Intervju: Jakob Mjöbring

Nu är det fredag igen och dags att ta helg om ett par timmar. Först tänkte jag dock bjuda på veckans intervju, med författaren Jakob Mjöbring.

Jakob, om jag inte har förstått det helt fel så har du skrivit tre böcker om Katja Lyss. Dessa har sedan blivit publicerade på olika förlag för att nu då ges ut på Lind & Co. Vill du berätta lite mer om den här resan? Vad är det som har hänt?
– Jag skrev kontrakt med ettan KÖLD och tvåan SNÖ på samma gång med förlaget North Chapter som var nystartat i min hemstad Umeå. North Chapter hade sedan kontakt med Lind & Co som partner för ljudbok och pocket. Lind & Co nappade direkt på båda böckerna som ljudbok och testade av KÖLD som pocket. Det föll väl ut och nu har de släppt SNÖ som pocket. Men när jag skulle ge ut trean IS var North Chapter inte lika sugna längre. De hade haft lite svårt att sälja den inbundna och hade en annan deckarförfattare på väg in som också skulle skruva om Umeå, så det krockade lite med min IS. Men Lind & Co ville absolut ha den också, åtminstone som ljudbok, så jag skrev egentligen mest mot deras deadline för ljudboken och tänkte att då kan jag lika gärna ge ut den på egen hand som inbunden och kanske hopppas att Lind & Co vill ge ut den också som pocket senare. Jag hade ju tryckerikontakten och omslag och sådant sedan de två första böckerna. Jag har dessutom arbetat en del med trycksaker så jag är ganska bekant med den världen. Men jag bekostade då själv lektör, korrläsning, sättning och tryck. Dessutom var det något av en djungel att förstå hur distribution och BTJ fungerade. Men jag tror jag har det på banan och boken säljer hyfsat nu, och allt hamnar ju i egen ficka, så det är lite spännande att få följa försäljningen på lite närmare håll. Men det följer också med bokföring och annat i eget bolag, så rätt pyssligt är det. Lite sugen är jag på att skriva ner hur man gör när man ger ut själv, jag googlade massor, men tyckte inte att det fanns en plats där hela processen var beskriven, men det finns säkert.

Kan du berätta lite mer om böckerna och Katja Lyss? Vad kan vi läsare vänta oss?
– Böckerna kretsar runt en kvinnlig polis som heter Katja Lyss. Hon har hängt en massa i Alperna och tävlat som extremskidåkare bland annat, innan hon sadlade om och blev polis. Hon är från Stockholm men var less på storstan, och lite på sin mamma där nere, så hon flyttade till Umeå för att få mer snö i och vinter. I IS är hon ganska nybakad polis i Umeå och även om det är den tredje romanen så utspelar den sig innan KÖLD och SNÖ. I KÖLD är hon utlånad till Arjeplog för att lösa ett mord och i SNÖ är hon egentligen på semester i Kittelfjäll och blir indragen i internationell historia. Katja är feminist, korthårig, tuff och väldigt mycket en tjej i tiden, tycker jag. Tar ingen skit och är tuff och vill visa och klara sig själv. Jag har också försökt väva in det jag kan om den digitala utvecklingen och vad den gör med världen. Så, är man feminist (vem är inte det?) och tycker om tuffa kvinnor och kriminalhistorier med lite oväntade vändningar och är intresserad av sin samtid, tror jag man kommer att tycka om Katja.

Du jobbar i vanliga fall med kommunikation och är även bloggare. Hur kommer det sig att du började skriva böcker?
– De tre böckerna har jag skrivit på i nästan femton års tid. Skrivit och lagt i byrålådan. Fast givetvis även skickat manus till ett och annat förlag, men hela tiden känt att jag behövde en bra lektör för att ta de i hamn. Men inget förlag nappade förrän North Chapter läste och gick igång, och i Anna Granlund på North Chapter fick jag en bra sparringpartner. Till SNÖ har jag samarbetat med duktiga Jenny Sandberg på Skrivfokus, kan varmt rekommenderas. Att jag började skriva är helt och hållet byggt på lust. Jag älskar verkligen att uttrycka mig i skrift, och jag bloggar, som, sagt till vardags både på den byrå jag arbetar, Punkt PR, och på vår största branschsajt Resumé.se där jag har helt fria händer att skriva om allt som händer i kommunikationsbranschen. Och det händer verkligen mycket i vår bransch just nu, vilket är superspännande att få vara med och resonera om. Men, fick jag chansen skulle jag nog kunna tänka mig att endast skriva romaner, men jag är inte riktigt där ännu.

Har kriminalare/deckare alltid varit något som intresserat eller övervägde du även andra genrer?
– Jag har faktiskt skrivit en mer renodlad roman tidigare, en manustävling som jag vann där vinsten var en utgivning, men det är gammalt och boken glömd. Men jag älskar verkligen kriminalformatet. Jag tycker om drivet och att cirkulera runt brott och straff, som på något vis direkt tar oss till utkanten av samhället där det händer intressanta saker. Men, jag stänger inga dörrar, kommer det en bra idé skulle jag inte tveka att skriva en mer renodlad roman. I grunden älskar jag nog mest att berätta historier.

Hur ser framtiden ut nu? Planerar du fler böcker?
– Jag skriver så smått på en fyra med Katja Lyss. Jag tycker om hennes universum och är sugen på att fortsätta utveckla det. Så, en bit bort i horisonten finns nog tanken på att använda intäkterna från böckerna till att ta ledigt ett tag och skriva rejält under en period, men inget är färdigt. Jag älskar dessutom mitt arbete och trivs så himla på den PR-byrå jag är på nu och med de kunder jag arbetar, så jag måste hitta en lucka som funkar för alla parter. Och för familjen förstås.

Om du bara hade fått välja en bok att läsa för resten av ditt liv. Vilken hade det då varit?
– Oj, det var en svår fråga. Min akilleshäl tror jag faktiskt är att jag läser för lite, jag tror att jag skulle bli en mycket bättre författare om jag läste mer. Men med det sagt skulle jag nog ändå ta med mig Fear And Loathing in Las Vegas av Hunter S Thompson. Jag älskar den utflippade stilen och den värld han målar upp där man liksom bara skiter i allt och kör sitt eget race vid sidan om allting annat. Det finns en lockelse i det där, en lockelse till platser och situationer som jag aldrig själv skulle sätta mig i eftersom jag är en sjukt ordentlig Svensson-människa. Den drivkraften finns nog också närvarande i mitt skrivande också, att Katja får göra allt jag inte vågar. Det finns också en inspiration i galenskapen att man faktiskt kan ta ut svängarna hur mycket som helst, allt kan hända, det måste jag nästa påminna mig själv om när jag skriver, Katja kan vara stenhård och göra galna saker, det är okej, Hon klarar det.

Annonser

Intervju: Hannes Lyckholm

I dagens fredagsintervju får ni möta Hannes Lyckholm, journalisten och ingenjören som också nu skriver på en thrillerserie. Varsågoda!

Foto: Cebastian Persson

Förra året släppte du din debutroman, Rödhake: Dödstyst. Kan du berätta lite mer om den?
Rödhake: Dödstyst är en thriller med högt tempo. Emma Rapp är förföljd, övervakad och ständigt bevakad. Hon känner sig alltmer paranoid när ingen i hennes omgivning tror henne. Hon har fått hemlig information strax innan hennes bror dör och hon tar hjälp av före detta underrättelseagenten Anders Rödhake för att ta reda på sanningen – en sanning en grupp högt uppsatta män gör allt för att hålla begravd. De vill inget hellre än att Rödhake misslyckas – eller att han försvinner för gott.

Vad har du fått för respons på boken såhär långt?
– Det bästa med att skriva är att höra vad läsare tycker om boken. De allra flesta som hör av sig tycker att det är en spännande story och att det händer något på varje sida som driver berättelsen framåt. Många hör av sig och vill läsa mer, men tyvärr tar det tid att skriva nästa bok. Jag håller just nu på att researcha inför uppföljaren.

På vilket sätt har du haft nytta av din bakgrund som ingenjör och journalist i ditt skrivande?
– Som författare använder jag ganska korta meningar och försöker beskriva personer och miljöer med några få utvalda detaljer. Jag vill inte tynga ner boken med för mycket miljöbeskrivningar som sänker tempot. Det allra viktigaste för mig är själva berättelsen och att den driver framåt och inte att jag visar allt jag kan om ett visst fenomen eller en miljö som jag har researchat om. Både som ingenjör och journalist gäller det att vaska fram det som är viktigast. När jag skriver ställer jag mig hela tiden frågan ”Vad är det jag vill ha sagt om just det här?” Kan man ta fram det viktigaste, då har man lyckats. Att skriva kort är det absolut svåraste man kan göra.

Var det tanken från början att skriva spänning eller kom det med tiden?
– Jag har provat flera olika genrer innan jag landade i thrillerformatet – allt från fantasy till young adult. Men det blev aldrig tillräckligt bra. Det var något som skavde med karaktärerna, med storyn, med flytet. När jag för två år sedan bestämde mig för thrillerformatet, så stämde plötsligt allt på en gång. Det finns ett driv och en spänning i thrillers som jag gillar. Thrillers är också det jag själv helst läser.

Boken är första delen i en serie. Hur ser framtiden ut? När kommer nästa?
– Jag fortsätter på Rödhake-serien. Den första boken fokuserar mycket på spelet kring Emma Rapp och hennes bror, men i nästa bok är fokus på Anders Rödhake. Hans förflutna inom underrättelsevärlden kommer ikapp honom och han tvingas utföra ett uppdrag han aldrig skulle tackat ja till om det inte är hans enda chans att rädda en närstående. Jag håller på att mejsla fram storyn just nu och planen är att släppa boken i slutet av året.

Hur tacklar du negativ kritik?
– Jag har alltid varit öppen för feedback och jag uppmanar verkligen alla som läser det jag skriver att höra av sig. Det är det också många som gör, vilket är väldigt roligt. Det är samtidigt viktigt att få höra vad alla som läser tycker är bra och mindre bra. Hur ska jag annars veta vad som fungerar? Hittills har jag prickat rätt utifrån den feedback jag fått, men många hör av sig och vill ha mer av vissa saker och mindre av andra. Det är utvecklande för mig som författare, men framför allt väldigt roligt när läsare kontaktar mig.

Slutligen, vilken bok rekommenderar du just precis nu?
– Jag har nyss läst Markus Luttemans Blodmåne, i vilken han lyckas med balansgången att berätta om den smutsiga handeln med bland annat noshörningshorn i Afrika och Asien, men samtidigt också leverera en spännande historia. Man lär sig nåt nytt, samtidigt som man får en bra thriller. Jag försöker också läsa allt av Jo Nesbø, som är en av mina favoriter. Jag har inte läst hans Törst ännu, men den står högt på min läslista.

Intervju: Erica Törnqvist

I dagens intervju får ni möta Erica Törnqvist, författare och egenutgivare. Läs om hennes resa, hennes böcker och vad det egentligen innebär att vara egenutgivare.

Hur började din resa? Vad fick dig att vilja bli författare?
– Idén om att bli författare har nog funnits i ganska många år, jag skrev en del även när jag var barn. Men när jag började gymnasiet försvann det helt och hållet när jag började drömma om en karriär som skådespelare istället. Ändå började jag skriva ganska många små texter, både dikter och historier, när jag var 18 år ungefär. Det började lite mer på allvar strax efter studenten när jag hade sagt upp mig från ett jobb som dörrknackare och därefter hade jobbat på deltid som idrottsledare för barn. På vårterminen 2015 började jag plugga och läste ett par strökurser på universitetet, varefter det blev sommar och jag kom att tänka på allt jag hade skrivit och att jag länge hade haft skrivandet som en trevlig liten hobby. Jag tänkte att ”man kanske ska ta och ge ut en bok?”, och så googlade jag lite olika möjligheter att göra detta. Av någon anledning tog jag mig inte tid att fundera över hur svårt det kan vara att ge ut en bok, jag tänkte bara att jag ville ge ut den på något sätt. Så fick jag upp ögonen för egenutgivning och hittade ett jättebra självpubliceringsförlag som jag använder mig av än idag.

Kan du berätta lite mer om dina böcker?
– De flesta av mina böcker är textsamlingar av olika slag och inom olika teman, varje samling innehåller kanske mellan tio och ett hundratal olika alster. Jag gav ut dem väldigt tätt inpå varandra den första tiden vilket är varför de flesta är ganska tunna. Den tjockaste jag gav ut under det första halvåret är dock ett par hundra sidor lång och består av blogginlägg skrivna under en period av fem år, och när jag började blogga fanns det inte alls på kartan att det skulle bli en bok av den. När jag var inne på mitt andra år som författare bestämde jag mig för att göra antalet utgivningar per år betydligt färre, så att jag ger ut en eller max två böcker om året och satsar mer på arbetet med marknadsföringen till exempel. Jag gav ut min nionde och tionde bok nu i somras.

Du är alltså egenutgivare. Hur fungerar det egentligen?
– Att vara egenutgivare fungerar på det viset att man själv är den som bekostar utgivningen och styr över den. Från början var det så att alla författare var egenutgivare, då skrev man en bok, gick till ett tryckeri och lät trycka upp en upplaga som man sedan fick sälja. Därefter kom de traditionella förlagen. Det var då som krav började ställas på författaren, eftersom det oftast innebär en viss ekonomisk risk att släppa en bok, särskilt när man arbetar som så att man trycker upp en begränsad upplaga och måste försöka få sålt alltihopa för att täcka upp kostnaderna. Men i slutet på 1990-talet kom man på print-on-demand, det vill säga att man trycker exemplaret först när någon beställer det, det här öppnade upp för allt fler att uppfylla sina författardrömmar och göra det på egen hand. Sedan dess har vi egenutgivare praktiskt taget tagit över marknaden, det är betydligt mer populärt att läsa fackböcker av egenutgivare eftersom det brukar vara personer vars bok handlar om något de brinner för.

Vad tror du att du har för fördelar i och med egenutgivning?
– Jag tror det är just det att man har kontrollen själv över sina bokprojekt, för min del har jag varit författare i ungefär två och ett halvt år, men jag har aldrig jobbat med en förläggare förut. Jag har också fått lära mig så mycket om hur det fungerar att ge ut en bok rent praktiskt.

Vad är det svåraste med att vara egenutgivare?
– Om man är ny som egenutgivare så kan nog den här kontrollen vara mer som en svårighet än en möjlighet. Jag blev ganska snabbt van vid att hålla koll på alltsammans själv, men jag kommer ihåg att när jag precis hade givit ut min första bok så var det knappt att jag ville kännas vid att marknadsföra den. Jag ville bara skriva, ge ut och hoppas på att den kanske säljer sig själv så småningom. Men sedan började jag acceptera arbetet mer och mer och idag tycker jag att det känns helt okej, ganska kul till och med! Jag kan faktiskt inte komma på något mer som är svårt med att vara egenutgivare, men som sagt så innebär det en del extraarbete, vilket man får ta på sig från första boken, och då kan det kännas ganska svårt att veta var man ska börja.

Hur ser framtiden ut för dig?
– Jag hoppas ju såklart att det blir många fler böcker och att jag så småningom kan leva på mitt författarskap. Jag älskar att skriva och det är nog ingen tvekan om att jag kommer växa mer och mer för varje år i mitt skrivande.

Intervju: Magic Frigren

Nu är det fredag igen och dags att bjuda på en intervju. Idag kan ni läsa om Magic Frigren, hennes debutroman som kom förra året och hennes planer för framtiden.

Din debutroman kom i somras. Vill du berätta lite mer om den?
– Min roman Transformationen är en fantasyhistoria baserad på verklighetens alkemi. Jag började intressera mig för alkemi för tio år sedan och allteftersom jag gjorde research kring det växte idén till min roman fram. Alkemi är delvis en föregångare till modern kemi som kretsade runt idén att omvandla bly till guld. Men där fanns också en sida av mystik och andlighet. Alkemisterna ville finna sina sanna jag och utveckla sina själar genom laboratoriska processer. De trodde på en inre transformation där alkemisten kunde förfina sin själ och få reda på sanningar om universums gåtor. Tro och magiskt tänkande har alltid fascinerat mig. Jag ville skriva en historia om unga människor som försöker hitta sin plats i tillvaron och som alla har olika inställningar och attityder till det mystiska. Alkemi kändes som en perfekt grund att bygga min historia på. Förutom dessa teman så är Transformationen ett mysterium och en relationshistoria.

Vad har du fått för reaktioner på den?
– Hittills har reaktionerna varit väldigt positiva, vilket jag är väldigt glad för. Transformationen är mycket personlig för mig. Många av mina egna känslor och erfarenheter finns invävda i karaktärerna och de situationer de hamnar i. Jag tror det gör mig lite rädd för kritik. Det finns liksom ingen distans mellan mig och boken. Men samtidigt försöker jag komma över det, för som författare måste man ju ha lite skinn på näsan. Men än så länge är jag lättad över att den möts av mycket fin respons.

Boken släpptes på ditt eget förlag. Hur kom det sig att du startade eget?
– Det började med att jag insåg hur få svenska fantasyböcker som ges ut varje år på de större förlagen och att ännu färre är av debutanter. Men sen har jag insett mer och mer att bokutgivning är något jag vill hålla på med. Förutom mina egna böcker så vill jag ge ut andra och gärna debuterande författare som skriver fantasy / science fiction / magisk realism.

Vad har varit den största utmaningen med att skriva en bok, starta eget bokförlag osv.?
– Största utmaningen med skrivandet av min bok är faktiskt att jag var så ung när jag började. Jag tror aldrig man förändras så mycket som mellan 15-25, vilket har lett till mängder av omskrivningar eftersom min ton och syn på saker har utvecklats. Samtidigt har boken växt med mig vilket är roligt på sitt sätt. Vad det gäller förlag så är det mycket med ekonomi, bokföring, tryckeri… Mycket tekniska saker som jag var tvungen att få koll på. Sen är det såklart en utmaning att nå ut som nytt bokförlag. Hitta kanaler, knyta kontakter och hitta forum där det man ger ut passar och kan synas.

Din bok är starten på en serie. Vad har du för planer framöver?
Transformationen är första delen i en trilogi. Jag arbetar på bok två nu. Jag vågar inte ge ett datum för när den släpps, men förhoppningsvis blir inte väntan alltför lång för de som väntar på tvåan.

Slutligen, vad har du för tips till andra som vill bli författare?
– Läsa mycket och analysera vad man gillar hos andra författare. Titta på uppbyggnaden av historier och fundera över varför de som man gillar är bra. Vad är det som funkar? Inte för att man ska kopiera koncept och upplägg från andra utan snarare för att man ska börja titta på historier som byggen. Det hjälper en att komma in i rätt tänk för att själv väva sin egen historia. Även när man inte gillar en bok, kan man lära sig mycket av att analysera varför. Vad gjorde denna författare som jag själv vill undvika? Förutom det så handlar det om att bara köra. Följa sin inspiration och sin passion dit den leder.

Intervju: Lupina Ojala

Lupina Ojala är både författare och står bakom bokförlaget Catoblepas. I veckans intervju får ni veta mer om det svåraste på resan fram till ett förlag, deras inriktning och mycket annat. Varsågoda!

Du står bakom bokförlaget Catoblepas. Hur kommer det sig att du valde att starta ett bokförlag?
– Sedan jag lärde mig läsa har böcker varit en stor del av mitt liv och jag har alltid drömt om att få arbeta med litteratur eller konst. Det slutade med att jag utbildade mig inom textbearbetning och grafisk form. Jag startade eget företag 2006. Sju år senare bestämde jag mig helt enkelt för att det var dags att ta tag i bokdrömmen så jag startade ett indieförlag vid sidan om min verksamhet som formgivare. Förutsättningarna var perfekta. Jag hade redan egen firma och rätt grundkunskaper.

Vad har varit det svåraste på resan fram till ett förlag?
– Jag har fått lära mig många saker under vägen. Starta förlag var enkelt, att få läsarna att upptäcka Catoblepas med en ganska liten marknadsföringsbudget var svårare. De första åren kände jag mig fram, provade olika samarbeten och nätverkade. Jag ville ta det långsamt. Nu har jag hittat en arbetsmetod som fungerar och kommer satsa mer på förlaget under 2018 än tidigare. En ny författare tillkommer men namnet är hemligt än så länge. Det kommer bli ett spännande år, men förlaget kommer alltid vara ett litet oberoende förlag. Det viktigaste för mig är att få ge ut de böcker jag tycker om och inte de jag tror ska dra in mest pengar.

Catoblepas ger ut svensk fantasy. Hur kommer det sig att ni har den inriktningen?
– Det var aldrig tal om något annat. Jag älskar fantasy! Det finns många skickliga fantasyförfattare i Sverige och några av dem vill jag vara med om att lyfta fram.

Du har även gett ut romaner själv på förlaget. Var det en självklarhet eller kanske något som växt fram?
– Jag har alltid skrivit så det var en del av planen från början. Jag varvar redigeringen av andras verk med mitt eget författarskap.

Vill du berätta lite mer om dina böcker?
– Jag skriver en fantasyserie som heter Legender från Yddrios. Alla böcker är fristående så de kan läsas enskilt. Det som binder dem samman är att de utspelas i världen Yddrios. Två böcker har hittills publicerats och de fick båda mycket gott mottagande hos läsare och bokbloggare.

Vad skulle du ge för tips till andra som drömmer om att bli författare eller arbeta inom förlagsbranschen?
– Tänk noga igenom vad du vill uppnå innan du startar och var beredd på att jobba mycket för liten vinst, om ens någon. Det är väldigt få författare i Sverige som kan leva på sitt skrivande. De flesta har andra jobb eller uppdrag vid sidan om. Detsamma gäller för den som vill starta ett indieförlag. Belöningen tar sig andra uttryck. Det finns många diskussionsgrupper på exempelvis Facebook där det går att får bra tips av andra som är verksamma som författare eller förläggare.

Författarintervju: Anna Karolina

Så var det fredag igen och en ledig helg för min del väntar! Skönt! I veckans författarintervju får ni möta Anna Karolina.

Anna, din bok ”Sjusiffrigt” har precis släppts. Vad kan du berätta om den?
– Det är en polisthriller där tre kvinnor kidnappar en miljardär. En bokhandlare tyckte att den var en blandning mellan Thelma & Louise och Point Break. Det låter bra tycker jag! Jag ville vända på stereotyperna och låta kvinnor vara gärningsmän i ett grovt brott där syftet är att komma över pengar, ett begär som oftast är förbehållet män. Jag funderade över hur samhället ser ut idag. Den ökade jämställdheten har öppnat nya möjligheter, inte bara när det gäller utbildning och arbetsmarknad, utan även när det gäller tillträde till nya arenor. Ju närmare kvinnor och mäns roller kommit varandra desto mer har deras brottsmönster kommit att stämma överens. Så nu var det dags för kvinnor att axla rollen som grova förbrytare.

Har den något med dina tidigare böcker om Amanda Paller att göra?
– Nej, den är helt fristående med andra karaktärer. När jag fick idén till min intrig funderade jag ett tag på om Amanda Paller skulle passa in. Men jag kom snart fram till att Sjusiffrigt skulle bli bäst med en ny huvudperson. Så Amandas destruktiva relation med värdetransportrånaren Adnan fick sättas på paus.

Vad är det viktigaste för dig när du kommer igång och börjar skriva? 
– Mat. Jag tappar koncentrationen när jag blir hungrig. Jag måste äta var tredje timme, annars blir jag aggressiv. Har aldrig förstått de som säger: ”Åh, jag glömde äta för jag hade sådant skrivarflow …” Det har aldrig hänt mig.

Om du skulle beskriva den ultimata ”skrivarplatsen” – hur skulle den då se ut?
– Tropiskt klimat, en plats i skuggan, utsikt över havet.

Vad gör du när du inte skriver?
– Jag har tvillingpojkar som är sju år, så det är fullt upp. Tränar så ofta jag kan.

Vilken typ av böcker läser du själv? Har du några tips?
– Det blir mest kriminalromaner för att hålla mig uppdaterad i genren. Det är svårt som författare att ge boktips utan att riskera bli jävig. De flesta författare känner ju varandra mer eller mindre. Kanske därför de flesta tipsar om utländska författare då de får frågan? Men jag vill ändå slå ett slag för ett par svenska som sticker ut: Jens Lapidus, Carin Gerhardsen, Simona Ahrnstedt – I’m a sucker for romance. Och Mons Kallentoft och Marcus Lutteman så klart! (Nej, jag är inte alls partisk …)

Hur ser framtiden ut för dig? Får vi läsa mer om Paller?
– Just nu skriver jag femte delen i Herkulesserien ihop med deckarkollegan Mons Kallentoft. Så Amanda Paller pausar på obestämd framtid.

Foto: Ola Torkelsson

Författarintervju: Lin Hallberg

Så var det fredag på nytt och en jobbhelg väntar! Först tänkte jag dock lägga upp veckans författarintervju, denna gång med Lin Hallberg.

Du har ju givit ut en hel drös med böcker, dels om hästar (Sigge-serien) men också böcker för unga vuxna. Nu i början av sommaren kom Som stjärnor faller som handlar om första kärleken. Kan du berätta lite mer om den?
Som stjärnor faller handlar om Tess och vad som händer när hennes mormor dör och lämnar sitt hus till Tess familj med villkoret att de ska bo där. Det handlar om Tess sorg över att behöva lämna sin vän Liv och staden de bott i och hur det kan bli när man måste börja om på ett nytt. När man får chansen att bli en annan än den som omgivningen bestämt att man är.
Boken handlar om Tom som älskar sin häst, Stjärna, och som gör allt för att hon ska ha det bra. Det handlar om Tess som möter Tom i skogen, om den första kärleken, omtumlande och sann.

Vad har du fått för respons på boken?
– Att boken överraskat sina läsare. Att det är mer en bok om vänskap och den första kärleken än om hästar (även om det också är hästar med). Att det är en fin, men lite sorglig berättelse.

Hur kom det sig att du la undan barnböckerna för ett tag för att fokusera på unga vuxna/tonår?
– Jag har skrivit böcker för unga vuxna ganska länge, även om de inte kommit lika tätt som de andra böckerna. Det är en härlig utmaning att röra sig mellan åldrarna. Efter att ha skrivit lättläst ett tag är det underbart att kasta loss språkligt och lita på att läsarna hänger med.

Hur ser det ut där du sitter och skriver?
– Lite kaosartat, förutom då jag startar ett nytt bokprojekt. Då rensar jag skrivbordet och huvudet och försöker låta bli att titta på den fina utsikten över dalen här i England.

Hur ser framtiden ut? Är det planerat för fler böcker?
– Oh ja! Först delen i en ny hästboksserie för mellanåldern kommer nästa höst. Arbetsnamnet är ”Hästviskaren”. Jag har två lättlästa serier på gång och så Sigge förstås. Full Galopp, Sigge kommer i mars 2018. En ungdomsbok ligger o gror …

Sist men inte minst, vilken bok skulle du vilja att alla läste åtminstone en gång i livet?
– Läsning är individuellt. Det gäller att hitta det som passar just dig – speciellt när du börjar läsa. En bok som jag återkommer till och som alltid inspirerar mig är ”Sommarboken” av Tove Jansson.

Foto: Caroline Andersson