Eldslandet av Pascal Engman

En exklusiv klockbutik i Stockholm rånas, men inga armbandsur försvinner.

En tid senare kidnappas framgångsrika finansmän medan deras familjer pressas på pengar för att få dem fria.

I Sydamerika pågår omfattande organhandel. Man tvingas söka sig till Sverige för att hitta kroppar till verksamheten, som bedrivs i en av de mäktiga nazistkolonierna i södra Chile.

Polisinspektör Vanessa Frank inser att det finns ett samband mellan händelserna. Hon är avstängd från sitt arbete men går ändå in i ett flerfrontskrig mot den internationellt organiserade brottsligheten, som visar sig ha förgreningar in i den svenska poliskåren.

Det var inte länge sedan jag läste Pascal Engmans debutroman, Patrioterna, och med den fick jag definitivt mersmak. Det jag uppskattade då var korta och intensiva kapitel, mycket action, tilltalande story och speciella karaktärer att fastna vid. Samma sak upplever jag här.

I Eldslandet möter vi för första gången Vanessa Frank och man förstår ganska snabbt att hon har lite i bagaget. Hon är också den typ av polis som inte riktigt följer ramar och regelverk, vilket såklart skapar lite extra spänning. Hon är nämligen inte rädd för att söka efter saker på egen hand och ge sig in i komplicerade utredningar. Vanessa känns ändå verklighetstrogen, precis som övriga karaktärer vi får möta i boken. Man vill veta mer, läsa mer och förmodligen kommer hon utvecklas än mer i kommande böcker i serien.

Pascal Engman berör bland annat organhandel och människosmuggling, fruktansvärda ämnen, men gör det på ett alldeles ypperligt sätt. Det är skrämmande att ta del av men samtidigt en ögonöppnare för hur världen runt omkring en ser ut. I Sverige har vi en tendens att isolera oss lite och tänka att saker inte händer oss men vi kan inte ignorera vad som händer i resten av världen. Skildringen av miljöerna i Chile spär ytterligare på den här känslan som får det att krypa i hela kroppen. Brutalt!

Jag jämför Pascal Engman lite med Dan Brown. Dessa korta men intensiva kapitel känns igen och boken får ett bra driv. Trots att boken är på över 500 sidor, alltså en tegelsten, märks det knappt för jag slukar den i ett nafs. Den blir liksom aldrig seg eller långtråkig. Eldslandet har ett högt tempo och är som gjord för film. Att Pascal Engman dessutom behandlar dessa viktiga och aktuella ämnen på ett så brutalt sätt bidrar till att jag bara vill ha mer, mer, mer. Helst igår!

Tack till Piratförlaget för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 5/5

Författare: Pascal Engman
Serie: Vanessa Frank #1
Utgivningsår: 2018
Förlag: Piratförlaget
Utläst: 26 september 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare lästa böcker av författaren:
Patrioterna 

Lars Kepler om Joona Linna och framtiden

Författarparet Alexandra och Alexander Ahndoril ligger bakom pseudonymen Lars Kepler och de fanns givetvis på bokmässan och Crimetime Göteborg. Under lördagen lyssnade jag på ett 45 minuter långt seminarium med dem och Jørn Lier Horst (vilket gjorde mig väldigt nyfiken på honom) men på söndagen pratade de en hel del om romankaraktärer och främst deras egna då. Hur uppstod Joona Linna och vad hade de egentligen för planer för dem i framtiden?

Alexandra Ahndoril berättade lite om bakgrunden till Joona Linna. Paret hade bestämt sig för att de ville ha en finne, dels på grund av den finska minoriteten i Sverige, men de hörde även hans röst. Tanken var också att skapa en karaktär som inte var som alla andra poliser i kriminalromaner, utan någon som stod ut. Alexander berättade också att så länge de är nyfikna på karaktärerna kommer de att fortsätta skriva och jämför det hela lite med en kärlekshistoria.

Paret delade med sig lite om hur processen går till från tanke till berättelse. De har hundratals lappar på en vägg där de står tillsammans och försöker berätta historien och bestämmer sig för hur det ska se ut men ibland gör karaktärerna lite som de själva vill. Alexander berättade att de kunde ha planerat att en kvinna skulle bli mördad men så gick kvinnans historia åt ett helt annat håll och då fick de tänka om.

Är de alltid överens då? Nej, de kan ha olika syn på vad som ska hända och hur. I början upplevde de det väldigt jobbigt men har senare insett att det betyder att det är något som är fel i berättelsen. Alexander får dock publiken att skratta genom att beskriva hans process. Han skriver en bra och spännande scen, mailar Alexandra som sitter en meter bort, han får tillbaka den och då har hon strukit hälften. Som tur är har han kvar originalet och kan klistra in på nytt och skicka. Så kan det gå några vändor innan de säger att de nog får prata igenom det här och lösningen är då ofta att komma på något helt nytt.

Parets senaste bok, Lazarus, dyker upp i handeln den 19 oktober och fortsätter i princip direkt där Kaninjägaren slutade. Skrivandet är redan igång på nästkommande bok och dessutom finns planer på både TV-serie och filmatiseringar i Hollywood.

Crimetime Göteborg

I år hölls för första gången deckarfestivalen Crimetime i Göteborg. Den har tidigare hållit till på Gotland men har nu alltså blivit ett med bokmässan och huserade på övre plan i ett snyggt inrett och mystiskt ”hörn”. Där bjöds det på fräscha drinkar och frukt och fanns utrymme för att vila lite om man så ville. Crimetime höll på under lördagen och söndagen, men jag spenderade mest tid där under lördagen. Det bjöds på monterprogram och seminarier (om man hade Crimetime-passet) med flera olika teman men det kommer jag att skriva mer om de kommande dagarna. Dessutom såg man allt som oftast en deckardrottning eller kung spatsera förbi.

Jag har förstås inget att jämföra med men jag tycker att upplägget var bra. Det hade väl känts än bättre om dessa monterprogram också hade varit exklusiva för de med pass/seminariekort men man kan inte få allt här i världen. Placeringen gillade jag också och stämningen som infann sig. Perfekt! Den största nackdelen med att festivalen ligger under mässans tak är att man inte kan fokusera på endast en grej. Jag ville ha mina böcker signerade på nedre plan samtidigt som jag ville lyssna på mina favoritförfattare – en oftast omöjlig kombination.

Veckans topplista v.39 – Crimetime: De bästa svenska deckarna i år

Tisdag igen och det innebär såklart en ny topplista inne hos Johannas Deckarhörna. Denna veckan ska vi lista de fem bästa svenska deckarna hittills i år och det var faktiskt ganska roligt. De jag har listat är helt utan inbördes ordning.

*Patrioterna av Pascal Engman. Det var inte så länge sedan jag läste den och jag blev glatt överraskad. Nu läser jag hans andra bok, Eldslandet, som nyligen kommit ut. Jag har höga förväntningar.

*Skendöda av Louise Boije af Gennäs är del två i Motståndstrilogin. Även första delen i den här trilogin var riktigt bra men Skendöda var snäppet bättre.

*Ögonvittnet av Anna Bågstam hade väntat länge på hyllan innan jag tog tag i men vilken bok, vilken spänning.

*Annabelle av Lina Bengtsdotter är också en väldigt bra deckare som jag läste i början av året. Nu har författarens nya bok kommit ut som jag hoppas kunna sätta tänderna i snart.

*Vit syren av Cecilia Sahlström är inte riktigt lika självklar på listan som de fyra ovan men det var en väldigt bra bok som jag absolut kan tipsa vidare om. Jag tror det har kommit fler böcker i den serien också så de kanske jag skulle spana in?

Vilka är de bästa deckarna ni har läst i år?

Kåda av Ane Riel

Det är inte alltid så lätt för Liv att förstå sin omvärld. Då är det tur att hon har en pappa som Jens, som är så duktig på att förklara allting: Varför mamma blivit så stor att hon inte kan lämna sovrummet, varför man inte ska gå i skolan. Och framför allt varför man måste döda farmor…

Den här boken har stått alldeles för länge i min bokhylla, oläst. Nu kände jag att det var dags och läslusten var på topp.

I boken får man följa allt från att Livs föräldrar blir ett par till att Liv blir äldre och mycket hinner hända under dessa år. Liv får vara med om saker som inget barn borde få vara med och lever mer eller mindre i misär. Livs föräldrar försöker dölja att hon finns, pallar upp kartonger för alla fönster och bryr sig inte om att städa hemma. De låter dessutom Liv springa och snatta mat till familjen och verkar inte bry sig så mycket om någonting. Pappan har skuldkänslor sedan Livs tvillingbror plötsligt dött och mamman blir allt mer sängliggande.

Dels får vi följa Liv i allt hon gör på gården. Hur hon håller sig undan andra människor, hur hennes relation till föräldrarna är och hur hemsk hela situationen är. Vi får också följa berättelsen genom brev från Livs mamma till Liv. Där försöker mamman ge någon slags förklaring till hur allt blev som det blev.

Det är en bra och välskriven bok men jag hade faktiskt hoppats på mer. Jag trodde först att boken var lite mer åt thriller eller spänning men det skulle jag inte påstå såhär i efterhand. Berättelsen i sig är givetvis mycket hemsk men jag står också oförstående till många av karaktärernas handlingar och blir irriterad. Det är helt klart en berättelse som kan skapa diskussion och reflektion.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Ane Riel
Utgivningsår: 2017
Förlag: Modernista
Utläst: 24 augusti 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus

Snö av Jakob Mjöbring

Katja Lyss är polis och före detta professionell friåkare med en specialtjänst inom NOAx som hanterar brott med internationella förgreningar. Hennes skidsemester i Kittelfjäll strax innan jul avbryts av ett vedervärdigt dubbelmord i en renvaktarstuga långt ut i den väglösa och förstummande vackra Västerbottniska fjällvärlden. Samtidigt som snön vräker ner och sakta men säkert suddar ut alla spår ger sig Katja ut på en jakt som tar henne från Kittelfjäll till Paris och tillbaka ut i de branta och vita vidderna. Katja försöker tyda spåren i snön som pekar såväl bakåt mot forntiden som in bakom kulisserna i dagens digitala värld, styrd av enorma datamängder och trångsynta algoritmer. I alla tidevarv verkar sökandet efter mer information vara det väsentliga, men frågan är om någon längre vet vad som är korrekt information?

Även den här boken är spännande och går snabbt att läsa. Vi får återigen följa med till iskylan, snömängderna och det karga landskapet i Norrland. Just miljöer och beskrivningar är något som Mjöbring är riktigt bra på. Även om det verkar både galet mörkt och ruggigt kallt blir jag allt mer sugen på att åka uppåt i landet och uppleva dessa miljöer.

Katja Lyss har här fått någon slags hjältestämpel efter händelserna i den senaste boken och ja, vem gillar inte tuffa kvinnor på väg uppåt i karriären? Det blir dock lite för mycket här. Hon beter sig väldigt naivt, stampar på vakter för att komma undan och springer sedan. Det är många händelser i boken som känns lite väl orealistiska och det är också där boken tappar lite enligt mig. Katja försätter sig i väldigt märkliga situationer tack vare att hon aldrig, jag menar aldrig, tänker efter före. Vissa poliser kanske fungerar så men hon måste väl ha fått ett specialuppdrag av en anledning, eller?

Lite roligt med en släng av Frankrike i boken också! Pierre fastnade jag för nästan direkt.

Tredje boken ligger här hemma och väntar så jag gissar att den kommer att bli läst inom kort. Den ska dock utspela sig före de andra två så det blir nog intressant. Vi kanske får veta lite mer om Katjas bakgrund.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Jakob Mjöbring
Serie: Katja Lyss #2
Utgivningsår: 2018
Förlag: Lind & Co
Utläst: 27 februari 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus