Kokain av Pascal Engman

Engman_Kokain_Cover-scaledEn våldsam dödsskjutning på öppen gata försätter de boende i Järva i skräck. Vad blir nästa drag i kriget mellan de rivaliserande förortsgängen Vargarna och YBT? I skuggan av våldet tvingas butiksinnehaverskan Fatou Diop gång på gång att vända bort blicken av rädsla. Men någonstans går gränsen för hur mycket en människa kan svälja utan att göra motstånd.

Polisinspektör Vanessa Frank kopplas in i mordutredningen och finner sig mitt i en brinnande gänguppgörelse där allt verkar handla om kokainet. Samtidigt som hon försöker landa i rollen som fostermamma till tonåriga Celine visar sig hennes nya sårbarhet bli den största utmaningen för utredningen.

Pascal Engman gör mig aldrig besviken och på kort tid har han blivit en av mina favoritförfattare. Till stor del beror det på drivet i hans böcker, hans sätt att skriva och karaktärerna som man inte kan låta bli att fastna för.

I den här boken var det först och främst ett riktigt bra ämne, aktuellt som vanligt i Pascals böcker och något som jag har reflekterat över mycket på sistone. Vi bor ändå på ett tryggt ställe men framför allt knarket kommer närmre och närmre. Gängmiljön upplever jag som realistisk, även om jag vet noll om sådant. Faktum är att det var fler saker i boken som gjorde mig lite extra nyfiken som jag googlade vidare på.

När det kommer till karaktärerna träffar vi såklart Vanessa Frank igen. Det är en karaktär som jag tyckte växer för varje gång jag läser om henne och relationsutvecklingen mellan henne och Celine är så intressant att läsa om. Nicolas har seglat upp som lite av en favorit hos mig. Han är verkligen osjälvisk och hjälper andra mer än han hjälper sig själv. Det borde finnas fler som honom.

I dessa tider tyckte jag också att det var intressant att en av karaktärerna blivit smittad av covid-19, och att det dessutom hade varit ganska allvarligt. Det blir på något vis mer verklighetsförankrat.

Spänningen fanns verkligen där genom hela boken. Det hände något nytt hela tiden och sidorna flög fram. Jag gillar det lite råa i Pascal Engmans sätt att skriva och ibland jämför jag det med exempelvis Stefan Ahnhem. Den här boken var precis lika bra som de andra i serien, om inte bättre. Har ni ännu inte hittat till den här serien rekommenderar jag er verkligen att plocka upp första delen.

Stort tack till författaren för att jag fick möjlighet att förhandsläsa den här boken!

Mitt betyg: 5/5

Författare: Pascal Engman
Serie: Vanessa Frank #4
Utgivningsår: 2021
Förlag: Bookmark Förlag
Utläst: 27 mars 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
– Eldslandet (Vanessa Frank #1)
– Råttkungen (Vanessa Frank #2)
Änkorna (Vanessa Frank #3)

Andra som bloggat om boken:

Cold Case: Skärseld av Tina Frennstedt

En mordbrännare sätter skräck i de boende på Österlen. På offrens utbrända hus hittar polisen siffror som man tror förövaren målat dit, och en överlevande kvinnas berättelse ger kriminalinspektör Tess Hjalmarsson en flashback till ett fall hon misslyckats med i början av sin karriär. Tillsammans med kollegan Marie Erling och profileraren Carsten Morris jagar Tess en gärningsman besatt av hämndbegär. Snart hotas även Tess egen trygghet tillsammans med den nya kärleken i huset på Österlen. Det förflutna har kommit ikapp henne och hon själv verkar stå på mordbrännarens lista. 

Jag har tyckt bra om de två första delarna i den här serien så när denna kom var det inget snack om att jag skulle läsa den och jag blev inte besviken.

När det kommer till karaktärerna följer vi främst Tess. Hon har nu flyttat ihop med sin flickvän Sandra men det är allt annat än lätt med tanke på Sandras ex. Tess känner sig iakttagen men är det exet som spökar? Sandra figurerar mest som en bikaraktär här och vi får inte lära känna henne så mycket mer. Tess parhäst Marie är givetvis också en del av utredningen men tampas samtidigt med privata problem.

Samtidigt som vi får följa bränderna på Österlen blir vi även mer bekanta med en pojke som bodde hos Tess en kort stund som barn. Han har idag blivit vuxen men fallen ser ut att hänga ihop på något vis. Utredningen är spännande att följa och det är först mot slutet jag börjar gissa vem som kan vara skyldig. Överlag skulle jag dock säga att den här boken fokuserar mer på relationer och privata vendettor än på utredningen men det gör mig faktiskt inget. I och med det lär jag känna både Tess och Marie ytterligare. Jag hade dock önskat lite mer av Carsten Morris.

Boken går snabbt att läsa och har lagom långa kapitel, vilket skapar ett flyt i läsningen. Jag är hela tiden nyfiken på vad som komma skall. Jag ser fram emot att läsa fler delar i den här serien.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Tina Frennstedt
Serie: Cold Case #3
Utgivningsår: 2021
Förlag: Forum
Utläst: 12 september 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare böcker i serien:
– Cold Case: Försvunnen (Cold Case #1)
Cold Case: Väg 9 (Cold Case #2)

Andra som bloggat om boken:

Hoppets tåg av Viola Ardone

Det är efterkrigstid och nöden är stor i det krigshärjade Syditalien. Napolitanska Antonietta är desperat i kampen för brödfödan och sätter sin sjuårige son Amerigo, tillsammans med tusentals andra barn, på ett tåg mot Bologna. Amerigo hamnar hos den ensamstående Derna, vars svåger Alcide får en avgörande roll i Amerigos liv när han tillverkar en fiol åt honom. Allt är annorlunda i Emilia Romagna – språket, människorna, maten – men Amerigo anpassar sig snabbt till de nya levnadsvillkoren, inte minst tack vare musiken.

Men så en dag har det blivit dags att återvända till Neapel. Amerigo ser med nya ögon på smutsen och fattigdomen i Quartiere Spagnuolo och den olyckliga Antonietta. Han gör det han måste göra för att överleva, smyger ombord på ett tåg som tar honom tillbaka till sin fostermor Derna.

Många år senare när Amerigo återvänder till Neapel som en vuxen man och berömd fiollärare konfronteras han med sitt ursprung och det förflutna. Ska han sträcka ut en hjälpande hand till sin bror, som han själv blivit hjälpt en gång? Hur långt sträcker sig en människas skyldigheter gentemot en annan?

I den här boken får vi följa en oskyldig liten pojke vid namn Amerigo. Tillsammans med många andra barn sätts han på ett tåg norrut för att han helt enkelt ska få det bättre. Tanken är att barnen senare ska åka tillbaka till sina föräldrar men vissa väljer att stanna. För Amerigo är detta såklart en helt ny upplevelse och rädsla blandas med hopp och nyfikenhet inför vad som komma skall.

Miljöbeskrivningarna är något jag verkligen uppskattar med boken. Det känns verkligen att det är efterkrigstid och när familjen dessutom lever på det sätt de gör blir det på något vis extra påtagligt. Jag upplever dock att jag inte riktigt får lära känna någon och det skulle även kunna förklara varför jag inte riktigt kan ta till mig boken. Den påverkar och griper inte tag i mig som jag hade hoppats.

Jag kan förstå varför människor gillar den här boken och varför den är nominerad till Årets Bok men det är helt enkelt inte min typ av bok.

Tack till Norstedts för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 2/5

Författare: Viola Ardone
Utgivningsår: 2021
Förlag: Norstedts
Utläst: 17 augusti 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Malins Bokblogg | Mias Bokhörna | Boktokig

Flickan som fick en röst av Abi Daré

Fjortonåriga Adunni drömmer bara om en sak. Att få utbilda sig. Hennes mamma har alltid sagt att det är det enda sättet att få en röst – en möjlighet att göra sig hörd och bestämma sin egen framtid. Men istället för utbildning får hon en make, såld av sin pappa som fru nummer tre till en äldre man som vill att hon ska föda honom en son och arvinge. Hon ser sin dröm sakta vittra sönder och rymmer till stan, med förhoppningen om ett bättre liv, och hamnar som hembiträde i en välbärgad familj i Lagos.

Både som dotter, undergiven fru och maktlös tjänare får Adunni lära sig att hon är ingen. De olyckliga omständigheter hon hamnar i tystar henne tillfälligt, men inte helt. Och när hon förstår att hon måste stå upp inte bara för sig själv utan även för andra som funnits där före henne och för de som ska komma efter, så hittar hon ett sätt att tala, tills någon lyssnar.

Som ni kanske vet har jag ju gett mig på att läsa alla de nominerade böckerna till Årets Bok 2021. Det här var den nionde boken i raden och förmodligen en bok som jag inte hade läst om det inte vore för detta uppdrag.

Det jag gillar med boken är att jag fick veta mer om Nigeria. Det finns så många länder jag inte vet något om och Nigeria är ett av dem. Här får jag läsa om livet på landsbygden men även livet i storstaden, orättvisorna och hur livet kan te sig olika beroende på var du är född. Hur man som kvinna i ett land kan vara så oerhört betydelselös och att det krävs en stor kamp bara för att få utbilda sig. Något som vi i Sverige mer eller mindre ser som självklart.

Det är mycket talspråk i boken och redan från de första sidorna var detta ett irritationsmoment. Jag frågade på Instagram om det var värt att fortsätta läsa, så jobbigt tyckte jag att det var. Jag kan förstå att författaren gjort såhär på sätt och vis men för min del fungerade det inte. Tack vare att boken ändå hade så korta kapitel fick jag ett hyfsat flyt i min läsning. Boken hade ett öppet slut men jag hade gärna sett att vi fick läsa något mer om Adunni. Bara ett kort kapitel eller någon form av epilog. Det tog slut så hastigt och jag lämnades därmed med känslan ”jaha?”.

Jag är glad att jag inte slutade läsa den men det är heller ingen bok som kommer att finnas med mig. Det är alltid roligt att lära sig något nytt men utöver det gav boken mig inte så mycket. För mig är det inte årets bok 2021.

Mitt betyg: 2/5

Författare: Abi Daré
Utgivningsår: 2020
Förlag: Piratförlaget
Utläst: 9 augusti 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Malins Bokblogg | Elzas Bokhylla | Boktokig | Den läsande Kaninen

Tokyo Ever After av Emiko Jean

Izumi Tanaka has never really felt like she fit in—it isn’t easy being Japanese American in her small, mostly white, northern California town. Raised by a single mother, it’s always been Izumi—or Izzy, because “It’s easier this way”—and her mom against the world. But then Izzy discovers a clue to her previously unknown father’s identity… and he’s none other than the Crown Prince of Japan. Which means outspoken, irreverent Izzy is literally a princess.

In a whirlwind, Izzy travels to Japan to meet the father she never knew and discover the country she always dreamed of. But being a princess isn’t all ball gowns and tiaras. There are conniving cousins, a hungry press, a scowling but handsome bodyguard who just might be her soulmate, and thousands of years of tradition and customs to learn practically overnight.

Izzy soon finds herself caught between worlds, and between versions of herself—back home, she was never “American” enough, and in Japan, she must prove she’s “Japanese” enough. Will Izumi crumble under the weight of the crown, or will she live out her fairytale, happily ever after?

Den här boken fick jag syn på för ett tag sedan på BookTube och blev lite nyfiken. Den jämfördes bland annat med ”En prinsessas dagbok” men där handlingen utspelade sig i Japan.

Huvudkaraktären Izumi är på sätt och vis som vilken tonåring som helst. Hon har sina vänner, sina studier och sin familj och hon söker efter sin plats här i livet – sin identitet. Det är lätt att känna med henne och jag gillar henne som karaktär. När hon en dag får veta att hon i själva verket är en prinsessa och dotter till kronprinsen av Japan förändras allt. Den resa som hon gör, gör att hon växer väldigt mycket som karaktär men jag tycker också att de har helt orimliga krav på Izumi och hennes beteende. Hon har levt ett helt vanligt liv och kastas in i en vardag av kungligheter och paparazzis. En av de som har dessa krav är hennes egen pappa, någon som hon inte har känt till förrän nu. Han vet inte riktigt hur han ska bete sig och det blir oftast mer fel än rätt. Izumi får även stångas med sina två kusiner, tvillingarna. De gör allt för att sätta käppar i hjulen på henne men jag kan inte förstå att hon hela tiden förlitar sig på dem trots att de tydligt visat att de vill henne illa. Det som var absolut roligast att läsa om var såklart relationen mellan Izumi och hennes livvakt. Trots att jag förstod redan från början vad som skulle hända kände jag både glädje och värme inför detta.

Hela berättelsen känns såklart orealistisk men jag glömmer bort det för en stund, då boken är underhållande. Jag gillar att följa Izumi och de andra, jag gillar kungligheter och tycker att det är spännande med andra kulturer så det blev absolut en snabb och lättsmält läsning.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Emiko Jean
Serie: Tokyo Ever After #1
Utgivningsår: 2021
Förlag: Flatiron Books
Utläst: 7 augusti 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:

Gröna, sköna vårvindar av Christoffer Holst

Det är maj och kriminalreporter Cilla Storm trivs med livet, även om hon är osäker på vad nästa steg för henne och pojkvännen Adam är. Bästisen Zacke är det dock värre med, han har tillfälligt separerat från Jonathan och får låna Cillas kolonistuga på Bullholmen för att vila upp sig.

På samma ö befinner sig mat- och vinprofilen Julia som håller på att färdigställa sin bok. Men en kväll när hon ser över till grannhuset på andra sidan viken blir hon vittne till något hemskt. Något som visar sig ha rötter i ett femtio år gammalt, olöst mord …

För lite drygt två år sedan läste jag första boken i den här serien, gjorde därefter ett omedvetet uppehåll och har sedan läst de tre sista mellan mars och augusti i år. Böckerna i den här serien utspelar sig på olika årstider. Den första boken utspelar sig på sommaren, andra på hösten, tredje på vintern och denna sista i serien på våren.

Vi får återigen möta Cilla och Rosie men det är inte de som tar mest plats. Det är snarare Julia, som fått låna ett hus på Bullholmen för att skriva färdigt sin bok. Hon i sin tur känner Zacke genom utbildningen till sommelier och de stöter ihop av en slump. Vi förstår tidigt att Julia haft sin beskärda del av knepiga människor runt sig och att det är något som gör att hon känner sig otrygg. Julia ger lite nytt och fräscht blod till serien och jag gillar att läsa om henne. Samtidigt glöms ju inte Cilla, Rosie, Adam och de andra bort utan de är i högsta grad delaktiga i det som händer.

Bullhomen är en fiktiv ö men det är inte svårt att drömma sig bort dit, trots alla mord och annat elände. Det verkar inte vara en särskilt stor ö så man undrar ju hur mycket som kan hända på en och samma ö? Och hur många människor som känner varandra kan råka hamna där samtidigt egentligen?

Precis som de tidigare böckerna i serien har denna ett bra språk och de är lättlästa. De kallas för mysdeckare av den anledningen att de innehåller ungefär lika delar mord och mysterier som vänskap, kärlek och mys. En korsning mellan deckare och feelgood helt enkelt. Jag uppskattar hela serien så vill man läsa böcker med kärlek, mord, stark vänskap, en gnutta vin och god mat så har man hittat helt rätt.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Christoffer Holst
Serie: Cilla Storm #4
Utgivningsår: 2021
Förlag: Lovereads by Forum
Utläst: 3 augusti 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
Söta, röda sommardrömmar (Cilla Storm #1)
Blå, blå höstvågor (Cilla Storm #2)
Kalla, vita vinternätter (Cilla Storm #3)

Andra som bloggat om boken:
Bokhyllan i pepparkakshuset | Hyllan | Lotten

Många lögner små av Annika Estassy

När Maja erbjuds ett vikariat som kyrkogårdsvaktmästare i Måneby är det ett par saker hon ”glömmer” att berätta för kyrkoherden: Att hon har traktens minst gröna fingrar och att hennes körkort inte är giltigt. Sånt går alltid att rätta till efteråt, menar Maja. Fast att påstå att hon anlagt en fantastisk köksträdgård på sin kolonilott var kanske inte så smart. Särskilt som hon varken har råd med frön eller ser skillnaden på morotsblast och hundkäx. Och att ta körkort kostar ju en förmögenhet. Så när Solveig, kommunchefens stroppiga hustru, erbjuder Maja tjugotusen kronor för ett rum i hennes lägenhet, tackar hon ja direkt. Särskilt som Solveig, som är arg på sin otrogne man, kan hjälpa henne att avstyra hans senaste idiotprojekt.

Solveig delar inte Majas flexibla inställning till sanningen, inte heller hennes sinne för ordning vilket gör att det snabbt knakar i fogarna för det omaka paret. När Solveig dessutom hittar en ung man med bärnstensgula ögon på Majas soffa en morgon, ställs allt på sin spets.

Den här boken är en del i en serie om Måneby och vissa karaktärer är återkommande, men man behöver för den delen inte läsa böckerna i ordning. Böckerna kretsar kring samma ort men de hänger inte ihop mer än så. Jag har dock läst dessa i den ordning de utkom och det här är alltså den sista i trilogin om Måneby.

Boken handlar om Maja, en kvinna som inte har det så lätt. I många situationer har hon dock en tendens att ljuga för att komma dit hon vill eller få det hon vill ha, vilket alltid sätter henne i knepiga situationer. När Solveig flyttar in blir saker och ting annorlunda för de båda. Solveig har å sin sida en notoriskt otrogen man men sakta men säkert krackelerar den mur hon byggt upp för att skydda sig mot smärtan och skammen. Flera märkliga situationer mellan dessa två kvinnor uppstår och det som från början endast handlade om ett vad utvecklas till något helt annat, ett slags partnerskap. Jag tycker om att läsa om utvecklingen och uppskattar den humor som kommer med de båda men jag har svårt för Majas ljugande och Solveig beteende överlag.

Det finns även ett sidospår med Matheo, som till en början förföljer Maja. Jag får först lite kalla kårar över hur han beter sig och Maja känns dessutom lite väl naiv i det här fallet. Sakta men säkert förstår jag i alla fall hur allt hänger ihop och vi får små ledtrådar längs vägen.

Om det är något denna trilogi bjuder på så är det underhållning, värme och kärlek till odling. Jag har tyckt om alla tre böcker och vi har fått träffa på en hel del trevliga (och otrevliga) karaktärer. Jag hade kunnat läsa mer om Måneby och invånarna där men denna bok var samtidigt en bra avslutning.

Tack till Norstedts för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Annika Estassy
Serie: Måneby #3
Utgivningsår: 2021
Förlag: Norstedts
Utläst: 1 augusti 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
Gröna fingrar sökes (Måneby #1)
En sång för Hedda (Måneby #2)

Andra som bloggat om boken:
Hyllan |

Vingården för vilda drömmar av Caroline Säfstrand

Sommaren på en skånsk vingård väcker drömmar till liv och får sanningar att bubbla upp till ytan. Erica sätter sig på tåget och lämnar hastigt sin man och livet i storstaden. Hon vet inte vart hon är på väg, bara att hon måste komma bort för att orka möta sorgen hon bär på. I Arild, femtiosex mil söderut, hamrar Marcus ner en skylt i marken: ”Rum uthyres!” Det är färgstarka grannen Beatrix idé för att få ekonomi i vinodlingen som Marcus och hans farfar driver. Samtidigt sitter Lilian ensam i lägenheten i Helsingborg och iakttar allt som pågår utanför hennes fönster. Med pennan tecknar hon det som livet inte gav henne. Vad hon inte anar är att en ung kvinna i Stockholm just påbörjat en resa söderut, och att detta kommer att förändra livet för Lilian och flera andra.

I min recension av första boken i den här serien skrev jag att det är lite som att komma hem när man plockar upp en ny bok av Caroline Säfstrand och ja, så är det faktiskt. Det känns tryggt och jag kan nästan till 100% säga att jag kommer att gilla det. Det här är inte en serie där du måste läsa alla böcker, eller läsa dem i ordning utan de cirkulerar mer kring samma tema. I den här boken nämns skrivklubben från förra boken i förbifarten men mer sammanhängande än så är de inte. Den här boken är dock minst lika bra.

Som läsare förstår vi snabbt att det är något stort som har hänt Erica och hennes man, något som tär på deras relation och som gör att sorgen alltid ligger som ett tungt moln över Erica. Lite förvånande tar hon sina saker och åker på en spontanresa, allt för att komma bort från vardagen, och det råkar bli en lyckoträff. Nere i Arild möter vi bland annat Marcus, en man som till en början känns ganska bitter men som vi sedan lär känna betydligt bättre. Detsamma gäller hans farfar Johannes som har ett lite trassligt förflutet och som lever för att förverkliga sina drömmar. Sidohistorien med Lilian är intressant och ger Erica något att relatera till men jag funderade länge och väl på hur historien skulle vävas in mer i sammanhanget mot slutet. Det som gör att jag inte är helt såld på boken är att jag upplever att jag inte får lära känna Erica tillräckligt bra, och att jag därmed har svårt att förstå hennes val i livet. Jag tänker exempelvis på hur hon behandlar Theo.

Miljöerna är dock helt fantastiska och får mig att vilja slappna av och njuta av nuet. Jag har aldrig besökt en vingård men skulle gärna göra det efter att ha läst om det. Det blir en sådan kontrast mot Ericas storstadsliv och det känns även realistiskt att Marcus och Johannes får kämpa så med att få vingården att gå runt. Det är så roligt att som läsare få följa med i utvecklingen av detta.

Jag har tyckt om samtliga av Caroline Säfstrands böcker som jag har läst och den här är inget undantag. Jag rekommenderar den gärna om man gillar feelgood, eller för den delen vill prova på genren.

Tack till Bokförlaget Forum för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Caroline Säfstrand
Serie: Vid livets vägskäl #2
Utgivningsår: 2021
Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 31 juli 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
Klubben för lyckliga slut (Vid livets vägskäl #1)

Andra som bloggat om boken:

Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson

9789100183028I februari 1986 sker det första mordet i byn Tiarp på Nyårsåsen utanför Halmstad. För polisen Sven och hans son Vidar blir det en avgörande tid. Landet är i chock efter mordet på Olof Palme. Medan Vidar söker sin väg mot vuxenlivet, tvingas Sven in i mörkret på Nyårsåsen för att jaga Tiarpsmannen: Vem är han? Vem blir hans nästa offer? Och vem är författaren som långt senare återger historien – varför skriver han?

Jag har varit nyfiken på Christoffer Carlsson under åren men samtidigt har jag varit lite rädd att det inte har varit min typ av bok. När den här boken blev nominerad till Årets Bok 2021 köpte jag hem den och jag är glad att jag har läst den men jag hade delvis rätt i att det inte var min typ av bok.

Boken utspelar sig från mitten av 80-talet och framåt. Sven är polisen som får det första fallet på halsen och redan då är han egentligen på bristningsgränsen. Samtidigt som han jagar förövaren till vilket pris som helst ska han även försöka vara make och far till Vidar. Han har mycket att grubbla över och som pricken över i:et blir han sjuk. Vi får även följa sonen Vidar från det att han är ett litet barn till att han själv blir polis och vuxen. Trots att han ser och upplever sin far är han fast besluten att också bli polis.

Den röda tråden genom hela boken skulle jag säga är att hitta sanningen. Det finns mycket spekulationer och saker sprids snabbt i små samhällen. Sven kan inte koppla bort fallet och tar saken i egna händer mer än en gång. Även för Vidars kommer det att handla om att hitta någon form av sanning.

Det här är en kriminalroman med lågt tempo. Det handlar om en seriemördare men det som gör att boken skiljer sig från andra deckare med seriemördare tycker jag är att jakten pågår under flera generationer. Författaren är bra på att beskriva de miljöer som karaktärerna befinner sig i och det är inte svårt att måla upp dem i huvudet men överlag är det för lågt tempo för min smak. Den där spänningen som jag gillar i deckare fanns inte heller där. Jag gillar dock att den är skriven ur en författares perspektiv, att personen i fråga samtidigt försöker ta reda på vad som har hänt.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Christoffer Carlsson
Utgivningsår: 2021
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 24 juli 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Lottens Bokblogg | Enligt O | Hyllan | Fiktiviteter | Boktanken

Midnattsblot av Camilla Sten

197645_600f0925f1597De hade sett någonting ute i skogen. Hört någonting. Någonting som inte var mänskligt. Hur kunde allt förbli detsamma efter det? Det var som om alla hade glömt. Alla utom hon.

För de flesta i Järvhöga har livet återgått till det vanliga efter den dramatiska händelsen i skogen, då den försvunna eleven Markus återfanns vid liv. Men för Julia är inget sig likt. Det som lurade bland träden är kvar. Det som lockar pojkar in i skogen, det som alltid funnits i Järvhöga, finns fortfarande där ute.

Samtidigt börjar Emil, Markus rumskamrat, ana att någonting inte är som det ska på skolan. Någonting har förändrats. Med Markus, med allt, och ingen går säker. Medan ljuset och våren återvänder till Järvhöga måste Julia och Emil försöka rädda sig själva, och dem som de älskar. Innan det är för sent.

Väldigt kort efter att jag hade läst första delen i den här trilogin högg jag in på den andra. Den första boken var ju så spännande och jag ville verkligen behålla den där mystiska, ruggiga känslan som jag lämnades med.

Boken utspelar sig direkt efter händelserna i den första boken och vi får återigen möta Julia, Astrid, Emil, Markus och de andra karaktärerna. De tampas med både privatliv och det mystiska som händer i skogen och de är framför allt fast beslutna att ta reda på vad det handlar om. Vi får inte bara följa deras väg utan lär känna dem allt mer och det är en av delarna jag verkligen gillar med den här boken. Det känns som att komma tillbaka till sina kompisar efter ett sommarlov. Samtidigt är det så härligt att läsa om hur deras relationer utvecklas och växer sig djupare, hur de delar glädje och mindre trevliga minnen.

Camilla Sten beskriver miljöerna väldigt bra och som läsare kan man verkligen leva sig in i berättelsen. Stämningen från första boken finns också kvar och jag ser fram emot att läsa vad som händer i den avslutande delen. Böckerna riktar sig till unga vuxna men jag skulle vilja påstå att både yngre och äldre kan läsa böckerna och verkligen uppskatta dem.

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Camilla Sten
Serie: Järvhögatrilogin #2
Utgivningsår: 2021
Förlag: Rabén & Sjögren
Utläst: 23 juli 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Agnes Bokblogg | Prickiga Paula