Veckans topplista v. 31 – Crimetime

Johanna har nu kört igång Veckans Topplista och självklart tänker jag vara med. Det första temat, veckans tema, är crimetime och tanken är alltså att vi ska lista våra fem deckarförfattare som vi vill läsa mer av just nu. Kul va?

  1. Lars Kepler – Det var inte länge sedan jag läste den senaste boken i raden om Joona Linna men jag längtar redan efter mer, mer, mer. Kanske tar jag tag i deras fristående Playground emellan?
  2. Elly Griffiths – Det har kommit ut flera stycken på svenska sedan sist jag läste Griffiths böcker så det är väl bara att ta tag i? Ja, snart.
  3. Emelie Schepp – Ja, detta har jag tjatat om innan men snart så.
  4. Dan Brown – Eller räknas hans böcker som deckare? Jo, det gör vi nu i alla fall. Hans kommande bok är väldigt högt upp på köp-listan.
  5. Liza Marklund – Den författare som gjorde att jag började läsa på riktigt skulle jag säga men nu var det länge sedan jag läste något från henne. Jag har inte ens kommit igenom hela Annika Bengtzon-serien ju. Skäms på mig.

Hur ser era listor ut?

Annonser

I de lugnaste vatten

Till deckarbokcirkeln denna månad skulle vi läsa den första boken i Sandhamnsserien av Viveca Sten, I de lugnaste vatten. Eftersom jag ganska nyligen gått med i Storytel passade jag på att lyssna på boken istället.

i-de-lugnaste-vatten

Titel: I de lugnaste vatten
Författare: Viveca Sten
Serie: Sandhamn #1
Uppläsare: Katarina Ewerlöf
Utgivningsår: 2012
Förlag: Bonnier Audio
Finns hos: Adlibris | Bokia | Bokus | CDON

Handling:
Mitt i sommaren hittas en död man i Sandhamn, inlindad i ett fiskenät. Mannen identifieras som en Krister Berggren, som märkligt nog inte verkar ha varit hemma sedan i påsk. Det finns dock ingenting som tyder på att ett brott har begåtts men precis när polisen är på väg att avskriva fallet hittas Kristers kusin mördad. Har de båda dödsfallen något gemensamt mer än att offren är släkt?

Samtidigt som polisen Thomas Andreasson får fallen på halsen brottas han med sina inre känslor. Han och hans fru har nyligen gått skilda vägar efter att de inte kunnat lappa ihop äktenskapet efter dotterns död. Thomas nära vän Nora Linde finns dock där för honom och hjälper honom med fallet, trots att hon kanske inte borde.

Omdöme:
Det bästa med den här boken var att den gick snabbt att ta sig igenom och samtidigt som den var spännande, var den också lättsam. Det var inget knepigt språk och några av karaktärerna kunde man antingen sympatisera med eller känna igen sig i. När det gäller karaktärerna hade jag dock lite svårt för Henrik som inte visade något som helst intresse i sin frus karriär eller hennes välbefinnande överhuvudtaget.

Det är svårt att inte dra paralleller till exempelvis Läckbergs böcker som utspelar sig på västkusten, i Stens fall östkusten. Både Sandhamn och Fjällbacka får mig att bli otroligt nyfiken på att semestra i Sverige. Det finns ju fler deckarförfattare i Sverige som har blivit ett med sin miljö, t.ex Åsa Larsson och Mari Jungstedt. Ja, Sandhamn gav i alla fall mig en känsla av sommar trots morden.

Kort sammanfattat var det en bra bok och jag kommer absolut att fortsätta läsa serien!

Mitt betyg: 4/5

Fyrmästarens dotter

Det har blivit dags för en recension av Ann Rosmans debutbok, Fyrmästarens dotter, som jag lyssnade på som ljudbok.

Titel: Fyrmästarens dotter
Författare: Ann Rosman
Uppläsare: Mirja Turestedt
Utgivningsår: 2009
Förlag: Damm Förlag
Finns hos: AdlibrisBokiaBokus

Handling:
En man hittas död och inmurad i väggen i fyrmästarbostaden på Pater Noster, Hamneskär. Det är två polska murare som hittar liket och Karin Adler vid Göteborgspolisen får hand om fallet. Det finns dock inte mycket att gå på och Marstrandsborna verkar tystlåtna, men bit för bit faller saker på plats för Karin och hennes kollegor Robban och Folke. Har alla händelser i Marstrand något gemensamt? Och varför blev mannen inmurad?

Omdöme:
I början av den här boken presenterades så otroligt många karaktärer på en och samma gång, att jag till slut inte visste vem som var vem eller vilka som var släkt. Jag tycker inte alls om när det blir så och blev irriterad men fortsatte lyssna. Boken blev bättre och bättre och den var väldigt intressant med alla historiska inslag. Däremot tyckte jag inte att det fanns någon karaktär som man direkt fastnade för och att uppläsaren valt att försöka sig på en dansk brytning på Carsten var bara otroligt irriterande och ibland förstod jag faktiskt ingenting. I övrigt gillar jag Mirja Turestedt men just där får hon faktiskt minuspoäng.

Det bästa med boken tyckte jag var miljön och det sätt som Rosman beskrev den. När jag var yngre var vi mycket i Bohuslän, särskilt Gullholmen som faktiskt tas upp några gånger i boken. I slutet fick jag dock lite känslan ”jaha, var det här allt?” och historien slutade i ett antiklimax. En okej bok men inte så mycket mer! Jag tror dock jag kommer ge mig på nästa bok i serien ändå, eftersom jag har hört att böckerna bara blir bättre.

Mitt betyg: 2/5

I stället för dig

Titel: I stället för dig
Författare: Sofie Sarenbrant
Utgivningsår: 2011
Förlag: Damm Förlag

Handling:
För 16 år sedan blev Agnes kidnappad och hennes son togs ifrån henne. Trots att hon hittades har polisen fortfarande inte hittat hennes son och hon vet inte längre vad hon ska göra. Hon bestämmer sig för att sluta hoppas och ta tag i sitt liv och går bland annat en sorgkurs som ska hjälpa henne framåt.

Samtidigt blir hennes 18-åriga dotter Nicole väldigt nyfiken på sin mors bakgrund. Under uppväxten har Nicole inte fått veta så mycket om vad som hänt hennes bror eller varför han är försvunnen men till slut bestämmer hon sig för att ta saken i egna händer med hjälp av de journalister och poliser som hade arbetat med fallet då. Hon åker ner till Brantevik för att få svar men blir istället indragen i fallet på ett sätt som ingen hade önskat.

Omdöme: (viss spoiler-varning här!)
Efter att ha läst Vecka 36 kändes det som upplagt för en uppföljare då många frågor snurrade i luften och i denna bok får man svar på de flesta men samtidigt kan jag inte låta bli att bli lite besviken. Det är många delar som för mig är orealistiska, t.ex hur snabbt journalisten accepterar en vilt främmande tjej som utger sig för att vara journaliststudent och några sidor senare pratar han om henne som sin dotter. Jag kände mig också väldigt skeptisk till att polisen nästan omedelbart kopplade ihop killen med den försvunna Adam, kallar honom Adam och hans mamma för Gunilla redan innan de har några riktiga svar. Jag förstod inte heller hur delen om Beatas privatliv förde historien framåt!

Bortsett från detta är boken precis som de två andra, lättlästa och spännande. Självklart ville man veta redan från första stund hur det hade gått för Agnes lille son och samtidigt får man in lite andra synvinklar i och med dottern Nicole. Jag gillar Sofies skrivstil dessutom och att hon är detaljerad när detaljer behövs.

Mitt betyg: 3/5

Andra böcker i serien:
Vecka 36

Vecka 36

Titel: Vecka 36
Författare: Sofie Sarenbrant
Utgivningsår: 2010
Förlag: Damm Förlag

Handling:
Boken handlar om Agnes och Johanna som båda är i slutskedet av sina graviditeter och tillsammans med sina män åker på semester till Brantevik. Efter lite smågnabb mellan Agnes och hennes man Tobbe vid middagen ger de fyra sig iväg för en kväll på den lokala krogen. Agnes bestämmer sig ganska kort därefter att gå tillbaka till huset och vila. Dagen efter vaknar dem och inser att Agnes är spårlöst försvunnen. Polisen dras in och media bankar på deras dörrar medan Tobbe allt mer tappar hoppet om att Agnes ska komma tillbaka levande.

Omdöme:
Efter att nyligen ha läst ”Vila i frid” av Sarenbrant blev jag såklart nyfiken på hennes tidigare böcker, som också fått väldigt bra kritik. Hon skriver bra och har ett bra flöde i sina böcker, vilket gör att det ofta går snabbt att läsa dem.

Även den här boken är otroligt spännande och när man tror att det blir förutsägbart kommer nya pjäser in i spelet. Trots att den ”bara” är på 300 sidor så tycker jag hon får med det mesta som är väsentligt. Jag sätter också ett extra utropstecken för att de två huvudrollerna i boken är gravida, inte helt vanligt i deckare, om jag ens har läst något liknande alls. Miljön i Brantevik verkar också väldigt mysig och behaglig.

Något jag irriterade mig lite på var polisen Räffel som blandar in alldeles för mycket av sitt privatliv i sin yrkesroll, vilket också gör att han inte ens höjer ögonbrynet när hans väns namn dyker upp i utredningen. Att han dessutom misstror Kenny så otroligt för att han har alkoholproblem (om han nu var så grov alkis tror jag mer på att han hade bott på en parkbänk än i ett hus mittemot en miljonär(?) och hela grejen där känns inte så trovärdig). Jag hade också gärna fått veta mer om relationen mellan Agnes och hennes mamma.

Det var minst sagt många frågetecken, några kanske reds ut i uppföljaren men vi får se.

Mitt betyg: 4/5

Fler titlar med samma författare:
Vila i frid