Välkommen till Evigheten av Camilla Grebe

Lykke Andersen – redaktör, författarhustru, tonårsmamma och, enligt omgivningen, inte ett spår våldsam – står anklagad för mord. Vad har hänt på familjens idylliska gård? Har det att göra med det som skedde där åtta år tidigare? Och varför vägrar Lykke att tala med någon annan än kriminalkommissarie Manfred Olsson?

Camilla Grebe hör till det absoluta toppskiktet i Sverige när det kommer till deckare, enligt mig, så när jag såg att en ny bok var på gång kunde jag knappt bärga mig. Jag har bara läst den här serien av författaren men jag tycker att alla böcker i serien har hållit en hög kvalitet och det gör mig i sin tur nyfiken på hennes tidigare böcker.

I den här boken blir vi som läsare mer eller mindre inkastade i Lykke Andersens liv. Det är en stark start och vi får sedan bit för bit ta del av historien kring hur hon hamnade där hon hamnade. Boken är uppdelad på då- och nutid och genom det får vi veta mer om vad som hände för ett par år sedan men även vad som har hänt i nuet. Det handlar mycket om vad som händer innanför den putsade fasaden och man ställer sig frågan om allt verkligen är vad det ser ut att vara.

Boken är spännande och det är intressant att följa med i nystandet av fallen. Vi får även en inblick i förlagsvärlden, vilket jag alltid uppskattar. Böcker som delvis handlar om böcker kan väl aldrig bli fel? Dessutom ges lite utrymme för mysteriet med det slutna rummet, kanske en blinkning till den klassiska kriminalromanen.

Böckerna i serien är fristående men vi möter samma huvudkaraktärer. Här är det Manfred Olsson som får avbryta sin semester för att Lykke Andersen efterfrågat just honom. Vi får en liten bit av hans privatliv och vad som har hänt sedan sist men fokuset ligger ändå på fallet.

Eftersom böckerna är fristående kan ni börja med den här men jag rekommenderar hela serien varmt. Camilla Grebe fortsätter att imponera på mig!

Tack till Wahlström & Widstrand för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Camilla Grebe
Serie: Flickorna och mörkret #6
Utgivningsår: 2022
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 27 mars 2022
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare lästa böcker i serien:
– Älskaren från huvudkontoret (Flickorna och mörkret #1)
– 
Husdjuret (Flickorna och mörkret #2)
– Dvalan (Flickorna och mörkret #3)
– Skuggjägaren (Flickorna och mörkret #4)
Alla ljuger (Flickorna och mörkret #5)

Andra som bloggat om boken:
Och dagarna går… | Bokprataren

Polcirkeln av Liza Marklund

Fem tonårsflickor i den lilla staden Stenträsk i Norrbotten träffas en gång i månaden för att diskutera litteratur. En av dem försvinner spårlöst sommaren 1980.

Fyrtio år senare hittas hon, mördad. Julen 2020 återförenas de fyra kvinnorna i bokcirkeln, som de kallade för Polcirkeln, för första gången efter kamratens försvinnande. Det står snart klart att något i flickornas relationer utlöste det våldsamma brottet. Frågan är vad, och vad som drev dem då och vilka konsekvenser det fick.

Liza Marklund är en av de författare som varit med mig länge och när jag såg att hon skulle släppa en ny deckare kunde jag givetvis inte hålla fingrarna borta.

Jag upplever bokens inledning som ganska långsam men jag uppskattar det eftersom vi då får en känsla för karaktärerna, det blir mer stämningsfullt och som läsare får jag en chans att bygga upp miljön i och runt Stenträsk för mitt inre. Jag gillar det faktum att handlingen kretsar kring en och samma grupp och att de dessutom har en bokcirkel tillsammans. Det är en sådan liten detalj som lockar mig.

Jag gillar vanligtvis kriminalromaner med högt tempo, spänning och en stor portion råhet. Det uppnår inte den här boken och jag hade önskat mer av Marklund. Jag känner aldrig riktigt den där spänningen men jag upplevde ändå att boken var underhållande och välskriven. Karaktärerna känns levande och intressanta och jag gillar att få återblickar till 1980 med jämna mellanrum.

Det här ska bli en trilogi och även om den här boken kanske inte levde upp riktigt till förväntningarna ser jag ändå fram emot att läsa kommande böcker.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Liza Marklund
Serie: Stenträsktrilogin #1
Utgivningsår: 2021
Förlag: Piratförlaget
Utläst: 2 januari 2022
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Barnboksbloggen | Mias bokhörna | Hanneles bokparadis | Hyllan

Död för dig av Mikaela Bley

Caroline och Gustav är paret som lever det perfekta livet. Den blonda överklasstjejen från Djursholm i Stockholm som blivit hyllad skådespelare och gift sig med sitt livs kärlek, den geniförklarade och framgångsrika entreprenören som vuxit upp under enkla förhållanden i Rosengård i Malmö. Caroline och Gustav har allt de någonsin drömt om – familj, lycka, framgång, pengar, ett stort socialt nätverk och många som följer deras drömliv i sociala medier. Men vad skulle hända om de berövades allt?

En varm dag i början av augusti försvinner den gravida Caroline tillsammans med parets två små döttrar spårlöst från deras exklusiva strandvilla i Malmö. Omständigheterna kring försvinnandet förbryllar polisen som inleder en brottsutredning. Ett massivt sökpådrag drar igång under ledning av Henrik Hedin och Leia Kaplan, två av Sveriges främsta brottsutredare.

Snart står det klart att inget är vad det synes vara – det blir en kamp mot klockan där insatserna blir allt högre och överraskningarna blir fler och fler.

Jag har tidigare läst en bok av Mikaela Bley och jag vill minnas att den var helt okej. När jag såg att den här skulle komma och att det var början på en ny serie blev jag genast nyfiken. Serierna hör inte ihop alls men däremot figurerar karaktären Ellen Tamm från de tidigare böckerna även i denna, vilket är ett lite roligt inslag.

Boken handlar i första hand om försvunna Caroline, hennes man Gustav och deras barn. Jag får ingen riktig känsla för någon av dem utan de flyter mest på ytan. I det här fallet tycker jag dock att det bidrar till berättelsens mystik och spänning. Lite känslan av att du aldrig riktigt kan vara säker. Vi får under berättelsens gång möta flera som befinner sig i familjens närhet men även där är det svårt att sätta fingret på om de är goda eller onda och vad som egentligen har hänt. Utredarna Henrik och Leia träffas först under lite speciella omständigheter och får kämpa en del med sin yrkesmässiga relation. Henrik har ett spännande förflutet och jag hoppas få lära känna dem mer båda två i kommande böcker.

Förutom spänningen i boken gillade jag också alla vändningar som förekom. När jag väl trodde att jag hade ”löst” det kom en vändning och allt ställdes på ända. Det gjorde att historien flöt på väldigt snabbt och att jag hade svårt att lägga ifrån mig boken.

Jag tycker att ”Död för dig” är en väldigt bra och spännande start på en ny serie. Jag ser fram emot att läsa mer om The Killer!

Tack till Norstedts för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Mikaela Bley
Serie: The Killer #1
Utgivningsår: 2021
Förlag: Norstedts
Utläst: 3 november 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Bokprataren |

Återträffen av Guillaume Musso

En högstatusskola utanför Antibes täckt av snö
Tre vänner sammanlänkade av en tragisk hemlighet
En ung kvinna som uppslukad av natten

Franska rivieran, vintern 1992
En iskall natt, när hela skolområdet förlamats av en snöstorm, rymmer nittonåriga Vinca Rockwell med filosofiläraren som hon har ett hemligt förhållande med.
Ingen kommer någonsin att se dem igen.

Franska rivieran, våren 2017
Fanny, Thomas och Maxime Vincas bästa vänner och en gång oskiljaktiga har inte pratat med varandra sedan de slutade skolan, där det nu anordnas en återträff. För tjugofem år sedan murade de in ett lik i skolans idrottshall, den som nu ska rivas för att ge plats åt en ny byggnad.
Inget kan längre hindra sanningen från att komma fram.

Guillaume Musso har snabbt seglat upp på listan över favoritförfattare för min del. Jag har läst alla böcker som blivit översatta till svenska och de har alla varit spännande, fartfyllda och oförutsägbara och så är även denna.

Boken har två olika tidslinjer, den ena 1992 då alla saker händer och Vinca försvinner spårlöst. Den andra är 2017 när de forna klasskompisarna samlas igen och allt verkar komma upp till ytan. Jag uppskattar detta, och tycker att det höjer spänningen mycket när vi hela tiden får ledtrådar till vad som har hänt. Något annat jag uppskattar mycket är alla dessa vändningar för berättelsen blir aldrig förutsägbar. Det händer något nytt hela tiden och precis när man tror att man har kommit på hur det slutar, kommer något helt annat och ställer det på ända. Genom att läsa om karaktärerna i dåtid får vi också en bättre uppfattning om dem och får ett hum om varför de beter sig som de gör. Det ger ett djup.

Jag tycker att Musso skriver på ett sätt som förhöjer stämningen och spänningen, som gör att man har svårt att lägga ifrån sig boken. Han vet precis när han ska slänga in en cliffhanger och när det är dags för något nytt. Det är inte alltid helt trovärdigt men på något vis gör det inget för man slukas upp av historien. Har ni ännu inte läst något av Guillaume Musso rekommenderar jag hans böcker varmt och ser verkligen fram emot nästa bok som ser ut att komma redan i vår.

Tack till Bokförlaget Nona för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Guillaume Musso
Utgivningsår: 2021
Förlag: Bokförlaget Nona
Utläst: 24 oktober 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Marias Bokhylla | Idas Recensioner | Mysterierna… |

Skamvrån av Sofie Sarenbrant

En flicka lägger sig på en spårvagnsräls i Bromma och sluter ögonen. I en annan del av Sverige hamnar en man i en djup grav i skogen. Ingen av deras nära och kära känner till den annalkande katastrofen. Kommer deras liv gå att rädda?

De två drabbade är inte bekanta, men har något livsavgörande gemensamt. Nu är det upp till kriminalinspektör Emma Sköld att hitta sambandet innan det är för sent. Fallet tar oväntade vändningar och blir mer personligt och skrämmande än hon kunde ana.

Det var ju inte alls länge sedan jag läste ”Syndabocken” men jag gav mig ganska direkt på den här och det är jag glad att jag gjorde.

Sofie Sarenbrant är inte rädd för att lyfta svåra och aktuella ämnen och här handlar det om psykisk ohälsa och även psykisk ohälsa hos barn och ungdomar. I dagens läge är detta vanligt men samtidigt är det fortfarande något som man ska hålla tyst om. Jag tycker att Sarenbrant har skildrat detta på ett trovärdigt sätt och karaktären Julia känns äkta. Jag kan absolut tänka mig att många barn i den här åldern känner på det sättet och det är mycket press och ren mobbing genom bland annat sociala medier nu för tiden.

Vi möter inte bara Julia, utan såklart även Emma som har fått en ny partner i Krille. Nyllet är hemma föräldraledig med hans och Emmas dotter Elli, men är både avundsjuk och svartsjuk. Relationen mellan Emma och Krille utvecklas under berättelsens gång och de delar en hel del med varandra. Det gör lite ont i mig när Emma och Nyllet är på så olika våglängder, då jag tycker de verkar så fina tillsammans. Nu har de dessutom ett barn gemensamt men man kan ju inte rå för sina känslor.

Jag kan tycka att det är lite märkligt att Emma får utreda försvinnandet av sin egen systerdotter, men det kanske är så det fungerar. När det handlar om en tillräckligt bra polis kanske det inte finns några riktlinjer, jag vet inte.

I kommande bok hoppas jag få reda på vad som hände med Julia, och framför allt med Liv. Vi lämnades med en riktig cliffhanger, så det lär inte dröja särskilt länge innan jag plockar upp nästa bok i serien. Och på tal om cliffhanger, vad vill Madeleine?

Mitt betyg: 4/5

Författare: Sofie Sarenbrant
Serie: Emma Sköld #7
Utgivningsår: 2019
Förlag: Bookmark Förlag
Utläst: 10 februari 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
– Vila i frid (Emma Sköld #1)
– Andra andningen (Emma Sköld #2)
– Visning pågår (Emma Sköld #3)
– Avdelning 73 (Emma Sköld #4)
Tiggaren (Emma Sköld #5)
– Syndabocken (Emma Sköld #6)

Andra som bloggat om boken:
Johannas Deckarhörna | Barnboksbloggen | Bokraden | Bims Blogg | Bokugglor

Julkalendern 2020 – Lucka 22

I dagens lucka är temat spänning och krim. Lind & Co sponsrar nämligen med ett exemplar av ”Rotvälta” av Tove Alsterdal samt ett exemplar av ”Kalla spår” av Matt Goldman.

Om ”Rotvälta”:
Olof var bara fjorton år när han erkände mordet på en tonårsflicka, Lina Stavred. Tjugotre år senare svänger han av E4:an i Ångermanland, in på småvägarna som leder till hans barndomshem. I duschen hittar han sin pappa död, mördad med en jaktkniv.

Polisen Eira Sjödin har just återvänt till uppväxtens Kramfors, för att finnas till hands för sin mamma. I undersökningen av mordet på Olofs far kommer hon allt närmare sitt eget liv. Eira var nio år när Lina mördades. Olof var pojken i hennes mardrömmar.

Om ”Kalla spår”:
Det är vinter i Minnesota: kallt, blåsigt och ohyggligt mycket snö. Privatdetektiven och före detta polismannen Nils Shapiro ägnar större delen av sin vakna tid åt att jobba, respektive försöka komma över sitt havererade äktenskap. En dag hör den före detta poliskollegan Anders Ellegaard av sig och ber om hjälp. En kvinna har hittats mördad i sitt hem och hennes kropp är täckt av innehållet från hundratals dammsugarpåsar, vilket effektivt omintetgör polisens möjligheter att säkra spår efter förövaren. Kanske är det här det perfekta mordet?

Polisutredningen går trögt. Nils Shapiro gräver sig envetet allt djupare ner i fallet, med hjälp av lika mycket skarpsinne som cynism. Men när han börjar få fram information om offrets bakgrund dyker plötsligt FBI upp och kräver att han omedelbart avslutar sitt uppdrag.

Shapiro och Ellegaard tvingas nu gå helt utanför alla officiella kanaler, vilket inte bara gör det hela svårare, utan också mycket farligare. Vad är det egentligen som har hänt – och varför lägger sig FBI i utredningen?

Tävlingsregler
– Vad är det viktigaste på julbordet enligt dig? Motivera kort ditt svar i en kommentar till det här inlägget och glöm ej att ange en giltig e-postadress.

Tävlingen avslutas ikväll 23.59.

TÄVLINGEN ÄR AVSLUTAD! GRATTIS ANNA!

Pascal Engman: ”Varje gång jag går på Drottninggatan ser jag mig fortfarande om.”

För några år sedan lämnade Pascal Engman journalistiken och gav sig in i författaryrket. Debuten ”Patrioterna” släpptes 2017 och sedan dess har han hunnit skriva flera delar i en serie om polisen Vanessa Frank. Igår släpptes den tredje boken i serien, ”Änkorna”.

Vad är det med Vanessa som fascinerar och underhåller? Varför kan vi inte vara utan henne?
– Jag tror det är att hon är oberäknelig. Det är hon för mig, som ändå skapat henne. Och hon är en person som vill göra gott, och dessutom har den goda smaken att ofta tveka och ifrågasätta sig själv.
– Jag hoppas att ”Änkorna” är min bästa bok hittills. De få som läst säger nästan alla att ”Änkorna” är bäst. Jag hoppas att de har rätt och att läsarna håller med dem. Det vore inte mer än rimligt, eftersom en författare rimligtvis borde bli bättre för varje bok. Man lär sig så mycket. Varje gång man skriver. En sak är i alla fall säker: jag har aldrig ansträngt mig så mycket som jag gjort med ”Änkorna”. Det är en bok jag, faktiskt, är stolt över.

Vanessa är en komplex karaktär men frågan är hur mycket man kan laborera med gränserna när det kommer till någon som både har en tuff och en mjuk sida.
– Det är nog viktigt att vara konsekvent med vilka människor hon är tuff och mjuk mot. Jag skulle säga att Vanessa oftast är snäll mot de människor som hon finner udda och godhjärtade. Och hård mot de som inte är elaka eller jäklas med andra. Där kompromissar hon inte.

När jag frågar om ämnet terrorism och varför Pascal valt att skriva en bok om det berättar han:
– Varje gång jag går på Drottninggatan ser jag mig fortfarande om. Jag tillhör en generation som vuxit upp med hotet från den islamistiska terrorismen och jag har påverkats starkt av det besinningslösa dödandet. Jag ville sätta mig in i hur människor, som är uppvuxna mitt ibland oss, kan avsky oss så mycket att de vill döda oss.
– Jag hoppas inte att människor påverkas negativt av det jag skriver. Däremot tycker jag att man ska vara medveten om att ungefär 150 människor som åkt ner till IS så kallade Kalifat nu befinner sig i Sverige. Flera tusen människor sympatiserar med IS mördarideologi. De avskyr oss och vårt sätt att leva. Säpo anser dem vara ett stort hot. Med all rätt, tyvärr.

I en intervju jag gjorde med Pascal för drygt två år sedan berättade han att han tyckte det var roligare att skriva om kvinnor för att han själv är man.
– Det håller jag fast vid än idag, i alla fall än så länge. Jag vet nog inget som är så roligt som att skriva Vanessa-kapitlen. Det går så otroligt snabbt, jag behöver knappt planera vad jag ska skriva när det gäller henne. Men det är väl också för att hon varit med mig i snart tre år.
– Jag har redan börjat, smått, på nästa bok i serien. Jag skriver ner ritningen över berättelsen och intervjuar en massa människor. Arbetstiteln är ”Kokain” och den ska handla om gängkrigen i Stockholm.

Pascal har rötter i Chile och har, inför varje bok i Vanessa-serien, åkt dit för att skriva. Han har tidigare berättat att han känner sig rofull och lugn när han är på plats i Chile, vilket har gjort att han har skrivit sina böcker där. Även denna gång ser det ut att bli Chile.
– Jag tror och hoppas att det blir Chile. Enligt min kalender ska jag åka dit först i november, för att ge intervjuer inför lanseringen av ”Eldslandet”, och sen ska jag dit i december tillsammans med Linnea för att skriva ”Kokain”. Men vi får se om det blir något. Allt känns väldigt osäkert just nu.

Pascal berättar också om lösa planer för framtiden, eventuellt en annan serie med en manlig huvudroll.
– Kanske år 2021. Vi får se!

Om ni vill läsa min recension av ”Änkorna” hittar ni den här.

Foto: Alexander Donka

Änkorna av Pascal Engman

En manlig polis hittas mördad på Gärdet och bara minuter från brottsplatsen upptäcks ytterligare ett offer, en ung kvinna av okänd identitet. Dubbelmordet leder polisinspektör Vanessa Frank in på en snårig utredning – som visar sig bli mer personlig än hon någonsin kunnat ana. När spåren allteftersom börjar peka mot IS är skräcken ett faktum.

Samhällets rädsla för terrorbrott ökar samtidigt som terrornätverken blir bättre på att verka i det dolda. Och när sorgens förmåga att föra samman människor omvandlas till en effektiv drivkraft att hämnas, kan konsekvenserna bli förödande.

Änkorna” har, precis som Engmans tidigare böcker, korta men intensiva kapitel. Det är ett högt tempo och det händer mycket, vilket gör att läsandet går snabbt.

Vanessa Frank är vår huvudkaraktär även i denna boken och som jag säkert har nämnt tidigare är hon en komplex karaktär med ett mjukt inre och en stentuff yta. I den här boken kommer vi henne ännu närmre, framför allt genom känslorna kring Natasja. Det är omöjligt att inte tycka om henne och jag vill bara ha mer. Författaren har fångat tankar och beteenden som vi tänker eller gör varje dag, men som vi inte riktigt tänker på, och det märks att han har gjort sin research. Det är trovärdigt. Vi får i berättelsen möta en hel del karaktärer och vi har även flera olika spår men mot slutet vävs allt samman väldigt snyggt.

Pascal Engman har den här egenskapen som jag värdesätter högt hos författare – att dra in mig i historien och få mig att bli än mer intresserad av temat. När jag läste hans ”Eldslandet” blev jag exempelvis väldigt nyfiken på organhandel och i det här fallet har jag googlat och sökt information på andra sätt om IS och terrorismen. Det gör mig kunskapstörstig och det är få författare som har samma egenskap.

Änkorna” är absolut Pascals bästa bok hittills och hela serien om Vanessa är så läsvärd! Jag trodde först att detta var slutet på en trilogi men jag är så glad att serien fortsätter och att jag kommer få läsa ännu mer om Vanessa och de andra. Jag kan inte nog rekommendera dessa böcker om man gillar actionpackade, snabblästa böcker om intressanta och mycket viktiga teman.

Tack till författaren för att jag fick möjlighet att förhandsläsa!

Mitt betyg: 5/5

Författare: Pascal Engman
Serie: Vanessa Frank #3
Utgivningsår: 2020
Förlag: Bookmark Förlag
Utläst: 18 juni 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
Eldslandet (Vanessa Frank #1)
Råttkungen (Vanessa Frank #2)

Andra som bloggat om boken:

Beatrice av Lina Bengtsdotter

VARNING FÖR SPOILERS OM  MAN EJ HAR LÄST TIDIGARE DELAR!

Kriminalinspektör Charlie Lager brottas med sina personliga demoner när hon kallas till Karlstad där en nio månaders flicka försvunnit. Föräldrarna är i chock och medierna rapporterar högljutt om det resultatlösa sökandet. Lovande spår förvandlas till återvändsgränder och Charlie får en känsla av att ingen vill berätta hela sanningen om den försvunna Beatrice. För varje timma som går blir chanserna att hitta det lilla barnet vid liv allt mindre och Charlie tvingas pressa sig själv och omgivningen till det yttersta.

Lina Bengtsdotters debut Annabelle vann pris för årets deckardebut och imponerade även på mig. Såpass att förväntningarna för bok två i serien, Francesca, var ganska höga. Jag tyckte inte att boken kom upp till samma nivå som dess föregångare, även om den fortfarande var bra. Nu har jag alltså läst tredje delen i serien, Beatrice, och ska försöka bena ut vad jag tycker om boken.

Vi får återigen möta Charlie Lager, den utåt sett tuffa polisen med en väldigt snårig bakgrund. Vi har sett typen förut men samtidigt är det något med Charlie som lockar och står ut. Kanske att hon är självständig och tuff samtidigt som hon ändå inte är kaxig? Hon och Pascal Engmans Vanessa Frank påminner faktiskt lite om varandra och även Vanessa är en karaktär som jag har fastnat för. I den här boken får vi ytterligare några inblickar i Charlies tidigare liv. Vi får också se hur hennes ångest eskalerat sedan föregående bok och för mig är det ofattbart att hon inte har blivit tvungen att rycka upp sig. Att få en total black out och dagen efter leka polis känns ju sådär tryggt. Anders har vi ju träffat på tidigare men denna gången får han bara vara med en väldigt kort stund, för att ersättas av Greger. Om man vet hur Charlie fungerar kan man lista ut lite hur det hela slutar.

Jag kände nästan kalla kårar direkt inför Beatrice föräldrar, och även deras vänner. Det var något som inte stämde och det märktes så tydligt redan från början. Att ett barn försvinner är verkligen den största mardrömmen man kan tänka sig, åtminstone om man är förälder, men dessa verkade lite för likgiltiga och lite för hemlighetsfulla. Jag kan riktigt känna frustrationen hos Charlie och hennes kollegor när de gång på gång får åka tillbaka för att ställa föräldrarna mot väggen. Att yta ska ha så stor betydelse är sorgligt, rent ut sagt.

Sidohistorien om Sara och Lo Moon är intressant, och särskilt när man får läsa mer historia bakom Rödminnet. Tjejerna hittar bland annat gamla brev som så småningom leder till något nytt. Jag tycker att författaren har skildrat detta på ett väldigt bra sätt och jag känner absolut igen jargongen mellan tonårstjejer. De vill inte berätta vad de innerst inne tänker utan ljuger de vuxna rakt upp i ansiktet för att sedan dela med sig till sina vänner. Det känns trovärdigt.

Sammanfattningsvis tycker jag väldigt bra om Beatrice. Det är en bok med driv, spännande och frustrerande polisarbete, mycket tankar och känslor samt en huvudkaraktär som engagerar mig. Boken känns också aktuell i och med temat ytlighet och privilegierade människor. Vad är man villig att betala för att få sitt barn tillbaka? Och vad är egentligen det värsta som kan hända om man avslöjar att man inte är 100% perfekt?

Tack till Forum Bokförlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Lina Bengtsdotter
Serie: Gullspångserien #3
Utgivningsår: 2020
Förlag: Forum Bokförlag
Utläst: 28 juni 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
Annabelle (Gullspångserien #1)
Francesca (Gullspångserien #2)

Andra som bloggat om boken:

Intervju: Stina Jackson

Stina Jackson heter författaren bakom Silvervägen, som bland annat fick pris för årets bästa kriminalroman 2018. Nu är hon aktuell med Ödesmark, som släpptes i butik i början av april.
Ödesmark är en berättelse som utspelar sig i trakterna kring Arvidsjaur där min farmor bor. Den handlar om Liv, en trettionånting kvinna, som bor i en liten by med sin åldrande far och sin tonårsson. De utgör en säregen liten familj som har många ögon på sig eftersom att fadern sitter på en beryktad förmögenhet.

Stina berättar att det hon ville utforska med den här boken var saker som rötter och familjeband. Bundenheten till en plats.
– Jag ville skriva om någon som blivit kvar, kanske för att jag själv är en sådan person som lämnat. Jag har funderat mycket kring vad det är som håller oss kvar, vad som rotar oss, och sen har jag givetvis dragit det till sin spets lite i den här berättelsen.

Reaktionerna har, även denna gång, varit mycket positiva.
– Det känns fantastiskt roligt. Jag var väldigt nervös inför boksläppet, och nu när boken är ute är jag bara glad och tacksam att den hittat sina läsare.

Att ha skrivit en debut som Silvervägen, som fick ta emot flera priser, kan såklart vara väldigt stressande och ångestladdat. Stina berättar att hon tampades en del med ångest medan hon skrev Ödesmark, men att det kanske mer berodde på hennes egen inre kritiker än allt det yttre. Förhoppningen var att läsare som tyckte om Silvervägen även skulle känna sig i Ödesmark.

Stina är uppvuxen i Skellefteå men bor sedan ett tag tillbaka i Denver, USA, efter att hon hade träffat kärleken i en amerikan. De började med ett långdistansförhållande innan Stina tog steget och flyttade till USA. Att skriva om Norrland när man bor på andra sidan i världen fungerar dock väldigt bra, enligt henne själv.
– Det är något med distansen som gör mycket för skrivandet. Längtan är en stor drivkraft för mig, och hela min familj bor ju kvar, så Västerbotten kommer alltid att vara hemma. Jag tror ju att platsen är lika viktig som människorna vi har omkring oss när vi växer upp, den sätter sina spår. Den lever kvar i oss. Och därför faller det sig naturligt att återvända, även om man lämnat. Speciellt om platsen sjunger så starkt i en.

Innan Stina tog steget och blev författare studerade hon till jurist. Hon trivdes dock inte med utbildningen och tyckte att det var ett väldigt hårt klimat. Stina har alltid skrivit men det var först när hon hade misslyckats med annat som hon vågade satsa fullt ut på författardrömmen. När det kommer till författarförebilder pratar hon bland annat om svenskar som Selma Lagerlöf och Lina Wolff men även Louise Erdrich och Faulkner hör till skaran hon ofta återkommer till.
– En bok jag skulle vilja tipsa om just nu är faktiskt Jackie av Anne Swärd som jag läste alldeles nyligen. Det är en oerhört mörk och hypnotisk berättelse om att vara fångad i en destruktiv kärleksrelation. En roman som verkligen kröp under huden och som jag fortfarande går omkring och grubblar på.

Foto: Stefan Tell