My Plain Jane av Cynthia Hand, Brodi Ashton och Jodi Meadows

You may think you know the story. After a miserable childhood, penniless orphan Jane Eyre embarks on a new life as a governess at Thornfield Hall. There, she meets one dark, brooding Mr. Rochester. Despite their significant age gap (!) and his uneven temper (!!), they fall in love—and, Reader, she marries him. (!!!)

Or does she?

Prepare for an adventure of Gothic proportions, in which all is not as it seems, a certain gentleman is hiding more than skeletons in his closets, and one orphan Jane Eyre, aspiring author Charlotte Brontë, and supernatural investigator Alexander Blackwood are about to be drawn together on the most epic ghost hunt this side of Wuthering Heights.

Nu var det ganska många år sedan jag läste ”Jane Eyre” men jag minns ändå en hel del av historien. Förmodligen för att det är en klassisk berättelse som vi har sett både i bokformat och på film. De allra flesta känner till den, och just därför är det så roligt när det kommer en re-telling och i det här fallet, med övernaturliga inslag.

I ”My Plain Jane” har Jane Eyres författare Charlotte Brontë blivit en del av historien, närmare bestämt Janes bästa vän. Bara det tycker jag är hur spännande som helst då jag gissar att författarna har gjort den tolkningen av Charlottes relation till sin egen karaktär. Vi får möta flera av de karaktär som finns i originalberättelsen, men även några nya, och några av de har lite annorlunda egenskaper än vad vi har sett tidigare.

De övernaturliga inslagen består främst av spöken och boken innehåller en del spökjakt, en del förbannelser och mycket spänning. Jag tyckte möjligen att den började lite segt men jag tyckte ändå att det tog sig mot slutet. Efter att ha läst ”My Lady Jane” hade jag även förhoppningar om att denna skulle vara lika humoristisk och driva lite med läsaren men jag upplevde den inte alls på samma sätt, och därav något sämre betyg. Det var dock väldigt roligt och fascinerande att läsa om Jane Eyre på det här sättet och jag ser fram emot att läsa sista delen i serien om alla Janies.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Cynthia Hand, Brodi Ashton och Jodi Meadows
Serie: The Lady Janies #2
Utgivningsår: 2018
Förlag: HarperTeen
Utläst: 30 augusti 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus | The Book Depository

Andra som bloggat om boken:
Nellons Bokblogg | Tickmicks Bokblogg | Bokugglor

Nyckeln till Hinsides av Karin och Albin Alvtegen

Huset Trakeborg har stått tomt i många år sedan den mystiske ägaren spårlöst försvunnit. De 12-åriga tvillingarna Linus och Linnéa flyttar in över sommaren, tillsammans med sin mamma som ska restaurera huset. Linnéa är svårt handikappad sedan födseln och Linus ser inte fram emot en sommar i ett ödsligt hus mitt ute i ingenstans, utan något att göra. Men redan första natten hör han underliga ljud i väggarna och snart börjar saker försvinna. När Linus letar efter ledtrådar i huset hittar han en nyckel under några uppbrutna golvbrädor. Vem har gömt nyckeln – och vart leder den?

Karin Alvtegen var en av författarna på min Boktolva för 2020, och just därför valde jag också att läsa den här boken. Den har stått i bokhyllan ett tag dessutom så det känns bra att nu ha avverkat den.

Jag visste inte så mycket vad den här handlade om, mer än att det var mystik och spänning samt att det skulle vara en middlegrade. Förutom detta får vi även stifta bekantskap med Linus och Linnéa och som läsare förstår man att de har en alldeles speciell relation, både till varandra men även till sin mamma. Pappan är ute ur bilden och det har givetvis satt spår hos dem alla, samtidigt som Linus har tagit ett steg framåt och kanske behövt bli mer ”vuxen” än andra barn i samma ålder.

Berättelsen i sig tar fart nästan med en gång. De mystiska sakerna börjar dyka upp, och även karaktärer som jag känner mig lite tveksam till. Det händer, minst sagt, mycket i Trakeborg och det är spännande att hänga med när familjen upptäcker detta. Jag blir inte helt övertygad dock och det är tveksamt om jag kommer att läsa färdigt trilogin, men för någon i åldern 9-12 kan den nog vara riktigt spännande.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Karin och Albin Alvtegen
Serie: Hinsides #1
Utgivningsår: 2016
Förlag: Brombergs Förlag
Utläst: 27 augusti 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Carolina läser… | Tickmicks Bokblogg | Barnboksbloggen | Bokugglor | Just nu – Just här

Minns oss som nu av Anna Lönnqvist

Dagen före julafton anländer floristen Thea till ett frostigt Sunnanby från somriga Nya Zeeland. Hon har två veckor på sig att ta hand om dödsboet som hennes mammas moster lämnade efter sig, sen ska hon åka tillbaka för att fortsätta driva sin älskade blomsterbutik. Den som har blivit hennes allt sen Thea flydde från Sverige drygt tre år tidigare, fast besluten att aldrig återvända.

Huset som Thea har ärvt inhyser en stor syateljé och visar sig snart vara fullt av hemligheter, och mostern Marianne betydligt mer passionerad än hennes ensamma tillvaro tydde på. Thea blir snabbt uppslukad av att finna svar. Samtidigt träffar hon Tim den snygga, men gåtfulla fotografen och märker hur hon börjar dra paralleller mellan sitt eget liv och Mariannes. De verkar ha mer gemensamt än hon någonsin kunde tro.

Thea bär dock på en egen tung hemlighet och vet att hon aldrig mer kan ha ett förhållande. Tim i sin tur har ett trassligt förflutet som hans hjärta aldrig återhämtat sig från. Drömmen om de två är omöjlig redan från början och när tiden rinner ifrån dem visar sig Tim också ha dolt saker som får långt större konsekvenser än han själv kunde ana. Allt de hade var nu.

Jag blev nyfiken på Anna Lönnqvist förra året då hon vann pris för årets feelgood, men av någon anledning har det dröjt ända tills nu innan jag har läst någon av hennes böcker. Boken utspelar sig i norra Sverige och som läsare får vi följa Thea som kommer tillbaka till Sverige efter många år på Nya Zeeland. Ett dödsfall har skett i släkten, men det var en person hon inte ens visste fanns, och med det kommer en hel del tankar och hemligheter som sipprar upp till ytan.

Thea lyckas snabbt skapa sig kontakter i den lilla byn och för mig blir den mest intressanta relationen mellan Thea och hennes nya granne. Ganska snart förstår man att det är något som inte är som det ska vara men jag tycker ändå de bygger upp en fin vänskap. Thea och Tim lyckas också skapa en väldigt speciell relation, särskilt eftersom de båda har ett ganska tungt bagage. Thea känner verkligen en sådan oerhörd skuld och man förstår att det är svårt för henne att släppa någon nära men bit för bit raseras muren.

I boken finns en hel del sexscener men jag tycker inte att det blir för mycket, och det för handlingen framåt. Det är med andra ord helt okej.

Boken är snabbläst och består av en bra blandning av feelgoodfluff, spännande karaktärer och en djup och stark historia som behöver komma fram. Lönnqvist skildrar relationerna mellan karaktärerna på ett väldigt bra sätt men jag hade önskat att boken fått mig att känna mer, att verkligen kunna tänka mig in i deras situationer.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Anna Lönnqvist
Utgivningsår: 2020
Förlag: LB Förlag
Utläst: 27 augusti 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Barnboksbloggen | Vargnatts Bokhylla | Enligt O | Boklusens Bokblogg | Hyllan

Familjen Bridgerton: En annorlunda allians av Julia Quinn

Daphne Bridgerton är både smart och vacker – ändå blir hon bara uppvaktad av män hon inte vill ha. Men när broderns bästa vän, Simon Basset, kommer till London förändras allt. Tillsammans kommer de på en elegant plan – en fejkad förlovning dem emellan kan göra rätt typ av friare intresserade av Daphne, och hålla alla äktenskapstokiga societetsmödrar borta från Simon.

Men mitt i alla baler, promenader och båtturer, är det svårt att hålla reda på vad som är en bluff och inte. Och att hålla sina egna känslor i schack, visar det sig.

Julia Quinn var en av författarna på min Boktolva i år och såhär i efterhand förstår jag inte varför jag väntade så länge med att läsa hennes böcker om familjen Bridgerton. Det var precis vad jag behövde nämligen.

I boken får vi möta en hel del olika karaktärer men det blir aldrig förvirrande. De introduceras på ett smart sätt och de som är viktigast för att berättelsen ska kunna drivas framåt är också de vi lär oss på ett kick. Karaktärerna har kanske inte något större djup men det är en serie på åtta böcker (rätta mig om jag har fel) så jag tänker mig att vi kommer att få veta mer om samtliga i kommande böcker, även om de i första hand fokuserar på andra karaktärer. Huvudkaraktären i den här boken är i alla fall Daphne, en bestämd kvinna som inte riktigt passar in i ramarna för hur en kvinna ”ska vara” på den här tiden. Hennes sätt och personlighet är underhållande, likaså hur relationen utvecklas mellan henne och Simon. Från början är det något ganska oskyldigt men vi som läsare förstår att det inte kommer att hålla sig så.

Julia Quinn skriver lättsamt och underhållande och sidorna bara flyger förbi. Hon har valt att stå med ena benet i det historiska och ett i det moderna och för vissa blir detta en krock. Jag tycker snarare att vi får det bästa ur två världar. Det är kostymdrama men samtidigt starka och modiga kvinnor som vågar stå för sin åsikt och bli behandlade på ett vettigt sätt.

Två saker som jag har sett diskuterats kring den här boken är dels andelen sex. Jag har inga problem med det alls och jag ser det inte som en onödig del i historien. Det är en romancebok och dessa tenderar att innehålla en del sex, så jag förväntade mig egentligen inte något annat. Sen har jag även läst en del om situationen som uppstår när Simon är full. (SPOILER) Vissa menar att det var bra av Daphne att ta kommandot och att det skulle visa på en kvinna som vet vad hon vill och tar för sig. Det har också sagts att det dock inte skulle vara okej om det var omvända roller men vad är skillnaden undrar jag då? Utnyttja som utnyttja. Faktiskt. Simon ville verkligen inte ha barn och trots att jag tycker att hans anledning är märklig eller rent av dum så rättfärdigar inte det att Daphne får göra som hon vill. (SLUT PÅ SPOILER)

Hur som helst, det som gör att jag inte ger den här boken högre betyg är egentligen att det är ganska mycket yta. Som jag skrev är det inte något större djup i karaktärerna och berättelsen är ändå något vi har läst förut. Men underhållande, det är det, och det gör mig oerhört sugen på att fortsätta serien så snart jag kan. Jag vill ha mer av dessa humoristiska konversationer, härliga kommentarer och passionen.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Julia Quinn
Serie: Familjen Bridgerton #1
Utgivningsår: 2019
Förlag: Lovereads by Forum
Utläst: 6 augusti 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Bokbesatt | Läsfåtöljens Bokblogg | Jessicas Bokhylla | Idas Recensioner | Mias Bokhörna

Such a Fun Age av Kiley Reid

Alix Chamberlain is a woman who gets what she wants and has made a living, with her confidence-driven brand, showing other women how to do the same. So she is shocked when her babysitter, Emira Tucker, is confronted while watching the Chamberlains’ toddler one night, walking the aisles of their local high-end supermarket. The store’s security guard, seeing a young black woman out late with a white child, accuses Emira of kidnapping two-year-old Briar. A small crowd gathers, a bystander films everything, and Emira is furious and humiliated. Alix resolves to make things right.

But Emira herself is aimless, broke, and wary of Alix’s desire to help. At twenty-five, she is about to lose her health insurance and has no idea what to do with her life. When the video of Emira unearths someone from Alix’s past, both women find themselves on a crash course that will upend everything they think they know about themselves, and each other.

I årets The Reading Rush hade de en liten bokklubb där syftet var att läsa Such a Fun Age av Kiley Reid, och sedan diskutera boken i forumet. Tjejerna som står bakom läsutmaningen skulle också diskutera boken i en live-video, men det blev dessvärre inte av. Några av er har säkert hört talas om vad som hände och jag tänker inte ge mig in i diskussionen utan bara nöja mig med att säga att jag läste boken under veckan som The Reading Rush pågick. Jag visste i princip inget om boken när jag påbörjade den. Jag hade hört en kort bit av handlingen och tyckte den lät intressant men det jag hade hört visade sig vara en ytterst liten del av vad som faktiskt hände. Det blev alltså inte alls som jag hade tänkt men ändå ganska bra.

Som läsare får vi följa Emira i hennes dagliga liv. Hon längtar efter något annat men vet inte riktigt vad, hon ser sina vänner skaffa det ena toppjobbet efter det andra och på kärleksfronten går det också till en början ganska knackigt. Det som slår mig först är Emiras härliga relation till Briar. En stor del av att hon ändå trivs med sitt arbete är Briar, och att få läsa om deras dagar tillsammans är riktigt härligt. Man förstår också ganska snabbt att det är något med Alix som inte är riktigt som det ska, vilket gör att man vill fortsätta att läsa. Alix har tidigare blivit anklagad för rasism och det är precis som att hon verkligen vill trycka på att det inte alls är så, snarare tvärtom. Hon gör sig till väldigt mycket inför Emira och är mån om att hon ska må bra, vilket är riktigt bra från en arbetsgivare, men blir samtidigt lite väl mycket. Alix personlighet är väldigt överdriven. När dessutom Kelley dyker in i bilden är det som att något exploderar. Jag ifrågasätter lite varför Alix bryr sig så otroligt mycket om sitt yttre och andras beteende i sällskap av Kelley, men kanske också kan förstå det med tanke på bakgrunden. Bakgrunden är en stor del av berättelsen och även om Alix och Kelley har lite olika uppfattning om vad som hände, får vi veta bit för bit vad som har format Alix till den kvinna hon är idag. Spännande men också lite förvirrande.

Jag får lite ont i magen när jag märker hur Briar behandlas. Att hon har Emira är guld värt, men att hennes egen mamma så tydligt favoriserar den yngsta dottern gör ont. Hon blir gång på gång ignorerad och får inte den kärlek och ömhet som en liten tjej behöver. Jag reflekterade speciellt kring scenen vid middagsbordet när Briar kräks och Alix är helt uppe in sin egen bubbla. Det märks så tydligt att Alix inte riktigt vet hur hon ska hantera dottern. Att Briar dessutom märker att lillasyster är mammas favorit är bara hemskt. Att redan som tvååring få känslan att hon inte räcker till måste vara fruktansvärt.

Boken tar upp en hel del intressanta ämnen men det gör också att det blir lite spretigt. Jag hade lite svårt att först ta mig in i boken dessutom och det tror jag berodde på att det helt enkelt blev för mycket av allt. För mycket Alix, för mycket Emira och för mycket diskussion kring allt de gjorde. Vid något tillfälle kom jag på mig själv med att tycka att det var lite långtråkigt. I det stora hela tycker jag dock att det var en helt okej bok, även om jag hade väntat mig något annat.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Kiley Reid
Utgivningsår: 2019
Förlag: G.P. Putnam’s Sons
Utläst: 26 juli 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Skyward: Volume 1 av Joe Henderson

One day, gravity on Earth suddenly became a fraction of what it is now. Twenty years later, humanity has adapted to its new low-gravity reality. And to Willa Fowler, a woman born just after G-day, it’s…well, it’s pretty awesome, actually. You can fly through the air! I mean, sure, you can also die if you jump too high. So you just don’t jump too high. And maybe don’t get mixed up in your Dad’s secret plan to bring gravity back that could get you killed…

När jag ändå var inne i lite seriealbumsmode så passade jag även på att läsa Skyward, ytterligare ett seriealbum som kommit från min bokvän Tina för ett bra tag sedan. Handlingen i denna lät väldigt spännande och även väldigt science fiction.

Här får vi möta Willa, som var liten bebis då G-day skedde. Hon har växt upp med möjligheten att flyga fram över husen och har ett helt annat perspektiv än de som lever nere på gatorna. Många runt omkring henne är livrädda för att släppa taget, så även Willas pappa eftersom han är rädd att gå samma öde tillmötes som sin fru. Pappan lever också med ständig skuld eftersom han var en del i att G-day ens skedde och de beslut han tog den dagen hemsöker honom, mer eller mindre.

Illustrationerna är inget jag fastnar vid men absolut inget dåligt. Lee Garbett illustrerar denna märkliga värld helt okej och passande. Berättelsen i sig kände jag dock var lite knepig. Visst, det ska vara science fiction men detta känns så orealistiskt på något vis och svårt att leva sig in i.

Det var ett trevligt seriealbum för stunden men jag ser inte riktigt att jag kommer att läsa resten av serien men vem vet, man ska aldrig säga aldrig.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Joe Henderson
Illustratör: Lee Garbett
Utgivningsår: 2018
Förlag: Image Comics
Utläst: 25 juli 2020
Finns hos: Adlibris

The Invisible Man av H.G. Wells

Having devoted his studies to optics and refraction, an impulsive scientist named Griffin has rendered himself invisible. Unable to reverse the effects, his struggle to survive grows desperate until he realizes that there are benefits to living out of the public eye. Increasingly isolated, he soon spirals into a life of crime and degenerates into madness. He can’t see that he has become his own worst enemy.

I The Reading Rush 2020 var en av utmaningarna att läsa en bok som har inspirerat en film, du skulle ha sett filmen för att sedan läsa boken. Jag tänkte direkt på The Invisible Man som jag och mannen såg på bio tidigare i år och som vi gillade. Jag tänkte att det skulle vara ganska lätt att ta sig igenom den eftersom jag redan har varit med om historien på film, men ack så fel jag hade.

Filmen har möjligen inspirerats av klassikern, men ungefär där slutar det. De handlar båda om en man som gjort sig osynlig men det är två helt olika historier, vilket blev ganska intressant för min del. Till en början tyckte jag att det var lite jobbigt att ta sig framåt i boken, då det var mycket talspråk och även ett gammalt språk, men när jag hade vant mig fastnade jag faktiskt i den både en och två gånger. Det blev intressant att följa Griffins tankar och hur han skulle ta sig ur de knepiga situationer han försattes i. Jag förstod dock inte hur han kunde vara så godtrogen hela tiden. Visst, man blir kanske helt desperat om man skulle befinna sig i Griffins sits men ändå, han hade ändå blivit sviken tidigare. Han har ett stort behov av att prata om allt han varit med om också, vilket är väldigt underhållande men ganska dumdristigt.

Eftersom språket förstörde lite för mig men jag ändå såg boken som underhållande fick boken ett medelbetyg av mig. Jag kan dock rekommendera den som klassiker eftersom den är relativt kort och, som sagt, underhållande. Vad skulle man själv gjort om man var osynlig till exempel? Det finns flera andra filmatiseringar av den här boken, exempelvis en som kom 1933 och en 2017. Jag är faktiskt lite sugen på att se dem också men vi får väl se hur det blir med den saken. Jag är glad att ha läst boken i alla fall.

Mitt betyg: 3/5

Författare: H.G. Wells
Utgivningsår: 2017
Förlag: Amazon Classics
Utläst: 25 juli 2020
Finns hos: Amazon US (Kindle) | Adlibris (annan utgåva) | Bokus (annan utgåva)

Som en öppen bok av Sara Molin

Clara Rennel har haft planen utstakad länge: Som lärare ska hon viga sitt liv åt att sprida läslust till kommande generationer. Styrkt av sina fiktiva medsystrar Kulla-Gulla, Kitty och Lotta, är hon redo att uträtta stordåd i läsningens tjänst. När hennes ungdomsförälskelse Jonathan dyker upp igen, mirakulöst nog nybliven singel, kan det nästan inte bli bättre. Systern Pauline (som dessvärre inte är fiktiv) lyfter ett varningens finger. Men vad vet väl hon om Jonathans intentioner? Bara för att hon själv, till allas förvåning, lyckats hålla ihop med en kille i mer än några veckor? En kille som till råga på allt verkar alldeles för smart för henne.

Men Claras lärartillvaro vill inte riktigt utveckla sig som hon planerat. Eleverna ägnar sig helst åt dokusåpor, föräldrarna kräver det omöjliga, kollegerna sätter käppar i hjulet och rektorn förstår ingenting. Jonathan säger sig ha lösningen på hennes bekymmer, och snart har den plikttrogna Clara gjort drastiska avsteg från sin plan. För det ingick inte i planeringen att börja skolka. Och det ingick definitivt inte att falla för sin lillasysters nya pojkvän.

Som läsare dras vi direkt in i Claras tillvaro som högstadielärare och trots att jag inte har någon erfarenhet av det kan jag verkligen tänka mig hur det ser ut på skolorna idag. Jag skulle tro att många, framför allt lärare, känner igen sig i Molins beskrivningar av elever, föräldrar och det allmänna beteendet. Inte nog med att föräldrarna och eleverna motarbetar Clara, det gör även hennes kollegor. En av dem, Solveig, vill förbjuda all litteratur som inte passar henne och hennes kvalitetsstämplande och varför läsa Cirkeln när man kan läsa högkvalitativa klassiker? En annan, Niklas, har gått från lärarexamen till att bli rektorns gullegris på nolltid och ser sin chans att slippa undan undervisningen vilket i sin tur ger ökad arbetsbelastning för de andra.

Clara har det dessutom trassligt privat och stör sig allt mer på lillasystern som verkar glida genom livet på en räkmacka. Storebrodern ska vi inte prata om, han har flytt till London och verkar inte vilja komma tillbaka i första taget. Ju mer man läser, desto mer förstår man att familjen i själva verket är trasig på så många vis. Föräldrarna tror att de vet saker om barnen och barnen tror sig veta hur föräldrarna har det. Syskonen emellan finns en slags tomhet som är svår att beskriva. Allt sker liksom på ytan. När Clara träffar Jonathan är min första känsla ”åh nej” men i efterhand har jag insett att det ledde till att Clara vågade gå utanför boxen och testa nytt så även om han var som han var gjorde det ändå gott på något vis.

När då den här Markus gör entré blir saker och ting intressanta. Markus är lillasyster Paulines pojkvän men ju mer tiden går, desto mer inser Clara hur fel de är för varandra. Eller är hon bara avundsjuk? Markus försöker ge Clara ledtrådar om hur det ligger till och uppmanar henne att prata med Pauline, men det går henne helt förbi. Kanske på grund av ilskan som Clara känner då Pauline bara verkar få allt serverat och aldrig verkar behöva bry sig om något djupare än när nästa fest är. Det är också denna situation som gör att det blir missförstånd efter missförstånd, och trots författarens humoristiska ton och glimt i ögat blir det kanske lite väl bra. Visst finns det de familjer som har grova kommunikationsproblem men att linda in sig så hårt som Clara faktiskt gör är väl få som lyckas med.

Jag tycker det är roligt att läsa om skolan, elevernas inställning och Claras kämpaglöd när det kommer till läsningen. Jag själv älskar ju att läsa så jag känner igen mig så och tycker det är roligt med referenserna till olika böcker som hon önskar att eleverna läser. Jag blir frustrerad när det kommer till henne kollegor som gör allt annat än håller varandra om ryggen, men blev i stället otroligt glad när det slutade som det gjorde. Det riktigt värmde.

Detta är absolut en bok för hängmattan i sommar, och är du lärare kanske du vill läsa på grund av igenkänningen. Den lämnar inga djupa spår men jag är ändå nyfiken på att läsa mer av Sara Molin i framtiden.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Sara Molin
Utgivningsår: 2020
Förlag: Norstedts
Utläst: 14 juli 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Bina’s Books | En Bokromans | Malins Bokblogg | Enligt O | Johannas Deckarhörna

Solsken och parmesan av Christoffer Holst

Rasmus är en avdankad dansbandsstjärna som tillbringar dagarna på sin systers soffa och har svårt att komma över sitt ex. Hilda älskar matlagning mer än något annat, men jobbet som kock på en förskola ger inte direkt utlopp för hennes drömmar. Särskilt inte när hon gått och blivit KK med sin chef. För att komma ut i världen har båda två bokat in sig på en matlagningsresa till Toscana. Men på Arlanda får de ett oväntat besked: hotellet i Italien har brunnit ner och istället ska kursen hållas på ett pensionat i Öregrund, en liten stad vid Roslagens kust. Väl där kommer kursdeltagarna allt närmare varandra, och känslor blommar upp. Men alla bär de på hemligheter, som när som helst riskerar att avslöjas under den värmande sommarsolen.

Det var ett tag sedan jag läste något av Christoffer Holst nu men en titel likt denna kan man ju inte bara missa. Italiensk mat är gudomligt och feelgood passar som handen i handsken nu under sommaren så varför inte? Bara drömmen om Toscana som landar i ett pensionat i Öregrund gör att man vill läsa den här boken eftersom min första tanke var ”vem accepterar detta?”. Tydligen ganska många eftersom känslan av att göra något nytt och annorlunda var starkare än att gå miste om drömmen om Toscana.

Vår huvudperson Hilda arbetar alltså i ett förskolekök och det går upp för en ganska snabbt hur trött hon är på det. Kärleken till maten har fått stå i skymundan på sistone till förmån för det ekonomiska och rutinmässiga. Att hon dessutom blivit KK med sin chef Pekka och inte verkar kunna ta sig ur det på ett bra sätt gör såklart inte saken bättre. Rasmus träffar hon först av en slump men när de sedan står båda två och ser drömmen om Toscana försvinna verkar Rasmus tro att hon är en av hans stalkers, vilket skapar en del tankesnurror och missförstånd. Rasmus har gömt sig lite för livet de senaste åren och till en början tror jag att det handlar om ett vanligt breakup men det visar sig vara så mycket mer. I övrigt får vi möta en hel del olika karaktärer, från Paula med ett tungt bagage till sjuka Pia till Dante som verkar lite malplacerad i sammanhanget. Alla har de sin historia och sakta men säkert målas den upp för oss.

Boken är lättläst och jag gillar Holsts enkla och ibland humoristiska språk. Jag drar på läpparna både en och två gånger, och tycker om den växande romantiken i boken. Vi får läsa boken ur två olika perspektiv, ett i dåtid och ett i nutid. Det dåtida skapar en våg av känslor hos mig, och jag känner med Paula trots att jag nog aldrig kommer att förstå henne. Mot slutet vävs de båda berättelserna snyggt ihop.

Till en början kändes slutet alldeles för ouppklarat och jag hade kanske hoppats på något mer himlastormande men efter några dagars fundering ändrade jag ståndpunkt och tycker nu i stället att slutet bjuder in till att fantisera vidare om Rasmus och Hilda. Och Toscana såklart!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Christoffer Holst
Utgivningsår: 2020
Förlag: Lovereads by Forum
Utläst: 12 juli 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Boklusens Bokblogg | Och dagarna går.. | Bokparet | Bokbesatt | Bokprataren

Innan molnen kommer av Mari Jungstedt

En kontroversiell spansk åklagare, gift med en svenska, hittas mördad i en ravin i bergsbyn Ronda, ovanför Marbella på den spanska solkusten. Lärarinnan Lisa Hagel, som just har flyttat till Spanien från Stockholm, dras in i utredningen. Lisa dumpades plötsligt av sin man efter trettio års äktenskap och har köpt ett hus i en liten bergsby för att försöka börja om. På en flamencokurs träffar hon polisen och änkemannen Hector Correa som även han har ett sårigt förflutet. Tillsammans börjar de nysta i det mystiska mordet på åklagaren. Snart inträffar ännu ett mord, och spåren leder dem ända tillbaka till general Franco och Spaniens blodiga historia.

Nu var det ett tag sedan jag läste Jungstedt och eftersom jag inte hängt med alls i Knutas-serien kändes det spännande att hon nu skulle skriva en ny deckarserie, som dessutom skulle utspela sig på den spanska solkusten. Jungstedt har både bott och rest mycket i miljöerna hon skriver om och det märks. Det blir både trovärdigt och målande, dessutom blir jag hemskt sugen på allt från spansk mat till flamenco. Att hon på ett sätt även får med en del spansk historia är också intressant. De flesta har väl hört talas om Franco men kanske inte vidden av det hela.

Lisa är vår huvudkaraktär och vi får följa hennes resa på två plan, dels med flytten till Spanien och allt vad det innebär. Det ska renoveras, hon ska lära känna nya människor och insupa ett helt nytt land och en ny kultur. Men också den mentala resan hon gör – från att vara en frånskild medelålders kvinna som har fått sitt hjärta krossat till att helt enkelt blomma ut. Jag tror att flera kan känna igen sig lite i hennes historia, även om det ibland känns lite överdrivet och stereotypt. Vi får i boken också träffa Hector, som inte haft ett förhållande sedan han blev änkeman. Som läsare får vi inte veta allt för mycket om honom eller hans bakgrund, men det står klart ganska tidigt att han och Lisas vägar kommer korsas mer än en gång.

Själva historien är intressant och det är svårt att inte misstänka än den ena, än den andra. Det tog dock inte så lång tid innan jag hade listat ut hur det låg till men trots det var det spännande att följa polisens, och Lisas, arbete mot att pricka in rätt gärningsman. Stundtals var det dock frustrerande att se hur de tog utredningen åt fel håll, eller fastnade vid detaljer. Gärningsmannen var såklart inte given, men det kändes som att något brast i det tidiga utredningsarbetet.

Det är en snabbläst och lagom spännande deckare i spansk miljö. Jag tycker att Mari har ett enkelt och bra språk, och boken passar perfekt för hängmattan eller stranden i sommar. Jag hade dock önskat något mer, kanske något ytterligare mer spännande eller ett större djup i karaktärerna men det kan också vara något som byggs upp – i senare böcker i serien.

Tack till Albert Bonniers Förlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Mari Jungstedt
Serie: Málagasviten #1
Utgivningsår: 2020
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 23 juni 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken: