Lockelsen i att skriva psykologisk spänning

Ett annat av de scenprogram jag såg under Crimetime Göteborg var det med Ninni Schulman och Mattias Edvardsson som de kallade ”Bakom stängda dörrar”. Ninni är aktuell med spänningsromanen Bara du och Mattias Edvardsson med En helt vanlig familj.

Ninni Schulman har gått från att skriva kriminalromaner till att skriva spänning. Hon säger själv att hon tröttnade på whiteboardtavlor och annat som hör kriminalromanen till. Hon ville skriva om nära relationer och spänning, utan poliser och polismiljöer. Hon tillägger att det har varit skönt att berätta på ett annat sätt, att det blir mer lugn och ro i berättandet och att man kan bygga upp spänningen på ett annat sätt.

Mattias Edvardsson säger sig inte så intresserad av de olika genrebeteckningarna utan tanken är en bra berättelse. Från början var det alltså ingen plan han hade att skriva en psykologisk spänningsroman. Han berättar vidare att trovärdiga karaktärer är en förutsättning för all litteratur och det måste vara karaktärer man kan relatera till. Han själv skrev bland annat om en 19-årig tjej och måste därför sätta sig in i en 19-årings liv för att förstå.

Ninni hade från början tänkt att förlägga sin handling i Blackeberg eftersom det är ett område hon känner till men samtidigt kändes det inte rätt utan Brommaplan passade bättre. Hon åkte runt och hittade sin familjs hus och trycker på att det är viktigt att veta hur ens karaktärer rör sig.

När frågan kommer om de har använt sig av sin egen vardagsrädsla för att skapa berättelserna svarar Ninni ja. Hon använder mycket natur och framför allt snö som kan kännas isolerande, en rädsla för många. Något annat hon har jobbat med är känslan av att inte bli trodd, en skräck Ninni har. När man börjar tvivla på sig själv, folk tror att man hittar på eller ser i syne. I böckerna drar hon givetvis på ännu mer på detta för att hålla läsarnas intresse.

Mattias rädsla grundar sig i döttrarna och att man inom några år inte kommer att kunna ha den kontrollen över dem som man hade när de var små. Ibland måste man somna fast de inte kommit hem ännu och så vidare. Det handlar mycket om att ständigt oroa sig, från förskoleåldern när man oroade sig för fall från rutschkanan till när de blir äldre och man oroar sig för vad som ska hända när de är ute på fester eller dylikt.

Mot slutet la Mattias också till att pappans och dotterns perspektiv var tänkt från början men sedan föll mammans perspektiv också på plats. Han ville främst visa pappans oro som sedan skildras ur dotterns ögon och hur hon ser på hans agerande. Mattias säger att det är en ynnest som författare att skildra en familj och hur olika vi kan se på saker och ting.

Annonser

Den sista Mrs Parrish av Liv Constantine

Amber Patterson har fått nog. Hon är trött på att vara en oattraktiv, tråkig kvinna som ingen lägger märke till. Hon tycker att hon förtjänar mer – ett liv med pengar och inflytande, ett sådant liv som den blonda, blåögda och vackra Daphne Parrish tar för givet.

I det lilla kustsamhället Bishops Harbor i Connecticut är societetsdrottningen och filantropen Daphne och hennes man, fastighetsmogulen Jackson, drömparet i allas ögon. Avundsjukan skulle äta upp Amber inifrån, om det inte var så att hon hade en plan. Genom att spela på Daphnes välvilja börjar Amber nästla sig in i familjen Parrishs liv – ett första steg i hennes noggrant uträknade plan för att krossa deras äktenskap. Snart är hon Daphnes förtrogna, reser med paret och deras döttrar på semester till Europa och tar sig allt närmare sitt mål, Jackson.

Men det finns en skugga i Ambers förflutna, och om någon får reda på vem hon egentligen är riskerar allt att glida henne ur händerna…

Den här boken började möjligen lite segt men sedan tog det sig och det blev nästan en riktig bladvändare av den. Om man från början tror sig veta exakt hur den här historien slutar kan det hända att man får både en och två knäppar på näsan.

Amber Patterson är egentligen en ganska komplex karaktär. Hon har ett mörkt förflutet, som vi får aningar om, och är mest bara ute efter pengar och makt. Hon är bra på att manipulera människor och få sin vilja fram – helt klart. Att hon och Daphne blir vänner är inte alls konstigt då det är Ambers mål och Daphne är öppen för en förtrogen, på grund av omständigheterna. Även Daphne bär på en del och ser det som en möjlighet att kunna prata av sig och leva som en normal människa då och då.

Berättelsen tar en ganska stor vändning någonstans mitt i och berättas då ur ett annat perspektiv. Detta tycker jag verkligen lyfte boken! Även om jag hade vissa aningar om att det fanns något mer i bakgrunden som vi läsare inte fick veta blev jag förvånad över twisten.

Överlag var det en bra bok och jag ville mest bara läsa mer, mer, mer. Som jag skrev var den något seg i början men det tog sig ganska snabbt. Jag kan absolut rekommendera boken så är du nyfiken på den så ge den en chans!

Tack till HarperCollins Nordic för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Liv Constantine
Utgivningsår: 2018
Förlag: HarperCollins Nordic
Utläst: 14 augusti 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus | HarperCollins Nordic

Efter Emma av Anna E. Wahlgren

Vem vet dina mörkaste hemligheter?

Emma är vännen som Sara aldrig kunnat släppa. Där vid sandlådan på gården hade en säregen vänskap sin början. Där och då bestämde de sig för varandra.

Efter att Sara förlorade sin mamma behövde hon fly Gävle. Komma bort. Men trots flytten till Göteborg har hon och Emma lyckats hålla kontakten. Meddelandena, breven och paketen från Emma har kommit regelbundet. Och så plötsligt ingenting. Ingenting alls. Tystnaden kan betyda precis vad som helst och Sara fruktar det värsta.

Sara måste börja sökandet där allting en gång började och återvänder motvilligt till Gävle och föräldrahemmet. Emma har alltid gillat Saras pappa. Han kanske vet var Emma är.

Jag hade sett flera i mitt Instagram-flöde som läste denna boken och till slut kunde jag inte stå emot längre. När boken landade hemma förvånades jag av hur tunn den var, endast drygt 270 sidor. Jag brukar alltid bli lite fundersam då och undra om man verkligen får plats med allt som behövs på så få sidor men å andra sidan gör jag tvärtom ibland med böcker på över 500 sidor. Alltså tänker att de borde skala ner boken med sådär 100 sidor. Aldrig är man riktigt nöjd.

Hur som helst, boken överraskade mig även innehållsmässigt. Till en början kändes den lite ”mjäh” men den tog fart och till slut kunde jag inte släppa den. Jag gillade verkligen sättet den var skriven på och den var spännande. Jag visste inte riktigt vem som var vem, vem som gjorde vad eller hur det hela skulle sluta men ju närmre upplösningen jag kom, desto fler aha-upplevelser fick jag.

Med andra ord var det en överraskande bra bok som jag gärna rekommenderar till andra! Det är en snabbläst bok i en genre (psykologisk spänning) som jag blir allt mer nyfiken på.

Tack till Bokfabriken för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Anna E. Wahlgren
Utgivningsår: 2017
Förlag: Bokfabriken
Läst färdigt: 14 december 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus