Pascal Engman: ”Varje gång jag går på Drottninggatan ser jag mig fortfarande om.”

För några år sedan lämnade Pascal Engman journalistiken och gav sig in i författaryrket. Debuten ”Patrioterna” släpptes 2017 och sedan dess har han hunnit skriva flera delar i en serie om polisen Vanessa Frank. Igår släpptes den tredje boken i serien, ”Änkorna”.

Vad är det med Vanessa som fascinerar och underhåller? Varför kan vi inte vara utan henne?
– Jag tror det är att hon är oberäknelig. Det är hon för mig, som ändå skapat henne. Och hon är en person som vill göra gott, och dessutom har den goda smaken att ofta tveka och ifrågasätta sig själv.
– Jag hoppas att ”Änkorna” är min bästa bok hittills. De få som läst säger nästan alla att ”Änkorna” är bäst. Jag hoppas att de har rätt och att läsarna håller med dem. Det vore inte mer än rimligt, eftersom en författare rimligtvis borde bli bättre för varje bok. Man lär sig så mycket. Varje gång man skriver. En sak är i alla fall säker: jag har aldrig ansträngt mig så mycket som jag gjort med ”Änkorna”. Det är en bok jag, faktiskt, är stolt över.

Vanessa är en komplex karaktär men frågan är hur mycket man kan laborera med gränserna när det kommer till någon som både har en tuff och en mjuk sida.
– Det är nog viktigt att vara konsekvent med vilka människor hon är tuff och mjuk mot. Jag skulle säga att Vanessa oftast är snäll mot de människor som hon finner udda och godhjärtade. Och hård mot de som inte är elaka eller jäklas med andra. Där kompromissar hon inte.

När jag frågar om ämnet terrorism och varför Pascal valt att skriva en bok om det berättar han:
– Varje gång jag går på Drottninggatan ser jag mig fortfarande om. Jag tillhör en generation som vuxit upp med hotet från den islamistiska terrorismen och jag har påverkats starkt av det besinningslösa dödandet. Jag ville sätta mig in i hur människor, som är uppvuxna mitt ibland oss, kan avsky oss så mycket att de vill döda oss.
– Jag hoppas inte att människor påverkas negativt av det jag skriver. Däremot tycker jag att man ska vara medveten om att ungefär 150 människor som åkt ner till IS så kallade Kalifat nu befinner sig i Sverige. Flera tusen människor sympatiserar med IS mördarideologi. De avskyr oss och vårt sätt att leva. Säpo anser dem vara ett stort hot. Med all rätt, tyvärr.

I en intervju jag gjorde med Pascal för drygt två år sedan berättade han att han tyckte det var roligare att skriva om kvinnor för att han själv är man.
– Det håller jag fast vid än idag, i alla fall än så länge. Jag vet nog inget som är så roligt som att skriva Vanessa-kapitlen. Det går så otroligt snabbt, jag behöver knappt planera vad jag ska skriva när det gäller henne. Men det är väl också för att hon varit med mig i snart tre år.
– Jag har redan börjat, smått, på nästa bok i serien. Jag skriver ner ritningen över berättelsen och intervjuar en massa människor. Arbetstiteln är ”Kokain” och den ska handla om gängkrigen i Stockholm.

Pascal har rötter i Chile och har, inför varje bok i Vanessa-serien, åkt dit för att skriva. Han har tidigare berättat att han känner sig rofull och lugn när han är på plats i Chile, vilket har gjort att han har skrivit sina böcker där. Även denna gång ser det ut att bli Chile.
– Jag tror och hoppas att det blir Chile. Enligt min kalender ska jag åka dit först i november, för att ge intervjuer inför lanseringen av ”Eldslandet”, och sen ska jag dit i december tillsammans med Linnea för att skriva ”Kokain”. Men vi får se om det blir något. Allt känns väldigt osäkert just nu.

Pascal berättar också om lösa planer för framtiden, eventuellt en annan serie med en manlig huvudroll.
– Kanske år 2021. Vi får se!

Om ni vill läsa min recension av ”Änkorna” hittar ni den här.

Foto: Alexander Donka

Änkorna av Pascal Engman

En manlig polis hittas mördad på Gärdet och bara minuter från brottsplatsen upptäcks ytterligare ett offer, en ung kvinna av okänd identitet. Dubbelmordet leder polisinspektör Vanessa Frank in på en snårig utredning – som visar sig bli mer personlig än hon någonsin kunnat ana. När spåren allteftersom börjar peka mot IS är skräcken ett faktum.

Samhällets rädsla för terrorbrott ökar samtidigt som terrornätverken blir bättre på att verka i det dolda. Och när sorgens förmåga att föra samman människor omvandlas till en effektiv drivkraft att hämnas, kan konsekvenserna bli förödande.

Änkorna” har, precis som Engmans tidigare böcker, korta men intensiva kapitel. Det är ett högt tempo och det händer mycket, vilket gör att läsandet går snabbt.

Vanessa Frank är vår huvudkaraktär även i denna boken och som jag säkert har nämnt tidigare är hon en komplex karaktär med ett mjukt inre och en stentuff yta. I den här boken kommer vi henne ännu närmre, framför allt genom känslorna kring Natasja. Det är omöjligt att inte tycka om henne och jag vill bara ha mer. Författaren har fångat tankar och beteenden som vi tänker eller gör varje dag, men som vi inte riktigt tänker på, och det märks att han har gjort sin research. Det är trovärdigt. Vi får i berättelsen möta en hel del karaktärer och vi har även flera olika spår men mot slutet vävs allt samman väldigt snyggt.

Pascal Engman har den här egenskapen som jag värdesätter högt hos författare – att dra in mig i historien och få mig att bli än mer intresserad av temat. När jag läste hans ”Eldslandet” blev jag exempelvis väldigt nyfiken på organhandel och i det här fallet har jag googlat och sökt information på andra sätt om IS och terrorismen. Det gör mig kunskapstörstig och det är få författare som har samma egenskap.

Änkorna” är absolut Pascals bästa bok hittills och hela serien om Vanessa är så läsvärd! Jag trodde först att detta var slutet på en trilogi men jag är så glad att serien fortsätter och att jag kommer få läsa ännu mer om Vanessa och de andra. Jag kan inte nog rekommendera dessa böcker om man gillar actionpackade, snabblästa böcker om intressanta och mycket viktiga teman.

Tack till författaren för att jag fick möjlighet att förhandsläsa!

Mitt betyg: 5/5

Författare: Pascal Engman
Serie: Vanessa Frank #3
Utgivningsår: 2020
Förlag: Bookmark Förlag
Utläst: 18 juni 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
Eldslandet (Vanessa Frank #1)
Råttkungen (Vanessa Frank #2)

Andra som bloggat om boken:

Beatrice av Lina Bengtsdotter

VARNING FÖR SPOILERS OM  MAN EJ HAR LÄST TIDIGARE DELAR!

Kriminalinspektör Charlie Lager brottas med sina personliga demoner när hon kallas till Karlstad där en nio månaders flicka försvunnit. Föräldrarna är i chock och medierna rapporterar högljutt om det resultatlösa sökandet. Lovande spår förvandlas till återvändsgränder och Charlie får en känsla av att ingen vill berätta hela sanningen om den försvunna Beatrice. För varje timma som går blir chanserna att hitta det lilla barnet vid liv allt mindre och Charlie tvingas pressa sig själv och omgivningen till det yttersta.

Lina Bengtsdotters debut Annabelle vann pris för årets deckardebut och imponerade även på mig. Såpass att förväntningarna för bok två i serien, Francesca, var ganska höga. Jag tyckte inte att boken kom upp till samma nivå som dess föregångare, även om den fortfarande var bra. Nu har jag alltså läst tredje delen i serien, Beatrice, och ska försöka bena ut vad jag tycker om boken.

Vi får återigen möta Charlie Lager, den utåt sett tuffa polisen med en väldigt snårig bakgrund. Vi har sett typen förut men samtidigt är det något med Charlie som lockar och står ut. Kanske att hon är självständig och tuff samtidigt som hon ändå inte är kaxig? Hon och Pascal Engmans Vanessa Frank påminner faktiskt lite om varandra och även Vanessa är en karaktär som jag har fastnat för. I den här boken får vi ytterligare några inblickar i Charlies tidigare liv. Vi får också se hur hennes ångest eskalerat sedan föregående bok och för mig är det ofattbart att hon inte har blivit tvungen att rycka upp sig. Att få en total black out och dagen efter leka polis känns ju sådär tryggt. Anders har vi ju träffat på tidigare men denna gången får han bara vara med en väldigt kort stund, för att ersättas av Greger. Om man vet hur Charlie fungerar kan man lista ut lite hur det hela slutar.

Jag kände nästan kalla kårar direkt inför Beatrice föräldrar, och även deras vänner. Det var något som inte stämde och det märktes så tydligt redan från början. Att ett barn försvinner är verkligen den största mardrömmen man kan tänka sig, åtminstone om man är förälder, men dessa verkade lite för likgiltiga och lite för hemlighetsfulla. Jag kan riktigt känna frustrationen hos Charlie och hennes kollegor när de gång på gång får åka tillbaka för att ställa föräldrarna mot väggen. Att yta ska ha så stor betydelse är sorgligt, rent ut sagt.

Sidohistorien om Sara och Lo Moon är intressant, och särskilt när man får läsa mer historia bakom Rödminnet. Tjejerna hittar bland annat gamla brev som så småningom leder till något nytt. Jag tycker att författaren har skildrat detta på ett väldigt bra sätt och jag känner absolut igen jargongen mellan tonårstjejer. De vill inte berätta vad de innerst inne tänker utan ljuger de vuxna rakt upp i ansiktet för att sedan dela med sig till sina vänner. Det känns trovärdigt.

Sammanfattningsvis tycker jag väldigt bra om Beatrice. Det är en bok med driv, spännande och frustrerande polisarbete, mycket tankar och känslor samt en huvudkaraktär som engagerar mig. Boken känns också aktuell i och med temat ytlighet och privilegierade människor. Vad är man villig att betala för att få sitt barn tillbaka? Och vad är egentligen det värsta som kan hända om man avslöjar att man inte är 100% perfekt?

Tack till Forum Bokförlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Lina Bengtsdotter
Serie: Gullspångserien #3
Utgivningsår: 2020
Förlag: Forum Bokförlag
Utläst: 28 juni 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
Annabelle (Gullspångserien #1)
Francesca (Gullspångserien #2)

Andra som bloggat om boken:

Intervju: Stina Jackson

Stina Jackson heter författaren bakom Silvervägen, som bland annat fick pris för årets bästa kriminalroman 2018. Nu är hon aktuell med Ödesmark, som släpptes i butik i början av april.
Ödesmark är en berättelse som utspelar sig i trakterna kring Arvidsjaur där min farmor bor. Den handlar om Liv, en trettionånting kvinna, som bor i en liten by med sin åldrande far och sin tonårsson. De utgör en säregen liten familj som har många ögon på sig eftersom att fadern sitter på en beryktad förmögenhet.

Stina berättar att det hon ville utforska med den här boken var saker som rötter och familjeband. Bundenheten till en plats.
– Jag ville skriva om någon som blivit kvar, kanske för att jag själv är en sådan person som lämnat. Jag har funderat mycket kring vad det är som håller oss kvar, vad som rotar oss, och sen har jag givetvis dragit det till sin spets lite i den här berättelsen.

Reaktionerna har, även denna gång, varit mycket positiva.
– Det känns fantastiskt roligt. Jag var väldigt nervös inför boksläppet, och nu när boken är ute är jag bara glad och tacksam att den hittat sina läsare.

Att ha skrivit en debut som Silvervägen, som fick ta emot flera priser, kan såklart vara väldigt stressande och ångestladdat. Stina berättar att hon tampades en del med ångest medan hon skrev Ödesmark, men att det kanske mer berodde på hennes egen inre kritiker än allt det yttre. Förhoppningen var att läsare som tyckte om Silvervägen även skulle känna sig i Ödesmark.

Stina är uppvuxen i Skellefteå men bor sedan ett tag tillbaka i Denver, USA, efter att hon hade träffat kärleken i en amerikan. De började med ett långdistansförhållande innan Stina tog steget och flyttade till USA. Att skriva om Norrland när man bor på andra sidan i världen fungerar dock väldigt bra, enligt henne själv.
– Det är något med distansen som gör mycket för skrivandet. Längtan är en stor drivkraft för mig, och hela min familj bor ju kvar, så Västerbotten kommer alltid att vara hemma. Jag tror ju att platsen är lika viktig som människorna vi har omkring oss när vi växer upp, den sätter sina spår. Den lever kvar i oss. Och därför faller det sig naturligt att återvända, även om man lämnat. Speciellt om platsen sjunger så starkt i en.

Innan Stina tog steget och blev författare studerade hon till jurist. Hon trivdes dock inte med utbildningen och tyckte att det var ett väldigt hårt klimat. Stina har alltid skrivit men det var först när hon hade misslyckats med annat som hon vågade satsa fullt ut på författardrömmen. När det kommer till författarförebilder pratar hon bland annat om svenskar som Selma Lagerlöf och Lina Wolff men även Louise Erdrich och Faulkner hör till skaran hon ofta återkommer till.
– En bok jag skulle vilja tipsa om just nu är faktiskt Jackie av Anne Swärd som jag läste alldeles nyligen. Det är en oerhört mörk och hypnotisk berättelse om att vara fångad i en destruktiv kärleksrelation. En roman som verkligen kröp under huden och som jag fortfarande går omkring och grubblar på.

Foto: Stefan Tell

Smakebit på søndag: Skuggjägaren

En smakebit på søndag drivs växelvis av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje söndag väljer vi ut en smakbit ur boken vi läser och delar med oss av det till er andra. Ett smart sätt att få veta vad andra läser och få boktips. Just nu läser jag bland annat ”Skuggjägaren” av Camilla Grebe.

Handling:
En februarinatt 1944 hittas en död kvinna fastspikad i golvet i Klarakvarteren i Stockholm. Trettio år senare hittas ytterligare en kvinna mördad i en sömnig Stockholmsförort. Det bisarra tillvägagångssättet är detsamma. Jakten på mördaren får ödesdigra konsekvenser för de poliser som arbetar med fallet – Britt-Marie på 1970-talet, Hanne på 1980-talet och Malin, som är verksam idag.

Mannen drar in henne i kyffet, centimeter för centimeter.
Holgers hålögda ansikte och nedkräkta särk försvinner utom synhåll. Märta har inget att sätta emot men behåller greppet om linneduken som följer med in i kyffet, liksom en träslev och några ensamma porslinsskärvor.
Mannen smäller igen dörren, böjer sig ner och tar fram någonting ur sin portfölj. Det skramlar metalliskt.
– Lägg dig på rygg!
När hon inte lyder ger han henne en spark i magen. Den är så hård att hon tappar andan.
Han tar tag i henne. Vräker henne runt och greppar hennes hår med sin fria hand. Sedan dunkar han hennes huvud hårt mot golvet.
Dunk. Dunk. Dunk.
Märta skriker gällt i ordlös skräck.
För första gången den kvällen är hon riktigt rädd – för i det flackande skenet från ljuset ser hon vad han håller i handen.

Den nionde graven av Stefan Ahnhem

VARNING FÖR SPOILERS OM NI EJ HAR LÄST FÖRSTA DELEN I SERIEN!

Justitieministern lämnar riksdagen efter en hård debatt. Han använder den bakre utgången för att undgå det väntande pressuppbådet, men kommer aldrig fram till bilen som står och väntar på honom en bit bort. Han tycks ha gått upp i rök, mitt i maktens centrum.

Det är ett halvår innan händelserna i Offer utan ansikte och veckorna före jul. Snön och kylan håller både Stockholm och Köpenhamn i ett järngrepp när Fabian Risk kallas in för att i hemlighet utreda justitieministerns försvinnande. Officiellt är fallet fortfarande Säpos ansvar, men de liksom Fabian och hans höggravida kollega Malin Rehnberg famlar i blindo. Snart visar det sig att inget är som det tycks vara och att mäktiga intressen verkar för att sanningen inte ska komma fram. Samtidigt hittas hustrun till en dansk tv-profil brutalt mördad i hemmet i Köpenhamn. Dunja Hougaard leder utredningen som för henne över sundet till Sverige.

Den här boken utspelar sig alltså före händelserna i Offer utan ansikte, vilket har förvirrat några stycken men för mig har det ingen betydelse. Jag får en bakgrundshistoria till Fabian och varför han flyttade från Stockholm, vad han har för relation till Niva och så vidare och det uppskattar jag. Det har gett mig en större förståelse för hans handlande och även till viss del hans familjesituation.

Precis som Offer utan ansikte har den här boken relativt korta kapitel, vilket gör att den går snabbt att läsa. Den är också full av spänning så som läsare vill jag bara ha mer och mer. Det är svårt att lägga ifrån sig boken helt enkelt och det är så jag vill att det ska vara. Boken är ganska lång, 569 sidor i pocketversionen, och en viss del av berättelsen hade de nog kunnat korta ner men överlag tycker jag att Ahnhem fyller ut sidorna på ett riktigt bra sätt.

Förutom Fabian möter vi här bland andra Malin Rehnberg och Dunja Hougaard, två karaktärer som även dyker upp i den första boken i serien men här faller fler pusselbitar på plats. Jag störde mig emellanåt på Fabian Risk då han verkade helt handlingsförlamad men jag är fortsatt nyfiken på honom. Många menar också att han är väldigt osympatisk men det är inget som har stört mig utan jag ser fram emot att läsa mer om honom i de fortsatta böckerna i serien.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Stefan Ahnhem
Serie: Fabian Risk #2
Utgivningsår: 2015
Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 28 januari 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus (pocket)

Tidigare böcker i serien:
Offer utan ansikte (Fabian risk #1)

Andra som bloggat om boken:
Johannas Deckarhörna | romeoandjuliet | Lottens Bokblogg | Malinbooknerd | Bokraden

Råttkungen av Pascal Engman

OBS! Spoilervarning om man ej har läst tidigare delar i serien.

En ung kvinna hittas död i sin lägenhet i Täby, knivhuggen över tjugo gånger i bålen. Polisinspektör Vanessa Frank tar sig an utredningen med en gäckande känsla av att det är något avgörande som inte stämmer.

I svallvågorna av feminismens framgångar, breder ett digitalt nätverk av kvinnohatare ut sig. De kallar sig incels, får sin livsluft i internets mörkaste vrår och förenas i sin vilja att söka upprättelse från de kvinnor som aldrig bemödat dem en blick. När idé ska omvandlas till handling står många liv på spel.

Jag har varit fast sedan Pascal Engman första bok, Patrioterna. Han skriver på ett sätt som gör att spänningen hålls vid liv genom hela boken och trots många karaktärer (som har sina egna berättelser och bakgrunder) vävs det ihop så snyggt mot slutet. Att böckerna dessutom består av korta men fullpackade kapitel gör att läsandet går i en rasande fart.

Huvudkaraktären Vanessa, samt ett flertal andra karaktärer, mötte vi ju redan i Eldslandet. I den här boken utvecklas de ytterligare. Vanessa ses exempelvis som en hård, tuff och kaxig kvinna men här får vi se flera sidor av henne som gör henne mer mänsklig och intressant. Vi möter också Celine, den lite märkliga men otroligt sköna grannen till Nicolas. Även hon har ett ganska hårt yttre men det visar sig snabbt att allt inte behöver vara som det ser ut att vara. Relationerna mellan de olika karaktärerna är både trevande och rakt på.

Jag vill minnas att jag har skrivit detta innan men det tål att upprepas. De skildringar av samhället som Pascal Engman gör är verkligen en av de bästa delarna med hans författarskap. Mycket av det han skriver om är för mig okänt och samtidigt som jag tycker att det är vansinnigt spännande lär jag mig något nytt.

Eldslandet var en ruggigt bra bok med mina mått mätt men Råttkungen är faktiskt snäppet vassare. Jag tror att den här berättelsen kommer att finnas med mig i bakhuvudet för en lång tid framöver!

Mitt betyg: 5/5

Författare: Pascal Engman
Serie: Vanessa Frank #2
Utgivningsår: 2019
Förlag: Bookmark Förlag
Utläst: 8 juni 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare böcker av författaren:
Patrioterna
Eldslandet (Vanessa Frank #1)

Skuggspelet av Anna Bågstam

OBS! Spoilers kan förekomma om man ej har läst tidigare del i serien.

En kvinna har försvunnit under märkliga omständigheter. Allt tyder på att hon har blivit kidnappad. Snart flyter ett lik i land i lilla fiskeläget Lerviken i Öresund. Offret har frätskador och går inte att identifiera. Vem försöker sopa igen spåren efter sig?

Civilutredaren Harriet Vesterberg jobbar desperat för att hitta gärningsmannen. Samtidigt håller hon ett vakande öga på glömska pappa Eugen, och kämpar på med den vacklande relationen med advokaten Rikard, vars polerade yttre döljer en hemlighet. Parallellt med händelserna i Lerviken närmar sig ett politiskt toppmöte i Landskrona. Harriets chef Margareta inleder ett samarbete med en karriärlysten kommunalpolitiker, men Harriet misstänker att politikern har brunare värderingar än hon offentligt står för. Snart befinner sig Harriet i en desperat kamp mot klockan där hon står inför valet att bryta mot reglerna eller följa dem, med förödande konsekvenser som följd.

Precis som föregående bok i den här serien tog det inte mig många kapitel innan jag var helt fast. Jag läste så fort jag fick chansen och ville hela tiden ha mer. Det var spännande, fängslande, intressant och fascinerande på samma gång.

Morden fortsätter i lilla Lerviken och det är faktiskt lite komiskt att det ofta är så i böcker. De små, idylliska samhällena blir platser för välplanerade och ibland bestialiska mord. Hur många kan man döda i ett litet samhälle liksom? Samtidigt gör det att spänningen tätnar lite eftersom vem som helst kan ligga bakom det hela. Det kanske är grannen som man alltid besökte som barn och fick bullar och saft? Eller är det den nyinflyttade mannen på klippan? Ja, ni fattar. Under tiden jag läste Skuggspelet funderade jag både en och fyra gånger på vem som kunde vara mördaren, och framför allt vem som spelar så bra att de inte lyckas göra någon misstänksam.

Jag gillar huvudkaraktären Harriet, för det mesta. Hon är civil utredare i en grupp poliser och har fått slå sig in för att bli respekterad. I den här boken utvecklas hon ytterligare lite MEN jag kan inte låta bli att irritera mig på hennes relation. Hon verkar så osäker i sig själv att hon inte ens låter människor prata innan hon har bestämt sig för en åsikt och håller fast vid den. Emellanåt känns det lite som en tonårings beteende och det stör mig men bortsett från det tycker jag att det är kul att läsa om henne på nytt. Hon kommer in med något fräscht i gruppen och visar både en och två gånger att hon hör hemma där precis lika mycket som de poliser som snackar bakom hennes rygg. Utredningen kommer även i denna bok väldigt, väldigt nära Harriet och det är intressant att följa.

Jag hoppas verkligen att det kommer fler delar i den här serien. Boken slutade ju med en riktig cliffhanger så det lutar väl åt det. Med blandningen av spänning, intressanta karaktärer, drivet och det icke oförutsägbara kan Bågstam mycket väl snart glida upp bland mina favoriter!

Stort tack till Norstedts för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Anna Bågstam
Serie: Morden i Lerviken #2
Utgivningsår: 2019
Förlag: Norstedts
Utläst: 21 augusti 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare böcker i serien:
Ögonvittnet (Morden i Lerviken #1)

Stina Jackson vinner Glasnyckeln!

I måndags stod det klart att Stina Jackson vinner årets Glasnyckeln för boken Silvervägen. Glasnyckeln delas i år ut för 28:e gången och bland tidigare vinnare hittar vi t.ex Jussi Adler-Olsen, Johan Theorin, Camilla Grebe och Jørn Lier Horst. Priset delas ut årligen till bästa nordiska kriminallitterära verk av Skandinaviska Kriminalsällskapet. Läs mer här.

Jag har själv boken hemma i bokhyllan men den har inte blivit läst ännu. Jag hoppas hinna med den under hösten i alla fall men jag ska inte säga för mycket.

Om boken:
Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.

Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.

Copyright/fotograf: Andrew Kowalyshyn
Copyright/fotograf: Andrew Kowalyshyn

Broder Jakob av Emelie Schepp

En regnig vårdag hittas en kvinna brutalt mördad i Norrköping. Det är det andra offret på kort tid. Omständigheterna är likadana, benen är hopsydda och kropparna hittas i Strömmen som flyter genom staden. Vem vill få dem att se ut som sjöjungfrur och varför?

När en ny kvinna anmäls saknad är det uppenbart för polisen att de har att göra med samma gärningsperson.

Åklagare Jana Berzelius, som leder förundersökningen, börjar snart hitta kopplingar till fallet Simon Norell, en ung man som mördat sin familj och sedan dess suttit inspärrad på rättspsyk i Vadstena. Men Simon vägrar att prata. Någon måste vinna hans förtroende innan tiden rinner ut, och den ende som kan göra det är mannen som rör sig som en hotfull skugga i Janas liv – Danilo Peña.

Precis som tidigare böcker i serien är den här fartfylld och spännande. Jag har sett att några har skrivit att Schepp går från klarhet till klarhet för varje bok hon skriver och jag håller absolut med. Språket är bra och karaktärerna är intressanta. I den här boken tycker jag dessutom att de går ner på ett lite djupare plan. Jag har exempelvis alltid haft svårt för Mia men efter att ha läst den här boken har jag börjat se fler av hennes sidor och egenskaper, vilket absolut bara är ett plus.

Mordfallen är i sig intressanta och det är som alltid fascinerande att följa teamets utredningsarbete, tankar och annat kring fallen. Jag förstod ganska snabbt vem som var inblandad men jag lyckades inte lista ut på vilket sätt eller hur det hela hängde ihop förrän i bokens sista kapitel – som det ska vara. Spänning från första sidan till sista sidan alltså.

Boken avslutas med lite av en cliffhanger som gör att man blir ännu mer sugen på nästa del i serien. Blir det kanske den sista? Någon gång måste ju livet komma ikapp även Jana Berzelius.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Emelie Schepp
Serie: Jana Berzelius #5
Utgivningsår: 2019
Förlag: HarperCollins Nordic
Utläst: 3 april 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare lästa böcker av författaren:
Märkta för livet (Jana Berzelius #1)
Vita spår (Jana Berzelius #2)
Prio ett (Jana Berzelius #3)
Pappas pojke (Jana Berzelius #4)