Författarintervju: Johanna Schreiber

Johanna Schreiber är journalisten som numera satsar allt mer på författarskapet. I år är hon aktuell med inte mindre än två romaner och jag har fått äran att intervjua henne.

Copyright/fotograf: Gabriel Liljevall

Johanna, i våras var du aktuell med feelgoodromanen Det bästa som har hänt mig och i höst släpps ungdomsromanen Inte som du. Det är fullt upp! Hur får du allt att gå ihop?
– Prioritera, prioritera, prioritera! På dagarna jobbar jag som sociala medier-redaktör, och så vill jag förstås ha tid att vara med min dotter som snart fyller 3 år, och med min man. Så det som tyvärr tar stryk är att jag inte har tid att träffa mina vänner så ofta som jag vill, eftersom jag skriver på kvällarna och helgerna.  Jag går heller nästan aldrig på releasefester och andra ”författarevents” eftersom jag helt enkelt måste använda den tiden till att skriva mina böcker. Och så struntar jag i att städa. Vi har städhjälp varannan vecka, ibland oftare. På det sättet frigör jag mycket tid som kan användas till skrivandet.

Finns det några liknelser mellan feelgood och ungdomsromaner med tanke på vilka böcker du har skrivit tidigare? Hur tänker du kring det?
– Det som är förenar alla mina böcker – oavsett om de är skrivna för vuxna, tonåringar eller barn – är att de har relationer i fokus. Kärlek, vänskap och systerskap är återkommande teman i varenda bok jag skrivit, och antagligen kommer det fortsätta vara det i alla böcker jag kommer att skriva.

I somras läste jag själv Det bästa som har hänt mig. Hur mycket av handlingen är sådant som du själv upplevt? Upplever du den här perfekta sidan på Instagram och så vidare? Är vi som föräldrar rädda för att göra fel och inte höra till normen nu för tiden?
– Vissa händelser, kommentarer och tankar i boken är sådant jag upplevt själv. Som mamman i mammagruppen som satt och skröt om hur bra hennes barn sov, medan vi andra i princip satt där och grät av trötthet, haha. Freddies förlossning är också till stora delar lik min egen förlossning. Min man brukar skämta med folk som berättar att de läst boken och säga att det är han som är inspirationen till Ludvig. Men, det kan jag lova att han inte är, haha.

Hur ser din process ut från idé till färdig bok? Vad behöver man tänka extra på?
– Jag börjar alltid skriva i en scen där det bränner till. Det kan vara första kyssen, första bråket, ett möte, eller ett farväl. På så sätt ser jag direkt hur de karaktärer jag gått och funderat över agerar i en emotionellt stark situation och kommer nära dem direkt. Om jag sedan lyckas spinna vidare på de scenerna, så fortsätter jag skriva tills det blir en bok.

Hur ser framtiden ut för dig? Skriver du på fler böcker?
– I december släpps Det bästa som har hänt mig i pocket, och då hoppas jag att ännu fler läsare kommer att få stifta bekantskap med Freddie, Sigrid och Ermina. Och om allt går som planerat släpper jag en ny roman för vuxna under våren 2020. Men jag är mitt i arbetet med den, så vågar inte jinxa genom att berätta något ur handlingen. Det jag kan avslöja är att det är en fristående roman, med helt nya karaktärer. Däremot vågar jag lova att några av karaktärerna ur Det bästa som har hänt mig skymtar förbi…

Slutligen, vilken bok måste man bara ha läst under sin livstid? Tipsa!
Och världen skälvde av Ayn Rand. En otrolig berättelse, och en av tidernas starkaste idéromaner.

Det bästa som har hänt mig av Johanna Schreiber

Att få barn – det är ändå meningen med livet. Eller? För Ermina, Freddie och Sigrid har vägen till graviditetstestets plus sett helt olika ut. Men nu sitter de där. Med skrikande bebisar, läckande bröst och en partner som inte förstår. Alla tre frågar de sig samma sak: Är det så här det ska kännas?

När mammagruppen inte levererar annat än lögner om ljuv sömn och tacksamhet, springer Ermina av en slump på Freddie och Sigrid och de bildar en egen grupp. Trots sina olikheter svetsas de samman i en vänskap som hjälper dem att hantera förlossningsdepression, kamp mot gravidkilon och en jämställdhetsfixerad men frånvarande sambo. Tillsammans inser de att inget någonsin är som man tror och att även mammor måste få byta latten mot champagne ibland.

För ett tag sedan blev jag kontaktade angående den här boken och efter att ha läst lite om den blev jag hemskt nyfiken. Jag har ju själv två barn och det här med att försöka få allt att verka perfekt ligger ju väldigt i tiden. Det känns i alla fall så.

De tre tjejerna som historien kretsar kring har väldigt olika upplevelser om både förlossning och tiden efter och det är en av delarna som är så otroligt skön. Jag kan tänka mig att det finns flera som känner igen sig helt eller delvis i deras upplevelser. Även i tjejernas olika relationer dyker det upp saker som jag tror är väldigt vanliga men som ingen pratar om. Det här med att man från början tänker att ”såhär ska det vara” men att det inte blir så, att man oftast inte väljer att ha sex veckan efter förlossningen utan att det kan ta väldigt lång tid innan man känner sig mogen för det eller hur ensamt det plötsligt kan bli att gå hemma med ett barn. Jag tycker att författaren har skildrat föräldralivet ur många olika perspektiv och gjort det bra.

Överlag tycker jag att det var en väldigt bra bok som gick snabbt att läsa. Den var befriande samtidigt som den var tänkvärd och jag gillar hur karaktärerna utvecklades under historiens gång. Relationen mellan de tre tjejerna går också från något som ses som tillfälligt till att bli väldigt nära och det kändes härligt. Jag tycker att Johanna Schreiber skriver bra och det finns ett bra flyt i berättelsen. Sidorna bara flög förbi och plötsligt var boken utläst! Jag ser fram emot att läsa mer av författaren i framtiden.

Tack till Bokförlaget Forum för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Johanna Schreiber
Utgivningsår: 2019
Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 7 juli 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Coola Pappor: En bok om män och föräldraskap

Titel: Coola Pappor: En bok om män och föräldraskap
Författare: Martin Melin
Utgivningsår: 2011
Förlag: Bokförlaget Forum

Handling:
Martin skriver om sina upplevelser kring papparollen, hur han vände den “dåliga pappan” till den “bra pappan” och vad innebär det egentligen att vara närvarande? Kan man sitta i samma rum och klassas som närvarande eller hur lär man känna sitt barn? I boken drar han upp flera exempel på olika sorters pappor. Det finns de som gladeligen tar ut hela föräldraledigheten och strosar i parker och i simhallar med sitt barn, det finns de som låter mamman sköta föräldraledigheten och jobbar istället så mycket att de knappt träffar sina barn och det finns de emellan.

Omdöme:
Det jag gillar med boken är att Martin skriver personligt samtidigt som han försöker ta upp rollerna och exemplen ur olika vinklar. Han ger inga pekpinnar till några pappor utan ser det snarare som en handbok på hur man kan göra, om man vill. Att läsa om hans liv som pappa är även det väldigt underhållande och jag tror faktiskt att många pappor dels hade fått sig ett gott skratt av att läsa den och dels hade fått sig ett par tankeställare. Jag rekommenderar boken och det är ett hett tips till julklapp!

Mitt betyg: 4/5