Etikett: Intervjuer

Intervju: Emma Graves

Publicerat den av MalinLämna en kommentar

Emma Graves är bokomslagsdesignern/formgivaren som jobbat på förlag som HarperCollins UK och Little Brown i London. Numera är hon frilansande och har klienter både i Storbritannien och i Norden, exempelvis Random House, Simon & Schuster, Penguin, Bookmark Förlag, Albert Bonniers Förlag och Printz Publishing. 

Linda Netsman och Emma Graves, bokmässan 2018.

Emma, du är ju en expert på det här med omslag men hur började det egentligen? Vad har du för bakgrund?
Jag studerade vid universitetet i Reading, UK, och har en- BA i Typografi och Grafisk kommunikation. Efter min examen fick jag omgående arbete på HarperCollins i London. De hade besökt universitetets utställning över våra examensprojekt och fastnat för mina arbeten. Där arbetade jag sedan i 4 år som ‘junior’ designer/’middle weight’ designer av illustrerade faktaböcker, biografier, djur/natur och konst.

Du har flera tunga förlagsnamn bland dina klienter. Hur har din karriärstege sett ut? Hur har du hamnat där du är idag?
Efter fyra år på HarperCollins, UK, fick jag jobb på LittleBrown (Hachette) i London. Där arbetade jag som senior designer. Mina specialområden var framför allt omslag till skönlitterära böcker och vissa faktaområden. Inom skönlitteraturen var min inriktning det man i England kallar commercial crime och womens fiction, ”feel good’ romaner.
Fem år senare bestämde jag mig för att börja som frilansare. Jag ville bredda mina kontaktnät och arbeta mot en blandad marknad i UK och Norden. Nu har jag klienter i England, Norge, Danmark, Portugal, Sverige och USA vilket är jättespännande eftersom marknaden skiljer sig åt inom dessa länder. Kulturskillnaderna märks tydligt även i synen på bokomslag.

Hur ser processen ut? Får du läsa böckerna och går ut efter det eller hur fungerar det?
Jag börjar med att samla ihop så mycket information som jag kan om författaren och om eventuella tidigare utgivningar. Ibland finns manus och då läser jag några kapitel för att få en bra känsla av stämningen i boken. Finns inte manus ännu så kan det även gå bra med en synopsis. Om jag gör omslag till en översatt titel händer det numera att boken finns på originalspråk att lyssna till. Då gör jag det samtidigt som jag jobbar med andra projekt. Mycket trevligt att både jobba och lyssna på en berättelse.

Hur lyckas man göra varje bokomslag unikt? Vad behöver man tänka på?
Efter att jag fått all information om boken så samlar jag tankar och idéer till skisser. Ibland gör jag en mood board med färger, typsnitt och bilder. Under vissa säsonger så kommer det ju många böcker som liknar varandra i stil så då är det speciellt viktigt att hitta nya typsnitt och komma på nya idéer som gör att varje bok ser annorlunda ut. Men det är inte alltid lätt eftersom man inte vet hur övriga förlags utgivning kommer att se ut. Det händer att designen av ett bokomslag påminner om någon annan. Men det kan man inte komma ifrån eftersom trender finns även inom detta område.

Vad tror du det är som gör dina bokomslag speciella och omtyckta?
Det är jätte roligt att höra att mina omslag är omtyckta och det gläder mig alltid när både förläggaren och författaren är nöjda. Säljer boken bra är det ju en bonus också! Jag tycker att det är viktigt att omslaget är snyggt och tilltalande, samtidigt som man får en liten bild om vad boken innehåller. En läsare som letar efter en bok tittar inte länge på varje omslag så det är viktigt att omslaget får ögat att stanna och läsaren att plockat upp boken.

Vad skulle du ge för tips till människor som vill arbeta med detta?
Det är inte helt enkelt att ge tips eftersom bokbranschen är i stark förändring och andra färdigheter än tidigare kan behövas. Först och främst rekommenderar jag att man skaffar sig en bred och

gedigen utbildning inom typografi och design men kanske även kommunikations- och it-kunskaper. Man måste också tro på sig själv och försöka vara medveten om sina styrkor och svagheter inom branschkunnandet. Bygg upp en bra portfolio som visar dina färdigheter och ge dig ut i förlagsvärlden.

Sist men inte minst, vilket bokomslag är du mest stolt över?
Det är svårt att välja ett omslag som jag är extra stolt över men om ser på mina projekt ifrån svensk utgivning 2018 så måste jag säga att ”Skönhetens väg” av Martha Hall Kelly utgiven av Bookmark Förlag blev fin. Boken bygger på en sann historia om andra världskriget och förintelsen. En fängslande och mycket gripande berättelse vilket jag tror och hoppas att läsaren ser i omslaget.

Författarintervju: Pascal Engman

Publicerat den av Malin1 kommentar

Pascal Engman är journalisten som bytte bana och blev författare. Han har skrivit ”Patrioterna” och nu senast ”Eldslandet” som nyligen kommit ut i butikerna. ”Eldslandet” är första delen i en planerad serie om polisen Vanessa Frank.

© 2017 Fotograf Anna-Lena Ahlström

Hej Pascal. Du är aktuell med boken ”Eldslandet”. Hur skulle du beskriva den för nya läsare?
– Hej! Det är en thriller, skulle jag nog säga, som utspelar sig både i Chile och i Sverige. Kort sagt kan man säga att den handlar om en polis som heter Vanessa Frank, som blir kompis med en ung flyktingflicka, Natasja, som kidnappas. Spåren leder till södra Chile. Och sen är det en del andra trådar och karaktärer.

Vad har du fått för respons på ”Eldslandet” såhär långt?
– Jag har fått väldigt vänliga omdömen. Ibland tror jag att det är min mamma som skriver recensionerna, på grund av alla oerhört vänliga ord. Jag hade uppriktigt sagt aldrig, någonsin, kunnat tänka mig att jag skulle få SÅ bra recensioner.

Kan man se några likheter mellan den och din tidigare roman, ”Patrioterna”?
– Ja, det skulle jag nog säga. Även om jag inte visste vad jag sysslade med när jag skrev ”Patrioterna”. Jag hade ju aldrig skrivit en bok, hade inget förlag och skrev mest på instinkt eller vad man ska säga. Med ”Eldslandet” visste jag åtminstone lite vad det innebar att skriva en bok. Men själva uppbyggnaden och stilen är nog ganska lika.

I ”Eldslandet” får vi för första gången möta Vanessa Frank. Vad är hon för typ av karaktär?
– Hon är en komplicerad människa som levt ett ganska trasigt liv. Hon kommer från överklassen, är miljonär, men arbetar som polis. Det tycker jag är fint. Samtidigt som hon är hård och bitsk utåt är hon en väldigt mjuk människa som tvivlar mycket. På allt. Jag tycker om henne och hoppas att även läsarna ska göra det!

Hur kommer det sig att du valt en kvinnlig huvudkaraktär och inte en manlig?
– För att kvinnor är roligare att skriva om eftersom jag själv är man. Då kan jag sitta och fråga min flickvän, mina tjejkompisar och andra kvinnor hur de tänker i olika situationer. Jag tycker det är superspännande och kul!

Boken berör bland annat organhandel men det läser vi inte ofta om. Hur kommer det sig att du började skriva om det?
– Jag hörde en historia om att det, någonstans i Asien, ska finnas platser där man ”föder upp” barn att bli organdonatorer. Det lät så fruktansvärt hemskt. Och jag ville jag belysa det faktum att nästan 500 flyktingbarn varje år försvinner i Sverige. Så då vävde jag ihop historierna och flyttade platsen till Sydamerika.

Även i ”Patrioterna” handlade det om aktuella och starka ämnen. Vad beror det på? Har du ett särskilt intresse för det som händer här och nu eller har det med din journalistbakgrund att göra kanske?
– Jag tror det handlar om att jag påverkas så mycket av det jag läser. Tyvärr lever vi i ganska skrämmande tider. Och det vill jag belysa. När jag skrev ”Patrioterna” skrev jag ner min värsta mardröm som journalist. I samma veva hade dessutom en nazist gripits utanför Expressens redaktion med kniv på sig. 70% av de kvinnliga journalisterna har blivit hotade bara det senaste året, en tredjedel av dem har övervägt att lämna journalistiken. Det är ett stort demokratiproblem. Det finns män som inte accepterar att kvinnor uttrycker åsikter eller ens skriver om ämnen som de här männen inte gillar. Den sortens män är de lägsta och fegaste varelser jag vet.

I flera recensioner av böckerna kan vi läsa att de skulle ha passat bra som TV-serie eller film på grund av det höga tempot. Är det något du har reflekterat över? Var det kanske en del av planen?
– Både ja och nej. Jag får ju väldigt mycket inspiration från tv-serier, så det påverkar nog själva uppbyggnaden av böckerna. Dessutom vill jag alltid skriva i bilder, i scener. Då kanske det känns mer filmiskt.

Vad jag har luskat fram så har ”Patrioterna” sålts till ett bolag som vill göra en TV-serie av den. Kan du berätta lite mer om det?
– Ja, Fabrik Entertainment i Hollywood, som gjort både ”Bosch” och ”The Killing” köpte rättigheterna när ”Patrioterna” bara varit ute några dagar. Nu arbetar de, vad jag förstår, med att hitta manusförfattare och göra om hela boken till tv-serie. Jag vet att min agent blivit kontaktat av en hel del produktionsbolag gällande ”Eldslandet” också.

Hur har din process sett ut från tanke till färdig bok i handeln?
– Det går ganska snabbt. Jag skriver mellan januari till slutet eller mitten av mars. ”Patrioterna” skrev jag på 2,5 månad från idé till färdigt manus. ”Eldslandet” satt jag och planerade i två månader, sedan började jag skriva i januari. Hade manuset klart i mars. Sen var det väl någon månad av korrektur, strykningar av slarvfel. Därefter gick jag runt och var väldigt nervös för vad alla skulle tycka hela sommaren och ville fly landet.

Jag har förstått att du gärna skriver på dina böcker i Sydamerika. Vill du berätta lite mer om din koppling dit och varför dina båda böcker delvis har utspelat sig där?
– Ja, båda mina romaner är skrivna i Chile. Pappa kommer därifrån, och när jag var femton så gick jag i skola där i ett år. Jag tycker om Chile oerhört mycket, känner mig så rofull och lugn. Så det passar mig väldigt bra att just skriva där. Att det dessutom är 30 grader och sol varje dag då jag är där och skriver gör inte saken sämre. Men landet har en hemsk och blodig historia som jag gärna vill att fler ska veta mer om.

Slutligen, hur ser planen ut för framtiden och böckerna om Vanessa Frank?
– Jag sitter faktiskt och planerar uppföljaren i detta nu. Den kommer, på ett eller annat sätt, handla om Incel-rörelsen. En kvinnohatande nätrörelse som redan fostrat två terrorister. Jag och min flickvän Linnea åker till Chile i slutet av december för att skriva boken. Däremot tror jag att handlingen, den här gången, bara ska utspela sig i Sverige. Så om allt går bra ska den nog finnas i handeln i september nästa år!

Författarintervju: Sara Dalengren

Publicerat den av MalinLämna en kommentar

Fredag igen och idag tänkte jag bjuda på en författarintervju med Sara Dalengren, författare till bland annat Flocken-serien.

Fotograf: Gabriella P. Kjeilen
Fotograf: Gabriella P. Kjeilen

Sara, du kan väl börja med att beskriva dig själv med fem ord?
– Romanceälskare, mamma, drömmare, introvert, lantis!

Hur kommer det sig att du började skriva?
– Jag tyckte mycket om att skriva som barn, men i vuxen ålder vågade jag inte riktigt testa. Det var först när jag som läsare upptäckt romancegenren, hur enorm den var i världen – men så liten i Sverige, som jag bestämde mig för att skriva en egen kärlekshistoria. Och när jag väl börjat kunde jag inte sluta. Alla historier som drömmaren i mig kokat ihop under många år kunde nu plötsligt komma till liv.

Tredje delen i din serie Flocken släpps nu i höst. Vad kan du berätta om den? 
– Upplägget för min paranormal romance-serie är att det finns skepnadsskiftare i Sverige. Människor som kan förvandla sig till vargar och som lever utanför samhället i grupperingar/flockar där de styrs av en Alfa. Inom flockarna råder en strikt hierarki och livet är mycket tufft eftersom många av medlemmarna är papperslösa. Flockarna lever isolerat och undviker kontakt med människor. Det viktigaste för dem är att föra skepnadsskiftarnas gener vidare till nästa generation och hålla sin existens hemlig. Kring dessa premisser har jag skapat kärlekshistorier och varje bok följer (i sann romance-anda) ett nytt par på vägen till lyckan. I tredje boken får ni återse karaktärerna från tidigare böcker, men med två nya berättarröster. Vi får följa Stefan, som kämpar med att komma över en olycklig kärlek, och Lukas som jagas av både det förflutna och faran som hotar deras framtid.

I samband med detta har du även bytt förlag. Hur gick tankarna kring detta?
– Jag hade träffat gänget på Seraf förlag på ett antal mässor, inte minst för att handla böcker av dem :) De ger ut sagolika fantasyäventyr där inte minst romantiken ibland spelar en stor roll. Precis min typ av böcker, alltså. Så när de visade intresse för paranormal romance och hörde av sig angående Flockenserien kändes det helt rätt väg att ta.

Hur kommer det sig att du har börjat skriva just romance? 
– Jag gillar lyckliga slut och misstänker att jag behöver just ett happily ever after att se fram emot för att skriva ett längre romanprojekt. Sedan upplevde jag att den typen av berättelser jag gillar att läsa fattades i den svenska utgivningen. På senare år har det förstås kommit en del svensk romance, men när jag började skriva var utbudet väldigt begränsat. Jag har också testat lite andra genrer, men då främst i novellform och gärna i samband med en novelltävling. Där har det blivit ett par berättelser helt utan kärlek, en del fantasy och till och med lite skräck. Förra året medverkade jag i antologin Jul igen (NOHIDING förlag) med en vinterinspirerad fantasyberättelse och i år medverkar jag skräckantologin Sjön (Whip media & Miramir förlag) samt novellsamlingen H.C Andersen (Marchetti förlag). Den senare har release på bokmässan i Göteborg.

Vad har du för förebilder när det kommer till författare och andra i branschen?
– Här måste jag nämna Nora Roberts. Inte bara för att hon är en utav mina favoritförfattare, utan för att hon är galet produktiv. Hon är beviset för att man inte kan sitta och vänta på inspiration. Att skriva en bok kräver både tid och ork, men kanske framför allt disciplin.

Vad har varit det tuffaste för dig i processen från att ha en idé till att släppa en bok?
– Det är nog att acceptera att skrivandet tar tid. Jag kan inte slänga ihop ett råmanus på några veckor. Jag behöver tid till eftertanke och mycket disciplin för att sätta mig ner varje dag och skriva, skriva, skriva. Att komma på en idé och skriva ner handling, karaktärer och konflikter är det lätta. Men att sedan få ner allt i ett dokument, som en färdig berättelse, kräver oerhört mycket jobb och kämparglöd. Sedan är det förstås ganska jobbigt att sitta som på nålar i väntan på svar från förlag. För att inte tala om känslan när refuseringarna ramlar in. Men då får man försöka rycka upp sig och börja skriva på något nytt och förhoppningsvis bättre.

Vad händer nu framöver? Kommer det fler böcker i Flocken-serien? Ska du på bokmässan t.ex?
– Näst på tur står mycket riktigt bokmässan. Där har vi boksläpp för Vargblod – tredje delen i Flockenserien. Det blir också första mässan för nyutgåvorna av Ensamvarg och Varghamn. Jag kommer att finnas på plats under alla dagarna och då i Seraf förlags monter A02:51. Sedan blir det förstås fler mässor i höst och vinter på lite olika platser runt om i Sverige.
På skrivfronten jobbar jag med lite olika projekt. Ett par noveller varvas med ett större romanceprojekt. Parallellt försöker jag också skriva på den fjärde delen i Flockenserien, som blir en mer fristående berättelse än de tidigare tre. Jag planerar även för en uppföljare till min landsbygdsromance En midsommarnatt, som släpptes i maj. Precis som vanligt har jag massor av idéer på saker jag vill hinna med att skriva när tiden och disciplinen finns. Och det hoppas jag att den ska göra under resten av året och kommande år med för den delen :)

Intervju: Jakob Mjöbring

Publicerat den av MalinLämna en kommentar

Nu är det fredag igen och dags att ta helg om ett par timmar. Först tänkte jag dock bjuda på veckans intervju, med författaren Jakob Mjöbring.

Jakob, om jag inte har förstått det helt fel så har du skrivit tre böcker om Katja Lyss. Dessa har sedan blivit publicerade på olika förlag för att nu då ges ut på Lind & Co. Vill du berätta lite mer om den här resan? Vad är det som har hänt?
– Jag skrev kontrakt med ettan KÖLD och tvåan SNÖ på samma gång med förlaget North Chapter som var nystartat i min hemstad Umeå. North Chapter hade sedan kontakt med Lind & Co som partner för ljudbok och pocket. Lind & Co nappade direkt på båda böckerna som ljudbok och testade av KÖLD som pocket. Det föll väl ut och nu har de släppt SNÖ som pocket. Men när jag skulle ge ut trean IS var North Chapter inte lika sugna längre. De hade haft lite svårt att sälja den inbundna och hade en annan deckarförfattare på väg in som också skulle skruva om Umeå, så det krockade lite med min IS. Men Lind & Co ville absolut ha den också, åtminstone som ljudbok, så jag skrev egentligen mest mot deras deadline för ljudboken och tänkte att då kan jag lika gärna ge ut den på egen hand som inbunden och kanske hopppas att Lind & Co vill ge ut den också som pocket senare. Jag hade ju tryckerikontakten och omslag och sådant sedan de två första böckerna. Jag har dessutom arbetat en del med trycksaker så jag är ganska bekant med den världen. Men jag bekostade då själv lektör, korrläsning, sättning och tryck. Dessutom var det något av en djungel att förstå hur distribution och BTJ fungerade. Men jag tror jag har det på banan och boken säljer hyfsat nu, och allt hamnar ju i egen ficka, så det är lite spännande att få följa försäljningen på lite närmare håll. Men det följer också med bokföring och annat i eget bolag, så rätt pyssligt är det. Lite sugen är jag på att skriva ner hur man gör när man ger ut själv, jag googlade massor, men tyckte inte att det fanns en plats där hela processen var beskriven, men det finns säkert.

Kan du berätta lite mer om böckerna och Katja Lyss? Vad kan vi läsare vänta oss?
– Böckerna kretsar runt en kvinnlig polis som heter Katja Lyss. Hon har hängt en massa i Alperna och tävlat som extremskidåkare bland annat, innan hon sadlade om och blev polis. Hon är från Stockholm men var less på storstan, och lite på sin mamma där nere, så hon flyttade till Umeå för att få mer snö i och vinter. I IS är hon ganska nybakad polis i Umeå och även om det är den tredje romanen så utspelar den sig innan KÖLD och SNÖ. I KÖLD är hon utlånad till Arjeplog för att lösa ett mord och i SNÖ är hon egentligen på semester i Kittelfjäll och blir indragen i internationell historia. Katja är feminist, korthårig, tuff och väldigt mycket en tjej i tiden, tycker jag. Tar ingen skit och är tuff och vill visa och klara sig själv. Jag har också försökt väva in det jag kan om den digitala utvecklingen och vad den gör med världen. Så, är man feminist (vem är inte det?) och tycker om tuffa kvinnor och kriminalhistorier med lite oväntade vändningar och är intresserad av sin samtid, tror jag man kommer att tycka om Katja.

Du jobbar i vanliga fall med kommunikation och är även bloggare. Hur kommer det sig att du började skriva böcker?
– De tre böckerna har jag skrivit på i nästan femton års tid. Skrivit och lagt i byrålådan. Fast givetvis även skickat manus till ett och annat förlag, men hela tiden känt att jag behövde en bra lektör för att ta de i hamn. Men inget förlag nappade förrän North Chapter läste och gick igång, och i Anna Granlund på North Chapter fick jag en bra sparringpartner. Till SNÖ har jag samarbetat med duktiga Jenny Sandberg på Skrivfokus, kan varmt rekommenderas. Att jag började skriva är helt och hållet byggt på lust. Jag älskar verkligen att uttrycka mig i skrift, och jag bloggar, som, sagt till vardags både på den byrå jag arbetar, Punkt PR, och på vår största branschsajt Resumé.se där jag har helt fria händer att skriva om allt som händer i kommunikationsbranschen. Och det händer verkligen mycket i vår bransch just nu, vilket är superspännande att få vara med och resonera om. Men, fick jag chansen skulle jag nog kunna tänka mig att endast skriva romaner, men jag är inte riktigt där ännu.

Har kriminalare/deckare alltid varit något som intresserat eller övervägde du även andra genrer?
– Jag har faktiskt skrivit en mer renodlad roman tidigare, en manustävling som jag vann där vinsten var en utgivning, men det är gammalt och boken glömd. Men jag älskar verkligen kriminalformatet. Jag tycker om drivet och att cirkulera runt brott och straff, som på något vis direkt tar oss till utkanten av samhället där det händer intressanta saker. Men, jag stänger inga dörrar, kommer det en bra idé skulle jag inte tveka att skriva en mer renodlad roman. I grunden älskar jag nog mest att berätta historier.

Hur ser framtiden ut nu? Planerar du fler böcker?
– Jag skriver så smått på en fyra med Katja Lyss. Jag tycker om hennes universum och är sugen på att fortsätta utveckla det. Så, en bit bort i horisonten finns nog tanken på att använda intäkterna från böckerna till att ta ledigt ett tag och skriva rejält under en period, men inget är färdigt. Jag älskar dessutom mitt arbete och trivs så himla på den PR-byrå jag är på nu och med de kunder jag arbetar, så jag måste hitta en lucka som funkar för alla parter. Och för familjen förstås.

Om du bara hade fått välja en bok att läsa för resten av ditt liv. Vilken hade det då varit?
– Oj, det var en svår fråga. Min akilleshäl tror jag faktiskt är att jag läser för lite, jag tror att jag skulle bli en mycket bättre författare om jag läste mer. Men med det sagt skulle jag nog ändå ta med mig Fear And Loathing in Las Vegas av Hunter S Thompson. Jag älskar den utflippade stilen och den värld han målar upp där man liksom bara skiter i allt och kör sitt eget race vid sidan om allting annat. Det finns en lockelse i det där, en lockelse till platser och situationer som jag aldrig själv skulle sätta mig i eftersom jag är en sjukt ordentlig Svensson-människa. Den drivkraften finns nog också närvarande i mitt skrivande också, att Katja får göra allt jag inte vågar. Det finns också en inspiration i galenskapen att man faktiskt kan ta ut svängarna hur mycket som helst, allt kan hända, det måste jag nästa påminna mig själv om när jag skriver, Katja kan vara stenhård och göra galna saker, det är okej, Hon klarar det.

Intervju: Hannes Lyckholm

Publicerat den av MalinLämna en kommentar

I dagens fredagsintervju får ni möta Hannes Lyckholm, journalisten och ingenjören som också nu skriver på en thrillerserie. Varsågoda!

Foto: Cebastian Persson

Förra året släppte du din debutroman, Rödhake: Dödstyst. Kan du berätta lite mer om den?
– Rödhake: Dödstyst är en thriller med högt tempo. Emma Rapp är förföljd, övervakad och ständigt bevakad. Hon känner sig alltmer paranoid när ingen i hennes omgivning tror henne. Hon har fått hemlig information strax innan hennes bror dör och hon tar hjälp av före detta underrättelseagenten Anders Rödhake för att ta reda på sanningen – en sanning en grupp högt uppsatta män gör allt för att hålla begravd. De vill inget hellre än att Rödhake misslyckas – eller att han försvinner för gott.

Vad har du fått för respons på boken såhär långt?
– Det bästa med att skriva är att höra vad läsare tycker om boken. De allra flesta som hör av sig tycker att det är en spännande story och att det händer något på varje sida som driver berättelsen framåt. Många hör av sig och vill läsa mer, men tyvärr tar det tid att skriva nästa bok. Jag håller just nu på att researcha inför uppföljaren.

På vilket sätt har du haft nytta av din bakgrund som ingenjör och journalist i ditt skrivande?
– Som författare använder jag ganska korta meningar och försöker beskriva personer och miljöer med några få utvalda detaljer. Jag vill inte tynga ner boken med för mycket miljöbeskrivningar som sänker tempot. Det allra viktigaste för mig är själva berättelsen och att den driver framåt och inte att jag visar allt jag kan om ett visst fenomen eller en miljö som jag har researchat om. Både som ingenjör och journalist gäller det att vaska fram det som är viktigast. När jag skriver ställer jag mig hela tiden frågan ”Vad är det jag vill ha sagt om just det här?” Kan man ta fram det viktigaste, då har man lyckats. Att skriva kort är det absolut svåraste man kan göra.

Var det tanken från början att skriva spänning eller kom det med tiden?
– Jag har provat flera olika genrer innan jag landade i thrillerformatet – allt från fantasy till young adult. Men det blev aldrig tillräckligt bra. Det var något som skavde med karaktärerna, med storyn, med flytet. När jag för två år sedan bestämde mig för thrillerformatet, så stämde plötsligt allt på en gång. Det finns ett driv och en spänning i thrillers som jag gillar. Thrillers är också det jag själv helst läser.

Boken är första delen i en serie. Hur ser framtiden ut? När kommer nästa?
– Jag fortsätter på Rödhake-serien. Den första boken fokuserar mycket på spelet kring Emma Rapp och hennes bror, men i nästa bok är fokus på Anders Rödhake. Hans förflutna inom underrättelsevärlden kommer ikapp honom och han tvingas utföra ett uppdrag han aldrig skulle tackat ja till om det inte är hans enda chans att rädda en närstående. Jag håller på att mejsla fram storyn just nu och planen är att släppa boken i slutet av året.

Hur tacklar du negativ kritik?
– Jag har alltid varit öppen för feedback och jag uppmanar verkligen alla som läser det jag skriver att höra av sig. Det är det också många som gör, vilket är väldigt roligt. Det är samtidigt viktigt att få höra vad alla som läser tycker är bra och mindre bra. Hur ska jag annars veta vad som fungerar? Hittills har jag prickat rätt utifrån den feedback jag fått, men många hör av sig och vill ha mer av vissa saker och mindre av andra. Det är utvecklande för mig som författare, men framför allt väldigt roligt när läsare kontaktar mig.

Slutligen, vilken bok rekommenderar du just precis nu?
– Jag har nyss läst Markus Luttemans Blodmåne, i vilken han lyckas med balansgången att berätta om den smutsiga handeln med bland annat noshörningshorn i Afrika och Asien, men samtidigt också leverera en spännande historia. Man lär sig nåt nytt, samtidigt som man får en bra thriller. Jag försöker också läsa allt av Jo Nesbø, som är en av mina favoriter. Jag har inte läst hans Törst ännu, men den står högt på min läslista.

Intervju: Erica Törnqvist

Publicerat den av Malin1 kommentar

I dagens intervju får ni möta Erica Törnqvist, författare och egenutgivare. Läs om hennes resa, hennes böcker och vad det egentligen innebär att vara egenutgivare.

—

Hur började din resa? Vad fick dig att vilja bli författare?
– Idén om att bli författare har nog funnits i ganska många år, jag skrev en del även när jag var barn. Men när jag började gymnasiet försvann det helt och hållet när jag började drömma om en karriär som skådespelare istället. Ändå började jag skriva ganska många små texter, både dikter och historier, när jag var 18 år ungefär. Det började lite mer på allvar strax efter studenten när jag hade sagt upp mig från ett jobb som dörrknackare och därefter hade jobbat på deltid som idrottsledare för barn. På vårterminen 2015 började jag plugga och läste ett par strökurser på universitetet, varefter det blev sommar och jag kom att tänka på allt jag hade skrivit och att jag länge hade haft skrivandet som en trevlig liten hobby. Jag tänkte att ”man kanske ska ta och ge ut en bok?”, och så googlade jag lite olika möjligheter att göra detta. Av någon anledning tog jag mig inte tid att fundera över hur svårt det kan vara att ge ut en bok, jag tänkte bara att jag ville ge ut den på något sätt. Så fick jag upp ögonen för egenutgivning och hittade ett jättebra självpubliceringsförlag som jag använder mig av än idag.

Kan du berätta lite mer om dina böcker?
– De flesta av mina böcker är textsamlingar av olika slag och inom olika teman, varje samling innehåller kanske mellan tio och ett hundratal olika alster. Jag gav ut dem väldigt tätt inpå varandra den första tiden vilket är varför de flesta är ganska tunna. Den tjockaste jag gav ut under det första halvåret är dock ett par hundra sidor lång och består av blogginlägg skrivna under en period av fem år, och när jag började blogga fanns det inte alls på kartan att det skulle bli en bok av den. När jag var inne på mitt andra år som författare bestämde jag mig för att göra antalet utgivningar per år betydligt färre, så att jag ger ut en eller max två böcker om året och satsar mer på arbetet med marknadsföringen till exempel. Jag gav ut min nionde och tionde bok nu i somras.

Du är alltså egenutgivare. Hur fungerar det egentligen?
– Att vara egenutgivare fungerar på det viset att man själv är den som bekostar utgivningen och styr över den. Från början var det så att alla författare var egenutgivare, då skrev man en bok, gick till ett tryckeri och lät trycka upp en upplaga som man sedan fick sälja. Därefter kom de traditionella förlagen. Det var då som krav började ställas på författaren, eftersom det oftast innebär en viss ekonomisk risk att släppa en bok, särskilt när man arbetar som så att man trycker upp en begränsad upplaga och måste försöka få sålt alltihopa för att täcka upp kostnaderna. Men i slutet på 1990-talet kom man på print-on-demand, det vill säga att man trycker exemplaret först när någon beställer det, det här öppnade upp för allt fler att uppfylla sina författardrömmar och göra det på egen hand. Sedan dess har vi egenutgivare praktiskt taget tagit över marknaden, det är betydligt mer populärt att läsa fackböcker av egenutgivare eftersom det brukar vara personer vars bok handlar om något de brinner för.

Vad tror du att du har för fördelar i och med egenutgivning?
– Jag tror det är just det att man har kontrollen själv över sina bokprojekt, för min del har jag varit författare i ungefär två och ett halvt år, men jag har aldrig jobbat med en förläggare förut. Jag har också fått lära mig så mycket om hur det fungerar att ge ut en bok rent praktiskt.

Vad är det svåraste med att vara egenutgivare?
– Om man är ny som egenutgivare så kan nog den här kontrollen vara mer som en svårighet än en möjlighet. Jag blev ganska snabbt van vid att hålla koll på alltsammans själv, men jag kommer ihåg att när jag precis hade givit ut min första bok så var det knappt att jag ville kännas vid att marknadsföra den. Jag ville bara skriva, ge ut och hoppas på att den kanske säljer sig själv så småningom. Men sedan började jag acceptera arbetet mer och mer och idag tycker jag att det känns helt okej, ganska kul till och med! Jag kan faktiskt inte komma på något mer som är svårt med att vara egenutgivare, men som sagt så innebär det en del extraarbete, vilket man får ta på sig från första boken, och då kan det kännas ganska svårt att veta var man ska börja.

Hur ser framtiden ut för dig?
– Jag hoppas ju såklart att det blir många fler böcker och att jag så småningom kan leva på mitt författarskap. Jag älskar att skriva och det är nog ingen tvekan om att jag kommer växa mer och mer för varje år i mitt skrivande.

Intervju: Magic Frigren

Publicerat den av Malin1 kommentar

Nu är det fredag igen och dags att bjuda på en intervju. Idag kan ni läsa om Magic Frigren, hennes debutroman som kom förra året och hennes planer för framtiden.

Din debutroman kom i somras. Vill du berätta lite mer om den?
– Min roman Transformationen är en fantasyhistoria baserad på verklighetens alkemi. Jag började intressera mig för alkemi för tio år sedan och allteftersom jag gjorde research kring det växte idén till min roman fram. Alkemi är delvis en föregångare till modern kemi som kretsade runt idén att omvandla bly till guld. Men där fanns också en sida av mystik och andlighet. Alkemisterna ville finna sina sanna jag och utveckla sina själar genom laboratoriska processer. De trodde på en inre transformation där alkemisten kunde förfina sin själ och få reda på sanningar om universums gåtor. Tro och magiskt tänkande har alltid fascinerat mig. Jag ville skriva en historia om unga människor som försöker hitta sin plats i tillvaron och som alla har olika inställningar och attityder till det mystiska. Alkemi kändes som en perfekt grund att bygga min historia på. Förutom dessa teman så är Transformationen ett mysterium och en relationshistoria.

Vad har du fått för reaktioner på den?
– Hittills har reaktionerna varit väldigt positiva, vilket jag är väldigt glad för. Transformationen är mycket personlig för mig. Många av mina egna känslor och erfarenheter finns invävda i karaktärerna och de situationer de hamnar i. Jag tror det gör mig lite rädd för kritik. Det finns liksom ingen distans mellan mig och boken. Men samtidigt försöker jag komma över det, för som författare måste man ju ha lite skinn på näsan. Men än så länge är jag lättad över att den möts av mycket fin respons.

Boken släpptes på ditt eget förlag. Hur kom det sig att du startade eget?
– Det började med att jag insåg hur få svenska fantasyböcker som ges ut varje år på de större förlagen och att ännu färre är av debutanter. Men sen har jag insett mer och mer att bokutgivning är något jag vill hålla på med. Förutom mina egna böcker så vill jag ge ut andra och gärna debuterande författare som skriver fantasy / science fiction / magisk realism.

Vad har varit den största utmaningen med att skriva en bok, starta eget bokförlag osv.?
– Största utmaningen med skrivandet av min bok är faktiskt att jag var så ung när jag började. Jag tror aldrig man förändras så mycket som mellan 15-25, vilket har lett till mängder av omskrivningar eftersom min ton och syn på saker har utvecklats. Samtidigt har boken växt med mig vilket är roligt på sitt sätt. Vad det gäller förlag så är det mycket med ekonomi, bokföring, tryckeri… Mycket tekniska saker som jag var tvungen att få koll på. Sen är det såklart en utmaning att nå ut som nytt bokförlag. Hitta kanaler, knyta kontakter och hitta forum där det man ger ut passar och kan synas.

Din bok är starten på en serie. Vad har du för planer framöver?
– Transformationen är första delen i en trilogi. Jag arbetar på bok två nu. Jag vågar inte ge ett datum för när den släpps, men förhoppningsvis blir inte väntan alltför lång för de som väntar på tvåan.

Slutligen, vad har du för tips till andra som vill bli författare?
– Läsa mycket och analysera vad man gillar hos andra författare. Titta på uppbyggnaden av historier och fundera över varför de som man gillar är bra. Vad är det som funkar? Inte för att man ska kopiera koncept och upplägg från andra utan snarare för att man ska börja titta på historier som byggen. Det hjälper en att komma in i rätt tänk för att själv väva sin egen historia. Även när man inte gillar en bok, kan man lära sig mycket av att analysera varför. Vad gjorde denna författare som jag själv vill undvika? Förutom det så handlar det om att bara köra. Följa sin inspiration och sin passion dit den leder.

Intervju: Lupina Ojala

Publicerat den av Malin3 kommentarer

Lupina Ojala är både författare och står bakom bokförlaget Catoblepas. I veckans intervju får ni veta mer om det svåraste på resan fram till ett förlag, deras inriktning och mycket annat. Varsågoda!

Du står bakom bokförlaget Catoblepas. Hur kommer det sig att du valde att starta ett bokförlag?
– Sedan jag lärde mig läsa har böcker varit en stor del av mitt liv och jag har alltid drömt om att få arbeta med litteratur eller konst. Det slutade med att jag utbildade mig inom textbearbetning och grafisk form. Jag startade eget företag 2006. Sju år senare bestämde jag mig helt enkelt för att det var dags att ta tag i bokdrömmen så jag startade ett indieförlag vid sidan om min verksamhet som formgivare. Förutsättningarna var perfekta. Jag hade redan egen firma och rätt grundkunskaper.

Vad har varit det svåraste på resan fram till ett förlag?
– Jag har fått lära mig många saker under vägen. Starta förlag var enkelt, att få läsarna att upptäcka Catoblepas med en ganska liten marknadsföringsbudget var svårare. De första åren kände jag mig fram, provade olika samarbeten och nätverkade. Jag ville ta det långsamt. Nu har jag hittat en arbetsmetod som fungerar och kommer satsa mer på förlaget under 2018 än tidigare. En ny författare tillkommer men namnet är hemligt än så länge. Det kommer bli ett spännande år, men förlaget kommer alltid vara ett litet oberoende förlag. Det viktigaste för mig är att få ge ut de böcker jag tycker om och inte de jag tror ska dra in mest pengar.

Catoblepas ger ut svensk fantasy. Hur kommer det sig att ni har den inriktningen?
– Det var aldrig tal om något annat. Jag älskar fantasy! Det finns många skickliga fantasyförfattare i Sverige och några av dem vill jag vara med om att lyfta fram.

Du har även gett ut romaner själv på förlaget. Var det en självklarhet eller kanske något som växt fram?
– Jag har alltid skrivit så det var en del av planen från början. Jag varvar redigeringen av andras verk med mitt eget författarskap.

Vill du berätta lite mer om dina böcker?
– Jag skriver en fantasyserie som heter Legender från Yddrios. Alla böcker är fristående så de kan läsas enskilt. Det som binder dem samman är att de utspelas i världen Yddrios. Två böcker har hittills publicerats och de fick båda mycket gott mottagande hos läsare och bokbloggare.

Vad skulle du ge för tips till andra som drömmer om att bli författare eller arbeta inom förlagsbranschen?
– Tänk noga igenom vad du vill uppnå innan du startar och var beredd på att jobba mycket för liten vinst, om ens någon. Det är väldigt få författare i Sverige som kan leva på sitt skrivande. De flesta har andra jobb eller uppdrag vid sidan om. Detsamma gäller för den som vill starta ett indieförlag. Belöningen tar sig andra uttryck. Det finns många diskussionsgrupper på exempelvis Facebook där det går att får bra tips av andra som är verksamma som författare eller förläggare.

Författarintervju: Anna Karolina

Publicerat den av Malin1 kommentar

Så var det fredag igen och en ledig helg för min del väntar! Skönt! I veckans författarintervju får ni möta Anna Karolina.

Anna, din bok ”Sjusiffrigt” har precis släppts. Vad kan du berätta om den?
– Det är en polisthriller där tre kvinnor kidnappar en miljardär. En bokhandlare tyckte att den var en blandning mellan Thelma & Louise och Point Break. Det låter bra tycker jag! Jag ville vända på stereotyperna och låta kvinnor vara gärningsmän i ett grovt brott där syftet är att komma över pengar, ett begär som oftast är förbehållet män. Jag funderade över hur samhället ser ut idag. Den ökade jämställdheten har öppnat nya möjligheter, inte bara när det gäller utbildning och arbetsmarknad, utan även när det gäller tillträde till nya arenor. Ju närmare kvinnor och mäns roller kommit varandra desto mer har deras brottsmönster kommit att stämma överens. Så nu var det dags för kvinnor att axla rollen som grova förbrytare.

Har den något med dina tidigare böcker om Amanda Paller att göra?
– Nej, den är helt fristående med andra karaktärer. När jag fick idén till min intrig funderade jag ett tag på om Amanda Paller skulle passa in. Men jag kom snart fram till att Sjusiffrigt skulle bli bäst med en ny huvudperson. Så Amandas destruktiva relation med värdetransportrånaren Adnan fick sättas på paus.

Vad är det viktigaste för dig när du kommer igång och börjar skriva? 
– Mat. Jag tappar koncentrationen när jag blir hungrig. Jag måste äta var tredje timme, annars blir jag aggressiv. Har aldrig förstått de som säger: ”Åh, jag glömde äta för jag hade sådant skrivarflow …” Det har aldrig hänt mig.

Om du skulle beskriva den ultimata ”skrivarplatsen” – hur skulle den då se ut?
– Tropiskt klimat, en plats i skuggan, utsikt över havet.

Vad gör du när du inte skriver?
– Jag har tvillingpojkar som är sju år, så det är fullt upp. Tränar så ofta jag kan.

Vilken typ av böcker läser du själv? Har du några tips?
– Det blir mest kriminalromaner för att hålla mig uppdaterad i genren. Det är svårt som författare att ge boktips utan att riskera bli jävig. De flesta författare känner ju varandra mer eller mindre. Kanske därför de flesta tipsar om utländska författare då de får frågan? Men jag vill ändå slå ett slag för ett par svenska som sticker ut: Jens Lapidus, Carin Gerhardsen, Simona Ahrnstedt – I’m a sucker for romance. Och Mons Kallentoft och Marcus Lutteman så klart! (Nej, jag är inte alls partisk …)

Hur ser framtiden ut för dig? Får vi läsa mer om Paller?
– Just nu skriver jag femte delen i Herkulesserien ihop med deckarkollegan Mons Kallentoft. Så Amanda Paller pausar på obestämd framtid.

Foto: Ola Torkelsson

Författarintervju: Lin Hallberg

Publicerat den av MalinLämna en kommentar

Så var det fredag på nytt och en jobbhelg väntar! Först tänkte jag dock lägga upp veckans författarintervju, denna gång med Lin Hallberg.

Du har ju givit ut en hel drös med böcker, dels om hästar (Sigge-serien) men också böcker för unga vuxna. Nu i början av sommaren kom Som stjärnor faller som handlar om första kärleken. Kan du berätta lite mer om den?
– Som stjärnor faller handlar om Tess och vad som händer när hennes mormor dör och lämnar sitt hus till Tess familj med villkoret att de ska bo där. Det handlar om Tess sorg över att behöva lämna sin vän Liv och staden de bott i och hur det kan bli när man måste börja om på ett nytt. När man får chansen att bli en annan än den som omgivningen bestämt att man är.
Boken handlar om Tom som älskar sin häst, Stjärna, och som gör allt för att hon ska ha det bra. Det handlar om Tess som möter Tom i skogen, om den första kärleken, omtumlande och sann.

Vad har du fått för respons på boken?
– Att boken överraskat sina läsare. Att det är mer en bok om vänskap och den första kärleken än om hästar (även om det också är hästar med). Att det är en fin, men lite sorglig berättelse.

Hur kom det sig att du la undan barnböckerna för ett tag för att fokusera på unga vuxna/tonår?
– Jag har skrivit böcker för unga vuxna ganska länge, även om de inte kommit lika tätt som de andra böckerna. Det är en härlig utmaning att röra sig mellan åldrarna. Efter att ha skrivit lättläst ett tag är det underbart att kasta loss språkligt och lita på att läsarna hänger med.

Hur ser det ut där du sitter och skriver?
– Lite kaosartat, förutom då jag startar ett nytt bokprojekt. Då rensar jag skrivbordet och huvudet och försöker låta bli att titta på den fina utsikten över dalen här i England.

Hur ser framtiden ut? Är det planerat för fler böcker?
– Oh ja! Först delen i en ny hästboksserie för mellanåldern kommer nästa höst. Arbetsnamnet är ”Hästviskaren”. Jag har två lättlästa serier på gång och så Sigge förstås. Full Galopp, Sigge kommer i mars 2018. En ungdomsbok ligger o gror …

Sist men inte minst, vilken bok skulle du vilja att alla läste åtminstone en gång i livet?
– Läsning är individuellt. Det gäller att hitta det som passar just dig – speciellt när du börjar läsa. En bok som jag återkommer till och som alltid inspirerar mig är ”Sommarboken” av Tove Jansson.

Foto: Caroline Andersson