter ni deckarförfattaren Gabriella Ullberg Westin, senast aktuell med Slaktaren.

Foto: Martina Wärenfeldt/Mstudio

Gabriella, Kan du berätta lite om dig själv?
– Jag är född och uppvuxen i Hudiksvall men bor nu i Nacka utanför Stockholm med min man Erik och våra två barn. Jag har alltid älskat att skriva, ända sedan jag lärde mig hålla i en penna. Historierna har alltid kommit lätt till mig, jag har bra fantasi. När jag gick i skolan sa en lärare till mig att jag borde bli författare. Då lät det som en ouppnåelig dröm. Men för sex år sedan bestämde jag mig för att ta tag i den där drömmen och skrev mitt första bokmanus. Det blev så småningom min debutdeckare, Ensamfjäril. Sedan tre år tillbaka är jag författare på heltid och älskar varje arbetsdag.

Din bokserie handlar om Johan Rokka och poliserna i Hudiksvall. Vart fick du den idén ifrån?
– När jag började skriva Ensamfjäril kändes det naturligt att min bok skulle utspela sig i Hudik som jag så väl känner till, och jag visste direkt att jag ville ha en manlig polis i huvudrollen och att han skulle vara annorlunda. Min man Erik är polis och jag började fantisera vad som skulle hända om han skulle flytta från Stockholm tillbaka till Hudik, som han liksom jag kommer ifrån, och börja jobba där. Så skapades Johan Rokka. Han är stor, burdus och säger precis vad han tycker och tänker. Han är en kompetent polis med ett stort, gott hjärta och ett starkt rättspatos. Han bär dock på en trasslig uppväxt, som han själv räds att hantera, den får läsarna se mer och mer av under seriens gång.

Din senaste bok, Slaktaren, släpptes i våras. Har du fler uppföljare på gång? Vad är målet? 
– Just nu skriver jag på Förrädaren som är den femte delen i min serie. Det är en bok om hot och hållhakar, om falsk och sann lojalitet och villkorslös kärlek. Den kommer våren 2019. Jag har inte satt något bestämt antal böcker i serien, men har fortfarande många idéer på nya böcker. Vi får helt enkelt se hur länge Rokka vill vara med.

Vad har du fått för respons på din senaste bok? Vad har du plockat med dig i ditt fortsatta skrivande?
Slaktaren har fått fantastiskt fina recensioner vilket såklart är väldigt kul. Allra roligast är att många gillar intrigen och karaktärerna. Jag älskar själv mina karaktärer (både de goda och onda) och jag tror det märks när jag skriver. Det krävs mycket arbete att skriva en bok, i mitt fall tar det ett år från idé till färdig bok, och när ens bok uppskattas ger det ny kraft att börja planera nästa intrig och skapa nya karaktärer.

Om man aldrig har läst deckare förut men blir nyfiken på dina böcker – vad kan man då förvänta sig? Kallsinniga mord eller mysdeckare? Hur skulle du beskriva dem?
– Jag skulle beskriva dem som spännande bladvändare med starka karaktärer som dröjer kvar efter läsning. Jag gillar att ha flera parallella intriger som flätas samman eftersom. Böckerna är inte av det allra mest kallblodiga slaget, spänningen tar sig andra uttryck. Slaktaren är den mest råa hittills.

Vad jag har förstått har du en bakgrund med studier i kriminologi. Hur kommer det sig att du valde att läsa det? Vad är det som lockar, och på vilket sätt har du haft nytta av det när du nu skrivit dessa böcker?
– Jag hade faktiskt planer på att bli polis när jag var i tjugoårsåldern, men precis innan jag skulle göra de fysiska intagningsproven skadade jag mitt knä så svårt att jag inte kunde genomföra dem. Sedan rann det ut i sanden. Men jag gifte mig med en polis istället. Hemma diskuterar vi mycket om brottslighet, ärenden han arbetar med och hur de jobbar för att lösa dem. Barnen är högst involverade, vi pratar brott, ser deckare, läser deckare tillsammans. Man kan säga att vi äter krim till middag.
– Jag började studera kriminologi för ett par år sedan. Brottslighet har alltid intresserat mig, eller snarare vad det är som gör att vissa av oss begår brott och andra inte. De allra flesta av oss vet vad som är rätt och fel, gott och ont, men vissa begår ändå brott. Kriminologin ger mig teorier om det, och ett bredare perspektiv på brottslighet, och det har jag stor användning av i mina böcker.

Vad har du för planer framöver?
– Just nu är jag mitt i redigeringen av Förrädaren och i november kommer Slaktaren som pocket vilket jag ser fram emot. Och i vinter åker familjen till Kanarieöarna i tre månader och då ska jag börja planera den bok som ska komma efter Förrädaren.

Foto: Jacob Nordström

Författarintervju: Pascal Engman

Pascal Engman är journalisten som bytte bana och blev författare. Han har skrivit ”Patrioterna” och nu senast ”Eldslandet” som nyligen kommit ut i butikerna. ”Eldslandet” är första delen i en planerad serie om polisen Vanessa Frank.

© 2017 Fotograf Anna-Lena Ahlström

Hej Pascal. Du är aktuell med boken ”Eldslandet”. Hur skulle du beskriva den för nya läsare?
– Hej! Det är en thriller, skulle jag nog säga, som utspelar sig både i Chile och i Sverige. Kort sagt kan man säga att den handlar om en polis som heter Vanessa Frank, som blir kompis med en ung flyktingflicka, Natasja, som kidnappas. Spåren leder till södra Chile. Och sen är det en del andra trådar och karaktärer.

Vad har du fått för respons på ”Eldslandet” såhär långt?
– Jag har fått väldigt vänliga omdömen. Ibland tror jag att det är min mamma som skriver recensionerna, på grund av alla oerhört vänliga ord. Jag hade uppriktigt sagt aldrig, någonsin, kunnat tänka mig att jag skulle få SÅ bra recensioner.

Kan man se några likheter mellan den och din tidigare roman, ”Patrioterna”?
– Ja, det skulle jag nog säga. Även om jag inte visste vad jag sysslade med när jag skrev ”Patrioterna”. Jag hade ju aldrig skrivit en bok, hade inget förlag och skrev mest på instinkt eller vad man ska säga. Med ”Eldslandet” visste jag åtminstone lite vad det innebar att skriva en bok. Men själva uppbyggnaden och stilen är nog ganska lika.

I ”Eldslandet” får vi för första gången möta Vanessa Frank. Vad är hon för typ av karaktär?
– Hon är en komplicerad människa som levt ett ganska trasigt liv. Hon kommer från överklassen, är miljonär, men arbetar som polis. Det tycker jag är fint. Samtidigt som hon är hård och bitsk utåt är hon en väldigt mjuk människa som tvivlar mycket. På allt. Jag tycker om henne och hoppas att även läsarna ska göra det!

Hur kommer det sig att du valt en kvinnlig huvudkaraktär och inte en manlig?
– För att kvinnor är roligare att skriva om eftersom jag själv är man. Då kan jag sitta och fråga min flickvän, mina tjejkompisar och andra kvinnor hur de tänker i olika situationer. Jag tycker det är superspännande och kul!

Boken berör bland annat organhandel men det läser vi inte ofta om. Hur kommer det sig att du började skriva om det?
– Jag hörde en historia om att det, någonstans i Asien, ska finnas platser där man ”föder upp” barn att bli organdonatorer. Det lät så fruktansvärt hemskt. Och jag ville jag belysa det faktum att nästan 500 flyktingbarn varje år försvinner i Sverige. Så då vävde jag ihop historierna och flyttade platsen till Sydamerika.

Även i ”Patrioterna” handlade det om aktuella och starka ämnen. Vad beror det på? Har du ett särskilt intresse för det som händer här och nu eller har det med din journalistbakgrund att göra kanske?
– Jag tror det handlar om att jag påverkas så mycket av det jag läser. Tyvärr lever vi i ganska skrämmande tider. Och det vill jag belysa. När jag skrev ”Patrioterna” skrev jag ner min värsta mardröm som journalist. I samma veva hade dessutom en nazist gripits utanför Expressens redaktion med kniv på sig. 70% av de kvinnliga journalisterna har blivit hotade bara det senaste året, en tredjedel av dem har övervägt att lämna journalistiken. Det är ett stort demokratiproblem. Det finns män som inte accepterar att kvinnor uttrycker åsikter eller ens skriver om ämnen som de här männen inte gillar. Den sortens män är de lägsta och fegaste varelser jag vet.

I flera recensioner av böckerna kan vi läsa att de skulle ha passat bra som TV-serie eller film på grund av det höga tempot. Är det något du har reflekterat över? Var det kanske en del av planen?
– Både ja och nej. Jag får ju väldigt mycket inspiration från tv-serier, så det påverkar nog själva uppbyggnaden av böckerna. Dessutom vill jag alltid skriva i bilder, i scener. Då kanske det känns mer filmiskt.

Vad jag har luskat fram så har ”Patrioterna” sålts till ett bolag som vill göra en TV-serie av den. Kan du berätta lite mer om det?
– Ja, Fabrik Entertainment i Hollywood, som gjort både ”Bosch” och ”The Killing” köpte rättigheterna när ”Patrioterna” bara varit ute några dagar. Nu arbetar de, vad jag förstår, med att hitta manusförfattare och göra om hela boken till tv-serie. Jag vet att min agent blivit kontaktat av en hel del produktionsbolag gällande ”Eldslandet” också.

Hur har din process sett ut från tanke till färdig bok i handeln?
– Det går ganska snabbt. Jag skriver mellan januari till slutet eller mitten av mars. ”Patrioterna” skrev jag på 2,5 månad från idé till färdigt manus. ”Eldslandet” satt jag och planerade i två månader, sedan började jag skriva i januari. Hade manuset klart i mars. Sen var det väl någon månad av korrektur, strykningar av slarvfel. Därefter gick jag runt och var väldigt nervös för vad alla skulle tycka hela sommaren och ville fly landet.

Jag har förstått att du gärna skriver på dina böcker i Sydamerika. Vill du berätta lite mer om din koppling dit och varför dina båda böcker delvis har utspelat sig där?
– Ja, båda mina romaner är skrivna i Chile. Pappa kommer därifrån, och när jag var femton så gick jag i skola där i ett år. Jag tycker om Chile oerhört mycket, känner mig så rofull och lugn. Så det passar mig väldigt bra att just skriva där. Att det dessutom är 30 grader och sol varje dag då jag är där och skriver gör inte saken sämre. Men landet har en hemsk och blodig historia som jag gärna vill att fler ska veta mer om.

Slutligen, hur ser planen ut för framtiden och böckerna om Vanessa Frank?
– Jag sitter faktiskt och planerar uppföljaren i detta nu. Den kommer, på ett eller annat sätt, handla om Incel-rörelsen. En kvinnohatande nätrörelse som redan fostrat två terrorister. Jag och min flickvän Linnea åker till Chile i slutet av december för att skriva boken. Däremot tror jag att handlingen, den här gången, bara ska utspela sig i Sverige. Så om allt går bra ska den nog finnas i handeln i september nästa år!

Författarintervju: Emelie Beijer

Då var det åter dags för en intervju och denna gången får ni möta Emelie Beijer, senast aktuell med Lysande blå – en bok som sägs ”spegla författarens kärlek till fantastiken och det magiska i att utforska nya världar”.

Hej Emelie, vad roligt att du ville ställa upp på en intervju. Kan du berätta lite kort om dig själv?
– Nöjet är på min sida, även om jag tycker det är svårt med intervjuer. För hur enkelt är det att prata om sig själv? Med det sagt så är jag 27 år, tvåbarnsmamma och gymnasielärare. Jag finner stort nöje i att skriva, tillbringa tid med familjen och renovera villan (ett evighetsprojekt). Roligare än så är jag inte *blink*.

Hur kommer det sig att du ville bli författare? 
– Jag har nog aldrig haft en stark dröm eller målsättning att bli författare. Däremot har jag alltid tyckt om att skapa berättelser, vilket slutligen mynnade ut i att bli en bok. Det var alltså något som bara hände. Och när jag väl fick smak för skrivandet så växte det snabbt till att bli en nödvändighet i livet.

Din debutroman, Lysande blå, släpptes tidigare i år och är första delen i en serie. Vad kan du berätta om den? 
– Min tanke är att det ska bli fyra böcker. Del två, vars titel jag inte får avslöja just nu, beräknas komma ut hösten 2019. Men tillbaka till första delen: det är en berättelse om världsliga konflikter, människor med övernaturliga krafter och sökandet efter sann identitet. Vi får följa den 17-åriga Elyon som lever ett lugnt liv i en småstad med sin far. När armén gör anspråk på henne ändras livet radikalt. Med ens måste hon lära sig om sina nyvunna krafter, men även om de hemska mutanter som vill se världen störta ner i mörker. Lägg till humor, kärleksbekymmer och en identitetskris så har du precis vad Lysande blå handlar om.

Vad har du fått för respons på Lysande blå såhär långt?
– Med debutboken har jag försökt att inte ha några större förväntningar, allt för att inte bli besviken. Men nu, med facit i hand, hade det inte behövts. Responsen har varit fantastisk och blev en bra morot att fortsätta skriva. Fina kommentarer fortsätter att trilla in och Lysande blå har beskrivits som en blandning av Harry Potter och Divergent. Inte illa alltså!

Vad tycker du är det svåraste med att vara just författare?
– Det är utan tvekan att få tiden att räcka till. Idé efter idé dyker upp och jag önskar ständigt att dygnet har fler timmar. Jag tror att många skrivande människor är överens med mig om saken. Sen är förstås motivation och självförtroende svåra att hålla uppe. Det räcker med en dålig dag eller en negativ kommentar för att lusten ska rinna av dig. Ibland är det inte lätt att hitta tillbaka.

Du skriver ju inte bara böcker utan arbetar även som lärare och har familj. Hur får du allt att gå runt? Vad är det hemliga knepet?
– Det finns inget magiskt knep och ibland går det inte runt. Familjen och dagjobbet går alltid före min hobby att skriva, och så kommer det att förbli. Det gäller att förvalta de små stunderna i vardagen mellan alla måsten. För mig är kvällen den stund där jag kan varva ner och glida in i den fiktiva värld jag för tillfället skapar. Ett mycket bra avslut på dagen, enligt mig.

Vad skulle du säga till andra som också drömmer om att bli författare en dag? Har du några riktigt bra tips att dela med dig av?
– Först och främst måste du börja skriva, även om det bara är en mening om dagen, för jag tror att många kan fastna i tanken om att få ner sin berättelse för att sedan aldrig komma till skott. Var inte rädd för att ta kontakt med andra skrivande människor. I en positiv, inspirerande och peppande gemenskap ligger framgång närmare till hands.

Slutligen, vilken bok får man inte missa i höst!
– Antologin H C Andersen släpps nu i helgen på bokmässan i Göteborg. Det är en samling av 36 noveller skrivna av nästan lika många författare. Den har något för alla läsare och lockar till både skratt, gråt, fasa och varma känslor. Ett hett tips till höstens mysiga lässtunder.

Författarintervju: Sara Dalengren

Fredag igen och idag tänkte jag bjuda på en författarintervju med Sara Dalengren, författare till bland annat Flocken-serien.

Fotograf: Gabriella P. Kjeilen

Fotograf: Gabriella P. Kjeilen

Sara, du kan väl börja med att beskriva dig själv med fem ord?
– Romanceälskare, mamma, drömmare, introvert, lantis!

Hur kommer det sig att du började skriva?
– Jag tyckte mycket om att skriva som barn, men i vuxen ålder vågade jag inte riktigt testa. Det var först när jag som läsare upptäckt romancegenren, hur enorm den var i världen – men så liten i Sverige, som jag bestämde mig för att skriva en egen kärlekshistoria. Och när jag väl börjat kunde jag inte sluta. Alla historier som drömmaren i mig kokat ihop under många år kunde nu plötsligt komma till liv.

Tredje delen i din serie Flocken släpps nu i höst. Vad kan du berätta om den? 
– Upplägget för min paranormal romance-serie är att det finns skepnadsskiftare i Sverige. Människor som kan förvandla sig till vargar och som lever utanför samhället i grupperingar/flockar där de styrs av en Alfa. Inom flockarna råder en strikt hierarki och livet är mycket tufft eftersom många av medlemmarna är papperslösa. Flockarna lever isolerat och undviker kontakt med människor. Det viktigaste för dem är att föra skepnadsskiftarnas gener vidare till nästa generation och hålla sin existens hemlig. Kring dessa premisser har jag skapat kärlekshistorier och varje bok följer (i sann romance-anda) ett nytt par på vägen till lyckan. I tredje boken får ni återse karaktärerna från tidigare böcker, men med två nya berättarröster. Vi får följa Stefan, som kämpar med att komma över en olycklig kärlek, och Lukas som jagas av både det förflutna och faran som hotar deras framtid.

I samband med detta har du även bytt förlag. Hur gick tankarna kring detta?
– Jag hade träffat gänget på Seraf förlag på ett antal mässor, inte minst för att handla böcker av dem :) De ger ut sagolika fantasyäventyr där inte minst romantiken ibland spelar en stor roll. Precis min typ av böcker, alltså. Så när de visade intresse för paranormal romance och hörde av sig angående Flockenserien kändes det helt rätt väg att ta.

Hur kommer det sig att du har börjat skriva just romance? 
– Jag gillar lyckliga slut och misstänker att jag behöver just ett happily ever after att se fram emot för att skriva ett längre romanprojekt. Sedan upplevde jag att den typen av berättelser jag gillar att läsa fattades i den svenska utgivningen. På senare år har det förstås kommit en del svensk romance, men när jag började skriva var utbudet väldigt begränsat. Jag har också testat lite andra genrer, men då främst i novellform och gärna i samband med en novelltävling. Där har det blivit ett par berättelser helt utan kärlek, en del fantasy och till och med lite skräck. Förra året medverkade jag i antologin Jul igen (NOHIDING förlag) med en vinterinspirerad fantasyberättelse och i år medverkar jag skräckantologin Sjön (Whip media & Miramir förlag) samt novellsamlingen H.C Andersen (Marchetti förlag). Den senare har release på bokmässan i Göteborg.

Vad har du för förebilder när det kommer till författare och andra i branschen?
– Här måste jag nämna Nora Roberts. Inte bara för att hon är en utav mina favoritförfattare, utan för att hon är galet produktiv. Hon är beviset för att man inte kan sitta och vänta på inspiration. Att skriva en bok kräver både tid och ork, men kanske framför allt disciplin.

Vad har varit det tuffaste för dig i processen från att ha en idé till att släppa en bok?
– Det är nog att acceptera att skrivandet tar tid. Jag kan inte slänga ihop ett råmanus på några veckor. Jag behöver tid till eftertanke och mycket disciplin för att sätta mig ner varje dag och skriva, skriva, skriva. Att komma på en idé och skriva ner handling, karaktärer och konflikter är det lätta. Men att sedan få ner allt i ett dokument, som en färdig berättelse, kräver oerhört mycket jobb och kämparglöd. Sedan är det förstås ganska jobbigt att sitta som på nålar i väntan på svar från förlag. För att inte tala om känslan när refuseringarna ramlar in. Men då får man försöka rycka upp sig och börja skriva på något nytt och förhoppningsvis bättre.

Vad händer nu framöver? Kommer det fler böcker i Flocken-serien? Ska du på bokmässan t.ex?
– Näst på tur står mycket riktigt bokmässan. Där har vi boksläpp för Vargblod – tredje delen i Flockenserien. Det blir också första mässan för nyutgåvorna av Ensamvarg och Varghamn. Jag kommer att finnas på plats under alla dagarna och då i Seraf förlags monter A02:51. Sedan blir det förstås fler mässor i höst och vinter på lite olika platser runt om i Sverige.
På skrivfronten jobbar jag med lite olika projekt. Ett par noveller varvas med ett större romanceprojekt. Parallellt försöker jag också skriva på den fjärde delen i Flockenserien, som blir en mer fristående berättelse än de tidigare tre. Jag planerar även för en uppföljare till min landsbygdsromance En midsommarnatt, som släpptes i maj. Precis som vanligt har jag massor av idéer på saker jag vill hinna med att skriva när tiden och disciplinen finns. Och det hoppas jag att den ska göra under resten av året och kommande år med för den delen :)