Finale av Stephanie Garber

It’s been two months since the Fates were freed from a deck of cards, two months since Legend claimed the throne for his own, and two months since Tella discovered the boy she fell in love with doesn’t really exist.

With lives, empires, and hearts hanging in the balance, Tella must decide if she’s going to trust Legend or a former enemy. After uncovering a secret that upends her life, Scarlett will need to do the impossible. And Legend has a choice to make that will forever change and define him.

Caraval is over, but perhaps the greatest game of all has begun. There are no spectators this time—only those who will win, and those who will lose everything.

Den första boken i den här trilogin var så bra. Det var en helt ny, magisk värld och karaktärerna var så intressanta och spännande. Andra delen tyckte jag också var bra men jag blev inte riktigt lika blown away. När jag nu kommit till sista delen var såklart förväntningarna ganska höga och även om jag inte tyckte att den var lika bra som första boken var den ändå väldigt nära.

Boken är skriven ur Tellas och Scarletts perspektiv. I den andra boken tyckte jag att Tella var ganska naiv och hoppade in i precis allt utan att tänka sig för. Här tycker jag att hon växt mer som person och det är lättare att förstå de val hon gör. Även Scarlett växer som karaktär och jag tycker att det är spännande att läsa om de båda. Legend är givetvis en stor del av berättelsen. Det är svårt att sätta fingret på den karaktären men samtidigt förstår man att han är plågad på så många sätt. Romansen som får stor plats i boken är emellanåt lite för mycket fram och tillbaka men jag hoppades verkligen på dem in i det sista.

Berättelsen i sig är spännande och det är svårt att lägga ner boken. Den är inte förutsägbar på något vis, utan vi får hela tiden vara med om olika twister. Författaren har ett bra språk som verkligen drar in läsaren och miljöerna är helt fantastiska. Jag är inte helt nöjd med slutet och hade kanske hoppats på något annat men det här är ändå en av de bästa trilogier jag har läst de senaste åren. Jag är dessutom väldigt nyfiken på liknande böcker!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Stephanie Garber
Serie: Caraval #3
Utgivningsår: 2019
Förlag: Flatiron Books
Läst färdigt: 29 mars 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus | The Book Depository

Andra som bloggat om boken:
Ewelinas Bokblogg | Bokugglor |

Tidigare delar i serien:
– Caraval (Caraval #1)
Legendary (Caraval #2)

En andra chans av Jojo Moyes

Louisa Clark kommer till New York, redo att börja ett nytt liv och säker på att hon kan omfamna det nya äventyret samtidigt som hon och Ambulans-Sam håller sitt distansförhållande levande.

Arbetet som assistent hos Agnes, den unga hustrun till en av New Yorks rikaste män, tar Lou in i stadens absoluta toppskikt. På en välgörenhetsbal möter hon Joshua Ryan, en man som bär med sig en viskning av Lous förflutna.

Lou försöker hålla ihop sina båda världar, och upptäcker att hon tvingas bära på hemligheter – inte bara sina egna – som kan orsaka katastrofala förändringar i hennes liv. Och när allt ställs på sin spets måste hon fråga sig: Vem är Louisa Clark? Och hur stillar man ett hjärta som bor på två platser?

Den första boken i den här trilogin, Livet efter dig, tyckte jag verkligen om men jag ställde mig ändå frågande till att det skulle komma en andra del. Jag läste den dock och tyckte väl ändå att den var ganska bra. Här har vi alltså den tredje och avslutande delen i vad som till slut blev en trilogi. Jag kan dock inte sticka under stolen med att jag gillar att vara tillbaka i Lous värld. Jag tycker om att läsa om henne och hon känns som en gammal vän. Samtidigt ville vi ju såklart veta vad som skulle hända med henne, Sam, Nathan och de andra.

Känslan i boken är väldigt ”feelgood” och det är både underhållande, romantiskt och emellanåt lite sorgligt. Jag upplever dock boken som ytlig och det kan delvis bero på att det handlar mycket om Lous liv i New York och där ingår det materialistiska och beteendet i överklassen. Jag hade ändå hoppats på mer djup, både i berättelsen och även hos Lou. Det märks att hon ibland tvivlar på sin tillvaro i New York men vi får inte så mycket djupa tankar ur henne. Miljöerna är ju dock ändå härliga och New York är en stad jag verkligen skulle vilja besöka.

Boken var, som jag skrev tidigare, lite som att komma tillbaka till en gammal vän. Jag tyckte att den var underhållande för stunden men det är tyvärr inget jag kommer att minnas för evigt. Jag tyckte det var kul att hälsa på de gamla karaktärerna men även få träffa på nya, exempelvis grannen Margot och hennes bitska hund. Nu är trilogin om Lou Clark slut i alla fall men jag kommer definitivt att ge mig på mer Jojo Moyes framöver.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Jojo Moyes
Serie: Livet efter dig #3
Utgivningsår: 2018
Förlag: Printz Publishing
Utläst: 20 mars 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
Livet efter dig (Livet efter dig #1)
Arvet efter dig (Livet efter dig #2)

Andra som bloggat om boken:
Villa Freja | Bokprataren | Amandas Minnen | Zellys Bokhylla | Bokugglor

Legendary av Stephanie Garber

A heart to protect. A debt to repay. A game to win.

After being swept up in the magical world of Caraval, Donatella Dragna has finally escaped her father and saved her sister, Scarlett, from a disastrous arranged marriage. The girls should be celebrating, but Tella isn’t yet free. She made a desperate bargain with a mysterious criminal, and what Tella owes him no one has ever been able to deliver: Caraval Master Legend’s true name.

The only chance of uncovering Legend’s identity is to win Caraval, so Tella throws herself into the legendary competition once more—and into the path of the murderous heir to the throne, a doomed love story, and a web of secrets…including her sister’s. Caraval has always demanded bravery, cunning, and sacrifice, but now the game is asking for more. If Tella can’t fulfill her bargain and deliver Legend’s name, she’ll lose everything she cares about—maybe even her life. But if she wins, Legend and Caraval will be destroyed forever…

Den första boken i den här serien, Caraval, fastnade jag i direkt och tyckte var riktigt bra. Det tog ett ganska bra tag innan jag tog tag i den andra boken i serien och kanske var det därför den inte nådde helt upp till samma nivå enligt mig. Medan Caraval tog mig med storm kändes denna som en bra fortsättning men jag fick inte riktigt samma ”wow”-känsla.

Den här boken är skriven ur Tellas perspektiv, vilket då skiljer sig från första boken. Jag gillar Tella och tycker att hon är en intressant och rolig karaktär. Denna gång är det hennes tur att spela och samtidigt ska hon försöka ta sig igenom snåriga delar för att nå sitt mål. Karaktären Jacks dyker upp men vi får även följa hennes relation med Dante. Redan från början är det tydligt vart det kommer att leda och det är något vi har sett förut. Jag gillar dock att följa utvecklingen mellan dem. Tellas uppdrag är ju dessutom att ta reda på vem Legend egentligen är och det är väldigt intressant att följa. Hela tiden får vi fler och fler pusselbitar innan vi till slut kan lägga ihop dem.

Den här världen är så spännande och författaren har gjort ett väldigt bra jobb med världsbyggandet. Allt var nytt och spännande i Caraval, men i denna boken blir det nästan lite mörkare och mer mystiskt. Jag gillar dessutom de olika delarna av staden de befinner sig och deras historia som vi får en liten hint av. Nu är jag väldigt pepp på att läsa den avslutande delen i den här trilogin så jag hoppas att det blir av inom kort. Gillar ni fantasy, magi, mystik och ett fantastiskt världsbygge kan jag varmt rekommendera dessa böcker.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Stephanie Garber
Serie: Caraval #2
Utgivningsår: 2018
Förlag: Flatiron Books
Läst färdigt: 23 februari 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus | The Book Depository

Andra som bloggat om boken:
Bokugglor | Elzas Bokhylla | Ewelinas Bokblogg | Mitt Bokintresse

Tidigare delar i serien:
Caraval (Caraval #1)

Mörkermannen av Anna Bågstam

När en serieförbrytare med ett specifikt modus terroriserar Landskrona sätts civilutredaren Harriet och hennes kollegor på fallet. Av en utomstående får Harriet i hemlighet tillgång till flera gamla fall med kopplingar till de nya brotten. Hon kan direkt se att de tidigare utredningarna har saboterats. Allt tyder på att någon av hennes närmaste kollegor är skyldig.

På det privata planet knakar relationen med juristen Rikard i fogarna, och charmiga kollegan Elias ger henne svårtolkade tecken. Snart finns ingen tid till att tänka på kärlek alls, när pappa Eugen blir svårt sjuk och mamma Jorun dyker upp för att fira jul. Samtidigt som jakten på gärningsmannen skruvas upp försöker Harriet få tag i den på insidan som hjälper honom. Sanningen visar sig vara långt mer överraskande än hon hade kunnat ana.

I tidigare böcker har Anna Bågstam haft en förmåga att få mig att fastna direkt i handlingen och därefter hålla fast mig i ett järngrepp, ”Mörkermannen” är inget undantag. Hon bygger upp obehaget och spänningen allt eftersom och jag vill helst inte lägga ner boken.

Tidigare har morden och en stor del av handlingen kretsat kring fiskeläget Lerviken, där Harriet även bor. I den här boken sker morden i Landskrona, vilket föll sig helt naturligt. Känslan där alla höll varandra om ryggen i Lerviken är borta men samtidigt ger Landskrona större möjligheter.

Harriet Vesterberg är vår huvudkaraktär och som civil utredare i en grupp med poliser har det varit svårt att slå sig in i gruppen. De flesta accepterar henne i gruppen nu, men hon möts fortfarande av gliringar och skitsnack. Harriet är en person som det är lätt att relatera till, samtidigt som hon ibland uppvisar någon slags tonårsbeteende som kan bli lite irriterande. Överlag är det dock en karaktär som jag verkligen tycker om och hon har sin plats i utredningsgruppen. Förutom de karaktärer vi har mött i tidigare böcker får vi även bekanta oss lite extra med Harriets mamma Jorun, på gott och ont.

Boken håller ett bra tempo och handlingen drivs hela tiden framåt. Författaren har ett bra språk och jag ville bara läsa vidare. Gärningsmannen var inte given för mig, vilket såklart skapade mer spänning, och misstankar fanns gentemot flera.

Jag tyckte mycket om ”Mörkermannen” och blev nästan chockad när jag läste sista sidorna som meddelade att det här var slutet på en trilogi. Någonstans kanske jag har läst det förr men jag blev ändå paff. Jag hade sett fram emot så mycket mer Harriet Vesterberg men Anna Bågstam avslutar verkligen med flaggan i topp. Jag hoppas verkligen det kommer något nytt från Bågstam och då kommer jag garanterat att läsa.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Anna Bågstam
Serie: Morden i Lerviken #3
Utgivningsår: 2020
Förlag: Norstedts
Utläst: 3 januari 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Mysterierna… | Johannas Deckarhörna | Boktokig | Hyllan

Tidigare delar i serien:
Ögonvittnet (Morden i Lerviken #1)
Skuggspelet (Morden i Lerviken #2)

Nyckeln till Hinsides av Karin och Albin Alvtegen

Huset Trakeborg har stått tomt i många år sedan den mystiske ägaren spårlöst försvunnit. De 12-åriga tvillingarna Linus och Linnéa flyttar in över sommaren, tillsammans med sin mamma som ska restaurera huset. Linnéa är svårt handikappad sedan födseln och Linus ser inte fram emot en sommar i ett ödsligt hus mitt ute i ingenstans, utan något att göra. Men redan första natten hör han underliga ljud i väggarna och snart börjar saker försvinna. När Linus letar efter ledtrådar i huset hittar han en nyckel under några uppbrutna golvbrädor. Vem har gömt nyckeln – och vart leder den?

Karin Alvtegen var en av författarna på min Boktolva för 2020, och just därför valde jag också att läsa den här boken. Den har stått i bokhyllan ett tag dessutom så det känns bra att nu ha avverkat den.

Jag visste inte så mycket vad den här handlade om, mer än att det var mystik och spänning samt att det skulle vara en middlegrade. Förutom detta får vi även stifta bekantskap med Linus och Linnéa och som läsare förstår man att de har en alldeles speciell relation, både till varandra men även till sin mamma. Pappan är ute ur bilden och det har givetvis satt spår hos dem alla, samtidigt som Linus har tagit ett steg framåt och kanske behövt bli mer ”vuxen” än andra barn i samma ålder.

Berättelsen i sig tar fart nästan med en gång. De mystiska sakerna börjar dyka upp, och även karaktärer som jag känner mig lite tveksam till. Det händer, minst sagt, mycket i Trakeborg och det är spännande att hänga med när familjen upptäcker detta. Jag blir inte helt övertygad dock och det är tveksamt om jag kommer att läsa färdigt trilogin, men för någon i åldern 9-12 kan den nog vara riktigt spännande.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Karin och Albin Alvtegen
Serie: Hinsides #1
Utgivningsår: 2016
Förlag: Brombergs Förlag
Utläst: 27 augusti 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Carolina läser… | Tickmicks Bokblogg | Barnboksbloggen | Bokugglor | Just nu – Just här

Intervju: Anna Fredriksson

I sommar blir Anna Fredriksson aktuell med Vägen till äppelriket, som är den tredje och avslutande delen i hennes trilogi Pensionat Pomona. Hon började dock inte som författare utan arbetade först som journalist för att sedan gå till TV. Rederiet hör till de serier som hon skrivit manus till men hon höll även på med manusförfattandet i tjugo år innan hon började skriva en roman.
– Jag har skrivit i hela mitt liv, sedan jag var 5-6 år. Eftersom min pappa var journalist och författare, och även min mamma en skrivande person, så var det liksom helt naturligt. Att jag började som journalist var nog mest för att jag ville skriva men inte visste i vilken form. Jag gick aldrig någon journalistutbildning, jobbade bara på Aftonbladet och Vecko-Revyn under några år samtidigt som jag pluggade litteraturvetenskap och fick två barn (senare ett till). När jag var 25 år gick jag en kurs i filmdramaturgi och insåg att jag ville skriva fiktion, och blev då avsnittsförfattare.

I Vägen till Äppelriket får vi bland annat följa mormor Vanja som är 73 år. Hon kommer att få uppleva något väldigt nytt och omvälvande, samtidigt som hennes dotter Sally börjar forska mer i sin mammas mystiska bakgrund. Vanjas barnbarn Josefin har börjat trivas på sin gård och försöker satsa på att komma in i bygemenskapen.
– Boken utspelar sig under hösten. De två tidigare har utspelat sig på vår och sommar. Att böckerna utspelar sig just på Österlen beror på att jag delvis har växt upp där. Jag kom dit första gången när jag var åtta månader, mina föräldrar hyrde hus där och umgicks med ett gäng studentkompisar från 50-talets Lund. Sen köpte de hus. Och sen dess har jag varit där varenda sommar (bortsett från ca 10 år när mina barn var små och familjen hade hus i Stockholms skärgård), och det har alltid varit ungefär samma gäng som träffas, fast nu har det kommit nya generationer. Så för mig är Österlen hemma på flera sätt. Dels ett socialt sammanhang och dels en stark känsla för naturen, det mesta kretsar kring hav och stränder.
– Jag skriver mest om de miljöer jag känner bäst till. Stockholm, där jag är född och uppväxt och har bott i hela mitt liv, och så Österlen och Stockholms skärgård.

Enligt Anna är den största skillnaden mellan att skriva till TV och film samt att skriva böcker att det förstnämnda är mer av ett grupparbete. Där samarbetas det med producent, regissör och andra funktioner och alla ska sedan enas om en vision samt att slutprodukten är regissörens.
– När man skriver en bok gör man ju allting själv och står för slutresultatet till 100 procent. Sedan är det också en stor skillnad i att man som romanförfattare har större frihet i berättandet. På film/tv är det nödvändigt att kunna dramaturgi och allt som sker måste gestaltas i handlingar eller dialog, det går ju inte att se på filmduken/tv-rutan vad folk tänker eller känner.

När det kommer till hur en bok skapas utgår Anna ofta ifrån någon grundkonflikt som hon själv tycker är intressant och som känns oskildrad i romanform, exempelvis att berätta om en storvinnare på Lotto (som i Lyckostigen). Därefter påbörjas det stora arbetet med att utveckla det hela och befolka berättelsen med karaktärer.
– Jag tycker att relationer mellan människor som står varandra nära är det mest spännande som finns.
När Anna har ett färdigt råmanus skickar hon in det till sin förläggare som läser och ger feedback, och därefter blir det en ny, bättre version. Sedan kommer redaktören in med sina förslag på ändringar och så håller det på till det börjar kännas presentabelt. Sist men inte minst korrekturläses det innan boken går till tryck.
– Det finns en tidsplan att hålla sig till, så det finns inte oändligt med tid vilket jag tror är bra.

Trots att Anna har hunnit med en hel del böcker i sitt författarskap har hon egentligen ingen särskild favorit.
– Jag tror att jag alltid gillar den senaste boken mest. Just nu blir det då Vägen till äppelriket. Det känns väldigt roligt att få ge ut sista delen i trilogin och forma ett avslut. Plus att jag gillar huvudkaraktären Vanja.

Copyright/fotograf: Anders Hansson

Peaches av Jodi Lynn Anderson

Peaches combines three unforgettable heroines who have nothing in common but the troubles that have gotten them sentenced to a summer of peach picking at a Georgia orchard. Leeda is a debutante dating wrong-side-of-the-tracks Rex. Murphy, the wildest girl in Bridgewater, likes whichever side Rex is on. Birdie is a dreamer whose passion for Girl Scout cookies is matched only by her love for a boy named Enrico.

Jag hade ganska höga förväntningar på den här boken eftersom jag läst många bra recensioner om den sedan den släpptes. Den verkade mysig och perfekt att läsa under sommaren men nej, så fel jag hade.

För det första tog det mig nästan halva boken innan jag verkligen kom in i den och ”hängde med”. I början blandade jag exempelvis ihop tjejerna hela, hela tiden och det var enormt irriterande. När jag väl lyckades hålla isär dem kunde jag dock uppskatta deras små egenheter och olikheter. Jag kände dock inte sådär mycket för någon och det var lite trist.

En av de bästa sakerna med boken var såklart miljöerna. Boken utspelar sig på en persikoodling och hur låter inte det en varm, härlig sommar? Det räcker att jag säger det så blir jag sugen på att sitta på balkongen och mumsa i mig persikor. Det räddar dock inte boken på något vis och jag kan inte låta bli att bli så besviken. Jag hade hoppats att jag skulle gilla den mer men nu tror jag inte ens jag tar tag i resterande delar av serien, tyvärr.

Mitt betyg: 2/5

Författare: Jodi Lynn Anderson
Serie: Peaches #1
Utgivningsår: 2012
Förlag: Harper Teen
Utläst: 29 juli 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus | The Book Depository | Amazon US (Kindle)

The Retribution of Mara Dyer av Michelle Hodkin

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST TIDIGARE DELAR!

Mara Dyer wants to believe there’s more to the lies she’s been told.
There is.

She doesn’t stop to think about where her quest for the truth might lead.
She should.

She never had to imagine how far she would go for vengeance.
She will now.

Det var ett bra tag sedan jag läste de första två delarna i den här trilogin och jag kände nu att det var dags att avsluta den. Jag kom ihåg en del om vad som hade hänt men jag tycker också att jag fick ganska bra påminnelser under läsningens gång och kände mig liksom inte förvirrad på något sätt.

Andra delen slutade ju med en rejäl cliff-hanger och jag hade nog hoppats på en bättre början här på grund av det. Tyvärr började det ganska segt och fortsatte så genom hela boken. Eftersom jag tyckte så bra om de två första böckerna är det klart att jag hade ganska höga förhoppningar på den här men den gjorde mig besviken, helt klart. Det fanns som sagt inget driv, karaktärerna utvecklades inte nämnvärt och det enda som egentligen var intressant var hur det hela hängde ihop. Vi fick veta mer om Maras och Noahs bakgrunder, vilket gjorde att man kunde knyta ihop säcken på ett bra sätt. Utöver detta känner jag faktiskt bara besvikelse.

Mot slutet blev det lite mer spänning men hela grejen med hur Mara och Noah hanterades kändes bara ”meh”. Det var liksom inte alls trovärdigt och jag kunde bara ifrågasätta alla val som gjordes där.

Detta var alltså en ganska trist avslutning på en annars bra trilogi, tyvärr. Jag hade hoppats på mer och vad jag har läst är jag inte den enda som är besviken på det här slutet. Jag tycker dock att ni ska läsa trilogin ändå, om ni inte redan har gjort det. Vem vet, ni kanske älskar slutet.

Mitt betyg: 2/5

Författare: Michelle Hodkin
Serie: Mara Dyer #3
Utgivningsår: 2014
Förlag: Simon & Schuster
Utläst: 7 maj 2017
Finns hos: The Book Depository | Amazon UK | Amazon US (Kindle)

Tidigare delar i serien:
The Unbecoming of Mara Dyer (Mara Dyer #1)
The Evolution of Mara Dyer (Mara Dyer #2)

Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

nyckeln-strandberg_mats-23664530-4188085428-frntlDet har gått drygt en månad sedan tragedin i Engelsfors gymnasiums gympasal. De utvalda får ingen tid att återhämta sig innan deras värld vänds upp och ner igen. Frågor besvaras. Hemligheter avslöjas. Lojaliteter prövas. Tiden håller på att rinna ut och till slut kan De utvalda bara vara säkra på en sak: Allt kommer att förändras.

Jag har absolut ingen aning om varför det har tagit sån tid att få den här boken läst. Kanske är det på grund av tjockleken? Kanske beror det på att jag egentligen inte vill ha ett slut på Engelsforstrilogin? Jag vet inte. Jag förbokade den inför släppet hösten 2013 och sedan dess har den stått i hyllan. GALET! Nu inför påsk kom den dock fram och jag ska försöka sätta mina tankar om den på pränt.

En bit in i den här boken insåg jag att det förmodligen hade varit en fördel att läsa om del ett och två men jag ansåg mig inte ha tid med detta så jag fortsatte och det gick faktiskt bra. Vissa delar kom jag inte ihåg så tydligt men jag tyckte ändå att författarna hade gjort ett bra jobb med återberättandet, utan att det skulle bli tjatigt. Jag gav de två första böckerna 4 av 5 och mina förväntningar var därför ganska höga.

Det jag tyckte om med boken var självklart det vanliga; karaktärerna, miljöerna och spänningen. Vad gäller karaktärerna så har ju några försvunnit och andra dykt upp men det är fortfarande en bra mix enligt mig. Som läsare får man här följa med i grottor, i skolan där allt händer och en stor del av boken utspelar sig på den mystiska herrgården. Tidigare har jag även gillat magin, alla element och allt nytt som kommer kring detta men det hände något här.

Jag vet inte om det är jag som har tappat ”gnistan” eftersom det var så länge sedan jag läste bok två i den här trilogin. Det kan också vara så att eftersom jag såg filmatiseringen av ”Cirkeln” i höstas så har den förstört en hel del för mig. Jag tyckte nämligen att den var dålig och framställde alla magiska element som rena skämtet. Det kanske fick mig att se på saken på ett annorlunda sätt. Vad vet jag. Hur som helst så är det inte lika fascinerande för mig längre och eftersom det är en stor del av boken blev det inte det slut på trilogin som jag hade hoppats på.

Sammanfattningsvis har det varit en bra trilogi och jag hoppas jag kommer ta mig tid att läsa om den i framtiden!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Serie: Engelsfors #3
Utgivningsår: 2013
Förlag: Rabén & Sjögren
Utläst: 29 mars 2016
Finns hos: Adlibris | Bokus | CDON

Tidigare böcker i serien:
Cirkeln (Engelsfors #1)
Eld (Engelsfors #2)

Mina favoritserier

För någon vecka sedan skrev jag ett inlägg om mina favoritböcker (fristående) och tänkte fortsätta på temat och nu lista mina favoritserier. Precis som förra gången har jag valt ut tio stycken, allt från fantasy till deckare till young adult.

*Summer-trilogin av Jenny Han fastnade jag direkt för när jag läste den första gången. Känslan i böckerna är så härlig.

*Divergent-trilogin av Veronica Roth är min absoluta favoritserie när det kommer till dystopier. Böckerna har blivit lästa många gånger och jag är sugen på att läsa dem på nytt just i skrivande stund.

*The Hunger Games-trilogin av Suzanne Collins var den första dystopiska serien jag läste och precis som alla andra älskade jag den.

*Harry Potter-serien av J.K. Rowling är en serie som jag faktiskt inte (!) är klar med än. Jag har de två sista böckerna kvar att läsa men jag älskar den.

*Robert Langdon-serien av Dan Brown är serien som verkligen fick mig att börja läsa mycket. Böckerna är spännande, innehåller mycket historia, religion och sådant som jag egentligen tycker är ganska trist men som här blir något riktigt bra. Favoriten är helt klart Änglar och demoner.

*Sagan om Ringen-trilogin av J.R.R. Tolkien läste jag inte förrän för cirka två år sedan. Jag har hållit mig borta från böckerna då de verkar tunglästa men väl inne i dem gick det hur bra som helst.

*Shatter Me-trilogin av Tahereh Mafi är ytterligare en dystopisk serie som jag verkligen rekommenderar.

*Starcrossed-serien av Josephine Angelini handlar om grekisk mytologi, något som verkligen fascinerar mig.

*Avdelning Q-serien av Jussi Adler-Olsen hör till en av favoriterna när det gäller deckarserier. Danskt, många härliga karaktärer och ja, helt enkelt en bra serie.

*Joona Linna-serien av Lars Kepler är en annan deckarfavorit. Läs om du inte redan har gjort det!

20160330_142356