Nya tider på Flanagans av Åsa Hellberg

Frankie älskar att driva hotell. Det gör inget att hennes syster, skådespelerskan Billie, fokuserar på filmkarriären och är långt borta. Om bara Frankie har sin familj och teamet på Flanagans vid sin sida kan hon utföra mirakel. Men när hennes äktenskap spricker öppnas dörren till något Frankie har begravt djupt inom sig. Livet kraschar och det blir plötsligt tydligt att hon inte längre klarar sig på egen hand.

För Billie kommer ropet på hjälp olägligt. Hon har precis landat filmrollen som alla stjärnor och konkurrenter vill ha, har flyttat till New York och är vilt förälskad. Världen ligger öppen för henne. Men hur säger man nej till en älskad syster?

Tänk vad skönt det kan vara ibland att komma tillbaka till en känd miljö med karaktärer och relationer man redan känner till, inte minst i en lässvacka. Den här serien har jag tyckt om sedan början och egentligen hade jag önskat att den fortsatte men det här är alltså avslutningen.

Precis som i de tidigare böckerna får vi följa två starka kvinnor som har fått ta över Flanagans. I det här fallet är det Billie och Frankie (från förra boken) som har vuxit upp och äger hotellet men medan Billie satsar på en skådespelarkarriär i USA är det Frankie som driver hotellet. Störst fokus ligger givetvis på dessa kvinnor där vi både får ta del av svårigheterna att driva ett hotell men också möta alla nackdelar med skådespelaryrket. Andra karaktärer får dock också ta plats, exempelvis Pierre som i en stor del av boken ändå är en stöttepelare till Frankie.

Boken är både lättsam och berörande. Det går snabbt att läsa samtidigt som att det är mycket sorgligt som händer. Tragedier dras upp till ytan och bearbetas medan nya saker händer. Det finns vissa verklighetskopplingar i boken och de uppskattar jag.

Överlag är det svårt att inte skriva för mycket när det gäller den sista boken i en trilogi men gillar ni den här typen av böcker tror jag definitivt att denna serie kan falla er i smaken. Jag rekommenderar starkt att ni börjar från början för att få med all fakta längs vägen och förstå alla relationer.

Tack till Forum för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Åsa Hellberg
Serie: Flanagans #3
Utgivningsår: 2021
Förlag: Forum
Utläst: 12 september 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare böcker i serien:
Välkommen till Flanagans (Flanagans #1)
Kvinnorna på Flanagans (Flanagans #2)

Andra som bloggat om boken:
Lottens Bokblogg | Malins Bokblogg |

Feelgoodfestivalen 2020

Nu är Feelgoodfestivalen 2020 igång och i år sker festivalen inte på plats i Mariefred utan online, på grund av corona. Dagen är dock fullspäckad av seminarier ändå och vi kommer att få lyssna på bland andra Frida Skybäck, Marie-Louise Marc och Emma Hamberg.

Nu har jag precis lyssnat på dagens första seminarium som handlade om inspirationskällor. Carin Hjulström, Camilla Davidsson och Eli Åhman Owetz pratade om sina böcker, karaktärer, framtidsplaner och mycket mer.

Vi hoppas att det blir en bra feelgood-dag! Är det fler som lyssnar kanske?

Kvinnorna på Flanagans av Åsa Hellberg

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST TIDIGARE DEL!

Vännerna Elinor och Emma har offrat allt för att Flanagans ska förbli framgångsrikt. Men priset har varit högt. De hemligheter som länge varit väl förborgade under lager av skuld och skam hotar nu att avslöjas. Hur stark är deras vänskap? Och kommer hotellet att överleva om sanningen om ägarna avslöjas? Frankie är Emmas 22-åriga dotter, en karismatisk ung kvinna som hatar sin mamma. Emma kämpar för att komma henne nära, men såren är kanske för djupa. Billie älskar sin mamma Elinor, ändå får kraven på perfektion henne att flytta till Uppsala.

Samtidigt som 1980-talet når sin kulmen tar intrigerna på Londons mesta lyxhotell ny fart.

I förra boken fick vi besöka 60-talet, då Flanagans ägdes och sköttes av Linda Lansing. Då var Elinor och Emma anställda hos henne men visade framfötterna såpass att hotellet så småningom blev deras att leda. De är nu fyra delägare av Flanagans – Elinor, Emma, Linda och Lady Mary, men det är bara Elinor och Emma som arbetar heltid med hotellet.

Vi får i den här boken förkovra oss ytterligare i Elinors och Emmas liv, vad som har hänt sedan senaste boken och hur relationer och annat har gått. De har fått varsin dotter som de såklart hoppas ska ta över Flanagans tillsammans när Elinor och Emma börjar bli för gamla. Problemet är bara att Billie drömmer om andra saker, och Frankie gör allt för att slippa hotellet. Emmas äktenskap är allt annat än lyckligt och i Elinors äktenskap verkar allt ha en underton av alkohol, i och med hennes makes beteende. I Emmas familj skedde en riktigt tragiska olycka som har satt spår hos dem alla, och som också gjort att Frankie hatar sin mamma. Hon har mycket starka känslor och vet nog egentligen inte riktigt vem hon är eller vad hon ska göra i livet. Emma gör försök att närma sig henne men det blir alltid platt fall, tills Frankie flyttar med sin pappa till Frankrike. Billie väljer att undersöka sina svenska rötter och flyttar till Sverige för att studera. Detta var väl inte det mest spännande boken hade att erbjuda, även om det var roligt att läsa om en ung tjejs flytt till ett främmande land. Hon utvecklar där både vänskap och kärlek, men det öppnar framför allt upp hennes ögon och hon börjar se saker ur andra perspektiv.

När det gäller de andra karaktärerna finns de mest där. Att få läsa om Linda och Mary på hotellet igen var härligt men väldigt kortlivat. Alexander känns mest som ett bihang, tyvärr. Den jag tycker är mest intressant utöver huvudduon och deras döttrar är faktiskt Sebastian. Jag hade gärna läst en bok ur hans perspektiv för jag är nyfiken på beslutet kring att lägga ner sin egen verksamhet och leva ensam på det sättet han har gjort, vad som har bidragit till hans starka åtrå efter alkoholen och relationen till brodern som tidigare dött. Under hela historien ligger stora hemligheter och vilar, och riskerar att förstöra både det ena och det andra.

Boken är snabbläst och spännande. Vi får följa flera olika perspektiv och det mest intressanta är nog ändå relationen mellan Emma och Frankie, som från början är kaotiskt men som utvecklas till något riktigt fint. Det var härligt att läsa! Jag gillar också att läsa om lyxen och flärden på Flanagans och jag blir så sugen på en resa till London. Vad nästa bok ska handla om vet jag inte riktigt men en sak vet jag – jag vill återvända till Flanagans.

Tack till Forum Bokförlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Åsa Hellberg
Serie: Flanagans #2
Utgivningsår: 2020
Förlag: Forum Bokförlag
Utläst: 1 juli 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
Välkommen till Flanagans (Flanagans #1)

Andra som bloggat om boken:

Välkommen till Flanagans av Åsa Hellberg

På hotell Flanagans i London kan allt hända. Här möts 1960-talets jetset, aristokrater och affärsmän, och att inte få en inbjudan till Lindas Lansings mytomspunna fester är en katastrof. Men Linda är i grund och botten en främmande fågel i denna värld. Hon är från början en enkel flicka från Fjällbacka, och hennes intrigerande kusiner anser att hon borde sälja hotellet till dem och återvända till Sverige. Trots att många år har gått sedan Linda ärvde Flanagans är hon fortfarande inte accepterad, och nu tvingas hon än en gång kämpa mot sina fiender för att behålla faderns livsverk. Linda är beredd att strida för Flanagans, men undrar plötsligt om det är värt uppoffringarna. Är hon verkligen lycklig?

När jag hörde Åsa Hellberg prata om den här boken på Feelgoodfestivalen i Mariefred i somras blev jag genast nyfiken men samtidigt visste jag inte riktigt vad jag skulle vänta mig. Jag har aldrig läst något av Hellberg förut och var därför lite extra spänd.

Boken utspelar sig delvis i London, delvis i Fjällbacka. Båda platserna har sin charm och trots att jag inte har en aning om hur det var på 60-talet kan jag verkligen leva mig in i berättelsen tack vare Åsa Hellbergs sätt att skriva. Det är spänning och drama samtidigt som det är kärlek och sorg. Lyxen flödar och det är den ena festen efter den andra men vi får också möta baksidan av det. Familjefejder som eskalerar och framför allt möter vi en väldigt hård tid för kvinnor att ta sig fram i. De respekteras inte och det är extra svårt för de med en annan hudfärg än vit.

Det enda jag saknar lite med den här boken är ytterligare lite djup och personlighet i karaktärerna. Jag fastnade inte för någon av dem, vilket är synd. Givetvis hade de alla någon sida som var lite extra spännande men jag tyckte inte vi fick lära känna dem på ett rättvist sätt.

Det är annars en lättläst bok och den går snabbt att läsa. Hotellmiljön andas lyx och det är häftigt att få ta del av Flanagans. Nästa bok i den här serien ska beröra nästa generation och hamnar alltså någonstans runt 80-talet.

Mitt betyg: 4/5

Tack till Bokförlaget Forum och Kult PR för recensionsexemplaret!

Författare: Åsa Hellberg
Serie: Flanagans #1
Utgivningsår: 2019
Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 24 oktober 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Författarintervju: Åsa Hellberg

Åsa Hellberg är författaren med tio böcker i bagaget och som nu är aktuell med Välkommen till Flanagans, den första delen i en serie.

Copyright/fotograf: Anna-Lena Ahlström

Kan du berätta lite mer om Välkommen till Flanagans?
– Den handlar om ett hotell i London, 1960, som drivs av den unga kvinnan Linda Lansing, född och uppvuxen i Fjällbacka. Hon tar över hotellet efter sin pappa, något hennes kusiner är mycket missnöjda med. Boken handlar om makt, intriger, vänskap, kärlek, upstairs och downstairs. Det är nog min mest dramatiska bok hittills.

Vad har du fått för reaktioner på boken såhär långt?
– Jag har fått så himla fina recensioner att jag är överväldigad.

Boken är första delen i en serie men vad kan vi förvänta oss till kommande delar?
– Nästa del utspelas 1983, med återblickar till 70-talet, och då har vi nya kvinnor som driver hotellet. Längst bak i Välkommen till Flanagans, efter tacket, hittar man första kapitlet i nästa bok. Tredje delen utspelas mer i nutid, och återigen drivs Flanagans av nya kvinnor.

De flesta (om inte alla) böcker du har skrivit håller sig i feelgoodgenren. Vad är det som lockar med just den genren?
– Jag vet inte, jag tror att det kanske passar mitt kynne bara. Jag har alltid läst mest den typen av böcker, ända sedan jag som väldigt ung plöjde Lotta. Jag gillar underhållning, där även deckare ingår. Har inget som helst behov av tungsinthet.

Om du skulle testa på att skriva i en ny genre, vilken ligger då närmst till hands? 
– Kanske en genrelös roman, jag vet faktiskt inte. Jag skrev en kortroman, Laholmsflickan – som kommer ut i print nu i september – och den var inte direkt feelgood. Deckare vore också kul … eller spänning. Allt som kan kallas underhållning.

Vart finner du din inspiration?
– Jag vet inte om jag finner det någon annanstans än inifrån mig själv. Hur det kommer in vet jag inte heller, jag förmodar att jag suger upp det jag ser och hör, men hittills har jag inte medvetet fått en idé på det sättet. Jag hittar oftast en karaktär inombords och vid datorn mejslar jag sedan fram en historia.

Vad är egentligen det bästa och sämsta med att vara författare?
– Bästa är friheten: allt jag behöver är en dator för att kunna skapa, och jag har ingen som säger åt mig när och hur jag ska använda den. Det sämsta? Finns inget, egentligen. I år tog jag på mig för mycket med fyra releaser, det är väl det sämsta i så fall. Jag vill göra mer än jag kanske klarar av.

Att resa litterärt

Efter seminariet med Lucy Diamond, Sheila O’Flanagan och Lucy Dillon på Feelgoodfestivalen dök Varg Gyllander och Åsa Hellberg upp på scen tillsammans med Johanna Lundin, som var moderator. Det skulle snackas litterära resor.

”Gräv där du står, så brukar man säga. Men dessa författare låter sina berättelser utspela sig under palmträd och i New York – oavsett var skrivarstugan ligger. Häng med på en jorden-runt-resa!”

Åsa Hellberg är nu aktuell med Välkommen till Flanagans, som är första delen i en trilogi. I övrigt har hon tio böcker i bagaget. Varg Gyllander bytte kriminalromanerna mot feelgood och har alltså tagit sig in i en ganska kvinnodominerad genre. Båda debuterade 2009 och firar i år 10 år som författare. Mycket har hänt sedan dess.

Åsa började med att skriva en självbiografi som 47-åring och menar att det aldrig är för sent att börja skriva. Tre år senare kom hennes första roman, som gick bra, och sedan rullade det bara på. Hon skriver ungefär en bok om året och ser till att ha nästa boks manus klart när det är dags att släppa den första boken. Hon pratar också om att hon gillar att utmana sig själv och vill ha något att bita i. Det kan röra sig om att exempelvis skriva om yngre karaktärer i stället för 50+.

Vargs litterära resa började som sagt med kriminalromaner men han har även försökt utveckla sin kunskap om dramaturgi och att visualisera saker. Stora delar av hans bok Alla känner apan är förlagd i Thailand och tidigare har han gnällt lite på sina författarkompisar som reser jorden runt och kallar det research. Han har i stället suttit och googlat upp saker men denna gång åkte han själv på en resa och menar att ”man aldrig ska underskatta den egna upplevelsen av den fysiska platsen.” Vargs bok skulle från början heta Och apan känner ingen men någonstans längs vägen blev det alltså fel och boken kom ut som Alla känner apan. Varg har definitivt fått blodad tand vad gäller feelgoodgenren och vill gärna att fler män både läser och skriver just feelgood.

Åsa berättar om hur hennes karaktärer ofta får genomgå en inre resa. Hon utsätter dem för svåra saker i böckerna för att sedan uppnå ett hoppfullt slut. Det inte behöver inte vara lyckligt, men hoppfullt. Oftast känner läsarna igen sig i detta.

Trots att feelgood verkligen har fått sig en rejäl sväng uppåt tror Varg att vi har lång tid att gå innan vi kan prata om feelgoodundret, likt deckarundret.