Intervju: Jenny Fagerlund

Debutromanen kom 2016 och i höstas släpptes hennes fjärde roman, ”Ett litet steg på vägen”. Hon är även webbredaktör och menar att prioritering och planering är knepen för att hinna med. I veckans fredagsintervju får ni möta feelgoodförfattaren Jenny Fagerlund.

Fotograf: Kajsa Göransson

Din senaste roman ”Ett litet steg på vägen” släpptes i höstas. Vad har du fått för reaktioner på boken?
– Den har fått jättefina recensioner och omdömen vilket är jätteroligt. Det är en bok som betyder väldigt mycket för mig och som bland annat tar upp utanförskap och mobbing. Jag valde att förlägga handlingen på hösten i ett färgsprakande fjällen och boken bjuder på härliga miljöer, hemligheter och även lite kärlek.

Den här boken och även dina tidigare ligger inom genren feelgood, en genre som bara verkar växa. Varför tror du att det är så populärt att läsa?
– För att det är en genre som får oss att må bra och den förmedlar mycket hopp, pepp och inspiration. Jag själv älskar att läsa feelgood som får mig att skratta, gråta en skvätt och känna att ah, åh, vad bra boken var när jag lägger den ifrån mig.

Var det självklart för dig att skriva feelgood? 
– Det var självklart för mig att skriva feelgood då det är den genre jag själv älskar att läsa.

Din debutroman ”Drömstigen” släpptes 2016. Hur tycker du att ditt författarskap har förändrats och utvecklats sedan dess?
– Oj, bra fråga. Jag har nog blivit mycket mer strukturerad i min skrivprocess. Sedan tycker jag att jag lär mig nya saker för varje bok, vilket är väldigt roligt.

Förutom att skriva böcker är du även webbredaktör och redaktör. Hur får du tiden att gå ihop? Har du några knep för att hinna med?
– Prioritering och planering. Inför en deadline har jag till exempel ett extremt tajt schema som jag följer. Sedan har jag börjat tacka nej till saker, något jag har varit ganska dålig på tidigare.

Vart ser du dig själv om tio år? 
– Jag hoppas att ännu fler läsare har hittat mina böcker och tycker om dem.

Om du skulle tipsa om en bok som du anser att alla bör läsa, vilken skulle det vara?
– Om man gillar genren feelgood tycker jag att man ska läsa någon av Sophie Kinsellas böcker. Hon skriver otroligt underhållande och är fantastiskt bra. En annan författare som jag älskar att läsa är Lucy Dillon. Hennes senaste bok ”Drömmen runt hörnet” är en feelgood rakt igenom.

Intervju: Helena Kubicek Boye

Helena Kubicek Boye är författaren som även arbetar som psykolog och har en bakgrund inom journalistiken. 2019 släpptes ”Den ljusaste natten”, som är andra delen i serien om Anna Varga. Jag har ställt ett par frågor till Helena.

Fotograf: Charlotte T Strömwall

Helena, kan du berätta lite kort om ”Den ljusaste natten”?
– ”Den ljusaste natten” är en fristående uppföljare som handlar om psykolog Anna Varga som arbetar inom rättpsykiatrin i Säter. Det är midsommar, Anna har varit med om att bevilja en frigång och bara timmarna efter att patienten inte kommit tillbaka enligt överenskommelse, så har ett barn försvunnit från Säters camping. Det blir en kamp mot klockan att hitta det försvunna barnet och Anna dras in sökandet.
– Nu i januari släpps tredje boken ”Kallare än is” och i den har Anna Varga bytt arbetsplats till öppenvårdspsykiatrin. En iskall vinterdag där snön faller i tunga flingor hittas en av Annas patienter död på isen. Är det ett mord eller har hon tagit sitt liv? Och finns det något samband med den varghona som hittats lemlästad i närheten.

Hur mycket av dig själv kan vi se i Anna Varga?
– En hel del av de frågeställningar vi som psykologer ställs inför finns med i böckerna, även en hel del kring det dagliga arbetet, glimtar i Anna Vargas liv är självupplevda, både att leva i en relation, och vara singel, att komma till en ny bostadsort och att tvivla på sig själv och sin kompetens. Men också att våga och att stå upp för sig själv.

Dina spänningsromaner utspelar sig på en psykiatrisk klinik i Säter. Hur kommer det sig?
– Jag jobbade själv där mina första år som psykolog, på öppenvårdspsykiatrin och fick då inblick i den här mytomspunna miljön där många kända, dömda patienter suttit inlåsta.

Förutom att du är psykolog har du även en bakgrund som journalist, vilket är väldigt vanligt. Är steget så kort mellan journalistik och författarskapet eller är det en slump att så många journalister även blir författare? 
– Intresset för att vilja förstå och förklara ligger nog i båda yrkesrollerna. Att förstå varför någon begår ett brott och förklara varför. Sedan krävs det nog en nyfikenhet och driv i båda yrkena.

Har det varit självklart för dig att du en dag skulle skriva en bok?
– Jag har alltid haft känslan av att jag en gång kommer att bli författare, och skrivit mycket hemma på kammaren, men inte riktigt trott på mig själv. Men när jag fyllde 40 år tog jag tag i det och förverkligade min dröm. Och nu i år har jag gett ut tre deckare om Anna Varga, en bok som hjälper barn att somna, Sömnsagor samt en bok om Wild swimming.

Läser du mycket själv och i så fall vad?
– Jag är lektör och läser på uppdrag biografier och psykologi-böcker. På min fritid läser jag inte deckare eller spänningsromaner när jag själv är i en skrivprocess utan annat. Då blir det klassiker eller en helt annan typ av böcker. Jag läser ofta flera parallella. Just nu läser jag ”Järtecken” av Christoffer Carlsson, dessförinnan ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” och före det ”Invandrarna” (läser om serien).

Slutligen, vad skulle du ge för tips till andra som drömmer om att bli författare?
– Skriv för att du tycker om att skriva, inte för att tjäna storkovan eller ha ett stressfritt liv. Ett liv med mycket deadlines och ekonomiska utmaningar är vardag för merparten av författare. Det är bara ett fåtal som kan leva på sina böcker helt själva. Konkurrensen är stenhård och utgivningen väldigt stor och bred just nu. Hitta din målgrupp, se till alternativ om du får nej av de kända förlagen, ljudbok, e-bok eller egenutgivning. Möjligheterna är många.

Fotograf: Charlotte T Strömwall

Författarintervju: Veronica Linarfve

Mina fredagsintervjuer fortsätter och denna veckan har jag fått ställa ett par frågor till feelgoodförfattaren Veronica Linarfve. 

Foto: Eva Lindblad

Veronica, du debuterade förra året med första boken om Louise, I huvudet på Miss Lyckad. I år kom uppföljaren, Inte helt Miss Lyckad. Vad har du fått för respons på dina böcker?
– Jag har fått väldigt fin respons. Många tycker att böckerna är roliga och har hög igenkänning. Jag har fått höra att folk skrattar rakt ut när de läser, det gör mig så klart mycket glad! Mitt mål med dessa böcker är främst att underhålla.

Jag har läst att böckerna kallas ”en Bridget Jones i svensk tappning”. Hur känns det att höra något sådant? 
– Bara positivt! Bridget är ju en ikon! Hon är så älskvärd. Visst, tittar man på handlingen har det ju hänt mycket. Idag tror jag inte att en handling om en kvinna som fokuserar på sin vikt, som tror att meningen med livet är att hitta den rätta mannen och som ler överinseende när hennes morbror tafsar henne på rumpan och så vidare .. skulle fungera. Men första Bridget Jones kom ju för 18 (!) år sedan. Det har ju hänt en del, tack och lov. Så ja, jag är glad att min Miss Lyckad, alias Louise Locke, är en Bridget Jones i svensk tappning för då hoppas jag att man menar mer modern och uppdaterad. Louise är lika charmigt godtrogen som Bridget och har många tankar och idéer som inte alltid är så genomtänkta. Men, framför allt i bok två blir Louise allt mer stark och funderar på vad som är viktigt för henne, vilka val hon gjort och vad hon vill göra framåt.

Vad fick dig att vilja skriva böcker och bli författare?
– För mig har skrivandet alltid haft en viktig plats i mitt liv. Jag växte upp med en mycket sjuk mamma men vi pratade sällan om det jobbiga och aldrig om döden trots att den ständigt låg som ett hot över tillvaron. Genom skrivandet kunde jag dels utforska alla de där ledsamma känslorna men också skapa berättelser med lyckliga slut. I mina berättelser dog alltid mamman men det var inte dåligt, för då kom dottern alltid till en bättre plats där det inte fanns sjukdomar och inga maträtter som innehöll svamp eller lök. Så jag var tidigt inne på feelgood. Även om det var tufft i livet så slutade berättelserna hoppfullt.

Vad var det jobbigaste i processen att få din bok utgiven?
– Hm … Utgivningsprocessen var överlag ganska smidig och rolig tycker jag. Jag tycker om att redigera. Men väntan på att få att få svar från förlagen – det var jobbigt. Ovisshet drar så mycket energi!

I grunden är du beteendevetare och journalist. Hur använder du dig av detta i ditt skrivande?
– I mina två första böcker är handlingen förlagd till en reseredaktion. Jag jobbade själv som chefredaktör på ett resemagasin medan jag skrev första boken. Jag är intresserad av relationer och tycker om att skriva om det och där har jag nytta av min beteendevetenskapliga bakgrund.

Vilken bok tycker du att alla borde ha läst åtminstone en gång i livet? Varför?
– Om jag tar några hyfsat aktuella titlar inom feelgoodgenren så tycker jag mycket om Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt. Den var överraskande, feelgood med svärta, och väckte tankar som stannat kvar. Och så man ju ha läst åtminstone en bok av Marian Keys! En oväntad semester är en av mina absoluta favoriter.

Författarintervju: Kicki Sehlstedt

Det är fredag och dags för en ny författarintervju. Den här gången har jag ställt ett par frågor till Kicki Sehlstedt. Varsågoda!

© 2018 Fotograf Anna-Lena Ahlström

Kicki, du är just nu aktuell med boken Oskuld. Vad kan du berätta om den?
– Det är en spänningsroman om kvinnohat, både i verkligheten och på nätet och dess mest otäcka konsekvenser.  Romanen börjar med att Linn Alvén, som är en känd youtuber försvinner spårlöst efter sin 18-årsfest och ett halvår senare kopplas min huvudkaraktär, den kvinnliga kriminologiprofessorn Kajan Berglund in i fallet för att försöka ta reda på vad som hänt Linn.  Det är en fristående uppföljare på Sweet Lolita som kom förra året.

Vad har du fått för respons på boken såhär långt?
– Otroligt fin respons! Den har både recenserats i många tidningar och bokbloggar och har kallats höstens måste-läsning! Många har framhållit både att den är en riktig bladvändare och att det är en viktig och också folkbildande bok om det som sker på nätet idag, och det känns fantastiskt bra!

Hur hittar du inspiration att skriva dina böcker?
– Jag hämtar väldigt mycket från verkligheten. Även om mina böcker är helt fiktion så är de inspirerade av verkligheten och verkliga fall. I mitt jobb som journalist och tv-producent har jag under åren läst många förundersökningar och också träffat många kvinnor med historier som jag brinner för att berätta.

Du är utbildad kriminolog. På vilket sätt kan du använda det i ditt skrivande?
– Jag tror att det ger mig dels en kunskapsgrund om brott, teorier om drivkrafterna bakom brotten och konsekvenserna av dem,  dels kan jag ganska lätt hitta och ta till mig ny forskning om de ämnen jag skriver om vilket ger både idéer och förhoppningsvis skänker trovärdighet till det jag skriver om.

Vad skulle du ge för tips till andra som drömmer om att bli författare?
– Ta din dröm på allvar!  En bok skriver sig inte själv, det ligger många hundra timmars jobb bakom, och då måste du ge dig själv den tiden. Oavsett om det är att bestämma sig för att skriva ett visst antal ord varje kväll, ta ledigt från jobbet, eller ägna en hel semester åt din historia, eller kombinera alla tre, så måste du ge dig själv den tiden det tar, annars kommer du aldrig få veta om du kan uppfylla din dröm.

Vad är det absolut bästa respektive sämsta med författarskapet?
– Som författare tror jag att du hela tiden pendlar mellan hybris och självhat. Det bästa är när du är inne i ett flow, historien skriver sig själv och du är så inne i din värld att du inte kan tänka på något annat, och du är säker på att andra kommer bli lika engagerade i dina personers öde som du själv är. Det värsta är när du läser igenom det du precis skrivit och är lika säker på att ingen kommer att engagera sig i de här personerna mer än du, för en plattare och mer klichéartad historia har du aldrig läst… Och däremellan varvar du dina dagar.

I huvudet på Miss Lyckad av Veronica Linarfve

Man försöker vara lyckad. Drömmer om att göra karriär. Samtidigt som man vill vara en superbra mamma och en perfekt sambo. Man fantiserar om ett frieri. Har man levt tillsammans med världens finaste man i sju år känns det naturligt att vilja stadga sig på riktigt. Särskilt när han är en attraktiv läkare som bara blir snyggare för varje år. Själv utvecklas man åt motsatt håll – väljer praktiska mjukisklänningar och har håret i hästsvans och släpar runt på en gammal skötväska med stora fickor istället för något avskalat elegant med snitsiga gulddetaljer.

Louise har fullt upp på jobbet där hon arbetar som redaktör på ett resemagasin. Hon känner sig redo för nästa karriärsteg. När chefen Manilla ger henne allt större ansvar växer hoppet. Louise tar flera egna initiativ och gör saker som hon tror att chefen ska uppskatta. Men tyvärr verkar Manilla inte alls gilla Louise kreativa upptåg och allt blir bara mer och mer komplicerat. Frågan är vad Manilla egentligen håller på med?

Louise pendlar från redaktionen i stan hem till villan i Åkersberga. Hämtar barnen på förskolan, inser att kylskåpet är tomt och smyger till McDonald’s. Igen.

Det är i det här läget som Louise längtar efter att få krypa tätt intill sin älskade Johan och höra honom viska att hon inte är helt misslyckad.

Men istället dyker det upp märkliga sms på hans mobil och när Johan byter lösenord på telefonen förstår Louise att detta inte kan sluta lyckligt. Eller?

I den här genren är det ofta så att man till viss del kan känna igen sig i en eller flera karaktärer och så även här. De flesta känner sig säkert misslyckade både en och två gånger, vi strävar efter karriärsmål och har förhoppningar inför framtiden med familjen och så vidare. Det är mycket vardag överlag i genren och det tycker jag om, särskilt eftersom det skildras från så många olika håll. En vardag för Louise i den här boken är inte samma som en vardag för en överklasstjej på Östermalm, men de kan likväl dela bekymmer och problem.

Det är första gången jag kommer i kontakt med Veronica Linarfve. Hon besökte Feelgoodfestivalen och just därför ville jag läsa denna boken innan dess. Det blev dock inte att jag gick på just det seminariet där hon pratade men jag är ändå nöjd med att ha läst denna. Den var snabbläst och väldigt lättsam, vilket passade perfekt just då. Detta är för övrigt första boken i en serie om Louise och än så länge har även en andra del kommit ut. Vi får se när eller om jag läser den men om jag vill tillbaka till Louises värld är det bara att plocka upp den.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Veronica Linarfve
Serie: Louise Locke #1
Utgivningsår: 2018
Förlag: Lind & Co
Utläst: 10 augusti 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

I egna händer av Cecilia Sahlström

De blåvita banden på Västra Sommarstadens koloni område står i bjärt kontrast till höstens varma färger.

En man är funnen död. Mördarens tillvägagångssätt känns på samma gång impulsivt som beräknande. Kommissarie Sara Vallén vid Lundapolisen som bara dagar tidigare vittnat mot den man som misshandlat henne ska i tomheten som vittnesmålet lämnat efter sig hitta kraft att utreda mordet.

Den mördade visar sig vara en socialsekreterare. Hans krets beskriver en svärmorsdröm: empatisk, social, lojal och klok. Men Sara anar oråd. Ingen människa kan vara så änglalik. Och om han så vore varför skulle han då ha mördats? Ju djupare polisen gräver i mannens relationer, desto mörkare hemligheter kommer i daga.

Det var ett bra tag sedan jag läste den första boken i serien om Sara Vallén man jag tyckte såpass bra om den att jag visste att jag skulle fortsätta med serien. Sen är det ju det där med att man har så mycket och så lite tid att vissa böcker liksom hamnar i kläm. Nu fick jag i alla fall tummen ur att läsa den andra delen i serien och vilken tur – den var nämligen minst lika bra som första boken.

Vi blir här introducerade till en hel del olika saker. Vi möter Samira som lever inom hederskultur, mord med påföljande polisutredning samt BDSM. Nu kan man ju fundera kring vad dessa olika saker har gemensamt men det är just det som för boken framåt. Den är spännande, lättläst och välskriven så sidorna bara flyger förbi. Redan från start får man en känsla av vem som kan ligga bakom mordet men det visar sig vara helt fel och sedan är man tillbaka på ruta ett igen. Inte förrän de sista kapitlen får man klart för sig hur det ligger till och det är precis så jag önskar att det ska vara.

När det gäller karaktärer och miljöer tycker jag att de målas upp på ett bra sätt. Man får en känsla för hur omgivningarna ser ut och jag tycker jag lär känna Sara Vallén på ett lite djupare plan.

Jag kan varmt rekommendera boken och även om det säkerligen går att läsa denna innan du läst första boken i serien rekommenderar jag ändå att starta från början, för att få en helhet och bästa möjliga läsupplevelse. Jag kommer snart ge mig i kast med tredje delen i serien.

Tack till Bokfabriken för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Cecilia Sahlström
Serie: Sara Vallén #2
Utgivningsår: 2018
Förlag: Bokfabriken
Utläst: 24 april 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare lästa böcker av författaren:
Vit syren (Sara Vallén #1)

Författarintervju: Emelie Beijer

Då var det åter dags för en intervju och denna gången får ni möta Emelie Beijer, senast aktuell med Lysande blå – en bok som sägs ”spegla författarens kärlek till fantastiken och det magiska i att utforska nya världar”.

Hej Emelie, vad roligt att du ville ställa upp på en intervju. Kan du berätta lite kort om dig själv?
– Nöjet är på min sida, även om jag tycker det är svårt med intervjuer. För hur enkelt är det att prata om sig själv? Med det sagt så är jag 27 år, tvåbarnsmamma och gymnasielärare. Jag finner stort nöje i att skriva, tillbringa tid med familjen och renovera villan (ett evighetsprojekt). Roligare än så är jag inte *blink*.

Hur kommer det sig att du ville bli författare? 
– Jag har nog aldrig haft en stark dröm eller målsättning att bli författare. Däremot har jag alltid tyckt om att skapa berättelser, vilket slutligen mynnade ut i att bli en bok. Det var alltså något som bara hände. Och när jag väl fick smak för skrivandet så växte det snabbt till att bli en nödvändighet i livet.

Din debutroman, Lysande blå, släpptes tidigare i år och är första delen i en serie. Vad kan du berätta om den? 
– Min tanke är att det ska bli fyra böcker. Del två, vars titel jag inte får avslöja just nu, beräknas komma ut hösten 2019. Men tillbaka till första delen: det är en berättelse om världsliga konflikter, människor med övernaturliga krafter och sökandet efter sann identitet. Vi får följa den 17-åriga Elyon som lever ett lugnt liv i en småstad med sin far. När armén gör anspråk på henne ändras livet radikalt. Med ens måste hon lära sig om sina nyvunna krafter, men även om de hemska mutanter som vill se världen störta ner i mörker. Lägg till humor, kärleksbekymmer och en identitetskris så har du precis vad Lysande blå handlar om.

Vad har du fått för respons på Lysande blå såhär långt?
– Med debutboken har jag försökt att inte ha några större förväntningar, allt för att inte bli besviken. Men nu, med facit i hand, hade det inte behövts. Responsen har varit fantastisk och blev en bra morot att fortsätta skriva. Fina kommentarer fortsätter att trilla in och Lysande blå har beskrivits som en blandning av Harry Potter och Divergent. Inte illa alltså!

Vad tycker du är det svåraste med att vara just författare?
– Det är utan tvekan att få tiden att räcka till. Idé efter idé dyker upp och jag önskar ständigt att dygnet har fler timmar. Jag tror att många skrivande människor är överens med mig om saken. Sen är förstås motivation och självförtroende svåra att hålla uppe. Det räcker med en dålig dag eller en negativ kommentar för att lusten ska rinna av dig. Ibland är det inte lätt att hitta tillbaka.

Du skriver ju inte bara böcker utan arbetar även som lärare och har familj. Hur får du allt att gå runt? Vad är det hemliga knepet?
– Det finns inget magiskt knep och ibland går det inte runt. Familjen och dagjobbet går alltid före min hobby att skriva, och så kommer det att förbli. Det gäller att förvalta de små stunderna i vardagen mellan alla måsten. För mig är kvällen den stund där jag kan varva ner och glida in i den fiktiva värld jag för tillfället skapar. Ett mycket bra avslut på dagen, enligt mig.

Vad skulle du säga till andra som också drömmer om att bli författare en dag? Har du några riktigt bra tips att dela med dig av?
– Först och främst måste du börja skriva, även om det bara är en mening om dagen, för jag tror att många kan fastna i tanken om att få ner sin berättelse för att sedan aldrig komma till skott. Var inte rädd för att ta kontakt med andra skrivande människor. I en positiv, inspirerande och peppande gemenskap ligger framgång närmare till hands.

Slutligen, vilken bok får man inte missa i höst!
– Antologin H C Andersen släpps nu i helgen på bokmässan i Göteborg. Det är en samling av 36 noveller skrivna av nästan lika många författare. Den har något för alla läsare och lockar till både skratt, gråt, fasa och varma känslor. Ett hett tips till höstens mysiga lässtunder.