Adlibrispriset 2019 – Vinnarna

Så har de nu utsetts, vinnarna av Adlibrispriset 2019. I fredags tillkännagavs dem och kommer här nedan:

Årets roman: Bränn alla mina brev av Alex Schulman
Årets deckare: Broder Jakob av Emelie Schepp
Årets feelgood: Tillbaka till den lilla ön i havet av Jenny Colgan
Årets faktabok: Min historia av Michelle Obama
Årets kokbok: Zeinas Kitchen av Zeina Mourtada
Årets barnbok: Svenska hjältinnor av Anna Nordlund & Colette van Luik
Årets ungdomsbok: Var kommer du ifrån egentligen? av TNKVRT TNKVTR

Av dessa är det bara Broder Jakob jag har läst men Tillbaka till den lilla ön i havet och Min historia väntar bland de olästa böckerna i bokhyllan.

Vad tycker ni om vinnarna? Var de förväntade?

Book Blogger Hop: January 24th – 30th

Så var det dags för veckans Book Blogger Hop!

En väldigt rolig fråga den här veckan! Nej, jag har aldrig pratat med någon främling om böcker, oavsett om jag ser att de läser eller ej. Jag skulle inte själv uppskatta om någon störde mig i min läsning eller hade åsikter eller annat kring det jag läste och det är väl helt enkelt därför jag inte gör det. Det känns lite påfluget.

Har ni pratat med främlingar om böcker?

Storytel Awards 2020 – De nominerade

Nu har de slutliga nominerade i Storytel Awards 2020 utsetts och nu är det upp till juryn att bedöma vilken bok som vinner i respektive kategori. Spontant känner jag att det var lite ”udda” titlar men det är ju folket som har röstat och smaken är som baken. Kul med lite nytt dock!

Roman
Tatueraren i Auschwitz av Heather Morris, inläst av Viktoria Flodström
Bränn alla mina brev av Alex Schulman, inläst av Alex Schulman
1794 av Niklas Natt och Dag, inläst av Martin Wallström
Brevvännerna av Eli Åhman Owitz, inläst av Gunilla Leining
Vi for upp med mor av Karin Smirnoff, inläst av Lo Kauppi

Kommentar: Jag har inte läst någon av dessa och den enda som faktiskt intresserar mig är Brevvännerna. Jag hinner dock inte läsa den innan vinnarna utses. Det förvånar mig lite att 1794 hör till den här kategorin.

Spänning
Ingen lämnas kvar av Dag Öhrlund, inläst av Stefan Sauk
Broder Jakob av Emelie Schepp, inläst av Gunilla Leining
Sektion M av Christina Larsson, inläst av Katarina Ewerlöf
Pulver av Sara Blaedel, inläst av Helena af Sandeberg
Dockleken av Caroline Engvall, inläst av Disa Östrand

Kommentar: I den här kategorin har jag bara läst Broder Jakob så jag håller mina tummar för den. Jag känner till de andra men tveksamt om jag kommer att läsa framöver. Vi får se!

Barn
IJustWantToBeCool – Sherlock och Holmes av och med Emil Beer, Joel Adolphson och Victor Beer
Sune vs Sune av Anders Jacobsson och Sören Olsson, inläst av Anders Jacobsson
Lilla spöket Laban av Inger & Lasse Sandberg, inläst av Inger Sandberg
Handbok för superhjältar Del 4: Vargen kommer av Agnes & Elias Våhlund, inläst av Frida Hallgren
Rekordskolan: vägen dit av Anna Winberg och Katarina Ekstedt, inläst av Emil Beer

Kommentar: Jag gillar böckerna i serien Handbok för superhjältar så jag håller på denna. De andra är inte lästa och kommer ej att bli.

Ungdom
Mellan oss av Sandra Beijer, inläst av Sandra Beijer
Jag dog och fick liv igen av Dennis Westerberg, inläst av Therése Lindgren och Nicole Falciani
Slutet av Mats Strandberg, inläst av Hedda Stiernstedt och Christopher Lehmann
Pojken som följer sin skugga av Kadir Medal, inläst av Magdi Saleh
Rösterna på slottet av Håkan Karlsson, inläst av Håkan Mattsson

Kommentar: Här har jag återigen bara läst en av titlarna och håller därför på den, Slutet.

Fakta
Med livet som insats av Carl Déman och Helen Bjurberg, inläst av Carl Déman
Charlotte Perrelli – Flickan från Småland av och med Charlotte Perrelli
Sparskolan av Johanna Kull och Nicklas Andersson, inläst av Johanna Kull
Allt jag fått lära mig av Tara Westover, inläst av Katharina Cohen
Inte alltid en dans på rosor – Tobias Karlsson, av och med Tobias Karlsson

Kommentar: Här är flera som jag inte ens har hört talas om men jag är nyfiken på Med livet som insats och Sparskolan. Jag tycker mig dock inte ha tid att läsa faktaböcker, dumt kanske.

Såhär såg det ut på förra årets gala:

Ny deckarserie på gång av Kristina Ohlsson

Över 10 år har gått sedan Kristina Ohlsson gjorde sin författardebut och nu är det dessutom klart att hennes nya deckarserie kommer att släppas på Bokförlaget Forum, med start i höst. Hon har sedan tidigare gett ut sina deckare om Fredrika Bergman på Piratförlaget.

– Efter många framgångsrika år med Piratförlaget kom jag till en punkt då det blev dags att gå vidare. Det känns enormt roligt att ta min nya serie till ett kraftpaket som Bokförlaget Forum och det team av erkänt skickliga personer jag kommer att arbeta med där, berättar Kristina själv.

Den nya serien kommer att utspela sig i Bohuslän på västkusten och kommer att innehålla mord, relationer och atmosfäriska miljöer.

Foto: Thron Ullberg

Intervju: Stina Wirsén

Stina Wirsén är en av våra mest omtyckta barnboksförfattare och illustratörer. Hon skriver och illustrerar för småbarn likväl som för äldre barn. Dessutom är hon känd för sina illustrationerna i DN. I veckans fredagsintervju har jag fått ställa ett par frågor till henne.

Copyright/fotograf: Maria Annas

Stina, hur kom du in på den här banan?
– Jag har alltid tecknat, ända sedan jag var två tre år. De flesta barn ritar och målar om de får möjlighet, många slutar när de blir lite äldre. Jag slutade aldrig.

Vad har du för bakgrund och utbildning inom området?
– Efter estetisk linje på gymnasiet gick jag Nyckelviksskolan, en ettårig konst och hantverksskola. Efter det blev det fyra år på Konstfack.

Du har vunnit ett flertal priser för dina böcker och illustrationer. Hur känns det? Trodde du att det skulle gå så bra som det faktiskt gör?
– Jag har bara kört på, för att jag älskar att teckna, måla och skriva. Att det gått bra är underbart, jag tror att jag skulle hålla på även utan framgång- det är ett så starkt behov.

Vad gör du när du inte pysslar med barnböcker?
– Umgås med familj och vänner, går på loppis, läser.

Din Vem-serie har blivit filmatiserad och har även dramatiserats. Hur känns det att se något du har skapat på det sättet? Har du haft någon inblick i arbetet kring detta och kunnat säga ditt eller bara väntat spänt på resultatet?
– Jag var väldigt delaktig i skapandet av Vemfilmerna, jag gjorde synopsis och ledde arbetet i utformningen. Animatörerna var fantastiska, jag är supernöjd med filmerna!

Vart ser du dig själv om tio år?
– Ingen aning. Jag hoppas att jag får fortsätta som jag gör.

Vad skulle du ge för tips till någon som vill ge sig in i bokbranschen eller kanske satsa på en karriär som illustratör?
– Teckna och måla, leta inspiration hos andra- inte bara bland illustratörer utan i film, konst, mönster, hantverk. Läs mycket och börja tänka bild i kombination med text.

Din vän Forsete av Christina Erikson

En mördare som leker med polisen, som ständigt ligger steget före. En rad brutala kvinnomord får kommissarie Elias Svensson att vända sig till författaren Cornelia Lind för att förstå mördarens psyke. Cornelia har egna, personliga erfarenheter som kan komma till nytta, men som samtidigt försätter henne i livsfara. Under tiden rör sig en annan kraft i skuggorna. Någon som utger sig för att vara en vän.

Jag har länge varit nyfiken på den här författaren men det har helt enkelt inte blivit att jag har läst någon av hennes böcker, förrän nu. Din vän Forsete var alltså min första bekantskap med Christina Erikson men definitivt inte den sista.

Boken är intressant och spännande redan från de första sidorna och det är oerhört svårt att lägga ner den eller pausa. Den har ett sådant driv i sig och jag vill bara läsa mer om Josef Decker, psykopatexet, Forsete, Cornelia och Elias. De alla utvecklas på sina egna sätt och får allt fler karaktärsdrag och nya egenskaper, vilket gör det ännu mer intressant. Forsete blir jag mest nyfiken på och det är väl också det som är lite av tanken.

Jag hade hoppats på ett annat öde för Decker men bortsett från det tycker jag att boken var bra och spännande med ett bra driv. Jag ville hela tiden läsa mer för att få veta vad som skulle hända och morden var både brutala och läskiga. Jag ser fram emot att läsa mer av Christina Erikson inom kort.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Christina Erikson
Serie: Forsete #1
Utgivningsår: 2018
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 12 januari 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Bokraden | Johannas Deckarhörna | Mysterierna… | Bims Blogg | Bettans boktips

Intervju: Cecilia Sahlström

Cecilia Sahlström är kulturvetaren som blev polis, ett yrke hon hade i 20 år. Nästa vecka släpps den fjärde boken i serien om Sara Vallén och jag har ställt ett par frågor till Cecilia om nya boken, hennes bakgrund och hur hon tacklar motgångar.

Nästa vecka kommer din nya roman ”Hatet vi bär”. Vad kan du berätta om den boken?
– ”Hatet vi bär” har sitt ursprung i att jag har upplevt en oerhört stor förändring under de senaste två decennierna, alltså sedan internet blev allmängods. T ex Facebook har övergått från att vara en plats för socialisering till en plats som översvämmas av hat, riktat mot människor, företeelser och politiska riktningar. Dessvärre tränger sig hatet och föraktet, det grova språket, hetsen mot människor som inte följer normen, ut i verkligheten. Samtidigt som sociala medier har gett oss alla möjligheten att träffa människor från hela världen, återfinna vänner och släktingar och nå ut med budskap till många på ett positivt sätt, så har det också gett motsatt effekt. Så ”Hatet vi bär” handlar just om hatet, vad det kan driva människor till.

Seriens huvudkaraktärer heter Sara Vallén och Rita Anker. Har de några sidor eller egenskaper från dig eller är de helt fiktiva?
– Både Sara och Rita är en mix av många människor jag har mött i mitt liv, jag tycker om den mixen. Det gör förmodligen att de även har drag av mig. För mig är Sara och Rita i allra högsta grad levande och intressanta. De är envisa, starka och självständiga kvinnor. Men det betyder inte att de inte är sårbara också. Stark betyder inte okänslig. Jag är feminist och tycker att det är viktigt att kvinnor får plats och får de inte platsen ska de ta den! Det finns inga alternativ.

Böckerna behandlar ofta svåra ämnen som ibland gör upp med fördomar. Hur tänker du kring det?
– En drivkraft i mitt författande är att visa utsatthet och att den finns överallt, även där allt ser polerat ut på ytan. Många tror t ex att relationsvåld är något som existerar enbart bland socioekonomiskt svaga, lågutbildade, bland vårt samhälles svagare grupper. Så är det naturligtvis inte. Relationsvåld är klasslöst och finns överallt. Unga människor är än mer sårbara och det krävs att vi vuxna tar ansvar för alla barn. Att vi inte blundar för hur de har det och inte heller fördömer utan istället försöker förstå vad som gör att de unga kraschar, lider av psykisk ohälsa, blir hatiska och självdestruktiva och/eller begår kriminella handlingar.

Du har en väldigt bred bakgrund, bland annat som kulturvetare, kommunikatör, förundersökningsledare och chef för familjevåldsroteln. Hur använder du dig av din bakgrund och din erfarenhet när du skriver?
– Alla mina erfarenheter använder jag som grund för mina historier. Det är visserligen fiktiva berättelser om brott, men för mig är kunskapen om hur brottsutredningar bedrivs en förutsättning för att kunna berätta. Men trots det är inte själva brotten det väsentliga, det är berättelsen om människorna som är viktigast. Dessutom har jag ju hur många historier som helst från verkligheten med mig, som jag kan plocka ifrån. Sen tror jag att just det faktum att jag har arbetat med så olika professioner också gör att jag inte blir så ensidig.

Vart ifrån kom ditt intresse att skriva?
– Jag är uppvuxen med en mamma som var gymnasielärare i svenska och historia. Hon uppmuntrade mig att skriva mycket. Och det har jag förstås alltid gjort. Men själva författandet startade med en kurs i journalistiskt skrivande på distans. Läraren skrev: ”Varför blir du inte deckarförfattare, du har ju ett sådant språk.” Sagt och gjort. Jag satte mig och skrev ”Vit syren” på 4 veckor. Det var väl som ett Sesam, öppna dig!

Hur tacklar du motgångar?
– Det beror på vad du menar med motgångar. Generellt kan jag säga att jag är dålig på att ge upp. Jag är mycket envis och ger mig inte, om jag har föresatt mig att jag ska klara något. En motgång kan göra mig ännu starkare. Om du tänker på kritik mot mina romaner, har jag inte ett rakt svar. Det beror på helt enkelt. Jag undervisar i bemötande och kommunikation. I det ingår att förstå hur man ger kritik och hur man hanterar och tar emot kritik. Min inställning själv är att om jag inte tycker om någonting, t ex en roman, så behöver jag faktiskt inte säga det om jag inte har något konstruktivt att komma med. Tyckande är subjektivt. Och det måste man vara medveten om när man bestämmer sig för att dela med sig av kritik till någon. När jag undervisar brukar jag uppmana alla att fundera på: För vems skull vill jag ge kritiken? Hur formulerar jag kritiken så att den blir konstruktiv och ger möjlighet till förändring/förbättring? Att kritisera någon annan för sin egen skull, för att bli av med sina aggressioner, visa sitt förakt eller nedlåtenhet är mycket kontraproduktivt och är enbart sårande.
– Så. Kritik som någon spottar ur sig för att vara elak och nedlåtande blir jag ledsen av. Konstruktiv kritik gör mig glad och tacksam!

Slutligen, vad läser du själv för böcker och har du några favoriter att dela med dig av?
– Jag har alltid läst mycket deckare/kriminalare, men jag läser gärna annat också förstås. Jag hinner dock inte läsa så mycket som jag skulle vilja, med tanke på att jag jobbar heltid som kommunikatör och verksamhetsutvecklare samtidigt som jag skriver själv. Mina favoritförfattare är Pär Lagerkvist, Sjöwall/Wahlö, Håkan Nesser och inte minst Kerstin Ekman och Torgny Lindgren. Favoritböcker som jag kommer på nu är ”Barabbas”, ”Ljuset”, ”Batseba”, ”Kung Salomons ångest” (författare: Emile Ajar), ”Egalias döttrar” (länge sen jag läste) och ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö”.