Is av Jakob Mjöbring

När Katja Lyss rings ut en iskall söndag i december för att undersöka ett upphittat finger i ett sommarstugeområde utanför Umeå tar en svindlande historia sin början. Fyndet blir startskottet för spektakulära attacker och en medveten smutskastning mot hela poliskåren. Nya avhuggna fingrar lämnas som ledtrådar, men Katja och hennes kollegor är hela tiden steget efter. 

Samtidigt förbereder sig Umeå för avslutningen på det omdiskuterade Kulturhuvudstadsåret, men vad är egentligen motivet och hänger allt ihop? Är Katja personligen en pjäs i ett gigantiskt spel eller råkar hon bara vara en livsfarligt ambitiös polis på helt fel plats?

Nu har jag läst de tre första böckerna i den här serien på ganska kort tid. Om det är bra eller dåligt vet jag ej men det har kanske blivit lite, lite mycket Katja Lyss. I den här boken är hon dock lite mer nedtonad och agerar mer som man förväntar sig av en polis. Överlag gillar jag ju Katja och tycker att hon är en tuff och cool karaktär men hon balanserar ofta på gränsen till verkligheten.

Handlingen i Is ska utspela sig före de andra böcker, vilket gör mig lite förvirrad. Vi får läsa mer om Vincent och Katjas relation och livet hon hade innan hon bestämde sig för att bli polis. Jag får också svar på en del frågor som uppkommit när jag läst de andra böcker, vilket är bra. Det blir liksom lite som att knyta ihop säcken och det kanske var det som var meningen?

Kort sagt skulle jag vilja säga att det är en bra bok, precis som de andra i serien. Mjöbrings starkaste kort är miljöbeskrivningarna enligt mig och trots att jag precis läst om råa, kalla mord, våldtäkter och grovt våld mot poliser vill jag bara åka dit och se mig omkring. Jag hoppas det kommer fler böcker i serien för de kommer jag i så fall att läsa!

Tack till författaren för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Jakob Mjöbring
Serie: Katja Lyss #3
Utgivningsår: 2017
Förlag: Mjöbrings Skriv & Prat
Utläst: 8 mars 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus

Annonser

Snö av Jakob Mjöbring

Katja Lyss är polis och före detta professionell friåkare med en specialtjänst inom NOAx som hanterar brott med internationella förgreningar. Hennes skidsemester i Kittelfjäll strax innan jul avbryts av ett vedervärdigt dubbelmord i en renvaktarstuga långt ut i den väglösa och förstummande vackra Västerbottniska fjällvärlden. Samtidigt som snön vräker ner och sakta men säkert suddar ut alla spår ger sig Katja ut på en jakt som tar henne från Kittelfjäll till Paris och tillbaka ut i de branta och vita vidderna. Katja försöker tyda spåren i snön som pekar såväl bakåt mot forntiden som in bakom kulisserna i dagens digitala värld, styrd av enorma datamängder och trångsynta algoritmer. I alla tidevarv verkar sökandet efter mer information vara det väsentliga, men frågan är om någon längre vet vad som är korrekt information?

Även den här boken är spännande och går snabbt att läsa. Vi får återigen följa med till iskylan, snömängderna och det karga landskapet i Norrland. Just miljöer och beskrivningar är något som Mjöbring är riktigt bra på. Även om det verkar både galet mörkt och ruggigt kallt blir jag allt mer sugen på att åka uppåt i landet och uppleva dessa miljöer.

Katja Lyss har här fått någon slags hjältestämpel efter händelserna i den senaste boken och ja, vem gillar inte tuffa kvinnor på väg uppåt i karriären? Det blir dock lite för mycket här. Hon beter sig väldigt naivt, stampar på vakter för att komma undan och springer sedan. Det är många händelser i boken som känns lite väl orealistiska och det är också där boken tappar lite enligt mig. Katja försätter sig i väldigt märkliga situationer tack vare att hon aldrig, jag menar aldrig, tänker efter före. Vissa poliser kanske fungerar så men hon måste väl ha fått ett specialuppdrag av en anledning, eller?

Lite roligt med en släng av Frankrike i boken också! Pierre fastnade jag för nästan direkt.

Tredje boken ligger här hemma och väntar så jag gissar att den kommer att bli läst inom kort. Den ska dock utspela sig före de andra två så det blir nog intressant. Vi kanske får veta lite mer om Katjas bakgrund.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Jakob Mjöbring
Serie: Katja Lyss #2
Utgivningsår: 2018
Förlag: Lind & Co
Utläst: 27 februari 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus

Köld av Jakob Mjöbring

Ett brutalt mord i den internationellt präglade biltestarmiljön i det lilla samhället Arjeplog är startskottet för polisen Katja Lyss från specialenheten NOAx som tvingas försöka hantera både extrem kyla och oförklarlig ondska. Katja märker så småningom också att alla genomgripande förändringar av medielandskapet gör att såväl polisarbete som brottslighet tar sig nya uttryck och gör tjänstemännen i uniform till mer eller mindre ofrivilliga medaktörer i det nya mediesamhället.

Efter att jag hade fått hem bok två och tre i den här serien bestämde jag mig för att lyssna på första delen via Storytel. Jag visste egentligen inte mer om den än att det var en deckare som utspelade sig i kalla Norrland och att det hade något att göra med biltestning. Men som vanligt går jag in i böcker utan att veta särskilt mycket och ofta blir det då ganska bra.

Jag tror bara att jag har läst en serie böcker som utspelar sig i Norrland (Åsa Larssons) och egentligen är det väl de perfekta miljöerna. Speciellt för kriminalromaner kan jag tycka. Det är något med den råa kylan, snödrivorna, ensamheten och de långa avstånden som lockar mig. På något vis blir det liksom än mer intressant och i den här boken tycker jag att Mjöbring har lyckats fånga den känslan.

Katja Lyss är också en karaktär som liksom växer på mig. Jag får veta mer om hennes bakgrund, hur hon hamnade där hon är idag men som så ofta annars när det gäller starka, kvinnliga karaktärer så utmålas hon som svår på något vis. Kan man inte bara vara stark, cool och kaxig? Måste det alltid vara en tuff barndom eller familjekris eller liknande? Men jo, hon växer på mig. Samtidigt irriterar hon mig stundtals när hon hoppar in vind för våg, utan någon som helst baktanke verkar det som. På köpet blir hon ju också skadad.

I det stora hela är det en bra och spännande bok. Jag ser fram emot att få läsa fortsättningen!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Jakob Mjöbring
Uppläsare: Callin Öhrvall Delmar
Serie: Katja Lyss #1
Utgivningsår: 2016
Förlag: Lind & Co
Utläst: 21 februari 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus

Annabelle av Lina Bengtsdotter

En varm sommarnatt försvinner sjuttonåriga Annabelle från det lilla samhället Gullspång, på gränsen mellan Västergötland och Värmland. Hennes föräldrar är utom sig av oro, lokalpolisen står handfallen och Missing People letar förgäves.

Kriminalinspektör Charlie Lager skickas dit tillsammans med sin kollega. Hon är utredare vid Nationella operativa avdelningen, en skicklig polis som i arbetet funnit de rutiner som hennes kaotiska inre behöver. Hon värjer sig, vill inte åka, men gör till slut som alltid: följer order. Det blir en resa bakåt i tiden. Hon tvingas återvända till platsen hon lämnade när hon var fjorton, ett förflutet och en barndom som hon gjort sitt bästa för att fly från. Väl där väcks minnena till liv. Av att växa upp där valmöjligheterna är få och drömmen om att ge sig av stark. Av mamman, som var allt det som Charlie är rädd för att bli, alkoholiserad och sjuk.

Medan hon försöker få fram sanningen om vem Annabelle var och vad som hänt henne, gör Charlie skrämmande upptäckter om sin bakgrund. Och hon tvingas möta sitt värsta minne: den gången hon lät en annan människa dö.

Den här boken har ju varit en riktig snackis och dessutom vann den årets deckardebut i Crimetime Specsavers Award 2017. När jag gick förbi den på bokmässan förra året kunde jag därför inte låta bli att köpa den. Det slutade dock med att jag lyssnade på den som ljudbok i stället. Det var enklare just för stunden och jag gillar verkligen Mirja Turestedt som uppläsare.

Till att börja med är boken fylld av olika känslor. Det är både kärlek, ångest, vänskap, svek och misstro. Som läsare förstår man också att det är mycket som ligger under ytan i lilla Gullspång, precis som i andra liknande samhällen eller småstäder. Invånarna håller varandra om ryggen, det är hemligheter här och hemligheter där och man vet egentligen inte hur man ska tacklas med det hela. Till viss del känner jag igen mig eftersom jag själv är uppväxt i ett ännu mindre samhälle och inte ville annat än därifrån, så fort studenten var avklarad.

Vår huvudperson, Charlie Lager, kommer själv från detta lilla samhälle och har gjort allt för att komma därifrån. Hon har skaffat sig en utbildning, ett jobb hon är riktigt bra på och en vardag som fungerar för henne. Så fort hon sätter sin fot i Gullspång igen kommer minnena dock tillbaks men hon står fast vid att stanna, för att hjälpa till att hitta Annabelle. Hon tvingas dock möta sina demoner, och gamla bekanta.

Själva mordgåtan nystas upp steg för steg. Vi får inte delta i så mycket polisarbete, utan det handlar egentligen mer om vad som hänt tidigare – när Charlie varit en del av Gullspång. Det är mycket historia men också mycket relationer, som jag skrev tidigare.

Annabelle är en snabbläst och spännande bok som jag kan rekommendera till andra deckarläsare där ute.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Lina Bengtsdotter
Uppläsare: Mirja Turestedt
Utgivningsår: 2017
Förlag: Bonnier Audio
Lyssnat färdigt: 23 januari 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus

Vit syren av Cecilia Sahlström

Försommaridyllen spricker när en ung tjej hittas brutalt misshandlad i Lunds stadspark. Gärningspersonens tillvägagångssätt verkar ha symbolisk betydelse och i offrets hand vilar en kvist av en sällsynt vit syren.

Kommissarie Sara Vallén vid våldsroteln i Lund blir tilldelad fallet, men hennes utsikter att vara en del av lösningen försvinner snabbt när hennes son blir huvudmisstänkt. Trots att hon är berövad sina befogenheter känner hon sig tvungen att lösa fallet. Hon måste rädda Johannes. Hennes son skulle aldrig göra någonting sådant. Aldrig.

Ni vet när man hittar ett sånt där fint och lockande bokomslag och man verkligen hoppas att även själva boken är bra? Så var det här! En medryckande, känslosam historia med ett riktigt läskigt och grovt brott i fokus.

Jag gillade Sara Vallén, och jag gillade samarbetet mellan henne och hennes kollegor. Som alltid i den här typen av böcker finns någon som står ut, som ska vara lite vresig och bitter, och så även här. Det blir lite tjatigt i ärlighetens namn men som tur var upptog det inte någon större del av boken. Det var i alla fall intressant att följa teamets väg till gärningsmannen och allt som uppstod där emellan.

Om man vill ha lite nytt, fräscht i den svenska deckardjungeln tycker jag absolut att man ska prova Cecilia Sahlström. Vad jag har förstått ska det bli till en serie så jag ser fram emot andra delen redan nu!

Tack till Bokfabriken för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Cecilia Sahlström
Serie: Sara Vallén #1
Utgivningsår: 2017
Förlag: Bokfabriken
Läst färdigt: 9 januari 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus

Intervju: Gunilla Bergstrand

Idag är det fredag och jag tänkte bjuda på en ny intervju, denna gången med författaren Gunilla Bergstrand. Varsågoda!

Så, vill du börja med att berätta lite om böckerna du har skrivit?
– Jag har skrivit deckarserien Morden i Dalarna. Huvudperson är kriminalinspektör Hannah Järnerud. Böckerna är mörka och normöverskidande. Lite Borlänge Noir. Jag backar inte för tunga ämnen, men böckerna innehåller är även mycket kärlek och vänskap. Blinka Lilla Stjärna är den första av de tre fristående böckerna i serien. Det är mycket ilska med i den boken. Och passion, längtan och kärlekstörst. Barnet i Kupolen, som är del två handlar mycket om vedergällning och om att få ett avslut. Där har Hannah tagit mer plats. I bok tre, Bindgalen, som kommer ut andra februari har Hannah mognat en hel del. Den boken är mer avskalad och naken. Vem är kvinnan som hittas i ett badkar på mentalvårdsmuseet i Säter? Finner Hannah det hon så innerligt söker? Kanske, ni får läsa själva!

Var det självklart att det skulle bli deckare eller hur gick tankegångarna?
– Det var självklart att det skulle bli spännande böcker. Eller en spännande bok. Jag visste inte från början att det skulle bli en serie, men karaktärerna vägrade ge sig, så jag fortsatte och vips så var de tre. Om böckerna kan jag säga att det märks att jag dras till berättelser om ondska. Jag vill förstå varför folk gör som de gör mot varandra. Vad som händer i människor när de reagerar på sådant de blivit utsatta för. Att det till slut blev kriminalinspektör Hannah Järnerud som krävde frontplatsen i berättelserna gjorde att vi hamnade på deckare istället för thrillers. Men jag tassar gärna över gränsen till skräck och har bäddat in vissa övernaturliga inslag. Och miljö. Det är mycket Dalamiljö och brukskänsla. Det som överraskade mig är att böckerna handlar så mycket om karaktärernas relation till varandra och till samhället. Men mina karaktärer överraskar mig hela tiden. Vem vet, det kanske blir en feelgood tillslut. Med skräckinslag. Och kärlek. Vi behöver alla kärlek.

Vad anser du är det mest utmanande med att vara författare?
– Dosen av självkritik som man ständigt häller över sig själv. Den dyker upp som en hink med självlysande färg ovanpå dörren varje morgon när man lämnar sovrummet. Toppa det med lite hybris så har du gjutformen för en författare. Skämt å sido. Det mest utmanade är att ta sig i mål! För att lyckas med sitt skrivprojekt måste man vara envis som en åsna och därtill omge sig med proffsigt folk. Jag har lärt mig den hårda vägen. Så lita på mig när jag säger att man måste anlita en lektör, korrekturläsare och en redaktör. Glöm inte formgivare också, men det sista gäller om du är egenutgivare annars får du hjälp av förlaget. Så våga utmana Jante, för det är bara du som kan skriva din berättelse.

Hur ser det ut där du sitter och skriver?
– Mjukt, gosigt och med en fisande boxerhund över benen. Jag ligger i sängen eller soffan och klurar på mina berättelser. Det sägs att för att skriva en bok måste man varje dag slå ner rumpan på stolen. Det gäller inte för mig. Den mesta skrivartiden gör jag i huvudet, när jag inte kladdar ner förvirrade idéer i anteckningsboken eller på gamla kvitton från botten av handväskan. Jag spelar in alla mina berättelser på diktafon. Det är där de blir till. Det blir många ljudfiler, men det spar på miljön och är snällare mot handleder och kropp. Det finns även ett litet kontor med ett litet vitt skrivbord och en stor spegel där jag klistrar upp mina post-it till synopsis. På väggen hänger mina röda hörselkåpor som jag använder när jag behöver ha det tyst. Är jag i ett skrivflow finns inget som kan störa mig. Då sprutar jag ur mig ord trots att sopbilen kört i diket utanför. Men ska jag klura ut någon formulering, leta efter upprepade ord eller fel i tidslinjen, då behöver jag ha det tyst runt mig. Hundens snarkningar går bra. Hon stör sig mer på mina.

Hur ser framtiden ut för dig? 
– Vi är bara veckor ifrån releasen av Bindgalen och förlaget har inte tid med mig … Men idéer finns. Jag har ett fantasymanus som i stort sett är klart. Det ligger och gosar till sig innan det ska plockas fram och lyssnas på. När det gäller Hannah Järnerud och serien Morden i Dalarna var tanken att hon skulle få vila, men hon kravlar omkring under soffan och drar i mina fotleder. Just i denna stund hänger hon över axeln och försöker öppna ett nytt Word-dokument så att vi kan köra igång. Men än får hon vänta. Först ska vi ha releasemingel och party. För vad vore skrivandet utan att få fira sina segrar!?

Slutligen, vad har du för tips att ge till de som drömmer om att bli författare?
– Ge inte upp! Jag gav upp många gånger innan jag tillslut bestämde mig för att slutföra ett skrivprojekt. För det är där de flesta faller, de orkar helt enkelt inte ta sig i mål. Ha alltid med dig något att skriva ner dina idéer på. Eller spela in som jag gör. För idéerna de poppar upp vid de mest olämpliga tillfällen. Och nej, du kommer inte ihåg dem sen. Skriv om något du brinner för. Är det en blodtörstig lysmask från Frankrike som är din grej, så skriv om det. Fortsätt även de dagar när meningarna som kommer ser ut som, eller som i mitt fall, låter som skit. Och när du fått ihop ditt råmanus, så lägg undan det i några månader. Det känns smärtsamt eftersom allt man vill är att få berätta för hela världen att man är klar. Eller tror att man är det. Det finns med all säkerhet tankefel och hål stora nog för en älg att passera igenom. Sen slänger du manuset och skriver om alltihop! Nej, det behövs förhoppningsvis inte. Du behöver bara redigera tills att du hatar det. Det sista var ett skämt som ligger farligt nära sanningen. Men sen är du redo att skicka det till förlag. Alltså efter lektör- och korrläsning. Det smärtar fortfarande att tänka på hur ofärdig det första manuset var. Men för varje projekt lär du dig något nytt om dig själv och ditt skrivande. Jag är säker på att det kommer en bestseller tillslut – om man bara tar sig över alla hinder och ända fram i mål!

Vita spår av Emelie Schepp

Ett X2000-tåg står stilla på Norrköpings centralstation i den kalla vinternatten. Ombord har en ung kvinna hittats död. Hennes fingrar är blodiga och från munnen droppar ett vitt skum. Det visar sig att kvinnan på tåget inte har rest ensam. Med sig hade hon en väninna som nu är spårlöst försvunnen. Vilka är kvinnorna? Och vad har hänt dem?

Ett märkligt fall måste lösas och Jana Berzelius kopplas in som åklagare. Men det dröjer inte länge förrän fallet blir mer personligt än hon har tänkt sig. Återigen ställs hon öga mot öga med sitt dunkla förflutna. När kriminalkommissarie Henrik Levin och hans kollega Mia Bolander får upp ett spår förstår Jana att misstankarna riktas mot en person i hennes absoluta närhet. En man hon helst vill glömma, en man som vet för mycket om henne. För att skydda sitt förflutna måste hon hitta den misstänkte innan polisen gör det.

Jag är verkligen så glad att jag äntligen tog tag i den här serien för det känns som att jag verkligen hade missat något. Det här är bra krim, bra med spänning, intressanta fall och mord som känns aktuella i dagens läge samt karaktärer som verkligen är minnesvärda.

I den här boken får vi möta två unga kvinnor som gått med på att smuggla narkotika till Sverige, så kallade sväljare. Det går dock inte som planerat då den ena kvinnan avlider och den andra försvinner från tåget de kommit med. Även här blir det väldigt personligt för vår åklagare Jana Berzelius och även om jag stundtals tycker att hon känns som en övermänniska och riskerar otroligt mycket i stället för att berätta för någon vad det är hon har varit med om, gillar jag att läsa om den mörka bakgrunden med allt fler hemligheter som kommer upp till ytan. Hon verkar ha en hel del i bagaget och man kan aldrig riktigt vara säker på något när det kommer till henne.

Förutom narkotika, smuggling och droghandel berör Schepp även korruption i denna andra del i serien. Det är också något jag finner väldigt intressant och precis som jag skrev om föregående bok går ju tankarna både fram och tillbaka medan man läser. Händer sånt här verkligen? Håller våra ”toppar” på med sånt? Existerar korruption i Sverige?

Som sagt så tycker jag det är en serie som fler borde sätta tänderna i. Med lagom långa kapitel, drivet och spänningen går böckerna snabbt att läsa/lyssna på och än så länge finns det bara fyra böcker i serien så det går snabbt att komma ikapp utgivningen om man så vill. Jag längtar redan efter nästa bok i serien!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Emelie Schepp
Uppläsare: Katarina Ewerlöf
Serie: Jana Berzelius #2
Utgivningsår: 2015
Förlag: Bonnier Audio
Lyssnat färdigt: 5 november 2017
Finns hos: Adlibris | Bokus (ljudbok)

Tidigare böcker i serien:
Märkta för livet (Jana Berzelius #1)