Färjan

frjan-strandberg_mats-33226912-frntlI kväll ska 1 200 förväntansfulla passagerare åka på en kryssning mellan Sverige och Finland. Men det finns något ondskefullt ombord på den här resan. Mitt i natten är färjan plötsligt avskärmad från omvärlden. Det finns ingenstans att fly. Det finns inget sätt att kontakta land. Och du vet inte vem du kan lita på.

Jag har varit väldigt nyfiken på den här boken sedan den släpptes men när jag började läsa blev jag faktiskt lite skeptisk till om jag skulle gilla den. Jag tycker det är lätt att det blir löjligt när det handlar om övernaturliga saker och även om det var på gränsen här gillade jag faktiskt boken i slutändan och hade svårt att släppa den.

Huvudkaraktärerna var verkligen olika och jag kan tänka mig att det är många som känner igen sig i dem. De drar också in oss i något så mycket mer än en hemsk historia ute på havet. Det är familjeförhållanden, kärlek och ensamhet exempelvis. Man lär känna dem, man följer dem och man vill att det ska gå bra för dem såklart.

När det kommer till skräcken var detta inget som ”bet på mig”. Jag får inte den känslan, även om det är hemskt det som händer på båten. Detta är ju dock något som är olika från person till person.

Jag tycker dock överlag att storyn är bra och att boken är spännande. De sista kapitlen kunde jag som sagt inte släppa boken och jag gillar Mats skrivande och stil. En helt klart läsvärd bok!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Mats Strandberg
Utgivningsår: 2015
Förlag: Norstedts
Utläst: 4 december 2015
Finns hos: Adlibris | Bokus

En smakebit på søndag – Färjan

smakebit

Den norska bokbloggaren “Flukten fra virkeligheten” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Just nu läser jag bland annat Färjan av Mats Strandberg.

Handling:
I kväll ska 1 200 förväntansfulla passagerare åka på en kryssning mellan Sverige och Finland. Men det finns något ondskefullt ombord på den här resan. Mitt i natten är färjan plötsligt avskärmad från omvärlden. Det finns ingenstans att fly. Det finns inget sätt att kontakta land. Och du vet inte vem du kan lita på.

frjan-strandberg_mats-33226912-frntlGöran kommer skyndande genom gången. Han tar henne under armen, hur naturligt som helst. Leder henne mot bufférestaurangen. Hon kastar en sista blick in på McCharisma. Kvinnan tittar ner i bordet. Håret skymmer hennes ansikte. Nu ser Marianne bara en lite sorglig figur. Ensam. Inte helt olik henne själv.
Görans vänner står utanför Charisma Buffet och väntar. Mannen vid den lilla pulpeten innanför glasdörrarna ler opersonligt mot dem, visar på en stencilerad karta över matsalen var deras bord står.
”Är du hungrig?” säger Göran när de fortsätter in.
Ljudväggen av röster och bestickslammer är nästan överväldigande, som om hon skulle kunna lösas upp i atomer och försvinna i den. Hon inser att hon måste svara något på Görans fråga. Lukten av varm mat fyller hennes näsa. Hon nickar. Och sedan ser hon bufféborden. De långa raderna av maträtter.
”Men dra på trissor”, hör hon sig själv säga. ”Var ska man ens börja?”
Göran skrattar, verkar glad över hennes häpnad. Hon ser på honom och får en vansinnig känsla av att hon kanske kommer att älska honom när de går i land igen.

 

Författarintervju: Mats Strandberg

Det är återigen fredag och dags för en ny författarintervju. Här nedan får ni möta Mats Strandberg som är aktuell med skräckromanen Färjan.

strandberg_mats_25

Foto: Henric Lindsten

Du har nyligen kommit ut med boken Färjan. Kan du berätta lite kort om den?
– Det är en skräckroman som utspelar sig på en Finlandsfärja. En plats, tolv timmar. Vi får följa ett antal olika karaktärer, både bland passagerare och personal. Just den här kryssningen har något ondskefullt stigit ombord, och mitt i natten är färjan plötsligt avskärmad från omvärlden … Om Engelsfors var mitt och Saras kärleksbrev till Buffy så är Färjan mitt kärleksbrev till Stephen King.

Hur har processen sett ut från idé till färdig bok?
– Jag kom på idén när jag var på en 40-årsskiva ombord på en färja. Idén kändes så självklar när den kom. Jag förstod inte varför ingen gjort det förut – inte ens en av alla våra deckare utspelar sig ju på en färja, fast det är den perfekta miljön!
Jag och Sara var mitt i slutarbetet med Nyckeln, och när den var skickad till tryckeriet började jag så smått med research. Det var svårt till en början att hitta vägar in men när jag väl lyckats var det sjukt spännande att få titta in bakom kulisserna på den här miljön. Jag började skriva i början av 2014, och boken var färdigredigerad ett par veckor efter midsommar. Redigerandet brukar ta längre tid än själva skrivandet. Jag har levt dygnet runt med den här boken, haha.

Vad har du fått för bemötande än så länge och hur tacklar du eventuell negativ kritik?
– Än så länge har det varit helt fantastiskt! Jag är så glad! Både folk som älskar skräck och som aldrig läst skräck förut har hört av sig på sociala media. Det är särskilt kul att många gillar karaktären Lo, en tolvårig tjej som har ett väldigt speciellt sätt att prata på, och skriver till mig med ”hennes språk”.
– Om jag skulle få negativ kritik vore det förstås jobbigt – hur jobbigt beror nog på min egen dagsform. Men faktum är att jag är så otroligt stolt över den här boken. Jag har jobbat svinhårt med den, för att göra den så absolut bra som jag förmår att göra den. Det är egentligen det enda jag kan kontrollera.

Om man, som jag, har läst och tyckt om böckerna om Engelsfors men samtidigt läser lika mycket ungdomsböcker som vuxenböcker. Vad kan man då förvänta sig av den här nya boken? Finns det några likheter?
– Självklart är det skillnad på fantasy och skräck, men för mig kändes det inte så stor skillnad på sättet jag närmade mig historierna – det handlar i första hand om karaktärerna. Det är de och deras relationer som är viktigast. Av Engelsfors – och av Sara förstås – lärde jag mig också hur roligt det är att blanda det socialrealistiska och det övernaturliga.

Hur ser dina planer ut framöver? Skriver du på något nytt?
– Jag skriver just nu på en trilogi barnböcker för åldrarna 6-9 år, som också handlar om monster. Men det är förstås en helt annan sorts monster än på Färjan, haha. Serietecknaren Sofia Falkenhem gör illustrationerna, och vi har ett urfint samarbete. Och så förbereder jag nästa skräckroman. Plus lite mer projekt som jag inte kan berätta om nu. Jag önskar att jag kunde klona mig, för allt är så kul.