Innan molnen kommer av Mari Jungstedt

En kontroversiell spansk åklagare, gift med en svenska, hittas mördad i en ravin i bergsbyn Ronda, ovanför Marbella på den spanska solkusten. Lärarinnan Lisa Hagel, som just har flyttat till Spanien från Stockholm, dras in i utredningen. Lisa dumpades plötsligt av sin man efter trettio års äktenskap och har köpt ett hus i en liten bergsby för att försöka börja om. På en flamencokurs träffar hon polisen och änkemannen Hector Correa som även han har ett sårigt förflutet. Tillsammans börjar de nysta i det mystiska mordet på åklagaren. Snart inträffar ännu ett mord, och spåren leder dem ända tillbaka till general Franco och Spaniens blodiga historia.

Nu var det ett tag sedan jag läste Jungstedt och eftersom jag inte hängt med alls i Knutas-serien kändes det spännande att hon nu skulle skriva en ny deckarserie, som dessutom skulle utspela sig på den spanska solkusten. Jungstedt har både bott och rest mycket i miljöerna hon skriver om och det märks. Det blir både trovärdigt och målande, dessutom blir jag hemskt sugen på allt från spansk mat till flamenco. Att hon på ett sätt även får med en del spansk historia är också intressant. De flesta har väl hört talas om Franco men kanske inte vidden av det hela.

Lisa är vår huvudkaraktär och vi får följa hennes resa på två plan, dels med flytten till Spanien och allt vad det innebär. Det ska renoveras, hon ska lära känna nya människor och insupa ett helt nytt land och en ny kultur. Men också den mentala resan hon gör – från att vara en frånskild medelålders kvinna som har fått sitt hjärta krossat till att helt enkelt blomma ut. Jag tror att flera kan känna igen sig lite i hennes historia, även om det ibland känns lite överdrivet och stereotypt. Vi får i boken också träffa Hector, som inte haft ett förhållande sedan han blev änkeman. Som läsare får vi inte veta allt för mycket om honom eller hans bakgrund, men det står klart ganska tidigt att han och Lisas vägar kommer korsas mer än en gång.

Själva historien är intressant och det är svårt att inte misstänka än den ena, än den andra. Det tog dock inte så lång tid innan jag hade listat ut hur det låg till men trots det var det spännande att följa polisens, och Lisas, arbete mot att pricka in rätt gärningsman. Stundtals var det dock frustrerande att se hur de tog utredningen åt fel håll, eller fastnade vid detaljer. Gärningsmannen var såklart inte given, men det kändes som att något brast i det tidiga utredningsarbetet.

Det är en snabbläst och lagom spännande deckare i spansk miljö. Jag tycker att Mari har ett enkelt och bra språk, och boken passar perfekt för hängmattan eller stranden i sommar. Jag hade dock önskat något mer, kanske något ytterligare mer spännande eller ett större djup i karaktärerna men det kan också vara något som byggs upp – i senare böcker i serien.

Tack till Albert Bonniers Förlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Mari Jungstedt
Serie: Málagasviten #1
Utgivningsår: 2020
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 23 juni 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:

Avdelning 73 av Sofie Sarenbrant

Kriminalinspektör Emma Sköld vaknar på sjukhus efter fem månader i koma. Det sista hon minns är att hon lämnade sin fyra veckor gamla dotter och åkte till stallet för att rida. Under Emmas frånvaro har hennes sambos förra flickvän tagit på sig rollen som ny mamma. En uppgift hon trivs alltför väl med. Emma försöker febrilt tvinga fram minnen av ridolyckan och blir alltmer övertygad om att ett brott har begåtts. Men vem skulle vilja henne något illa? Så länge Emma befinner sig på intensiven är säkerheten rigorös, men när hon flyttas till avdelning 73 kan vem som helst komma henne nära.

Precis som de tidigare böckerna av Sofie Sarenbrant innehåller den här korta kapitel och blir därför väldigt snabb- och lättläst. Det är något jag uppskattar. Boken kräver dessutom inte så mycket av mig som läsare, alltså perfekt för en dag på stranden eller när man kanske inte känner sig 100% fokuserad.

Att Emma befinner sig i den här utsatta situationen är definitivt något nytt i sammanhanget. Emma brukar vanligen vara den starka och jag upplever hennes karaktär som stark, vilket man inte märker av här. Åtminstone inte på samma sätt. Det skapar dock en ytterligare dimension till hennes karaktär, och i stället är det andra som får ta den eller de rollerna. Det blir som en omfördelning, vilket gör berättelsen intressant.

Emmas sambo är nästan ett kapitel för sig. Redan i slutet av förra boken höjde jag på ögonbrynen när det gällde honom och hans hemligheter. Här har han dessutom blandat in sin förra sambo, som i sin tur är otroligt instabil. Det skapar en spänning och jag vill hela tiden veta hur det hela kommer att sluta, om den förra sambon kommer att komma Emma tillräckligt nära exempelvis.

Jag upplevde dock att slutet kändes aningen ihopslängt. Det hela gick väldigt snabbt. Dessutom har jag lite svårt för att böckerna benämns som fristående, då jag anser att man bör ha läst tidigare delar i serien för att kunna förstå och ta till sig denna. Jag kommer dock fortsätta med serien då jag har ett sug efter mer Emma Sköld.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Sofie Sarenbrant
Serie: Emma Sköld #4
Utgivningsår: 2015
Förlag: Massolit Förlag
Utläst: 25 april 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus (pocket)

Tidigare delar i serien:
Vila i frid (Emma Sköld #1)
Andra andningen (Emma Sköld #2)
Visning pågår (Emma Sköld #3)

Andra som bloggat om boken:
Bloggbohemen | Johannas Deckarhörna | Kajsas Bokblogg | Jonssons Bookworld | Mina skrivna ord

Lycke av Mikaela Bley

En kall och regnig fredag i maj försvinner 8-åriga Lycke spårlöst från Kungliga Tennishallen i Stockholm. På TV4, ett stenkast därifrån, vill man vara först med nyheten – om inte annat, skapa nyheten – och kriminalreportern Ellen Tamm får uppdraget att följa fallet. Ellen blir som besatt av sökandet efter Lycke, som ju längre tiden går känns alltmer hopplöst. Frustrerad över korrumperade poliser, de frånskilda föräldrarnas märkliga beteende och kollegornas gliringar, försöker hon kontrollera sina känslor och hantera situationen professionellt. Men fallet påminner henne alltför mycket om en liknande händelse, en händelse som ligger henne mycket närmare, och hon dras in i en härva fylld av familjehemligheter, lögner och svek som tvingar henne att konfrontera sitt eget förflutna.

Den här boken börjar ganska intensivt och vi blir direkt indragna i flickans försvinnande. Något som för övrigt är varje förälders största mardröm. Det känns som om samtliga karaktärer man möter när man läser är misstänkta på ett eller annat sätt, och det är väldigt spännande att följa försvinnandet genom någon annans glasögon än en polis. Ellen Tamm är ju kriminalreporter och har därför en annan vinkel när hon dyker in med huvudet före i det här.

Just Ellen Tamm har jag lite svårt för. Jag får inte riktigt grepp om henne, samtidigt som hon verkar ha en del mörka sidor. Författaren skrapar överlag bara på ytan på karaktärerna men jag antar att man får lära känna dem lite bättre i senare delar i serien. Eller jag hoppas det i alla fall.

Överlag är det en helt okej deckare. Boken har ett bra driv och den går snabbt att läsa. Jag gillar, som sagt, att man får följa fallet från någon annan än en polis och även om Ellen Tamm som karaktär kanske inte föll mig i smaken direkt så är jag nyfiken på efterföljande delar i serien. Vi får se när jag tar tag i dem bara.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Mikaela Bley
Serie: Ellen Tamm #1
Utgivningsår: 2015
Förlag: Lind & Co
Utläst: 13 april 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus (pocket)

Andra som bloggat om boken:
Lottens Bokblogg | Johannas Deckarhörna | Läsa & Lyssna | Boklysten | Annes bokhörna

Visning pågår av Sofie Sarenbrant

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST TIDIGARE DELAR!

Morgonen efter en husvisning i Bromma hittas pappan död av sexåriga dottern Astrid. Inget tyder på inbrott och mordvapnet är en av familjens egna köksknivar. Det enda som talar för att någon utomstående kan vara inblandad är att Astrid påstår att en okänd man har klappat henne på kinden under natten.

Emma Sköld på Länskriminalpolisens våldssektion utreder fallet. Hon misstänker att mannens hustru kan ligga bakom dådet, men när fler mord sker i samband med husvisningar ställs allt på ända. Vad är det egentligen som pågår i det på ytan idylliska och välmående bostadsområdet? Och vad är kopplingen mellan offren?

Det är nästan sju år sedan jag läste den senaste boken om Emma Sköld. På ett sätt känns det som igår, på ett sätt undrar jag lite vad som egentligen hände i Andra andningen. Jag kommer dock snabbt in i boken och handlingen.

Precis som i tidigare böcker får vi en viss inblick i en mordutredning med allt vad det innebär och även en viss inblick i vår huvudpersons, Emma Skölds, privatliv. Jag tycker att kombinationen fungerar helt okej i den här boken och hennes graviditet och känslorna som kan komma med det upplevs realistiska. Även hennes sambos reaktion och beteende känns realistiskt till en början, sedan är det något som skaver. Samtidigt som utredningen om mordet pågår får vi även återse Emmas ex-pojkvän Hugo, som dessutom förföljer henne och gör allt för att förstöra för hennes nuvarande pojkvän. Att ta del av Hugos perspektiv var faktiskt väldigt intressant och jag tyckte att det gav något för handlingen.

Berättelsen har ett bra driv och boken gick snabbt att läsa. Att den avslutas med en fet cliffhanger kan jag inte säga så mycket om, mer än att det för mig känns helt otroligt. Den gör mig dock absolut nyfiken på nästa bok i serien och det dröjer nog inte länge innan jag plockar upp den. Om inte annat för att få svar på lite frågor som uppstått längs vägen i Visning pågår.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Sofie Sarenbrant
Serie: Emma Sköld #3
Utgivningsår: 2014
Förlag: Damm Förlag
Utläst: 12 april 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus (pocket)

Tidigare delar i serien:
Vila i frid (Emma Sköld #1)
Andra andningen (Emma Sköld #2)

Andra som bloggat om boken:
Johannas Deckarhörna | Hyllan | Lottens Bokblogg | Jonssons Bookworld | Bokugglor

Skuggjägaren av Camilla Grebe

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST TIDIGARE DELAR!

En februarinatt 1944 hittas en död kvinna fastspikad i golvet i Klarakvarteren i Stockholm. Trettio år senare hittas ytterligare en kvinna mördad i en sömnig Stockholmsförort. Det bisarra tillvägagångssättet är detsamma. Jakten på mördaren får ödesdigra konsekvenser för de poliser som arbetar med fallet – Britt-Marie på 1970-talet, Hanne på 1980-talet och Malin, som är verksam idag.

Camilla Grebe hör numera till författarna jag automatiskt läser, eftersom deras tidigare böcker hållit en så hög kvalitet och jag av olika anledningar har fastnat. Jag har haft Skuggjägaren sedan den släpptes, men först nu läst den och det förklarar jag helt enkelt med brist på tid. Nu är den dock utläst och jag blev verkligen inte besviken.

Alla de moment jag hunnit vänja mig vid när det gäller Grebe finns även i Skuggjägaren, men vi stöter också på en del annat som både förvånar och fascinerar mig. Boken är exempelvis delvis berättad utifrån någon annans perspektiv, någon som berättar sin historia, vilket ökar på bokens spänning ytterligare. Vi får också följa samma typer av mord genom tre olika kvinnor inom polisen i tre olika tider. Bara att få läsa om hur polisyrket har utvecklats genom åren tyckte jag var intressant.

Vår huvudperson, Malin, har vi mött i tidigare böcker i serien. Hon är en av de som jagar den så kallade Träskmördaren men har också mycket privat som tar tid. Hon är ganska nybliven mamma och får ibland svårt att kombinera familjeliv med karriär – något som hennes chef gärna påpekar. I övrigt lägger jag inte så stor vikt vid henne i den här boken utan fokuset ligger snarare på alla de inblandade kvinnorna på olika sätt. De tar alla upp en viss plats, varken mer eller mindre.

Det är en skickligt skriven bok och kanske den bästa i serien såhär långt men det är något som saknas för att jag ska ge den full pott. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det men något är det! Klart är i alla fall att detta är en riktigt bra serie så har ni inte börjat läsa den än så är det bara att ge sig på Älskaren från huvudkontoret.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Camilla Grebe
Serie: Flickorna och mörkret #4
Utgivningsår: 2019
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 7 april 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare lästa böcker i serien:
Älskaren från huvudkontoret (Flickorna och mörkret #1)
Husdjuret (Flickorna och mörkret #2)
Dvalan (Flickorna och mörkret #3)

Andra som bloggat om boken:
romeoandjuliet | Ewelinas Bokblogg | Hyllan | Enligt O | och dagarna går…

Med ont fördrivas av Anna Tell

OBS! VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST TIDIGARE DEL I SERIEN!

Amanda Lund har nyligen återvänt till posten som förhandlare och operatör inom Nationella insatsstyrkan efter sin föräldraledighet. Genast dras hon in i förvecklingarna kring ett fall med en försvunnen svensk polis, stationerad i Pristina, Kosovo. Samtidigt kör den före detta polisen Ellen Engwall en bil med okänd last genom Europa. Och i Sverige sörjer en man djupt och eftersträvar hämnd.

Efter att jag hade läst första boken i den här serien kände jag direkt att jag ville läsa mer om Amanda Lund. Jag fick känslan av att hon var en bra karaktär, verklighetstrogen och jag gillar hennes styrka och mod. I den här boken besitter hon samma egenskaper men vi får också se henne mer sårbar i rollen som småbarnsmamma, vilket jag tycker är jättebra och visar på en karaktärsutveckling. Vi presenteras också för en ny karaktär, Ellen Engwall, som jag hoppas att vi kommer att få se mer av. Hon hade nämligen flera egenskaper som gjorde mig nyfiken.

Boken utspelar sig dels i Sverige och dels i Kosovo, vilket är en helt ny miljö för mig. Balkan läser jag väldigt sällan om men det märks att författaren är påläst och har erfarenhet av detta. Eftersom jag själv inte är så insatt i dessa länder blir det ytterligare lite mystik över berättelsen och jag vill bara fortsätta att läsa för att se vad som händer.

Det blir dock lite rörigt en bit in i berättelsen och jag är inte riktigt med på motivet som visar sig i slutändan men spänningen finns där hela tiden, precis som i den förra boken. Jag uppskattade inte den här boken lika mycket som den första i serien men jag ser fram emot att läsa mer av Anna Tell och kan inte låta bli att fundera på vart hennes nästa bok i serien kommer att utspela sig. Den som lever får se.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Anna Tell
Serie: Amanda Lund #2
Utgivningsår: 2019
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 5 mars 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare del i serien:
Fyra dagar i Kabul (Amanda Lund #1)

Andra som bloggat om boken:
Johannas Deckarhörna | Feministbiblioteket | Hyllan | Enligt O | Mysterierna…

Ny deckarserie på gång av Kristina Ohlsson

Över 10 år har gått sedan Kristina Ohlsson gjorde sin författardebut och nu är det dessutom klart att hennes nya deckarserie kommer att släppas på Bokförlaget Forum, med start i höst. Hon har sedan tidigare gett ut sina deckare om Fredrika Bergman på Piratförlaget.

– Efter många framgångsrika år med Piratförlaget kom jag till en punkt då det blev dags att gå vidare. Det känns enormt roligt att ta min nya serie till ett kraftpaket som Bokförlaget Forum och det team av erkänt skickliga personer jag kommer att arbeta med där, berättar Kristina själv.

Den nya serien kommer att utspela sig i Bohuslän på västkusten och kommer att innehålla mord, relationer och atmosfäriska miljöer.

Foto: Thron Ullberg

Din vän Forsete av Christina Erikson

En mördare som leker med polisen, som ständigt ligger steget före. En rad brutala kvinnomord får kommissarie Elias Svensson att vända sig till författaren Cornelia Lind för att förstå mördarens psyke. Cornelia har egna, personliga erfarenheter som kan komma till nytta, men som samtidigt försätter henne i livsfara. Under tiden rör sig en annan kraft i skuggorna. Någon som utger sig för att vara en vän.

Jag har länge varit nyfiken på den här författaren men det har helt enkelt inte blivit att jag har läst någon av hennes böcker, förrän nu. Din vän Forsete var alltså min första bekantskap med Christina Erikson men definitivt inte den sista.

Boken är intressant och spännande redan från de första sidorna och det är oerhört svårt att lägga ner den eller pausa. Den har ett sådant driv i sig och jag vill bara läsa mer om Josef Decker, psykopatexet, Forsete, Cornelia och Elias. De alla utvecklas på sina egna sätt och får allt fler karaktärsdrag och nya egenskaper, vilket gör det ännu mer intressant. Forsete blir jag mest nyfiken på och det är väl också det som är lite av tanken.

Jag hade hoppats på ett annat öde för Decker men bortsett från det tycker jag att boken var bra och spännande med ett bra driv. Jag ville hela tiden läsa mer för att få veta vad som skulle hända och morden var både brutala och läskiga. Jag ser fram emot att läsa mer av Christina Erikson inom kort.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Christina Erikson
Serie: Forsete #1
Utgivningsår: 2018
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 12 januari 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Bokraden | Johannas Deckarhörna | Mysterierna… | Bims Blogg | Bettans boktips

Intervju: Cecilia Sahlström

Cecilia Sahlström är kulturvetaren som blev polis, ett yrke hon hade i 20 år. Nästa vecka släpps den fjärde boken i serien om Sara Vallén och jag har ställt ett par frågor till Cecilia om nya boken, hennes bakgrund och hur hon tacklar motgångar.

Nästa vecka kommer din nya roman ”Hatet vi bär”. Vad kan du berätta om den boken?
– ”Hatet vi bär” har sitt ursprung i att jag har upplevt en oerhört stor förändring under de senaste två decennierna, alltså sedan internet blev allmängods. T ex Facebook har övergått från att vara en plats för socialisering till en plats som översvämmas av hat, riktat mot människor, företeelser och politiska riktningar. Dessvärre tränger sig hatet och föraktet, det grova språket, hetsen mot människor som inte följer normen, ut i verkligheten. Samtidigt som sociala medier har gett oss alla möjligheten att träffa människor från hela världen, återfinna vänner och släktingar och nå ut med budskap till många på ett positivt sätt, så har det också gett motsatt effekt. Så ”Hatet vi bär” handlar just om hatet, vad det kan driva människor till.

Seriens huvudkaraktärer heter Sara Vallén och Rita Anker. Har de några sidor eller egenskaper från dig eller är de helt fiktiva?
– Både Sara och Rita är en mix av många människor jag har mött i mitt liv, jag tycker om den mixen. Det gör förmodligen att de även har drag av mig. För mig är Sara och Rita i allra högsta grad levande och intressanta. De är envisa, starka och självständiga kvinnor. Men det betyder inte att de inte är sårbara också. Stark betyder inte okänslig. Jag är feminist och tycker att det är viktigt att kvinnor får plats och får de inte platsen ska de ta den! Det finns inga alternativ.

Böckerna behandlar ofta svåra ämnen som ibland gör upp med fördomar. Hur tänker du kring det?
– En drivkraft i mitt författande är att visa utsatthet och att den finns överallt, även där allt ser polerat ut på ytan. Många tror t ex att relationsvåld är något som existerar enbart bland socioekonomiskt svaga, lågutbildade, bland vårt samhälles svagare grupper. Så är det naturligtvis inte. Relationsvåld är klasslöst och finns överallt. Unga människor är än mer sårbara och det krävs att vi vuxna tar ansvar för alla barn. Att vi inte blundar för hur de har det och inte heller fördömer utan istället försöker förstå vad som gör att de unga kraschar, lider av psykisk ohälsa, blir hatiska och självdestruktiva och/eller begår kriminella handlingar.

Du har en väldigt bred bakgrund, bland annat som kulturvetare, kommunikatör, förundersökningsledare och chef för familjevåldsroteln. Hur använder du dig av din bakgrund och din erfarenhet när du skriver?
– Alla mina erfarenheter använder jag som grund för mina historier. Det är visserligen fiktiva berättelser om brott, men för mig är kunskapen om hur brottsutredningar bedrivs en förutsättning för att kunna berätta. Men trots det är inte själva brotten det väsentliga, det är berättelsen om människorna som är viktigast. Dessutom har jag ju hur många historier som helst från verkligheten med mig, som jag kan plocka ifrån. Sen tror jag att just det faktum att jag har arbetat med så olika professioner också gör att jag inte blir så ensidig.

Vart ifrån kom ditt intresse att skriva?
– Jag är uppvuxen med en mamma som var gymnasielärare i svenska och historia. Hon uppmuntrade mig att skriva mycket. Och det har jag förstås alltid gjort. Men själva författandet startade med en kurs i journalistiskt skrivande på distans. Läraren skrev: ”Varför blir du inte deckarförfattare, du har ju ett sådant språk.” Sagt och gjort. Jag satte mig och skrev ”Vit syren” på 4 veckor. Det var väl som ett Sesam, öppna dig!

Hur tacklar du motgångar?
– Det beror på vad du menar med motgångar. Generellt kan jag säga att jag är dålig på att ge upp. Jag är mycket envis och ger mig inte, om jag har föresatt mig att jag ska klara något. En motgång kan göra mig ännu starkare. Om du tänker på kritik mot mina romaner, har jag inte ett rakt svar. Det beror på helt enkelt. Jag undervisar i bemötande och kommunikation. I det ingår att förstå hur man ger kritik och hur man hanterar och tar emot kritik. Min inställning själv är att om jag inte tycker om någonting, t ex en roman, så behöver jag faktiskt inte säga det om jag inte har något konstruktivt att komma med. Tyckande är subjektivt. Och det måste man vara medveten om när man bestämmer sig för att dela med sig av kritik till någon. När jag undervisar brukar jag uppmana alla att fundera på: För vems skull vill jag ge kritiken? Hur formulerar jag kritiken så att den blir konstruktiv och ger möjlighet till förändring/förbättring? Att kritisera någon annan för sin egen skull, för att bli av med sina aggressioner, visa sitt förakt eller nedlåtenhet är mycket kontraproduktivt och är enbart sårande.
– Så. Kritik som någon spottar ur sig för att vara elak och nedlåtande blir jag ledsen av. Konstruktiv kritik gör mig glad och tacksam!

Slutligen, vad läser du själv för böcker och har du några favoriter att dela med dig av?
– Jag har alltid läst mycket deckare/kriminalare, men jag läser gärna annat också förstås. Jag hinner dock inte läsa så mycket som jag skulle vilja, med tanke på att jag jobbar heltid som kommunikatör och verksamhetsutvecklare samtidigt som jag skriver själv. Mina favoritförfattare är Pär Lagerkvist, Sjöwall/Wahlö, Håkan Nesser och inte minst Kerstin Ekman och Torgny Lindgren. Favoritböcker som jag kommer på nu är ”Barabbas”, ”Ljuset”, ”Batseba”, ”Kung Salomons ångest” (författare: Emile Ajar), ”Egalias döttrar” (länge sen jag läste) och ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö”.

Intervju: Helena Kubicek Boye

Helena Kubicek Boye är författaren som även arbetar som psykolog och har en bakgrund inom journalistiken. 2019 släpptes ”Den ljusaste natten”, som är andra delen i serien om Anna Varga. Jag har ställt ett par frågor till Helena.

Fotograf: Charlotte T Strömwall

Helena, kan du berätta lite kort om ”Den ljusaste natten”?
– ”Den ljusaste natten” är en fristående uppföljare som handlar om psykolog Anna Varga som arbetar inom rättpsykiatrin i Säter. Det är midsommar, Anna har varit med om att bevilja en frigång och bara timmarna efter att patienten inte kommit tillbaka enligt överenskommelse, så har ett barn försvunnit från Säters camping. Det blir en kamp mot klockan att hitta det försvunna barnet och Anna dras in sökandet.
– Nu i januari släpps tredje boken ”Kallare än is” och i den har Anna Varga bytt arbetsplats till öppenvårdspsykiatrin. En iskall vinterdag där snön faller i tunga flingor hittas en av Annas patienter död på isen. Är det ett mord eller har hon tagit sitt liv? Och finns det något samband med den varghona som hittats lemlästad i närheten.

Hur mycket av dig själv kan vi se i Anna Varga?
– En hel del av de frågeställningar vi som psykologer ställs inför finns med i böckerna, även en hel del kring det dagliga arbetet, glimtar i Anna Vargas liv är självupplevda, både att leva i en relation, och vara singel, att komma till en ny bostadsort och att tvivla på sig själv och sin kompetens. Men också att våga och att stå upp för sig själv.

Dina spänningsromaner utspelar sig på en psykiatrisk klinik i Säter. Hur kommer det sig?
– Jag jobbade själv där mina första år som psykolog, på öppenvårdspsykiatrin och fick då inblick i den här mytomspunna miljön där många kända, dömda patienter suttit inlåsta.

Förutom att du är psykolog har du även en bakgrund som journalist, vilket är väldigt vanligt. Är steget så kort mellan journalistik och författarskapet eller är det en slump att så många journalister även blir författare? 
– Intresset för att vilja förstå och förklara ligger nog i båda yrkesrollerna. Att förstå varför någon begår ett brott och förklara varför. Sedan krävs det nog en nyfikenhet och driv i båda yrkena.

Har det varit självklart för dig att du en dag skulle skriva en bok?
– Jag har alltid haft känslan av att jag en gång kommer att bli författare, och skrivit mycket hemma på kammaren, men inte riktigt trott på mig själv. Men när jag fyllde 40 år tog jag tag i det och förverkligade min dröm. Och nu i år har jag gett ut tre deckare om Anna Varga, en bok som hjälper barn att somna, Sömnsagor samt en bok om Wild swimming.

Läser du mycket själv och i så fall vad?
– Jag är lektör och läser på uppdrag biografier och psykologi-böcker. På min fritid läser jag inte deckare eller spänningsromaner när jag själv är i en skrivprocess utan annat. Då blir det klassiker eller en helt annan typ av böcker. Jag läser ofta flera parallella. Just nu läser jag ”Järtecken” av Christoffer Carlsson, dessförinnan ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” och före det ”Invandrarna” (läser om serien).

Slutligen, vad skulle du ge för tips till andra som drömmer om att bli författare?
– Skriv för att du tycker om att skriva, inte för att tjäna storkovan eller ha ett stressfritt liv. Ett liv med mycket deadlines och ekonomiska utmaningar är vardag för merparten av författare. Det är bara ett fåtal som kan leva på sina böcker helt själva. Konkurrensen är stenhård och utgivningen väldigt stor och bred just nu. Hitta din målgrupp, se till alternativ om du får nej av de kända förlagen, ljudbok, e-bok eller egenutgivning. Möjligheterna är många.

Fotograf: Charlotte T Strömwall