Five Feet Apart av Rachael Lippincott

Stella Grant likes to be in control – even though her totally out of control lungs have sent her in and out of the hospital most of her life. At this point, what Stella needs to control most is keeping herself away from anyone or anything that might pass along an infection and jeopardize the possibility of a lung transplant. Six feet apart. No exceptions.

The only thing Will Newman wants to be in control of is getting out of this hospital. He couldn’t care less about his treatments, or a fancy new clinical drug trial. Soon, he’ll turn eighteen and then he’ll be able to unplug all these machines and actually go see the world, not just its hospitals.

Will’s exactly what Stella needs to stay away from. If he so much as breathes on Stella she could lose her spot on the transplant list. Either one of them could die. The only way to stay alive is to stay apart. But suddenly six feet doesn’t feel like safety. It feels like punishment. What if they could steal back just a little bit of the space their broken lungs have stolen from them? Would five feet apart really be so dangerous if it stops their hearts from breaking too?

Den här boken fick jag i det senaste bokvänspaketet från Tina, och jag hade innan dess hört en hel del bra saker om den. Jag visste dock inte riktigt vad jag skulle vänta mig, precis som vanligt.

Att läsa om människor som är sjuka är inget som är obekant för min del. Jag har till exempel läst och älskat The Fault in Our Stars (sv. Förr eller senare exploderar jag) av John Green och tyckt väldigt mycket om Everything, Everything (sv. Ingenting och allting) av Nicola Yoon. Jag vet inte vad det är som gör det, kanske att få läsa om en betydligt mer komplicerad tillvaro än min egen eller kunna sätta saker i perspektiv i efterhand. Jag lär mig också mycket nytt då jag bara måste söka upp saker som jag inte riktigt har koll på.

Boken framhäver Stellas känslor väldigt bra. Jag riktigt känner hennes ångest kring föräldrarnas skilsmässa och vikten hon lägger på sina axlar i och med detta. Hur hennes kontrollbehov styr en del av hennes liv, Abbys död som ligger som en tjock dimma över allt hon tar sig för och den känslan som måste infinna sig när man varit med och planerat en stor resa med sina kompisar som man sedan inte får vara med på för att man tvingas vara på sjukhuset. Det märks att hon har förlikat sig med tanken på ett liv på sjukhus, men vad har hon egentligen för val? När Will dyker upp i Stellas liv ställs allt på sin spets. Det som Stella tror sig ha vetat kanske inte riktigt stämmer, eller? Nya tankar börjar formas och Stella dras till det här obekymrade livet, trots att det kan innebära liv eller död för hennes del. Men hon vill ju bara leva lite..

Stellas och Wills relation utvecklas sakta men säkert, vilket jag tycker gör den mer trovärdig. Will har en hel del under ytan och det märks vid de stunder han blir mer allvarlig. I övrigt försöker han mest skratta bort sin sjukdom, vilket såklart påverkar Stella.

Jag är inte en läsare som gråter över böcker eller berättelser, men sedan jag fick barn har jag definitivt blivit mer blödig. Den här boken fick mig att börja gråta vid två tillfällen. Dels handlar det om Poe (ni som vet, ni vet) och dels var det slutet med ljusen. Jag kan inte skriva så mycket mer utan att spoila berättelsen men dessa två händelser framkallade alla möjliga sorters känslor hos mig. Jag rekommenderar varmt den här boken vidare, särskilt om ni tyckte om The Fault in Our Stars lika mycket som jag.

P.S. Om ni kikar in senare i eftermiddag kommer en video där jag jämför boken och filmadaptionen.

Mitt betyg: 5/5

Författare: Rachael Lippincott
Utgivningsår: 2018
Förlag: Simon Schuster
Utläst: 22 juli 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Clap when you land av Elizabeth Acevedo

Camino Rios lives for the summers when her father visits her in the Dominican Republic. But this time, on the day when his plane is supposed to land, Camino arrives at the airport to see crowds of crying people.

In New York City, Yahaira Rios is called to the principal’s office, where her mother is waiting to tell her that her father, her hero, has died in a plane crash.

Separated by distance – and Papi’s secrets – the two girls are forced to face a new reality in which their father is dead and their lives are forever altered. And then, when it seems like they’ve lost everything of their father, they learn of each other. Papi’s death uncovers all the painful truths he kept hidden, and the love he divided across an ocean. And now, Camino and Yahaira are both left to grapple with what this new sister means to them, and what it will now take to keep their dreams alive.

När jag hörde talas om den här boken på Youtube och Instagram blev jag alldeles för nyfiken för att inte läsa den och tyckte dessutom att den passade perfekt att läsa under The Reading Rush 2020. Jag använde den dels till utmaningen att läsa en hel bok utomhus samt att läsa en bok som matchar ens födelsesten och ja, där blev det lite konstigt. Den inbundna versionen av den här boken har delvis en grön nyans som jag tyckte passade min födelsesten peridot, men när jag reserverade boken på biblioteket fick jag denna pocketversion utan en tillstymmelse till grönt. Men, den fick ändå vara en del av utmaningen eftersom grundtanken åtminstone var god.

Boken handlar om två tjejer som inte vet om att de är systrar eftersom deras pappa levt ett slags dubbelliv i många år. När deras pappa omkommer i en flygolycka uppdagas sanningen bit för bit. Camino bor i Dominikanska Republiken och lever ett helt annat liv än systern Yahaira, som bor i New York. Det är inte bara deras uppväxt som skiljer utan även hur de ser på pengar, deras omgivning och betydelsen av familj. Vi får följa dessa två tjejers liv efter beskedet, hur de hanterar sorgen och vad de slutligen tänker om varandra.

Det var länge sedan jag läste en bok på vers men jag mindes att det var ganska speciellt. När jag började läsa Clap when you land hade jag lite svårt att komma in i berättelsen men jag antar att det bara var ovana för efter ett par kapitel läste jag som om jag inte hade gjort annat. Elizabeth Acevedo har ett fint språk och blandar gärna in lite spanska, vilket jag bara tycker är roligt.

Berättelsen berör på ett särskilt vis och tar dessutom upp flera saker som skapar känslor, exempelvis sexuella övergrepp och sorg. Författaren själv har rötter i Dominikanska Republiken och jag upplever att hon målar upp både miljöer och karaktärer som väldigt trovärdiga. Camino, Yahaira och de andra har gjort avtryck hos mig och kommer förmodligen finnas kvar i mitt huvud ett tag framöver.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Elizabeth Acevedo
Utgivningsår: 2020
Förlag: Hot Key Books
Utläst: 21 juli 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

The Reading Rush 2020

Det är måndag igen och snart är semestern över för denna gång. Jösses, vad tiden går! Förra veckan deltog jag i The Reading Rush för första gången och det var riktigt kul. Jag tänkte sammanfatta veckan i det här inlägget.

Till att börja med läste jag totalt 1760 sidor under veckan fördelat på:
Måndag – 150 sidor
Tisdag – 352 sidor
Onsdag – 214 sidor
Torsdag – 77 sidor
Fredag – 160 sidor
Lördag – 477 sidor
Söndag – 330 sidor

I och med detta lyckades jag även avsluta hela 7 böcker:
Clap when you land av Elizabeth Acevedo
Five Feet Apart av Rachael Lippincott
The Tea Dragon Tapestry av Katie O’Neill
The Invisible Man av H.G. Wells
Blackbird: Volume 1 av Sam Humphries
Skyward: Volume 1 av Joe Henderson
Such a fun age av Kiley Reid

I The Reading Rush hade de även sju utmaningar att klara av under veckan, samt en del extra utmaningar. De sju utmaningarna ser ni här nedan och jag klarade av alla.

Utmaningar
1/ Read a book with a cover that matches the colour of your birth stone.
2/ Read a book that starts with the word “The”.
3/ Read a book that inspired a movie you’ve already seen.
4/ Read the first book you touch.
5/ Read a book completely outside of your house.
6/ Read a book in a genre that you’ve always wanted to read more of.
7/ Read a book that takes place on a different continent than where you live.

När man klarar av saker i detta readathon kan man få ett emblem som sedan syns på ens personliga sida. Femton stycken lyckades jag samla på mig och det är jag väldigt nöjd med.

Överlag tyckte jag att det var ett väldigt roligt readathon och jag läste otroligt mycket. Jag satsade på att mestadels läsa på engelska och så blev det också, vilket gjorde mig än mer pepp att fortsätta läsa de engelska böckerna i bokhyllan. Jag var även med och läste deras bokklubbsbok ”Such a fun age” och det var kul att diskutera med andra kring denna bok under tiden som man läste. Jag borde dock ha börjat läsa den tidigare under veckan!