Älskade barn av Ashley Audrain

9789100182861Blythe vill ge sitt barn all den kärlek hon själv undanhölls när hon växte upp. Men det är inte så lätt med det första barnet, och snart inser hon att det måste vara något som är fel med Violet eller med henne själv. När en tragedi drabbar familjen blir Blythe övertygad om att hennes värsta farhågor är sanna. En gastkramande roman om när moderskapet inte blir som man hoppades, men allt man fasade för.

Mor och dotter. Ängel och monster?
Vi kan inte bestämma vilka föräldrar vi får, eller vem man blir …

Om den här boken inte hade blivit nominerad till Årets Bok 2021 hade jag troligen inte börjat läsa den men tur var väl det för det är en av årets bästa böcker såhär långt.

I grund och botten har vi en berättelse om moderskapet, och hur vissa saker går i arv i generationer. Blythe har ett mörkt förflutet och hennes mamma har i sin tur ungefär samma upplevelse från sin barndom. Saker och ting har hänt som har satt skarpa spår. Trots att man försöker ändra ett beteende och skapa de bästa förutsättningarna för sitt barn är det inte alltid det blir som man tänker sig. Tyvärr är det ofta tabu att prata om det som inte är bra. Blythe är för övrigt en karaktär med mycket i bagaget och det märks att hon faktiskt kämpar. Hon vill bli den mor hon aldrig fick själv, men hon kämpar också med så mycket och ingen verkar förstå. Det är inte heller någon som tror på henne, vilket i sin tur resulterar i trasiga relationer. Jag reagerade främst på när Blythe vill prata med Fox om dotterns eventuella utåtagerande och hans svar blir en fråga om Blythe verkligen älskar dottern. Blythe gör dock många tveksamma saker, men i mångt och mycket tänker jag att det bottnar i att hon behöver hjälp. Jag tycker att författaren har skapat en trovärdig karaktär som det är lätt att känna med och även om jag inte alltid förstår hennes handlingar kan jag ta henne till mig.

Berättelsen rörde upp väldigt mycket känslor hos mig och det fanns mycket att diskutera, bland annat agerandet av ett barn. Kan ett så litet barn vara grymt och manipulativt? Scenen som utspelar sig på lekplatsen får mig att fundera både en och två gånger och det efterföljande ”mamma, kan vi köpa något gott?” etsar sig fast rejält. Jag funderar även mycket på relationen mellan Blythe och Fox där jag upplever att Blythe drar ett stort lass och när hon har det jobbigt och egentligen behöver som mest stöd strör Fox lite extra salt i såren.

Det är så mycket som händer att jag har svårt att sortera tankarna men boken tog mig verkligen med storm. Till en början visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka eller vad som var verkligen händelse eller en tolkning av verkligheten. Det ska bli väldigt intressant att diskutera boken i bokcirkeln nästa vecka och se hur de andra har upplevt berättelsen. Jag håller dock fast vid att det var en riktigt bra bok och jag rekommenderar den varmt till alla.

Mitt betyg 5/5

Författare: Ashley Audrain
Utgivningsår: 2021
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 18 maj 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Malins Bokblogg |

Midnattsbiblioteket av Matt Haig

När Nora Seed hamnar i Midnattsbiblioteket får hon en ny chans att göra om saker i sitt liv. Ett liv som hittills varit fyllt av besvikelser. Det känns som om Nora har svikit alla i sin närhet, inklusive sig själv. Men nu ska det bli ändring på det.

Böckerna i Midnattsbiblioteket får Nora att leva om sitt liv. Med lite hjälp från en gammal vän kan hon ta bort alla händelser hon ångrat i jakten på sitt perfekta liv. Men det blir inte alltid som hon drömt om utan hennes val försätter henne, och själva Midnattsbiblioteket, i fara.

Den här boken har verkligen blivit hyllad till skyarna på sistone och jag blev nyfiken när jag förstod att den delvis utspelade sig på ett bibliotek men också det faktum att huvudpersonen kunde ”hoppa” mellan olika böcker i jakten på det perfekta livet. Tänk att få uppleva sitt liv på olika sätt, beroende på vilka val man har gjort.

Det tog inte lång tid innan jag kom in i handlingen och sidorna flög till en början förbi. Någonstans mot mitten började jag dock känna att det i stort sett inte hände något. Visst, Nora testade nya liv hela tiden men det var inget som fångade mig och jag tappade intresset för Nora och vad som skulle hända med henne. Jag gillar dock det mystiska och att man skulle kunna leva ett liv som egentligen inte är ens eget. Författaren tvekar inte heller på att ge sig på lite svårare ämnen som psykisk ohälsa, och det känns trovärdigt.

Det finns ett visst mått av filosofi i boken och även om det inte är något som intresserar mig var det ändå spännande att få läsa lite om. Jag upplevde att jag lärde mig en del om olika saker under berättelsens gång och dessutom tog jag verkligen med mig att leva i nuet i stället för att älta det som kunde ha varit. Jag vill tro att jag är ganska bra på det ändå men det skadar inte med ytterligare påminnelser.

Jag hade ganska höga förväntningar med mig in i denna boken och tyvärr blev jag lite besviken. Det är absolut en bra bok och jag gillar författarens skrivstil, men det är något som fattas. Jag fångades inte av berättelsen på det sätt jag hade trott och jag hade velat ha mer djup i karaktären Nora. Hennes utveckling var fin att läsa om, liksom den något udda relationen till mrs Elm, men ja, jag saknade något.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Matt Haig
Utgivningsår: 2020
Förlag: Bokförlaget Polaris
Utläst: 21 januari 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Snowglitter | Läsfåtöljen | Vargnatts Bokhylla | Bokugglor | Iheartfantasy

Sköldpaddor hela vägen ner av John Green

Aza Holmes är egentligen inte så intresserad av att ge sig in i jakten på Russell Pickett, den försvunne multimiljardären som jagas av FBI. Men 100 000 dollar i belöning gör att Daisy – hennes bästa, enda och fullständigt orädda vän – har andra planer. ”Krossa hjärtan, Holmesy, inte drömmar” är Daisys mantra.

Tillsammans navigerar de båda det korta avståndet över floden och det avgrundsdjup som skiljer dem från Picketts lyxiga egendom.

I det gigantiska huset bor nu bara Picketts söner, Davis och Noah. Davis som Aza kände när de var små. Davis som aldrig kan lita på att någon gillar honom för den han är eller om det är pappas pengar som lockar.

Men med Aza kan han vara lugn. Hon bryr sig inte om belöningen och hennes tvångstankar upptar det mesta av henns tankar. De snurrar i en allt snabbare spiral som inte går att bryta eller styra. Alla bakterier som finns, alla sätt som de kan komma in i kroppen och hur man kan dö av dem. Alla bakterier som finns i en människas saliv, som byter mun vid en kyss …

Till denna berättelse hör också Daisys framgångsrika fanfiction om Chewbacca och en tuatara som kan bli både mycket gammal och mycket, mycket rik.

Det var över fem år sedan John Green släppte sin senaste roman The Fault in Our Stars, och precis som alla andra älskade jag den. Han hade med andra ord lite att leva upp till med Sköldpaddor hela vägen ner och tyvärr tyckte jag inte att han lyckades hela vägen. Jag ska försöka förklara varför här nedan.

Jag läser sällan om psykisk ohälsa och för den sakens skull var ju ämnet väldigt speciellt och stod ut bland allt annat MEN jag har svårt att relatera till det. För mig är det svårt att förstå Azas handlingar och det gör det faktiskt lite jobbigare att ta sig igenom boken. Det känns dock som att Green antingen gjort en bra research eller har egna erfarenheter inom ämnet då historien ändå är trovärdig och välskriven. Jag vill också ge honom cred för att han tar upp ett ämne som annars gärna tystas ner.

Boken har en del intressanta karaktärer. Dels Aza då, men även Davis Pickett – miljardärssonen som vill att pappa ska komma tillbaka för broderns skull men som egentligen blivit besegrad av en tuatara. Daisy får vi inte veta så mycket om och det tycker jag är lite synd. Hon hänger liksom bara med. Mamma Holmes kommer vi heller inte så nära inpå. Vi får veta att Azas problem funnits en tid men inte så mycket mer där heller, tyvärr.

Jag ställer mig lite frågande till bitar i boken som inte alls känns realistiska, exempelvis en gåva som Aza får och hur den hanteras. Det finns även många andra saker jag funderade på under läsandets gång men jag vill inte ge några spoilers. Detta, tillsammans med att jag hade lite svårt att relatera till ämnet, gjorde att läsningen hakade upp sig lite grann och boken blev inte så bra som jag hade hoppats. Kanske att jag läser om den inom en framtid, då på engelska, men i nuläget blir jag mest sugen på att plocka upp The Fault in Our Stars igen.

Tack till Bonnier Carlsen för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: John Green
Utgivningsår: 2017
Förlag: Bonnier Carlsen
Läst färdigt: 28 december 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus