Skamvrån av Sofie Sarenbrant

En flicka lägger sig på en spårvagnsräls i Bromma och sluter ögonen. I en annan del av Sverige hamnar en man i en djup grav i skogen. Ingen av deras nära och kära känner till den annalkande katastrofen. Kommer deras liv gå att rädda?

De två drabbade är inte bekanta, men har något livsavgörande gemensamt. Nu är det upp till kriminalinspektör Emma Sköld att hitta sambandet innan det är för sent. Fallet tar oväntade vändningar och blir mer personligt och skrämmande än hon kunde ana.

Det var ju inte alls länge sedan jag läste ”Syndabocken” men jag gav mig ganska direkt på den här och det är jag glad att jag gjorde.

Sofie Sarenbrant är inte rädd för att lyfta svåra och aktuella ämnen och här handlar det om psykisk ohälsa och även psykisk ohälsa hos barn och ungdomar. I dagens läge är detta vanligt men samtidigt är det fortfarande något som man ska hålla tyst om. Jag tycker att Sarenbrant har skildrat detta på ett trovärdigt sätt och karaktären Julia känns äkta. Jag kan absolut tänka mig att många barn i den här åldern känner på det sättet och det är mycket press och ren mobbing genom bland annat sociala medier nu för tiden.

Vi möter inte bara Julia, utan såklart även Emma som har fått en ny partner i Krille. Nyllet är hemma föräldraledig med hans och Emmas dotter Elli, men är både avundsjuk och svartsjuk. Relationen mellan Emma och Krille utvecklas under berättelsens gång och de delar en hel del med varandra. Det gör lite ont i mig när Emma och Nyllet är på så olika våglängder, då jag tycker de verkar så fina tillsammans. Nu har de dessutom ett barn gemensamt men man kan ju inte rå för sina känslor.

Jag kan tycka att det är lite märkligt att Emma får utreda försvinnandet av sin egen systerdotter, men det kanske är så det fungerar. När det handlar om en tillräckligt bra polis kanske det inte finns några riktlinjer, jag vet inte.

I kommande bok hoppas jag få reda på vad som hände med Julia, och framför allt med Liv. Vi lämnades med en riktig cliffhanger, så det lär inte dröja särskilt länge innan jag plockar upp nästa bok i serien. Och på tal om cliffhanger, vad vill Madeleine?

Mitt betyg: 4/5

Författare: Sofie Sarenbrant
Serie: Emma Sköld #7
Utgivningsår: 2019
Förlag: Bookmark Förlag
Utläst: 10 februari 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
– Vila i frid (Emma Sköld #1)
– Andra andningen (Emma Sköld #2)
– Visning pågår (Emma Sköld #3)
– Avdelning 73 (Emma Sköld #4)
Tiggaren (Emma Sköld #5)
– Syndabocken (Emma Sköld #6)

Andra som bloggat om boken:
Johannas Deckarhörna | Barnboksbloggen | Bokraden | Bims Blogg | Bokugglor

Syndabocken av Sofie Sarenbrant

En inbrottsvåg drar genom Bromma och tjuvarnas metoder blir allt värre. När ett mord på en tonårspojke skakar idyllen kopplas Emma Sköld in på fallet. Allt pekar på ett villainbrott som har gått snett.

Misstankarna riktas mot familjens städerska som hittade offret. På forumet Brommavännerna sprids hatiska fördomar om henne och utländska gästarbetare. Men när fler personer hittas döda tar Emma saken i egna händer, och försätter därmed sig själv och andra i livsfara.

Den förra boken om Emma Sköld var lite upprivande, både för oss läsare och för Emma och hennes familj. Det hände en del där som fortfarande sätter sina spår och vi får här bland annat följa relationen mellan Emma och hennes syster där tillit är en stor del. Även relationen mellan Emma och Nyllet tar stor plats och den utvecklingen gör mig frustrerad av olika anledningar. I övrigt får vi också en dos av familjer som gör allt för att lägga locket på när det kommer till obekväma saker.

Sarenbrant skriver återigen om ämnen som är väldigt aktuella. I det här fallet läggs mycket fokus på ett forum och det visar hur fel det kan bli med ryktesspridning och fördomar. Detta är egentligen ständigt aktuellt för det krävs inte mycket för att skapa spridning på rykten och det kan få oerhörda konsekvenser.

När det kommer till Sofie Sarenbrant så vet man vad man får. Det är en trygghet i sig, och för min del är det ändå ett säkert kort att läsa hennes böcker. Om jag exempelvis hamnar i en lässvacka kan jag läsa Sarenbrant för att jag upplever hennes böcker som lättlästa, men detta kan ju då göra att det inte blir så spännande som man tänkt sig. Precis så blir det här. Att någon varit inne i ens hus och att balkongdörrar lämnats på glänt skapar givetvis en obehaglig känsla, men jag hade velat ha mer spänning. Jag gillade absolut boken och tycker det är trevligt att återse karaktärerna men ja, jag hade hoppats på lite mer.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Sofie Sarenbrant
Serie: Emma Sköld #6
Utgivningsår: 2018
Förlag: Bookmark Förlag
Utläst: 10 januari 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Johannas Deckarhörna | Bokföring enligt Monika | boktok73 | Zellys Bokhylla | Barnboksbloggen

Tidigare delar i serien:
– Vila i frid (Emma Sköld #1)
– Andra andningen (Emma Sköld #2)
– Visning pågår (Emma Sköld #3)
– Avdelning 73 (Emma Sköld #4)
Tiggaren (Emma Sköld #5)

Arton grader minus av Stefan Ahnhem

En bil kör ut över kajkanten i Helsingborgs hamn efter en våldsam biljakt. Allt pekar på att det var en olycka, men när föraren, en it-entreprenör som gjort sig en förmögenhet på mobilspel, obduceras visar det sig att han redan varit död i två månader då han hållits nedfryst.

Det är vår och nästan två år har passerat sedan händelserna i Offer utan ansikte. På Helsingborgs kriminalavdelning har det varit ovanligt lugnt. Fabian Risk har kunnat ägna det mesta av sin energi åt att lappa ihop sin familj. Men även om varken han eller någon av hans kolleger skulle säga det högt börjar de bli uttråkade, och när det märkliga fallet med den nedfrusna miljonären landar på deras bord känner de alla samma sak: Äntligen händer det något.

Rakt över sundet har Dunja Hougaard tvingats ta på sig uniformen igen i sitt nya jobb som ordningspolis i Helsingör. Men när en hemlös utsätts för en så pass brutal misshandel att han avlider kan hon inte hålla sig från att dra igång en egen utredning där spåren snart leder till Helsingborg.

Fabian och hans team kämpar mot klockan i en utredning där ingenting visar sig vara som det ser ut. Snart vågar han inte längre lita på sitt eget omdöme, och finner de inte lösningen kommer snart nästa offer att hamna i frysen.

Det var ganska exakt ett år sedan jag läste den senaste boken om Fabian Risk. Jag har verkligen tyckt om den här serien så jag vet inte varför det har tagit sådan tid men nu är vi på ett igen. Precis som de tidigare är ”Arton grader minus” en ganska tjock bok men den är också lättläst och en riktig bladvändare.

I vanlig ordning får vi dels följa Fabian och arbetet på Helsingborgspolisen men även den danska polisen Dunja Hougaard. Fabians fall handlar om identitetskapning och är väldigt spännande att följa. Den typen av brott läser jag inte så ofta om, men jag tror det är något som blir allt mer vanligt ju mer tillgängliga vi blir. Dunja, däremot, har ju blivit av med sitt jobb på Köpenhamnspolisen och fått gå tillbaka till att bli ordningspolis. Hon kan dock inte riktigt hålla fingrarna borta och när det börjar nystas i morden blir det riktigt spännande även där. Hon har dessutom så mycket emot sig men vägrar att ge upp och det gillar jag. Jag hoppas verkligen hon får upprättelse!

Stefan Ahnhem har med denna boken blivit ytterligare ett strå vassare. Böckerna överlag är välskrivna och riktiga bladvändare men ”Arton grader minus” vågar jag nog säga är den bästa boken i serien såhär långt. Jag ser verkligen fram emot att fortsätta med serien och jag rekommenderar dem varmt till de som gillar hårdkokta deckare.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Stefan Ahnhem
Serie: Fabian Risk #3
Utgivningsår: 2016
Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 9 januari 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Zellys Bokhylla | Tickmicks Bokblogg | Lottens Bokblogg | Johannas Deckarhörna | Bims Blogg

Tidigare delar i serien:
– Offer utan ansikte (Fabian Risk #1)
Den nionde graven (Fabian Risk #2)

Offermakaren av Viveca Sten

Just när skidsäsongen börjat i Åre hittas ett lik i en av liftarna. Kroppen är stelfrusen med läppar som smalnat av kylan. Mycket pekar på ett mord. Daniel Lindskog är inspektör vid Årepolisen och nybliven pappa. Hanna Ahlander har flytt till Åre efter att ha blivit dumpad och tvingats lämna sitt jobb på Citypolisen i Stockholm. Snart blir de båda två avgörande i utredningen kring den döda. Snön yr, temperaturen sjunker och allt fler svävar i livsfara. Hur många måste offras innan sanningen uppdagas?

I mitten av 2013 läste jag första boken i Viveca Stens serie ”Morden i Sandhamn”. Jag minns att jag tyckte bra om den, men jag minns inte riktigt vad den handlade om. Jag ville fortsätta med serien men det har helt enkelt inte blivit av så när hon nu kom med en helt ny serie tänkte jag hoppa på det tåget i stället och det gjorde jag inte fel i såhär i efterhand.

Vår huvudkaraktär här är Hanna Ahlander, en polis som tar chansen och flyr vardagen i Stockholm efter att ha blivit både dumpad och mer eller mindre sparkad från jobbet. Hon tar sin tillflykt till Åre där systern äger ett hus. I denna bok får vi lära känna Hanna på ytan mestadels. Det är en kvinna som försöker att inte ta någon skit, som har svårt att inte lägga sig i (på gott och ont) och som sitter på mycket kunskap genom sitt arbete på Citypolisen. De hade bara inte vett på att ta tillvara på den.

Polisutredningen i boken tar mycket plats och som läsare blir man nyfiken redan från början. Att det dessutom utspelar sig i Åre med dessa miljöer gör det än mer mystiskt tycker jag. Det är svårare att hitta ledtrådar i ett tjockt snölager och det är definitivt mer bråttom när personer försvinner i iskylan. Jag tycker att Sten gör ett bra jobb med att måla upp dessa miljöer och det blir trovärdigt.

Boken har ett bra språk och jag tycker överlag att den håller ett bra tempo. Spänningen hålls uppe genom hela boken och jag vill gärna veta mer om både Hanna och resten av teamet på Årepolisen. En bra start på en ny serie helt enkelt!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Viveca Sten
Serie: Åremorden #1
Utgivningsår: 2020
Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 6 januari 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Olivias Deckarhylla | Hyllan | Mysterierna… | Barnboksbloggen | Karins boktips

Mörkermannen av Anna Bågstam

När en serieförbrytare med ett specifikt modus terroriserar Landskrona sätts civilutredaren Harriet och hennes kollegor på fallet. Av en utomstående får Harriet i hemlighet tillgång till flera gamla fall med kopplingar till de nya brotten. Hon kan direkt se att de tidigare utredningarna har saboterats. Allt tyder på att någon av hennes närmaste kollegor är skyldig.

På det privata planet knakar relationen med juristen Rikard i fogarna, och charmiga kollegan Elias ger henne svårtolkade tecken. Snart finns ingen tid till att tänka på kärlek alls, när pappa Eugen blir svårt sjuk och mamma Jorun dyker upp för att fira jul. Samtidigt som jakten på gärningsmannen skruvas upp försöker Harriet få tag i den på insidan som hjälper honom. Sanningen visar sig vara långt mer överraskande än hon hade kunnat ana.

I tidigare böcker har Anna Bågstam haft en förmåga att få mig att fastna direkt i handlingen och därefter hålla fast mig i ett järngrepp, ”Mörkermannen” är inget undantag. Hon bygger upp obehaget och spänningen allt eftersom och jag vill helst inte lägga ner boken.

Tidigare har morden och en stor del av handlingen kretsat kring fiskeläget Lerviken, där Harriet även bor. I den här boken sker morden i Landskrona, vilket föll sig helt naturligt. Känslan där alla höll varandra om ryggen i Lerviken är borta men samtidigt ger Landskrona större möjligheter.

Harriet Vesterberg är vår huvudkaraktär och som civil utredare i en grupp med poliser har det varit svårt att slå sig in i gruppen. De flesta accepterar henne i gruppen nu, men hon möts fortfarande av gliringar och skitsnack. Harriet är en person som det är lätt att relatera till, samtidigt som hon ibland uppvisar någon slags tonårsbeteende som kan bli lite irriterande. Överlag är det dock en karaktär som jag verkligen tycker om och hon har sin plats i utredningsgruppen. Förutom de karaktärer vi har mött i tidigare böcker får vi även bekanta oss lite extra med Harriets mamma Jorun, på gott och ont.

Boken håller ett bra tempo och handlingen drivs hela tiden framåt. Författaren har ett bra språk och jag ville bara läsa vidare. Gärningsmannen var inte given för mig, vilket såklart skapade mer spänning, och misstankar fanns gentemot flera.

Jag tyckte mycket om ”Mörkermannen” och blev nästan chockad när jag läste sista sidorna som meddelade att det här var slutet på en trilogi. Någonstans kanske jag har läst det förr men jag blev ändå paff. Jag hade sett fram emot så mycket mer Harriet Vesterberg men Anna Bågstam avslutar verkligen med flaggan i topp. Jag hoppas verkligen det kommer något nytt från Bågstam och då kommer jag garanterat att läsa.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Anna Bågstam
Serie: Morden i Lerviken #3
Utgivningsår: 2020
Förlag: Norstedts
Utläst: 3 januari 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Mysterierna… | Johannas Deckarhörna | Boktokig | Hyllan

Tidigare delar i serien:
Ögonvittnet (Morden i Lerviken #1)
Skuggspelet (Morden i Lerviken #2)

Norr om Beirut av Anna Tell

Smällkall februarinatt och Amanda Lund skickas till Västerbron i Stockholm för att försöka förhindra en självmordshoppare. Personen i fråga, Jonas Wester, visar sig inte ha anmält att hans barn varit försvunna. Däremot uppges Veronika Bark, chef på SIDA, vara saknad. Båda har de kopplingar till en svensk kontakt i Libanon. Parallellt följer vi en utsatt människas farliga resa från Afghanistan och sedan till olika flyktingläger i Europa. Svårtydda händelser runtom i världen, fjärrstyrda av hot om avslöjande hemligheter.

Som vanligt leder Anna Tell in mig på outforskad mark. Denna gång får vi åka med till Libanon och framför allt Beirut och i vanlig ordning märks det att Tell är bevandrad med denna värld. Hon beskriver miljöer, omgivningar och människor med trovärdighet. Amandas arbete som förhandlare och operatör, samt kontakten mellan hennes kollegor skildras också på ett mycket bra och spännande sätt. Kontrasten i Amandas liv där hon ena dagen hämtar på förskolan och andra dagen befinner sig på osäker mark i Libanon är en av de delar som gör att jag fascineras av Amanda.

Amanda kämpar på som ensamstående förälder med allt vad det innebär. Hon har sin inneboende barnflicka Alva till hjälp och flickornas pappa André vill även bli allt mer närvarande. Det går sakta men säkert. I övrigt träffar vi de vanliga karaktärerna och den person jag fastnade för i ”Med ont fördrivas”, Ellen Engwall, spelar här en stor roll. Det är inte bara Amanda och gänget vi får följa utan även en kvinna på flykt från sitt hemland och med Sverige som slutdestination.

Överlag var detta en väldigt spännande och bra bok. Jag gillar framför allt de delar där Amanda är utomlands. Det brukar vara de som är fullpumpade av action, men det är också fint att se en mer ”normal” sida av henne. Jag brukar säga att jag tycker om att lära mig nya saker när jag läser och det gör jag definitivt när jag läser Tells böcker. Nu hoppas jag på fler i serien!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Anna Tell
Serie: Amanda Lund #3
Utgivningsår: 2020
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 31 december 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:

Tidigare delar i serien:
Fyra dagar i Kabul (Amanda Lund #1)
Med ont fördrivas (Amanda Lund #2)

Stormvakt av Kristina Ohlsson

August Strindberg anländer till Hovenäset i Bohuslän samma blåsiga natt som den mycket omtyckta läraren Agnes spårlöst försvinner. Bakom sig har August lämnat en framgångsrik karriär för att förverkliga sin dröm och öppna ”Strindbergs second hand”. Äntligen ska han få ägna sig åt något han älskar, och dessutom på en plats som han längtat efter att återse.

Men hela västkustidyllen skakas av Agnes försvinnande. Polisen, med den empatiska och drivna Maria Martinsson i spetsen, söker efter henne dag och natt. Hoppet om att Agnes ska hittas vid liv blir allt mindre. Vad är det hon har råkat ut för? Och varför får August den obehagliga känslan av att han själv sitter på en del av gåtans lösning?

Efter alla böcker i serien om Fredrika Bergman måste jag säga att förväntningarna var ganska höga när det kom ut att Ohlsson skulle släppa en ny serie förra året. Jag var inte först på bollen men inte heller långt därefter och boken hamnade snart i min bokhylla. Sen var det dock något som skavde lite. Kanske var det mina höga förväntningar som satte käppar i hjulet?

”Stormvakt” är ingen rafflande kriminalroman med bestialiska mord och högintensivt utredningsarbete där allt är tillåtet. Den är snarare lugn och fokuserar lika mycket på relationer och miljöer som på själva polisarbetet. Någon beskrev det lite som en ”feelgood-deckare”, och det tyckte jag kändes helt rätt då den påminner lite om Christoffers Holsts böcker om Cilla Storm. Då och då skruvas spänningen upp ett snäpp eller så händer det något avgörande.

Boken utspelar sig på västkusten, närmare bestämt i Kungshamn med omnejd. Jag tycker att Ohlsson gör ett bra jobb med att skildra miljöerna, och även invånarna. Det känns precis som om man har kommit ut till landet där alla känner alla och det snackas alldeles för mycket. De olika karaktärerna i boken har sitt eget bagage. August vill verkligen starta på ny kula, Maria har en mörk hemlighet som kommer upp till ytan och Ray-Ray fick jag inget riktigt grepp om.

För att ha ett ganska lågt tempo genom boken så måste jag säga att den är snäppet för lång. Vi hade kunnat klara oss utan vissa delar, alternativt skruvat upp tempot. Kristina Ohlsson är dock en författare som jag verkligen tycker om. Hon skriver välskrivna, spännande böcker och jag kommer absolut att fortsätta läsa den här serien.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Kristina Ohlsson
Utgivningsår: 2020
Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 30 december 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Och dagarna går… | Ljudboksbloggen | Mysterierna… | Romeoandjuliet

Nio liv av Emelie Schepp

En tidig aprilmorgon sprids en film på Youtube. Den visar en ung man med en sprängladdning fastsatt om kroppen. Polisen förstår att ett fruktansvärt öde väntar honom. De lyckas identifiera platsen i Norrköping men hinner inte fram förrän bomben exploderar. Det är den fjärde medlemmen i det kriminella nätverket Komados som har mördats på kort tid. Men rör det sig om samma gärningsperson?

Kriminalinspektör Mia Bolander får hjälp av den nye utredaren Patrik Wiking att lösa fallen. Problemet är att ingen vill prata med dem. Ingen har hört något. Ingen har sett något.

När Jana Berzelius dras in i utredningen inser hon att fallet har en direkt koppling till henne själv. Som åklagare är det hennes uppgift att ta reda på sanningen. Nu får hon oväntad hjälp att dölja den.

Förra boken, ”Broder Jakob”, avslutades med en cliffhanger och vi stöts direkt in i handlingen i den här boken. Boken handlar om gängkriminalitet, något som är väldigt aktuellt och ett viktigt ämne att lyfta. Det som är mest tragiskt med det hela är att kriminaliteten går allt längre ner i åldrarna. Jag upplever att Schepp har gjort bra research på ämnet och det känns trovärdigt.

Gällande karaktärerna och deras utveckling ser jag en viss förändring hos alla. Jana upplever jag som mer instabil och hon låter våldet ta över allt mer. Samtidigt blir hon någon slags övermänniska och känns ibland inte riktigt mänsklig. Henrik var på föräldraledighet vid bokens start men kan inte riktigt låta bli utredningen, vilket i sin tur gör hans fru förbannad. Jag kan inte hjälpa att jag stör mig på hans fru, trots att jag förmodligen hade känt något liknande om min man bara ägnade tid åt sitt jobb och inte frun i det här fallet som blivit utsatt för ett mordförsök. Även Mia visar en helt annan sida, och det är både bra och dåligt. Karaktärsutveckling är alltid bra men frågan är om det blir till det bättre eller det sämre?

Vi får följa relationen mellan Jana och Per, och hur hon sakta men säkert släpper in Per i sitt liv. Med det bagaget och alla hemligheter är det givetvis inte lätt. Även relationen mellan Jana och pappan är intressant då man inte riktigt vet vad som ska hända näst. Ibland blir jag osäker på om pappan hjälper eller stjälper, och i stället för att prata ut känns det som en tickande bomb dem emellan. Som läsare får vi även möta Ibrahims familj och även det känns som en trovärdig skildring.

Som vanligt när det kommer till Emelie Schepp finns spänningen där och boken är en riktig bladvändare men den når inte riktigt hela vägen fram. I recensionen av ”Broder Jakob” funderade jag på om livet någon gång skulle komma ikapp Jana men vi får väl se.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Emelie Schepp
Serie: Jana Berzelius #6
Utgivningsår: 2020
Förlag: HarperCollins Nordic
Utläst: 27 december 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Lottens Bokblogg | Olivias Deckarhylla | Bokraden | Och dagarna går… | Bokprataren

Tidigare lästa böcker av författaren:
– Märkta för livet (Jana Berzelius #1)
– Vita spår (Jana Berzelius #2)
– Prio ett (Jana Berzelius #3)
– Pappas pojke (Jana Berzelius #4)
Broder Jakob (Jana Berzelius #5)

Spegelmannen av Lars Kepler

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST TIDIGARE DELAR!

En ung kvinna försvinner när hon är på väg hem från skolan. Fem år senare hittas hon mördad på en lekplats mitt i Stockholm. Via övervakningskameror lyckas Joona Linna spåra ett ögonvittne. När det visar sig att vittnet är en psykiskt sjuk man som inte har några som helst minnen av det han såg tar Joona kontakt med hypnotisören Erik Maria Bark.

Precis som i tidigare böcker av Kepler kommer man snabbt in i handlingen och det är spänning och action redan från de första sidorna. Kepler har alltid haft korta och intensiva kapitel och den här boken är inget undantag, vilket gör att det går snabbt att läsa. De är dessutom mästare på cliffhangers så som läsare vill man ju bara inte sluta läsa. För min del blev sömnen lidande under ett par dagar men det var det absolut värt.

Jag har alltid tyckt att Kepler varit bra på att skriva om det råa och blodiga, att de inte försöker dölja något. Tidigare har de skrivit om psykopater och då får man som läsare verkligen känslan av att det är en psykopat. Det kryper under skinnet på en lite och gör det mer verkligt och läskigt. Ju mer jag läser om personerna i den här boken, desto mer rädd blir jag. Det finns faktiskt människor i den här världen som gör såhär, som tycker att det är ett acceptabelt beteende. Jag förstår vart författarna har fått inspirationen ifrån och även om det kan tyckas otroligt i vårt land händer det utanför våra gränser.

Joona Linna är såklart tillbaka och denna gången visar han sig lite från en ny sida. Jag upplever honom som mer känslig och att han inte riktigt vet hur han ska hantera sina relationer och det yrke han ägnar sig åt. Det blir på något vis mer mänskligt, men samtidigt har jag gillat honom i i stort sett alla böcker i den här serien. Vi får även återse andra karaktärer som jag har saknat.

Det är svårt att skriva om boken utan att avslöja för mycket. Jag skulle vilja läsa om samtliga böcker i den här serien, men Spegelmannen är ändå en av de bästa. Nu ser jag fram emot nästa!

Mitt betyg: 5/5

Författare: Lars Kepler
Serie: Joona Linna #8
Utgivningsår: 2020
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 14 november 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Litteraturkvalster & Småtankar | Romeoandjuliet | Läsa & Lyssna | Karins Boktips | Ljudboksbloggen

Tidigare lästa böcker av författarna:
– Hypnotisören (Joona Linna #1)
– Paganinikontraktet (Joona Linna #2)
– Eldvittnet (Joona Linna #3)
– Sandmannen (Joona Linna #4)
– Stalker (Joona Linna #5)
– Kaninjägaren (Joona Linna #6)
Lazarus (Joona Linna #7)

Tiggaren av Sofie Sarenbrant

Minnesstunden är känslosam. En ung kvinna är död, under ofattbara omständigheter. Men i bakgrunden befinner sig en person som intensivt betraktar de sörjande, mån om att själv inte bli sedd.

Samtidigt faller Stockholms tiggare offer för vad som verkar vara en psykopatisk seriemördare. Polisen famlar i mörkret, och den enda personen som kan stoppa morden måste göra allt för att stanna i det fördolda.

I denna bok dras vi in i historien direkt och får delta på Emma Skölds minnesstund. Jag funderade både en och två gånger på hur serien skulle fortsätta utan Emma innan jag förstod vad de hade i görningen. Då tog också en helt annan typ av spänning vid och det gick knappt att sluta läsa.

Boken är lättläst med korta kapitel. Jag upplever att samtliga böcker av Sarenbrant har varit det och jag uppskattar det. Ibland vill man ha något lättare, även om jag tycker att ”Tiggaren” är bra mycket mörkare än sina föregångare. Är det kanske en ny sida av författaren vi ser här? Boken innehåller viktiga samhällsfrågor, hur det blir när makthavare utnyttjar sin makt fel och mycket annat som både är spännande och viktigt att läsa och lära sig mer om.

Eftersom boken är en uppföljare kan jag inte skriva så mycket som jag hade velat men boken lämnar mig med en hel del frågor, exempelvis vad som händer med Hillevi och vad som hände med otrohetsaffären. Man kan ju inte heller låta bli att undra vad reaktionerna blev på Emma och Everts lilla plan men jag antar att detta, och mycket mer, kommer i nästa del i serien.

Nu är jag snart ikapp med Sarenbrants böcker, men vi får se om det blir fler i år. Det är så mycket jag vill läsa att de kanske får vänta lite men den som lever får se. Sofie Sarenbrant är i alla fall en författare jag gärna rekommenderar om man gillar svenska deckare, snabb läsning och korta kapitel.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Sofie Sarenbrant
Serie: Emma Sköld #5
Utgivningsår: 2016
Förlag: Bookmark Förlag
Utläst: 11 september 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
– Vila i frid (Emma Sköld #1)
– Andra andningen (Emma Sköld #2)
– Visning pågår (Emma Sköld #3)
Avdelning 73 (Emma Sköld #4)

Andra som bloggat om boken:
Zellys Bokhylla | romeoandjuliet | Kajsas Bokblogg | Bokföring enligt Monika | Johannas Deckarhörna