Krokas av Elin Olofsson

I september 1949 kommer den unga tyska kvinnan Uli Hartmann till Krokoms tågstation. På sig har hon en kappa som hon stulit av sin tidigare arbetsgivare Fru Cederstam och med sig har hon en bunt brev. Alla breven är skrivna av en Elsa Pettersson, som enligt adressen ska finnas någonstans i Krokom. Uli tänker leta reda på Elsa för att få veta vad som egentligen hände mellan henne och Ulis älskare Hansi, som deserterade och dog i Norge under kriget.

Samtidigt står Elsa Pettersson i lanthandeln där hon arbetar och packar varor åt kunderna. Hon grubblar över hur hon ska göra sig av med den stora hemlighet som hotar hela hennes tillvaro.

När de två kvinnorna möts förändras livet för alltid.

Jag läser inte den här typen av böcker i vanliga fall men någon gång då och då kommer jag över någon pärla och blir sugen på att läsa mer. Tyvärr blev det inte så i detta fallet men jag är ändå glad att jag har läst boken, och dessutom fått en känsla för författaren Elin Olofsson som så många pratat gott om.

Som det står i beskrivningen får vi då följa Uli som lämnat både Tyskland och Skåne bakom sig för att leta upp Elsa Pettersson i lilla Krokom. Det är trevligt att läsa om något som inte utspelar sig i nutid för en gångs skull men trots bokens ganska få sidor upplever jag att den stundtals blir lite seg och jag tappar tyvärr intresset. Det finns dock ändå något som får mig att vilja fortsätta läsa, kanske för att få veta som vad kommer att hända.

Jag gillar dock Elins språk. Det flyter på bra och jag skulle kunna tänka mig att testa något annat hon har skrivit framöver.

Sammanfattningsvis kanske jag kan säga att detta då inte var en bok för mig men läser man den här typen av böcker kan jag tänka mig att den skulle falla en i smaken också. Prova!

Tack till Wahlström & Widstrand för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Elin Olofsson
Utgivningsår: 2017
Förlag: Wahlström & Widstrand
Läst färdigt: 19 oktober 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus

Annonser

Författarintervju: Elin Olofsson

Det är fredag och det tycker jag vi firar med en ny författarintervju. Denna gång kan ni läsa om Elin Olofsson!

Elin, vill du berätta lite kort om dig själv?
– Jag är författare med fyra utgivna romaner. Jag bor på två ställen, både i Östersund och i Offerdal i Jämtland, och fokuserar i huvudsak på kvinnors livsöden i mitt författarskap, framför allt på landsbygdens kvinnors historier.

Du är aktuell med boken Krokas. Vad kan du berätta om den?
Krokas är min första rent historiska roman. Berättelsen börjar i september 1949, när den tyska unga kvinnan Uli kommer till Krokoms tågstation. På sig har hon en kappa hon stulit av sin tidigare arbetsgivare fru Cederstam och med sig har hon en bunt med brev, alla skrivna av någon Elsa Pettersson, som ska finnas någonstans i det lilla samhället Krokom. Breven har denna Elsa skickat till Hansi, Ulis älskare, som dog i Norge under kriget. Uli tänker leta reda på Elsa, för att få veta vad som hände mellan Hansi och henne. Samtidigt står Elsa Pettersson i lanthandeln där hon arbetar och grubblar över hur hon ska göra sig av med sin stora hemlighet, som hotar hela hennes tillvaro. När de två kvinnorna möts så förändras livet för alltid. Krokas är en roman om hemligheter, kärlek, moral och oväntad vänskap.

Om man har läst dina tidigare böcker, vad kan man då förvänta sig av Krokas?
– Utöver att det ännu en gång är en berättelse som sätter kvinnorna i fokus tror jag att läsare kan känna igen teman som ensamhet, skam och kärlek utan romantisk förpackning från mina tidigare böcker. Det som är nytt med Krokas jämfört med mina tre tidigare romaner är att den är mer av en bladvändare och är tydligare händelsedriven mot en specifik upplösning.

Hur har din väg till författarskapet sett ut?
– Jag var journalist från början och sedan arbetade jag med digital medieutveckling några år, innan jag – någonstans i efterdyningen av en 30-årskris och ett krossat hjärta – i största hemlighet började skriva på något som jag tänkte kanske var både mitt första och sista riktiga försök att skriva en roman. Utan att berätta det för någon skrev jag i nästan två år på kvällar och helger tills jag tyckte att jag var ganska färdig och skickade in mitt manus till några förlag. Wahlström & Widstrand hörde av sig jättesnabbt och ville ge ut det som blev min debutroman Då tänker jag på Sigrid, som kom 2013. Sedan dess är jag författare på heltid.

Vad gör du när du inte skriver?
– Massor av saker, nästan allt kopplat till något slags skapande: renoverar gamla möbler, syr, målar, läser, tittar på (och försöker köpa …) konst, ser brittisk nyhetssatir och brittiska humorshower på TV samt lyssnar på en podcast på samma tema, kallad The Comedian’s Comedian, där komiker intervjuas om sina arbetsprocesser, visioner och idéer. Det visar sig att komikers metodik och utmaningar påminner mycket om romanförfattares. Dessutom är jag ofta ute och går eller inne och myser i soffan med min hundvän Otto, känd som Kulturhunden på Instagram.

Hur ser planerna ut framöver för dig?
– Under hösten kommer jag att åka runt i landet och prata om Krokas och kvinnornas historia. Så småningom, närmare vintern, ska jag börja skriva på min nästa roman. Jag har en ganska precis idé om vad det ska bli nästa gång.

Har du några tips att ge andra som skulle vilja bli författare?
– Ett ofta upprepat och kanske tråkigt men ändå sant råd: Läs mycket och skriv mycket. Fortsätt skriva även när det tar emot och hindra dig själv från att vända tillbaka och pilla med det redan skrivna istället för att fortsätta forcera framåt. Redigera kan du göra sedan. Och skriv om det som är viktigt för dig. Skriv om det du är skräckslagen inför, gråter över eller rodnar ända in i själen av. Var modig.

Foto: Anna Rex