A Very Large Expanse of Sea av Tahereh Mafi

It’s 2002, a year after 9/11. It’s an extremely turbulent time politically, but especially so for someone like Shirin, a sixteen-year-old Muslim girl who’s tired of being stereotyped.

Shirin is never surprised by how horrible people can be. She’s tired of the rude stares, the degrading comments—even the physical violence—she endures as a result of her race, her religion, and the hijab she wears every day. So she’s built up protective walls and refuses to let anyone close enough to hurt her. Instead, she drowns her frustrations in music and spends her afternoons break-dancing with her brother.

But then she meets Ocean James. He’s the first person in forever who really seems to want to get to know Shirin. It terrifies her—they seem to come from two irreconcilable worlds—and Shirin has had her guard up for so long that she’s not sure she’ll ever be able to let it down.

Av Tahereh Mafi har jag tidigare bara läst Shatter Me-serien och det var böcker jag verkligen tyckte om. När den här kom kände jag direkt att jag ville läsa den men sedan har den legat i min Kindle och väntat fram till nu. Jag måste medge att intresset för den har svalnat genom åren men när jag nu försöker beta av lite av de böcker som ligger på min Kindle dök denna upp på nytt och jag kände ja, varför inte?

Shirin har hela livet tampats med förutfattade meningar, mobbing och flyttat från stad till stad. Hon har därför aldrig brytt sig riktigt om att skaffa vänner eller engagera sig i något, eftersom familjen ändå kommer flytta snart igen. Shirin är inte rädd för att uttrycka sig och låter ingen sätta sig på henne. Ocean å andra sidan är en väldigt känslosam karaktär men också väldigt lik många andra inom den här genren. De lever helt olika liv och har svårt att förstå varandras val i livet men samtidigt dras de till varandra. Jag fastnade direkt för Shirin och hur hon tacklade livet. Samtidigt som jag upplevde att hon var en väldigt stark och tuff karaktär var hon också väldigt skör och det var sorgligt att läsa om det hon hade varit med om. Det fanns även flera bikaraktärer som fastnade hos mig, bland annat Shirins äldre bror Navid och gänget som körde breakdance tillsammans.

Det är tunga ämnen som behandlas och mycket sorg men Tahereh Mafi skriver både trovärdigt och gör att läsaren får både fundera och reflektera. Dessutom är berättelsen fortfarande väldigt aktuell i dagens samhälle. Om ni inte har läst denna kan jag varmt rekommendera den.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Tahereh Mafi
Utgivningsår: 2018
Förlag: HarperCollins
Utläst: 13 augusti 2022
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Enligt O | iheartfantasy | Beasbokblogg | Barnboksbloggen | Malins Bokblogg

Such a Fun Age av Kiley Reid

Alix Chamberlain is a woman who gets what she wants and has made a living, with her confidence-driven brand, showing other women how to do the same. So she is shocked when her babysitter, Emira Tucker, is confronted while watching the Chamberlains’ toddler one night, walking the aisles of their local high-end supermarket. The store’s security guard, seeing a young black woman out late with a white child, accuses Emira of kidnapping two-year-old Briar. A small crowd gathers, a bystander films everything, and Emira is furious and humiliated. Alix resolves to make things right.

But Emira herself is aimless, broke, and wary of Alix’s desire to help. At twenty-five, she is about to lose her health insurance and has no idea what to do with her life. When the video of Emira unearths someone from Alix’s past, both women find themselves on a crash course that will upend everything they think they know about themselves, and each other.

I årets The Reading Rush hade de en liten bokklubb där syftet var att läsa Such a Fun Age av Kiley Reid, och sedan diskutera boken i forumet. Tjejerna som står bakom läsutmaningen skulle också diskutera boken i en live-video, men det blev dessvärre inte av. Några av er har säkert hört talas om vad som hände och jag tänker inte ge mig in i diskussionen utan bara nöja mig med att säga att jag läste boken under veckan som The Reading Rush pågick. Jag visste i princip inget om boken när jag påbörjade den. Jag hade hört en kort bit av handlingen och tyckte den lät intressant men det jag hade hört visade sig vara en ytterst liten del av vad som faktiskt hände. Det blev alltså inte alls som jag hade tänkt men ändå ganska bra.

Som läsare får vi följa Emira i hennes dagliga liv. Hon längtar efter något annat men vet inte riktigt vad, hon ser sina vänner skaffa det ena toppjobbet efter det andra och på kärleksfronten går det också till en början ganska knackigt. Det som slår mig först är Emiras härliga relation till Briar. En stor del av att hon ändå trivs med sitt arbete är Briar, och att få läsa om deras dagar tillsammans är riktigt härligt. Man förstår också ganska snabbt att det är något med Alix som inte är riktigt som det ska, vilket gör att man vill fortsätta att läsa. Alix har tidigare blivit anklagad för rasism och det är precis som att hon verkligen vill trycka på att det inte alls är så, snarare tvärtom. Hon gör sig till väldigt mycket inför Emira och är mån om att hon ska må bra, vilket är riktigt bra från en arbetsgivare, men blir samtidigt lite väl mycket. Alix personlighet är väldigt överdriven. När dessutom Kelley dyker in i bilden är det som att något exploderar. Jag ifrågasätter lite varför Alix bryr sig så otroligt mycket om sitt yttre och andras beteende i sällskap av Kelley, men kanske också kan förstå det med tanke på bakgrunden. Bakgrunden är en stor del av berättelsen och även om Alix och Kelley har lite olika uppfattning om vad som hände, får vi veta bit för bit vad som har format Alix till den kvinna hon är idag. Spännande men också lite förvirrande.

Jag får lite ont i magen när jag märker hur Briar behandlas. Att hon har Emira är guld värt, men att hennes egen mamma så tydligt favoriserar den yngsta dottern gör ont. Hon blir gång på gång ignorerad och får inte den kärlek och ömhet som en liten tjej behöver. Jag reflekterade speciellt kring scenen vid middagsbordet när Briar kräks och Alix är helt uppe in sin egen bubbla. Det märks så tydligt att Alix inte riktigt vet hur hon ska hantera dottern. Att Briar dessutom märker att lillasyster är mammas favorit är bara hemskt. Att redan som tvååring få känslan att hon inte räcker till måste vara fruktansvärt.

Boken tar upp en hel del intressanta ämnen men det gör också att det blir lite spretigt. Jag hade lite svårt att först ta mig in i boken dessutom och det tror jag berodde på att det helt enkelt blev för mycket av allt. För mycket Alix, för mycket Emira och för mycket diskussion kring allt de gjorde. Vid något tillfälle kom jag på mig själv med att tycka att det var lite långtråkigt. I det stora hela tycker jag dock att det var en helt okej bok, även om jag hade väntat mig något annat.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Kiley Reid
Utgivningsår: 2019
Förlag: G.P. Putnam’s Sons
Utläst: 26 juli 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Pojken som försvann av Cecilia Sahlström

Året är 1998 och en tvåårig pojke i försvinner spårlöst från en förskola i Lund. Trots polisens ansträngningar, och till moderns stora förtvivlan, förblir fallet olöst.

Tjugo år senare får kommissarie Sara Vallén vid polisen i Lund in ett tips som tycks vara kopplat till den försvunne pojken. Samtidigt utsätts Saras döttrar Klara och Bella för trakasserier av en grupp unga män med nazistsympatier. Orsaken är att döttrarna startat en studentförening som stöder ensamkommande ungdomar i deras skolarbete. En av dessa ungdomar, Reza, hittas död i Höje å med ett hakkors inristat i pannan. Det inleds en omfattande jakt på mördaren samtidigt som Sara Vallén och kollegan Torsten Venngren följer upp de nya tipsen om den försvunne pojken från 1998.

Första boken i den här serien kom 2017 och då tyckte jag att det var något nytt och fräscht i deckargenren, när andra boken kom förra året fortsatte författaren på samma spår och det var ruskiga mord och även mycket kopplat till hur det ser ut i dagens samhälle. Jag har en tendens att gilla dessa typer av berättelser eftersom de lätt kan reflektera hur fel det kan bli, hur vårt samhälle egentligen ser ut och vilka problem vi kan sia om framöver. Även Pojken som försvann behandlar den sortens problematik.

I den här boken får vi dels nysta lite i ett gammalt fall där en liten pojke försvunnit och samtidigt ta del av hot och våld som hamnar vår huvudkaraktär, Sara Vallén, väldigt nära. Dessa två delar byggs sedan samman allt eftersom och en spänning byggs upp ju längre in i boken vi kommer.

Det är inte riktigt samma flyt i den här boken som i föregångarna men det går ändå undan. Kapitlen känns lagom långa. Som läsare får vi också se ytterligare en sida av Sara Vallén då brotten kryper henne ganska nära. Spännande och faktiskt lite lärorikt! Jag ser fram emot nästa bok om Sara Vallén.

Tack till Bokfabriken för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Cecilia Sahlström
Serie: Sara Vallén #3
Utgivningsår: 2019
Förlag: Bokfabriken
Utläst: 11 oktober 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
Vit syren (Sara Vallén #1)
I egna händer (Sara Vallén #2)