Such a Fun Age av Kiley Reid

Alix Chamberlain is a woman who gets what she wants and has made a living, with her confidence-driven brand, showing other women how to do the same. So she is shocked when her babysitter, Emira Tucker, is confronted while watching the Chamberlains’ toddler one night, walking the aisles of their local high-end supermarket. The store’s security guard, seeing a young black woman out late with a white child, accuses Emira of kidnapping two-year-old Briar. A small crowd gathers, a bystander films everything, and Emira is furious and humiliated. Alix resolves to make things right.

But Emira herself is aimless, broke, and wary of Alix’s desire to help. At twenty-five, she is about to lose her health insurance and has no idea what to do with her life. When the video of Emira unearths someone from Alix’s past, both women find themselves on a crash course that will upend everything they think they know about themselves, and each other.

I årets The Reading Rush hade de en liten bokklubb där syftet var att läsa Such a Fun Age av Kiley Reid, och sedan diskutera boken i forumet. Tjejerna som står bakom läsutmaningen skulle också diskutera boken i en live-video, men det blev dessvärre inte av. Några av er har säkert hört talas om vad som hände och jag tänker inte ge mig in i diskussionen utan bara nöja mig med att säga att jag läste boken under veckan som The Reading Rush pågick. Jag visste i princip inget om boken när jag påbörjade den. Jag hade hört en kort bit av handlingen och tyckte den lät intressant men det jag hade hört visade sig vara en ytterst liten del av vad som faktiskt hände. Det blev alltså inte alls som jag hade tänkt men ändå ganska bra.

Som läsare får vi följa Emira i hennes dagliga liv. Hon längtar efter något annat men vet inte riktigt vad, hon ser sina vänner skaffa det ena toppjobbet efter det andra och på kärleksfronten går det också till en början ganska knackigt. Det som slår mig först är Emiras härliga relation till Briar. En stor del av att hon ändå trivs med sitt arbete är Briar, och att få läsa om deras dagar tillsammans är riktigt härligt. Man förstår också ganska snabbt att det är något med Alix som inte är riktigt som det ska, vilket gör att man vill fortsätta att läsa. Alix har tidigare blivit anklagad för rasism och det är precis som att hon verkligen vill trycka på att det inte alls är så, snarare tvärtom. Hon gör sig till väldigt mycket inför Emira och är mån om att hon ska må bra, vilket är riktigt bra från en arbetsgivare, men blir samtidigt lite väl mycket. Alix personlighet är väldigt överdriven. När dessutom Kelley dyker in i bilden är det som att något exploderar. Jag ifrågasätter lite varför Alix bryr sig så otroligt mycket om sitt yttre och andras beteende i sällskap av Kelley, men kanske också kan förstå det med tanke på bakgrunden. Bakgrunden är en stor del av berättelsen och även om Alix och Kelley har lite olika uppfattning om vad som hände, får vi veta bit för bit vad som har format Alix till den kvinna hon är idag. Spännande men också lite förvirrande.

Jag får lite ont i magen när jag märker hur Briar behandlas. Att hon har Emira är guld värt, men att hennes egen mamma så tydligt favoriserar den yngsta dottern gör ont. Hon blir gång på gång ignorerad och får inte den kärlek och ömhet som en liten tjej behöver. Jag reflekterade speciellt kring scenen vid middagsbordet när Briar kräks och Alix är helt uppe in sin egen bubbla. Det märks så tydligt att Alix inte riktigt vet hur hon ska hantera dottern. Att Briar dessutom märker att lillasyster är mammas favorit är bara hemskt. Att redan som tvååring få känslan att hon inte räcker till måste vara fruktansvärt.

Boken tar upp en hel del intressanta ämnen men det gör också att det blir lite spretigt. Jag hade lite svårt att först ta mig in i boken dessutom och det tror jag berodde på att det helt enkelt blev för mycket av allt. För mycket Alix, för mycket Emira och för mycket diskussion kring allt de gjorde. Vid något tillfälle kom jag på mig själv med att tycka att det var lite långtråkigt. I det stora hela tycker jag dock att det var en helt okej bok, även om jag hade väntat mig något annat.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Kiley Reid
Utgivningsår: 2019
Förlag: G.P. Putnam’s Sons
Utläst: 26 juli 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Skyward: Volume 1 av Joe Henderson

One day, gravity on Earth suddenly became a fraction of what it is now. Twenty years later, humanity has adapted to its new low-gravity reality. And to Willa Fowler, a woman born just after G-day, it’s…well, it’s pretty awesome, actually. You can fly through the air! I mean, sure, you can also die if you jump too high. So you just don’t jump too high. And maybe don’t get mixed up in your Dad’s secret plan to bring gravity back that could get you killed…

När jag ändå var inne i lite seriealbumsmode så passade jag även på att läsa Skyward, ytterligare ett seriealbum som kommit från min bokvän Tina för ett bra tag sedan. Handlingen i denna lät väldigt spännande och även väldigt science fiction.

Här får vi möta Willa, som var liten bebis då G-day skedde. Hon har växt upp med möjligheten att flyga fram över husen och har ett helt annat perspektiv än de som lever nere på gatorna. Många runt omkring henne är livrädda för att släppa taget, så även Willas pappa eftersom han är rädd att gå samma öde tillmötes som sin fru. Pappan lever också med ständig skuld eftersom han var en del i att G-day ens skedde och de beslut han tog den dagen hemsöker honom, mer eller mindre.

Illustrationerna är inget jag fastnar vid men absolut inget dåligt. Lee Garbett illustrerar denna märkliga värld helt okej och passande. Berättelsen i sig kände jag dock var lite knepig. Visst, det ska vara science fiction men detta känns så orealistiskt på något vis och svårt att leva sig in i.

Det var ett trevligt seriealbum för stunden men jag ser inte riktigt att jag kommer att läsa resten av serien men vem vet, man ska aldrig säga aldrig.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Joe Henderson
Illustratör: Lee Garbett
Utgivningsår: 2018
Förlag: Image Comics
Utläst: 25 juli 2020
Finns hos: Adlibris

Blackbird: Volume 1 av Sam Humphries

Nina Rodriguez knows a hidden magical world run by ruthless cabals is hiding in Los Angeles. When a giant magic beast kidnaps her sister, Nina must confront her past (and her demons) to get her sister back and reclaim her life.

Det var oerhört länge sedan jag läste en grafisk roman eller seriealbum men jag passade på under The Reading Rush i år. Den här fick jag för ett bra tag sedan i ett bokvänspaket från Tina och visste egentligen inte så mycket om.

Det första som slog mig var såklart illustrationerna, och jag tyckte om dem. De är fina, okomplicerade och färgglada. Färgsättningen i boken är också väldigt tilltalande och passar berättelsen väldigt bra. Huvudkaraktären Nina får vi möta direkt och jag stör mig lite på henne på grund av attityden men har också en viss förståelse på grund av vad som har hänt henne i livet. Att förlora sin mamma är svårt att tänka sig in i.

Berättelsen i sig tycker jag är spännande. Precis som Nina vill jag veta vad som har hänt hennes syster och jag förstår fullt ut hennes strävan efter magin. Att den här världen är uppbyggd som den är känns logiskt och jag ser fram emot att läsa mer om dem i kommande album. Jag hade dock lite svårt att acceptera Ninas mammas handlingar. På ett sätt förstår jag att hon valde att offra sig själv men samtidigt lämnar hon henne väldigt ensam. Ja, vi får se om det kommer ytterligare bakgrund framöver men jag ska definitivt fortsätta att läsa. Efter att denna var slut köpte jag nämligen resterande delar till min Kindle så någon dag framöver ska jag ta tag i dem.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Sam Humphries
Illustratör: Jen Bartel
Utgivningsår: 2019
Förlag: Image Comics
Utläst: 25 juli 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

The Invisible Man av H.G. Wells

Having devoted his studies to optics and refraction, an impulsive scientist named Griffin has rendered himself invisible. Unable to reverse the effects, his struggle to survive grows desperate until he realizes that there are benefits to living out of the public eye. Increasingly isolated, he soon spirals into a life of crime and degenerates into madness. He can’t see that he has become his own worst enemy.

I The Reading Rush 2020 var en av utmaningarna att läsa en bok som har inspirerat en film, du skulle ha sett filmen för att sedan läsa boken. Jag tänkte direkt på The Invisible Man som jag och mannen såg på bio tidigare i år och som vi gillade. Jag tänkte att det skulle vara ganska lätt att ta sig igenom den eftersom jag redan har varit med om historien på film, men ack så fel jag hade.

Filmen har möjligen inspirerats av klassikern, men ungefär där slutar det. De handlar båda om en man som gjort sig osynlig men det är två helt olika historier, vilket blev ganska intressant för min del. Till en början tyckte jag att det var lite jobbigt att ta sig framåt i boken, då det var mycket talspråk och även ett gammalt språk, men när jag hade vant mig fastnade jag faktiskt i den både en och två gånger. Det blev intressant att följa Griffins tankar och hur han skulle ta sig ur de knepiga situationer han försattes i. Jag förstod dock inte hur han kunde vara så godtrogen hela tiden. Visst, man blir kanske helt desperat om man skulle befinna sig i Griffins sits men ändå, han hade ändå blivit sviken tidigare. Han har ett stort behov av att prata om allt han varit med om också, vilket är väldigt underhållande men ganska dumdristigt.

Eftersom språket förstörde lite för mig men jag ändå såg boken som underhållande fick boken ett medelbetyg av mig. Jag kan dock rekommendera den som klassiker eftersom den är relativt kort och, som sagt, underhållande. Vad skulle man själv gjort om man var osynlig till exempel? Det finns flera andra filmatiseringar av den här boken, exempelvis en som kom 1933 och en 2017. Jag är faktiskt lite sugen på att se dem också men vi får väl se hur det blir med den saken. Jag är glad att ha läst boken i alla fall.

Mitt betyg: 3/5

Författare: H.G. Wells
Utgivningsår: 2017
Förlag: Amazon Classics
Utläst: 25 juli 2020
Finns hos: Amazon US (Kindle) | Adlibris (annan utgåva) | Bokus (annan utgåva)

Five Feet Apart av Rachael Lippincott

Stella Grant likes to be in control – even though her totally out of control lungs have sent her in and out of the hospital most of her life. At this point, what Stella needs to control most is keeping herself away from anyone or anything that might pass along an infection and jeopardize the possibility of a lung transplant. Six feet apart. No exceptions.

The only thing Will Newman wants to be in control of is getting out of this hospital. He couldn’t care less about his treatments, or a fancy new clinical drug trial. Soon, he’ll turn eighteen and then he’ll be able to unplug all these machines and actually go see the world, not just its hospitals.

Will’s exactly what Stella needs to stay away from. If he so much as breathes on Stella she could lose her spot on the transplant list. Either one of them could die. The only way to stay alive is to stay apart. But suddenly six feet doesn’t feel like safety. It feels like punishment. What if they could steal back just a little bit of the space their broken lungs have stolen from them? Would five feet apart really be so dangerous if it stops their hearts from breaking too?

Den här boken fick jag i det senaste bokvänspaketet från Tina, och jag hade innan dess hört en hel del bra saker om den. Jag visste dock inte riktigt vad jag skulle vänta mig, precis som vanligt.

Att läsa om människor som är sjuka är inget som är obekant för min del. Jag har till exempel läst och älskat The Fault in Our Stars (sv. Förr eller senare exploderar jag) av John Green och tyckt väldigt mycket om Everything, Everything (sv. Ingenting och allting) av Nicola Yoon. Jag vet inte vad det är som gör det, kanske att få läsa om en betydligt mer komplicerad tillvaro än min egen eller kunna sätta saker i perspektiv i efterhand. Jag lär mig också mycket nytt då jag bara måste söka upp saker som jag inte riktigt har koll på.

Boken framhäver Stellas känslor väldigt bra. Jag riktigt känner hennes ångest kring föräldrarnas skilsmässa och vikten hon lägger på sina axlar i och med detta. Hur hennes kontrollbehov styr en del av hennes liv, Abbys död som ligger som en tjock dimma över allt hon tar sig för och den känslan som måste infinna sig när man varit med och planerat en stor resa med sina kompisar som man sedan inte får vara med på för att man tvingas vara på sjukhuset. Det märks att hon har förlikat sig med tanken på ett liv på sjukhus, men vad har hon egentligen för val? När Will dyker upp i Stellas liv ställs allt på sin spets. Det som Stella tror sig ha vetat kanske inte riktigt stämmer, eller? Nya tankar börjar formas och Stella dras till det här obekymrade livet, trots att det kan innebära liv eller död för hennes del. Men hon vill ju bara leva lite..

Stellas och Wills relation utvecklas sakta men säkert, vilket jag tycker gör den mer trovärdig. Will har en hel del under ytan och det märks vid de stunder han blir mer allvarlig. I övrigt försöker han mest skratta bort sin sjukdom, vilket såklart påverkar Stella.

Jag är inte en läsare som gråter över böcker eller berättelser, men sedan jag fick barn har jag definitivt blivit mer blödig. Den här boken fick mig att börja gråta vid två tillfällen. Dels handlar det om Poe (ni som vet, ni vet) och dels var det slutet med ljusen. Jag kan inte skriva så mycket mer utan att spoila berättelsen men dessa två händelser framkallade alla möjliga sorters känslor hos mig. Jag rekommenderar varmt den här boken vidare, särskilt om ni tyckte om The Fault in Our Stars lika mycket som jag.

P.S. Om ni kikar in senare i eftermiddag kommer en video där jag jämför boken och filmadaptionen.

Mitt betyg: 5/5

Författare: Rachael Lippincott
Utgivningsår: 2018
Förlag: Simon Schuster
Utläst: 22 juli 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Clap when you land av Elizabeth Acevedo

Camino Rios lives for the summers when her father visits her in the Dominican Republic. But this time, on the day when his plane is supposed to land, Camino arrives at the airport to see crowds of crying people.

In New York City, Yahaira Rios is called to the principal’s office, where her mother is waiting to tell her that her father, her hero, has died in a plane crash.

Separated by distance – and Papi’s secrets – the two girls are forced to face a new reality in which their father is dead and their lives are forever altered. And then, when it seems like they’ve lost everything of their father, they learn of each other. Papi’s death uncovers all the painful truths he kept hidden, and the love he divided across an ocean. And now, Camino and Yahaira are both left to grapple with what this new sister means to them, and what it will now take to keep their dreams alive.

När jag hörde talas om den här boken på Youtube och Instagram blev jag alldeles för nyfiken för att inte läsa den och tyckte dessutom att den passade perfekt att läsa under The Reading Rush 2020. Jag använde den dels till utmaningen att läsa en hel bok utomhus samt att läsa en bok som matchar ens födelsesten och ja, där blev det lite konstigt. Den inbundna versionen av den här boken har delvis en grön nyans som jag tyckte passade min födelsesten peridot, men när jag reserverade boken på biblioteket fick jag denna pocketversion utan en tillstymmelse till grönt. Men, den fick ändå vara en del av utmaningen eftersom grundtanken åtminstone var god.

Boken handlar om två tjejer som inte vet om att de är systrar eftersom deras pappa levt ett slags dubbelliv i många år. När deras pappa omkommer i en flygolycka uppdagas sanningen bit för bit. Camino bor i Dominikanska Republiken och lever ett helt annat liv än systern Yahaira, som bor i New York. Det är inte bara deras uppväxt som skiljer utan även hur de ser på pengar, deras omgivning och betydelsen av familj. Vi får följa dessa två tjejers liv efter beskedet, hur de hanterar sorgen och vad de slutligen tänker om varandra.

Det var länge sedan jag läste en bok på vers men jag mindes att det var ganska speciellt. När jag började läsa Clap when you land hade jag lite svårt att komma in i berättelsen men jag antar att det bara var ovana för efter ett par kapitel läste jag som om jag inte hade gjort annat. Elizabeth Acevedo har ett fint språk och blandar gärna in lite spanska, vilket jag bara tycker är roligt.

Berättelsen berör på ett särskilt vis och tar dessutom upp flera saker som skapar känslor, exempelvis sexuella övergrepp och sorg. Författaren själv har rötter i Dominikanska Republiken och jag upplever att hon målar upp både miljöer och karaktärer som väldigt trovärdiga. Camino, Yahaira och de andra har gjort avtryck hos mig och kommer förmodligen finnas kvar i mitt huvud ett tag framöver.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Elizabeth Acevedo
Utgivningsår: 2020
Förlag: Hot Key Books
Utläst: 21 juli 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

The Reading Rush 2020

Det är måndag igen och snart är semestern över för denna gång. Jösses, vad tiden går! Förra veckan deltog jag i The Reading Rush för första gången och det var riktigt kul. Jag tänkte sammanfatta veckan i det här inlägget.

Till att börja med läste jag totalt 1760 sidor under veckan fördelat på:
Måndag – 150 sidor
Tisdag – 352 sidor
Onsdag – 214 sidor
Torsdag – 77 sidor
Fredag – 160 sidor
Lördag – 477 sidor
Söndag – 330 sidor

I och med detta lyckades jag även avsluta hela 7 böcker:
Clap when you land av Elizabeth Acevedo
Five Feet Apart av Rachael Lippincott
The Tea Dragon Tapestry av Katie O’Neill
The Invisible Man av H.G. Wells
Blackbird: Volume 1 av Sam Humphries
Skyward: Volume 1 av Joe Henderson
Such a fun age av Kiley Reid

I The Reading Rush hade de även sju utmaningar att klara av under veckan, samt en del extra utmaningar. De sju utmaningarna ser ni här nedan och jag klarade av alla.

Utmaningar
1/ Read a book with a cover that matches the colour of your birth stone.
2/ Read a book that starts with the word “The”.
3/ Read a book that inspired a movie you’ve already seen.
4/ Read the first book you touch.
5/ Read a book completely outside of your house.
6/ Read a book in a genre that you’ve always wanted to read more of.
7/ Read a book that takes place on a different continent than where you live.

När man klarar av saker i detta readathon kan man få ett emblem som sedan syns på ens personliga sida. Femton stycken lyckades jag samla på mig och det är jag väldigt nöjd med.

Överlag tyckte jag att det var ett väldigt roligt readathon och jag läste otroligt mycket. Jag satsade på att mestadels läsa på engelska och så blev det också, vilket gjorde mig än mer pepp att fortsätta läsa de engelska böckerna i bokhyllan. Jag var även med och läste deras bokklubbsbok ”Such a fun age” och det var kul att diskutera med andra kring denna bok under tiden som man läste. Jag borde dock ha börjat läsa den tidigare under veckan!