Staden

Det har gått sextio år sedan hela befolkningen i den lilla gruvstaden Silvertjärn försvann. Niohundra människor spårlöst borta. Ingen vet hur det gick till. Kan stadens fanatiska väckelserörelse ha spelat en roll i försvinnandet?

Alice är en dokumentärfilmare som en gång för alla vill ta reda på sanningen. Hon och hennes team ska tillbringa fem dagar i den övergivna staden och samla in material till filmen. Men så fort de anländer börjar de höra underliga ljud och se oförklarliga saker. Snart måste de fråga sig om det förflutna verkligen är förflutet, eller om staden kommer att sluka dem också.

Det var inte så länge sedan jag läste ”Arvtagaren” och fastnade totalt. Jag hade därmed ganska höga förhoppningar på den här boken men de infriades inte helt.

Till att börja med kändes det faktiskt lite otroligt att just det här teamet skulle vara de första som faktiskt söker efter information kring den här staden och försvinnandet. Visst, vi vet att polis varit på plats och så men att de bara släppt att 900 personer försvunnit känns.. orealistiskt?

Boken berättas både i nutid och i dåtid. I dåtid är det framför allt Alices mormor vi får följa. Det som händer i den lilla staden är verkligen hemskt men det fångar mig inte som jag hade hoppats. Även nutidsberättelsen brister lite då det känns som att vi inte kommer nära någon. Dock är det spännande och jag har svårt att förutse vad som kommer att hända. Något annat jag gillade var den här känslan som kröp på en, precis som när jag läste ”Arvtagaren”. Det blir liksom ruggigt och obehagligt och Camilla Sten är verkligen en mästare på att få till det där. Även miljöerna är hon duktig på att beskriva så att det känns som att man går i karaktärernas fotspår.

Det här är min andra bok av Camilla Sten och det har varit två olika läsupplevelser. Jag ser dock fram emot att få läsa mer av henne, även hennes böcker för barn och ungdom.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Camilla Sten
Utgivningsår: 2019
Förlag: Norstedts
Utläst: 5 april 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Zellys Bokhylla | Boklysten | Enligt O | Just nu – Just här | Lottens Bokblogg

En smakebit på søndag drivs växelvis av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje söndag väljer vi ut en smakbit ur boken vi läser och delar med oss av det till er andra. Ett smart sätt att få veta vad andra läser och få boktips. Just nu läser jag bland annat ”Staden” av Camilla Sten.

Handling:
Det har gått sextio år sedan hela befolkningen i den lilla gruvstaden Silvertjärn försvann. Niohundra människor spårlöst borta. Ingen vet hur det gick till. Var det en olycka, ett massjälvmord eller spelade stadens fanatiska väckelserörelse en roll i försvinnandet?

Alice är en ung dokumentärfilmare som vuxit upp med sin mormors berättelser om Silvertjärn. Nu vill hon en gång för alla ta reda på sanningen. Hon och hennes team ska tillbringa fem dagar i den isolerade och övergivna staden och samla in material till filmen. Men så fort de anländer börjar de höra underliga ljud och se oförklarliga saker. Snart måste de fråga sig om det förflutna verkligen är förflutet, eller om staden kommer att sluka dem också.
—

Gustaf vände sig om och tittade på Albin, som torkade sig om munnen och rätade på sig. Naken skräck blandades med äckel i de blodhundsdjupa rynkorna runt kollegans mun.
”Vad i guds namn är det som har hänt här?” frågade han, med en ton som närmast liknade förundran.
Albin hade inget svar på det. Han lät den tomma stadens tystnad ta över.
Men så, i tystnaden, hörde han plötsligt något. Avlägset och svagt, men omisskännligt. Albin hade fyra yngre syskon och hade vuxit upp i en lägenhet där de alla fem delade rum. Han skulle ha känt igen det var som helst.
”Vad i …”, muttrade Gustaf och vände blicken mot skolhuset på andra sidan torget. På andra våningen stod ett fönster öppet.
”Jag tror att det är ett barn”, sa Albin. ”Ett spädbarn.”
Sedan tog stanken över, och han kräktes igen.