Mark och Kate har gått i samma klass i ett helt år, men har ändå aldrig pratat med varandra – tills de en kväll råkar springa på varandra på stan. Det är Pride-festival och Mark har lämnat tryggheten i den lugna förorten för att bege sig ut i den glittrande stadsnatten. Kate har precis missat chansen att träffa den person som hon på avstånd är förälskad i. Och Mark är samtidigt kär i sin bästa vän Ryan.

Mark och Kate vet ännu inte hur nära de ska komma att stå varandra, hur stark deras vänskap ska bli – en vänskap större än någon annan.

David Levithan har ju länge varit en favorit hos mig och därför var mina förväntningar ganska höga gällande denna bok. Tyvärr uppfyllde den inte alla mina förväntningar och hamnade lite i ”mjä-mja-nja”-stadiet, vilket såklart är väldigt tråkigt.

Jag hade lite problem med trovärdigheten i den här boken. Dels den plötsliga vänskapen mellan Kate och Mark, dels kärleken mellan Violet och Kate (som aldrig ens hade träffats) och sedan förstår jag inte riktigt hur Mark verkade komma över Ryan så otroligt snabbt att han var helt okej med att umgås med honom och Taylor. Jag hade dessutom lite svårt för att sätta mig in i någon av karaktärerna. Jag kände igen typerna från t.ex gymnasiet men samtidigt var det så långt borta och jag irriterade mig lite på deras beteenden – speciellt Kate som inte gjorde annat än velade.

Hur som helst så gillade jag boken ändå. Den flöt på bra, jag gillar Levithans sätt att skriva och det var även kul att stifta bekantskap med Nina Lacour. Jag gillar att boken utspelade sig under så kort tid och Pride-känslan fanns verkligen där. Ytterligare ett plus för bokens alternerande berättare! Det kan bli bra och det kan bli dåligt men här tyckte jag att det fungerade väldigt bra.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Nina Lacour och David Levithan
Utgivningsår: 2017
Förlag: Modernista
Läst färdigt: 25 augusti 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus | CDON