Mica – Dotter av Solfolket av Anders Jacobsson

Mica Kroon är nitton år och går sista året på gymnasiet. Hon är duktig i skolan, är stark och självständig och har flyt i livet. Tills hon en dag, under ett anfall av smärta, upptäcker något som förändrar allt hon känner till. En parallell, mörk och äventyrlig värld öppnar sig och vänder upp och ner på hennes liv.

Inget eller ingen är vad det verkat vara, vare sig hon själv, barndomskompisen Saga, pojkvännen Petrus eller föräldrarna. En skoningslös kamp mellan mörker och ljus tar sin början, samtidigt som Mica envist försöker hålla fast vid sitt gamla liv. Det hon upptäckt kommer att ändra hennes liv för alltid och hon tvingas inse att hon har en viktig roll att fylla i striden som pågår mellan gott och ont.

Alla har säkert läst antingen Bert eller Sune någon gång i sitt liv? I alla fall de som är i min ålder, runt 30. Jag blev därför lite nyfiken när jag fick ett mail om denna bok, något nytt från Anders Jacobsson och dessutom helt annorlunda från Bert och Sune. Jag tackade ja till recensionsexemplaret och boken anlände kort därefter.

Jag fastnade tyvärr inte alls i denna som jag hade hoppats. Den är lite förvirrande med alla ord, miljöer och kanske framför allt antalet karaktärer. Det blir liksom lite för mycket av det hela och eftersom det är tänkt som en serie hade han kunnat spara lite till kommande bok känner jag, alternativt skala bort en hel del.

Jag dras tyvärr inte heller in i handlingen utan känner mest ”mjäh”, vilket jag inte riktigt kan förklara. Det kanske är en kombination av att författaren vill för mycket och att det inte är en bok som passar mig? Vem vet. Det är dock en snabbläst bok och det uppskattas ju alltid.

Jag har egentligen inte så mycket mer att skriva. Jag hade hoppats på något mer, något bättre så därför lämnar boken mig med en liten besvikelse.

Tack till Mörkersdottir Förlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 2/5

Författare: Anders Jacobsson
Serie: Solfolkskrönikan #1
Utgivningsår: 2017
Förlag: Mörkersdottir Förlag
Läst färdigt: 21 oktober 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus

Annonser

Krokas av Elin Olofsson

I september 1949 kommer den unga tyska kvinnan Uli Hartmann till Krokoms tågstation. På sig har hon en kappa som hon stulit av sin tidigare arbetsgivare Fru Cederstam och med sig har hon en bunt brev. Alla breven är skrivna av en Elsa Pettersson, som enligt adressen ska finnas någonstans i Krokom. Uli tänker leta reda på Elsa för att få veta vad som egentligen hände mellan henne och Ulis älskare Hansi, som deserterade och dog i Norge under kriget.

Samtidigt står Elsa Pettersson i lanthandeln där hon arbetar och packar varor åt kunderna. Hon grubblar över hur hon ska göra sig av med den stora hemlighet som hotar hela hennes tillvaro.

När de två kvinnorna möts förändras livet för alltid.

Jag läser inte den här typen av böcker i vanliga fall men någon gång då och då kommer jag över någon pärla och blir sugen på att läsa mer. Tyvärr blev det inte så i detta fallet men jag är ändå glad att jag har läst boken, och dessutom fått en känsla för författaren Elin Olofsson som så många pratat gott om.

Som det står i beskrivningen får vi då följa Uli som lämnat både Tyskland och Skåne bakom sig för att leta upp Elsa Pettersson i lilla Krokom. Det är trevligt att läsa om något som inte utspelar sig i nutid för en gångs skull men trots bokens ganska få sidor upplever jag att den stundtals blir lite seg och jag tappar tyvärr intresset. Det finns dock ändå något som får mig att vilja fortsätta läsa, kanske för att få veta som vad kommer att hända.

Jag gillar dock Elins språk. Det flyter på bra och jag skulle kunna tänka mig att testa något annat hon har skrivit framöver.

Sammanfattningsvis kanske jag kan säga att detta då inte var en bok för mig men läser man den här typen av böcker kan jag tänka mig att den skulle falla en i smaken också. Prova!

Tack till Wahlström & Widstrand för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Elin Olofsson
Utgivningsår: 2017
Förlag: Wahlström & Widstrand
Läst färdigt: 19 oktober 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus

Husdjuret av Camilla Grebe

En roman om ett fruktansvärt brott, om de människor som begick det och de som löser det.

Malin är den unga kvinnliga polisen som har hela sitt liv prydligt utstakat. Hanne är profileraren med minnesförlust som fruktar sin framtid. Jake är pojken som bär på en onämnbar hemlighet. Alla förs de samman av ett brutalt mord i ett gammalt stenröse i den sörmländska byn Ormberg under några kalla vinterveckor. Jakten på mördaren blir inte bara farlig, den förändrar också i grunden deras existens. Sanningen har, som så ofta, ett högt pris.

För ett par år sedan läste jag Älskaren från huvudkontoret av Camilla Grebe och jag vill minnas att jag tyckte den var lite mellanmjölk. Inga bestående minnen såhär i efterhand liksom. Ändå var jag så himla sugen på att läsa Grebes senaste, Husdjuret. Tur var väl det för jag blev mycket glatt överraskad!

Boken utspelar sig i Ormberga, som verkar vara en liten och ödslig plats mitt ute i ingenstans. Redan här tror jag att många kan känna igen sig i glesbygden, hur befolkningen beter sig och den allmänna jargongen. Det gjorde i alla fall jag! Vad gäller karaktärerna är det en brokig skara män och kvinnor. Vi känner igen Hanne från föregående bok men resterande är nya bekantskaper, bland annat Malin som har en vision om hur livet ska se ut men det stämmer trots allt inte riktigt in på henne. Sen har vi Jake som utforskar sin identitet och mitt bland dem finns såklart en mördare.

Själva storyn tycker jag är väldigt intressant att följa och stundtals blir det riktigt spännande. Att det just är en polis som är försvunnen och en kvinna utan minne är inblandad gör ju det hela lite speciellt men som sagt, väldigt intressant att följa och jag var inte riktigt beredd på upplösningen kan man säga.

Ett hett tips till er som vill ha en bra deckare att läsa i höstmörkret!

Tack till Wahlström & Widstrand och Kult för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Camilla Grebe
Serie: Flickorna och mörkret #2
Utgivningsår: 2017
Förlag: Wahlström & Widstrand
Läst klart: 13 oktober 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus

Jag fann dig av Lisa Jewell

I East Yorkshire hittar den ensamstående mamman Alice en man på stranden utanför sitt hus. Han minns inte sitt namn och har ingen aning om hur han kommit dit. Utan att tänka sig för ordentligt bjuder hon in honom i sitt hem.

I Surrey inser tjugoettåriga Lily att hennes man har försvunnit. De har endast varit gifta i tre veckor och när han en dag inte kommer hem från jobbet är hon ensam i ett främmande land där hon inte känner någon. Och när hon inte tror att det kan bli värre meddelar polisen att hennes man aldrig ens har existerat.

Jag har tänkt läsa Jewell i flera, flera år men det har inte blivit av – förrän nu. Därmed byggdes kanske förväntningarna upp lite för mycket och jag blev besviken? Ja, jag vet inte men någonstans hade jag nog hoppats på något mer än vad jag fick.

Historien går ganska långsamt framåt och de första 50-70 sidorna är lite väl långsamma. Därefter tar det lite fart, vi får veta mer om karaktärerna och deras bakgrundshistorier och kan börja anta både en och två saker. När jag började läsa boken trodde jag absolut att det förhöll sig på ett visst sätt men när sista sidan slog igen blev det inte alls som jag hade tänkt. Sådant tycker jag är så roligt!

Det som verkligen utmärkte sig i den här boken var dels miljöerna, som jag verkligen kunde måla upp framför mig, men även de speciella karaktärerna. Alice och hennes brokiga bakgrund exempelvis, eller Lily som vi visserligen inte får veta så mycket om men som lever alldeles ensam i ett land utan att känna någon. Det är inte helt ovanligt idag och skildrar kanske verkligheten på ett bra sätt.

Det var i alla fall en mysig bok på något sätt och jag är faktiskt sugen på att läsa mer av Jewell!

Tack till Printz Publishing för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Lisa Jewell
Utgivningsår: 2017
Förlag: Printz Publishing
Läst färdigt: 25 september 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus

En rumpa att dö för av Nina E. Grøntvedt

Pauline går i högstadiet, men känner sig mognare än alla andra i klassen. Hon drömmer om att bli filmregissör, fast det har hon inte sagt till någon. En dag får klassen besök av en äkta skådespelare, som ska hjälpa dem att sätta upp en pjäs. Pauline kommer på en fantastisk idé: Hon ska göra en dokumentärfilm om projektet! Samtidigt som filmen börjar ta form, blir Pauline mer och mer förälskad i Ingvar, som skådespelaren heter. Han är så snygg! Så istället för att filma sina klasskompisar, filmar Pauline honom …

Jag vet inte vad det är med mig och ungdomsböcker just nu. Antingen så hittar jag helt enkelt fel böcker, eller så har jag tröttnat på genren. Fantasy och sci-fi går ju bra men just när det kommer till contemporary blir jag så trött och jag ska försöka förklara varför.

Den här boken handlar ju om en ganska naiv högstadietjej som blivit kär i en kille som är mer än tio år äldre. Jag känner igen mig väldigt väl i detta och det är kanske där mitt problem ligger. Jag vet hur jag själv var, vad jag själv gjorde i den åldern och såhär i efterhand är det bara pinsamt och jobbigt att tänka på. Dessutom har jag ju växt något otroligt sedan den perioden i livet och ligger inte alls på samma våglängd som Pauline, vilket i och för sig är vanligt när det gäller ungdomsböcker men inte mindre irriterande för det. Jag retar mig så på Paulines beteende och ibland även minst lika mycket på hennes omgivning.

Jag är dock inte rakt igenom negativ till boken utan jag tycker att Grøntvedt skriver bra och har bra kapitelindelningar. Det går snabbt att läsa boken och den har ett bra flow. Kapitlen är lagom långa för den här typen av bok och innan man vet ordet av är den slut. MEN den passade inte mig, tyvärr.

Tack till Gilla Böcker för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 2/5

Författare: Nina E. Grøntvedt
Utgivningsår: 2017
Förlag: Gilla Böcker
Läst färdigt: 4 oktober 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus

Pratar så fort jag kan av Lauren Graham

Lauren Graham är mest känd från succéserien Gilmore Girls, där hon i sju säsonger spelade den ensamstående mamman Lorelai Gilmore. Nyligen återvände hon till den bejublade rollen i Ett år med Gilmore Girls, som blev ett efterlängtat återseende för alla trogna fans. I Jag pratar så fort jag kan bjuder Lauren på ett antal kapitel ur sitt liv – från uppväxten och de första trevande försöken i skådespelaryrket till när hon åratal senare frågar sig själv ”Har jag blivit någon nu, eller?”.

Lauren avslöjar också detaljer från sitt liv som singel i Hollywood och hur man hanterar att vara ”för gammal” vid fyrtiofem. Sist men inte minst finns utdrag ur den dagbok hon förde under inspelningarna av Ett år med Gilmore Girls.

Jag pratar så fort jag kan är en memoar i essäform. Att läsa den är som att titta på Gilmore Girls, eller som att bli uppdaterad av sin bästa kompis: mycket skratt och roliga historier och, givetvis, mycket prat.

Jag har inte sett Gilmore Girls innan utan tittade på serien först detta året. Jag blev såklart lika såld som alla andra, trots att det har gått så lång tid sedan serien sändes. Den har humor, bra och intressanta karaktärer och det är något med Stars Hollow och Lorelai och Rory som man liksom inte riktigt kan förklara. En gång fast – alltid fast? Hur som helst så blev jag vansinnigt nyfiken på den här boken när jag såg den i listan över kommande böcker.

Boken handlar om Lauren Grahams väg till idag, från servitrisjobb till auditions och såklart tiden med Gilmore Girls. Vi får bland annat läsa lite dagboksinlägg från senaste inspelningen och mer eller mindre få lite inblick i det hela igen. Trots att det inte var så länge sedan jag såg serien drogs jag ganska omedelbart in i det igen och kände att jag ville ha mer, mer, mer. Däremot kände jag att det var något som saknades i boken. Det kändes lite som att Lauren själv inte riktigt visste vart gränsen skulle gå. Hur personligt skulle hon skriva? Skulle hon fokusera på känslorna kring karriären eller bara karriären?

Sammanfattningsvis tyckte jag att boken var bra och jag kan rekommendera den om man gillar Gilmore Girls eller Lauren Graham. I annat fall tror jag dock inte att man kommer ha något stort utbyte av den och kanske ska välja en annan memoar eller biografi.

Tack till Lind&Co för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Lauren Graham
Utgivningsår: 2017
Förlag: Lind&Co
Läst färdigt: 30 september 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus

Hjärtlös av Marissa Meyer

Långt innan hon blev Underlandets stora skräck var Hjärter dam bara en flicka som längtade efter kärlek. Catherine är en av de mest eftertraktade flickorna i hela Underlandet, och dessutom den fortfarande ogifte Hjärter kungs särskilda favorit. Men Catherine är inte intresserad. Hon drömmer om att öppna ett konditori som ska förse hela riket med ljuvliga bakverk. Men för Catherines mamma är en sådan sysselsättning helt otänkbar för någon som ska bli landets nästa drottning.

När Cath går på en bal – där planen är att kungen ska fria till henne – lär hon känna Jest, den stilige och mystiske hovnarren. Trots alla risker inleder hon och Jest ett intensivt, hemligt förhållande. Men i ett rike som bubblar av magi, dårskap och monster har ödet gjort upp helt andra planer för henne…

Det är inte sådär väldigt många böcker som får en att bara vilja ha mer men den här gjorde. Direkt efter att jag hade slagit igen den ville jag läsa mer om Alice, om Underlandet, om Hjärter Dam och alla andra figurer som hör till. Jag började leta efter böcker, spana in bibliotekets utbud och fick helt enkelt lite Underlandet-feber.

Vad var det då jag gillade? Vi är ju vana vid att se Hjärter Dam som en kall, ond karaktär. Här får vi följa henne från hennes barndom, läsa om hur hon blev den hon var, om hennes föräldrar som ständigt pressade henne och den omöjliga kärleken. Hon hade drömmar och mål men på grund av vem hon var, var det inte okej att fullfölja dem. Detta är ju ingen ny historia utan vi har sett den för, både här och där. Ändå fastnade jag så och tyckte det var härligt att följa den spirande kärleken mellan Cath och Jest.

Boken är full av bikaraktärer som är minst sagt speciella. Allt från katten Cheshire till Hatta till Peter Peter och det hemska monstret som egentligen är.. ja, vem då? Alla har sin charm och får mig att dra på smilbanden både en och tre gånger. Jag förstår dessutom fullt ut varför Cath fastnade för Jest, som är en riktig charmör.

Som läsare får vi givetvis följa med genom alla miljöer, och till och med olika delar av landet. Vi stiftar bekantskap med Korsvägen, hamnar på en gård full av pumpor, befinner oss en hel del på slott, hälsar på i Hattas mycket speciella butik och så vidare. Det är spännande miljöer och man får utmana fantasin rejält.

Som sagt, jag har alltså helt fastnat för den här boken. Den har allt och lite till och jag önskar att jag ibland hade kunnat hälsa på i den här världen. Nu kommer jag att läsa otaliga böcker om Alice och Underlandet framöver men det är väl en bra bieffekt tänker jag. Har du inte läst denna så gör det!

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 5/5

Författare: Marissa Meyer
Utgivningsår: 2017
Förlag: Modernista
Läst färdigt: 24 september 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus