Lockdown av Peter May

may_lockdown_omslag_inbLondon – epicentret för en global pandemi – är en stad i total lockdown. Undantagstillstånd har utfärdats, gatorna sjuder av våld och ingen går säker för det dödliga virus som redan krävt tusentals offer.

På en byggarbetsplats där ett akutsjukhus håller på att uppföras hittas en tidig morgon kvarlevorna av ett mördat barn. Den hemlighet som uppenbarligen var tänkt att begravas under den nya byggnaden ligger nu i öppen dager, men under rådande omständigheter har mördaren fortfarande oddsen på sin sida och polisen har en minst sagt svår utredning framför sig.

Det otacksamma uppdraget faller på kriminalkommissarie Jack MacNeil, som om bara lite mer än ett dygn ska sluta som polis. Hans karriär ligger i spillror, äktenskapet är över och under sin sista dag tvingas han också konstatera att den till synes ohejdbara pandemin nu även drabbat hans egen familj. När han börjar nysta i fallet inser han snart att någon där ute övervakar honom på mycket nära håll. Någon som är beredd att döda igen för att dölja sanningen. Frågan är vad som kommer att stoppa MacNeil först – viruset eller mördaren?

Sedan den här boken dök upp i hyllorna har jag varit nyfiken på den. Det har dock varit lång kö på biblioteket samtidigt som att andra böcker dykt upp och gått före i kön men nu var det dags. Boken blev en del av påskläsutmaningen i år, vilket passade alldeles utmärkt.

Jag upplevde att boken var lite seg i början men det tog sig mot mitten av boken. Pandemin fungerar mer som en kuliss men det är mycket som påminner om hur vi har det i världen idag. Vi känner igen ansiktsmaskerna, de öde gatorna (inte i Sverige men andra länder) och de omedelbara blickarna när man råkar hosta eller nysa. Det kändes kusligt på något vis att läsa om en så stor stad i lockdown och att det dessutom gick en mördare lös. Tanken var riktigt bra men jag tycker inte riktigt att det höll hela vägen. Det var högt tempo genom hela boken men jag tyckte att spänningen uteblev emellanåt och i och med att boken var så kort fick jag inte lära känna några karaktärer. MacNeil är ändå med om en riktig tragedi, vilket knappt märktes.

Jag måste nämna också att Peter May i förordet till boken skrivit att boken skrevs för femton år sedan men att den inte blev utgiven på grund av att det var orealistiskt med en pandemi som skulle lamslå samhället på det sättet han beskrivit. Lite intressant med tanke på covid-19.

Jag skulle sammanfatta boken som helt okej men kanske ingen jag kommer att minnas. Jag tror det finns bättre pandemiböcker där ute, och kanske får jag leta fram dem också. Jag blev dock lite mer nyfiken på Peter May som författare.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Lockdown
Utgivningsår: 2020
Förlag: Modernista
Läst färdigt: 5 april 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Hyllan | Bokföring enligt Monika | Lenas godsaker | Bokprataren | Kerstins bokblandning

Alla ljuger av Camilla Grebe

9789146236559Maria är lyckligt lottad. Hon trivs med sitt jobb, hon älskar sin son, sin nye man Samir och – oftast – bonusdottern Yasmin. Men när Yasmin försvinner och Samir anklagas för att ha dödat sin dotter rasar Marias tillvaro. Inte kan väl någon mörda sitt eget barn?

Camilla Grebe hör numera till de författare som jag har stenkoll på och när de kommer med nya böcker är jag inte sen att köpa dem. ”Alla ljuger” landade hemma hos mig för några veckor sedan och det var perfekt läsning till årets påskläsutmaning.

Boken börjar riktigt bra och med stor spänning. En mystisk händelse och ett försvinnande drar genast igång en utredning och pusselbitarna börjar läggas. Vi får följa en familj bestående av Maria, Samir, Yasmin och Vincent i ett första skede och får bekanta oss med dem som karaktärer. Samir och Yasmin som delvis brottas med sina rötter i Marocko och Frankrike men även ett trauma som hände några år tidigare, Marias kämpande med sonen och Vincent som har downs syndrom. Det tog ett tag innan jag förstod hur den här boken kopplades ihop med de föregående i serien Flickorna och mörkret men efter ungefär halva boken fick jag mitt svar.

Boken är skriven ur flera olika perspektiv, både familjemedlemmars men även polisen Gunnar som var med då för tjugo år sedan när allt hände och även är aktiv inom polisen även i nutid. Gunnar har för övrigt ett trassligt förflutet som han känner stor skuld över och det får vi som läsare följare lite grann.

Grebe har som vanligt ett mycket bra språk och boken är både lätt- och snabbläst. Kapitlen flyger förbi och spänningen håller i hela tiden. Det är så spännande att följa allt från försvinnandet till polisarbetet, hur snacket går och hur familjen mår och agerar. Det här kan mycket väl vara den bästa bok jag har läst av Camilla Grebe.

Mitt betyg: 5/5

Författare: Camilla Grebe
Serie: Flickorna och mörkret #5
Utgivningsår: 2021
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 3 april 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare lästa böcker i serien:
– Älskaren från huvudkontoret (Flickorna och mörkret #1)
– 
Husdjuret (Flickorna och mörkret #2)
– Dvalan (Flickorna och mörkret #3)
Skuggjägaren (Flickorna och mörkret #4)

Andra som bloggat om boken:
Karins Boktips | Ljudboksbloggen | Breakfast Book Club | Och dagarna går… | Hyllan

Mytomanen av Sofie Sarenbrant

Efter en orienteringsdag i skolan hittas en pojke död i Ålstensskogen. Kroppen är illa tilltygad och värdesakerna försvunna. Misstankarna riktas mot ett ungdomsgäng som har knivrånat jämnåriga i Bromma.

Kriminalinspektör Emma Sköld måste lösa fallet innan mördaren slår till igen, men hon har en känsla av att det är något som inte stämmer. Och vad är det hennes kolleger döljer? Ibland är sanningen för svår att uttala.

Skamvrån avslutades med en riktig cliffhanger så givetvis ville jag ge mig på denna så snart jag kunde. Trots att vi får små pusselbitar genom Nyllets terapisamtal upplever jag dock ändå att vi inte riktigt får veta vad som hände den där dagen, vilket skaver lite grann.

Återigen skriver Sarenbrant om aktuella ämnen och sådant som absolut går att relatera till. Här nuddar vi vid ytligheter och att allt inte är som det ser ut att vara. Med sociala mediers intågande i våra liv är detta något som fått allt mer plats. Mycket handlar om hur hemmet ser ut, vilka kläder vi bär och hur vi ser ut om dagarna.

Kärlekstriangeln mellan Emma, Nyllet och Krille fortsätter men samtidigt blandas ytterligare en person in i det hela. I en recension jag läste beskrevs Emma som känslokall i detta och jag är nog böjd att hålla med. Hon verkar helt avskärmad från vad som faktiskt händer runt omkring henne och det gäller inte bara relationerna till Nyllet och Krille utan även med sin familj och sina barn. Jag tycker hon allt mer lämnar över ansvaret för barnen på Nyllet och sina föräldrar. Jag förstår att hon gillar sitt jobb och att hon behövs men tycker hon inte själv att det blir det minsta jobbigt? Jag gillar dock terapisessionerna mellan Nyllet och Nora, och de hade kunnat få lite större plats. Jag upplevde att jag fick en ny bild av Nyllet genom detta och det hade varit intressant att få lite mer kött på benen.

Överlag är det en bladvändare, som det brukar vara när det kommer till Sarenbrant. Det är korta, snabba kapitel och en spännande historia men jag börjar faktiskt tröttna lite på superkvinnan Emma och allt velande och daltande kring henne. Jag kommer givetvis att läsa vidare i serien men det känns som att något behöver hända snart. För er som ännu inte läst någon bok i serien rekommenderar jag absolut att börja från början.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Sofie Sarenbrant
Serie: Emma Sköld #8
Utgivningsår: 2020
Förlag: Bookmark Förlag
Utläst: 7 mars 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
– Vila i frid (Emma Sköld #1)
– Andra andningen (Emma Sköld #2)
– Visning pågår (Emma Sköld #3)
– Avdelning 73 (Emma Sköld #4)
Tiggaren (Emma Sköld #5)
Syndabocken (Emma Sköld #6)
Skamvrån (Emma Sköld #7)

Andra som bloggat om boken:
Bokbesatt | Och dagarna går… | Bims Blogg | Barnboksbloggen | Hyllan

Offermakaren av Viveca Sten

Just när skidsäsongen börjat i Åre hittas ett lik i en av liftarna. Kroppen är stelfrusen med läppar som smalnat av kylan. Mycket pekar på ett mord. Daniel Lindskog är inspektör vid Årepolisen och nybliven pappa. Hanna Ahlander har flytt till Åre efter att ha blivit dumpad och tvingats lämna sitt jobb på Citypolisen i Stockholm. Snart blir de båda två avgörande i utredningen kring den döda. Snön yr, temperaturen sjunker och allt fler svävar i livsfara. Hur många måste offras innan sanningen uppdagas?

I mitten av 2013 läste jag första boken i Viveca Stens serie ”Morden i Sandhamn”. Jag minns att jag tyckte bra om den, men jag minns inte riktigt vad den handlade om. Jag ville fortsätta med serien men det har helt enkelt inte blivit av så när hon nu kom med en helt ny serie tänkte jag hoppa på det tåget i stället och det gjorde jag inte fel i såhär i efterhand.

Vår huvudkaraktär här är Hanna Ahlander, en polis som tar chansen och flyr vardagen i Stockholm efter att ha blivit både dumpad och mer eller mindre sparkad från jobbet. Hon tar sin tillflykt till Åre där systern äger ett hus. I denna bok får vi lära känna Hanna på ytan mestadels. Det är en kvinna som försöker att inte ta någon skit, som har svårt att inte lägga sig i (på gott och ont) och som sitter på mycket kunskap genom sitt arbete på Citypolisen. De hade bara inte vett på att ta tillvara på den.

Polisutredningen i boken tar mycket plats och som läsare blir man nyfiken redan från början. Att det dessutom utspelar sig i Åre med dessa miljöer gör det än mer mystiskt tycker jag. Det är svårare att hitta ledtrådar i ett tjockt snölager och det är definitivt mer bråttom när personer försvinner i iskylan. Jag tycker att Sten gör ett bra jobb med att måla upp dessa miljöer och det blir trovärdigt.

Boken har ett bra språk och jag tycker överlag att den håller ett bra tempo. Spänningen hålls uppe genom hela boken och jag vill gärna veta mer om både Hanna och resten av teamet på Årepolisen. En bra start på en ny serie helt enkelt!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Viveca Sten
Serie: Åremorden #1
Utgivningsår: 2020
Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 6 januari 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Olivias Deckarhylla | Hyllan | Mysterierna… | Barnboksbloggen | Karins boktips

Stormvakt av Kristina Ohlsson

August Strindberg anländer till Hovenäset i Bohuslän samma blåsiga natt som den mycket omtyckta läraren Agnes spårlöst försvinner. Bakom sig har August lämnat en framgångsrik karriär för att förverkliga sin dröm och öppna ”Strindbergs second hand”. Äntligen ska han få ägna sig åt något han älskar, och dessutom på en plats som han längtat efter att återse.

Men hela västkustidyllen skakas av Agnes försvinnande. Polisen, med den empatiska och drivna Maria Martinsson i spetsen, söker efter henne dag och natt. Hoppet om att Agnes ska hittas vid liv blir allt mindre. Vad är det hon har råkat ut för? Och varför får August den obehagliga känslan av att han själv sitter på en del av gåtans lösning?

Efter alla böcker i serien om Fredrika Bergman måste jag säga att förväntningarna var ganska höga när det kom ut att Ohlsson skulle släppa en ny serie förra året. Jag var inte först på bollen men inte heller långt därefter och boken hamnade snart i min bokhylla. Sen var det dock något som skavde lite. Kanske var det mina höga förväntningar som satte käppar i hjulet?

”Stormvakt” är ingen rafflande kriminalroman med bestialiska mord och högintensivt utredningsarbete där allt är tillåtet. Den är snarare lugn och fokuserar lika mycket på relationer och miljöer som på själva polisarbetet. Någon beskrev det lite som en ”feelgood-deckare”, och det tyckte jag kändes helt rätt då den påminner lite om Christoffers Holsts böcker om Cilla Storm. Då och då skruvas spänningen upp ett snäpp eller så händer det något avgörande.

Boken utspelar sig på västkusten, närmare bestämt i Kungshamn med omnejd. Jag tycker att Ohlsson gör ett bra jobb med att skildra miljöerna, och även invånarna. Det känns precis som om man har kommit ut till landet där alla känner alla och det snackas alldeles för mycket. De olika karaktärerna i boken har sitt eget bagage. August vill verkligen starta på ny kula, Maria har en mörk hemlighet som kommer upp till ytan och Ray-Ray fick jag inget riktigt grepp om.

För att ha ett ganska lågt tempo genom boken så måste jag säga att den är snäppet för lång. Vi hade kunnat klara oss utan vissa delar, alternativt skruvat upp tempot. Kristina Ohlsson är dock en författare som jag verkligen tycker om. Hon skriver välskrivna, spännande böcker och jag kommer absolut att fortsätta läsa den här serien.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Kristina Ohlsson
Utgivningsår: 2020
Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 30 december 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Och dagarna går… | Ljudboksbloggen | Mysterierna… | Romeoandjuliet

Nio liv av Emelie Schepp

En tidig aprilmorgon sprids en film på Youtube. Den visar en ung man med en sprängladdning fastsatt om kroppen. Polisen förstår att ett fruktansvärt öde väntar honom. De lyckas identifiera platsen i Norrköping men hinner inte fram förrän bomben exploderar. Det är den fjärde medlemmen i det kriminella nätverket Komados som har mördats på kort tid. Men rör det sig om samma gärningsperson?

Kriminalinspektör Mia Bolander får hjälp av den nye utredaren Patrik Wiking att lösa fallen. Problemet är att ingen vill prata med dem. Ingen har hört något. Ingen har sett något.

När Jana Berzelius dras in i utredningen inser hon att fallet har en direkt koppling till henne själv. Som åklagare är det hennes uppgift att ta reda på sanningen. Nu får hon oväntad hjälp att dölja den.

Förra boken, ”Broder Jakob”, avslutades med en cliffhanger och vi stöts direkt in i handlingen i den här boken. Boken handlar om gängkriminalitet, något som är väldigt aktuellt och ett viktigt ämne att lyfta. Det som är mest tragiskt med det hela är att kriminaliteten går allt längre ner i åldrarna. Jag upplever att Schepp har gjort bra research på ämnet och det känns trovärdigt.

Gällande karaktärerna och deras utveckling ser jag en viss förändring hos alla. Jana upplever jag som mer instabil och hon låter våldet ta över allt mer. Samtidigt blir hon någon slags övermänniska och känns ibland inte riktigt mänsklig. Henrik var på föräldraledighet vid bokens start men kan inte riktigt låta bli utredningen, vilket i sin tur gör hans fru förbannad. Jag kan inte hjälpa att jag stör mig på hans fru, trots att jag förmodligen hade känt något liknande om min man bara ägnade tid åt sitt jobb och inte frun i det här fallet som blivit utsatt för ett mordförsök. Även Mia visar en helt annan sida, och det är både bra och dåligt. Karaktärsutveckling är alltid bra men frågan är om det blir till det bättre eller det sämre?

Vi får följa relationen mellan Jana och Per, och hur hon sakta men säkert släpper in Per i sitt liv. Med det bagaget och alla hemligheter är det givetvis inte lätt. Även relationen mellan Jana och pappan är intressant då man inte riktigt vet vad som ska hända näst. Ibland blir jag osäker på om pappan hjälper eller stjälper, och i stället för att prata ut känns det som en tickande bomb dem emellan. Som läsare får vi även möta Ibrahims familj och även det känns som en trovärdig skildring.

Som vanligt när det kommer till Emelie Schepp finns spänningen där och boken är en riktig bladvändare men den når inte riktigt hela vägen fram. I recensionen av ”Broder Jakob” funderade jag på om livet någon gång skulle komma ikapp Jana men vi får väl se.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Emelie Schepp
Serie: Jana Berzelius #6
Utgivningsår: 2020
Förlag: HarperCollins Nordic
Utläst: 27 december 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Lottens Bokblogg | Olivias Deckarhylla | Bokraden | Och dagarna går… | Bokprataren

Tidigare lästa böcker av författaren:
– Märkta för livet (Jana Berzelius #1)
– Vita spår (Jana Berzelius #2)
– Prio ett (Jana Berzelius #3)
– Pappas pojke (Jana Berzelius #4)
Broder Jakob (Jana Berzelius #5)

Beatrice av Lina Bengtsdotter

VARNING FÖR SPOILERS OM  MAN EJ HAR LÄST TIDIGARE DELAR!

Kriminalinspektör Charlie Lager brottas med sina personliga demoner när hon kallas till Karlstad där en nio månaders flicka försvunnit. Föräldrarna är i chock och medierna rapporterar högljutt om det resultatlösa sökandet. Lovande spår förvandlas till återvändsgränder och Charlie får en känsla av att ingen vill berätta hela sanningen om den försvunna Beatrice. För varje timma som går blir chanserna att hitta det lilla barnet vid liv allt mindre och Charlie tvingas pressa sig själv och omgivningen till det yttersta.

Lina Bengtsdotters debut Annabelle vann pris för årets deckardebut och imponerade även på mig. Såpass att förväntningarna för bok två i serien, Francesca, var ganska höga. Jag tyckte inte att boken kom upp till samma nivå som dess föregångare, även om den fortfarande var bra. Nu har jag alltså läst tredje delen i serien, Beatrice, och ska försöka bena ut vad jag tycker om boken.

Vi får återigen möta Charlie Lager, den utåt sett tuffa polisen med en väldigt snårig bakgrund. Vi har sett typen förut men samtidigt är det något med Charlie som lockar och står ut. Kanske att hon är självständig och tuff samtidigt som hon ändå inte är kaxig? Hon och Pascal Engmans Vanessa Frank påminner faktiskt lite om varandra och även Vanessa är en karaktär som jag har fastnat för. I den här boken får vi ytterligare några inblickar i Charlies tidigare liv. Vi får också se hur hennes ångest eskalerat sedan föregående bok och för mig är det ofattbart att hon inte har blivit tvungen att rycka upp sig. Att få en total black out och dagen efter leka polis känns ju sådär tryggt. Anders har vi ju träffat på tidigare men denna gången får han bara vara med en väldigt kort stund, för att ersättas av Greger. Om man vet hur Charlie fungerar kan man lista ut lite hur det hela slutar.

Jag kände nästan kalla kårar direkt inför Beatrice föräldrar, och även deras vänner. Det var något som inte stämde och det märktes så tydligt redan från början. Att ett barn försvinner är verkligen den största mardrömmen man kan tänka sig, åtminstone om man är förälder, men dessa verkade lite för likgiltiga och lite för hemlighetsfulla. Jag kan riktigt känna frustrationen hos Charlie och hennes kollegor när de gång på gång får åka tillbaka för att ställa föräldrarna mot väggen. Att yta ska ha så stor betydelse är sorgligt, rent ut sagt.

Sidohistorien om Sara och Lo Moon är intressant, och särskilt när man får läsa mer historia bakom Rödminnet. Tjejerna hittar bland annat gamla brev som så småningom leder till något nytt. Jag tycker att författaren har skildrat detta på ett väldigt bra sätt och jag känner absolut igen jargongen mellan tonårstjejer. De vill inte berätta vad de innerst inne tänker utan ljuger de vuxna rakt upp i ansiktet för att sedan dela med sig till sina vänner. Det känns trovärdigt.

Sammanfattningsvis tycker jag väldigt bra om Beatrice. Det är en bok med driv, spännande och frustrerande polisarbete, mycket tankar och känslor samt en huvudkaraktär som engagerar mig. Boken känns också aktuell i och med temat ytlighet och privilegierade människor. Vad är man villig att betala för att få sitt barn tillbaka? Och vad är egentligen det värsta som kan hända om man avslöjar att man inte är 100% perfekt?

Tack till Forum Bokförlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Lina Bengtsdotter
Serie: Gullspångserien #3
Utgivningsår: 2020
Förlag: Forum Bokförlag
Utläst: 28 juni 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
Annabelle (Gullspångserien #1)
Francesca (Gullspångserien #2)

Andra som bloggat om boken:

Avdelning 73 av Sofie Sarenbrant

Kriminalinspektör Emma Sköld vaknar på sjukhus efter fem månader i koma. Det sista hon minns är att hon lämnade sin fyra veckor gamla dotter och åkte till stallet för att rida. Under Emmas frånvaro har hennes sambos förra flickvän tagit på sig rollen som ny mamma. En uppgift hon trivs alltför väl med. Emma försöker febrilt tvinga fram minnen av ridolyckan och blir alltmer övertygad om att ett brott har begåtts. Men vem skulle vilja henne något illa? Så länge Emma befinner sig på intensiven är säkerheten rigorös, men när hon flyttas till avdelning 73 kan vem som helst komma henne nära.

Precis som de tidigare böckerna av Sofie Sarenbrant innehåller den här korta kapitel och blir därför väldigt snabb- och lättläst. Det är något jag uppskattar. Boken kräver dessutom inte så mycket av mig som läsare, alltså perfekt för en dag på stranden eller när man kanske inte känner sig 100% fokuserad.

Att Emma befinner sig i den här utsatta situationen är definitivt något nytt i sammanhanget. Emma brukar vanligen vara den starka och jag upplever hennes karaktär som stark, vilket man inte märker av här. Åtminstone inte på samma sätt. Det skapar dock en ytterligare dimension till hennes karaktär, och i stället är det andra som får ta den eller de rollerna. Det blir som en omfördelning, vilket gör berättelsen intressant.

Emmas sambo är nästan ett kapitel för sig. Redan i slutet av förra boken höjde jag på ögonbrynen när det gällde honom och hans hemligheter. Här har han dessutom blandat in sin förra sambo, som i sin tur är otroligt instabil. Det skapar en spänning och jag vill hela tiden veta hur det hela kommer att sluta, om den förra sambon kommer att komma Emma tillräckligt nära exempelvis.

Jag upplevde dock att slutet kändes aningen ihopslängt. Det hela gick väldigt snabbt. Dessutom har jag lite svårt för att böckerna benämns som fristående, då jag anser att man bör ha läst tidigare delar i serien för att kunna förstå och ta till sig denna. Jag kommer dock fortsätta med serien då jag har ett sug efter mer Emma Sköld.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Sofie Sarenbrant
Serie: Emma Sköld #4
Utgivningsår: 2015
Förlag: Massolit Förlag
Utläst: 25 april 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus (pocket)

Tidigare delar i serien:
Vila i frid (Emma Sköld #1)
Andra andningen (Emma Sköld #2)
Visning pågår (Emma Sköld #3)

Andra som bloggat om boken:
Bloggbohemen | Johannas Deckarhörna | Kajsas Bokblogg | Jonssons Bookworld | Mina skrivna ord

Katharinakoden av Jørn Lier Horst

Det är den tiden på året. För tjugofjärde året i rad tar William Wisting fram pappren från när Katharina Haugen försvann. Fallet löstes aldrig och varje år hälsar Wisting på hos Katharinas make, Martin Haugen. Med åren har en vänskap utvecklats mellan poliskonstapeln och den kvarlämnade äkta maken. Men i år står stugan mörk och tyst när William Wisting kommer på besök. På årsdagen efter hustruns försvinnande verkar även Martin Haugen vara spårlöst försvunnen.

Jag har varit nyfiken på Horst sedan Bokmässan 2018, då jag hörde honom prata om sina böcker. I år finns han dessutom med i min Boktolva och när jag hittade de två första böckerna i den här serien på bokrean i år var det ju bara att slå till.

Jag kände direkt att William Wisting var en person jag ville veta mer om och lära känna. Det var spännande att läsa om hans tankar, hans sätt att sköta sitt jobb och även om hans familj som kom och gick under bokens gång. Han har sedan tjugofyra år en väldigt speciell vänskap och allt ställs på sin spets i den här boken. Som läsare inleds vi direkt i misstänksamheten mot Martin Haugen men vi får inte riktigt veta hur det ligger till förrän vid slutet och det är spännande nästan hela vägen dit. Adrian Stiller har också en stor del i boken och är en sån karaktär som man inte riktigt vet om man ska gilla eller bara stör sig på. Vi får se i kommande böcker, men han verkar minst sagt mystisk.

Boken är snabbläst och absolut en bladvändare, ändå känner jag att slutet gick alldeles för snabbt. (SPOILER) Jag hade förväntat mig något rafflande drama men så blev det inte alls och där blev jag faktiskt lite besviken. (SPOILER SLUT) Jag känner dock ett begär efter mer William Wisting så det dröjer nog inte länge innan jag plockar upp nästa bok i serien.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Jørn Lier Horst
Serie: Wisting Cold Cases #1
Utgivningsår: 2018
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 13 april 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Läsvärd eller inte? | Johannas Deckarhörna | Och dagarna går… | Vargnatts bokhylla | Jazzsufiern

Cold Case: Försvunnen av Tina Frennstedt

En 19-årig kvinna försvinner en sommarnatt på Österlen. 16 år senare härjar en dansk serievåldtäktsman i Malmö. Polisen famlar i mörkret, men ett DNA-spår gör att man kan dra kopplingar till det gamla försvinnandet. Tess Hjalmarsson, kriminalinspektör och chef för Skånes cold case-grupp, tar sig an fallet. Hon brinner för att utreda gamla fall och att slutligen kunna ge anhöriga svar på vad som egentligen hände. Parallellt kämpar Tess med sitt ganska misslyckade privatliv och en barnlängtan som ser ut att gå i kras efter att flickvännen har lämnat henne.

I den här boken dras man som läsare snabbt in i handlingen och det är spännande redan från de första sidorna. Sakta men säkert får man klart för sig hur den försvunna kvinnans sista tid såg ut men samtidigt får vi också följa utredningen av våldtäkterna och morden. Jag tror inte jag är ensam om att tycka att den här typen av fall är riktigt otäcka och just det här med att vara iakttagen gör att det kryper i skinnet på mig.

Vår huvudkaraktär, Tess Hjalmarsson, är en tuff tjej som också blir kallad Supersnuten. Mycket på skoj såklart men det ligger väl något i det? Samtidigt blir hon inte uppmålad som någon slags superhjälte utan vi får följa både hennes bra och dåliga sidor. Parallellt med utredningarna har hon det lite knepigt på relationssidan och det skapar fler dimensioner till hennes karaktär. Hennes parhäst Marie har det inte heller så lätt med relationerna och medan Tess längtar efter barn har Marie så det räcker och blir över. Det skapar såklart en mindre konflikt dem emellan.

Fallet med den unga kvinnan, Annika, är inspirerat av Helena-fallet i Mariestad 1992. Jag tycker det är väldigt intressant att läsa om kalla fall på det här viset och blev automatiskt nyfiken och började läsa vidare om Helena-fallet efter att boken var utläst. Överlag tycker jag att Cold Case: Försvunnen är en riktigt bra och spännande bok. Den är trovärdig och skriven på ett bra sätt som gör att spänningen hela tiden hålls uppe.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Tina Frennstedt
Serie: Cold Case #1
Utgivningsår: 2019
Förlag: Forum
Utläst: 15 mars 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Bokstunder | Johannas Deckarhörna | Zellys Bokhylla | Läsa & Lyssna | Bokmysan