Intervju: Jakob Mjöbring

Nu är det fredag igen och dags att ta helg om ett par timmar. Först tänkte jag dock bjuda på veckans intervju, med författaren Jakob Mjöbring.

Jakob, om jag inte har förstått det helt fel så har du skrivit tre böcker om Katja Lyss. Dessa har sedan blivit publicerade på olika förlag för att nu då ges ut på Lind & Co. Vill du berätta lite mer om den här resan? Vad är det som har hänt?
– Jag skrev kontrakt med ettan KÖLD och tvåan SNÖ på samma gång med förlaget North Chapter som var nystartat i min hemstad Umeå. North Chapter hade sedan kontakt med Lind & Co som partner för ljudbok och pocket. Lind & Co nappade direkt på båda böckerna som ljudbok och testade av KÖLD som pocket. Det föll väl ut och nu har de släppt SNÖ som pocket. Men när jag skulle ge ut trean IS var North Chapter inte lika sugna längre. De hade haft lite svårt att sälja den inbundna och hade en annan deckarförfattare på väg in som också skulle skruva om Umeå, så det krockade lite med min IS. Men Lind & Co ville absolut ha den också, åtminstone som ljudbok, så jag skrev egentligen mest mot deras deadline för ljudboken och tänkte att då kan jag lika gärna ge ut den på egen hand som inbunden och kanske hopppas att Lind & Co vill ge ut den också som pocket senare. Jag hade ju tryckerikontakten och omslag och sådant sedan de två första böckerna. Jag har dessutom arbetat en del med trycksaker så jag är ganska bekant med den världen. Men jag bekostade då själv lektör, korrläsning, sättning och tryck. Dessutom var det något av en djungel att förstå hur distribution och BTJ fungerade. Men jag tror jag har det på banan och boken säljer hyfsat nu, och allt hamnar ju i egen ficka, så det är lite spännande att få följa försäljningen på lite närmare håll. Men det följer också med bokföring och annat i eget bolag, så rätt pyssligt är det. Lite sugen är jag på att skriva ner hur man gör när man ger ut själv, jag googlade massor, men tyckte inte att det fanns en plats där hela processen var beskriven, men det finns säkert.

Kan du berätta lite mer om böckerna och Katja Lyss? Vad kan vi läsare vänta oss?
– Böckerna kretsar runt en kvinnlig polis som heter Katja Lyss. Hon har hängt en massa i Alperna och tävlat som extremskidåkare bland annat, innan hon sadlade om och blev polis. Hon är från Stockholm men var less på storstan, och lite på sin mamma där nere, så hon flyttade till Umeå för att få mer snö i och vinter. I IS är hon ganska nybakad polis i Umeå och även om det är den tredje romanen så utspelar den sig innan KÖLD och SNÖ. I KÖLD är hon utlånad till Arjeplog för att lösa ett mord och i SNÖ är hon egentligen på semester i Kittelfjäll och blir indragen i internationell historia. Katja är feminist, korthårig, tuff och väldigt mycket en tjej i tiden, tycker jag. Tar ingen skit och är tuff och vill visa och klara sig själv. Jag har också försökt väva in det jag kan om den digitala utvecklingen och vad den gör med världen. Så, är man feminist (vem är inte det?) och tycker om tuffa kvinnor och kriminalhistorier med lite oväntade vändningar och är intresserad av sin samtid, tror jag man kommer att tycka om Katja.

Du jobbar i vanliga fall med kommunikation och är även bloggare. Hur kommer det sig att du började skriva böcker?
– De tre böckerna har jag skrivit på i nästan femton års tid. Skrivit och lagt i byrålådan. Fast givetvis även skickat manus till ett och annat förlag, men hela tiden känt att jag behövde en bra lektör för att ta de i hamn. Men inget förlag nappade förrän North Chapter läste och gick igång, och i Anna Granlund på North Chapter fick jag en bra sparringpartner. Till SNÖ har jag samarbetat med duktiga Jenny Sandberg på Skrivfokus, kan varmt rekommenderas. Att jag började skriva är helt och hållet byggt på lust. Jag älskar verkligen att uttrycka mig i skrift, och jag bloggar, som, sagt till vardags både på den byrå jag arbetar, Punkt PR, och på vår största branschsajt Resumé.se där jag har helt fria händer att skriva om allt som händer i kommunikationsbranschen. Och det händer verkligen mycket i vår bransch just nu, vilket är superspännande att få vara med och resonera om. Men, fick jag chansen skulle jag nog kunna tänka mig att endast skriva romaner, men jag är inte riktigt där ännu.

Har kriminalare/deckare alltid varit något som intresserat eller övervägde du även andra genrer?
– Jag har faktiskt skrivit en mer renodlad roman tidigare, en manustävling som jag vann där vinsten var en utgivning, men det är gammalt och boken glömd. Men jag älskar verkligen kriminalformatet. Jag tycker om drivet och att cirkulera runt brott och straff, som på något vis direkt tar oss till utkanten av samhället där det händer intressanta saker. Men, jag stänger inga dörrar, kommer det en bra idé skulle jag inte tveka att skriva en mer renodlad roman. I grunden älskar jag nog mest att berätta historier.

Hur ser framtiden ut nu? Planerar du fler böcker?
– Jag skriver så smått på en fyra med Katja Lyss. Jag tycker om hennes universum och är sugen på att fortsätta utveckla det. Så, en bit bort i horisonten finns nog tanken på att använda intäkterna från böckerna till att ta ledigt ett tag och skriva rejält under en period, men inget är färdigt. Jag älskar dessutom mitt arbete och trivs så himla på den PR-byrå jag är på nu och med de kunder jag arbetar, så jag måste hitta en lucka som funkar för alla parter. Och för familjen förstås.

Om du bara hade fått välja en bok att läsa för resten av ditt liv. Vilken hade det då varit?
– Oj, det var en svår fråga. Min akilleshäl tror jag faktiskt är att jag läser för lite, jag tror att jag skulle bli en mycket bättre författare om jag läste mer. Men med det sagt skulle jag nog ändå ta med mig Fear And Loathing in Las Vegas av Hunter S Thompson. Jag älskar den utflippade stilen och den värld han målar upp där man liksom bara skiter i allt och kör sitt eget race vid sidan om allting annat. Det finns en lockelse i det där, en lockelse till platser och situationer som jag aldrig själv skulle sätta mig i eftersom jag är en sjukt ordentlig Svensson-människa. Den drivkraften finns nog också närvarande i mitt skrivande också, att Katja får göra allt jag inte vågar. Det finns också en inspiration i galenskapen att man faktiskt kan ta ut svängarna hur mycket som helst, allt kan hända, det måste jag nästa påminna mig själv om när jag skriver, Katja kan vara stenhård och göra galna saker, det är okej, Hon klarar det.

Annonser

Intervju: Hannes Lyckholm

I dagens fredagsintervju får ni möta Hannes Lyckholm, journalisten och ingenjören som också nu skriver på en thrillerserie. Varsågoda!

Foto: Cebastian Persson

Förra året släppte du din debutroman, Rödhake: Dödstyst. Kan du berätta lite mer om den?
Rödhake: Dödstyst är en thriller med högt tempo. Emma Rapp är förföljd, övervakad och ständigt bevakad. Hon känner sig alltmer paranoid när ingen i hennes omgivning tror henne. Hon har fått hemlig information strax innan hennes bror dör och hon tar hjälp av före detta underrättelseagenten Anders Rödhake för att ta reda på sanningen – en sanning en grupp högt uppsatta män gör allt för att hålla begravd. De vill inget hellre än att Rödhake misslyckas – eller att han försvinner för gott.

Vad har du fått för respons på boken såhär långt?
– Det bästa med att skriva är att höra vad läsare tycker om boken. De allra flesta som hör av sig tycker att det är en spännande story och att det händer något på varje sida som driver berättelsen framåt. Många hör av sig och vill läsa mer, men tyvärr tar det tid att skriva nästa bok. Jag håller just nu på att researcha inför uppföljaren.

På vilket sätt har du haft nytta av din bakgrund som ingenjör och journalist i ditt skrivande?
– Som författare använder jag ganska korta meningar och försöker beskriva personer och miljöer med några få utvalda detaljer. Jag vill inte tynga ner boken med för mycket miljöbeskrivningar som sänker tempot. Det allra viktigaste för mig är själva berättelsen och att den driver framåt och inte att jag visar allt jag kan om ett visst fenomen eller en miljö som jag har researchat om. Både som ingenjör och journalist gäller det att vaska fram det som är viktigast. När jag skriver ställer jag mig hela tiden frågan ”Vad är det jag vill ha sagt om just det här?” Kan man ta fram det viktigaste, då har man lyckats. Att skriva kort är det absolut svåraste man kan göra.

Var det tanken från början att skriva spänning eller kom det med tiden?
– Jag har provat flera olika genrer innan jag landade i thrillerformatet – allt från fantasy till young adult. Men det blev aldrig tillräckligt bra. Det var något som skavde med karaktärerna, med storyn, med flytet. När jag för två år sedan bestämde mig för thrillerformatet, så stämde plötsligt allt på en gång. Det finns ett driv och en spänning i thrillers som jag gillar. Thrillers är också det jag själv helst läser.

Boken är första delen i en serie. Hur ser framtiden ut? När kommer nästa?
– Jag fortsätter på Rödhake-serien. Den första boken fokuserar mycket på spelet kring Emma Rapp och hennes bror, men i nästa bok är fokus på Anders Rödhake. Hans förflutna inom underrättelsevärlden kommer ikapp honom och han tvingas utföra ett uppdrag han aldrig skulle tackat ja till om det inte är hans enda chans att rädda en närstående. Jag håller på att mejsla fram storyn just nu och planen är att släppa boken i slutet av året.

Hur tacklar du negativ kritik?
– Jag har alltid varit öppen för feedback och jag uppmanar verkligen alla som läser det jag skriver att höra av sig. Det är det också många som gör, vilket är väldigt roligt. Det är samtidigt viktigt att få höra vad alla som läser tycker är bra och mindre bra. Hur ska jag annars veta vad som fungerar? Hittills har jag prickat rätt utifrån den feedback jag fått, men många hör av sig och vill ha mer av vissa saker och mindre av andra. Det är utvecklande för mig som författare, men framför allt väldigt roligt när läsare kontaktar mig.

Slutligen, vilken bok rekommenderar du just precis nu?
– Jag har nyss läst Markus Luttemans Blodmåne, i vilken han lyckas med balansgången att berätta om den smutsiga handeln med bland annat noshörningshorn i Afrika och Asien, men samtidigt också leverera en spännande historia. Man lär sig nåt nytt, samtidigt som man får en bra thriller. Jag försöker också läsa allt av Jo Nesbø, som är en av mina favoriter. Jag har inte läst hans Törst ännu, men den står högt på min läslista.

Intervju: Erica Törnqvist

I dagens intervju får ni möta Erica Törnqvist, författare och egenutgivare. Läs om hennes resa, hennes böcker och vad det egentligen innebär att vara egenutgivare.

Hur började din resa? Vad fick dig att vilja bli författare?
– Idén om att bli författare har nog funnits i ganska många år, jag skrev en del även när jag var barn. Men när jag började gymnasiet försvann det helt och hållet när jag började drömma om en karriär som skådespelare istället. Ändå började jag skriva ganska många små texter, både dikter och historier, när jag var 18 år ungefär. Det började lite mer på allvar strax efter studenten när jag hade sagt upp mig från ett jobb som dörrknackare och därefter hade jobbat på deltid som idrottsledare för barn. På vårterminen 2015 började jag plugga och läste ett par strökurser på universitetet, varefter det blev sommar och jag kom att tänka på allt jag hade skrivit och att jag länge hade haft skrivandet som en trevlig liten hobby. Jag tänkte att ”man kanske ska ta och ge ut en bok?”, och så googlade jag lite olika möjligheter att göra detta. Av någon anledning tog jag mig inte tid att fundera över hur svårt det kan vara att ge ut en bok, jag tänkte bara att jag ville ge ut den på något sätt. Så fick jag upp ögonen för egenutgivning och hittade ett jättebra självpubliceringsförlag som jag använder mig av än idag.

Kan du berätta lite mer om dina böcker?
– De flesta av mina böcker är textsamlingar av olika slag och inom olika teman, varje samling innehåller kanske mellan tio och ett hundratal olika alster. Jag gav ut dem väldigt tätt inpå varandra den första tiden vilket är varför de flesta är ganska tunna. Den tjockaste jag gav ut under det första halvåret är dock ett par hundra sidor lång och består av blogginlägg skrivna under en period av fem år, och när jag började blogga fanns det inte alls på kartan att det skulle bli en bok av den. När jag var inne på mitt andra år som författare bestämde jag mig för att göra antalet utgivningar per år betydligt färre, så att jag ger ut en eller max två böcker om året och satsar mer på arbetet med marknadsföringen till exempel. Jag gav ut min nionde och tionde bok nu i somras.

Du är alltså egenutgivare. Hur fungerar det egentligen?
– Att vara egenutgivare fungerar på det viset att man själv är den som bekostar utgivningen och styr över den. Från början var det så att alla författare var egenutgivare, då skrev man en bok, gick till ett tryckeri och lät trycka upp en upplaga som man sedan fick sälja. Därefter kom de traditionella förlagen. Det var då som krav började ställas på författaren, eftersom det oftast innebär en viss ekonomisk risk att släppa en bok, särskilt när man arbetar som så att man trycker upp en begränsad upplaga och måste försöka få sålt alltihopa för att täcka upp kostnaderna. Men i slutet på 1990-talet kom man på print-on-demand, det vill säga att man trycker exemplaret först när någon beställer det, det här öppnade upp för allt fler att uppfylla sina författardrömmar och göra det på egen hand. Sedan dess har vi egenutgivare praktiskt taget tagit över marknaden, det är betydligt mer populärt att läsa fackböcker av egenutgivare eftersom det brukar vara personer vars bok handlar om något de brinner för.

Vad tror du att du har för fördelar i och med egenutgivning?
– Jag tror det är just det att man har kontrollen själv över sina bokprojekt, för min del har jag varit författare i ungefär två och ett halvt år, men jag har aldrig jobbat med en förläggare förut. Jag har också fått lära mig så mycket om hur det fungerar att ge ut en bok rent praktiskt.

Vad är det svåraste med att vara egenutgivare?
– Om man är ny som egenutgivare så kan nog den här kontrollen vara mer som en svårighet än en möjlighet. Jag blev ganska snabbt van vid att hålla koll på alltsammans själv, men jag kommer ihåg att när jag precis hade givit ut min första bok så var det knappt att jag ville kännas vid att marknadsföra den. Jag ville bara skriva, ge ut och hoppas på att den kanske säljer sig själv så småningom. Men sedan började jag acceptera arbetet mer och mer och idag tycker jag att det känns helt okej, ganska kul till och med! Jag kan faktiskt inte komma på något mer som är svårt med att vara egenutgivare, men som sagt så innebär det en del extraarbete, vilket man får ta på sig från första boken, och då kan det kännas ganska svårt att veta var man ska börja.

Hur ser framtiden ut för dig?
– Jag hoppas ju såklart att det blir många fler böcker och att jag så småningom kan leva på mitt författarskap. Jag älskar att skriva och det är nog ingen tvekan om att jag kommer växa mer och mer för varje år i mitt skrivande.

Intervju: Magic Frigren

Nu är det fredag igen och dags att bjuda på en intervju. Idag kan ni läsa om Magic Frigren, hennes debutroman som kom förra året och hennes planer för framtiden.

Din debutroman kom i somras. Vill du berätta lite mer om den?
– Min roman Transformationen är en fantasyhistoria baserad på verklighetens alkemi. Jag började intressera mig för alkemi för tio år sedan och allteftersom jag gjorde research kring det växte idén till min roman fram. Alkemi är delvis en föregångare till modern kemi som kretsade runt idén att omvandla bly till guld. Men där fanns också en sida av mystik och andlighet. Alkemisterna ville finna sina sanna jag och utveckla sina själar genom laboratoriska processer. De trodde på en inre transformation där alkemisten kunde förfina sin själ och få reda på sanningar om universums gåtor. Tro och magiskt tänkande har alltid fascinerat mig. Jag ville skriva en historia om unga människor som försöker hitta sin plats i tillvaron och som alla har olika inställningar och attityder till det mystiska. Alkemi kändes som en perfekt grund att bygga min historia på. Förutom dessa teman så är Transformationen ett mysterium och en relationshistoria.

Vad har du fått för reaktioner på den?
– Hittills har reaktionerna varit väldigt positiva, vilket jag är väldigt glad för. Transformationen är mycket personlig för mig. Många av mina egna känslor och erfarenheter finns invävda i karaktärerna och de situationer de hamnar i. Jag tror det gör mig lite rädd för kritik. Det finns liksom ingen distans mellan mig och boken. Men samtidigt försöker jag komma över det, för som författare måste man ju ha lite skinn på näsan. Men än så länge är jag lättad över att den möts av mycket fin respons.

Boken släpptes på ditt eget förlag. Hur kom det sig att du startade eget?
– Det började med att jag insåg hur få svenska fantasyböcker som ges ut varje år på de större förlagen och att ännu färre är av debutanter. Men sen har jag insett mer och mer att bokutgivning är något jag vill hålla på med. Förutom mina egna böcker så vill jag ge ut andra och gärna debuterande författare som skriver fantasy / science fiction / magisk realism.

Vad har varit den största utmaningen med att skriva en bok, starta eget bokförlag osv.?
– Största utmaningen med skrivandet av min bok är faktiskt att jag var så ung när jag började. Jag tror aldrig man förändras så mycket som mellan 15-25, vilket har lett till mängder av omskrivningar eftersom min ton och syn på saker har utvecklats. Samtidigt har boken växt med mig vilket är roligt på sitt sätt. Vad det gäller förlag så är det mycket med ekonomi, bokföring, tryckeri… Mycket tekniska saker som jag var tvungen att få koll på. Sen är det såklart en utmaning att nå ut som nytt bokförlag. Hitta kanaler, knyta kontakter och hitta forum där det man ger ut passar och kan synas.

Din bok är starten på en serie. Vad har du för planer framöver?
Transformationen är första delen i en trilogi. Jag arbetar på bok två nu. Jag vågar inte ge ett datum för när den släpps, men förhoppningsvis blir inte väntan alltför lång för de som väntar på tvåan.

Slutligen, vad har du för tips till andra som vill bli författare?
– Läsa mycket och analysera vad man gillar hos andra författare. Titta på uppbyggnaden av historier och fundera över varför de som man gillar är bra. Vad är det som funkar? Inte för att man ska kopiera koncept och upplägg från andra utan snarare för att man ska börja titta på historier som byggen. Det hjälper en att komma in i rätt tänk för att själv väva sin egen historia. Även när man inte gillar en bok, kan man lära sig mycket av att analysera varför. Vad gjorde denna författare som jag själv vill undvika? Förutom det så handlar det om att bara köra. Följa sin inspiration och sin passion dit den leder.

Intervju: Lupina Ojala

Lupina Ojala är både författare och står bakom bokförlaget Catoblepas. I veckans intervju får ni veta mer om det svåraste på resan fram till ett förlag, deras inriktning och mycket annat. Varsågoda!

Du står bakom bokförlaget Catoblepas. Hur kommer det sig att du valde att starta ett bokförlag?
– Sedan jag lärde mig läsa har böcker varit en stor del av mitt liv och jag har alltid drömt om att få arbeta med litteratur eller konst. Det slutade med att jag utbildade mig inom textbearbetning och grafisk form. Jag startade eget företag 2006. Sju år senare bestämde jag mig helt enkelt för att det var dags att ta tag i bokdrömmen så jag startade ett indieförlag vid sidan om min verksamhet som formgivare. Förutsättningarna var perfekta. Jag hade redan egen firma och rätt grundkunskaper.

Vad har varit det svåraste på resan fram till ett förlag?
– Jag har fått lära mig många saker under vägen. Starta förlag var enkelt, att få läsarna att upptäcka Catoblepas med en ganska liten marknadsföringsbudget var svårare. De första åren kände jag mig fram, provade olika samarbeten och nätverkade. Jag ville ta det långsamt. Nu har jag hittat en arbetsmetod som fungerar och kommer satsa mer på förlaget under 2018 än tidigare. En ny författare tillkommer men namnet är hemligt än så länge. Det kommer bli ett spännande år, men förlaget kommer alltid vara ett litet oberoende förlag. Det viktigaste för mig är att få ge ut de böcker jag tycker om och inte de jag tror ska dra in mest pengar.

Catoblepas ger ut svensk fantasy. Hur kommer det sig att ni har den inriktningen?
– Det var aldrig tal om något annat. Jag älskar fantasy! Det finns många skickliga fantasyförfattare i Sverige och några av dem vill jag vara med om att lyfta fram.

Du har även gett ut romaner själv på förlaget. Var det en självklarhet eller kanske något som växt fram?
– Jag har alltid skrivit så det var en del av planen från början. Jag varvar redigeringen av andras verk med mitt eget författarskap.

Vill du berätta lite mer om dina böcker?
– Jag skriver en fantasyserie som heter Legender från Yddrios. Alla böcker är fristående så de kan läsas enskilt. Det som binder dem samman är att de utspelas i världen Yddrios. Två böcker har hittills publicerats och de fick båda mycket gott mottagande hos läsare och bokbloggare.

Vad skulle du ge för tips till andra som drömmer om att bli författare eller arbeta inom förlagsbranschen?
– Tänk noga igenom vad du vill uppnå innan du startar och var beredd på att jobba mycket för liten vinst, om ens någon. Det är väldigt få författare i Sverige som kan leva på sitt skrivande. De flesta har andra jobb eller uppdrag vid sidan om. Detsamma gäller för den som vill starta ett indieförlag. Belöningen tar sig andra uttryck. Det finns många diskussionsgrupper på exempelvis Facebook där det går att får bra tips av andra som är verksamma som författare eller förläggare.

Intervju: Gunilla Bergstrand

Idag är det fredag och jag tänkte bjuda på en ny intervju, denna gången med författaren Gunilla Bergstrand. Varsågoda!

Så, vill du börja med att berätta lite om böckerna du har skrivit?
– Jag har skrivit deckarserien Morden i Dalarna. Huvudperson är kriminalinspektör Hannah Järnerud. Böckerna är mörka och normöverskidande. Lite Borlänge Noir. Jag backar inte för tunga ämnen, men böckerna innehåller är även mycket kärlek och vänskap. Blinka Lilla Stjärna är den första av de tre fristående böckerna i serien. Det är mycket ilska med i den boken. Och passion, längtan och kärlekstörst. Barnet i Kupolen, som är del två handlar mycket om vedergällning och om att få ett avslut. Där har Hannah tagit mer plats. I bok tre, Bindgalen, som kommer ut andra februari har Hannah mognat en hel del. Den boken är mer avskalad och naken. Vem är kvinnan som hittas i ett badkar på mentalvårdsmuseet i Säter? Finner Hannah det hon så innerligt söker? Kanske, ni får läsa själva!

Var det självklart att det skulle bli deckare eller hur gick tankegångarna?
– Det var självklart att det skulle bli spännande böcker. Eller en spännande bok. Jag visste inte från början att det skulle bli en serie, men karaktärerna vägrade ge sig, så jag fortsatte och vips så var de tre. Om böckerna kan jag säga att det märks att jag dras till berättelser om ondska. Jag vill förstå varför folk gör som de gör mot varandra. Vad som händer i människor när de reagerar på sådant de blivit utsatta för. Att det till slut blev kriminalinspektör Hannah Järnerud som krävde frontplatsen i berättelserna gjorde att vi hamnade på deckare istället för thrillers. Men jag tassar gärna över gränsen till skräck och har bäddat in vissa övernaturliga inslag. Och miljö. Det är mycket Dalamiljö och brukskänsla. Det som överraskade mig är att böckerna handlar så mycket om karaktärernas relation till varandra och till samhället. Men mina karaktärer överraskar mig hela tiden. Vem vet, det kanske blir en feelgood tillslut. Med skräckinslag. Och kärlek. Vi behöver alla kärlek.

Vad anser du är det mest utmanande med att vara författare?
– Dosen av självkritik som man ständigt häller över sig själv. Den dyker upp som en hink med självlysande färg ovanpå dörren varje morgon när man lämnar sovrummet. Toppa det med lite hybris så har du gjutformen för en författare. Skämt å sido. Det mest utmanade är att ta sig i mål! För att lyckas med sitt skrivprojekt måste man vara envis som en åsna och därtill omge sig med proffsigt folk. Jag har lärt mig den hårda vägen. Så lita på mig när jag säger att man måste anlita en lektör, korrekturläsare och en redaktör. Glöm inte formgivare också, men det sista gäller om du är egenutgivare annars får du hjälp av förlaget. Så våga utmana Jante, för det är bara du som kan skriva din berättelse.

Hur ser det ut där du sitter och skriver?
– Mjukt, gosigt och med en fisande boxerhund över benen. Jag ligger i sängen eller soffan och klurar på mina berättelser. Det sägs att för att skriva en bok måste man varje dag slå ner rumpan på stolen. Det gäller inte för mig. Den mesta skrivartiden gör jag i huvudet, när jag inte kladdar ner förvirrade idéer i anteckningsboken eller på gamla kvitton från botten av handväskan. Jag spelar in alla mina berättelser på diktafon. Det är där de blir till. Det blir många ljudfiler, men det spar på miljön och är snällare mot handleder och kropp. Det finns även ett litet kontor med ett litet vitt skrivbord och en stor spegel där jag klistrar upp mina post-it till synopsis. På väggen hänger mina röda hörselkåpor som jag använder när jag behöver ha det tyst. Är jag i ett skrivflow finns inget som kan störa mig. Då sprutar jag ur mig ord trots att sopbilen kört i diket utanför. Men ska jag klura ut någon formulering, leta efter upprepade ord eller fel i tidslinjen, då behöver jag ha det tyst runt mig. Hundens snarkningar går bra. Hon stör sig mer på mina.

Hur ser framtiden ut för dig? 
– Vi är bara veckor ifrån releasen av Bindgalen och förlaget har inte tid med mig … Men idéer finns. Jag har ett fantasymanus som i stort sett är klart. Det ligger och gosar till sig innan det ska plockas fram och lyssnas på. När det gäller Hannah Järnerud och serien Morden i Dalarna var tanken att hon skulle få vila, men hon kravlar omkring under soffan och drar i mina fotleder. Just i denna stund hänger hon över axeln och försöker öppna ett nytt Word-dokument så att vi kan köra igång. Men än får hon vänta. Först ska vi ha releasemingel och party. För vad vore skrivandet utan att få fira sina segrar!?

Slutligen, vad har du för tips att ge till de som drömmer om att bli författare?
– Ge inte upp! Jag gav upp många gånger innan jag tillslut bestämde mig för att slutföra ett skrivprojekt. För det är där de flesta faller, de orkar helt enkelt inte ta sig i mål. Ha alltid med dig något att skriva ner dina idéer på. Eller spela in som jag gör. För idéerna de poppar upp vid de mest olämpliga tillfällen. Och nej, du kommer inte ihåg dem sen. Skriv om något du brinner för. Är det en blodtörstig lysmask från Frankrike som är din grej, så skriv om det. Fortsätt även de dagar när meningarna som kommer ser ut som, eller som i mitt fall, låter som skit. Och när du fått ihop ditt råmanus, så lägg undan det i några månader. Det känns smärtsamt eftersom allt man vill är att få berätta för hela världen att man är klar. Eller tror att man är det. Det finns med all säkerhet tankefel och hål stora nog för en älg att passera igenom. Sen slänger du manuset och skriver om alltihop! Nej, det behövs förhoppningsvis inte. Du behöver bara redigera tills att du hatar det. Det sista var ett skämt som ligger farligt nära sanningen. Men sen är du redo att skicka det till förlag. Alltså efter lektör- och korrläsning. Det smärtar fortfarande att tänka på hur ofärdig det första manuset var. Men för varje projekt lär du dig något nytt om dig själv och ditt skrivande. Jag är säker på att det kommer en bestseller tillslut – om man bara tar sig över alla hinder och ända fram i mål!

Författarintervju: Hampus Nessvold

Tidigare i höst kom Hampus Nessvold ut med boken Ta det som en man. Jag har ställt några frågor till honom. Varsågoda!

Hampus, kan du beskriva dig själv med fem ord?
– Impulsiv, kreativ, optimistisk pessimist och en tänkare.

Berätta om din bok!
– Min bok handlar om mig och mina tankar, känslor och upplevelser kring hur det är och har varit att vara en ung man idag. Jag berättar ocensurerat om hur jag förlorade oskulden, varit en dålig pojkvän, är rädd för våld, desperat gråtit ut i Länsförsäkringars växeltelefon, aldrig kunnat närma mig andra män eller hur jag hetsmailat Du är vad du äter-programledaren Anna Skipper för tips om att gå upp i vikt. Boken är absolut ingen guide för unga killar som söker sin identitet i manlighets och könsrolls-djungeln, men jag hoppas att den ska fungera som ett ångestbefriande möte där man kan känna igen sig och kanske efter att man läst vara lite lättare. Dela bördan med någon. Som en kompis.

Vad ville du ha sagt med boken? Vad var målet?
– Jag ville öppna upp mig, som den helt vanliga killen jag är, så att andra kanske framför allt yngre killar kan se att ”Shit, det jag tänker på, det jag känner – det har någon annan också upplevt. Jag är inte ensam”. Det finns ju sååå många tidningar och böcker i det här landet som riktar sig till unga tjejer och som säger ”Hej! Är du en ung tjej som har frågor om sex, mående, relationer, känslor och livet? Här finns vi!”, men inte ett enda forum som riktar sig på samma sätt till unga killar. Det sänder ut en signal nånstans i att vi som är killar inte ska tänka eller känna och framför allt inte prata om det, utan bara ha allt klart för oss. Vilket vi inte har. Därför kändes det viktigt att skriva den här boken. För att iallafall bidra på något sätt till att visa att killar kan prata med varann, öppna upp sig med sina känslor och faktiskt närma sig varann. Kan killar sedan göra det så tror jag att det är lösningen på mycket ont som män står för i samhället, så som våldtäkt, misshandel m.m.

Vad har du fått för respons på den hittills?
– Jag har fått helt fantastisk respons. Framför allt från unga tjejer som läst boken och även de känner igen sig i mycket och skriver att de fått sitt självförtroende boostat eller att de inte är så rädda för killarna i sin klass längre för att de förstår att det ligger osäkerhet bakom deras omogna beteende. Jag har inte fått så mycket respons från killar men det jag fått är även därifrån bara fint. Killar som öppnar upp sig, känner igen sig och vill ha stöd och pepp. Vilket jag bara omfamnar och älskar!

Vad är planen för framtiden? Mer skrivande?
– Jag jobbar ju både som programledare, skådespelare och artist, och skriver i princip allt mitt material själv, så absolut. Skrivande i allra högsta grad. Om eller när det blir en bok till får vi se, först har jag några andra projekt och mål att göra, några som jag till och med hoppas på att få prata mer om snart…

Om du skulle tipsa unga vuxna om en bok, bara EN bok, som de skulle läsa. Vilken hade du valt då och varför?
– Min egen. Dels för att jag är lite oblygt är partisk och stolt över att ha släppt en bok, men också för att jag tror att alla faktiskt kan få ut något av att läsa min bok. Om man så är en ung vilsen kille, tjej eller förälder, lärare eller syskon. Alla kan nog hitta något intressant och lärorikt. Och ärligt talat så läser jag nästan aldrig böcker (tyvärr) så jag har inget annat att komma med. Haha!

Foto: Sotarn