Spegelmannen av Lars Kepler

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST TIDIGARE DELAR!

En ung kvinna försvinner när hon är på väg hem från skolan. Fem år senare hittas hon mördad på en lekplats mitt i Stockholm. Via övervakningskameror lyckas Joona Linna spåra ett ögonvittne. När det visar sig att vittnet är en psykiskt sjuk man som inte har några som helst minnen av det han såg tar Joona kontakt med hypnotisören Erik Maria Bark.

Precis som i tidigare böcker av Kepler kommer man snabbt in i handlingen och det är spänning och action redan från de första sidorna. Kepler har alltid haft korta och intensiva kapitel och den här boken är inget undantag, vilket gör att det går snabbt att läsa. De är dessutom mästare på cliffhangers så som läsare vill man ju bara inte sluta läsa. För min del blev sömnen lidande under ett par dagar men det var det absolut värt.

Jag har alltid tyckt att Kepler varit bra på att skriva om det råa och blodiga, att de inte försöker dölja något. Tidigare har de skrivit om psykopater och då får man som läsare verkligen känslan av att det är en psykopat. Det kryper under skinnet på en lite och gör det mer verkligt och läskigt. Ju mer jag läser om personerna i den här boken, desto mer rädd blir jag. Det finns faktiskt människor i den här världen som gör såhär, som tycker att det är ett acceptabelt beteende. Jag förstår vart författarna har fått inspirationen ifrån och även om det kan tyckas otroligt i vårt land händer det utanför våra gränser.

Joona Linna är såklart tillbaka och denna gången visar han sig lite från en ny sida. Jag upplever honom som mer känslig och att han inte riktigt vet hur han ska hantera sina relationer och det yrke han ägnar sig åt. Det blir på något vis mer mänskligt, men samtidigt har jag gillat honom i i stort sett alla böcker i den här serien. Vi får även återse andra karaktärer som jag har saknat.

Det är svårt att skriva om boken utan att avslöja för mycket. Jag skulle vilja läsa om samtliga böcker i den här serien, men Spegelmannen är ändå en av de bästa. Nu ser jag fram emot nästa!

Mitt betyg: 5/5

Författare: Lars Kepler
Serie: Joona Linna #8
Utgivningsår: 2020
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 14 november 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Litteraturkvalster & Småtankar | Romeoandjuliet | Läsa & Lyssna | Karins Boktips | Ljudboksbloggen

Tidigare lästa böcker av författarna:
– Hypnotisören (Joona Linna #1)
– Paganinikontraktet (Joona Linna #2)
– Eldvittnet (Joona Linna #3)
– Sandmannen (Joona Linna #4)
– Stalker (Joona Linna #5)
– Kaninjägaren (Joona Linna #6)
Lazarus (Joona Linna #7)

Tiggaren av Sofie Sarenbrant

Minnesstunden är känslosam. En ung kvinna är död, under ofattbara omständigheter. Men i bakgrunden befinner sig en person som intensivt betraktar de sörjande, mån om att själv inte bli sedd.

Samtidigt faller Stockholms tiggare offer för vad som verkar vara en psykopatisk seriemördare. Polisen famlar i mörkret, och den enda personen som kan stoppa morden måste göra allt för att stanna i det fördolda.

I denna bok dras vi in i historien direkt och får delta på Emma Skölds minnesstund. Jag funderade både en och två gånger på hur serien skulle fortsätta utan Emma innan jag förstod vad de hade i görningen. Då tog också en helt annan typ av spänning vid och det gick knappt att sluta läsa.

Boken är lättläst med korta kapitel. Jag upplever att samtliga böcker av Sarenbrant har varit det och jag uppskattar det. Ibland vill man ha något lättare, även om jag tycker att ”Tiggaren” är bra mycket mörkare än sina föregångare. Är det kanske en ny sida av författaren vi ser här? Boken innehåller viktiga samhällsfrågor, hur det blir när makthavare utnyttjar sin makt fel och mycket annat som både är spännande och viktigt att läsa och lära sig mer om.

Eftersom boken är en uppföljare kan jag inte skriva så mycket som jag hade velat men boken lämnar mig med en hel del frågor, exempelvis vad som händer med Hillevi och vad som hände med otrohetsaffären. Man kan ju inte heller låta bli att undra vad reaktionerna blev på Emma och Everts lilla plan men jag antar att detta, och mycket mer, kommer i nästa del i serien.

Nu är jag snart ikapp med Sarenbrants böcker, men vi får se om det blir fler i år. Det är så mycket jag vill läsa att de kanske får vänta lite men den som lever får se. Sofie Sarenbrant är i alla fall en författare jag gärna rekommenderar om man gillar svenska deckare, snabb läsning och korta kapitel.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Sofie Sarenbrant
Serie: Emma Sköld #5
Utgivningsår: 2016
Förlag: Bookmark Förlag
Utläst: 11 september 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
– Vila i frid (Emma Sköld #1)
– Andra andningen (Emma Sköld #2)
– Visning pågår (Emma Sköld #3)
Avdelning 73 (Emma Sköld #4)

Andra som bloggat om boken:
Zellys Bokhylla | romeoandjuliet | Kajsas Bokblogg | Bokföring enligt Monika | Johannas Deckarhörna

Änkorna av Pascal Engman

En manlig polis hittas mördad på Gärdet och bara minuter från brottsplatsen upptäcks ytterligare ett offer, en ung kvinna av okänd identitet. Dubbelmordet leder polisinspektör Vanessa Frank in på en snårig utredning – som visar sig bli mer personlig än hon någonsin kunnat ana. När spåren allteftersom börjar peka mot IS är skräcken ett faktum.

Samhällets rädsla för terrorbrott ökar samtidigt som terrornätverken blir bättre på att verka i det dolda. Och när sorgens förmåga att föra samman människor omvandlas till en effektiv drivkraft att hämnas, kan konsekvenserna bli förödande.

Änkorna” har, precis som Engmans tidigare böcker, korta men intensiva kapitel. Det är ett högt tempo och det händer mycket, vilket gör att läsandet går snabbt.

Vanessa Frank är vår huvudkaraktär även i denna boken och som jag säkert har nämnt tidigare är hon en komplex karaktär med ett mjukt inre och en stentuff yta. I den här boken kommer vi henne ännu närmre, framför allt genom känslorna kring Natasja. Det är omöjligt att inte tycka om henne och jag vill bara ha mer. Författaren har fångat tankar och beteenden som vi tänker eller gör varje dag, men som vi inte riktigt tänker på, och det märks att han har gjort sin research. Det är trovärdigt. Vi får i berättelsen möta en hel del karaktärer och vi har även flera olika spår men mot slutet vävs allt samman väldigt snyggt.

Pascal Engman har den här egenskapen som jag värdesätter högt hos författare – att dra in mig i historien och få mig att bli än mer intresserad av temat. När jag läste hans ”Eldslandet” blev jag exempelvis väldigt nyfiken på organhandel och i det här fallet har jag googlat och sökt information på andra sätt om IS och terrorismen. Det gör mig kunskapstörstig och det är få författare som har samma egenskap.

Änkorna” är absolut Pascals bästa bok hittills och hela serien om Vanessa är så läsvärd! Jag trodde först att detta var slutet på en trilogi men jag är så glad att serien fortsätter och att jag kommer få läsa ännu mer om Vanessa och de andra. Jag kan inte nog rekommendera dessa böcker om man gillar actionpackade, snabblästa böcker om intressanta och mycket viktiga teman.

Tack till författaren för att jag fick möjlighet att förhandsläsa!

Mitt betyg: 5/5

Författare: Pascal Engman
Serie: Vanessa Frank #3
Utgivningsår: 2020
Förlag: Bookmark Förlag
Utläst: 18 juni 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
Eldslandet (Vanessa Frank #1)
Råttkungen (Vanessa Frank #2)

Andra som bloggat om boken:

Beatrice av Lina Bengtsdotter

VARNING FÖR SPOILERS OM  MAN EJ HAR LÄST TIDIGARE DELAR!

Kriminalinspektör Charlie Lager brottas med sina personliga demoner när hon kallas till Karlstad där en nio månaders flicka försvunnit. Föräldrarna är i chock och medierna rapporterar högljutt om det resultatlösa sökandet. Lovande spår förvandlas till återvändsgränder och Charlie får en känsla av att ingen vill berätta hela sanningen om den försvunna Beatrice. För varje timma som går blir chanserna att hitta det lilla barnet vid liv allt mindre och Charlie tvingas pressa sig själv och omgivningen till det yttersta.

Lina Bengtsdotters debut Annabelle vann pris för årets deckardebut och imponerade även på mig. Såpass att förväntningarna för bok två i serien, Francesca, var ganska höga. Jag tyckte inte att boken kom upp till samma nivå som dess föregångare, även om den fortfarande var bra. Nu har jag alltså läst tredje delen i serien, Beatrice, och ska försöka bena ut vad jag tycker om boken.

Vi får återigen möta Charlie Lager, den utåt sett tuffa polisen med en väldigt snårig bakgrund. Vi har sett typen förut men samtidigt är det något med Charlie som lockar och står ut. Kanske att hon är självständig och tuff samtidigt som hon ändå inte är kaxig? Hon och Pascal Engmans Vanessa Frank påminner faktiskt lite om varandra och även Vanessa är en karaktär som jag har fastnat för. I den här boken får vi ytterligare några inblickar i Charlies tidigare liv. Vi får också se hur hennes ångest eskalerat sedan föregående bok och för mig är det ofattbart att hon inte har blivit tvungen att rycka upp sig. Att få en total black out och dagen efter leka polis känns ju sådär tryggt. Anders har vi ju träffat på tidigare men denna gången får han bara vara med en väldigt kort stund, för att ersättas av Greger. Om man vet hur Charlie fungerar kan man lista ut lite hur det hela slutar.

Jag kände nästan kalla kårar direkt inför Beatrice föräldrar, och även deras vänner. Det var något som inte stämde och det märktes så tydligt redan från början. Att ett barn försvinner är verkligen den största mardrömmen man kan tänka sig, åtminstone om man är förälder, men dessa verkade lite för likgiltiga och lite för hemlighetsfulla. Jag kan riktigt känna frustrationen hos Charlie och hennes kollegor när de gång på gång får åka tillbaka för att ställa föräldrarna mot väggen. Att yta ska ha så stor betydelse är sorgligt, rent ut sagt.

Sidohistorien om Sara och Lo Moon är intressant, och särskilt när man får läsa mer historia bakom Rödminnet. Tjejerna hittar bland annat gamla brev som så småningom leder till något nytt. Jag tycker att författaren har skildrat detta på ett väldigt bra sätt och jag känner absolut igen jargongen mellan tonårstjejer. De vill inte berätta vad de innerst inne tänker utan ljuger de vuxna rakt upp i ansiktet för att sedan dela med sig till sina vänner. Det känns trovärdigt.

Sammanfattningsvis tycker jag väldigt bra om Beatrice. Det är en bok med driv, spännande och frustrerande polisarbete, mycket tankar och känslor samt en huvudkaraktär som engagerar mig. Boken känns också aktuell i och med temat ytlighet och privilegierade människor. Vad är man villig att betala för att få sitt barn tillbaka? Och vad är egentligen det värsta som kan hända om man avslöjar att man inte är 100% perfekt?

Tack till Forum Bokförlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Lina Bengtsdotter
Serie: Gullspångserien #3
Utgivningsår: 2020
Förlag: Forum Bokförlag
Utläst: 28 juni 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
Annabelle (Gullspångserien #1)
Francesca (Gullspångserien #2)

Andra som bloggat om boken:

Innan molnen kommer av Mari Jungstedt

En kontroversiell spansk åklagare, gift med en svenska, hittas mördad i en ravin i bergsbyn Ronda, ovanför Marbella på den spanska solkusten. Lärarinnan Lisa Hagel, som just har flyttat till Spanien från Stockholm, dras in i utredningen. Lisa dumpades plötsligt av sin man efter trettio års äktenskap och har köpt ett hus i en liten bergsby för att försöka börja om. På en flamencokurs träffar hon polisen och änkemannen Hector Correa som även han har ett sårigt förflutet. Tillsammans börjar de nysta i det mystiska mordet på åklagaren. Snart inträffar ännu ett mord, och spåren leder dem ända tillbaka till general Franco och Spaniens blodiga historia.

Nu var det ett tag sedan jag läste Jungstedt och eftersom jag inte hängt med alls i Knutas-serien kändes det spännande att hon nu skulle skriva en ny deckarserie, som dessutom skulle utspela sig på den spanska solkusten. Jungstedt har både bott och rest mycket i miljöerna hon skriver om och det märks. Det blir både trovärdigt och målande, dessutom blir jag hemskt sugen på allt från spansk mat till flamenco. Att hon på ett sätt även får med en del spansk historia är också intressant. De flesta har väl hört talas om Franco men kanske inte vidden av det hela.

Lisa är vår huvudkaraktär och vi får följa hennes resa på två plan, dels med flytten till Spanien och allt vad det innebär. Det ska renoveras, hon ska lära känna nya människor och insupa ett helt nytt land och en ny kultur. Men också den mentala resan hon gör – från att vara en frånskild medelålders kvinna som har fått sitt hjärta krossat till att helt enkelt blomma ut. Jag tror att flera kan känna igen sig lite i hennes historia, även om det ibland känns lite överdrivet och stereotypt. Vi får i boken också träffa Hector, som inte haft ett förhållande sedan han blev änkeman. Som läsare får vi inte veta allt för mycket om honom eller hans bakgrund, men det står klart ganska tidigt att han och Lisas vägar kommer korsas mer än en gång.

Själva historien är intressant och det är svårt att inte misstänka än den ena, än den andra. Det tog dock inte så lång tid innan jag hade listat ut hur det låg till men trots det var det spännande att följa polisens, och Lisas, arbete mot att pricka in rätt gärningsman. Stundtals var det dock frustrerande att se hur de tog utredningen åt fel håll, eller fastnade vid detaljer. Gärningsmannen var såklart inte given, men det kändes som att något brast i det tidiga utredningsarbetet.

Det är en snabbläst och lagom spännande deckare i spansk miljö. Jag tycker att Mari har ett enkelt och bra språk, och boken passar perfekt för hängmattan eller stranden i sommar. Jag hade dock önskat något mer, kanske något ytterligare mer spännande eller ett större djup i karaktärerna men det kan också vara något som byggs upp – i senare böcker i serien.

Tack till Albert Bonniers Förlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Mari Jungstedt
Serie: Málagasviten #1
Utgivningsår: 2020
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 23 juni 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:

Avdelning 73 av Sofie Sarenbrant

Kriminalinspektör Emma Sköld vaknar på sjukhus efter fem månader i koma. Det sista hon minns är att hon lämnade sin fyra veckor gamla dotter och åkte till stallet för att rida. Under Emmas frånvaro har hennes sambos förra flickvän tagit på sig rollen som ny mamma. En uppgift hon trivs alltför väl med. Emma försöker febrilt tvinga fram minnen av ridolyckan och blir alltmer övertygad om att ett brott har begåtts. Men vem skulle vilja henne något illa? Så länge Emma befinner sig på intensiven är säkerheten rigorös, men när hon flyttas till avdelning 73 kan vem som helst komma henne nära.

Precis som de tidigare böckerna av Sofie Sarenbrant innehåller den här korta kapitel och blir därför väldigt snabb- och lättläst. Det är något jag uppskattar. Boken kräver dessutom inte så mycket av mig som läsare, alltså perfekt för en dag på stranden eller när man kanske inte känner sig 100% fokuserad.

Att Emma befinner sig i den här utsatta situationen är definitivt något nytt i sammanhanget. Emma brukar vanligen vara den starka och jag upplever hennes karaktär som stark, vilket man inte märker av här. Åtminstone inte på samma sätt. Det skapar dock en ytterligare dimension till hennes karaktär, och i stället är det andra som får ta den eller de rollerna. Det blir som en omfördelning, vilket gör berättelsen intressant.

Emmas sambo är nästan ett kapitel för sig. Redan i slutet av förra boken höjde jag på ögonbrynen när det gällde honom och hans hemligheter. Här har han dessutom blandat in sin förra sambo, som i sin tur är otroligt instabil. Det skapar en spänning och jag vill hela tiden veta hur det hela kommer att sluta, om den förra sambon kommer att komma Emma tillräckligt nära exempelvis.

Jag upplevde dock att slutet kändes aningen ihopslängt. Det hela gick väldigt snabbt. Dessutom har jag lite svårt för att böckerna benämns som fristående, då jag anser att man bör ha läst tidigare delar i serien för att kunna förstå och ta till sig denna. Jag kommer dock fortsätta med serien då jag har ett sug efter mer Emma Sköld.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Sofie Sarenbrant
Serie: Emma Sköld #4
Utgivningsår: 2015
Förlag: Massolit Förlag
Utläst: 25 april 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus (pocket)

Tidigare delar i serien:
Vila i frid (Emma Sköld #1)
Andra andningen (Emma Sköld #2)
Visning pågår (Emma Sköld #3)

Andra som bloggat om boken:
Bloggbohemen | Johannas Deckarhörna | Kajsas Bokblogg | Jonssons Bookworld | Mina skrivna ord

Lycke av Mikaela Bley

En kall och regnig fredag i maj försvinner 8-åriga Lycke spårlöst från Kungliga Tennishallen i Stockholm. På TV4, ett stenkast därifrån, vill man vara först med nyheten – om inte annat, skapa nyheten – och kriminalreportern Ellen Tamm får uppdraget att följa fallet. Ellen blir som besatt av sökandet efter Lycke, som ju längre tiden går känns alltmer hopplöst. Frustrerad över korrumperade poliser, de frånskilda föräldrarnas märkliga beteende och kollegornas gliringar, försöker hon kontrollera sina känslor och hantera situationen professionellt. Men fallet påminner henne alltför mycket om en liknande händelse, en händelse som ligger henne mycket närmare, och hon dras in i en härva fylld av familjehemligheter, lögner och svek som tvingar henne att konfrontera sitt eget förflutna.

Den här boken börjar ganska intensivt och vi blir direkt indragna i flickans försvinnande. Något som för övrigt är varje förälders största mardröm. Det känns som om samtliga karaktärer man möter när man läser är misstänkta på ett eller annat sätt, och det är väldigt spännande att följa försvinnandet genom någon annans glasögon än en polis. Ellen Tamm är ju kriminalreporter och har därför en annan vinkel när hon dyker in med huvudet före i det här.

Just Ellen Tamm har jag lite svårt för. Jag får inte riktigt grepp om henne, samtidigt som hon verkar ha en del mörka sidor. Författaren skrapar överlag bara på ytan på karaktärerna men jag antar att man får lära känna dem lite bättre i senare delar i serien. Eller jag hoppas det i alla fall.

Överlag är det en helt okej deckare. Boken har ett bra driv och den går snabbt att läsa. Jag gillar, som sagt, att man får följa fallet från någon annan än en polis och även om Ellen Tamm som karaktär kanske inte föll mig i smaken direkt så är jag nyfiken på efterföljande delar i serien. Vi får se när jag tar tag i dem bara.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Mikaela Bley
Serie: Ellen Tamm #1
Utgivningsår: 2015
Förlag: Lind & Co
Utläst: 13 april 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus (pocket)

Andra som bloggat om boken:
Lottens Bokblogg | Johannas Deckarhörna | Läsa & Lyssna | Boklysten | Annes bokhörna

Katharinakoden av Jørn Lier Horst

Det är den tiden på året. För tjugofjärde året i rad tar William Wisting fram pappren från när Katharina Haugen försvann. Fallet löstes aldrig och varje år hälsar Wisting på hos Katharinas make, Martin Haugen. Med åren har en vänskap utvecklats mellan poliskonstapeln och den kvarlämnade äkta maken. Men i år står stugan mörk och tyst när William Wisting kommer på besök. På årsdagen efter hustruns försvinnande verkar även Martin Haugen vara spårlöst försvunnen.

Jag har varit nyfiken på Horst sedan Bokmässan 2018, då jag hörde honom prata om sina böcker. I år finns han dessutom med i min Boktolva och när jag hittade de två första böckerna i den här serien på bokrean i år var det ju bara att slå till.

Jag kände direkt att William Wisting var en person jag ville veta mer om och lära känna. Det var spännande att läsa om hans tankar, hans sätt att sköta sitt jobb och även om hans familj som kom och gick under bokens gång. Han har sedan tjugofyra år en väldigt speciell vänskap och allt ställs på sin spets i den här boken. Som läsare inleds vi direkt i misstänksamheten mot Martin Haugen men vi får inte riktigt veta hur det ligger till förrän vid slutet och det är spännande nästan hela vägen dit. Adrian Stiller har också en stor del i boken och är en sån karaktär som man inte riktigt vet om man ska gilla eller bara stör sig på. Vi får se i kommande böcker, men han verkar minst sagt mystisk.

Boken är snabbläst och absolut en bladvändare, ändå känner jag att slutet gick alldeles för snabbt. (SPOILER) Jag hade förväntat mig något rafflande drama men så blev det inte alls och där blev jag faktiskt lite besviken. (SPOILER SLUT) Jag känner dock ett begär efter mer William Wisting så det dröjer nog inte länge innan jag plockar upp nästa bok i serien.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Jørn Lier Horst
Serie: Wisting Cold Cases #1
Utgivningsår: 2018
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 13 april 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Läsvärd eller inte? | Johannas Deckarhörna | Och dagarna går… | Vargnatts bokhylla | Jazzsufiern

Visning pågår av Sofie Sarenbrant

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST TIDIGARE DELAR!

Morgonen efter en husvisning i Bromma hittas pappan död av sexåriga dottern Astrid. Inget tyder på inbrott och mordvapnet är en av familjens egna köksknivar. Det enda som talar för att någon utomstående kan vara inblandad är att Astrid påstår att en okänd man har klappat henne på kinden under natten.

Emma Sköld på Länskriminalpolisens våldssektion utreder fallet. Hon misstänker att mannens hustru kan ligga bakom dådet, men när fler mord sker i samband med husvisningar ställs allt på ända. Vad är det egentligen som pågår i det på ytan idylliska och välmående bostadsområdet? Och vad är kopplingen mellan offren?

Det är nästan sju år sedan jag läste den senaste boken om Emma Sköld. På ett sätt känns det som igår, på ett sätt undrar jag lite vad som egentligen hände i Andra andningen. Jag kommer dock snabbt in i boken och handlingen.

Precis som i tidigare böcker får vi en viss inblick i en mordutredning med allt vad det innebär och även en viss inblick i vår huvudpersons, Emma Skölds, privatliv. Jag tycker att kombinationen fungerar helt okej i den här boken och hennes graviditet och känslorna som kan komma med det upplevs realistiska. Även hennes sambos reaktion och beteende känns realistiskt till en början, sedan är det något som skaver. Samtidigt som utredningen om mordet pågår får vi även återse Emmas ex-pojkvän Hugo, som dessutom förföljer henne och gör allt för att förstöra för hennes nuvarande pojkvän. Att ta del av Hugos perspektiv var faktiskt väldigt intressant och jag tyckte att det gav något för handlingen.

Berättelsen har ett bra driv och boken gick snabbt att läsa. Att den avslutas med en fet cliffhanger kan jag inte säga så mycket om, mer än att det för mig känns helt otroligt. Den gör mig dock absolut nyfiken på nästa bok i serien och det dröjer nog inte länge innan jag plockar upp den. Om inte annat för att få svar på lite frågor som uppstått längs vägen i Visning pågår.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Sofie Sarenbrant
Serie: Emma Sköld #3
Utgivningsår: 2014
Förlag: Damm Förlag
Utläst: 12 april 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus (pocket)

Tidigare delar i serien:
Vila i frid (Emma Sköld #1)
Andra andningen (Emma Sköld #2)

Andra som bloggat om boken:
Johannas Deckarhörna | Hyllan | Lottens Bokblogg | Jonssons Bookworld | Bokugglor

Skuggjägaren av Camilla Grebe

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST TIDIGARE DELAR!

En februarinatt 1944 hittas en död kvinna fastspikad i golvet i Klarakvarteren i Stockholm. Trettio år senare hittas ytterligare en kvinna mördad i en sömnig Stockholmsförort. Det bisarra tillvägagångssättet är detsamma. Jakten på mördaren får ödesdigra konsekvenser för de poliser som arbetar med fallet – Britt-Marie på 1970-talet, Hanne på 1980-talet och Malin, som är verksam idag.

Camilla Grebe hör numera till författarna jag automatiskt läser, eftersom deras tidigare böcker hållit en så hög kvalitet och jag av olika anledningar har fastnat. Jag har haft Skuggjägaren sedan den släpptes, men först nu läst den och det förklarar jag helt enkelt med brist på tid. Nu är den dock utläst och jag blev verkligen inte besviken.

Alla de moment jag hunnit vänja mig vid när det gäller Grebe finns även i Skuggjägaren, men vi stöter också på en del annat som både förvånar och fascinerar mig. Boken är exempelvis delvis berättad utifrån någon annans perspektiv, någon som berättar sin historia, vilket ökar på bokens spänning ytterligare. Vi får också följa samma typer av mord genom tre olika kvinnor inom polisen i tre olika tider. Bara att få läsa om hur polisyrket har utvecklats genom åren tyckte jag var intressant.

Vår huvudperson, Malin, har vi mött i tidigare böcker i serien. Hon är en av de som jagar den så kallade Träskmördaren men har också mycket privat som tar tid. Hon är ganska nybliven mamma och får ibland svårt att kombinera familjeliv med karriär – något som hennes chef gärna påpekar. I övrigt lägger jag inte så stor vikt vid henne i den här boken utan fokuset ligger snarare på alla de inblandade kvinnorna på olika sätt. De tar alla upp en viss plats, varken mer eller mindre.

Det är en skickligt skriven bok och kanske den bästa i serien såhär långt men det är något som saknas för att jag ska ge den full pott. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det men något är det! Klart är i alla fall att detta är en riktigt bra serie så har ni inte börjat läsa den än så är det bara att ge sig på Älskaren från huvudkontoret.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Camilla Grebe
Serie: Flickorna och mörkret #4
Utgivningsår: 2019
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 7 april 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare lästa böcker i serien:
Älskaren från huvudkontoret (Flickorna och mörkret #1)
Husdjuret (Flickorna och mörkret #2)
Dvalan (Flickorna och mörkret #3)

Andra som bloggat om boken:
romeoandjuliet | Ewelinas Bokblogg | Hyllan | Enligt O | och dagarna går…