Harriet och Wyn har varit det perfekta paret ända sedan de träffades i college – de hör ihop som salt och peppar, te och honung, sommar och sol. Det vill säga fram tills nu. De gjorde slut för sex månader sedan. Och de har fortfarande inte berättat det för sina vänner.
Och det är därför de plötsligt delar det största sovrummet i stugan i Maine som har varit deras kompisgängs semesterställe det senaste decenniet. Deras årliga flykt från verkligheten, där de under en ljuvlig vecka får äta kopiösa mängder ost, skaldjur och dricka vin, och andas in den salta luften vid kusten tillsammans med sina absoluta favoritmänniskor.
Men det här året tvingas Harriet och Wyn ljuga för alla för att hemligheten inte ska komma ut, samtidigt som de försöker ignorera det faktum att de saknar varandra så att det gör ont. För stugan är till salu och det här är sista veckan de någonsin kommer att få vara där tillsammans. Harriet och Wyn vägrar vara orsaken till att denna sista tid blir förstörd, så de låtsas. Harriet antar rollen som den drivna AT-läkaren som aldrig startar ett bråk, och Wyn antar rollen som den avslappnade mysiga killen som aldrig låter problemen skina igenom. Det är en lysande plan (om man betraktar den på avstånd genom ett par solkrämssmetiga solglasögon). Efter att ha varit kära i flera år, hur svårt kan det vara att låtsas vara det i en vecka … inför de som känner en bäst?
Det var ett tag sedan jag såg en bok bli så omtalad redan innan den hade släppts. Originalet Happy Place har verkligen synts på alla medieplattformar den senaste månaden och dessutom blev den snabbt översatt till svenska och absolut inte mig emot. Jag har läst och tyckt mycket bra om Emily Henrys tidigare böcker så självklart inväntade jag denna bok med spänning.
Jag fastnade direkt för Harriet och Wyn och hela kompisgänget som semestrar tillsammans i Maine. Huset de delar hör till en av kompisarnas föräldrar som nu har bestämt sig för att sälja och därför vill de dela några sista minnen tillsammans på platsen som alltid gjort dem lyckliga. Att Harriet och Wyn hamnar i sitsen att de tvingas ljuga för sina vänner om att de inte är tillsammans längre gör att det blir en del pinsamheter och missförstånd. Samtidigt får vi ta del av bakgrundshistorien kring hur det hela egentligen började, hur Wyn och Harriet träffades och hur kompisarna hittade varandra. Harriet och Wyn har för övrigt en särskild humor och jargong när de pratar med varandra som jag tycker så mycket om. I början är de dessutom lite trevande när de försöker stå emot förälskelsen.
Miljöerna målas upp på ett härligt sätt och jag kan verkligen se mig själv semestra på det här stället. På ett sätt verkar det lugnt och fridfullt, men samtidigt händer det mycket och gänget hittar på både det ena och det andra. Henrys böcker ger mig ofta en känsla av semester och av lugn.
Precis som med Emily Henrys tidigare böcker tycker jag mycket om denna, framför allt karaktärerna och miljöerna. Den är perfekt att läsa under den här tiden på året och få drömma sig bort lite grann. Jag gillar Henrys sätt att skriva och jag gillar den humor som finns i hennes böcker. Det är underhållande, lättläst men med en viss sorgkant.
Minnesvärda citat:
”Mina bästa vänner lärde mig en ny sorts tystnad, den fridfulla stillheten som kan uppstå när man känner varandra så väl att man inte behöver låta hela tiden.”.
”Jag kan inte förmå mig att säga det, att medge att resten av mitt liv, allt jag har kämpat för, har börjat kännas som utfyllnad. Som om kärleken till honom är det enda som betyder någonting, och resten bara är dekoration.”
Mitt betyg: 4/5
Författare: Emily Henry
Utgivningsår: 2023
Förlag: Lavender Lit
Utläst: 15 maj 2023
Finns hos: Adlibris | Bokus
Andra som bloggat om boken:
–
nilmasbokhylla.com 