Hitta hem

Bol_Hita_hemCMYK_10308Helmi är tillbaka i Sverige efter att ha flytt landet. Hennes handlingar ledde till sjukpension och en rädsla för att bli hittad av polis, eller någon hon känner för den delen. För att hitta sin övergivna dotter tvingas hon dock konfronteras med sitt förflutna. Samtidigt kämpar Dina med konsekvenserna efter ”olyckan”. Livet känns allmänt dåligt och hon klarar sig knappt utan hjälp.

Detta är en fristående fortsättning på Det enda rätta, men jag skulle nog inte vilja kalla den det. För att förstå Helmi och Dina behöver man veta bakgrunden och därför tycker jag också att man bör ha läst Det enda rätta innan man ger sig i kast med denna. Jag hade ganska höga förväntningar på den här och tyvärr höll den inte hela vägen.

För det första så saknar jag Maria som var en av mina favoriter från den förra boken. För det andra så tyckte jag inte att denna hade samma driv. Slutet kändes dessutom lite snöpligt. Det var dock härligt att få följa Dinas utveckling samt se hur Yvonne och Helmi hjälpte varandra.

Det är en snabbläst bok och jag tror att många kan hitta någon att identifiera sig med bland karaktärerna. Om man har gillat Susanne Bolls tidigare böcker tycker jag att man kan ge den här en chans också.

Tack till Damm Förlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Susanne Boll
Utgivningsår: 2014
Förlag: Damm Förlag
Utläst: 15 juni 2014
Finns hos: Adlibris | CDON | Bokus

Det enda rätta

Sedan jag gjorde min intervju med Susanne Boll förra året har jag varit nyfiken på henne och när hon då släppte Det enda rätta tidigare i år bestämde jag mig för att läsa den. Det är jag glad att jag gjorde!

det-enda-rattaTitel: Det enda rätta
Författare: Susanne Boll
Utgivningsår: 2013
Förlag: Damm Förlag
Finns hos: Adlibris | Bokia | Bokus | CDON

Tack till Damm Förlag för recensionsexemplaret!

Utläst: 24 augusti 2013

Handling:
Helmi arbetar som läkare på onkologen men har tröttnat på att vara den som ger människor dödsbud och tar därför ett beslut som kommer att förändra hennes framtid. Samtidigt står hon inte ut i sitt äktenskap och blir chockad när älskaren Magnus lämnar henne för en annan kvinna.

Isabelle är förskollärare och sambo med Jerker men känner att förhållandet inte kommer någonvart. Hon längtar efter barn men Jerker verkar inte riktigt vara redo, eller? Isabelle kan inte heller låta bli att tänka tillbaka på tiden med Amir, hennes första stora kärlek.

Maria arbetar som psykolog, är gift med Manne och har två barn. När hon en dag upptäcker en knöl i bröstet får hon en sådan dödsångest att hon gör vad som helst för att lindra den. Till slut kommer konsekvenserna av hennes handlande ifatt henne och hotar hennes barn.

Dessa tre kvinnor möts på ett eller annat sätt i historien!

Omdöme:
Till en början funderade jag på om det här verkligen var en bok för mig men tack vare de korta kapitlen drogs jag snabbt in de tre kvinnornas vardag och ville bara ha mer, mer, mer. De tre karaktärerna är så olika men ibland även så lika och det var intressant att läsa om deras liv och val de gjort. Jag gillade även sidokaraktärerna, såsom Anna som blir misshandlad, Reine som arbetar med Helmi och kanske framförallt Dina som jag gärna hade läst mer om.

Det är en psykologisk relationsroman och senast jag läste en relationsroman gillade jag även den så det kanske är en genre att satsa mer på framöver. Om vi pratar om slutet av boken så känns det dels som att det kommer en fortsättning (även om jag inte har hört något sådant?) men också som att historien är slut där. Jag hade dock kunnat läsa mer om kvinnorna och hur det gick sedan!

Det blir med andra ord en bok att rekommendera er!

Mitt betyg: 4/5

En smakebit på søndag: Det enda rätta

smakebit

Den norska bokbloggaren “Flukten fra virkeligheten” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Just nu läser jag bland annat ”Det enda rätta” av Susanne Boll och här är min smakbit;

Handling:
Tre kvinnors liv kantrar. Fullständigt.

”Nedräkningen har börjat, men julen kommer inte att bli som någon annan. Hon vet det. För mycket har hänt.”

Psykologen Maria är lyckligt gift med Manne och mamma till två små barn. När hon upptäcker en knöl i bröstet drabbas hon av en fruktansvärd dödsångest. Och riskerar allt för att lindra den. Nu hotar sanningen att hinna ikapp henne.

Helmi arbetar som läkare på onkologen, Karolinska Sjukhuset, och rollen som dödens budbärare står henne upp i halsen. Hon fattar ett drastiskt beslut som, enligt henne, skonar både henne själv och patienterna. Samtidigt börjar hennes noga kontrollerade liv att krackelera. Ångestfulla minnen som hon trodde sig förträngt för alltid pockar på uppmärksamhet och hennes gamla bedövningsmedel, sex, fungerar inte lika bra som tidigare.

Isabelle är förskollärare och längtar intensivt efter egna barn. Hon är lyckligt kär i sin sambo Jerker men börjar bli frustrerad över att han vill skynda långsamt i relationen. Men är Isabelle själv verkligen så redo för ett liv med Jerker som hon tror? Hon förföljs av tanken på ett par mörka ögon som hon trodde var borta. För alltid.

Medan en gråkall december sänker sig över Stockholm, korsas de tre kvinnornas stigar, den psykologiska spänningen skruvas upp och livsavgörande val måste fattas.

det-enda-rattaHon betraktar mannen framför sig. Han ser trött och blek ut, nästan gulaktig i hyn. Är välklädd. Ljusblå skjorta, slips och kostymbyxor på en gänglig, närapå mager, kropp. Relativt vältalig, även om hans känslotillstånd får honom att tala en smula osammanhängande. Hon noterar att han är attraktiv, ser rent av väldigt bra ut, men konstaterar samtidigt att det berör henne förvånansvärt lite. Rent sexuellt. Vad som däremot berör – och förvånar – henne är hur svårt hon har att motstå impulsen att smeka honom över håret, som ett barn.
Han tappar ansiktet. Bryter samman inför hennes ögon. Inför henne. Hon som sitter med avgörandet i sina händer. Hon som sitter med den biopsinål som ska sticka i den förbannade knölen på hans hals. s. 20

Författarintervju: Susanne Boll

Det är fredag gott folk och det innebär en ny författarintervju. Denna veckan har jag pratat med Susanne Boll om författarskapet och hennes bok ”Morgongåvan”.

Vem är Susanne Boll?
– Oj! Ok, kortversionen: Jag är en boknörd från Motala som bott sjutton år i Stockholm. Jag lever förortsliv med min man, två döttrar och valpen Barbie. Yrkesmässigt har jag har en bakgrund som psykolog och journalist, men de sista åren har jag i stort sett bara ägnat mig åt författandet. Jag håller på en hel del med musik och sjunger i två coverband. Jag har just skrivit kontrakt med ett stort förlag som kommer att ge ut min andra bok nästa år, vilket känns jätteroligt!

Hur kommer det sig att du började skriva?
– Jag har alltid älskat att skriva och det var till stor del därför jag valde att söka mig från psykologyrket till journalistutbildningen. När jag var gravid med vår yngsta dotter fick min man jobb i Barcelona. Vi flyttade dit och under några månader – när vår äldsta dotter gick tre timmar om dagen på en spansk förskola – så skrev jag som besatt. Jag hade ett väldigt stort behov av att få ur mig alla ord som trängdes inom mig. Det började med att jag fick en idé till en scen och historien kom sedan till mig väldigt lätt.

Kan du berätta lite om din bok ”Morgongåvan”?
– Morgongåvan handlar om Nathalie, som vandrar från famn till famn och försörjer sig på olika ströjobb. En lördagsmorgon vaknar hon, naken i en främmande säng. Hon vet inte var hon befinner sig. Minns inte hur hon kom dit eller tillsammans med vem hon tillbringat natten. Jonas är ett skadat barn i en mans kropp. Plågad av minnen från en trasig barndom befinner han sig på psykosens rand. En dag hjälper ödet honom att finna sin ängel. Och hon ska bli hans. Jonas upprättar en plan. Hon ska få den vackraste Morgongåva man kan tänka sig. Men något går snett. Morgongåvan utspelar sig i Stockholm och flera personers livsöden flätas samman i boken.
– En ambition när jag skrev, var att jag ville beskriva en människa som begår onda handlingar på ett sätt så man ändå känner med honom. Psykologen i mig finns ju förstås med när jag skriver. Och så gillar jag att skriva om hur slumpen ibland påverkar livet i riktningar vi inte räknat med. Påverkar de livsval vi gör, till exempel.

Vad gör du när du inte skriver?
– Jag är en riktig hemmaråtta som älskar att vara med min familj. I vårt lilla hus. När jag inte sjunger då. Eller författarminglar.

Vad har du för tips till unga människor som vill bli författare?
– Att man ska skriva, skriva och skriva. Det är som med allt annat, man måste träna för att bli bättre på det man håller på med. Att låta folk läsa det man skriver. Antingen vänner och familj eller något proffs, som en lektör eller en coach. Dels är det roligt att bli läst och dels lär man sig otroligt mycket om man är öppen för andras åsikter, tycker jag. Det är utvecklande. Att aldrig ge upp. Författaren Dag Öhrlunds ord från en skrivarkurs jag gick, om att ALDRIG ge upp, ekar ofta inom mig. Det är en tuff bransch och man får, om man satsar på att bli utgiven, räkna med att bli refuserad. MÅNGA gånger. Då gäller det att tro på det man gjort och att det finns folk där ute som kommer att vilja läsa.
– Blir man nu inte antagen, så finns det idag många bra möjligheter att ge ut sin bok själv. Det gjorde jag med Morgongåvan och det gick alldeles utmärkt!