Författarintervju: Anna Östberg

Så var det åter fredag och idag är det dags för en ny författarintervju. Anna Östberg, aktuell med boken ”Smart bröllopsboken”, kan ni nu läsa mer om här nedan.

Anna, du är i år aktuell med boken ”Smarta bröllopsboken”. Vart fick du idén ifrån till att skriva boken?
– Jag tröttnade på alla krav och måsten som finns kring bröllop. Som journalist har jag skrivit många artiklar om bröllop och bröllopsplanering och jag har ju på så sätt varit en del i att driva fram trender och behov. Jag bestämde mig för att skriva en bok som gick helt på tvärs med det jag skrev för bröllopstidningar. Nu har jag precis debuterat med Smarta bröllopsboken som jag har fyllt med mina råd så att alla kan fixa sitt drömbröllop utan att tömma varken plånbok eller bankbok. Men det finns fler drivkrafter bakom boken, som att jag finner konsumtionssamhället väldigt ointressant, och om vi ska rädda denna jord måste vi alla se över våra konsumtionsmönster. Det tror jag kommer bli värsta trenden nästa år, den att hålla hårt i plånboken och återbruka de saker man redan har.

I boken tipsar du bland annat om plånboks- och naturvänliga bröllop. Hur tänker du kring det?
– Ett bröllop är en fantastisk händelse i livet, men det betyder inte att man ska låta kostnadsmedvetenhet och sparsamhet åka ut med badvattnet. Det hoppas jag att min bok kan ändra på och få igång nya tankar och diskussioner. Bröllop kan se ut på många olika sätt och det finns inte ett sätt att fira det på. Jag hoppas att boken ger läsaren råg i ryggen att gå sin egen väg. Det är viktigt att tänka naturvänligt i allt man gör, om man lever ett vardagsliv med miljötänk så ska man göra det även vid livets festligheter.

När det gäller bröllop – vad lägger folk mest pengar på och vad anser du att man ska lägga pengarna på? 
– Det har blivit väldigt trendigt att ha stora bröllop med många gäster och som varar över flera dagar. Då blir det dyrt att fira bröllop. Så det vi ofta lägger mycket pengar på är kostnader för mat och dryck. En annan onödig trend är att brudparet ska ge presenter till sina bröllopsgäster. Ta bort alla fluffigheter och du kommer att se att det händer saker på ditt Excelsheet. Jag tycker att du ska välja ut en sak eller en aktivitet som är viktig för dig och din partner, och sedan lägga lite extra krut på det. Extra- allt bröllop är inget man behöver eftersträva. Men ett bröllop utan underhållning kommer aldrig att lyfta även om du har lagt ner hundratusentals kronor på det. Gå igenom ditt nätverk och leta efter talangerna som kan spela instrument, sjunga dina favoritlåtar och som är fantastiska storytellers. Det ger ditt bröllop en nerv och det kan inte köpas för pengar.

Är du själv gift? I så fall, hur såg ditt bröllop ut? Om inte – hur tänker du dig att ett framtida bröllop ska se ut?
– Jag gifte mig i augusti 2014. Det var ett sensommarbröllop på en av sommarens sista dagar. Vi valde att ha ett litet mindre bröllop, vi bjöd in ungefär 40 personer. Det kan låta väldigt lite, men det kändes väldigt fint att vi hann prata med alla våra bröllopsgäster och verkligen spendera tid med dom.

Just nu skriver du på en spänningsroman. Kan du berätta mer om den?
– Det är en roman i pokermiljö med en kvinnlig huvudkaraktär. Jag är väldigt nyfiken på pokerbranschen som drivs väldigt mycket av pengar. Det finns många spännande ingredienser där att ta av, jag tänker på allt från spelskulder till spelberoende som trasar sönder livet för folk. I somras lärde jag mig hjälpligt att spela poker så att jag vet vad en straight flush är för något. Men något pokerproffs i Karibien blir det inte av mig.

Hur ser det närmsta halvåret ut för din del?
– Det är flera spännande saker som står på tur. Jag ska jobba med att lansera Smarta bröllopsboken för plötsligt är 2019 års bröllopssäsong här. Utöver det ska jag skriva så mycket jag bara kan på min nya roman och göra research. Och om jag hinner med en resa till min favoritstad Rom så reser jag gärna dit.

Till sist, vad skulle du vilja tipsa andra om som du själv inte visste/kunde innan du bestämde dig för att skriva en bok?
– Jag gjorde alla misstag med min första bok och det är jag mycket tacksam för idag. De har lärt mig mycket om hur bokbranschen fungerar och hur jag själv fungerar. Jag lade ner allt för mycket tid på att pitcha min synopsis istället för att skriva på manuset. Idag har jag vänt på kuttingen och skriver klart manuset först och efter det tar kontakt med förlagen. Bokbranschen må vara tuff och det är många som vill ge ut sina böcker. Men jag gav inte upp och det tycker jag att du som kämpar med ditt manus inte heller ska göra.

Annonser

Författarintervju: Gabriella Ullberg Westin

Fredag och dags för en ny författarintervju. Denna gång möter ni deckarförfattaren Gabriella Ullberg Westin, senast aktuell med Slaktaren.

Foto: Martina Wärenfeldt/Mstudio

Gabriella, Kan du berätta lite om dig själv?
– Jag är född och uppvuxen i Hudiksvall men bor nu i Nacka utanför Stockholm med min man Erik och våra två barn. Jag har alltid älskat att skriva, ända sedan jag lärde mig hålla i en penna. Historierna har alltid kommit lätt till mig, jag har bra fantasi. När jag gick i skolan sa en lärare till mig att jag borde bli författare. Då lät det som en ouppnåelig dröm. Men för sex år sedan bestämde jag mig för att ta tag i den där drömmen och skrev mitt första bokmanus. Det blev så småningom min debutdeckare, Ensamfjäril. Sedan tre år tillbaka är jag författare på heltid och älskar varje arbetsdag.

Din bokserie handlar om Johan Rokka och poliserna i Hudiksvall. Vart fick du den idén ifrån?
– När jag började skriva Ensamfjäril kändes det naturligt att min bok skulle utspela sig i Hudik som jag så väl känner till, och jag visste direkt att jag ville ha en manlig polis i huvudrollen och att han skulle vara annorlunda. Min man Erik är polis och jag började fantisera vad som skulle hända om han skulle flytta från Stockholm tillbaka till Hudik, som han liksom jag kommer ifrån, och börja jobba där. Så skapades Johan Rokka. Han är stor, burdus och säger precis vad han tycker och tänker. Han är en kompetent polis med ett stort, gott hjärta och ett starkt rättspatos. Han bär dock på en trasslig uppväxt, som han själv räds att hantera, den får läsarna se mer och mer av under seriens gång.

Din senaste bok, Slaktaren, släpptes i våras. Har du fler uppföljare på gång? Vad är målet? 
– Just nu skriver jag på Förrädaren som är den femte delen i min serie. Det är en bok om hot och hållhakar, om falsk och sann lojalitet och villkorslös kärlek. Den kommer våren 2019. Jag har inte satt något bestämt antal böcker i serien, men har fortfarande många idéer på nya böcker. Vi får helt enkelt se hur länge Rokka vill vara med.

Vad har du fått för respons på din senaste bok? Vad har du plockat med dig i ditt fortsatta skrivande?
Slaktaren har fått fantastiskt fina recensioner vilket såklart är väldigt kul. Allra roligast är att många gillar intrigen och karaktärerna. Jag älskar själv mina karaktärer (både de goda och onda) och jag tror det märks när jag skriver. Det krävs mycket arbete att skriva en bok, i mitt fall tar det ett år från idé till färdig bok, och när ens bok uppskattas ger det ny kraft att börja planera nästa intrig och skapa nya karaktärer.

Om man aldrig har läst deckare förut men blir nyfiken på dina böcker – vad kan man då förvänta sig? Kallsinniga mord eller mysdeckare? Hur skulle du beskriva dem?
– Jag skulle beskriva dem som spännande bladvändare med starka karaktärer som dröjer kvar efter läsning. Jag gillar att ha flera parallella intriger som flätas samman eftersom. Böckerna är inte av det allra mest kallblodiga slaget, spänningen tar sig andra uttryck. Slaktaren är den mest råa hittills.

Vad jag har förstått har du en bakgrund med studier i kriminologi. Hur kommer det sig att du valde att läsa det? Vad är det som lockar, och på vilket sätt har du haft nytta av det när du nu skrivit dessa böcker?
– Jag hade faktiskt planer på att bli polis när jag var i tjugoårsåldern, men precis innan jag skulle göra de fysiska intagningsproven skadade jag mitt knä så svårt att jag inte kunde genomföra dem. Sedan rann det ut i sanden. Men jag gifte mig med en polis istället. Hemma diskuterar vi mycket om brottslighet, ärenden han arbetar med och hur de jobbar för att lösa dem. Barnen är högst involverade, vi pratar brott, ser deckare, läser deckare tillsammans. Man kan säga att vi äter krim till middag.
– Jag började studera kriminologi för ett par år sedan. Brottslighet har alltid intresserat mig, eller snarare vad det är som gör att vissa av oss begår brott och andra inte. De allra flesta av oss vet vad som är rätt och fel, gott och ont, men vissa begår ändå brott. Kriminologin ger mig teorier om det, och ett bredare perspektiv på brottslighet, och det har jag stor användning av i mina böcker.

Vad har du för planer framöver?
– Just nu är jag mitt i redigeringen av Förrädaren och i november kommer Slaktaren som pocket vilket jag ser fram emot. Och i vinter åker familjen till Kanarieöarna i tre månader och då ska jag börja planera den bok som ska komma efter Förrädaren.

Foto: Jacob Nordström

Författarintervju: Pascal Engman

Pascal Engman är journalisten som bytte bana och blev författare. Han har skrivit ”Patrioterna” och nu senast ”Eldslandet” som nyligen kommit ut i butikerna. ”Eldslandet” är första delen i en planerad serie om polisen Vanessa Frank.

© 2017 Fotograf Anna-Lena Ahlström

Hej Pascal. Du är aktuell med boken ”Eldslandet”. Hur skulle du beskriva den för nya läsare?
– Hej! Det är en thriller, skulle jag nog säga, som utspelar sig både i Chile och i Sverige. Kort sagt kan man säga att den handlar om en polis som heter Vanessa Frank, som blir kompis med en ung flyktingflicka, Natasja, som kidnappas. Spåren leder till södra Chile. Och sen är det en del andra trådar och karaktärer.

Vad har du fått för respons på ”Eldslandet” såhär långt?
– Jag har fått väldigt vänliga omdömen. Ibland tror jag att det är min mamma som skriver recensionerna, på grund av alla oerhört vänliga ord. Jag hade uppriktigt sagt aldrig, någonsin, kunnat tänka mig att jag skulle få SÅ bra recensioner.

Kan man se några likheter mellan den och din tidigare roman, ”Patrioterna”?
– Ja, det skulle jag nog säga. Även om jag inte visste vad jag sysslade med när jag skrev ”Patrioterna”. Jag hade ju aldrig skrivit en bok, hade inget förlag och skrev mest på instinkt eller vad man ska säga. Med ”Eldslandet” visste jag åtminstone lite vad det innebar att skriva en bok. Men själva uppbyggnaden och stilen är nog ganska lika.

I ”Eldslandet” får vi för första gången möta Vanessa Frank. Vad är hon för typ av karaktär?
– Hon är en komplicerad människa som levt ett ganska trasigt liv. Hon kommer från överklassen, är miljonär, men arbetar som polis. Det tycker jag är fint. Samtidigt som hon är hård och bitsk utåt är hon en väldigt mjuk människa som tvivlar mycket. På allt. Jag tycker om henne och hoppas att även läsarna ska göra det!

Hur kommer det sig att du valt en kvinnlig huvudkaraktär och inte en manlig?
– För att kvinnor är roligare att skriva om eftersom jag själv är man. Då kan jag sitta och fråga min flickvän, mina tjejkompisar och andra kvinnor hur de tänker i olika situationer. Jag tycker det är superspännande och kul!

Boken berör bland annat organhandel men det läser vi inte ofta om. Hur kommer det sig att du började skriva om det?
– Jag hörde en historia om att det, någonstans i Asien, ska finnas platser där man ”föder upp” barn att bli organdonatorer. Det lät så fruktansvärt hemskt. Och jag ville jag belysa det faktum att nästan 500 flyktingbarn varje år försvinner i Sverige. Så då vävde jag ihop historierna och flyttade platsen till Sydamerika.

Även i ”Patrioterna” handlade det om aktuella och starka ämnen. Vad beror det på? Har du ett särskilt intresse för det som händer här och nu eller har det med din journalistbakgrund att göra kanske?
– Jag tror det handlar om att jag påverkas så mycket av det jag läser. Tyvärr lever vi i ganska skrämmande tider. Och det vill jag belysa. När jag skrev ”Patrioterna” skrev jag ner min värsta mardröm som journalist. I samma veva hade dessutom en nazist gripits utanför Expressens redaktion med kniv på sig. 70% av de kvinnliga journalisterna har blivit hotade bara det senaste året, en tredjedel av dem har övervägt att lämna journalistiken. Det är ett stort demokratiproblem. Det finns män som inte accepterar att kvinnor uttrycker åsikter eller ens skriver om ämnen som de här männen inte gillar. Den sortens män är de lägsta och fegaste varelser jag vet.

I flera recensioner av böckerna kan vi läsa att de skulle ha passat bra som TV-serie eller film på grund av det höga tempot. Är det något du har reflekterat över? Var det kanske en del av planen?
– Både ja och nej. Jag får ju väldigt mycket inspiration från tv-serier, så det påverkar nog själva uppbyggnaden av böckerna. Dessutom vill jag alltid skriva i bilder, i scener. Då kanske det känns mer filmiskt.

Vad jag har luskat fram så har ”Patrioterna” sålts till ett bolag som vill göra en TV-serie av den. Kan du berätta lite mer om det?
– Ja, Fabrik Entertainment i Hollywood, som gjort både ”Bosch” och ”The Killing” köpte rättigheterna när ”Patrioterna” bara varit ute några dagar. Nu arbetar de, vad jag förstår, med att hitta manusförfattare och göra om hela boken till tv-serie. Jag vet att min agent blivit kontaktat av en hel del produktionsbolag gällande ”Eldslandet” också.

Hur har din process sett ut från tanke till färdig bok i handeln?
– Det går ganska snabbt. Jag skriver mellan januari till slutet eller mitten av mars. ”Patrioterna” skrev jag på 2,5 månad från idé till färdigt manus. ”Eldslandet” satt jag och planerade i två månader, sedan började jag skriva i januari. Hade manuset klart i mars. Sen var det väl någon månad av korrektur, strykningar av slarvfel. Därefter gick jag runt och var väldigt nervös för vad alla skulle tycka hela sommaren och ville fly landet.

Jag har förstått att du gärna skriver på dina böcker i Sydamerika. Vill du berätta lite mer om din koppling dit och varför dina båda böcker delvis har utspelat sig där?
– Ja, båda mina romaner är skrivna i Chile. Pappa kommer därifrån, och när jag var femton så gick jag i skola där i ett år. Jag tycker om Chile oerhört mycket, känner mig så rofull och lugn. Så det passar mig väldigt bra att just skriva där. Att det dessutom är 30 grader och sol varje dag då jag är där och skriver gör inte saken sämre. Men landet har en hemsk och blodig historia som jag gärna vill att fler ska veta mer om.

Slutligen, hur ser planen ut för framtiden och böckerna om Vanessa Frank?
– Jag sitter faktiskt och planerar uppföljaren i detta nu. Den kommer, på ett eller annat sätt, handla om Incel-rörelsen. En kvinnohatande nätrörelse som redan fostrat två terrorister. Jag och min flickvän Linnea åker till Chile i slutet av december för att skriva boken. Däremot tror jag att handlingen, den här gången, bara ska utspela sig i Sverige. Så om allt går bra ska den nog finnas i handeln i september nästa år!

Intervju: Jakob Mjöbring

Nu är det fredag igen och dags att ta helg om ett par timmar. Först tänkte jag dock bjuda på veckans intervju, med författaren Jakob Mjöbring.

Jakob, om jag inte har förstått det helt fel så har du skrivit tre böcker om Katja Lyss. Dessa har sedan blivit publicerade på olika förlag för att nu då ges ut på Lind & Co. Vill du berätta lite mer om den här resan? Vad är det som har hänt?
– Jag skrev kontrakt med ettan KÖLD och tvåan SNÖ på samma gång med förlaget North Chapter som var nystartat i min hemstad Umeå. North Chapter hade sedan kontakt med Lind & Co som partner för ljudbok och pocket. Lind & Co nappade direkt på båda böckerna som ljudbok och testade av KÖLD som pocket. Det föll väl ut och nu har de släppt SNÖ som pocket. Men när jag skulle ge ut trean IS var North Chapter inte lika sugna längre. De hade haft lite svårt att sälja den inbundna och hade en annan deckarförfattare på väg in som också skulle skruva om Umeå, så det krockade lite med min IS. Men Lind & Co ville absolut ha den också, åtminstone som ljudbok, så jag skrev egentligen mest mot deras deadline för ljudboken och tänkte att då kan jag lika gärna ge ut den på egen hand som inbunden och kanske hopppas att Lind & Co vill ge ut den också som pocket senare. Jag hade ju tryckerikontakten och omslag och sådant sedan de två första böckerna. Jag har dessutom arbetat en del med trycksaker så jag är ganska bekant med den världen. Men jag bekostade då själv lektör, korrläsning, sättning och tryck. Dessutom var det något av en djungel att förstå hur distribution och BTJ fungerade. Men jag tror jag har det på banan och boken säljer hyfsat nu, och allt hamnar ju i egen ficka, så det är lite spännande att få följa försäljningen på lite närmare håll. Men det följer också med bokföring och annat i eget bolag, så rätt pyssligt är det. Lite sugen är jag på att skriva ner hur man gör när man ger ut själv, jag googlade massor, men tyckte inte att det fanns en plats där hela processen var beskriven, men det finns säkert.

Kan du berätta lite mer om böckerna och Katja Lyss? Vad kan vi läsare vänta oss?
– Böckerna kretsar runt en kvinnlig polis som heter Katja Lyss. Hon har hängt en massa i Alperna och tävlat som extremskidåkare bland annat, innan hon sadlade om och blev polis. Hon är från Stockholm men var less på storstan, och lite på sin mamma där nere, så hon flyttade till Umeå för att få mer snö i och vinter. I IS är hon ganska nybakad polis i Umeå och även om det är den tredje romanen så utspelar den sig innan KÖLD och SNÖ. I KÖLD är hon utlånad till Arjeplog för att lösa ett mord och i SNÖ är hon egentligen på semester i Kittelfjäll och blir indragen i internationell historia. Katja är feminist, korthårig, tuff och väldigt mycket en tjej i tiden, tycker jag. Tar ingen skit och är tuff och vill visa och klara sig själv. Jag har också försökt väva in det jag kan om den digitala utvecklingen och vad den gör med världen. Så, är man feminist (vem är inte det?) och tycker om tuffa kvinnor och kriminalhistorier med lite oväntade vändningar och är intresserad av sin samtid, tror jag man kommer att tycka om Katja.

Du jobbar i vanliga fall med kommunikation och är även bloggare. Hur kommer det sig att du började skriva böcker?
– De tre böckerna har jag skrivit på i nästan femton års tid. Skrivit och lagt i byrålådan. Fast givetvis även skickat manus till ett och annat förlag, men hela tiden känt att jag behövde en bra lektör för att ta de i hamn. Men inget förlag nappade förrän North Chapter läste och gick igång, och i Anna Granlund på North Chapter fick jag en bra sparringpartner. Till SNÖ har jag samarbetat med duktiga Jenny Sandberg på Skrivfokus, kan varmt rekommenderas. Att jag började skriva är helt och hållet byggt på lust. Jag älskar verkligen att uttrycka mig i skrift, och jag bloggar, som, sagt till vardags både på den byrå jag arbetar, Punkt PR, och på vår största branschsajt Resumé.se där jag har helt fria händer att skriva om allt som händer i kommunikationsbranschen. Och det händer verkligen mycket i vår bransch just nu, vilket är superspännande att få vara med och resonera om. Men, fick jag chansen skulle jag nog kunna tänka mig att endast skriva romaner, men jag är inte riktigt där ännu.

Har kriminalare/deckare alltid varit något som intresserat eller övervägde du även andra genrer?
– Jag har faktiskt skrivit en mer renodlad roman tidigare, en manustävling som jag vann där vinsten var en utgivning, men det är gammalt och boken glömd. Men jag älskar verkligen kriminalformatet. Jag tycker om drivet och att cirkulera runt brott och straff, som på något vis direkt tar oss till utkanten av samhället där det händer intressanta saker. Men, jag stänger inga dörrar, kommer det en bra idé skulle jag inte tveka att skriva en mer renodlad roman. I grunden älskar jag nog mest att berätta historier.

Hur ser framtiden ut nu? Planerar du fler böcker?
– Jag skriver så smått på en fyra med Katja Lyss. Jag tycker om hennes universum och är sugen på att fortsätta utveckla det. Så, en bit bort i horisonten finns nog tanken på att använda intäkterna från böckerna till att ta ledigt ett tag och skriva rejält under en period, men inget är färdigt. Jag älskar dessutom mitt arbete och trivs så himla på den PR-byrå jag är på nu och med de kunder jag arbetar, så jag måste hitta en lucka som funkar för alla parter. Och för familjen förstås.

Om du bara hade fått välja en bok att läsa för resten av ditt liv. Vilken hade det då varit?
– Oj, det var en svår fråga. Min akilleshäl tror jag faktiskt är att jag läser för lite, jag tror att jag skulle bli en mycket bättre författare om jag läste mer. Men med det sagt skulle jag nog ändå ta med mig Fear And Loathing in Las Vegas av Hunter S Thompson. Jag älskar den utflippade stilen och den värld han målar upp där man liksom bara skiter i allt och kör sitt eget race vid sidan om allting annat. Det finns en lockelse i det där, en lockelse till platser och situationer som jag aldrig själv skulle sätta mig i eftersom jag är en sjukt ordentlig Svensson-människa. Den drivkraften finns nog också närvarande i mitt skrivande också, att Katja får göra allt jag inte vågar. Det finns också en inspiration i galenskapen att man faktiskt kan ta ut svängarna hur mycket som helst, allt kan hända, det måste jag nästa påminna mig själv om när jag skriver, Katja kan vara stenhård och göra galna saker, det är okej, Hon klarar det.

Intervju: Hannes Lyckholm

I dagens fredagsintervju får ni möta Hannes Lyckholm, journalisten och ingenjören som också nu skriver på en thrillerserie. Varsågoda!

Foto: Cebastian Persson

Förra året släppte du din debutroman, Rödhake: Dödstyst. Kan du berätta lite mer om den?
Rödhake: Dödstyst är en thriller med högt tempo. Emma Rapp är förföljd, övervakad och ständigt bevakad. Hon känner sig alltmer paranoid när ingen i hennes omgivning tror henne. Hon har fått hemlig information strax innan hennes bror dör och hon tar hjälp av före detta underrättelseagenten Anders Rödhake för att ta reda på sanningen – en sanning en grupp högt uppsatta män gör allt för att hålla begravd. De vill inget hellre än att Rödhake misslyckas – eller att han försvinner för gott.

Vad har du fått för respons på boken såhär långt?
– Det bästa med att skriva är att höra vad läsare tycker om boken. De allra flesta som hör av sig tycker att det är en spännande story och att det händer något på varje sida som driver berättelsen framåt. Många hör av sig och vill läsa mer, men tyvärr tar det tid att skriva nästa bok. Jag håller just nu på att researcha inför uppföljaren.

På vilket sätt har du haft nytta av din bakgrund som ingenjör och journalist i ditt skrivande?
– Som författare använder jag ganska korta meningar och försöker beskriva personer och miljöer med några få utvalda detaljer. Jag vill inte tynga ner boken med för mycket miljöbeskrivningar som sänker tempot. Det allra viktigaste för mig är själva berättelsen och att den driver framåt och inte att jag visar allt jag kan om ett visst fenomen eller en miljö som jag har researchat om. Både som ingenjör och journalist gäller det att vaska fram det som är viktigast. När jag skriver ställer jag mig hela tiden frågan ”Vad är det jag vill ha sagt om just det här?” Kan man ta fram det viktigaste, då har man lyckats. Att skriva kort är det absolut svåraste man kan göra.

Var det tanken från början att skriva spänning eller kom det med tiden?
– Jag har provat flera olika genrer innan jag landade i thrillerformatet – allt från fantasy till young adult. Men det blev aldrig tillräckligt bra. Det var något som skavde med karaktärerna, med storyn, med flytet. När jag för två år sedan bestämde mig för thrillerformatet, så stämde plötsligt allt på en gång. Det finns ett driv och en spänning i thrillers som jag gillar. Thrillers är också det jag själv helst läser.

Boken är första delen i en serie. Hur ser framtiden ut? När kommer nästa?
– Jag fortsätter på Rödhake-serien. Den första boken fokuserar mycket på spelet kring Emma Rapp och hennes bror, men i nästa bok är fokus på Anders Rödhake. Hans förflutna inom underrättelsevärlden kommer ikapp honom och han tvingas utföra ett uppdrag han aldrig skulle tackat ja till om det inte är hans enda chans att rädda en närstående. Jag håller på att mejsla fram storyn just nu och planen är att släppa boken i slutet av året.

Hur tacklar du negativ kritik?
– Jag har alltid varit öppen för feedback och jag uppmanar verkligen alla som läser det jag skriver att höra av sig. Det är det också många som gör, vilket är väldigt roligt. Det är samtidigt viktigt att få höra vad alla som läser tycker är bra och mindre bra. Hur ska jag annars veta vad som fungerar? Hittills har jag prickat rätt utifrån den feedback jag fått, men många hör av sig och vill ha mer av vissa saker och mindre av andra. Det är utvecklande för mig som författare, men framför allt väldigt roligt när läsare kontaktar mig.

Slutligen, vilken bok rekommenderar du just precis nu?
– Jag har nyss läst Markus Luttemans Blodmåne, i vilken han lyckas med balansgången att berätta om den smutsiga handeln med bland annat noshörningshorn i Afrika och Asien, men samtidigt också leverera en spännande historia. Man lär sig nåt nytt, samtidigt som man får en bra thriller. Jag försöker också läsa allt av Jo Nesbø, som är en av mina favoriter. Jag har inte läst hans Törst ännu, men den står högt på min läslista.

Intervju: Erica Törnqvist

I dagens intervju får ni möta Erica Törnqvist, författare och egenutgivare. Läs om hennes resa, hennes böcker och vad det egentligen innebär att vara egenutgivare.

Hur började din resa? Vad fick dig att vilja bli författare?
– Idén om att bli författare har nog funnits i ganska många år, jag skrev en del även när jag var barn. Men när jag började gymnasiet försvann det helt och hållet när jag började drömma om en karriär som skådespelare istället. Ändå började jag skriva ganska många små texter, både dikter och historier, när jag var 18 år ungefär. Det började lite mer på allvar strax efter studenten när jag hade sagt upp mig från ett jobb som dörrknackare och därefter hade jobbat på deltid som idrottsledare för barn. På vårterminen 2015 började jag plugga och läste ett par strökurser på universitetet, varefter det blev sommar och jag kom att tänka på allt jag hade skrivit och att jag länge hade haft skrivandet som en trevlig liten hobby. Jag tänkte att ”man kanske ska ta och ge ut en bok?”, och så googlade jag lite olika möjligheter att göra detta. Av någon anledning tog jag mig inte tid att fundera över hur svårt det kan vara att ge ut en bok, jag tänkte bara att jag ville ge ut den på något sätt. Så fick jag upp ögonen för egenutgivning och hittade ett jättebra självpubliceringsförlag som jag använder mig av än idag.

Kan du berätta lite mer om dina böcker?
– De flesta av mina böcker är textsamlingar av olika slag och inom olika teman, varje samling innehåller kanske mellan tio och ett hundratal olika alster. Jag gav ut dem väldigt tätt inpå varandra den första tiden vilket är varför de flesta är ganska tunna. Den tjockaste jag gav ut under det första halvåret är dock ett par hundra sidor lång och består av blogginlägg skrivna under en period av fem år, och när jag började blogga fanns det inte alls på kartan att det skulle bli en bok av den. När jag var inne på mitt andra år som författare bestämde jag mig för att göra antalet utgivningar per år betydligt färre, så att jag ger ut en eller max två böcker om året och satsar mer på arbetet med marknadsföringen till exempel. Jag gav ut min nionde och tionde bok nu i somras.

Du är alltså egenutgivare. Hur fungerar det egentligen?
– Att vara egenutgivare fungerar på det viset att man själv är den som bekostar utgivningen och styr över den. Från början var det så att alla författare var egenutgivare, då skrev man en bok, gick till ett tryckeri och lät trycka upp en upplaga som man sedan fick sälja. Därefter kom de traditionella förlagen. Det var då som krav började ställas på författaren, eftersom det oftast innebär en viss ekonomisk risk att släppa en bok, särskilt när man arbetar som så att man trycker upp en begränsad upplaga och måste försöka få sålt alltihopa för att täcka upp kostnaderna. Men i slutet på 1990-talet kom man på print-on-demand, det vill säga att man trycker exemplaret först när någon beställer det, det här öppnade upp för allt fler att uppfylla sina författardrömmar och göra det på egen hand. Sedan dess har vi egenutgivare praktiskt taget tagit över marknaden, det är betydligt mer populärt att läsa fackböcker av egenutgivare eftersom det brukar vara personer vars bok handlar om något de brinner för.

Vad tror du att du har för fördelar i och med egenutgivning?
– Jag tror det är just det att man har kontrollen själv över sina bokprojekt, för min del har jag varit författare i ungefär två och ett halvt år, men jag har aldrig jobbat med en förläggare förut. Jag har också fått lära mig så mycket om hur det fungerar att ge ut en bok rent praktiskt.

Vad är det svåraste med att vara egenutgivare?
– Om man är ny som egenutgivare så kan nog den här kontrollen vara mer som en svårighet än en möjlighet. Jag blev ganska snabbt van vid att hålla koll på alltsammans själv, men jag kommer ihåg att när jag precis hade givit ut min första bok så var det knappt att jag ville kännas vid att marknadsföra den. Jag ville bara skriva, ge ut och hoppas på att den kanske säljer sig själv så småningom. Men sedan började jag acceptera arbetet mer och mer och idag tycker jag att det känns helt okej, ganska kul till och med! Jag kan faktiskt inte komma på något mer som är svårt med att vara egenutgivare, men som sagt så innebär det en del extraarbete, vilket man får ta på sig från första boken, och då kan det kännas ganska svårt att veta var man ska börja.

Hur ser framtiden ut för dig?
– Jag hoppas ju såklart att det blir många fler böcker och att jag så småningom kan leva på mitt författarskap. Jag älskar att skriva och det är nog ingen tvekan om att jag kommer växa mer och mer för varje år i mitt skrivande.

Intervju: Magic Frigren

Nu är det fredag igen och dags att bjuda på en intervju. Idag kan ni läsa om Magic Frigren, hennes debutroman som kom förra året och hennes planer för framtiden.

Din debutroman kom i somras. Vill du berätta lite mer om den?
– Min roman Transformationen är en fantasyhistoria baserad på verklighetens alkemi. Jag började intressera mig för alkemi för tio år sedan och allteftersom jag gjorde research kring det växte idén till min roman fram. Alkemi är delvis en föregångare till modern kemi som kretsade runt idén att omvandla bly till guld. Men där fanns också en sida av mystik och andlighet. Alkemisterna ville finna sina sanna jag och utveckla sina själar genom laboratoriska processer. De trodde på en inre transformation där alkemisten kunde förfina sin själ och få reda på sanningar om universums gåtor. Tro och magiskt tänkande har alltid fascinerat mig. Jag ville skriva en historia om unga människor som försöker hitta sin plats i tillvaron och som alla har olika inställningar och attityder till det mystiska. Alkemi kändes som en perfekt grund att bygga min historia på. Förutom dessa teman så är Transformationen ett mysterium och en relationshistoria.

Vad har du fått för reaktioner på den?
– Hittills har reaktionerna varit väldigt positiva, vilket jag är väldigt glad för. Transformationen är mycket personlig för mig. Många av mina egna känslor och erfarenheter finns invävda i karaktärerna och de situationer de hamnar i. Jag tror det gör mig lite rädd för kritik. Det finns liksom ingen distans mellan mig och boken. Men samtidigt försöker jag komma över det, för som författare måste man ju ha lite skinn på näsan. Men än så länge är jag lättad över att den möts av mycket fin respons.

Boken släpptes på ditt eget förlag. Hur kom det sig att du startade eget?
– Det började med att jag insåg hur få svenska fantasyböcker som ges ut varje år på de större förlagen och att ännu färre är av debutanter. Men sen har jag insett mer och mer att bokutgivning är något jag vill hålla på med. Förutom mina egna böcker så vill jag ge ut andra och gärna debuterande författare som skriver fantasy / science fiction / magisk realism.

Vad har varit den största utmaningen med att skriva en bok, starta eget bokförlag osv.?
– Största utmaningen med skrivandet av min bok är faktiskt att jag var så ung när jag började. Jag tror aldrig man förändras så mycket som mellan 15-25, vilket har lett till mängder av omskrivningar eftersom min ton och syn på saker har utvecklats. Samtidigt har boken växt med mig vilket är roligt på sitt sätt. Vad det gäller förlag så är det mycket med ekonomi, bokföring, tryckeri… Mycket tekniska saker som jag var tvungen att få koll på. Sen är det såklart en utmaning att nå ut som nytt bokförlag. Hitta kanaler, knyta kontakter och hitta forum där det man ger ut passar och kan synas.

Din bok är starten på en serie. Vad har du för planer framöver?
Transformationen är första delen i en trilogi. Jag arbetar på bok två nu. Jag vågar inte ge ett datum för när den släpps, men förhoppningsvis blir inte väntan alltför lång för de som väntar på tvåan.

Slutligen, vad har du för tips till andra som vill bli författare?
– Läsa mycket och analysera vad man gillar hos andra författare. Titta på uppbyggnaden av historier och fundera över varför de som man gillar är bra. Vad är det som funkar? Inte för att man ska kopiera koncept och upplägg från andra utan snarare för att man ska börja titta på historier som byggen. Det hjälper en att komma in i rätt tänk för att själv väva sin egen historia. Även när man inte gillar en bok, kan man lära sig mycket av att analysera varför. Vad gjorde denna författare som jag själv vill undvika? Förutom det så handlar det om att bara köra. Följa sin inspiration och sin passion dit den leder.