Författarintervju: Jenny Milewski

Jenny Milewski är 40 år gammal och bor med sin man, två döttrar och hund utanför Malmö. Hon arbetar som copywriter men för sju år sedan kom hon på tanken att skriva något helt eget. Hon gick därefter en skrivkurs och köpte skrivhandböcker och satte sedan igång.

Din debut ”Skalpelldansen” har nyligen kommit ut, hur känns det? Vad har du fått för reaktioner på den?
– Det känns mycket roligt och väldigt läskigt på en och samma gång. Det är ju inte förrän människor läser som man kan vara riktigt säker på vad man har skrivit. Och Skalpelldansen verkar vara en bok som folk reagerar väldigt olika på, vissa älskar den och andra gillar den inte alls. Kanske för att det är en metaroman med mycket genrevinkningar – som kanske inte överensstämmer med allas bild av hur en skräckroman ska vara. Men framför allt har mitt romandebuterande inneburit en möjlighet att kliva in i en helt ny värld. Samarbeta med ett förlag, göra intervjuer, träffa andra författare, gå på releasefester – jag har fått göra en massa saker som jag aldrig gjort förut. Och det är otroligt roligt.

Var det självklart att det skulle bli en skräckroman?
– Jag tror inte att jag funderade så mycket på genre när jag började, det blev helt enkelt vad det blev. Men jag har alltid älskat skräcklitteratur och är uppväxt på Edgar Allen Poe, Stephen King och ”Kalla kårar”. I Skalpelldansen har jag tagit kärleken till den typen av skräckberättelser och blandat med annat jag gillar, som mördare i mask och funderingar kring ondskebegreppet.

Vad tycker du är lättast respektive svårast med att skriva en bok?
– Det lättaste är att det är så fantastiskt roligt. Jag gillar verkligen att gå in i min värld och se vad mina karaktärer ska hitta på härnäst. För mig känns det sällan svårt eller jobbigt att sätta mig och skriva. Det svåraste är att själv veta om det man skriver är bra eller inte.

Vad skulle ge för tips till unga skrivare som drömmer om författaryrket?
– För det första tycker jag att man hellre ska drömma om att skriva en bok än om att bli
författare. Chansen att bli utgiven är ju så minimal att det är lätt att bli bitter på sin dröm om
man inte hittar en egen drivkraft i skrivandet. Förutom det är mina råd:

1, Ha roligt. Att skriva en roman tar hundratals timmar, så se till att du har så roligt som
möjligt under tiden. Välj spännande miljöer du själv vill utforska och skapa karaktärer som du vill vara med. För mig är skrivandet framförallt ett sätt att roa mig själv.

2, Skriv dåligt. Låt inte din egen känsla av du skriver dåligt hindra dig från att skriva
alls. Man måste skriva dåligt ibland för att kunna skriva bra till slut. Sitt inte och vänta på
inspiration eller fastna i nåt som inte blir som du vill. Förr eller senare löser det sig.

3, Dela med andra. Det bästa sättet att utveckla sitt skrivande är tillsammans med andra. Jag håller ibland skrivkurser på Folkuniversitetet och mina elever får aha-upplevelser hela tiden av de andras kommentarer. Så var inte rädd att dela med dig av ditt skrivande, för det är ju faktiskt därför man skriver – för att bli läst.

Till sist, vad tycker du själv om för böcker och författare? Vad inspireras du av?
– Som sagt, jag är en stor fan av Edgar Allen Poe och Stephen King, men också andra
skräckförfattare som Clive Barker och Joe Hill. Jag gillar också de amerikanska författarna
Bret Easton Ellis och Chuck Palahnuik som blandar skräckelement med samhällskritik. Men jag läser också mycket i andra genrer, Kerstin Ekman och John Irving är två gamla favoriter som båda är fantastiska historieberättare. Sen får jag väl erkänna att jag läser en hel del deckare också.

Jenny har tidigare skrivit på debutantbloggen om att skriva skräck och gett tips till blivande
skräckförfattare. Klicka här för att komma dit!

Skalpelldansen

Titel: Skalpelldansen
Författare: Jenny Milewski
Utgivningsår: 2012
Förlag: Telegram Bokförlag

Boken kommer från Booked.nu, tack!

Handling:
Boken handlar om författaren Jonas Lerman som blivit känd genom sina böcker om kirurgen och den kallblodiga mördaren Carl Cederfeldt. Mitt i arbetet av Jonas kommande bok händer en del mer eller mindre mystiska saker i hans omgivning och slutligen ser han sig själv vart han än vänder sig. Har han en dubbelgångare eller har han blivit galen? Även hans historier i böckerna verkar upprepa sig i verkligheten och Jonas förstår ingenting, förrän han letar sig tillbaka till sina rötter.

Omdöme:
Jenny Milewskis debutroman hade jag höga förhoppningar om när jag läste bokens baksida men tyvärr blev jag lite besviken. Jag tyckte den var ganska seg i början och det var mycket saker som tog plats men som jag inte tyckte förde handlingen framåt direkt. Först när det var drygt 100 sidor kvar (av ca 330) upplevde jag att boken blev mer spännande men jag kände aldrig att den var hemsk eller skrämmande på något vis. Jag valde att inte läsa den i sängen för jag trodde jag skulle ha drömt mardrömmar efter det men ärligt talat så blev jag mer rädd för ”Eldvittnet” än denna. Något som också störde mig lite var de lååånga utdragen ur Jonas Lermans böcker, det blev tyvärr lite tjatigt.

Det jag gillade med den var att den hade en historia som jag inte är van vid att läsa, vilket gjorde mig nyfiken. Jag gillar också sättet Jenny skriver på och de lagom långa kapitlen. Det är intressant att få se storyn ur en författares synvinkel och frågan huruvida de påverkas av sitt eget skrivande är intressant, t.ex här då han skriver om så råa och brutala saker.

Mitt betyg: 3/5

I’ve been booked!

Genom Booked.nu har jag nu fått äran att läsa ”Skalpelldansen” av Jenny Milewski och idag hämtade jag ut den. Jag har läst några rader om den här och var och den verkar vara ganska bra så jag längtar lite efter att sätta tänderna i den! En recension kommer givetvis när den är färdigläst.

Ett utdrag ur boken:
””Vad ska du göra? Herregud, vad tänker du göra med mig?” Carl Cederfeldt log bakom masken och vände sig mot anatomiboken för en sista titt. Han plockade upp en av skalpellerna från rullbordet och sa: ”Jo, förstår du lilla Amanda. Jag tänker nu ta det här mycket vassa instrumentet och med det skära igenom ditt överhuds-, underhuds- samt bindvävslager och vidare genom bukmuskulaturen. Därefter tänker jag avlägsna din Glandulae suprarenales …” Han höll upp skalpellen mot ljuset och vred den tills lysrörens sken reflekterades i bladet. ”… eller binjure som det heter på svenska. Jag har nämligen alltid undrat hur en sådan ser ut i verkligheten.” Sedan vände han sig mot Amanda och skar ett snabbt snitt rakt igenom hennes vita My Chemical Romance-tröja.”

Läs mer om boken och författaren på Telegram Bokförlag