Intervju: Lupina Ojala

Lupina Ojala är både författare och står bakom bokförlaget Catoblepas. I veckans intervju får ni veta mer om det svåraste på resan fram till ett förlag, deras inriktning och mycket annat. Varsågoda!

Du står bakom bokförlaget Catoblepas. Hur kommer det sig att du valde att starta ett bokförlag?
– Sedan jag lärde mig läsa har böcker varit en stor del av mitt liv och jag har alltid drömt om att få arbeta med litteratur eller konst. Det slutade med att jag utbildade mig inom textbearbetning och grafisk form. Jag startade eget företag 2006. Sju år senare bestämde jag mig helt enkelt för att det var dags att ta tag i bokdrömmen så jag startade ett indieförlag vid sidan om min verksamhet som formgivare. Förutsättningarna var perfekta. Jag hade redan egen firma och rätt grundkunskaper.

Vad har varit det svåraste på resan fram till ett förlag?
– Jag har fått lära mig många saker under vägen. Starta förlag var enkelt, att få läsarna att upptäcka Catoblepas med en ganska liten marknadsföringsbudget var svårare. De första åren kände jag mig fram, provade olika samarbeten och nätverkade. Jag ville ta det långsamt. Nu har jag hittat en arbetsmetod som fungerar och kommer satsa mer på förlaget under 2018 än tidigare. En ny författare tillkommer men namnet är hemligt än så länge. Det kommer bli ett spännande år, men förlaget kommer alltid vara ett litet oberoende förlag. Det viktigaste för mig är att få ge ut de böcker jag tycker om och inte de jag tror ska dra in mest pengar.

Catoblepas ger ut svensk fantasy. Hur kommer det sig att ni har den inriktningen?
– Det var aldrig tal om något annat. Jag älskar fantasy! Det finns många skickliga fantasyförfattare i Sverige och några av dem vill jag vara med om att lyfta fram.

Du har även gett ut romaner själv på förlaget. Var det en självklarhet eller kanske något som växt fram?
– Jag har alltid skrivit så det var en del av planen från början. Jag varvar redigeringen av andras verk med mitt eget författarskap.

Vill du berätta lite mer om dina böcker?
– Jag skriver en fantasyserie som heter Legender från Yddrios. Alla böcker är fristående så de kan läsas enskilt. Det som binder dem samman är att de utspelas i världen Yddrios. Två böcker har hittills publicerats och de fick båda mycket gott mottagande hos läsare och bokbloggare.

Vad skulle du ge för tips till andra som drömmer om att bli författare eller arbeta inom förlagsbranschen?
– Tänk noga igenom vad du vill uppnå innan du startar och var beredd på att jobba mycket för liten vinst, om ens någon. Det är väldigt få författare i Sverige som kan leva på sitt skrivande. De flesta har andra jobb eller uppdrag vid sidan om. Detsamma gäller för den som vill starta ett indieförlag. Belöningen tar sig andra uttryck. Det finns många diskussionsgrupper på exempelvis Facebook där det går att får bra tips av andra som är verksamma som författare eller förläggare.

Annonser

Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

nyckeln-strandberg_mats-23664530-4188085428-frntlDet har gått drygt en månad sedan tragedin i Engelsfors gymnasiums gympasal. De utvalda får ingen tid att återhämta sig innan deras värld vänds upp och ner igen. Frågor besvaras. Hemligheter avslöjas. Lojaliteter prövas. Tiden håller på att rinna ut och till slut kan De utvalda bara vara säkra på en sak: Allt kommer att förändras.

Jag har absolut ingen aning om varför det har tagit sån tid att få den här boken läst. Kanske är det på grund av tjockleken? Kanske beror det på att jag egentligen inte vill ha ett slut på Engelsforstrilogin? Jag vet inte. Jag förbokade den inför släppet hösten 2013 och sedan dess har den stått i hyllan. GALET! Nu inför påsk kom den dock fram och jag ska försöka sätta mina tankar om den på pränt.

En bit in i den här boken insåg jag att det förmodligen hade varit en fördel att läsa om del ett och två men jag ansåg mig inte ha tid med detta så jag fortsatte och det gick faktiskt bra. Vissa delar kom jag inte ihåg så tydligt men jag tyckte ändå att författarna hade gjort ett bra jobb med återberättandet, utan att det skulle bli tjatigt. Jag gav de två första böckerna 4 av 5 och mina förväntningar var därför ganska höga.

Det jag tyckte om med boken var självklart det vanliga; karaktärerna, miljöerna och spänningen. Vad gäller karaktärerna så har ju några försvunnit och andra dykt upp men det är fortfarande en bra mix enligt mig. Som läsare får man här följa med i grottor, i skolan där allt händer och en stor del av boken utspelar sig på den mystiska herrgården. Tidigare har jag även gillat magin, alla element och allt nytt som kommer kring detta men det hände något här.

Jag vet inte om det är jag som har tappat ”gnistan” eftersom det var så länge sedan jag läste bok två i den här trilogin. Det kan också vara så att eftersom jag såg filmatiseringen av ”Cirkeln” i höstas så har den förstört en hel del för mig. Jag tyckte nämligen att den var dålig och framställde alla magiska element som rena skämtet. Det kanske fick mig att se på saken på ett annorlunda sätt. Vad vet jag. Hur som helst så är det inte lika fascinerande för mig längre och eftersom det är en stor del av boken blev det inte det slut på trilogin som jag hade hoppats på.

Sammanfattningsvis har det varit en bra trilogi och jag hoppas jag kommer ta mig tid att läsa om den i framtiden!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Serie: Engelsfors #3
Utgivningsår: 2013
Förlag: Rabén & Sjögren
Utläst: 29 mars 2016
Finns hos: Adlibris | Bokus | CDON

Tidigare böcker i serien:
Cirkeln (Engelsfors #1)
Eld (Engelsfors #2)

Saga Swärd – Omskakare och världsresenär

En bok om tidsresor, omskakare och hemliga världar låter ju ganska intressant, eller hur? Det i kombination med det härliga omslaget gjorde att jag ville läsa boken så snart som möjligt och jag gillade den skarpt. Här kommer min recension.

17733375

Titel: Saga Swärd – omskakare och världsresenär
Författare: Taliah Pollack
Utgivningsår: 2012
Förlag: Vombat Förlag
Finns hos: Adlibris | Bokia | Bokus

Stort tack till Taliah som skickade ut boken i PDF till mig!

Handling:
Saga Swärd är tolv år gammal och bor med sin mormor, där hennes föräldrar övergett henne. Det är i alla fall vad Saga tycker. Sedan Sagas tvillingbror Fabian dog i en bilolycka har hennes föräldrar knappt varit närvarande och hon har istället behövt lyssna till sin stränga mormor. En dag svimmar hon plötsligt av och kommer till en helt annan värld med andra människor och miljöer. Hennes mormor tror dock inte ett dugg på det Saga berättar när hon vaknar igen utan Saga blir istället insatt på mediciner och vila. Vid flera tillfällen därefter kommer Saga till andra världar och får så småningom reda på att hon är en omskakare och vad hennes syfte är. Men resan dit är inte lätt och det finns många fiender som står i vägen.

Omdöme:
Till en början var jag lite skeptisk då Saga betedde sig ganska omoget och inte alls som jag har för mig att jag var när jag var 12. Men när det släppte blev boken faktiskt bara bättre och bättre. Den var både spännande, rolig och emellanåt ganska mysig. Jag gillade många av karaktärerna och fastnade helt i storyn.

Varje kapitel var lagom långt och det var mycket äventyr och plats för egen fantasi. Det är förmodligen en helt perfekt högläsningsbok men passade ju uppenbarligen lika bra för mig. Som ni kan se här nedan innehöll boken också en hel del fina citat och framförallt tänkvärda.

Mitt betyg: 4/5

Ett citat att spara:
”Allt som är vackert har också något ont i sig, det är kontrasten som gör det fint.”

Författarintervju: Nene Ormes

Denna veckan får ni läsare chans att möta författaren Nene Ormes. Om ni vill kan ni också besöka henne på hennes blogg – En udda verklighet.

Foto: Andreas Rasmusson

Nene, du är aktuell med fortsättningen på Udda verklighet, nämligen boken Särskild. Kan du berätta lite om boken?
– Den heter Särskild och en direkt uppföljare till Udda verklighet, den tar vid precis när Malmöfestivalen börjar i slutet av sommaren. Eftersom det är festival så kommer alla sära till stan och Udda dras längre in i den sära världen. Om Udda verklighet var att kika in i den sära världen så är min plan med Särskild att fördjupa den känslan.

Dina böcker utspelar sig ju i Sverige, är det svårare att föreställa sig en fantasyhistoria i Sverige än i något annat land? Hur tänkte du när du började skriva den här serien?
– Jag tycker inte att det är svårare, snarare tvärtom! Det finns så mycket med utländsk urban fantasy som jag tycker rycker mig ur berättelsen, saker som är vardagliga på de platserna men som jag har svårt att avgöra om det är författarens åsikt, det landets kulturella inställning eller något som hör fantasybiten till. Till exempel tänker jag mycket på det när det kommer till könsstereotyper eller genderfrågor. Jag gillar att kunna röra mig i min egen kultursfär samtidigt som det roar mig att göra en fantasyvärld av en plats man kan besöka.

Hur lång kommer serien att bli?
– Det är jag inte helt säker på! Jag har planer för i alla fall två-tre böcker till, men det är också en fråga om förlagets och läsarnas intresse. Sen har jag flera karaktärer som jag gärna skulle skriva historier om som inte är Udda eller har med henne att göra, men vi får väl se.

Varför valde du att skriva just fantasy?
– Jag har inte riktigt ansett att jag har något alternativ. Det är den genre jag njuter mest av att läsa och den där jag kände att jag hade något att bidra med. Jag gillar svenskskriven fantastik, särskilt ifall språket är listigt använt, och det skulle vara roligt att vara med i den skaran. Hur jag än försöker så kan jag inte producera en historia som _inte_ har något fantastiskt i sig. Det blir alltid tentakler, monster, övernaturligheter eller steampunk av det. Så det var bara att böja sig för det oundvikliga. Dessutom är det väldigt, väldigt roligt.

Har du några egna fantasyfavoriter att tipsa andra om?
– Det blir rätt mycket på engelska, varav delar finns på svenska: Nattens Cirkus av Erin Morgenstern var fantastisk tycker jag. Mary Robinette Kowals The Glamour Histories är också underbar, den börjar med Shades of Milk and Honey. Jaqueline Carey har skrivit en som heter Santa Olivia och som var det årets läsfavorit. The Drowning Girl av Caitlín R Kiernan är ett litet mästerverk och om man vill ha lättsam steampunk-romans så är Meljan Brooks serie The Iron Seas väldigt underhållande. Av svenskskrivet så är jag just nu full av beundran inför Karin Tidbecks Amatka. Hon har språket i sin hand och formar det skoningslöst.

Hur ser det ut på ditt skrivbord när du skriver? Rörigt? Strukturerat? Vad behöver du runt dig för att finna skrivro?
– Jag har inget skrivbord! Jag sitter i min onödigt stora fåtölj och har datorn i knäet. Det är rätt rörigt runt mig, med tekoppar, vattenglas, anteckningsböcker och pennor, chokladpapper och annat, men jag behöver ha en viss ordning i övrigt, annars vill jag bara fixa det först i värsta ”ska bara”-anda. Jag skriver på kaféer också, det är lugnande för mig när andra människor är runtomkring men inte vill mig något. Som om de håller mig i örat och gör att jag verkligen koncentrerar mig. Så det bästa som kan hända är ifall en av mina skrivkollegor kommer hem till mig och sitter här och skriver. Då får jag mest gjort. En sak som betytt oväntat mycket för mitt skrivande är min whiteboard. Den var en av de bästa presenter jag fått och täcker en vägg bredvid bokhyllan.

Eldfloder

Titel: Eldfloder
Författare: Elin Holmerin
Utgivningsår: 2009
Förlag: Bombadil Publishing
Finns hos: Adlibris

Ett recensionsexemplar från författaren, stort tack!

Handling:
Martin Svarthamn hade bestämt sig, han skulle ta sig en fru i den lilla staden för att få en avkomma. Han hittar Emelie som föder sonen Edwin och allt är frid och fröjd tills Martin visar en annan sida av sig själv, där han allt mer påminner om ett monster. Martin börjar slå Emelie och Edwin växer upp och ser detta och är samtidigt rädd att han en dag ska förlora sin mor.

Omdöme:
I och med att man fick läsa boken ur fleras synvinklar var det enklare att förstå både Martin och Emelies handlande men samtidigt kunde jag inte låta bli att bli förbannad. Ett tag var det nästan som att jag ville kasta den i väggen och skrika åt dem, ta tag i öronen och skaka huvudet lite, haha. Jag gillar språket men jag fastnar tyvärr inte för någon av karaktärerna, inte ens för Emelie.

Själva historien i sig känns inte heller helt lockande då det är mer familjedrama än fantasy, vilket jag verkar ha missförstått från början men kul att ha läst den ändå.

Mitt betyg: 2/5