Sanningen om ostrondykerskan av Caroline Säfstrand

När författaren Inez Edmarks granne plötsligt går bort bestämmer hon sig för två saker – att döstäda sitt hus och att skriva sin sista bok. Men inte en roman den här gången, utan en personlig bekännelse: sanningen om ostrondykerskan. Så ramlar Inez och får problem med höften. Hon tvingas anlita städerskan Meja som under tre veckor ska hjälpa henne att rensa klart i huset. Enda regeln är att Meja inte på några villkor får öppna den blå mappen som innehåller hennes bokmanus. Mötet mellan Inez, som på ålderns höst måste försonas med sitt förflutna, och vilsna Meja, som söker en framtid, får oanade konsekvenser. Kommer de två kvinnorna, trots sina olikheter, att kunna hjälpa varandra?

För några år sedan läste jag en bok av Caroline Säfstrand och fastnade verkligen för den. Sedan dess har jag läst allt som har kommit från författaren och jag blir aldrig besviken. Den här börjar lite långsamt och jag funderar på vart den ska ta vägen men det artar sig till en riktigt fin historia.

Boken behandlar flera teman, bland annat vänskap över generationer. Inez och Meja befinner sig på två helt olika sidor av livet men de hittar något gemensamt som de sedan bygger på och det är så fint att läsa om hur de har utbyte av varandra. Historien handlar också om att våga följa sitt hjärta och släppa lite på sina ”tänk om-tankar”. Inez är en väldigt fri själ som går sin egen väg. Meja är mer vilsen och när dessa två möts får det båda att reflektera. Det som fastnar mest hos mig är dock familjerelationerna. Inez har en ansträngd relation till sin dotter och Meja upplever det samma med sin mamma. De har gemensamma nämnare och hjälper varandra.

Det är inte bara Inez och Meja som sticker ut ur berättelsen utan det finns flera bikaraktärer som verkligen etsar sig fast i minnet. Grannarna Sverker och Filip exempelvis. Det blir inte heller för mycket utan det är lagom med karaktärer och lagom med trådar att hålla reda på.

Som jag skrev så gör inte den här boken mig besviken, snarare tvärtom. Det är en gripande och bitvis sorglig historia som samtidigt värmer hjärtat och ger hopp. Läs!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Caroline Säfstrand
Serie: Vid livets vägskäl #3
Utgivningsår: 2022
Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 11 september 2022
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
– Klubben för lyckliga slut (Vid livets vägskäl #1)
Vingården för vilda drömmar (Vid livets vägskäl #2)

Andra som bloggat om boken:
Enligt O | Malins Bokblogg | Och dagarna går… | Bokprataren

Där du en gång gick av Marcus Jarl

Hur mycket känslor ryms egentligen mellan fyra väggar, vad döljs i våra inre slutna rum och vad händer när de öppnas?

Bella Friberg är lika trött på sitt liv hemma i Linköping, som på sig själv. När hon får ett efterlängtat jobberbjudande i Stockholm kan hon inte tacka nej, trots att hon egentligen inte har modet. Inte med tanke på vad som hände förra gången. När Bella äntligen hittar sin drömlägenhet, finner hon också sin drömkille, den förra ägaren Niklas. Men det som först känns lätt och rätt blir snart allt mer komplicerat. Vill han ha henne eller vill han bara ha sitt gamla liv tillbaka?

När Bella får reda på sanningen om varför Niklas behövde sälja lägenheten tvingas hon brottas med hans förflutna samtidigt som hon inser att hon för första gången måste börja acceptera sitt eget.

Förra sommaren läste jag Dina färger var blå av Marcus Jarl som jag tyckte mycket om. Den gjorde att jag fick upp ögonen för Marcus Jarls författarskap. När jag såg att denna skulle komma ut var jag inte sen på bollen.

Boken är välskriven och landar någonstans mellan en feelgood med svärta och en relationsroman. Författaren är inte rädd att ta i lite svåra ämnen och gör det med bravur eftersom det påverkar mig som läsare direkt. Det är mycket känslor, både hos mig som läsare men också mellan karaktärerna. Jag känner med både Bella och Niklas och det känns efter bokens slut som att jag har varit en kompis som hela tiden har funnits med dem.

Det finns en viss del humor i boken som jag uppskattar. Även om det emellanåt handlar om ganska tuffa ämnen är det skönt att lätta upp stämningen. Vi får läsa ur bådas perspektiv och det tycker jag bidrar till att vi lära känna dem. Författaren har dessutom beskrivit karaktärerna på ett bra sätt och det är lätt att måla upp miljöerna framför sig. Hög igenkänning i Hemnet-beroendet för övrigt.

Återigen visar Marcus Jarl att hans böcker är läsvärda och jag rekommenderar varmt denna bok till er som gillar feelgood med svärta och intressanta relationsromaner med tungt bagage.

Tack till Norstedts för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Marcus Jarl
Utgivningsår: 2022
Förlag: Norstedts
Utläst: 29 juli 2022
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Lottens Bokblogg |

Dina färger var blå av Marcus Jarl

13110530_o_1_60c5c63c2099aLina Råman jobbar som sjuksköterska på neonatalen. Hennes liv är fullt av dramatiska förlossningar, kuvöser, långa nattpass och krisande föräldrar. Hon längtar efter egna barn, men hennes man, Samuel, har alltid varit tydlig med att han inte vill ha några. Han ägnar sig istället åt att smygtitta i skokartongen som ligger gömd längst in i garderoben. Där förvarar Lina minnena av sin första pojkvän, och kanske även sitt livs stora kärlek, Ted. Han som försvann.

En dag är Ted tillbaka. Han säger att han har tre månader kvar att leva och att han vill tillbringa dem med Lina. En önskan som sätter Linas och Samuels äktenskap under enorm press. Lina måste få veta vad som hände den där dagen när han försvann. Motvilligt inser Samuel att det är den enda möjligheten för både honom och Lina att kunna gå vidare.

När jag fick hem den här hade jag läst ett par recensioner av boken och de flesta var enade om att det var en väldigt känslosam bok. Några menar att den kan klassas som feelgood medan andra nöjer sig med att kalla det en relationsroman, och jag lutar nog mer åt det sistnämnda. Den har vissa feelgood-element, men i grund och botten skulle jag inte kalla den det.

Jag gillar Lina från första stund. Hon jobbar som sjuksköterska på en neonatalavdelning, något jag känner igen mig i. Jag hade praktik på neonatalen och känner igen flera delar av arbetet där vilket jag tyckte var roligt. Att hela tiden vara omringad av detta, och av alla oroliga föräldrar när hennes längtan efter egna barn bara blir starkare och starkare förstår jag blir oerhört jobbigt till slut. Lina känns som en karaktär som ändå har båda fötterna på jorden. Samuel å andra sidan känns som ett tredje hjul och det är på något vis hemskt att han har förlikat sig med detta. Han kikar i den här kartongen emellanåt, han vet att det finns en bakgrund men han har aldrig fått veta så mycket mer. Jag tycker det är starkt av honom att låta Ted ta plats men jag vet inte om jag hade fixat det själv. Är det en grej att ha sitt ex i en låda i garderoben förresten? Samuel växer ännu mer i mina ögon när han gör en så osjälvisk handling som att be Lina följa med Ted, för att de som par ska kunna gå vidare. Ted är ytterligare en karaktär som jag inte riktigt förstår men som jag ändå ibland kan känna med. Jag ställde mig frågan flera gånger om han ens hade kommit tillbaka om han inte blivit sjuk. Han blir lite motsatsen till Samuel för mig. Jag upplever det dock som tre intressanta karaktärer som alla är starka på sina egna vis.

Berättelsen i sin helhet är sorglig och det är mycket som ligger och gror. Relationen mellan Lina och pappan, Teds försvinnande och tiden efter det, missfall och sedan även relationen mellan Lina och Samuel. Det finns många delar som gör ont i mig, och även delar som gör ögonen tårfyllda. Allt är dock inte sorgligt och tragiskt utan det finns fina, varma stunder och framför allt en miljö att drömma sig bort till.

Det är en riktigt bra bok som jag tror att jag kommer minnas ett bra tag framöver. Jag fastnade också mycket för Marcus Jarls sätt att skriva och blev nyfiken på hans tidigare utgivna bok Tusen bitar. Gillar du den här typen av böcker rekommenderar jag den verkligen!

Tack till Norstedts för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Marcus Jarl
Utgivningsår: 2021
Förlag: Norstedts
Utläst: 13 juni 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Malins Bokblogg | Nellon Bookish

Som en fjäder i vinden av Sofia Lundberg

9789137156996Den 12 augusti 2019 får Viola ett oväntat samtal från Lilly, grannflickan som en gång var hennes bästa vän. Nu är de 80 år och Lilly ligger på dödsbädden. De skiljdes åt i ungdomen, men slutade aldrig längta efter varandra. I Sofia Lundbergs varma och hjärtskärande roman får läsaren följa Violas och Lillys livsöden under ett och samma datum, från 1950-talet fram till nutid. När Viola och hennes döttrar till slut tar sig till Paris för att få återse Lilly en sista gång, får hon svaret på den fråga som under många år gnagt i henne.

De tidigare böcker jag har läst av Sofia Lundberg har jag tyckt väldigt mycket om, särskilt den senaste Och eken står där än. Därför blir det också att förväntningarna är ganska höga när en rykande färsk bok landar i min hand. Jag blev absolut inte besviken, men jag fick inte heller den känslan som jag så gärna vill åt. Där jag funderar över boken flera veckor efter att jag läst ut den till exempel.

Boken är en relationsroman eller feelgood med relationer i fokus. Det handlar främst om vänskapen mellan Lilly och Viola. Vi får möta dem i dåtid med början på 40-talet och även i nutid. Det som gör berättandet så speciellt är att det endast sker vid ett och samma datum år efter år, Lillys mammas dödelsedag. Detta är en dag de firat som barn och som kommit att bli väldigt viktig för de båda, en tradition. Jag gillar att berättandet sker på det här sättet. Det känns nytänkande och spännande och eftersom det är så mycket bundet till just det här datumet så känns det även helt logiskt.

Jag ställer mig lite frågande till varför Viola inte gjort den här resan tidigare, särskilt eftersom hon ändå har undrat vad som hände men å andra sidan tänker jag mig att hon blev så upprörd av vad som hände att det inte var ett alternativ. Det känns dock lite hastigt och lustigt att ta med sig hela familjen på det här äventyret till Paris. Spontanitet i all ära men att ta med ett litet barn bara sådär, det är inget jag hade kunnat drömma om när jag var i den situationen. Det krävdes planering.

Hur som helst, Sofia Lundberg skriver otroligt bra och kommer med fängslande och träffsäkra böcker. Jag tyckte mycket om denna men den nådde inte hela vägen fram. Jag ser fram emot att läsa mer av henne och borde kanske ta tag i Den röda adressboken som fortfarande är oläst.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Sofia Lundberg
Utgivningsår: 2021
Förlag: Bokförlaget Forum
Läst färdigt: 15 april 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Malins bokblogg | Boklusens Bokblogg | Boktokig

Klubben för lyckliga slut av Caroline Säfstrand

Cecilia har förlorat sin man i alldeles för tidig ålder, Lisbeth inser att hennes liv har stagnerat och Ivy är en person som oroar sig för allt. Dessa tre väldigt olika kvinnor befinner sig alla vid ett vägskäl i livet när de får en reklamlapp på sina bilar med inbjudan till skrivkursen ”Klubben för lyckliga slut”. Utan att de vet om det tar deras liv nu en helt ny riktning. En dag i veckan träffas de i klubben, djupa hemligheter från det förflutna nystas upp och steg för steg lär de sig att älska, leva och skratta igen. Men kommer de att kunna forma sitt eget lyckliga slut?

Direkt när jag plockar upp en bok av Caroline Säfstrand känns det lite som att komma hem. Jag har tidigare bara läst två böcker av henne men jag har tyckt så mycket om båda och känner igen Säfstrands sätt att uttrycka sig direkt. Det känns äkta och trovärdigt.

I ”Klubben för lyckliga slut” möter vi ett par olika karaktärer som till en början verkar leva ganska bra liv men allt eftersom berättelsen går vidare märker vi att det finns saker som ligger och gror under ytan hos dem alla. Bit för bit öppnar de sig när skrivkursen drar igång och klubben kommer att betyda mycket för dem alla. Jag gillade främst att följa Lisbeth och jag älskade hennes mans reaktion på det hela mot slutet. Det var så härligt att läsa om utvecklingen i deras relation. Jag fastnade också väldigt mycket för skrivterapeuten Sam och var nyfiken på hans liv och hans bakgrund.

Även denna bok av Säfstrand var riktigt bra och detta ska dessutom vara första delen i en serie. Jag ser verkligen fram emot att läsa mer! Författaren är inte rädd för att skriva om tuffa eller svåra ämnen och gör det dessutom så bra. Jag rekommenderar denna bok varmt till de som gillar att läsa feelgood med en dos svärta.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Caroline Säfstrand
Serie: Vid livets vägskäl #1
Utgivningsår: 2021
Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 4 januari 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:

Glasveranda med sjöutsikt av Hanna Blixt

Nora flyr halsöverhuvud från sin lägenhet i Stockholm där hon bor tillsammans med pojkvännen Jonas, som både uppvisar tydliga psykopatdrag och dessutom bedrar henne. Hon sätter sig på tåget mot det idylliska Leksand för att få distans till allt. Valet av ort beror på att hon som barn brukade hälsa på sina morföräldrar här. Nora söker tröst hos vännen Vega och börjar bit för bit bygga upp sin självkänsla igen. Hon lyckas hyra en liten stuga i Heden, en söt liten timmerstuga med glasveranda och sjöutsikt. Nora lovar sig själv att aldrig falla för en man igen, men sedan möter hon Viktor – den charmige grannkillen som dock verkar bära på en hemlighet.

Samtidigt slår den avdankade författaren Claes klorna i en gammal man vid namn Torsten, som är i nittioårsåldern och som har ett sviktande minne. Men det Torsten har är en fantastisk förmåga att berätta och trollbinda en publik – något som Claes känner att han saknar. Claes mutar den gamle mannen med kaffe och dopp för att få prat på gamlingen, och Torsten börjar berätta om sitt liv.

Det här är mitt första möte med författaren Hanna Blixt, och hennes första bok för vuxna. Jag har dock förstått att hon har skrivit en hel del barnböcker innan detta. Jag fastnade framför allt för omslaget till den här boken samt att den skulle utspela sig i Dalarna, som jag har en liten förkärlek till.

Just Dalarna och omgivningarna som Nora rör sig i utmålas lite som en idyll. Det är mycket snö, det är vinterkyla, det är ett sött litet hus med glasveranda och öppen spis. Myskänslan infinner sig nästan direkt, trots att stugan kräver en del av Nora.

Nora är för övrigt en karaktär som både visar styrka och svaghet, precis som vem som helst. Hon är stark som flyttar så långt ifrån sitt hem och vill börja om på ny kula men något med ex-pojkvännen Jonas gör att hennes svaga sida kommer fram. Han har definitivt psykopatiska drag. Viktor tycker jag är en spännande karaktär. Till en början tänkte jag att han bara var ”grannkillen”, men han är så mycket mer. Precis som Nora bär han också på lite hemligheter och ett bagage.

Boken har ett litet sidospår med författaren Claes och den äldre mannen Torsten. Jag gillar att bit för bit få Torstens liv berättat för mig, men jag funderar samtidigt över Claes plats i boken. Tillför han något till berättelsen eller hade man kunnat utesluta honom?

”Glasveranda med sjöutsikt” utspelar sig strax innan jul, men jag skulle inte klassa det som en julbok. Det är mer en vinterbok och framför allt en relationsroman. Att få följa alla dessa relationer, och hur de en efter en blir starkare, är det som driver boken framåt. Jag ser verkligen fram emot att läsa mer av Hanna Blixt framöver.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Hanna Blixt
Utgivningsår: 2020
Förlag: Historiska Media
Utläst: 25 december 2020
Finns hos: Historiska Media | Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Mias Bokhörna | Villa Freja | Bokprataren | Vargnatts Bokhylla | Bokugglor

Alla älskar Bianca av Birgitta Bergin

Bianca är en person som alla älskar. Hon är oemotståndlig, hemlighetsfull och vacker. Men vad är det hon döljer? Och vem älskar Bianca mest?

Tre par anländer till Thorskogs slott för en lyxig helg i slottets magnifika salar. Under ett intensivt dygn tvingas någon konfrontera sitt dolda förflutna, en hustru gör något hon för evigt ångrar, en ung kvinna tvingas se sin älskares sanna väsen och en dagbok avslöjar precis det ingen vill veta allt medan Bianca gör upp med sitt liv.

Detta är min första bekantskap med Birgitta Bergin, men definitivt inte den sista. Jag trodde jag visste vad jag gav mig in på när jag började läsa den här boken men så var inte fallet. Flera twister, hemligheter och svek senare är jag fortfarande lite förvirrad men jag ska försöka berätta mer om vad jag tyckte om boken.

Bokens olika kapitel berättas ur de olika karaktärernas perspektiv och jag förstod nästan direkt att det var något med Bianca som inte riktigt var som det skulle. Hon var lätt att måla upp framför sig med sin frihet, sin målning och närhet till havet och samtidigt blev jag mer och mer nyfiken på hennes historia ju mer jag läste. Det var något mystiskt med det hela och relationen till Tommy och Viktor gjorde det inte mindre spännande. Varför hade hon mer eller mindre flyttat ifrån deras gemensamma hem?

När fler karaktärer och relationer introduceras för mig undrar jag lite hur det hela ska gå ihop men någonstans längs vägen förstår jag att det kommer att göra det. Vi har Frida som lever ihop med Leo, de äkta makarna Mikaela och Max, Viktor, Tommy och Bianca samt Astrid och någonstans är de alla sammanlänkade. Emellanåt blir jag lite förvirrad av de ledtrådar vi fått men mot slutet blir det lite av en aha-upplevelse och allt knyts samman väldigt bra. Skickligt av författaren!

Boken är lättläst och går snabbt att läsa ut tack vare drivet. Som läsare vill man veta vad som ska hända sedan, och sedan, och sedan. Så mycket att man kanske ligger vaken till 03 på natten för att få läsa färdigt. Så gjorde i alla fall jag.

Tack till Bokfabriken för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Birgitta Bergin
Utgivningsår: 2019
Förlag: Bokfabriken
Utläst: 4 januari 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Bokhyllan | Bokprataren | Boklysten | Boktokig | Zellys Bokhylla

En sång för Hedda av Annika Estassy

Mindre än två veckor före jul erbjuds Lina Sundell ett avgångsvederlag av sin chef i stället för den befordran hon hoppats på. I ren ilska tackar hon ja och bokar genast en tangoresa till Buenos Aires. När Linas biologiska pappa, som hon trodde var död, står livs levande framför henne på Kastrup flygplats samtidigt som mamma Hedda bryter handleden uppe i Måneby, bestämmer sig Lina hastig och lustigt för att åka upp till familjens gästgiveri och hjälpa till med julfirandet. Men också för att avkräva modern sanningen bakom den återuppståndne fadern. Vad hände dem emellan egentligen?

Mamma Hedda har å sin sida inte det lätt. Oron över gästgiveriets framtid och all stress inför julen gör henne både trött och förvirrad. Vem ska ta över verksamheten när hon inte längre orkar?

2018 läste jag ”Gröna fingrar sökes” av Annika Estassy och fastnade väldigt mycket för den. När jag såg att även denna skulle utspela sig i Måneby, om än med nya karaktärer, blev jag riktigt pepp så när författaren själv mailade mig och undrade om jag ville läsa denna kunde jag inte annat än att tacka ja.

Vi får i den här boken återse Agnes och det blir som en liten fortsättning för henne, medan vi också får träffa ett helt gäng med nya karaktärer i lilla Måneby. Stadstjejen Lina som blir av med sitt jobb, hennes syskon och föräldrar med olika spretiga egenskaper, dansläraren Rico och många fler. Det hela utspelar sig också inför och under julhelgen, vilket gör att det blir en hel del julmys, bakande och tankar kring julen.

Boken berör olika relationer, t.ex den om Lina och hennes biologiska pappa som Lina trott varit död sedan hon var barn men också hur det påverkar Linas relation till mamman som ljugit i så många år. Och familjen Sundell i sig har mycket att nysta i, hemligheter som kommer till ytan, sjukdomssymptom och andra saker som jag tror att många kan känna igen sig i. Jag känner exempelvis igen mig väldigt mycket i Lina och hennes känslor kring att återvända till Måneby. Visst, jag har inga problem att komma och hälsa på i min hemby men jag skulle aldrig kunna bosätta mig där igen. Jag har läst att några har tyckt att Lina var egoistisk men jag förstår faktiskt hur hon tänker. Varför är det så givet att hon ska komma till undsättning?

Detta är en välskriven roman och har den där svärtan i en feelgood som jag gillar så mycket. Däremot tycker jag inte riktigt att den var lika bra som föregångaren. Kanske beror det på att jag tycker att det finns mycket som bara drogs förbi och som hade kunnat utvecklas? Eller det faktum att jag blev irriterad för att det skulle vara så självklart att Lina skulle komma hem? Jag vet inte, men det var något som skavde och det försvann tyvärr inte. Jag hoppas dock på fler böcker om Måneby och jag läser gärna mer av Annika Estassy.

Tack till Norstedts för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Annika Estassy
Utgivningsår: 2019
Förlag: Norstedts
Utläst: 31 december 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare böcker av författaren:
Gröna fingrar sökes

Andra som bloggat om boken:
Lottens Bokblogg | Bokhyllan | Enligt O | Sofies bokblogg | Hyllan

Författarintervju: Johanna Schreiber

Johanna Schreiber är journalisten som numera satsar allt mer på författarskapet. I år är hon aktuell med inte mindre än två romaner och jag har fått äran att intervjua henne.

Copyright/fotograf: Gabriel Liljevall

Johanna, i våras var du aktuell med feelgoodromanen Det bästa som har hänt mig och i höst släpps ungdomsromanen Inte som du. Det är fullt upp! Hur får du allt att gå ihop?
– Prioritera, prioritera, prioritera! På dagarna jobbar jag som sociala medier-redaktör, och så vill jag förstås ha tid att vara med min dotter som snart fyller 3 år, och med min man. Så det som tyvärr tar stryk är att jag inte har tid att träffa mina vänner så ofta som jag vill, eftersom jag skriver på kvällarna och helgerna.  Jag går heller nästan aldrig på releasefester och andra ”författarevents” eftersom jag helt enkelt måste använda den tiden till att skriva mina böcker. Och så struntar jag i att städa. Vi har städhjälp varannan vecka, ibland oftare. På det sättet frigör jag mycket tid som kan användas till skrivandet.

Finns det några liknelser mellan feelgood och ungdomsromaner med tanke på vilka böcker du har skrivit tidigare? Hur tänker du kring det?
– Det som är förenar alla mina böcker – oavsett om de är skrivna för vuxna, tonåringar eller barn – är att de har relationer i fokus. Kärlek, vänskap och systerskap är återkommande teman i varenda bok jag skrivit, och antagligen kommer det fortsätta vara det i alla böcker jag kommer att skriva.

I somras läste jag själv Det bästa som har hänt mig. Hur mycket av handlingen är sådant som du själv upplevt? Upplever du den här perfekta sidan på Instagram och så vidare? Är vi som föräldrar rädda för att göra fel och inte höra till normen nu för tiden?
– Vissa händelser, kommentarer och tankar i boken är sådant jag upplevt själv. Som mamman i mammagruppen som satt och skröt om hur bra hennes barn sov, medan vi andra i princip satt där och grät av trötthet, haha. Freddies förlossning är också till stora delar lik min egen förlossning. Min man brukar skämta med folk som berättar att de läst boken och säga att det är han som är inspirationen till Ludvig. Men, det kan jag lova att han inte är, haha.

Hur ser din process ut från idé till färdig bok? Vad behöver man tänka extra på?
– Jag börjar alltid skriva i en scen där det bränner till. Det kan vara första kyssen, första bråket, ett möte, eller ett farväl. På så sätt ser jag direkt hur de karaktärer jag gått och funderat över agerar i en emotionellt stark situation och kommer nära dem direkt. Om jag sedan lyckas spinna vidare på de scenerna, så fortsätter jag skriva tills det blir en bok.

Hur ser framtiden ut för dig? Skriver du på fler böcker?
– I december släpps Det bästa som har hänt mig i pocket, och då hoppas jag att ännu fler läsare kommer att få stifta bekantskap med Freddie, Sigrid och Ermina. Och om allt går som planerat släpper jag en ny roman för vuxna under våren 2020. Men jag är mitt i arbetet med den, så vågar inte jinxa genom att berätta något ur handlingen. Det jag kan avslöja är att det är en fristående roman, med helt nya karaktärer. Däremot vågar jag lova att några av karaktärerna ur Det bästa som har hänt mig skymtar förbi…

Slutligen, vilken bok måste man bara ha läst under sin livstid? Tipsa!
Och världen skälvde av Ayn Rand. En otrolig berättelse, och en av tidernas starkaste idéromaner.

Alltid din dotter av Caroline Säfstrand

I det gula huset på åsen står Jill Bergstrands dörr ofta på vid gavel. Hit kan vem som helst komma, när som helst. Hon ställer upp, hjälper till och tar hand om allt och alla och begär aldrig något tillbaka. Livet går sin gilla gång tills en enträgen släktforskare dyker upp. Denne har information om Jills mor Miriam. Historien är så osannolik att Jill först avfärdar den, men släktforskaren ger sig inte, och en redan komplicerad relation mellan mor och dotter ställs på sin spets. Hur ska de förhålla sig till den händelse som ingen av dem någonsin pratar om?

Samtidigt sveper förändringens vindar genom Jills trygga tillvaro. När avståndet till tonårsdottern växer, en oroväckande nyhet sprids på jobbet och den tillfälliga grannen Lucas dyker upp, kan inte ens post-it-lapparna med visdomsord om lycka ändra det faktum att inget kommer att bli sig likt.

Den här boken ligger egentligen väldigt långt utanför min comfort zone men eftersom jag fick hem den som en överraskning valde jag att ge den en chans och ja, ibland behövs kanske den här typen av böcker också i min mix. Den förvånade mig på ett positivt sätt och berättelsen passade väl in bland alla deckare och spänningsromaner jag har slukat på sistone.

Jill jobbar i en ICA-butik i byn där hon bor och verkar trivas bra med tillvaron. Det är inga större förändringar och livet lunkar liksom på men när butiken stänger blir det plötsligt problematiskt. Hennes kollegor löser situationen på lite olika sätt men Jill klappar mer eller mindre ihop. Samtidigt är det något från det förflutna som pockar på uppmärksamhet och drar henne ytterligare nedåt. I samband med detta får hon även ett nytt perspektiv på saker och ting och den relation som Jill en gång hade till sin mamma kanske aldrig kommer bli sig lik. I boken får vi också möta Jills dotter, grannar och fiender. En salig mix och flera av karaktärerna känner jag själv igen från landsbygden. Ni vet de som ska ha koll på allt, skvallra om allt och så vidare.

Boken fångar mitt intresse direkt och lyckas hålla det genom hela boken. Detta genom att blanda familjehistoria med karaktärsutvecklingar och även romantiska inslag. Vid flera tillfällen blir jag glatt överraskad och börjar inse att jag definitivt borde läsa fler böcker av den här typen. Och framför allt av Caroline Säfstrand.

Tack till Massolit Förlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Caroline Säfstrand
Utgivningsår: 2018
Förlag: Massolit Förlag
Utläst: 20 september 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus