Årets bästa böcker 2020

Eftersom det nu är nytt år är det väl dags att börja sammanfatta det gamla, 2020. Under 2020 läste jag 63 böcker och jag hade tänkt välja ut topp 5 av dessa. Ingen lätt uppgift men jag har gjort mitt bästa. I listan nedan har tre böcker släppts under 2020. Den kursiverade texten är ett utdrag från min recensioner och vill ni läsa mer om böckerna är det bara att klicka på titeln för respektive bok.

De bästa böckerna jag läste 2020 var:

5. Skuggjägaren av Camilla Grebe (2019)
”Alla de moment jag hunnit vänja mig vid när det gäller Grebe finns även i Skuggjägaren, men vi stöter också på en del annat som både förvånar och fascinerar mig. Boken är exempelvis delvis berättad utifrån någon annans perspektiv, någon som berättar sin historia, vilket ökar på bokens spänning ytterligare.”

4. Ödesmark av Stina Jackson (2020)
”Det här var min första bekantskap med författaren Stina Jackson, men definitivt inte min sista. Jag slås direkt av hennes språk och hur bra hon är på att beskriva miljöerna runt omkring, hur hon får stämningen att bli riktigt kuslig och enslig. Vi får en god bild av hur det ser ut där på myren, hur älgtornet tornar upp sig och de fallfärdiga husen. Det är melankoliskt.”

3. Five Feet Apart av Rachael Lippincott (2018)
”När Will dyker upp i Stellas liv ställs allt på sin spets. Det som Stella tror sig ha vetat kanske inte riktigt stämmer, eller? Nya tankar börjar formas och Stella dras till det här obekymrade livet, trots att det kan innebära liv eller död för hennes del. Men hon vill ju bara leva lite..”

2. Spegelmannen av Lars Kepler (2020)
”Joona Linna är såklart tillbaka och denna gången visar han sig lite från en ny sida. Jag upplever honom som mer känslig och att han inte riktigt vet hur han ska hantera sina relationer och det yrke han ägnar sig åt. Det blir på något vis mer mänskligt, men samtidigt har jag gillat honom i i stort sett alla böcker i den här serien. Vi får även återse andra karaktärer som jag har saknat.”

1. Änkorna av Pascal Engman (2020)
”Pascal Engman har den här egenskapen som jag värdesätter högt hos författare – att dra in mig i historien och få mig att bli än mer intresserad av temat. När jag läste hans ”Eldslandet” blev jag exempelvis väldigt nyfiken på organhandel och i det här fallet har jag googlat och sökt information på andra sätt om IS och terrorismen. Det gör mig kunskapstörstig och det är få författare som har samma egenskap.”

Pascal Engman: ”Varje gång jag går på Drottninggatan ser jag mig fortfarande om.”

För några år sedan lämnade Pascal Engman journalistiken och gav sig in i författaryrket. Debuten ”Patrioterna” släpptes 2017 och sedan dess har han hunnit skriva flera delar i en serie om polisen Vanessa Frank. Igår släpptes den tredje boken i serien, ”Änkorna”.

Vad är det med Vanessa som fascinerar och underhåller? Varför kan vi inte vara utan henne?
– Jag tror det är att hon är oberäknelig. Det är hon för mig, som ändå skapat henne. Och hon är en person som vill göra gott, och dessutom har den goda smaken att ofta tveka och ifrågasätta sig själv.
– Jag hoppas att ”Änkorna” är min bästa bok hittills. De få som läst säger nästan alla att ”Änkorna” är bäst. Jag hoppas att de har rätt och att läsarna håller med dem. Det vore inte mer än rimligt, eftersom en författare rimligtvis borde bli bättre för varje bok. Man lär sig så mycket. Varje gång man skriver. En sak är i alla fall säker: jag har aldrig ansträngt mig så mycket som jag gjort med ”Änkorna”. Det är en bok jag, faktiskt, är stolt över.

Vanessa är en komplex karaktär men frågan är hur mycket man kan laborera med gränserna när det kommer till någon som både har en tuff och en mjuk sida.
– Det är nog viktigt att vara konsekvent med vilka människor hon är tuff och mjuk mot. Jag skulle säga att Vanessa oftast är snäll mot de människor som hon finner udda och godhjärtade. Och hård mot de som inte är elaka eller jäklas med andra. Där kompromissar hon inte.

När jag frågar om ämnet terrorism och varför Pascal valt att skriva en bok om det berättar han:
– Varje gång jag går på Drottninggatan ser jag mig fortfarande om. Jag tillhör en generation som vuxit upp med hotet från den islamistiska terrorismen och jag har påverkats starkt av det besinningslösa dödandet. Jag ville sätta mig in i hur människor, som är uppvuxna mitt ibland oss, kan avsky oss så mycket att de vill döda oss.
– Jag hoppas inte att människor påverkas negativt av det jag skriver. Däremot tycker jag att man ska vara medveten om att ungefär 150 människor som åkt ner till IS så kallade Kalifat nu befinner sig i Sverige. Flera tusen människor sympatiserar med IS mördarideologi. De avskyr oss och vårt sätt att leva. Säpo anser dem vara ett stort hot. Med all rätt, tyvärr.

I en intervju jag gjorde med Pascal för drygt två år sedan berättade han att han tyckte det var roligare att skriva om kvinnor för att han själv är man.
– Det håller jag fast vid än idag, i alla fall än så länge. Jag vet nog inget som är så roligt som att skriva Vanessa-kapitlen. Det går så otroligt snabbt, jag behöver knappt planera vad jag ska skriva när det gäller henne. Men det är väl också för att hon varit med mig i snart tre år.
– Jag har redan börjat, smått, på nästa bok i serien. Jag skriver ner ritningen över berättelsen och intervjuar en massa människor. Arbetstiteln är ”Kokain” och den ska handla om gängkrigen i Stockholm.

Pascal har rötter i Chile och har, inför varje bok i Vanessa-serien, åkt dit för att skriva. Han har tidigare berättat att han känner sig rofull och lugn när han är på plats i Chile, vilket har gjort att han har skrivit sina böcker där. Även denna gång ser det ut att bli Chile.
– Jag tror och hoppas att det blir Chile. Enligt min kalender ska jag åka dit först i november, för att ge intervjuer inför lanseringen av ”Eldslandet”, och sen ska jag dit i december tillsammans med Linnea för att skriva ”Kokain”. Men vi får se om det blir något. Allt känns väldigt osäkert just nu.

Pascal berättar också om lösa planer för framtiden, eventuellt en annan serie med en manlig huvudroll.
– Kanske år 2021. Vi får se!

Om ni vill läsa min recension av ”Änkorna” hittar ni den här.

Foto: Alexander Donka