Är romance bara samma samma?

Man reflekterar och analyserar ganska mycket när man läser kurser i litteraturvetenskap, oavsett vad de handlar om egentligen. Som jag har skrivit tidigare pratas det ju en del om romance och dess dåliga rykte och en del av motståndet till genren verkar ligga i att det är ”samma samma” hela tiden. Att det liksom inte skulle ligga något i romanceböcker utan bara en massa blaj. Till viss del kan jag förstå detta och jag tror också att masspubliceringen förstört lite för genren men samtidigt – är inte deckare samma samma? Precis som romanceböcker följer deckare ofta en speciell jargong. Och se på fantasy för barn och ungdomar efter The Hunger Games. Har inte det varit samma samma?

Nej, jag tycker definitivt att romance har ett oförtjänt rykte om sig och fler borde absolut läsa romance! Jag kan tipsa er om allt från Frida Skybäck till Simona Ahrnstedt till Jenny Colgan och Sophie Kinsella. Det är en ruskigt bred genre med något för alla så våga prova! VÅGA PROVA!

Annonser

Höst 2018 – Norstedts och Rabén & Sjögren

I höst kommer såklart även lite nya böcker från Norstedts och Rabén & Sjögren. Här är ett urval:

*Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell släpps i augusti.

*Två sorters sanning av Michael Connelly släpps i augusti.

*En högre rättvisa av Hjorth & Rosenfeldt släpps i november.

*Kallbrand av Cilla & Rolf Börjlind släpps i september. Detta är den femte boken om Tom Stilton och Olivia Rönning.

*24 goda gärningar av Jenny Fagerlund släpps i oktober.

*Mordet på kommendören av Haruki Murakami släpps i oktober.

*Olycksbarnet av Malou von Sivers släpps i september.

*Handbok för superhjältar – Vargen kommer av Agnes och Elias Våhlund släpps i november. Detta är den fjärde delen i serien ”Handbok för superhjältar”.

*Slutet av Mats Strandberg släpps i september.

Romance och dess dåliga rykte

En sak som jag verkligen blivit varse sedan sommarkursen drog igång är att romance faktiskt har ett dåligt rykte. Jag har inte tänkt på det så noga tidigare men jag tror faktiskt att en del av det dåliga ryktet bottnar i Harlequin-romaner och läkarromaner. Jag själv har aldrig velat beblanda mig med dem av den enkla anledningen att det känns massproducerat. Kan det verkligen vara något att ha då eller är det bara för stunden det är lättsamt och trevligt? Hur mycket av dessa böcker är dessutom samma-samma med olika karaktärer och miljöer?

Jag tror dock att genren får bättre och bättre rykte genom att fler och fler författare visar att det inte är någon skräpgenre, det tar tid och finess att skriva en bok och sex (om man har det med) kan kanske vara det svåraste att skriva om överhuvudtaget. Vi har fått ta del av många fantastiska romanceförfattare de senaste åren, exempelvis Simona Ahrnstedt, och jag tror bara det blir fler. Folk har fått upp ögonen för genren och därmed kanske det dåliga ryktet vänder.

Vad tror ni?

Lou: Sommarblues + Lou: Busskyrkogården av Julien Neel

Sommarlov!! En tvåveckors lång vistelse hos mormor väntar Lou och hennes mamma. Detta betyder för mamma att återuppliva sitt gamla rum och utstå upprivande gräl med sin ständigt kritiserande moder. För Lou väntar endast lera, brysselkål (Blä!) och ingen täckning på mobilen. En mardröm för båda två! Men sommarlovet blir ändå skapligt till sist. Lous mamma gör upp med sin sedan skoltiden gamle plågoande Urban Vittenlös. Lou blir vän med Paul en kille från trakten som komponerar egna Hawaiilåtar. Och väl tillbaka i stan väntar Richard och även Lou får sig en lycklig överraskning.

Jag gillar böckerna om Lou och hennes mamma. Det är spännande att följa hennes väg genom tonåren med allt vad det innebär. Det är ensamstående föräldrar, nya kärlekar, vänner, gräl och så vidare.

Lous mormor är något alldeles extra men samtidigt förstår man att hon innerst inne inte är någon hemsk person. Nu när jag tänker efter påminner relationerna lite om Gilmore Girls, om någon förstår vad jag menar då? Hur som helst var det kul att se Lou och Paul, som jag hoppas man får läsa mer om i senare album. Det känns som en betydligt bättre person för Lou än den här Tristan.

Detta albumet var inte lika bra som det första men jag kommer fortsätta följa Lou!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Julien Neel
Serie: Lou #2
Utgivningsår: 2009
Förlag: Wibom Books
Utläst: 12 juni 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus

Lous mamma har nu funnit kärleken i Richard och de är galna i varandra. Till slut blev också mammans rymdopera färdig. Inget kunde alltså vara bättre! Men för Lou innebär hösten stora förändringar. Huset där Tristan bodde rivs och istället förvarar kommunen skrotade bussar där. Sedan blir Lou och Mina – Lous bästa vän – ovänner. I stället träffar Lou Marie-Émilie, en tjej som ser cool ut men som verkar strunta i det mesta. Paul – som Lou träffande under sommaren hos mormor, skriver brev som Lou inte förmår svara på. Ju mer hösten med dess falnande löv analkas, desto större blir känslan av tomhet inom Lou. Det är inte lätt att bli 13 år…

Lou har blivit äldre och med följer även andra, nya problem. Som exempelvis när man hamnar i en annan klass än sin bästa kompis och tvingas skaffa nya vänner. Det är inte så enkelt som det kan verka alltid.

Det här albumet består av ganska mycket tonårsproblem. Det är härligt att se för det ger ett djup i karaktären Lou men samtidigt blir hela albumet lite deppigt och egentligen kommer vi ingen vart. Det är ju roligt att i alla fall ha blivit introducerad till lite nya karaktärer så nästa album ser jag fram emot.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Julien Neel
Serie: Lou #3
Utgivningsår: 2010
Förlag: Wibom Books
Utläst: 13 juni 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus

Helgfrågan v.24

Så har det då blivit dags för veckans helgfråga som lyder;

Är det någon serie du tänkt läsa i sommar?
Nej, det är det inte. Det kan hända att jag läser två delar ur en serie men det är inget jag har planerat. I första hand ska jag läsa kursböcker och recensionsexemplar.

Vad brukar du hitta på om du ska bjuda på något gott?
Jag gör i stort sett aldrig samma sak. Jag gillar att hitta nya saker, pyssla ihop bakverk och baka. Därför väljer jag nya saker hela tiden. En favorit här hemma är dock fryst cheesecake men det var många år sedan vi åt det nu.

Barnen i Kramdalen av Andréas & Emelie Sjölander

Stort tack till författarna och övriga bakom boken som skickat den till mig! Boken är skriven i samarbete med organisationen Treskablinoll, som jobbar för att minska sexuella övergrepp på barn. Läs mer om organisationen: http://treskablinoll.nu/

Författare: Andréas och Emelie Sjölander
Illustratör: Andréas Sjölander
Utgivningsår: 2017
Förlag: Boksmart
Finns hos: Adlibris | Bokus