Intervju: Cecilia Sahlström

Cecilia Sahlström är kulturvetaren som blev polis, ett yrke hon hade i 20 år. Nästa vecka släpps den fjärde boken i serien om Sara Vallén och jag har ställt ett par frågor till Cecilia om nya boken, hennes bakgrund och hur hon tacklar motgångar.

Nästa vecka kommer din nya roman ”Hatet vi bär”. Vad kan du berätta om den boken?
– ”Hatet vi bär” har sitt ursprung i att jag har upplevt en oerhört stor förändring under de senaste två decennierna, alltså sedan internet blev allmängods. T ex Facebook har övergått från att vara en plats för socialisering till en plats som översvämmas av hat, riktat mot människor, företeelser och politiska riktningar. Dessvärre tränger sig hatet och föraktet, det grova språket, hetsen mot människor som inte följer normen, ut i verkligheten. Samtidigt som sociala medier har gett oss alla möjligheten att träffa människor från hela världen, återfinna vänner och släktingar och nå ut med budskap till många på ett positivt sätt, så har det också gett motsatt effekt. Så ”Hatet vi bär” handlar just om hatet, vad det kan driva människor till.

Seriens huvudkaraktärer heter Sara Vallén och Rita Anker. Har de några sidor eller egenskaper från dig eller är de helt fiktiva?
– Både Sara och Rita är en mix av många människor jag har mött i mitt liv, jag tycker om den mixen. Det gör förmodligen att de även har drag av mig. För mig är Sara och Rita i allra högsta grad levande och intressanta. De är envisa, starka och självständiga kvinnor. Men det betyder inte att de inte är sårbara också. Stark betyder inte okänslig. Jag är feminist och tycker att det är viktigt att kvinnor får plats och får de inte platsen ska de ta den! Det finns inga alternativ.

Böckerna behandlar ofta svåra ämnen som ibland gör upp med fördomar. Hur tänker du kring det?
– En drivkraft i mitt författande är att visa utsatthet och att den finns överallt, även där allt ser polerat ut på ytan. Många tror t ex att relationsvåld är något som existerar enbart bland socioekonomiskt svaga, lågutbildade, bland vårt samhälles svagare grupper. Så är det naturligtvis inte. Relationsvåld är klasslöst och finns överallt. Unga människor är än mer sårbara och det krävs att vi vuxna tar ansvar för alla barn. Att vi inte blundar för hur de har det och inte heller fördömer utan istället försöker förstå vad som gör att de unga kraschar, lider av psykisk ohälsa, blir hatiska och självdestruktiva och/eller begår kriminella handlingar.

Du har en väldigt bred bakgrund, bland annat som kulturvetare, kommunikatör, förundersökningsledare och chef för familjevåldsroteln. Hur använder du dig av din bakgrund och din erfarenhet när du skriver?
– Alla mina erfarenheter använder jag som grund för mina historier. Det är visserligen fiktiva berättelser om brott, men för mig är kunskapen om hur brottsutredningar bedrivs en förutsättning för att kunna berätta. Men trots det är inte själva brotten det väsentliga, det är berättelsen om människorna som är viktigast. Dessutom har jag ju hur många historier som helst från verkligheten med mig, som jag kan plocka ifrån. Sen tror jag att just det faktum att jag har arbetat med så olika professioner också gör att jag inte blir så ensidig.

Vart ifrån kom ditt intresse att skriva?
– Jag är uppvuxen med en mamma som var gymnasielärare i svenska och historia. Hon uppmuntrade mig att skriva mycket. Och det har jag förstås alltid gjort. Men själva författandet startade med en kurs i journalistiskt skrivande på distans. Läraren skrev: ”Varför blir du inte deckarförfattare, du har ju ett sådant språk.” Sagt och gjort. Jag satte mig och skrev ”Vit syren” på 4 veckor. Det var väl som ett Sesam, öppna dig!

Hur tacklar du motgångar?
– Det beror på vad du menar med motgångar. Generellt kan jag säga att jag är dålig på att ge upp. Jag är mycket envis och ger mig inte, om jag har föresatt mig att jag ska klara något. En motgång kan göra mig ännu starkare. Om du tänker på kritik mot mina romaner, har jag inte ett rakt svar. Det beror på helt enkelt. Jag undervisar i bemötande och kommunikation. I det ingår att förstå hur man ger kritik och hur man hanterar och tar emot kritik. Min inställning själv är att om jag inte tycker om någonting, t ex en roman, så behöver jag faktiskt inte säga det om jag inte har något konstruktivt att komma med. Tyckande är subjektivt. Och det måste man vara medveten om när man bestämmer sig för att dela med sig av kritik till någon. När jag undervisar brukar jag uppmana alla att fundera på: För vems skull vill jag ge kritiken? Hur formulerar jag kritiken så att den blir konstruktiv och ger möjlighet till förändring/förbättring? Att kritisera någon annan för sin egen skull, för att bli av med sina aggressioner, visa sitt förakt eller nedlåtenhet är mycket kontraproduktivt och är enbart sårande.
– Så. Kritik som någon spottar ur sig för att vara elak och nedlåtande blir jag ledsen av. Konstruktiv kritik gör mig glad och tacksam!

Slutligen, vad läser du själv för böcker och har du några favoriter att dela med dig av?
– Jag har alltid läst mycket deckare/kriminalare, men jag läser gärna annat också förstås. Jag hinner dock inte läsa så mycket som jag skulle vilja, med tanke på att jag jobbar heltid som kommunikatör och verksamhetsutvecklare samtidigt som jag skriver själv. Mina favoritförfattare är Pär Lagerkvist, Sjöwall/Wahlö, Håkan Nesser och inte minst Kerstin Ekman och Torgny Lindgren. Favoritböcker som jag kommer på nu är ”Barabbas”, ”Ljuset”, ”Batseba”, ”Kung Salomons ångest” (författare: Emile Ajar), ”Egalias döttrar” (länge sen jag läste) och ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö”.

Pojken som försvann av Cecilia Sahlström

Året är 1998 och en tvåårig pojke i försvinner spårlöst från en förskola i Lund. Trots polisens ansträngningar, och till moderns stora förtvivlan, förblir fallet olöst.

Tjugo år senare får kommissarie Sara Vallén vid polisen i Lund in ett tips som tycks vara kopplat till den försvunne pojken. Samtidigt utsätts Saras döttrar Klara och Bella för trakasserier av en grupp unga män med nazistsympatier. Orsaken är att döttrarna startat en studentförening som stöder ensamkommande ungdomar i deras skolarbete. En av dessa ungdomar, Reza, hittas död i Höje å med ett hakkors inristat i pannan. Det inleds en omfattande jakt på mördaren samtidigt som Sara Vallén och kollegan Torsten Venngren följer upp de nya tipsen om den försvunne pojken från 1998.

Första boken i den här serien kom 2017 och då tyckte jag att det var något nytt och fräscht i deckargenren, när andra boken kom förra året fortsatte författaren på samma spår och det var ruskiga mord och även mycket kopplat till hur det ser ut i dagens samhälle. Jag har en tendens att gilla dessa typer av berättelser eftersom de lätt kan reflektera hur fel det kan bli, hur vårt samhälle egentligen ser ut och vilka problem vi kan sia om framöver. Även Pojken som försvann behandlar den sortens problematik.

I den här boken får vi dels nysta lite i ett gammalt fall där en liten pojke försvunnit och samtidigt ta del av hot och våld som hamnar vår huvudkaraktär, Sara Vallén, väldigt nära. Dessa två delar byggs sedan samman allt eftersom och en spänning byggs upp ju längre in i boken vi kommer.

Det är inte riktigt samma flyt i den här boken som i föregångarna men det går ändå undan. Kapitlen känns lagom långa. Som läsare får vi också se ytterligare en sida av Sara Vallén då brotten kryper henne ganska nära. Spännande och faktiskt lite lärorikt! Jag ser fram emot nästa bok om Sara Vallén.

Tack till Bokfabriken för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Cecilia Sahlström
Serie: Sara Vallén #3
Utgivningsår: 2019
Förlag: Bokfabriken
Utläst: 11 oktober 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
Vit syren (Sara Vallén #1)
I egna händer (Sara Vallén #2)

I egna händer av Cecilia Sahlström

De blåvita banden på Västra Sommarstadens koloni område står i bjärt kontrast till höstens varma färger.

En man är funnen död. Mördarens tillvägagångssätt känns på samma gång impulsivt som beräknande. Kommissarie Sara Vallén vid Lundapolisen som bara dagar tidigare vittnat mot den man som misshandlat henne ska i tomheten som vittnesmålet lämnat efter sig hitta kraft att utreda mordet.

Den mördade visar sig vara en socialsekreterare. Hans krets beskriver en svärmorsdröm: empatisk, social, lojal och klok. Men Sara anar oråd. Ingen människa kan vara så änglalik. Och om han så vore varför skulle han då ha mördats? Ju djupare polisen gräver i mannens relationer, desto mörkare hemligheter kommer i daga.

Det var ett bra tag sedan jag läste den första boken i serien om Sara Vallén man jag tyckte såpass bra om den att jag visste att jag skulle fortsätta med serien. Sen är det ju det där med att man har så mycket och så lite tid att vissa böcker liksom hamnar i kläm. Nu fick jag i alla fall tummen ur att läsa den andra delen i serien och vilken tur – den var nämligen minst lika bra som första boken.

Vi blir här introducerade till en hel del olika saker. Vi möter Samira som lever inom hederskultur, mord med påföljande polisutredning samt BDSM. Nu kan man ju fundera kring vad dessa olika saker har gemensamt men det är just det som för boken framåt. Den är spännande, lättläst och välskriven så sidorna bara flyger förbi. Redan från start får man en känsla av vem som kan ligga bakom mordet men det visar sig vara helt fel och sedan är man tillbaka på ruta ett igen. Inte förrän de sista kapitlen får man klart för sig hur det ligger till och det är precis så jag önskar att det ska vara.

När det gäller karaktärer och miljöer tycker jag att de målas upp på ett bra sätt. Man får en känsla för hur omgivningarna ser ut och jag tycker jag lär känna Sara Vallén på ett lite djupare plan.

Jag kan varmt rekommendera boken och även om det säkerligen går att läsa denna innan du läst första boken i serien rekommenderar jag ändå att starta från början, för att få en helhet och bästa möjliga läsupplevelse. Jag kommer snart ge mig i kast med tredje delen i serien.

Tack till Bokfabriken för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Cecilia Sahlström
Serie: Sara Vallén #2
Utgivningsår: 2018
Förlag: Bokfabriken
Utläst: 24 april 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare lästa böcker av författaren:
Vit syren (Sara Vallén #1)

Vit syren av Cecilia Sahlström

Försommaridyllen spricker när en ung tjej hittas brutalt misshandlad i Lunds stadspark. Gärningspersonens tillvägagångssätt verkar ha symbolisk betydelse och i offrets hand vilar en kvist av en sällsynt vit syren.

Kommissarie Sara Vallén vid våldsroteln i Lund blir tilldelad fallet, men hennes utsikter att vara en del av lösningen försvinner snabbt när hennes son blir huvudmisstänkt. Trots att hon är berövad sina befogenheter känner hon sig tvungen att lösa fallet. Hon måste rädda Johannes. Hennes son skulle aldrig göra någonting sådant. Aldrig.

Ni vet när man hittar ett sånt där fint och lockande bokomslag och man verkligen hoppas att även själva boken är bra? Så var det här! En medryckande, känslosam historia med ett riktigt läskigt och grovt brott i fokus.

Jag gillade Sara Vallén, och jag gillade samarbetet mellan henne och hennes kollegor. Som alltid i den här typen av böcker finns någon som står ut, som ska vara lite vresig och bitter, och så även här. Det blir lite tjatigt i ärlighetens namn men som tur var upptog det inte någon större del av boken. Det var i alla fall intressant att följa teamets väg till gärningsmannen och allt som uppstod där emellan.

Om man vill ha lite nytt, fräscht i den svenska deckardjungeln tycker jag absolut att man ska prova Cecilia Sahlström. Vad jag har förstått ska det bli till en serie så jag ser fram emot andra delen redan nu!

Tack till Bokfabriken för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Cecilia Sahlström
Serie: Sara Vallén #1
Utgivningsår: 2017
Förlag: Bokfabriken
Läst färdigt: 9 januari 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus