En smakebit på søndag – Bridget Jones Dagbok

Den norska bokbloggaren “Betraktninger” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Jag läser just nu Bridget Jones Dagbok av Helen Fielding.

Handling:
Du är inte ensam om att oroa dig för baddräktsfiguren, falla för skitstövlar, äta för mycket choklad och dricka för mycket vin. Bridget Jones gör det också. I årets (1998) mest omtalade dagbok berättar Bridget om livet som 30-årig singeltjej i London. Om helvetet att aldrig hitta den rätte, eländet när hon väl träffar Honom, kampen att nå idealvikten, duster med besvärliga chefer, vänner hon inte skulle överleva utan. Ja, livet är ett elände; men härligt roligt i alla fall! 

Söndag 19 mars
58,5 kg, alkohol 3 enheter, cigarretter 10, kalorier 2465 (fast med choklad).
Hurra! Helt nytt perspektiv på födelsedagen. Pratat med Jude om en bok som hon har läst om festceremonier och övergångsritualer i primitiva kulturer och känner mig glad och lugn.
Inser att det är ytligt och fel att anse att lägenheten för liten för 19 personer samt att inte gitta laga mat hela födelsedagen utan hellre vilja klä upp mig och bli bjuden på guldkrog av sexgud med jättelikt kreditkort i platina. Ska i stället betrakta vännerna som stor varm afrikansk (eller ev. turkisk) storfamilj.

Annonser

En smakebit på søndag – Skuggvinter

Den norska bokbloggaren “Betraktninger” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Jag läser just nu bland annat Skuggvinter av Louise Baumgärtner.

Handling:
Alices och Markus relation vacklar, trots att de snart ska bli föräldrar. När expojkvännen Sebastian återigen kommer in i hennes liv, som annars mest består av högskolestudier och fredagsmys, kan hon inte föreställa sig hur det kommande vinterhalvåret ska förändra allt. Och innan våren gryr kommer någon att dö.

Under hösten dras Alice allt snabbare in i något hon inte kan kontrollera. Samtidigt tar triangeldramat en ny vändning när någon börjar kommunicera med henne via anonyma lappar. Avsändaren finns i hennes direkta närhet och vet precis vad Alice sysslar med. Men är det ett försök att varna henne eller göra henne illa?

– Vi kan inte prata eller ses mer, sa hon lågt samtidigt som hon tittade bakåt, in i köket. Ingen Markus där. Det lugnade en aning. Förlåt, men det var ett misstag, fortsatte hon, lite högre nu.
Sekunden efteråt ångrade hon att hon sagt förlåt.
Det blev tyst i luren.
– Jag vet att jag inte har rätt att förvänta mig någonting, sa Sebastian. Men jag har inte kunnat tänka på något annat än dig sedan vi sågs sist. Eller rättare sagt, jag har aldrig slutat tänka på dig. Om vi bara kunde ses en gång till och prata. Jag lovar att jag inte ska göra något mer, tillade han snabbt. Men det kanske skulle hjälpa oss… mig, menar jag, att gå vidare.
Naturligtvis hörde hon vad det var han gjorde. Han skulle säga vad som helst för att få en chans att komma nära henne igen.
Och hon kunde inte säga om hon var förvånad eller inte när hon hörde sig själv säga ja till att träffa honom.

En smakebit på søndag – Vicious

Den norska bokbloggaren “Betraktninger” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Jag läser just nu bland annat Vicious av V.E. Schwab.

Handling:
Victor and Eli started out as college roommates—brilliant, arrogant, lonely boys who recognized the same sharpness and ambition in each other. In their senior year, a shared research interest in adrenaline, near-death experiences, and seemingly supernatural events reveals an intriguing possibility: that under the right conditions, someone could develop extraordinary abilities. But when their thesis moves from the academic to the experimental, things go horribly wrong.

Ten years later, Victor breaks out of prison, determined to catch up to his old friend (now foe), aided by a young girl whose reserved nature obscures a stunning ability. Meanwhile, Eli is on a mission to eradicate every other super-powered person that he can find—aside from his sidekick, an enigmatic woman with an unbreakable will. Armed with terrible power on both sides, driven by the memory of betrayal and loss, the archnemeses have set a course for revenge—but who will be left alive at the end?

Home wasn’t home so much as a hotel room stocked only with Sydney’s stolen clothes, Mitch’s chocolate milk, and Victor’s files, but that wasn’t the point. At this moment, home would have been any place that wasn’t Merit Cemetery. Sydney eyed the grave, tightening her fingers on the wooden grip. Victor had already begun to dig.
”What if…” she said, swallowing, ”…what if the other people accidentally wake up?”
”They won’t,” cooed Victor. ”Just focus on this grave. Besides…” He looked up from his work. ”Since when are you afraid of bodies?”
”I’m not,” she snapped back, too fast and with all the force of someone used to being the younger sibling. Which she was. Just not Victor’s.
”Look at it this way,” he teased, dumping a pile of dirt onto the grass. ”If you do wake them up, they can’t go anywhere. Now dig.”
Sydney leaned forward, her short blond hair falling into her eyes, and began to dig. The two worked in the dark, only Victor’s occasional humming and the thud of the shovels filling the air.
Thud.
Thud.
Thud.

En smakebit på søndag – Sanningen

Den norska bokbloggaren “Betraktninger” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Jag läser just nu bland annat Sanningen av Harlan Coben.

Handling:
Före detta stridspiloten Maya Stern ser en otänkbar bild fångas av den digitala babyvakten: hennes tvååriga dotter Lily leker med sin pappa Joe – som blivit brutalt mördad två veckor tidigare..

Mayas liv skakas om ytterligare när det framkommer att det finns ett samband mellan det olösta mordet på hennes syster Claire och Joes död. För att hitta svaret på gåtorna måste Maya ta itu med djupa hemligheter från det förflutna, men några gör allt för att sanningen ska bli dold.

Mannen på skärmen flyttade sig åt sidan.
Maya kunde se Lily igen. Hon antog att rädslan skulle försvinna nu. Men så blev det inte. Mannen vände sig om och satte sig i soffan bredvid Lily. Han tittade mot kameran och log.
Maya lyckades, på något sätt, låta bli att skrika högt.
Knyt händerna, slappna av, knyt händerna…
Maya, som alltid behöll lugnet i stridssituationer, som alltid lyckades hitta något inom sig som gjorde att pulsen förblev låg, att adrenalintopparna inte paralyserade henne, försökte nå tillbaka till den inre platsen. De välbekanta kläderna, jeansen och särskilt den skogsgröna skjortan, borde ha förberett henne på den möjlighet – och med ”möjlighet” menade hon ”omöjlighet” – som hon nu bevittnade. Därför skrek hon inte högt. Hon flämtade inte.
Det hon upplevde var ett slags ökat tryck som spreds genom bröstet och gjorde det svårt att andas. Det isade i hennes ådror. Läpparna darrade en aning.
Där, på datorskärmen, såg Maya hur Lily kröp upp i knät på hennes döde make.

En smakebit på søndag – Flat-Out Love

Den norska bokbloggaren “Flukten fra virkeligheten” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Jag läser just nu bland annat Flat-Out Love av Jessica Park.

Handling:
Something is seriously off in the Watkins home. And Julie Seagle, college freshman, small-town Ohio transplant, and the newest resident of this Boston house, is determined to get to the bottom of it. When Julie’s off-campus housing falls through, her mother’s old college roommate, Erin Watkins, invites her to move in. The parents, Erin and Roger, are welcoming, but emotionally distant and academically driven to eccentric extremes. The middle child, Matt, is an MIT tech geek with a sweet side … and the social skills of a spool of USB cable. The youngest, Celeste, is a frighteningly bright but freakishly fastidious 13-year-old who hauls around a life-sized cardboard cutout of her oldest brother almost everywhere she goes.

And there’s that oldest brother, Finn: funny, gorgeous, smart, sensitive, almost emotionally available. Geographically? Definitely unavailable. That’s because Finn is traveling the world and surfacing only for random Facebook chats, e-mails, and status updates. Before long, through late-night exchanges of disembodied text, he begins to stir something tender and silly and maybe even a little bit sexy in Julie’s suddenly lonesome soul.

To Julie, the emotionally scrambled members of the Watkins family add up to something that … well … doesn’t quite add up. Not until she forces a buried secret to the surface, eliciting a dramatic confrontation that threatens to tear the fragile Watkins family apart, does she get her answer.

”Hey,” Julie softened her tone. ”I am not making fun of her. I like her. Flat Finn too. And did you say hence?”
”Yes, I said hence.” Matt busied himself cleaning off the kitchen counters. ”I think it’s making a comeback.”
”But I don’t get why Celeste -”
”Leave it alone,” Matt said sharply. ”I’m not saying anything else about it, OK? And please don’t bring this up with my parents.”
Julie froze. ”I’m sorry,” she stammered. ”It’s none of my business. I shouldn’t pry.”
”No, I’m sorry,” Matt said apologetically. ”Forget it. Listen, I have to take Celeste to school tomorrow morning, but after that I could help you find an apartment. I called a friend of mine who knows a realtor that I got in touch with, and he’s got some places for you to see. I assumed you wouldn’t mind a little help.”

 

En smakebit på søndag – Caraval

Den norska bokbloggaren “Flukten fra virkeligheten” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Jag läser just nu bland annat Caraval av Stephanie Garber.

Handling:
Scarlett Dragna has never left the tiny island where she and her sister, Tella, live with their powerful, and cruel, father. Now Scarlett’s father has arranged a marriage for her, and Scarlett thinks her dreams of seeing Caraval—the faraway, once-a-year performance where the audience participates in the show—are over.

But this year, Scarlett’s long-dreamt-of invitation finally arrives. With the help of a mysterious sailor, Tella whisks Scarlett away to the show. Only, as soon as they arrive, Tella is kidnapped by Caraval’s mastermind organizer, Legend. It turns out that this season’s Caraval revolves around Tella, and whoever finds her first is the winner.

Scarlett has been told that everything that happens during Caraval is only an elaborate performance. Nevertheless she becomes enmeshed in a game of love, heartbreak, and magic. And whether Caraval is real or not, Scarlett must find Tella before the five nights of the game are over or a dangerous domino effect of consequences will be set off, and her beloved sister will disappear forever.

Julian’s cryptic words came to mind – I can see why he sent you tickets – and Scarlett wondered if she’d found a way to escape her father’s deadly games on Trisda, only to become a well-costumed piece on a new game board.
”If you’re finished admiring yourself,” said Julian, ”should we search for that sister you’re so eager to find?”
”I would think you’d be worried about her as well,” said Scarlett.
”Then you think to highly of me.” Julian started toward the door as every chime in the shop rang out.
”You might not want to exit that way,” said an unfamiliar voice.

En smakebit på søndag – Jag fann dig

Den norska bokbloggaren “Flukten fra virkeligheten” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Jag läser just nu bland annat Jag fann dig av Lisa Jewell.

Handling:
I East Yorkshire hittar den ensamstående mamman Alice en man på stranden utanför sitt hus. Han minns inte sitt namn och har ingen aning om hur han kommit dit. Utan att tänka sig för ordentligt bjuder hon in honom i sitt hem.

I Surrey inser tjugoettåriga Lily att hennes man har försvunnit. De har endast varit gifta i tre veckor och när han en dag inte kommer hem från jobbet är hon ensam i ett främmande land där hon inte känner någon. Och när hon inte tror att det kan bli värre meddelar polisen att hennes man aldrig ens har existerat.

”Vi borde nog kontakta polisen, eller vad tror du?”
Han reagerar instinktivt med hela kroppen. Musklerna spänns, nävarna knyts, han andas fortare och pulsen ökar. Det är den starkaste känslostorm han har upplevt sedan han hamnade på stranden för två kvällar sedan.
”Nej”, säger han så mjukt han kan, men han kan höra spår av något i rösten. Vad är det? Ilska? Panik? Han får en förnimmelse av att trycka upp någon hårt mot en vägg. Varma andetag mot kinden. ”Nej”, säger han igen, ännu mjukare. ”Jag tror inte jag är redo för det. Jag tror… Skulle jag bara kunna få stanna här en natt till och se om jag får tillbaka minnet först? Jag kanske kan gå dit i morgon. Om…”
Alice nickar, men han märker att hon inte är övertygad. ”Visst”, säger hon efter en kort paus. ”En natt till går bra. Men sedan, om du fortfarande inte har någon aning om vem fan du är… Jag brukar ju hyra ut stugan i vanliga fall. Som extrainkomst, så…”
”Jag fattar. Bara en natt till.”
Hon ler osäkert. ”Bra. Och jobba på. Med minnena, alltså.” Hon reser sig upp och tar fram ett paket med ägg så färska att det sitter fjädrar kvar på kartongen. ”Kokt eller stekt?” frågar hon.
”Bestäm du”, säger han. ”Jag har ingen aning.”