Vita spår av Emelie Schepp

Ett X2000-tåg står stilla på Norrköpings centralstation i den kalla vinternatten. Ombord har en ung kvinna hittats död. Hennes fingrar är blodiga och från munnen droppar ett vitt skum. Det visar sig att kvinnan på tåget inte har rest ensam. Med sig hade hon en väninna som nu är spårlöst försvunnen. Vilka är kvinnorna? Och vad har hänt dem?

Ett märkligt fall måste lösas och Jana Berzelius kopplas in som åklagare. Men det dröjer inte länge förrän fallet blir mer personligt än hon har tänkt sig. Återigen ställs hon öga mot öga med sitt dunkla förflutna. När kriminalkommissarie Henrik Levin och hans kollega Mia Bolander får upp ett spår förstår Jana att misstankarna riktas mot en person i hennes absoluta närhet. En man hon helst vill glömma, en man som vet för mycket om henne. För att skydda sitt förflutna måste hon hitta den misstänkte innan polisen gör det.

Jag är verkligen så glad att jag äntligen tog tag i den här serien för det känns som att jag verkligen hade missat något. Det här är bra krim, bra med spänning, intressanta fall och mord som känns aktuella i dagens läge samt karaktärer som verkligen är minnesvärda.

I den här boken får vi möta två unga kvinnor som gått med på att smuggla narkotika till Sverige, så kallade sväljare. Det går dock inte som planerat då den ena kvinnan avlider och den andra försvinner från tåget de kommit med. Även här blir det väldigt personligt för vår åklagare Jana Berzelius och även om jag stundtals tycker att hon känns som en övermänniska och riskerar otroligt mycket i stället för att berätta för någon vad det är hon har varit med om, gillar jag att läsa om den mörka bakgrunden med allt fler hemligheter som kommer upp till ytan. Hon verkar ha en hel del i bagaget och man kan aldrig riktigt vara säker på något när det kommer till henne.

Förutom narkotika, smuggling och droghandel berör Schepp även korruption i denna andra del i serien. Det är också något jag finner väldigt intressant och precis som jag skrev om föregående bok går ju tankarna både fram och tillbaka medan man läser. Händer sånt här verkligen? Håller våra ”toppar” på med sånt? Existerar korruption i Sverige?

Som sagt så tycker jag det är en serie som fler borde sätta tänderna i. Med lagom långa kapitel, drivet och spänningen går böckerna snabbt att läsa/lyssna på och än så länge finns det bara fyra böcker i serien så det går snabbt att komma ikapp utgivningen om man så vill. Jag längtar redan efter nästa bok i serien!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Emelie Schepp
Uppläsare: Katarina Ewerlöf
Serie: Jana Berzelius #2
Utgivningsår: 2015
Förlag: Bonnier Audio
Lyssnat färdigt: 5 november 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus (ljudbok)

Tidigare böcker i serien:
Märkta för livet (Jana Berzelius #1)

Annonser

Märkta för livet av Emelie Schepp

En sommardag 1991 vaknar nioåriga Jana Berzelius upp på ett sjukhus. Hon har inget minne av vem hon är eller var hon kommer ifrån.

Tjugoett år senare får hon, som framgångsrik åklagare, uppdraget att leda förundersökningen i det uppmärksammade mordet på Hans Juhlén, verksamhetschef på Migrationsverket i Norrköping.
Tillsammans med kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander inleder Jana Berzelius ett intensivt arbete med att lösa fallet. Men utredningen tar en oväntad vändning när ännu ett lik hittas. Denna gång är det en pojke. Och ju mer Jana gräver i den döda pojkens bakgrund, desto närmare kommer hon sanningen om sin egen. Och hon möter en historia mörkare och blodigare än hon någonsin kunnat föreställa sig.

Jag har hört en hel del gott om Emelie Schepp och hennes böcker och jag har länge varit nyfiken på dem så det var egentligen inte en dag för sent att börja plöja dem. Jag har valt att lyssna på dem som ljudböcker och uppläsare är ingen mindre än Katarina Ewerlöf. Jag har lyssnat på en del böcker upplästa av henne och hon har växt i mina ögon. Hon passar verkligen ihop med den här storyn och gör den både spännande och intressant.

Serien handlar ju om åklagaren Jana Berzelius samt poliserna Henrik och Mia. De är alla tre väldigt speciella karaktärer! Jana har ett mörkt förflutet som endast få känner till, Mia vet nog inte riktigt vad hon vill med livet egentligen medan Henrik försöker leva Svensson-liv i kombination med polisarbetet. Dessutom får vi träffa på en hel del bikaraktärer som även de är rätt intressanta, exempelvis Gunnar som känns som den ”typiska gubben” på stationen och som är bitter för mycket.

Boken håller en jämn nivå och spänningen finns där hela tiden. Hela historien med Migrationsverket tycker jag var riktigt intressant att läsa om och får mig att fundera på hur mycket det är som vi invånare egentligen inte vet. Att de jobbar med fallen samtidigt som vi får pusselbit efter pusselbit ur Janas bakgrund tycker jag också var ett bra sätt att hålla spänningen och intresset vid liv. Från början trodde jag mig veta vem Jana var men när boken var slut hade i princip allt jag trodde grusats.

Boken gick väldigt snabbt att lyssna på, delvis på grund av att den var bra och spännande och Schepp har ett driv i sitt sätt att skriva men också för att det var lätt att lyssna på Katarina Ewerlöf. Om ni gillar snabblästa, spännande kriminalromaner med intressanta karaktärer tycker jag absolut att ni ska spana in den här serien. I skrivande stund är jag redan mitt i bok tre så den är smått beroendeframkallande.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Emelie Schepp
Uppläsare: Katarina Ewerlöf
Serie: Jana Berzelius #1
Utgivningsår: 2014
Förlag: Bonnier Audio
Lyssnat färdigt: 1 november 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus (ljudbok)

Husdjuret av Camilla Grebe

En roman om ett fruktansvärt brott, om de människor som begick det och de som löser det.

Malin är den unga kvinnliga polisen som har hela sitt liv prydligt utstakat. Hanne är profileraren med minnesförlust som fruktar sin framtid. Jake är pojken som bär på en onämnbar hemlighet. Alla förs de samman av ett brutalt mord i ett gammalt stenröse i den sörmländska byn Ormberg under några kalla vinterveckor. Jakten på mördaren blir inte bara farlig, den förändrar också i grunden deras existens. Sanningen har, som så ofta, ett högt pris.

För ett par år sedan läste jag Älskaren från huvudkontoret av Camilla Grebe och jag vill minnas att jag tyckte den var lite mellanmjölk. Inga bestående minnen såhär i efterhand liksom. Ändå var jag så himla sugen på att läsa Grebes senaste, Husdjuret. Tur var väl det för jag blev mycket glatt överraskad!

Boken utspelar sig i Ormberga, som verkar vara en liten och ödslig plats mitt ute i ingenstans. Redan här tror jag att många kan känna igen sig i glesbygden, hur befolkningen beter sig och den allmänna jargongen. Det gjorde i alla fall jag! Vad gäller karaktärerna är det en brokig skara män och kvinnor. Vi känner igen Hanne från föregående bok men resterande är nya bekantskaper, bland annat Malin som har en vision om hur livet ska se ut men det stämmer trots allt inte riktigt in på henne. Sen har vi Jake som utforskar sin identitet och mitt bland dem finns såklart en mördare.

Själva storyn tycker jag är väldigt intressant att följa och stundtals blir det riktigt spännande. Att det just är en polis som är försvunnen och en kvinna utan minne är inblandad gör ju det hela lite speciellt men som sagt, väldigt intressant att följa och jag var inte riktigt beredd på upplösningen kan man säga.

Ett hett tips till er som vill ha en bra deckare att läsa i höstmörkret!

Tack till Wahlström & Widstrand och Kult för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Camilla Grebe
Serie: Flickorna och mörkret #2
Utgivningsår: 2017
Förlag: Wahlström & Widstrand
Läst klart: 13 oktober 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus

Skymningsflickan av Katarina Wennstam

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST DE TIDIGARE DELARNA!

Vad har hänt med flickan som kommissarie Charlotta Lugn träffar på i skymningen? Hon som skriker nätterna igenom, hon som skär sig och inte verkar vilja leva. Vem tror på den som ljuger ibland? Vem tror på Molly?

Charlotta Lugn, som går hemma sjukskriven, och advokat Shirin Sundin gör det. De bestämmer sig för att ta reda på vad som har hänt Molly. Det är dags för flickan att få upprättelse. Samtidigt är det någon som riktar hot mot en gymnasieskola. Allvarliga, dödliga hot. Mardrömmen om en massaker i en svensk skola skulle kunna bli verklighet. Kort därefter hittas en elev mördad på skolans toalett. Jakten på gärningsmannen leder polisen åt flera håll och ett av spåren tycks peka tillbaka på Molly, och hennes döda väninna Miranda.

Den förra boken i den här serien, Skuggorna, tog mig lite med storm och tog ett rejält kliv uppåt. Därför hade jag kanske också höga förhoppningar när det gällde denna. Tyvärr blev jag lite besviken.

Jag valde att lyssna även på denna boken och precis som senast var Alexandra Rapaport uppläsare. Alexandra gör det väldigt bra och hennes röst är behaglig att lyssna på. Däremot fastnar jag aldrig. Jag upplever inte någon direkt spänning och huvudkaraktärerna känns båda lite nedtonade. Det är svårt att beskriva men jag får inte samma känsla som när jag lyssnade på Skuggorna, tyvärr.

Det som dock är bra med Katarina Wennstams böcker följer med även här, aktuella problem i samhället som behöver ytterligare en skjuts för att synas. Skolmassakrer är varje skolas mardröm. Likaså är utnyttjande av tjejer ett problem som inte får tillräckligt med uppmärksamhet eftersom ”det inte syns”.

Jag hoppas att jag fastnar mer för nästa bok i serien om Charlotta Lugn och Shirin Sundin!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Katarina Wennstam
Uppläsare: Alexandra Rapaport
Serie: Charlotta Lugn #4
Utgivningsår: 2017
Förlag: Bonnier Audio
Läst färdigt: 24 september 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus (ljudbok)

Tidigare böcker i serien om Charlotta Lugn:
Svikaren (Charlotta Lugn #1)
Stenhjärtat (Charlotta Lugn #2)
Skuggorna (Charlotta Lugn #3)

Författarintervju: Jan-Erik Fjell

Då var det fredag igen och ni vet väl vid det här laget vad det betyder? En ny författarintervju, precis. Idag får ni träffa Jan-Erik Fjell. Varsågoda!

Du är aktuell med boken Smugglaren. Vad kan du berätta om den?
– Kort sagt är Smugglaren en historia där norska småstadspolitiker möter internationella brott och det onda som omger det. Det handlar om det mörkaste som berör människor, och under min research pratade jag med poliser för att undersöka moralen. De berättade för mig om verkliga händelser som var så hemska att jag inte ens ville skriva om dem eftersom jag var rädd att min berättelse inte skulle bli trovärdig. Kriminallitteratur kan ofta vara grotesk, men verkligheten är mycket, mycket värre.

Vad har du fått för respons på boken?
– Den har varit bra. Det är några år sedan den kom ut i Norge (2012). Jag kommer ihåg att jag var väldigt exalterad eftersom föregångaren, Angivaren (publicerad i Norge 2010), var en stor framgång. Det var fantastiskt kul att bli jämförd med Jo Nesbø, i två veckor tills jag insåg att jag var tvungen att skriva en bok till. Och därför tog det sån tid innan Smugglaren kom ut.

Kommer det fler böcker om Anton Brekke?
– Ända sedan jag skrev Angivaren, har jag sagt att ” jag tar en bok i taget ”. Hittills har det blivit fem böcker om Anton Brekke, och jag skriver i dessa dagar på bok sex. Allihop kommer att släppas i Sverige.

Hur ser skrivprocessen ut från idé till tryckt bok?
– Jag måste först lära känna karaktärerna, och därför kan jag lägga månader på det. Men ofta ser jag en speciell scen utspelas och den vill jag skriva om, exempelvis när jag nästan var helt klart med Smugglaren såg jag något som kunde vara användbart till nästa bok. Det var en gammal amerikan som satt i en tågkupé. Tåget gick längs de långa slätterna i Montana, USA, och med stora berg med vita toppor i horisonten. Jag visste inte vart amerikanen hade varit, eller vart han skulle. Jag visste bara att jag skulle skriva om det. Därefter började jag fundera på handling och historia. Att fundera ut en bra historia är inte svårt, men handlingen är mer utmanande. Efter ett tag kom jag fram till vart amerikanen skulle, det gamla fängelset Alcatraz i San Francisco som nu är en turistattraktion. Jag försöker alltid skriva om något som intresserar mig. Angivaren (italiensk maffia) och Smugglaren (internationell crime) – är båda ämnen som oroar mig. Samma sak med Alcatraz.
– När det gäller hur jag skriver ser det lite annorlunda ut beroende på bok. Vissa böcker kräver mer planering än andra. Angivaren skrev jag i ett svep och när jag avslutade ett kapitel visste jag inte vad nästa skulle handla om. Smugglaren såg helt annorlunda ut och där hade jag en stor översikt över varje kapitel. Den var svårare att skriva, delvis på grund av temat.

Hur kommer det sig att du blev författare?
– Jag ville egentligen bli läkare, men jag var för dålig i skolan för det. Planen när jag var 22-23 år var i stället att bli lärare så jag började läsa till det, men då visade det sig att jag var för dålig för det också. Under mitt liv har jag alltid valt vägen med minst motstånd och jag gav vanligtvis upp om det blev för jobbigt. Efter skolan körde jag den långa vägen hem från Halden till Fredrikstad. Jag kände mig som en idiot och var ledsen. Hemma satt mina två yngre bröder och jag tänkte: ”Är det den här förloraren de ska se upp till? En som inte kan slutföra något?”.
– Att bli författare var aldrig någonting jag drömde om som liten, det bara blev. När jag var yngre tyckte jag inte om att skriva eller läsa men jag har alltid älskat att berätta historier. När jag då körde där mellan Halden och Fredrikstad tänkte jag ”Fuck it! Jag försöker skriva en bok. Hur svårt kan det vara?”. Tja, det visade sig att det var jävligt svårt men jag avslutade den. För första gången i mitt liv hade jag fullföljt något.

Vad skulle du ge för tips till andra som vill bli författare?
– Försök skriva lite varje dag. Och läs. Ge inte upp när du stöter på hinder. Jag har haft tunga skrivardagar – och veckor! – när det gäller alla mina manus. Jag har varit så nere att jag ångrat att jag slutade skolan. Jag har varit så nere att jag önskar att jag aldrig började skriva. Men det måste vara tungt. Det måste vara svårt. Det är då det blir bra!

Jag kunde ingenting när jag skrev Angivaren. Jag var helt tom. Därför skickade jag de 25 första sidorna av mitt manus till en norsk författare för att höra vad han tyckte. Han sa: ”det här kan du aldrig skicka in till något förlag!”. Jag blev helt förstörd och det tog mig tre veckor att ens skriva något igen. Till slut blev jag färdig och skickade in manuset till Juritzen Förlag. Samma år fick jag sedan Bokhandlarpriset för årets bästa bok och nu har den sålt i mer än 150 000 exemplar i Norge. Därför är mitt tips: Ge aldrig upp om du har en historia som du själv tror på!

Min norska kollega har ångrat sitt uttalande i efterhand.

Höstdåd av Anders de la Motte

En sensommarkväll 1990 tältar fem barndomsvänner vid sitt hemliga badställe, ett nedlagt stenbrott på en skånsk ås. Nyss har de tagit studenten och vuxenlivet väntar runt hörnet. Stämningen är därför upprymd, men också vemodig eftersom vännerna inser att den här kvällen innebär ett farväl både till ungdomstiden och till varandra. På mer än ett sätt ska det visa sig för när morgonen gryr och det första höstregnet fallit flyter det en kropp i stenbrottets mörka vatten. En tragisk olycka fastslår polisutredningen, men alla är inte övertygade.

I tjugosju år förblir händelsen ett sår i bygden, en konflikt som stilla bidar sin tid. Och när den gamle polischefen ersätts av Anna Vesper, en nyinflyttad mordutredare från Stockholm, börjar dunkla krafter sättas rörelse. Snart har Anna inget val. Hon måste ignorera alla varningar och öppna ärendet från hösten 1990. Hösten få säger sig minnas men som ändå aldrig blivit glömd.

Boken är uppdelad på två tidsåldrar, dåtid och nutid. Dåtid utspelar sig 1990 då de fem ungdomarna tältar vid stenbrottet och i nutid får vi följa Anna och hennes dotters flytt till en liten ort i Skåne där Anna fått jobb som polischef. Fallet vid stenbrottet har legat som en tyst, mörk hemlighet sedan det hände och den här bykänslan kommer verkligen fram. Ingen vill hänga ut någon, ingen vill berätta om något de eventuellt sett för de vet vad som kan hända och så vidare. Alla känner ju alla på sådana ställen och rykten sprids snabbare än vinden. Jag känner igen mig väldigt mycket där eftersom jag är uppväxt i ett litet samhälle.

Boken har både ett driv och är lättläst, vilket resulterade i att jag läste ut den ganska snabbt. Historien var såklart även spännande och man ville veta mer om karaktärerna. Ju längre boken går, desto mer får man veta om t.ex Anna Vesper och varför hon ”flyr” från sitt gamla liv. Man får också nys om vem den mystiska Håkan är som Anna ”pratar med” i sitt undermedvetna.

Ett litet problem som jag kände att boken hade var att det var ett helt gäng med stereotyper och i vanliga fall stör jag mig inte på det, men här är det inte mycket till karaktärsutveckling. Den enda som egentligen förändras längs vägen är Jens, vilket är konstigt med tanke på hur han betedde sig från början och vilken sida han uppenbart stod på. Det tog inte mer än ett slagsmål innan han ändrade uppfattning. Lite märkligt!

Slutet hade jag faktiskt inte väntat mig. Eller jo, kanske till viss del men inte motiven. I det stora hela var det som sagt snabb och bra läsning, men kanske att jag hade förväntat mig något mer.

Tack till Forum för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Anders de la Motte
Utgivningsår: 2017
Förlag: Forum Bokförlag
Läst klart: 15 september 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus

Selfies av Jussi Adler-Olsen

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST DE TIDIGARE DELARNA I SERIEN!

Avdelning Q håller som vanligt till i Köpenhamnspolisens källarrum, men står nu inför stora utmaningar. Dels vad gäller arbetet, men också på det personliga planet. Gruppens sammanhållande länk Rose har nämligen sjunkit ner i en psykos vars trådar leder långt tillbaka in ett mörkt förflutet. Ett förflutet där ett grymt brott kan ha begåtts.

Det har kommit ledningen till känna att uppklarningsstatistiken för Avdelning Q ligger långt under det förväntade. Utan Roses hjälp måste de tre återstående medlemmarna – den karismatiske ledaren Carl Mørck, mystiske Assad och det senaste tillskottet Gordon – kämpa för att övertyga dem om att de ska få fortsätta sitt arbete. Samtidigt hittas en äldre kvinna mördad i Kongens Have och en galen bilist har inlett en dödlig jakt på unga kvinnor, medan nya brott planeras på en helt annan plats. Har händelserna ingenting med varandra att göra, eller finns ett samband begravt någonstans?

De senaste två böckerna av Adler-Olsen har faktiskt gjort mig lite besviken så det var inte med höga förväntningar jag valde ut Selfies på Storytel. Det är dock en serie som jag inte bara kan lägga ner eller låta vila eftersom jag har fastnat så för karaktärerna, för Avdelning Q och dessutom är ju Stefan Sauk en fantastisk uppläsare. Hur som helst, jag blev positivt överraskad efter bara några kapitel och trots att det har tagit lång tid att lyssna klart på boken kändes det nu som att Adler-Olsen hittat tillbaka.

Som vanligt är det ju Carl, Assad, Gordon och Rose som tar mest plats i boken och det är väl det jag gillar med den här serien. Fyra så otroligt olika individer som försöker göra sitt bästa för att samarbeta. Carl och hans syrliga kommentarer och personlighet som ingen annan, Assad är skön på sitt sätt, Gordon vet vi inte så mycket om ännu men han verkar vara väldigt ödmjuk och så då Rose som minst sagt är speciell. I den här boken får vi veta mer om hennes bakgrund, hur hon har blivit den hon är idag och så vidare. Det var riktigt intressant! Anne-Line Svendsen får också stor del i berättelsen och jag tyckte det var hemskt spännande att följa henne. Hur går man från socialsekreterare till seriemördare liksom?

De olika fallen vävs ihop på ett snyggt sätt och i slutändan har vi fått svar på alla våra frågor. Det ska bli spännande att se vad fortsättningen blir av det här och hur det ska gå med Rose. Jag längtar faktiskt redan efter nästa bok!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Jussi Adler-Olsen
Uppläsare: Stefan Sauk
Serie: Avdelning Q #7
Utgivningsår: 2017
Förlag: Bonnier Audio
Lyssnat klart: 10 augusti 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
Kvinnan i rummet (Avdelning Q #1)
Fasanjägarna (Avdelning Q #2)
Flaskpost från P (Avdelning Q #3)
Journal 64 (Avdelning Q #4)
Marcoeffekten (Avdelning Q #5)
Den gränslöse (Avdelning Q #6)