Och eken står där än av Sofia Lundberg

Esther har tappat fotfästet efter en svår skilsmässa och helgerna utan sonen Adrian är plågsamt ensamma. Varannan lördag promenerar hon till en gammal ek på en äng vid vattnet. En dag möter hon Rut där, en äldre dam med fantastisk förmåga att fokusera på det vackra i livet. Rut minns sin ungdom och Esther fascineras av hennes berättelser. En oväntad och stark vänskap utvecklas mellan de två kvinnorna. Men allt är inte som det verkar, vad är det för hemligheter som Rut döljer? Sökandet efter svar tar Esther till Comosjön i Italien där bilden av ett betydligt mer komplicerat livsöde växer fram.

När jag förra hösten läste Sofia Lundbergs Ett frågetecken är ett halvt hjärta kände jag mig ganska ny inom genren. Jag har givetvis läst den här typen av romaner förut men inte fångats av dem och tyckt om dem som jag började göra förra hösten. Och eken står där än följer lite samma mall och är både sorglig och tragisk samtidigt som den är mysig och fängslande.

Boken handlar om Esther som har ett lite trassligt förflutet. Hon plågas av skuldkänslor efter en skilsmässa och hennes före detta man gör inte saken lättare. Hon träffar en dag Rut och de utvecklar en speciell vänskap där de delar med sig av valda delar i livet men så småningom märker man att det är delar som Rut valt att utelämna från deras konversationer. Jag tror att många kan känna igen sig i Esther, och kanske framför allt de skuldkänslor som kommer när ett barn är inblandat. Jag har själv ingen erfarenhet av skilsmässa men utifrån vad man har sett och hört är det långt ifrån alla skilsmässor som slutar lyckligt. Rut är kanske något svårare att få en relation till men hennes liv är minst sagt intressant och båda kvinnornas berättelser och bakgrunder är fantastiska att följa, både genom ord och genom brev. Författaren skrapar inte bara på ytan med dessa karaktärer.

Berättelsen i sig är svår att glömma. Även när jag inte läste boken tänkte jag på den, tänkte på hur man kan skapa en så speciell vänskap under en ek men också vilken press vi sätter på oss själva i dagens samhälle och att vi får dåligt samvete för saker som vi inte bör ha dåligt samvete för. Det är nog något som är mer vanligt än ovanligt och det är viktigt att det tas upp i böcker och annan typ av media.

Det är alltså en känslosam berättelse med inslag av vänskap, gamla hemligheter, sorg och en saga om Italien. Jag kan varmt rekommendera den! Och hör ni, omslaget är fantastiskt fint!

Tack till Bokförlaget Forum för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 5/5

Författare: Sofia Lundberg
Utgivningsår: 2019
Förlag: Forum Förlag
Utläst: 23 november 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Välkommen till Flanagans av Åsa Hellberg

På hotell Flanagans i London kan allt hända. Här möts 1960-talets jetset, aristokrater och affärsmän, och att inte få en inbjudan till Lindas Lansings mytomspunna fester är en katastrof. Men Linda är i grund och botten en främmande fågel i denna värld. Hon är från början en enkel flicka från Fjällbacka, och hennes intrigerande kusiner anser att hon borde sälja hotellet till dem och återvända till Sverige. Trots att många år har gått sedan Linda ärvde Flanagans är hon fortfarande inte accepterad, och nu tvingas hon än en gång kämpa mot sina fiender för att behålla faderns livsverk. Linda är beredd att strida för Flanagans, men undrar plötsligt om det är värt uppoffringarna. Är hon verkligen lycklig?

När jag hörde Åsa Hellberg prata om den här boken på Feelgoodfestivalen i Mariefred i somras blev jag genast nyfiken men samtidigt visste jag inte riktigt vad jag skulle vänta mig. Jag har aldrig läst något av Hellberg förut och var därför lite extra spänd.

Boken utspelar sig delvis i London, delvis i Fjällbacka. Båda platserna har sin charm och trots att jag inte har en aning om hur det var på 60-talet kan jag verkligen leva mig in i berättelsen tack vare Åsa Hellbergs sätt att skriva. Det är spänning och drama samtidigt som det är kärlek och sorg. Lyxen flödar och det är den ena festen efter den andra men vi får också möta baksidan av det. Familjefejder som eskalerar och framför allt möter vi en väldigt hård tid för kvinnor att ta sig fram i. De respekteras inte och det är extra svårt för de med en annan hudfärg än vit.

Det enda jag saknar lite med den här boken är ytterligare lite djup och personlighet i karaktärerna. Jag fastnade inte för någon av dem, vilket är synd. Givetvis hade de alla någon sida som var lite extra spännande men jag tyckte inte vi fick lära känna dem på ett rättvist sätt.

Det är annars en lättläst bok och den går snabbt att läsa. Hotellmiljön andas lyx och det är häftigt att få ta del av Flanagans. Nästa bok i den här serien ska beröra nästa generation och hamnar alltså någonstans runt 80-talet.

Mitt betyg: 4/5

Tack till Bokförlaget Forum och Kult PR för recensionsexemplaret!

Författare: Åsa Hellberg
Serie: Flanagans #1
Utgivningsår: 2019
Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 24 oktober 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Författarintervju: Åsa Hellberg

Åsa Hellberg är författaren med tio böcker i bagaget och som nu är aktuell med Välkommen till Flanagans, den första delen i en serie.

Copyright/fotograf: Anna-Lena Ahlström

Kan du berätta lite mer om Välkommen till Flanagans?
– Den handlar om ett hotell i London, 1960, som drivs av den unga kvinnan Linda Lansing, född och uppvuxen i Fjällbacka. Hon tar över hotellet efter sin pappa, något hennes kusiner är mycket missnöjda med. Boken handlar om makt, intriger, vänskap, kärlek, upstairs och downstairs. Det är nog min mest dramatiska bok hittills.

Vad har du fått för reaktioner på boken såhär långt?
– Jag har fått så himla fina recensioner att jag är överväldigad.

Boken är första delen i en serie men vad kan vi förvänta oss till kommande delar?
– Nästa del utspelas 1983, med återblickar till 70-talet, och då har vi nya kvinnor som driver hotellet. Längst bak i Välkommen till Flanagans, efter tacket, hittar man första kapitlet i nästa bok. Tredje delen utspelas mer i nutid, och återigen drivs Flanagans av nya kvinnor.

De flesta (om inte alla) böcker du har skrivit håller sig i feelgoodgenren. Vad är det som lockar med just den genren?
– Jag vet inte, jag tror att det kanske passar mitt kynne bara. Jag har alltid läst mest den typen av böcker, ända sedan jag som väldigt ung plöjde Lotta. Jag gillar underhållning, där även deckare ingår. Har inget som helst behov av tungsinthet.

Om du skulle testa på att skriva i en ny genre, vilken ligger då närmst till hands? 
– Kanske en genrelös roman, jag vet faktiskt inte. Jag skrev en kortroman, Laholmsflickan – som kommer ut i print nu i september – och den var inte direkt feelgood. Deckare vore också kul … eller spänning. Allt som kan kallas underhållning.

Vart finner du din inspiration?
– Jag vet inte om jag finner det någon annanstans än inifrån mig själv. Hur det kommer in vet jag inte heller, jag förmodar att jag suger upp det jag ser och hör, men hittills har jag inte medvetet fått en idé på det sättet. Jag hittar oftast en karaktär inombords och vid datorn mejslar jag sedan fram en historia.

Vad är egentligen det bästa och sämsta med att vara författare?
– Bästa är friheten: allt jag behöver är en dator för att kunna skapa, och jag har ingen som säger åt mig när och hur jag ska använda den. Det sämsta? Finns inget, egentligen. I år tog jag på mig för mycket med fyra releaser, det är väl det sämsta i så fall. Jag vill göra mer än jag kanske klarar av.

Omgiven av dåliga chefer av Thomas Erikson

Om dina barn inte beter sig som förväntat kan du alltid ändra taktik i din uppfostran. Om du har en bekant som visar sig vara en skitstövel kan du givetvis gå därifrån. Men om däremot din chef uppträder orättvist och ställer orimliga krav är det plötsligt inte lika enkelt att veta vad man ska ta sig till. Vi har alla varit där. Chefen och du tycks inte komma från samma planet. Och även om du inte råkat ut för chefen från helvetet kanske du har fått vissa obehagliga överraskningar i mötet med din chef. Kanske har du tilldelats stort ansvar men inga befogenheter? Kanske har du och din chef olika personlighetsprofiler och fungerar på totalt olika sätt? Och kanske misstänker du ibland att din chef faktiskt är ett hopplöst fall. Lugn. Det finns lösningar.

På ett lättsamt och underhållande sätt visar boken hur människors olika beteenden kan påverkas. Och går också igenom vad som utmärker en exemplarisk ledartyp.

Förra året läste jag Eriksons ”Omgiven av idioter” och blev då introducerad till dessa olika färger, personligheter och hur man kan arbeta med dem. I den här boken djupdyker han in på ämnet chefer och hur olika chefer kan vara sett till de olika färgkategorierna. Han går igenom varför en röd chef kan vara det bästa eller varför man skulle föredra en blå chef eller hur man kan bli expert på att läsa av ett beteende och lyckas anpassa sig efter en chef eller medarbetare. Samtidigt tas ju grunderna upp kring färgteorierna så man måste absolut inte ha läst ”Omgiven av idioter” för att förstå konceptet.

I slutet av boken finns även ”Omgiven av latmaskar” som snarare då är till för chefen. Där kan chefen få tips baserade på vilken färg de är men också identifiera latmaskarna på jobbet och hur de fungerar.

Om man gillade teorierna kring färgerna och är nyfikna på att läsa mer om det kan jag definitivt rekommendera den här. Det är även en väldigt intressant bok sett ur medarbetarperspektiv. Jag försökte identifiera mina chefer och tidigare chefer i det här och det var minst sagt spännande. Nu vet jag ytterligare lite om hur jag kan bete mig för att gå bättre ihop med en viss typ av personlighet.

Tack till Bokförlaget Forum för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Thomas Erikson
Utgivningsår: 2018
Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 8 juli 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare lästa böcker av författaren:
Omgiven av idioter

Det bästa som har hänt mig av Johanna Schreiber

Att få barn – det är ändå meningen med livet. Eller? För Ermina, Freddie och Sigrid har vägen till graviditetstestets plus sett helt olika ut. Men nu sitter de där. Med skrikande bebisar, läckande bröst och en partner som inte förstår. Alla tre frågar de sig samma sak: Är det så här det ska kännas?

När mammagruppen inte levererar annat än lögner om ljuv sömn och tacksamhet, springer Ermina av en slump på Freddie och Sigrid och de bildar en egen grupp. Trots sina olikheter svetsas de samman i en vänskap som hjälper dem att hantera förlossningsdepression, kamp mot gravidkilon och en jämställdhetsfixerad men frånvarande sambo. Tillsammans inser de att inget någonsin är som man tror och att även mammor måste få byta latten mot champagne ibland.

För ett tag sedan blev jag kontaktade angående den här boken och efter att ha läst lite om den blev jag hemskt nyfiken. Jag har ju själv två barn och det här med att försöka få allt att verka perfekt ligger ju väldigt i tiden. Det känns i alla fall så.

De tre tjejerna som historien kretsar kring har väldigt olika upplevelser om både förlossning och tiden efter och det är en av delarna som är så otroligt skön. Jag kan tänka mig att det finns flera som känner igen sig helt eller delvis i deras upplevelser. Även i tjejernas olika relationer dyker det upp saker som jag tror är väldigt vanliga men som ingen pratar om. Det här med att man från början tänker att ”såhär ska det vara” men att det inte blir så, att man oftast inte väljer att ha sex veckan efter förlossningen utan att det kan ta väldigt lång tid innan man känner sig mogen för det eller hur ensamt det plötsligt kan bli att gå hemma med ett barn. Jag tycker att författaren har skildrat föräldralivet ur många olika perspektiv och gjort det bra.

Överlag tycker jag att det var en väldigt bra bok som gick snabbt att läsa. Den var befriande samtidigt som den var tänkvärd och jag gillar hur karaktärerna utvecklades under historiens gång. Relationen mellan de tre tjejerna går också från något som ses som tillfälligt till att bli väldigt nära och det kändes härligt. Jag tycker att Johanna Schreiber skriver bra och det finns ett bra flyt i berättelsen. Sidorna bara flög förbi och plötsligt var boken utläst! Jag ser fram emot att läsa mer av författaren i framtiden.

Tack till Bokförlaget Forum för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Johanna Schreiber
Utgivningsår: 2019
Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 7 juli 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

En bur av guld av Camilla Läckberg

På ytan verkar Faye ha allt. En perfekt make, en älskad dotter och en lyxig lägenhet i den finaste delen av Stockholm. Men mörka minnen från uppväxten i Fjällbacka jagar henne och hon känner sig alltmer som en fånge i en gyllene bur. En gång var hon en stark kvinna med ambitioner, men för Jacks skull har hon gett upp allt.

När han sviker henne raseras hela Fayes värld. Plötsligt har hon ingenting alls. Först står hon handfallen, men sedan bestämmer hon sig för att ge igen och börjar planera en gruvlig hämnd.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig gällande den här boken eftersom Läckberg här byter genre och lämnar en, för mig och många andra, välkänd serie med välkända karaktärer. Det kunde ha blivit ett magplask men det visade sig bli riktigt bra.

Historien kretsar kring Faye, en kvinna som blir grovt bedragen och skinnad på allt hon äger och har. Från en dag till en annan vänds hennes liv upp och ner MEN hon bestämmer sig redan från första dagen att hon ska kämpa för att ta tillbaka allt. Hennes vilja och motivation driver hela boken framåt och det går undan. Vi får följa hela hennes resa tillbaka till livet och det är på något vis både befriande och intressant. Faye som karaktär utvecklas mycket under historien då hon i början av boken beter sig mycket naivt och verkar svag men senare lyckas klara sig upp för den långa uppförsbacken hon faktiskt hamnade i. Det kanske går lite väl snabbt men samtidigt har hon ju haft den här kämparglöden och enorma viljan inom sig under så många år, förtryckt och gömd.

Jag måste också säga att jag tycker att skildringen av överklassen här är intressant. Jag tror inte att otrohet och svek förekommer oftare i överklassen (eller?) men däremot är det jargongen som är spännande. Jag vet ju inte hur det är i verkligheten men här känns det äkta på något vis och ger mig ytterligare en bra upplevelse av boken.

Som sagt så lämnade ju Läckberg en genre hon kände till för något nytt och jag upplever att hon gjorde det väldigt bra. Hon har visat att hon har en bredd i sitt författarskap och jag ser fram emot att läsa mer av henne och även kommande del i den här miniserien.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Camilla Läckberg
Serie: Fayes Hämnd #1
Utgivningsår: 2019
Förlag: Forum
Utläst: 4 juni 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare böcker av författaren:
– Isprinsessan (Fjällbacka #1)
– Predikanten (Fjällbacka #2)
– Stenhuggaren (Fjällbacka #3)
– Olycksfågeln (Fjällbacka #4)
– Tyskungen (Fjällbacka #5)
– Sjöjungfrun (Fjällbacka #6)
– Fyrvaktaren (Fjällbacka #7)
– Änglamakerskan (Fjällbacka #8)
Lejontämjaren (Fjällbacka #9)
Häxan (Fjällbacka #10)

Francesca av Lina Bengtsdotter

När Francescas bäste vän Noah dör fastnar hon i missbruk och självskadebeteenden och tvingas avbryta sina studier vid den fina internatskolan. Hon förs av sina föräldrar till familjens lantställe, Gudhammars herrgård, för att vila upp sig. Ingen vill lyssna på Francescas misstankar om att Noahs död inte var ett självmord men Francesca är fast besluten att ta reda på vad som hände honom. Det ingen kan ana är hur långt hon är beredd att gå för att finna sanningen.

Tjugo år senare är kriminalinspektör Charlie Lager mitt uppe i en komplicerad utredning när hon får höra talas om tonårsflickan Francesca som försvunnit i Gullspångstrakten. Det är något i det olösta fallet som påverkar Charlie och hon börjar plågas av märkliga drömmar från sin egen barndom: hon går på en grusväg med sin mamma Betty på väg till Suckarnas dal och Tårarnas bäck. Vad betyder egentligen dessa drömmar och vad har de med Francesca att göra?

När barndomsvännen Susanne ber om hjälp för att reda upp sitt liv bestämmer sig Charlie för att resa tillbaka till Gullspång. Med sig bär hon mardrömmarna från barndomen och de obesvarade frågorna kring Francescas försvinnande. Men hon upptäcker snart att inte alla i bygden uppskattar hennes efterforskningar om det gamla fallet.

Francesca var en av de givna uppföljarna för mig att läsa denna höst. Dels för att jag tidigare i år läste Annabelle och ville ha mer men också för att jag nyligen hört Lina Bengtsdotter prata om sin bok och gjort mig riktigt nyfiken.

Det kändes på något vis skönt att återgå till Charlie Lager och hennes Gullspång men samtidigt var det något som skavde, något som fattades och jag blev inte riktigt lika imponerad som jag blev över författarens debut. Jag vet inte om jag inte kom in i handlingen riktigt eller om det var karaktärerna som störde mig lite grann men något var det och jag kan inte sätta fingret på exakt vad det var.

Det är dock fortfarande en bra bok och Lina skriver på ett sätt som engagerar och får mig ändå att vilja läsa mer om Charlie och hennes struliga relationer. Jag gillar också dessa lagom långa böcker med bra kapitelindelning och där ungefär halva boken utspelar sig i dåtid. Bengtsdotter har en tendens att väva samman historierna på ett bra sätt som får mitt intresse att hållas kvar. Om ni inte har läst något av Bengtsdotter förut kan jag varmt rekommendera serien om Charlie Lager.

Tack till Bokförlaget Forum för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Lina Bengtsdotter
Serie: Charlie Lager #2
Utgivningsår: 2018
Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 29 september 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus