En smakebit på søndag – På öppet hav

Den norska bokbloggaren “Betraktninger” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Jag läser just nu bland annat På öppet hav av Nora Roberts.

Handling:
Anna Spinelli känner sig genast dragen till bröderna Quinns fridfulla gamla hus när hon besöker det för första gången. Och hon känner sig än mer dragen till den äldste av de tre adopterade bröderna, den äventyrslystne racerföraren Cameron, som återvänt hem efter faderns död i en bilolycka. Men socialarbetaren Anna måste lägga band på sina känslor. Cam och hans bröder Phillip och Ethan har begärt att få vårdnaden om tioårige Seth, deras fars siste skyddsling, och det är Annas jobb att bedöma om de är mogna för uppgiften.

Cameron Quinn hade precis som sina bröder en tuff uppväxt, innan Raymond och Stella Quinn adopterade honom. Motvilligt har han nu lämnat sitt jetset-liv i Europa för att uppfylla sin adoptivfars sista önskan – att ge samma trygghet till den tilltufsade Seth. Cam måste lära sig hur man tar hand om en tioårig pojke, och han måste lära sig att samarbeta med sina båda bröder. Samtidigt bubblar den lilla kuststaden vid Chesapeake Bay av rykten. Illvilliga tungor försöker svärta ner Raymond Quinns minne. Och inte blir det lättare när den bestämda och livfulla Anna Spinelli kliver in på gården – och rakt in i Camerons hjärta.

”Ditt svin!” Hon kastade sig mot honom, naken och ursinnig. Om han hade varit helt klar i huvudet skulle han ha duckat. Men han fick sig ett ordentligt slag. Det ringde i öronen, kinden brände och tålamodet brast.
Cameron låste enkelt armarna runt henne, vände sig irriterat bort när hon tog det som ett sexuellt närmande, och forslade henne mot dörren. Han tog sig tid att sno åt sig klänningen och kastade sedan ut både kvinnan och sidentyget i korridoren.
Hennes tjut skar genom hans huvud när han låste efter henne. ”Jag ska döda dig! Ditt svin! Din jävel! Jag ska döda dig för det här. Vem tror du att du är? Du är ingenting! Ingenting!”
Han lämnade Martine skrikande och bankande på dörren och gick in i sovrummet för att slänga ner det nödvändigaste i en väska.
Det verkade som att hans tur precis hade gjort en obehaglig tvärvändning.

Annonser

En smakebit på søndag – Gröna fingrar sökes

Den norska bokbloggaren “Betraktninger” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Jag läser just nu bland annat Gröna fingrar sökes av Annika Estassy.

Handling:
Det är sommar i Måneby, Agnes favoritårstid. Men i år är inget sig likt. Sjukdomen har slagit klorna i Agnes så hon orkar inte sköta sin älskade koloniträdgård längre. Dessutom har hon i ett svagt ögonblick lovat sin granne att ta hand om hans kakadua medan han reser jorden runt. Hur ska hon lösa det?

Många mil söderut, utanför Stockholm bor Leyla med sin man Johan och deras sexårige son Hugo. Efter att Johan gått över gränsen i ett av sina raseriutbrott bestämmer sig Leyla för att fly bort någonstans med Hugo. Hon svarar på en annons för en kolonistuga som uthyres mot omvårdnad och skötsel och hamnar i Måneby. De efterföljande veckorna blir den återhämtning som Leyla längtat efter, trots att hon vet att hon inte kan hålla sig undan för evigt. Går hennes äktenskap att rädda? Vill hon ens det?

Även Agnes har livsavgörande beslut att fatta, men av ett helt annat slag. Gröna fingrar sökes är en berättelse om utsatthet men också om vänskap, levnadsvisdom och en trädgårds läkande kraft.

Till skillnad från Elli var Leyla inte särskilt pigg på att blunda och hoppa. Hon föredrog att planera hoppet och hålla blicken på nedslagsplatsen. Helst ville hon ha en extra fallskärm också, för säkerhets skull. Men det var meningslöst att säga emot. Elli skulle skjuta ner motståndet med en uppsjö av fullt legitima argument och Leyla skulle inte ha någon moteld att svara med. Ändå gnagde det inombords. Var det verkligen klokt att sticka utan att tala med Johan först?
”Men skål för oss och för sommaren då”, sa hon utan att nämna något om sina tvivel.
”Och för ditt nya liv”, fyllde Elli i och spände blicken i henne.

En smakebit på søndag – Patrioterna

Den norska bokbloggaren “Betraktninger” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Jag läser just nu bland annat Patrioterna av Pascal Engman.

Handling:
Oron sprider sig på Stockholms nyhetsredaktioner efter mordet på en kvinnlig journalist. Medarbetare som vant sig vid att dagligen få ta emot hot fruktar nu för sina liv. Den unga Madeleine Winther på Nyhetsbladet har dock siktet inställt på något helt annat. Hon vet precis hur hon ska ta sig framåt i karriären – och nu är hon på väg att göra ett rejält scoop.

Carl Cederhielm har lovat dyrt och heligt att skydda landet mot fiender. Han och hans båda medsvurna har satt samman en lista med tio namn. De ska hämnas dem som inte själva kan hämnas.

I ett land långt bort längtar en man hem till Sverige. Invånarna i den lilla staden är rädda för honom, han som arbetar som livvakt åt den vapen- och narkotikasmugglande ryssen.
Snart kommer deras liv att vävas samman och Sverige vakna upp till en ny, skoningslös verklighet. För Carl Cederhielm är dock uppdraget långt ifrån slutfört. Det är dags att eliminera nästa person på listan.

Läkaren nickade.
”Förmodligen. Hon har dessutom torkat blod under naglarna. Också där borde det finnas dna att hämta. Hon verkar ha rivit gärningsmannen ganska rejält.”
August log sorgset.
”Är det du som utför obduktionen?”
”Tillsammans med en kollega.”
”Bra. Jag vill vara den förste som får veta vems dna ni hittar. Inte polisen, inte åklagaren, utan jag.”
”Det tar några dagar, kanske en vecka. Proven skickas upp till Iquique och…”
”Det är okej, så länge jag är först att få veta. Lovar du mig det?”
”Jag lovar. Mitt namn är doktor Gonzales, är det något mer du undrar så ring sjukhuset och fråga efter mig.”

En smakebit på søndag – Bridget Jones Dagbok

Den norska bokbloggaren “Betraktninger” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Jag läser just nu Bridget Jones Dagbok av Helen Fielding.

Handling:
Du är inte ensam om att oroa dig för baddräktsfiguren, falla för skitstövlar, äta för mycket choklad och dricka för mycket vin. Bridget Jones gör det också. I årets (1998) mest omtalade dagbok berättar Bridget om livet som 30-årig singeltjej i London. Om helvetet att aldrig hitta den rätte, eländet när hon väl träffar Honom, kampen att nå idealvikten, duster med besvärliga chefer, vänner hon inte skulle överleva utan. Ja, livet är ett elände; men härligt roligt i alla fall! 

Söndag 19 mars
58,5 kg, alkohol 3 enheter, cigarretter 10, kalorier 2465 (fast med choklad).
Hurra! Helt nytt perspektiv på födelsedagen. Pratat med Jude om en bok som hon har läst om festceremonier och övergångsritualer i primitiva kulturer och känner mig glad och lugn.
Inser att det är ytligt och fel att anse att lägenheten för liten för 19 personer samt att inte gitta laga mat hela födelsedagen utan hellre vilja klä upp mig och bli bjuden på guldkrog av sexgud med jättelikt kreditkort i platina. Ska i stället betrakta vännerna som stor varm afrikansk (eller ev. turkisk) storfamilj.

En smakebit på søndag – Skuggvinter

Den norska bokbloggaren “Betraktninger” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Jag läser just nu bland annat Skuggvinter av Louise Baumgärtner.

Handling:
Alices och Markus relation vacklar, trots att de snart ska bli föräldrar. När expojkvännen Sebastian återigen kommer in i hennes liv, som annars mest består av högskolestudier och fredagsmys, kan hon inte föreställa sig hur det kommande vinterhalvåret ska förändra allt. Och innan våren gryr kommer någon att dö.

Under hösten dras Alice allt snabbare in i något hon inte kan kontrollera. Samtidigt tar triangeldramat en ny vändning när någon börjar kommunicera med henne via anonyma lappar. Avsändaren finns i hennes direkta närhet och vet precis vad Alice sysslar med. Men är det ett försök att varna henne eller göra henne illa?

– Vi kan inte prata eller ses mer, sa hon lågt samtidigt som hon tittade bakåt, in i köket. Ingen Markus där. Det lugnade en aning. Förlåt, men det var ett misstag, fortsatte hon, lite högre nu.
Sekunden efteråt ångrade hon att hon sagt förlåt.
Det blev tyst i luren.
– Jag vet att jag inte har rätt att förvänta mig någonting, sa Sebastian. Men jag har inte kunnat tänka på något annat än dig sedan vi sågs sist. Eller rättare sagt, jag har aldrig slutat tänka på dig. Om vi bara kunde ses en gång till och prata. Jag lovar att jag inte ska göra något mer, tillade han snabbt. Men det kanske skulle hjälpa oss… mig, menar jag, att gå vidare.
Naturligtvis hörde hon vad det var han gjorde. Han skulle säga vad som helst för att få en chans att komma nära henne igen.
Och hon kunde inte säga om hon var förvånad eller inte när hon hörde sig själv säga ja till att träffa honom.

En smakebit på søndag – Vicious

Den norska bokbloggaren “Betraktninger” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Jag läser just nu bland annat Vicious av V.E. Schwab.

Handling:
Victor and Eli started out as college roommates—brilliant, arrogant, lonely boys who recognized the same sharpness and ambition in each other. In their senior year, a shared research interest in adrenaline, near-death experiences, and seemingly supernatural events reveals an intriguing possibility: that under the right conditions, someone could develop extraordinary abilities. But when their thesis moves from the academic to the experimental, things go horribly wrong.

Ten years later, Victor breaks out of prison, determined to catch up to his old friend (now foe), aided by a young girl whose reserved nature obscures a stunning ability. Meanwhile, Eli is on a mission to eradicate every other super-powered person that he can find—aside from his sidekick, an enigmatic woman with an unbreakable will. Armed with terrible power on both sides, driven by the memory of betrayal and loss, the archnemeses have set a course for revenge—but who will be left alive at the end?

Home wasn’t home so much as a hotel room stocked only with Sydney’s stolen clothes, Mitch’s chocolate milk, and Victor’s files, but that wasn’t the point. At this moment, home would have been any place that wasn’t Merit Cemetery. Sydney eyed the grave, tightening her fingers on the wooden grip. Victor had already begun to dig.
”What if…” she said, swallowing, ”…what if the other people accidentally wake up?”
”They won’t,” cooed Victor. ”Just focus on this grave. Besides…” He looked up from his work. ”Since when are you afraid of bodies?”
”I’m not,” she snapped back, too fast and with all the force of someone used to being the younger sibling. Which she was. Just not Victor’s.
”Look at it this way,” he teased, dumping a pile of dirt onto the grass. ”If you do wake them up, they can’t go anywhere. Now dig.”
Sydney leaned forward, her short blond hair falling into her eyes, and began to dig. The two worked in the dark, only Victor’s occasional humming and the thud of the shovels filling the air.
Thud.
Thud.
Thud.

En smakebit på søndag – Sanningen

Den norska bokbloggaren “Betraktninger” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Jag läser just nu bland annat Sanningen av Harlan Coben.

Handling:
Före detta stridspiloten Maya Stern ser en otänkbar bild fångas av den digitala babyvakten: hennes tvååriga dotter Lily leker med sin pappa Joe – som blivit brutalt mördad två veckor tidigare..

Mayas liv skakas om ytterligare när det framkommer att det finns ett samband mellan det olösta mordet på hennes syster Claire och Joes död. För att hitta svaret på gåtorna måste Maya ta itu med djupa hemligheter från det förflutna, men några gör allt för att sanningen ska bli dold.

Mannen på skärmen flyttade sig åt sidan.
Maya kunde se Lily igen. Hon antog att rädslan skulle försvinna nu. Men så blev det inte. Mannen vände sig om och satte sig i soffan bredvid Lily. Han tittade mot kameran och log.
Maya lyckades, på något sätt, låta bli att skrika högt.
Knyt händerna, slappna av, knyt händerna…
Maya, som alltid behöll lugnet i stridssituationer, som alltid lyckades hitta något inom sig som gjorde att pulsen förblev låg, att adrenalintopparna inte paralyserade henne, försökte nå tillbaka till den inre platsen. De välbekanta kläderna, jeansen och särskilt den skogsgröna skjortan, borde ha förberett henne på den möjlighet – och med ”möjlighet” menade hon ”omöjlighet” – som hon nu bevittnade. Därför skrek hon inte högt. Hon flämtade inte.
Det hon upplevde var ett slags ökat tryck som spreds genom bröstet och gjorde det svårt att andas. Det isade i hennes ådror. Läpparna darrade en aning.
Där, på datorskärmen, såg Maya hur Lily kröp upp i knät på hennes döde make.