Det som göms i snö av Carin Gerhardsen

Ett otroget kärlekspar sätter sig i bilen för att hitta en avskild mötesplats. En ung, vilsen kvinna får oväntat lift av en främling. En man kör för fort på de snötäckta vägarna. Alla inblandade har passerat samma ravin. Men bara en har kört någon av vägen, bara en har lämnat någon att dö.

Från att inte ha känt till varandra knyts de samman av en eskalerande våldsspiral, och fastän ingen av dem känner till hela bilden är det ändå någon som vet tillräckligt för att berätta historien.

Det var länge sedan jag läste en bok som var så full av twister och oväntade vändningar. Spänningen finns där redan från första sidan och ju mer pusselbitar man får, desto snabbare går det nästan att läsa för mig. Sidorna bara springer iväg och snart har man nått slutet. Och vilken resa det blev!

Innan dess får vi dock stifta bekantskap med bland andra Kerstin, Sandra, Jan och Jeanette. De har alla olika bakgrunder och lever på olika sätt men samtidigt är det något som rycker tag i dem alla. Vad har de gemensamt? Vi får möta karaktärer ur deras egen synvinkel men även från andras perspektiv. Det är riktigt intressant att följa med på författarens väg mot att nysta upp alla halvlösa knutar och slutligen få en välskriven och bra story.

Jag kommer garanterat att läsa mer av Carin Gerhardsen och det är absolut dags att ta tag i Hammarbyserien. Tycker ni inte?

Stort tack Bookmark Förlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Carin Gerhardsen
Utgivningsår: 2018
Förlag: Bookmark Förlag
Utläst: 15 oktober 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus

Annonser

Lockelsen i att skriva psykologisk spänning

Ett annat av de scenprogram jag såg under Crimetime Göteborg var det med Ninni Schulman och Mattias Edvardsson som de kallade ”Bakom stängda dörrar”. Ninni är aktuell med spänningsromanen Bara du och Mattias Edvardsson med En helt vanlig familj.

Ninni Schulman har gått från att skriva kriminalromaner till att skriva spänning. Hon säger själv att hon tröttnade på whiteboardtavlor och annat som hör kriminalromanen till. Hon ville skriva om nära relationer och spänning, utan poliser och polismiljöer. Hon tillägger att det har varit skönt att berätta på ett annat sätt, att det blir mer lugn och ro i berättandet och att man kan bygga upp spänningen på ett annat sätt.

Mattias Edvardsson säger sig inte så intresserad av de olika genrebeteckningarna utan tanken är en bra berättelse. Från början var det alltså ingen plan han hade att skriva en psykologisk spänningsroman. Han berättar vidare att trovärdiga karaktärer är en förutsättning för all litteratur och det måste vara karaktärer man kan relatera till. Han själv skrev bland annat om en 19-årig tjej och måste därför sätta sig in i en 19-årings liv för att förstå.

Ninni hade från början tänkt att förlägga sin handling i Blackeberg eftersom det är ett område hon känner till men samtidigt kändes det inte rätt utan Brommaplan passade bättre. Hon åkte runt och hittade sin familjs hus och trycker på att det är viktigt att veta hur ens karaktärer rör sig.

När frågan kommer om de har använt sig av sin egen vardagsrädsla för att skapa berättelserna svarar Ninni ja. Hon använder mycket natur och framför allt snö som kan kännas isolerande, en rädsla för många. Något annat hon har jobbat med är känslan av att inte bli trodd, en skräck Ninni har. När man börjar tvivla på sig själv, folk tror att man hittar på eller ser i syne. I böckerna drar hon givetvis på ännu mer på detta för att hålla läsarnas intresse.

Mattias rädsla grundar sig i döttrarna och att man inom några år inte kommer att kunna ha den kontrollen över dem som man hade när de var små. Ibland måste man somna fast de inte kommit hem ännu och så vidare. Det handlar mycket om att ständigt oroa sig, från förskoleåldern när man oroade sig för fall från rutschkanan till när de blir äldre och man oroar sig för vad som ska hända när de är ute på fester eller dylikt.

Mot slutet la Mattias också till att pappans och dotterns perspektiv var tänkt från början men sedan föll mammans perspektiv också på plats. Han ville främst visa pappans oro som sedan skildras ur dotterns ögon och hur hon ser på hans agerande. Mattias säger att det är en ynnest som författare att skildra en familj och hur olika vi kan se på saker och ting.

Blodlokan av Louise Boije af Gennäs

Efter att Saras pappa dör i en mystisk eldsvåda flyttar hon från Örebro till Stockholm för att starta ett nytt liv. Till en början går allt nästan för bra: kaféjobbet byts mot en anställning på pr-byrå och det torftiga rummet i förorten ersätts av en lyxig lägenhet på Östermalm.

Men snart utsätts hon för märkliga och obehagliga händelser, och hotet mot Sara och hennes familj känns alltmer påtagligt. Det blir uppenbart att någon tror att hon har den avgörande nyckeln till något viktigt men vem? Och till vad?

Jag fick ett mail angående den här boken och när jag snabbt läste igenom lät boken väldigt lockande, därför tackade jag också ja till ett recensionsexemplar. Månaderna gick dock och jag hann glömma vad den handlade om så när jag nu plockade upp den kändes det helt blankt. Men ni som har varit med sedan tidigare vet ju att jag gillar att läsa böckerna så, utan förväntningar kort och gott. Det var kanske därför Blodlokan överraskade mig positivt.

Till en början kändes det lite segt att ta sig framåt men bara efter ett par kapitel var jag fast. Det var något mystiskt med hela Saras vistelse i Stockholm och det gick som en röd tråd genom läsningen. Sara i sig är en karaktär som jag kan ha lite svårt för. Samtidigt som hon i vissa fall är väldigt naiv upplever hon ändå saker som andra har svårt att se allvaret i. Det är lätt att tro att hon hallucinerar eller liknande, vilket gör att det blir en liten balansgång för mig som läsare. Överlag tyckte jag ändå bra om henne och är nyfiken på att läsa mer, helt klart. När det gäller de andra karaktärerna fastnade jag givetvis för Bella, vem skulle inte ha gjort det? Det fanns också väldigt många frågetecken kring exempelvis Björn och Fabian, samt kring Saras första hyresvärd. De rätades ut mot bokens slut.

Det är driv i berättelsen och jag hade väldigt svårt att lägga ifrån mig den när jag väl hade kommit in i den. Författaren skriver bra, även om jag störde mig på både de långa kapitlen och allt prat om GMU och Saras militäriska utbildning och erfarenhet. Jag ser dock lite bort från detta och överlag är det som sagt en väldigt bra bok. Jag ser verkligen fram emot fortsättningen som släpps om bara ett par veckor.

Tack till Bookmark Förlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Louise Boije af Gennäs
Utgivningsår: 2018
Förlag: Bookmark Förlag
Utläst: 24 augusti 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus

Ondskans innersta väsen av Luca d’Andrea

Tre bybor hittas lemlästade i en bergsklyfta i norra Italien. Trettio år senare bestämmer sig en amerikansk dokumentärfilmare för att ta reda på vad som egentligen hände. Men snart börjar han ana att invånarna i den avlägsna alpbyn undanhåller sanningen om trippelmordet – och att något fasansfullt ruvar i den enorma bergsklyftan, något som aldrig borde ha återuppväckts.

När jag fick ett meddelande från Kult PR där de undrade om jag vill läsa boken fastnade jag nästan direkt för orden ”spänningsroman”, ”Italien” och ”alpby” och tackade därför ja. Det har tagit lite tid för mig att komma till boken men nu så, nu kommer recensionen.

Jag väntade mig spännande miljöer och det fick jag. Man kunde verkligen leva sig in i berättelsen och hela mystiken kring den passade utmärkt i en alpby. Jag har egentligen inte läst något liknande tidigare men det blev liksom för mycket. Det är mycket om och kring den första halvan av boken och det förstörde tyvärr mitt intresse en aning samtidigt som att den segade sig fram. Det hände inte så mycket som höll kvar intresset men boken blev i alla fall bättre ju längre man läste.

Det fanns vissa övernaturliga inslag i berättelsen och jag uppskattade tyvärr inte de. De bidrog förvisso till att dra in en som läsare än mer men nja, jag fortsätter att vara skeptisk.

Jag hade hoppats på att den här boken skulle passa mig som handen i handsken men tyvärr gjorde den inte det. Jag vet att många verkligen har tyckt bra om den men vi är ju olika och har därmed olika preferenser. Det blev lite för mycket av det goda för min del men jag förstår samtidigt varför andra uppskattar den. Den är absolut inte dålig men inte heller något av det bästa jag har läst.

Tack till Kult PR och Wahlström & Widstrand för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Luca d’Andrea
Utgivningsår: 2017
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 17 augusti 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus

Den sista Mrs Parrish av Liv Constantine

Amber Patterson har fått nog. Hon är trött på att vara en oattraktiv, tråkig kvinna som ingen lägger märke till. Hon tycker att hon förtjänar mer – ett liv med pengar och inflytande, ett sådant liv som den blonda, blåögda och vackra Daphne Parrish tar för givet.

I det lilla kustsamhället Bishops Harbor i Connecticut är societetsdrottningen och filantropen Daphne och hennes man, fastighetsmogulen Jackson, drömparet i allas ögon. Avundsjukan skulle äta upp Amber inifrån, om det inte var så att hon hade en plan. Genom att spela på Daphnes välvilja börjar Amber nästla sig in i familjen Parrishs liv – ett första steg i hennes noggrant uträknade plan för att krossa deras äktenskap. Snart är hon Daphnes förtrogna, reser med paret och deras döttrar på semester till Europa och tar sig allt närmare sitt mål, Jackson.

Men det finns en skugga i Ambers förflutna, och om någon får reda på vem hon egentligen är riskerar allt att glida henne ur händerna…

Den här boken började möjligen lite segt men sedan tog det sig och det blev nästan en riktig bladvändare av den. Om man från början tror sig veta exakt hur den här historien slutar kan det hända att man får både en och två knäppar på näsan.

Amber Patterson är egentligen en ganska komplex karaktär. Hon har ett mörkt förflutet, som vi får aningar om, och är mest bara ute efter pengar och makt. Hon är bra på att manipulera människor och få sin vilja fram – helt klart. Att hon och Daphne blir vänner är inte alls konstigt då det är Ambers mål och Daphne är öppen för en förtrogen, på grund av omständigheterna. Även Daphne bär på en del och ser det som en möjlighet att kunna prata av sig och leva som en normal människa då och då.

Berättelsen tar en ganska stor vändning någonstans mitt i och berättas då ur ett annat perspektiv. Detta tycker jag verkligen lyfte boken! Även om jag hade vissa aningar om att det fanns något mer i bakgrunden som vi läsare inte fick veta blev jag förvånad över twisten.

Överlag var det en bra bok och jag ville mest bara läsa mer, mer, mer. Som jag skrev var den något seg i början men det tog sig ganska snabbt. Jag kan absolut rekommendera boken så är du nyfiken på den så ge den en chans!

Tack till HarperCollins Nordic för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Liv Constantine
Utgivningsår: 2018
Förlag: HarperCollins Nordic
Utläst: 14 augusti 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus | HarperCollins Nordic

Patrioterna av Pascal Engman

Oron sprider sig på Stockholms nyhetsredaktioner efter mordet på en kvinnlig journalist. Medarbetare som vant sig vid att dagligen få ta emot hot fruktar nu för sina liv. Den unga Madeleine Winther på Nyhetsbladet har dock siktet inställt på något helt annat. Hon vet precis hur hon ska ta sig framåt i karriären – och nu är hon på väg att göra ett rejält scoop.

Carl Cederhielm har lovat dyrt och heligt att skydda landet mot fiender. Han och hans båda medsvurna har satt samman en lista med tio namn. De ska hämnas dem som inte själva kan hämnas.

I ett land långt bort längtar en man hem till Sverige. Invånarna i den lilla staden är rädda för honom, han som arbetar som livvakt åt den vapen- och narkotikasmugglande ryssen.

Snart kommer deras liv att vävas samman och Sverige vakna upp till en ny, skoningslös verklighet. För Carl Cederhielm är dock uppdraget långt ifrån slutfört. Det är dags att eliminera nästa person på listan.

När jag fick beskrivningen av den här boken tyckte jag att det lät som en intressant bok och dessutom väldigt aktuell, på flera sätt. Jag hade hört talas om Pascal Engman tidigare men inte reflekterat över att han skrivit en bok men det blev ju riktigt bra.

I Patrioterna får vi följa flera olika människor; journalisten Madeleine, Carl och hans gäng samt August som befinner sig i ett annat land. Till en början känns det lite utsvävande och jag funderade både en och två gånger på hur det skulle knytas ihop mot slutet men det gick minsann, och ju närmre slutet jag kom – desto mer förstod jag och kunde koppla ihop saker och ting. Allihop var intressanta att följa men jag tyckte att Augusts del var mest spännande. Det råa och blodiga i hans liv samt hans önskan om att allt ska vara över, men samtidigt kunde det inte slutat sorgligare.

Det är ett riktigt bra driv i boken och jag ville bara ha mer, mer. Engman skriver bra och boken är stundtals ganska gripande. Berättelsen får en att tänka till, både en och två gånger, och just nu vill jag bara läsa mer av författaren. Lyckligtvis kommer det en ny bok i höst!

Tack till MindMakers PR och författaren som skickade denna till mig!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Pascal Engman
Utgivningsår: 2017
Förlag: Piratförlaget
Utläst: 13 augusti 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus

Intervju: Hannes Lyckholm

I dagens fredagsintervju får ni möta Hannes Lyckholm, journalisten och ingenjören som också nu skriver på en thrillerserie. Varsågoda!

Foto: Cebastian Persson

Förra året släppte du din debutroman, Rödhake: Dödstyst. Kan du berätta lite mer om den?
Rödhake: Dödstyst är en thriller med högt tempo. Emma Rapp är förföljd, övervakad och ständigt bevakad. Hon känner sig alltmer paranoid när ingen i hennes omgivning tror henne. Hon har fått hemlig information strax innan hennes bror dör och hon tar hjälp av före detta underrättelseagenten Anders Rödhake för att ta reda på sanningen – en sanning en grupp högt uppsatta män gör allt för att hålla begravd. De vill inget hellre än att Rödhake misslyckas – eller att han försvinner för gott.

Vad har du fått för respons på boken såhär långt?
– Det bästa med att skriva är att höra vad läsare tycker om boken. De allra flesta som hör av sig tycker att det är en spännande story och att det händer något på varje sida som driver berättelsen framåt. Många hör av sig och vill läsa mer, men tyvärr tar det tid att skriva nästa bok. Jag håller just nu på att researcha inför uppföljaren.

På vilket sätt har du haft nytta av din bakgrund som ingenjör och journalist i ditt skrivande?
– Som författare använder jag ganska korta meningar och försöker beskriva personer och miljöer med några få utvalda detaljer. Jag vill inte tynga ner boken med för mycket miljöbeskrivningar som sänker tempot. Det allra viktigaste för mig är själva berättelsen och att den driver framåt och inte att jag visar allt jag kan om ett visst fenomen eller en miljö som jag har researchat om. Både som ingenjör och journalist gäller det att vaska fram det som är viktigast. När jag skriver ställer jag mig hela tiden frågan ”Vad är det jag vill ha sagt om just det här?” Kan man ta fram det viktigaste, då har man lyckats. Att skriva kort är det absolut svåraste man kan göra.

Var det tanken från början att skriva spänning eller kom det med tiden?
– Jag har provat flera olika genrer innan jag landade i thrillerformatet – allt från fantasy till young adult. Men det blev aldrig tillräckligt bra. Det var något som skavde med karaktärerna, med storyn, med flytet. När jag för två år sedan bestämde mig för thrillerformatet, så stämde plötsligt allt på en gång. Det finns ett driv och en spänning i thrillers som jag gillar. Thrillers är också det jag själv helst läser.

Boken är första delen i en serie. Hur ser framtiden ut? När kommer nästa?
– Jag fortsätter på Rödhake-serien. Den första boken fokuserar mycket på spelet kring Emma Rapp och hennes bror, men i nästa bok är fokus på Anders Rödhake. Hans förflutna inom underrättelsevärlden kommer ikapp honom och han tvingas utföra ett uppdrag han aldrig skulle tackat ja till om det inte är hans enda chans att rädda en närstående. Jag håller på att mejsla fram storyn just nu och planen är att släppa boken i slutet av året.

Hur tacklar du negativ kritik?
– Jag har alltid varit öppen för feedback och jag uppmanar verkligen alla som läser det jag skriver att höra av sig. Det är det också många som gör, vilket är väldigt roligt. Det är samtidigt viktigt att få höra vad alla som läser tycker är bra och mindre bra. Hur ska jag annars veta vad som fungerar? Hittills har jag prickat rätt utifrån den feedback jag fått, men många hör av sig och vill ha mer av vissa saker och mindre av andra. Det är utvecklande för mig som författare, men framför allt väldigt roligt när läsare kontaktar mig.

Slutligen, vilken bok rekommenderar du just precis nu?
– Jag har nyss läst Markus Luttemans Blodmåne, i vilken han lyckas med balansgången att berätta om den smutsiga handeln med bland annat noshörningshorn i Afrika och Asien, men samtidigt också leverera en spännande historia. Man lär sig nåt nytt, samtidigt som man får en bra thriller. Jag försöker också läsa allt av Jo Nesbø, som är en av mina favoriter. Jag har inte läst hans Törst ännu, men den står högt på min läslista.