Ödesmark av Stina Jackson

Vårvintern håller sitt grepp om Ödesmark, den lilla byn utanför Arvidsjaur. Flera av gårdarna är övergivna, lämnade åt ett långsamt förfall. I ett av husen bor Liv med sin gamla pappa Vidar och tonårssonen Simon. De utgör en säregen familj, Liv känner grannarnas blickar, på samma sätt som hon känner kundernas stirrande när hon jobbar kvällsskift på bensinmacken. Alla tycks fråga sig varför Liv har stannat med sin pappa, vad som håller henne kvar i detta bortglömda hörn av Lappland. Människor pratar om Vidars förmögenhet, om hur rik han borde vara efter alla sina skogsaffärer och vilket lätt villebråd familjen är …

Det här var min första bekantskap med författaren Stina Jackson, men definitivt inte min sista. Jag slås direkt av hennes språk och hur bra hon är på att beskriva miljöerna runt omkring, hur hon får stämningen att bli riktigt kuslig och enslig. Vi får en god bild av hur det ser ut där på myren, hur älgtornet tornar upp sig och de fallfärdiga husen. Det är melankoliskt.

Författaren berättar en historia i dåtid och en i nutid. I dåtid benämns huvudpersonen som ”flickan”, men ganska snabbt förstår man vem det är. I nutid får vi följa Liv Björnlund som av olika anledningar har fastnat i Ödesmark. Liv är en komplex karaktär, och det är även hennes far och de andra som bor i byn. De har alla har någon form av bagage och familjen Björnlund håller sig mest för sig själva. Vi får även följa Liam och hans demoner. Han har mycket planer för sig och sin dotter, men samtidigt är han väldigt vilsen och låter sig ledas lite för mycket av sin bror. Flera av karaktärerna har i alla fall något man fastnar för och jag skulle gärna ha velat gräva ännu djupare i deras bakgrund, få veta mer ändå.

Stundtals var boken lite väl långsam men å andra sidan passar det bokens innehåll. Det är väl förmodligen det som delvis gör att det blir en sådan stämning som jag upplever när jag läser. Om det hade gått snabbare hade man inte kunnat tänka efter på samma sätt, ta in miljöbeskrivningarna och så vidare.

Som sagt, detta var verkligen inte min sista bekantskap med Stina Jackson och jag ska försöka att inom kort ge mig på hennes debutroman Silvervägen. Därefter ska det bli oerhört spännande att se vad den här författaren kan hitta på. Riktigt bra!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Stina Jackson
Utgivningsår: 2020
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 16 juli 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Lottens Bokblogg | Zellys Bokhylla | Boklusens Bokblogg | Bokbesatt | Lenas böcker och annat

Intervju: Stina Jackson

Stina Jackson heter författaren bakom Silvervägen, som bland annat fick pris för årets bästa kriminalroman 2018. Nu är hon aktuell med Ödesmark, som släpptes i butik i början av april.
Ödesmark är en berättelse som utspelar sig i trakterna kring Arvidsjaur där min farmor bor. Den handlar om Liv, en trettionånting kvinna, som bor i en liten by med sin åldrande far och sin tonårsson. De utgör en säregen liten familj som har många ögon på sig eftersom att fadern sitter på en beryktad förmögenhet.

Stina berättar att det hon ville utforska med den här boken var saker som rötter och familjeband. Bundenheten till en plats.
– Jag ville skriva om någon som blivit kvar, kanske för att jag själv är en sådan person som lämnat. Jag har funderat mycket kring vad det är som håller oss kvar, vad som rotar oss, och sen har jag givetvis dragit det till sin spets lite i den här berättelsen.

Reaktionerna har, även denna gång, varit mycket positiva.
– Det känns fantastiskt roligt. Jag var väldigt nervös inför boksläppet, och nu när boken är ute är jag bara glad och tacksam att den hittat sina läsare.

Att ha skrivit en debut som Silvervägen, som fick ta emot flera priser, kan såklart vara väldigt stressande och ångestladdat. Stina berättar att hon tampades en del med ångest medan hon skrev Ödesmark, men att det kanske mer berodde på hennes egen inre kritiker än allt det yttre. Förhoppningen var att läsare som tyckte om Silvervägen även skulle känna sig i Ödesmark.

Stina är uppvuxen i Skellefteå men bor sedan ett tag tillbaka i Denver, USA, efter att hon hade träffat kärleken i en amerikan. De började med ett långdistansförhållande innan Stina tog steget och flyttade till USA. Att skriva om Norrland när man bor på andra sidan i världen fungerar dock väldigt bra, enligt henne själv.
– Det är något med distansen som gör mycket för skrivandet. Längtan är en stor drivkraft för mig, och hela min familj bor ju kvar, så Västerbotten kommer alltid att vara hemma. Jag tror ju att platsen är lika viktig som människorna vi har omkring oss när vi växer upp, den sätter sina spår. Den lever kvar i oss. Och därför faller det sig naturligt att återvända, även om man lämnat. Speciellt om platsen sjunger så starkt i en.

Innan Stina tog steget och blev författare studerade hon till jurist. Hon trivdes dock inte med utbildningen och tyckte att det var ett väldigt hårt klimat. Stina har alltid skrivit men det var först när hon hade misslyckats med annat som hon vågade satsa fullt ut på författardrömmen. När det kommer till författarförebilder pratar hon bland annat om svenskar som Selma Lagerlöf och Lina Wolff men även Louise Erdrich och Faulkner hör till skaran hon ofta återkommer till.
– En bok jag skulle vilja tipsa om just nu är faktiskt Jackie av Anne Swärd som jag läste alldeles nyligen. Det är en oerhört mörk och hypnotisk berättelse om att vara fångad i en destruktiv kärleksrelation. En roman som verkligen kröp under huden och som jag fortfarande går omkring och grubblar på.

Foto: Stefan Tell