Nytt från Adler-Olsen

Gissa vad jag såg för några dagar sedan? En av mina favoritförfattare, Jussi Adler-Olsen, kommer ut med nytt till våren. För några månader sedan fick jag veta att han skulle byta förlag från Bra Böcker till Bonnier men har inte läst något om någon ny bok, förrän nu. Den släpps i april och har fått titeln ”Marcoeffekten”. Det är den femte boken i serien om Avdelning Q och såhär lyder beskrivningen hos Bonnier:

”Världens tråkigaste dag”, stod det i en tidning om den 11 april 1954. Men frågar man pojken Marco så var den 11 april 1954 värre än så, den var snarare liktydig med Hitlers födelsedag. För den 11 april 1954 föddes Zola, mannen som är Marcos farbror, som med cynisk kyla bryter ner och utnyttjar människor i sin närhet, och tvingar klanens medlemmar in i kriminalitet.

Marco är snabbtänkt och lärs snabbt upp till tiggare, ficktjuv och inbrottstjuv. Men han hatar sitt liv och allt det Zola står för. Och när han förstår att familjen vill göra honom till krympling ser han ingen annan utväg än att rymma så långt bort han kan.

Några måander efter sin rymning upptäcker han något ännu värre. Han får se en affisch med ett foto av en man som är saknad, en man som han sett ligga död i närheten av sitt eget hem. Den vetskapen kan ge Marco chansen att göra upp med Zola och resten av klanen, inklusive hans egen far. Men det är också en vetskap som utgör en fara för hans eget liv.

Vad Marco inte vet är att det inte bara är familjen som vill se honom död. Men det vet å andra sidan Avdelning Q inom Köpenhamnspolisen, och långsamt dras Carl Morck, Assad och Rose in i saken, med trådar in i regeringen och långt ut i Afrikas djungler.”

Någon mer än jag som är förväntansfull?

Dag 3 – Din favoritserie

Ja, det här var lite klurigt för det finns ju väldigt många serier och vissa är jag inte klar med men till slut valde jag Jussi Adler-Olsens serie om Avdelning Q vid Köpenhamnspolisen. Samtliga fyra böcker som har getts ut på svenska har jag läst och gett väldigt bra betyg och jag får också en speciell känsla över de böckerna så det blir mitt svar!

Serien innehåller:
Kvinnan i rummet
Fasanjägarna
Flaskpost från P
Journal 64 

Journal 64

Titel: Journal 64
Författare: Jussi Adler-Olsen
Utgivningsår: 2012
Förlag: Bra Böcker
Finns hos: AdlibrisBokiaBokus

En recensionsbok från Bra Böcker, läs mer här!

Handling:
Fjärde boken om poliskommissarie Carl Mørck och hans assistenter Rose och Assad nere på Avdelning Q, cold case-avdelningen på Köpenhamnspolisen. Teamet får nys om att fem personer försvunnit spårlöst vid ungefär samma tidpunkt 1987 och börjar nysta i detta. Samtidigt dyker det upp konstiga saker i det gamla fallet där Carl och hans kollegor blev beskjutna.

Parallellt med det får läsaren följa Nete Hermansen som hade en minst sagt hemsk barndom. Efter ett missfall som femtonåring och en abort kort därefter anklagade hon sin läkare för att ha våldtagit henne. Det hela dras till rätten där man snarare anser att Nete är sinnessjuk och skickar henne till kvinnohemmet Sprogø. Kvinnohemmet är dock inte vilket hem som helst utan för att komma därifrån tvingas man genomgå en sterilisering.

Omdöme:
Ja, jag kan säga att han har gjort det igen! Den här gången tycker jag historien är mer intressant och spännande än de två föregående och den sista halvan av boken sträckläste jag mitt i natten, bara för att jag ville veta vad som skulle hända. Bladvändare och nagelbitande är ett bra betyg!

Som vanligt ogillar jag Rose. Jag tycker hon blir mer och mer arrogant och jag tycker också att både Carl och Assad är för mesiga när det gäller henne. Dessutom börjar det bli ganska många sidospår vad gäller Carl. Först fallet där han och hans kollegor blev beskjutna och nu även hans kusin Ronny som antyder att han ska ha haft något med sin farbrors död att göra. Fler frågetecken läggs till högen, med andra ord. Det är väl också på grund av det som jag inte ger boken en femma.

Mitt betyg: 4/5

Tidigare böcker i serien:
Kvinnan i rummet
Fasanjägarna
Flaskpost från P

Flaskpost från P

Titel: Flaskpost från P
Författare: Jussi Adler-Olsen
Utgivningsår: 2011
Förlag: Bra Böcker

Handling:
I tredje boken om Carl Mørck utreder de ett flaskpostbrev som flutit i land i Skottland. Brevet, från 1996, innehåller ett rop på hjälp och när teknikerna förstår att brevet står på danska hamnar det på Carls skrivbord. Carl försöker därefter tyda brevet med hjälp av hans kollegor och efter en stund kan de konstatera att personen som skrivit brevet menar allvar men vad var det egentligen som hände? Efter att ha nystat lite får de veta att mannen som skrivit brevet blivit mördad och snart ligger Carl hack i häl på mördaren.

Omdöme:
Det här är bra, jäkligt bra! Precis som jag skrev när det gällde de tidigare böckerna gillar jag Adler-Olsens sätt att skriva, beskriva karaktärer och miljö och hans sätt att blanda det allvarliga med några skämt då och då. Jag kan inte låta bli att dra på smilbanden åt både härliga Assads oförståelse för ordspråk och Carls suckande och stönande över kollegorna. De är ett härligt team helt enkelt!

Spänningen byggs upp successivt och med halva boken kvar kunde jag inte släppa den, vilket resulterade i att jag släckte lampan många timmar efter sängdags men så får det vara ibland. Den här boken vann Glasnyckeln 2010 och det förstår jag nu efter att ha läst den. Det ska bli otroligt spännande att läsa den fjärde delen som precis kommit ut, Journal 64, och det tänker jag göra så snart jag kan.

Det enda som jag kanske kunde peta lite i huruvida storyn om mordbränderna förde handlingen framåt?

Mitt betyg: 5/5

Tidigare böcker i serien:
Kvinnan i rummet
Fasanjägarna

Fasanjägarna

Titel: Fasanjägarna
Författare: Jussi Adler-Olsen
Utgivningsår: 2011
Förlag: Bra Böcker

Handling:
1987 blir en grupp internatelever misstänkta för ett brutalt mord på ett syskonpar. Efter nio år erkänner en i gänget att det var han som mördade dem och då kan man tro att brottet blivit uppklarat.

Av någon anledning hamnar dock akten på Carl Mørcks skrivbord och till en början förstår han inte varför men när han börjar rycka i lite lösa trådar händer det grejer och fallet blir genast mer intressant. En av de gamla eleverna lever på gatan fast hon äger en lyxvilla och en av dem dog av ett skott i benet men var det verkligen en olyckshändelse eller är det någon som försöker plocka bort spåren?

Omdöme:
Efter att ha läst den första boken i serien, Kvinnan i rummet, fick jag mersmak för Jussi Adler-Olsen. Som jag skrev då gillar jag verkligen hans sätt att skriva och bokens kapitel är precis lagom långa. I den här boken får man lite mer inblick i karaktärernas liv kan jag tycka medan det också dyker upp en ny karaktär på Avdelning Q, Rose. Det var länge sedan jag var så irriterad på en person så uppenbarligen gjorde hon intryck på mig i alla fall!

Jag tycker inte denna var lika bra som den föregående men ändå hamnar de på samma betyg (borde kanske ha skala 1-10 istället). Den här fick mig nämligen inte riktigt lika intresserad, kanske mest på grund av grundhistorien, och början kändes något seg. Hur som helst så ska jag inom kort ge mig på den tredje boken i serien!

Mitt betyg: 4/5

Tidigare böcker i serien:
Kvinnan i rummet

Kvinnan i rummet

Titel: Kvinnan i rummet
Författare: Jussi Adler-Olsen
Utgivningsår: 2011
Förlag: Bra Böcker

Handling:
Carl Mørck är på väg tillbaka till polisarbetet efter ett fall där han och hans teammedlemmar blev attackerade. Carl själv hade turen på sin sida och klarade sig medan en av dem dog och den andra vårdas på hem. Carl kan inte låta bli att ha dålig samvete över detta och samtidigt som han försöker reda ut detta hos en krishanterare blir han chef för den nya avdelningen hos polisen, Avdelning Q. Tanken med avdelningen är att   ytterligare en gång gå igenom gamla och olösta fall.

Tillsammans med sin assistent Assad (som egentligen ska sköta kaffet och städningen) ger de sig på fallet med politikern Merete Lynggaard som försvann spårlöst från en färja mellan Danmark och Tyskland för fem år sedan. Först ser de ut att komma fram till samma sak som tidigare utredning gjort, nämligen att det är ett självmord, men sakta men säkert kommer saker upp till ytan och det kan inte längre handla om tillfälligheter.

Omdöme:
Jag hade aldrig hört talas om den här författaren innan jag gav mig på den nordiska utmaningen och jag vet inte heller vad som gjorde jag att valde just Adler-Olsen men det var ett otroligt bra val. Jag blev positivt överraskad redan efter några sidor!

Till att börja med gillar jag verkligen Adler-Olsens sätt att skriva och hur han växlar mellan polisernas utredning och Merete. Det gör att det blir ännu mer lockande att fortsätta att läsa. Dessutom fastnade jag på något vis för Carl Mørck, även om han ibland känns som en tjurskallig gubbe, och han i kombination med Assad blev riktigt bra. Det är sällan jag skrattar när jag läser deckare men här uppkom ganska många roliga saker och det gillar jag.

Det som egentligen drog ner betyget lite var att det kändes lite småsegt emellanåt och man stampade liksom på samma plats. Carl Mørcks ex-fru fick också ganska stor plats och jag förstod egentligen aldrig varför? Både henne och hennes son Jesper (som av någon anledning bodde hemma hos Carl) kunde egentligen tagits bort.

Hur som helst så blev det att jag beställde samtliga böcker efter att jag hade läst ut denna och jag tror inte jag blir missnöjd med de andra heller.

Mitt betyg: 4/5

Boken är en del av den nordiska utmaningen, läs mer här!