Etikett: Forum Bokförlag

Nya tider på Flanagans av Åsa Hellberg

Publicerat den av MalinLämna en kommentar

Frankie älskar att driva hotell. Det gör inget att hennes syster, skådespelerskan Billie, fokuserar på filmkarriären och är långt borta. Om bara Frankie har sin familj och teamet på Flanagans vid sin sida kan hon utföra mirakel. Men när hennes äktenskap spricker öppnas dörren till något Frankie har begravt djupt inom sig. Livet kraschar och det blir plötsligt tydligt att hon inte längre klarar sig på egen hand.

För Billie kommer ropet på hjälp olägligt. Hon har precis landat filmrollen som alla stjärnor och konkurrenter vill ha, har flyttat till New York och är vilt förälskad. Världen ligger öppen för henne. Men hur säger man nej till en älskad syster?

Tänk vad skönt det kan vara ibland att komma tillbaka till en känd miljö med karaktärer och relationer man redan känner till, inte minst i en lässvacka. Den här serien har jag tyckt om sedan början och egentligen hade jag önskat att den fortsatte men det här är alltså avslutningen.

Precis som i de tidigare böckerna får vi följa två starka kvinnor som har fått ta över Flanagans. I det här fallet är det Billie och Frankie (från förra boken) som har vuxit upp och äger hotellet men medan Billie satsar på en skådespelarkarriär i USA är det Frankie som driver hotellet. Störst fokus ligger givetvis på dessa kvinnor där vi både får ta del av svårigheterna att driva ett hotell men också möta alla nackdelar med skådespelaryrket. Andra karaktärer får dock också ta plats, exempelvis Pierre som i en stor del av boken ändå är en stöttepelare till Frankie.

Boken är både lättsam och berörande. Det går snabbt att läsa samtidigt som att det är mycket sorgligt som händer. Tragedier dras upp till ytan och bearbetas medan nya saker händer. Det finns vissa verklighetskopplingar i boken och de uppskattar jag.

Överlag är det svårt att inte skriva för mycket när det gäller den sista boken i en trilogi men gillar ni den här typen av böcker tror jag definitivt att denna serie kan falla er i smaken. Jag rekommenderar starkt att ni börjar från början för att få med all fakta längs vägen och förstå alla relationer.

Tack till Forum för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Åsa Hellberg
Serie: Flanagans #3
Utgivningsår: 2021
Förlag: Forum
Utläst: 12 september 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare böcker i serien:
– Välkommen till Flanagans (Flanagans #1)
– Kvinnorna på Flanagans (Flanagans #2)

Andra som bloggat om boken:
Lottens Bokblogg | Malins Bokblogg |

Kvinnorna på Flanagans av Åsa Hellberg

Publicerat den av Malin3 kommentarer

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST TIDIGARE DEL!

Vännerna Elinor och Emma har offrat allt för att Flanagans ska förbli framgångsrikt. Men priset har varit högt. De hemligheter som länge varit väl förborgade under lager av skuld och skam hotar nu att avslöjas. Hur stark är deras vänskap? Och kommer hotellet att överleva om sanningen om ägarna avslöjas? Frankie är Emmas 22-åriga dotter, en karismatisk ung kvinna som hatar sin mamma. Emma kämpar för att komma henne nära, men såren är kanske för djupa. Billie älskar sin mamma Elinor, ändå får kraven på perfektion henne att flytta till Uppsala.

Samtidigt som 1980-talet når sin kulmen tar intrigerna på Londons mesta lyxhotell ny fart.

I förra boken fick vi besöka 60-talet, då Flanagans ägdes och sköttes av Linda Lansing. Då var Elinor och Emma anställda hos henne men visade framfötterna såpass att hotellet så småningom blev deras att leda. De är nu fyra delägare av Flanagans – Elinor, Emma, Linda och Lady Mary, men det är bara Elinor och Emma som arbetar heltid med hotellet.

Vi får i den här boken förkovra oss ytterligare i Elinors och Emmas liv, vad som har hänt sedan senaste boken och hur relationer och annat har gått. De har fått varsin dotter som de såklart hoppas ska ta över Flanagans tillsammans när Elinor och Emma börjar bli för gamla. Problemet är bara att Billie drömmer om andra saker, och Frankie gör allt för att slippa hotellet. Emmas äktenskap är allt annat än lyckligt och i Elinors äktenskap verkar allt ha en underton av alkohol, i och med hennes makes beteende. I Emmas familj skedde en riktigt tragiska olycka som har satt spår hos dem alla, och som också gjort att Frankie hatar sin mamma. Hon har mycket starka känslor och vet nog egentligen inte riktigt vem hon är eller vad hon ska göra i livet. Emma gör försök att närma sig henne men det blir alltid platt fall, tills Frankie flyttar med sin pappa till Frankrike. Billie väljer att undersöka sina svenska rötter och flyttar till Sverige för att studera. Detta var väl inte det mest spännande boken hade att erbjuda, även om det var roligt att läsa om en ung tjejs flytt till ett främmande land. Hon utvecklar där både vänskap och kärlek, men det öppnar framför allt upp hennes ögon och hon börjar se saker ur andra perspektiv.

När det gäller de andra karaktärerna finns de mest där. Att få läsa om Linda och Mary på hotellet igen var härligt men väldigt kortlivat. Alexander känns mest som ett bihang, tyvärr. Den jag tycker är mest intressant utöver huvudduon och deras döttrar är faktiskt Sebastian. Jag hade gärna läst en bok ur hans perspektiv för jag är nyfiken på beslutet kring att lägga ner sin egen verksamhet och leva ensam på det sättet han har gjort, vad som har bidragit till hans starka åtrå efter alkoholen och relationen till brodern som tidigare dött. Under hela historien ligger stora hemligheter och vilar, och riskerar att förstöra både det ena och det andra.

Boken är snabbläst och spännande. Vi får följa flera olika perspektiv och det mest intressanta är nog ändå relationen mellan Emma och Frankie, som från början är kaotiskt men som utvecklas till något riktigt fint. Det var härligt att läsa! Jag gillar också att läsa om lyxen och flärden på Flanagans och jag blir så sugen på en resa till London. Vad nästa bok ska handla om vet jag inte riktigt men en sak vet jag – jag vill återvända till Flanagans.

Tack till Forum Bokförlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Åsa Hellberg
Serie: Flanagans #2
Utgivningsår: 2020
Förlag: Forum Bokförlag
Utläst: 1 juli 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
– Välkommen till Flanagans (Flanagans #1)

Andra som bloggat om boken:
–

Beatrice av Lina Bengtsdotter

Publicerat den av Malin1 kommentar

VARNING FÖR SPOILERS OM  MAN EJ HAR LÄST TIDIGARE DELAR!

Kriminalinspektör Charlie Lager brottas med sina personliga demoner när hon kallas till Karlstad där en nio månaders flicka försvunnit. Föräldrarna är i chock och medierna rapporterar högljutt om det resultatlösa sökandet. Lovande spår förvandlas till återvändsgränder och Charlie får en känsla av att ingen vill berätta hela sanningen om den försvunna Beatrice. För varje timma som går blir chanserna att hitta det lilla barnet vid liv allt mindre och Charlie tvingas pressa sig själv och omgivningen till det yttersta.

Lina Bengtsdotters debut Annabelle vann pris för årets deckardebut och imponerade även på mig. Såpass att förväntningarna för bok två i serien, Francesca, var ganska höga. Jag tyckte inte att boken kom upp till samma nivå som dess föregångare, även om den fortfarande var bra. Nu har jag alltså läst tredje delen i serien, Beatrice, och ska försöka bena ut vad jag tycker om boken.

Vi får återigen möta Charlie Lager, den utåt sett tuffa polisen med en väldigt snårig bakgrund. Vi har sett typen förut men samtidigt är det något med Charlie som lockar och står ut. Kanske att hon är självständig och tuff samtidigt som hon ändå inte är kaxig? Hon och Pascal Engmans Vanessa Frank påminner faktiskt lite om varandra och även Vanessa är en karaktär som jag har fastnat för. I den här boken får vi ytterligare några inblickar i Charlies tidigare liv. Vi får också se hur hennes ångest eskalerat sedan föregående bok och för mig är det ofattbart att hon inte har blivit tvungen att rycka upp sig. Att få en total black out och dagen efter leka polis känns ju sådär tryggt. Anders har vi ju träffat på tidigare men denna gången får han bara vara med en väldigt kort stund, för att ersättas av Greger. Om man vet hur Charlie fungerar kan man lista ut lite hur det hela slutar.

Jag kände nästan kalla kårar direkt inför Beatrice föräldrar, och även deras vänner. Det var något som inte stämde och det märktes så tydligt redan från början. Att ett barn försvinner är verkligen den största mardrömmen man kan tänka sig, åtminstone om man är förälder, men dessa verkade lite för likgiltiga och lite för hemlighetsfulla. Jag kan riktigt känna frustrationen hos Charlie och hennes kollegor när de gång på gång får åka tillbaka för att ställa föräldrarna mot väggen. Att yta ska ha så stor betydelse är sorgligt, rent ut sagt.

Sidohistorien om Sara och Lo Moon är intressant, och särskilt när man får läsa mer historia bakom Rödminnet. Tjejerna hittar bland annat gamla brev som så småningom leder till något nytt. Jag tycker att författaren har skildrat detta på ett väldigt bra sätt och jag känner absolut igen jargongen mellan tonårstjejer. De vill inte berätta vad de innerst inne tänker utan ljuger de vuxna rakt upp i ansiktet för att sedan dela med sig till sina vänner. Det känns trovärdigt.

Sammanfattningsvis tycker jag väldigt bra om Beatrice. Det är en bok med driv, spännande och frustrerande polisarbete, mycket tankar och känslor samt en huvudkaraktär som engagerar mig. Boken känns också aktuell i och med temat ytlighet och privilegierade människor. Vad är man villig att betala för att få sitt barn tillbaka? Och vad är egentligen det värsta som kan hända om man avslöjar att man inte är 100% perfekt?

Tack till Forum Bokförlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Lina Bengtsdotter
Serie: Gullspångserien #3
Utgivningsår: 2020
Förlag: Forum Bokförlag
Utläst: 28 juni 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
– Annabelle (Gullspångserien #1)
– Francesca (Gullspångserien #2)

Andra som bloggat om boken:
–

Cold Case: Väg 9 av Tina Frennstedt

Publicerat den av Malin2 kommentarer

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST TIDIGARE DELAR!

En kontroversiell konstnärinna hittas död vid Stenshuvud fyr på långfredagsmorgon. I anslutning till liket upptäcker man en märklig lera som visar sig vara identisk med den som fanns på brottsplatsen utanför Ystad där den unge pianisten Max Lund mördades för 15 år sedan. När kriminalinspektör Tess Hjalmarsson, även kallad supersnuten, tillsammans med kollegan Marie Erling tittar närmare på fallen hittar hon inga uppenbara kopplingar mellan offren men nyheten startar en kedja av dramatiska händelser på Österlen. Samtidigt börjar en tvåbarnsmamma misstänka att hennes man inte är den hon trodde att han var.

Precis som i den första boken i den här serien dras man som läsare snabbt in i boken, både genom de nutida händelserna men också genom tillbakablickarna på det gamla fallet med studenten Max. Boken har samma upplägg som dess föregångare där vi bit för bit får veta vad som egentligen hände den där natten när han försvann och det gillar jag. Jag får själv bilda mig en uppfattning, jag kan ha fyra olika teorier för att till sist inse att jag hade helt fel. Den här typen av upplägg gör att alla mina sinnen sätts på helspänn för att jag inte ska missa något.

Huvudkaraktären Tess är tillbaka, om än på ett lite oväntat sätt. Marie finns i vanlig ordning vid hennes sida, även om högre makter försöker att ändra på detta. Båda karaktärerna fortsätter sin utveckling i denna bok och det är spännande att se hur de hanterar både deras nya liv privat och det faktum att gruppen står inför en eventuell nedläggning. Övriga karaktärer flyter med bra och jag blev väldigt nyfiken på Lundberg. Vi fick veta vad som gjorde att han hoppade av utredningen när det begav sig men jag hoppas han stannar i CC-gruppen ändå, och framför allt att den får vara kvar.

Jag skrev ju i min recension om första boken att jag tycker det är intressant med kalla fall och så även här. Fallet med Max är inspirerat av mordet på Niklas Elmberg 1991 och direkt efter att jag hade lagt ner boken började jag googla fallet. Att en bok skapar det intresset ser jag som väldigt bra. Boken håller dessutom spänningen uppe hela tiden och till slut blir det svårt att inte sträckläsa.

Detta är en riktigt bra uppföljare och jag ser fram emot mer kalla fall med Tess och Marie i spetsen!

Tack till Forum för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Tina Frennstedt
Serie: Cold Case #2
Utgivningsår: 2020
Förlag: Forum
Utläst: 28 mars 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare böcker i serien:
– Cold Case: Försvunnen (Cold Case #1)

Andra som bloggat om boken:
Elzas Bokhylla

Cold Case: Försvunnen av Tina Frennstedt

Publicerat den av Malin1 kommentar

En 19-årig kvinna försvinner en sommarnatt på Österlen. 16 år senare härjar en dansk serievåldtäktsman i Malmö. Polisen famlar i mörkret, men ett DNA-spår gör att man kan dra kopplingar till det gamla försvinnandet. Tess Hjalmarsson, kriminalinspektör och chef för Skånes cold case-grupp, tar sig an fallet. Hon brinner för att utreda gamla fall och att slutligen kunna ge anhöriga svar på vad som egentligen hände. Parallellt kämpar Tess med sitt ganska misslyckade privatliv och en barnlängtan som ser ut att gå i kras efter att flickvännen har lämnat henne.

I den här boken dras man som läsare snabbt in i handlingen och det är spännande redan från de första sidorna. Sakta men säkert får man klart för sig hur den försvunna kvinnans sista tid såg ut men samtidigt får vi också följa utredningen av våldtäkterna och morden. Jag tror inte jag är ensam om att tycka att den här typen av fall är riktigt otäcka och just det här med att vara iakttagen gör att det kryper i skinnet på mig.

Vår huvudkaraktär, Tess Hjalmarsson, är en tuff tjej som också blir kallad Supersnuten. Mycket på skoj såklart men det ligger väl något i det? Samtidigt blir hon inte uppmålad som någon slags superhjälte utan vi får följa både hennes bra och dåliga sidor. Parallellt med utredningarna har hon det lite knepigt på relationssidan och det skapar fler dimensioner till hennes karaktär. Hennes parhäst Marie har det inte heller så lätt med relationerna och medan Tess längtar efter barn har Marie så det räcker och blir över. Det skapar såklart en mindre konflikt dem emellan.

Fallet med den unga kvinnan, Annika, är inspirerat av Helena-fallet i Mariestad 1992. Jag tycker det är väldigt intressant att läsa om kalla fall på det här viset och blev automatiskt nyfiken och började läsa vidare om Helena-fallet efter att boken var utläst. Överlag tycker jag att Cold Case: Försvunnen är en riktigt bra och spännande bok. Den är trovärdig och skriven på ett bra sätt som gör att spänningen hela tiden hålls uppe.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Tina Frennstedt
Serie: Cold Case #1
Utgivningsår: 2019
Förlag: Forum
Utläst: 15 mars 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Bokstunder | Johannas Deckarhörna | Zellys Bokhylla | Läsa & Lyssna | Bokmysan

Bara lite till av Simona Ahrnstedt

Publicerat den av Malin3 kommentarer

Storstadstjejen Stella är strandsatt på landet. På ett dygn har hon förlorat allt: sin fästman, sitt hem och sitt jobb. Efter att ha supit sig redlös, cyberstalkat sitt ex och fulgråtit inser Stella att hon inte kan vara kvar i Stockholm. Hon är pank, hungrig och vilsen. Det finns ett enda ställe där hon kan slicka sina sår. Ett kallt, smutsigt torp på landet. Omgiven av galna getter, truliga tonåringar och ett styck självgod ekobonde, som är oväntat bra på att kyssas, dras Stella in i konflikterna på den lilla orten Laholm.

Det var ett tag sedan jag läste något av Simona Ahrnstedt men mitt mål har alltid varit att läsa mer av henne och jag har flertalet böcker i min bokhylla som står och väntar. När den här kom kände jag bara att ”yes, den här ska jag läsa” och varför vet jag egentligen inte. Kanske var det att den utspelade sig på landet och jag kände igen mig lite eller så var det det faktum att det handlade om en storstadstjej som upptäckte sig själv. Vem vet.

Boken började bra och fångade mig nästan direkt. Det var tydligt från start att vi skulle få läsa om allt från kärlek till sorg, relationer och lantliv. Det första mötet mellan Stella och Thor tycker jag sätter prägeln på hela boken och man vet vad man har att vänta, samtidigt som det dyker upp ett flertal överraskningar längs vägen. Spänningen och romantiken hålls uppe längs hela vägen.

Stella hade allt hon kunde drömma om när allt plötsligt krossas under henne, men det var verkligen till det bättre. Stella får upptäcka andra sidor av sig själv och gör en fantastisk karaktärsutveckling under berättelsens gång. I Thors liv finns mycket underliggande sorg, oro för barnen och en känsla av att aldrig riktigt duga. När Stella och Thor träffas börjar dessa orosmoln och problem nystas upp ett efter ett och det är så fascinerande att följa. Deras relation börjar på ett sätt och slutar på ett helt annat. Relationer har vi ju gott om i boken, inte bara Stellas och Thors. Hur Stellas relationer till Juni och Rakel utvecklas är också intressant liksom allt som händer mellan Thor och hans bror Klas. Jag har läst i andra recensioner att det har varit blandat tycke kring sexscenerna i den här boken men jag tycker de passar bra till känslan och tonen i boken.

Boken är lättläst och en riktig bladvändare men om jag ska klaga på något tycker jag egentligen inte att delen med Stellas pappa hade behövt vara med, den kändes överflödig. Jag blev också lite snopen över slutet och tyckte att det hade kunnat vara bättre. (SPOILER) Jag gillade inte det faktum att Thor skulle ha väntat och längtat i över två månader efter att Stella hade svikit honom så och sen är allt bara bra och de levde lyckliga i alla sina dagar. Det kändes inte realistisk men det kanske är jag som tolkar in för mycket i det. (SPOILER SLUT)

Hur som helst, det är en bok jag verkligen kan rekommendera och nu ser jag ännu mer fram emot att läsa mer Ahrnstedt!

Tack till författaren och Forum för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Simona Ahrnstedt
Utgivningsår: 2019
Förlag: Forum
Utläst: 20 mars 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Bims Blogg | Villa Freja | Millimys | Mitt liv som boknörd | Ewelinas Bokblogg

Intervju: Mariette Lindstein

Publicerat den av MalinLämna en kommentar

Mariette Lindstein är författaren som, när hon var 20 år, gick med i scientologirörelsen. I många år var hon med där innan hon till slut lyckades rymma. Därefter har hon skrivit flera böcker som berör sektproblematiken. I dagens intervju får ni möta henne.

Mariette, vill du berätta mer om sektproblematiken och vad du gjorde efter att du hade flytt?
– Jag var ju sektmedlem i över tjugo år. Tiden efter att jag flytt njöt jag av livet i ett par år, att vara fri. Men med tiden började jag förstå att så kallad ”sektmentalitet” inte bara finns i slutna, religiösa grupper. Jag såg skrämmande likheter i samhället med saker vi upplevt i sekten. Sektmentalitet finns lite överallt: i ett misshandelsförhållande, mobbning, på arbetsplatser där chefer använder härskarteknik till exempel – och på nätet där man kan mobbas skoningslöst. Mina allra första böcker skrev jag för att berätta om livet i en sekt. Med åren har jag breddat innehållet till att även behandla sektmentalitet i vardagslivet. Det var så många som skrev till mig och sa: ”Jag känner igen mig i dina böcker, även om jag aldrig var med i en sekt.” Eller: ”Min chef är precis som din sektledare, Franz Oswald. Vad gör jag?”

Hur finner man styrkan att fortsätta och sedan även försöka ta sig ur det?
– Själv fann jag styrkan genom att tänka på de jag älskade utanför sekten. Att få träffa dem igen betydde allt. Det kom till en punkt där jag nästan inte brydde mig om mig själv längre, vad som hände med mig, men jag gav aldrig upp hoppet om att få träffa de jag älskade igen. Mina föräldrar, min bror, mina gamla vänner.

Din bok ”Sprickor i jorden” kom ut 2019 och är andra delen i serien ”Pilgrimsfalkens väktare”. Vad har du fått för reaktioner på boken såhär långt?
– Jättefina reaktioner och fantastiska recensioner överlag. Den bästa responsen har faktiskt kommit från unga kvinnor. Den nya serien (”Vit krypta” och ”Sprickor i jorden”) är ju även en kärlekshistoria med några erotiska stycken och jag har fått superfin respons på dessa från yngre kvinnor. Och, lite till min förvåning, har jag fått superbra feedback från män på böckerna. Men även om böckerna i den nya serien är thrillers så handlar det ju om något annat också – sekters inflytande på samhället. ”Sprickor i jorden” förklarar hur sekter använder drogrehabiliteringscenter som frontgrupper och värvar medlemmar genom dem. Jag försöker upplysa om det. Det händer här. Just nu. I Sverige. SVT har nyligen gjort en dokumentär där jag medverkar som belyser detta. Svenska staten betalar ut många miljoner till Narconon som styrs av Scientologikyrkan och använder deras metoder.

Boken handlar om tvillingarna Dani och Alex. Hur stor del av dig finns i dessa karaktärer? Eller är de kanske helt fiktiva? Hur mycket använder du dig av din egen bakgrund och dina erfarenheter?
– Jag använder mig av min egen bakgrund hela tiden när jag skriver. När det gäller Alex och Dani så hamnar de ju i en desperat, förtvivlad och nästan omöjlig situation när de hamnar i klorna på en sekt. Jag vet ju hur det känns, så de har fått låna många av mina känslor. ”Sprickor i jorden” utspelar ju sig i San Francisco och jag har bott där i sju år. Innan jag skrev färdigt boken åkte jag dit och reste i karaktärernas fotspår. Det var fantastiskt research. Jag älskar verkligen norra Kalifornien.

Kommer det fler böcker i serien och i så fall när? Hur ser framtiden ut?
– Ja, det kommer helt säkert fler böcker, sekter i samhället är ett ämne som jag inte skrivit färdigt om, jag har egentligen bara precis börjat. Men ”Sprickor i jorden” slutar på en bra plats, och på grund av så många förfrågningar från läsare har jag bestämt mig för att skriva en uppföljare till Dimön-serien. Det blir faktiskt en ny serie. Första delen kommer ut 24 mars och heter ”Requiem på Dimön”. Det är samma karaktärer och berättelsen tar vid där ”Sektens barn” slutar. Och ja, den handlar i allra högsta grad om sektmentalitet.

Du är även föreläsare och berättar om din bakgrund inom scientologerna. Vad får du för reaktioner på det? Kan människor ta det till sig?
– Av allt jag gör, förutom att skriva, så är det nog att förläsa för ungdomar som gör mig allra lyckligast. Jag föreläser på många andra ställen också, men skolorna är allra bäst! Det finns så många förutfattade meningar om dagens ungdom, men i verkligheten är de helt fantastiska. Deras frågor är så intelligenta att de får mig att tänka efter. De är hövliga, artiga och jag har aldrig sett någon använda sin mobiltelefon medan jag föreläser. De är öppna, tar till sig, och förstår hur min livsberättelse kan vara tillämpbar på deras egna liv.

Slutligen, vilken bok skulle du vilja att precis alla läste?
– ”Öster om Eden” av John Steinbeck. En helt underbar tidlös berättelse. Den innehåller all: kärlek, äventyr, den vidunderliga naturen, religion och människans oupphörliga strävan efter att hitta rätt väg i livet.

Vår 2020 – Bonnierförlagen

Publicerat den av Malin1 kommentar

Vi fortsätter med vårnyheterna och här kommer ett urval från Bonnierförlagen, alltså Bokförlaget Forum, Albert Bonniers Förlag, Lovereads by Forum, Wahlström & Widstrand samt Bonnier Carlsen.

*Död mans tango av Geir Tangen släpps i mars av Bokförlaget Forum. Detta är tredje delen i Haugesund-serien.

*Våroffer av Anders de la Motte släpps i mars av Bokförlaget Forum. ”Våroffer” är sista delen i Årstidskvartetten.

*Omgiven av motgångar av Thomas Erikson släpps i april av Bokförlaget Forum.

*Bara ett litet mord av Carin Hjulström släpps i mars av Forum Bokförlag. Detta är första delen i en ny serie.

*Cold Case: Väg 9 av Tina Frennstedt släpps i mars av Forum Bokförlag. Det här är andra delen i serien Cold Case.

*Mythos av Stephen Fry släpps i april av Albert Bonniers Förlag.

*Friheten av Arne Dahl släpps i april av Albert Bonniers Förlag. Det här är senaste delen i serien om Berger och Blom.

*Ödesmark av Stina Jackson släpps i april av Albert Bonniers Förlag.

*Albatross av Ann Cleeves släpps i mars av Albert Bonniers Förlag. Detta är första boken i North Devon-serien.

*Queenie av Candice Carty-Williams släpps i februari av Albert Bonniers Förlag.

*Solsken och parmesan av Christoffer Holst släpps i april av Lovereads by Forum.

*Sikta högt av Heléne Holmström släpps i januari av Lovereads by Forum. Detta är andra delen i serien om advokatbyrån Svärdh & Partners.

*Familjen Bridgerton: En oundviklig längtan av Julia Quinn släpps i februari av Lovereads by Forum. Detta är fjärde boken i serien om familjen.

*Nollpunkt av Thomas Enger och Jørn Lier Horst släpps i mars av Wahlström & Widstrand. ”Nollpunkt” är första delen i en ny serie.

Författarintervju: Stefan Ahnhem

Publicerat den av MalinLämna en kommentar

Då var det fredag igen och idag bjuder jag på en kort intervju med författaren Stefan Ahnhem.

Copyright/fotograf: Thron Ullberg

Du är aktuell med boken ”X sätt att dö”. Vad kan du berätta om boken?
– X sätt att dö tar vid direkt efter Motiv X. Här får vi följa den fortsatta jakten på tärningsmördaren. Jag vill inte avslöja mer än att här kommer flera svar, samt att det utan tvekan är det värsta Fabian varit med om. Det är inte sista boken även om en hel del avslutas, det kommer en sjätte.

Hur har din tankar utvecklats från det att du började spåna på första boken i serien fram till idag? Hur mycket av grundtankarna finns egentligen kvar?
– Mina tankar har utvecklats en hel del under resans gång, men jag kan inte säga att jag har avvikit från tankarna jag hade från början. Däremot har de förfinats och blivit alltmer konkreta. Visionen har hela tiden varit densamma.

Vad har du för bakgrund? Vad gjorde du innan du började skriva?
– Innan böckerna om Risk skrev jag manus till allt från Rena Rama Rolf till Wallander. Vad jag gjorde innan det minns jag nästan inte.

Hur tar man steget att bli författare? Vad skulle du ge för tips och råd?
– Skriva, skriva, skriva. Någon annan väg finns dessvärre inte. Det är bara att sätta igång. Att läsa en hel del hjälper också till.

Hur ser framtiden ut för dig? Kommer det fler böcker?
– Absolut blir det fler böcker. Hitta på historier och sätta dem på pränt är det enda jag kan.

Författarintervju: Tina Frennstedt

Publicerat den av MalinLämna en kommentar

Sist ut i min serie med intervjuer inför Bokmässan och Crimetime Awards är Tina Frennstedt. Hennes bok Cold Case: Försvunnen är nominerad till årets deckardebut. (Psst.. nästa vecka kommer andra intervjuer!)

Copyright/fotograf: Maria Östlin

Tina, du har blivit nominerad till årets deckardebut på Crimetime Awards. Grattis! Hur känns det? Har du hunnit smälta det något?
– Det känns så klart jättebra. Innan man är nominerad spelar det inte så stor roll, sen när det händer vill man ju bara vinna men det är hård konkurrens.

Boken som blivit nominerad, din debut, heter Cold Case: Försvunnen. Vad kan du berätta om den?
– Den första delen i den här cold case-serien är inspirerad av Helena Anderssons försvinnande i Mariestad. Handlingen utspelar sig i Malmö och på Österlen och min polishjälte heter Tess Hjalmarsson, vars liv man får följa både professionellt och privat. Hon är chef för Skånes cold case-grupp och brinner för att klara upp de här gamla, ofta glömda lite åsidosatta morden. Hon har en sidekick som heter Marie Erling och som är ganska frispråkig och speciell. Boken inleds med en rad brutala överfall mot kvinnor i Malmö och så småningom dyker det upp spår som binder ihop en dansk gärningsman med det ouppklarade försvinnandet. När jag skriver tar jag det mesta från verkligheten och blandar det med min egen fiktiva historia. Den danska seriebrottslingen är också inspirerad av ett verkligt case. Som journalist är det säkert en gammal yrkesskada, men det verkliga triggar mig mer än fantasin.

Den här boken ska vara första delen i en serie. När kommer nästa del?
– Den andra kommer under nästa år, tidig vår är det tänkt. Jag sitter och skriver på den nu och det känns väldigt roligt att få återvända och gå in i mina karaktärers värld igen.

Vad tror du om motståndet i kategorin? Har du kanske läst någon av de andras böcker?
– Nej, inte läst än men så klart skummat lite för att få ett hum om dem (hinner inte läsa så mycket just nu). Men de verkar mycket begåvade och trevliga på alla sätt så det blir en hård kamp!

Jag kan tänka mig att man som deckarförfattare får sin beskärda del av poliser, mord, försvinnanden, utredningar och så vidare. Läser du själv deckare eller blir det helt enkelt för mycket av det goda?
– Ja, jag läser absolut deckare och har gjort i många år. Elizabeth George och Patricia Cornwell var mina första favoriter i genren. Jag har ju arbetat som kriminalreporter och sedan med krim-tv, på Brottscentralen i flera år, så krim är ett naturligt inslag i mitt liv och jag har ganska lätt för att stänga av om jag tycker det blir för mycket, vilket jag sällan gör. Just nu ser jag de nya avsnitten av Mindhunter på Netflix.

Vad hade du skrivit om det inte hade blivit deckare?
– Jag gav ut en dokumentärroman för drygt 10 år sedan, Diplomatdottern, om en svensk kvinna som åkte fast med heroin på Bangkoks flygplats. Jag skulle kunna tänka mig skriva fler faktaböcker kring verkliga fall. Eller så kanske en relationsroman kunde vara skoj testa, men det ligger nog lite framåt i tiden i så fall.

Kommer du att besöka Bokmässan och vart kan vi i så fall hitta dig?
– Yes, så klart, jag måste ju kolla om jag vinner! Jag har en del punkter där jag medverkar, bla på Crimetime om true crime, så ni hittar mig förmodligen där eller i Forums monter.