Förvildade av Rory Power

Det har gått arton månader sedan sjukdomen bröt ut och internatskolan sattes i karantän. Det började långsamt. Först dog lärarna, en efter en, sedan blev eleverna sjuka. Vissa dog, andra bara … förändrades. Förvildades. Nu, helt avskurna från omvärlden, vågar ingen elev gå utanför stängslet som omgärdar skolan. De väntar på botemedlet som de har blivit lovade av regeringen, medan viruset ständigt hittar sätt att ta sig in. Men när Hettys bästa vän försvinner förändras allt. Hetty tänker hitta henne, även om det innebär att hon måste bryta karantänen och ta sig ut genom stängslet. Och när hon gör det inser hon att eleverna på skolan inte har fått veta hela sanningen om viruset. Inte ens i närheten.

För mig är Rory Power en helt ny författare. Jag har hört talas om boken hon släppte förra året, ”Burn our bodies down”, och även varit sugen på att läsa den men längre än så kom jag inte. När jag läste beskrivningen av ”Förvildade” fastnade jag helt och jag är så glad att jag läste den för det är en väldigt stark debut.

Själva konceptet med en sjukdom som tagit sig in i såväl djur och mark som människor känns både läskigt och obehagligt. Att de dessutom är fast på en ö med minimalt med mat och begränsade möjligheter att försvara sig gör boken väldigt spännande. Boken inger hela tiden en känsla av mystik och mörker och som läsare sitter man på helspänn när tjejerna ger sig ut genom skogen. Vad som helst kan hända och inte ens ett sött rådjur är vad man tror att det är. Dessutom frågar jag mig hela tiden hur viruset kom till, vilka som egentligen är smittade och varför det är just denna ö som drabbats?

Boken utspelar sig på en internatskola på en avlägsen ö. Författaren är bra på att skildra omgivningen och spänningen på skolan. Skolan är för övrigt endast till för tjejer och de enda männen som har befunnit sig på skolan har varit lärare. Främst följer vi trion Hetty, Reese och Byatt genom Hettys perspektiv och deras relation är verkligen speciell. Hetty och Byatt har hängt ihop länge och går inte många steg ifrån varandra. De har en relation som verkligen fångar en, och jag tycker om hur den är beskriven. Reese är en lite annorlunda och komplex karaktär. Vi märker snart att trots att det är mycket mörker inom henne finns det även en annan sida. Alla karaktärer är på sitt sätt unika, kanske genom hur sjukdomen format dem. Den har gjort att många tjejer förändrats helt, för att kunna överleva. Något som de aldrig hade kunnat tänka sig att göra tidigare är plötsligt inte lika självklart.

Slutet är ett så kallat öppet slut, vilket gjorde mig lite besviken. Visst, det finns utrymme att fundera över vad som händer näst eller om det rent av är planerat för en uppföljare men jag tycker att för många frågor lämnades obesvarade för att det ska vara okej med ett öppet slut. Överlag är det dock en riktigt bra bok och jag blir än mer nyfiken på Rory Power.

Tack till B Wahlströms för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Rory Power
Utgivningsår: 2021
Förlag: B Wahlströms
Utläst: 31 december 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Five Feet Apart av Rachael Lippincott

Stella Grant likes to be in control – even though her totally out of control lungs have sent her in and out of the hospital most of her life. At this point, what Stella needs to control most is keeping herself away from anyone or anything that might pass along an infection and jeopardize the possibility of a lung transplant. Six feet apart. No exceptions.

The only thing Will Newman wants to be in control of is getting out of this hospital. He couldn’t care less about his treatments, or a fancy new clinical drug trial. Soon, he’ll turn eighteen and then he’ll be able to unplug all these machines and actually go see the world, not just its hospitals.

Will’s exactly what Stella needs to stay away from. If he so much as breathes on Stella she could lose her spot on the transplant list. Either one of them could die. The only way to stay alive is to stay apart. But suddenly six feet doesn’t feel like safety. It feels like punishment. What if they could steal back just a little bit of the space their broken lungs have stolen from them? Would five feet apart really be so dangerous if it stops their hearts from breaking too?

Den här boken fick jag i det senaste bokvänspaketet från Tina, och jag hade innan dess hört en hel del bra saker om den. Jag visste dock inte riktigt vad jag skulle vänta mig, precis som vanligt.

Att läsa om människor som är sjuka är inget som är obekant för min del. Jag har till exempel läst och älskat The Fault in Our Stars (sv. Förr eller senare exploderar jag) av John Green och tyckt väldigt mycket om Everything, Everything (sv. Ingenting och allting) av Nicola Yoon. Jag vet inte vad det är som gör det, kanske att få läsa om en betydligt mer komplicerad tillvaro än min egen eller kunna sätta saker i perspektiv i efterhand. Jag lär mig också mycket nytt då jag bara måste söka upp saker som jag inte riktigt har koll på.

Boken framhäver Stellas känslor väldigt bra. Jag riktigt känner hennes ångest kring föräldrarnas skilsmässa och vikten hon lägger på sina axlar i och med detta. Hur hennes kontrollbehov styr en del av hennes liv, Abbys död som ligger som en tjock dimma över allt hon tar sig för och den känslan som måste infinna sig när man varit med och planerat en stor resa med sina kompisar som man sedan inte får vara med på för att man tvingas vara på sjukhuset. Det märks att hon har förlikat sig med tanken på ett liv på sjukhus, men vad har hon egentligen för val? När Will dyker upp i Stellas liv ställs allt på sin spets. Det som Stella tror sig ha vetat kanske inte riktigt stämmer, eller? Nya tankar börjar formas och Stella dras till det här obekymrade livet, trots att det kan innebära liv eller död för hennes del. Men hon vill ju bara leva lite..

Stellas och Wills relation utvecklas sakta men säkert, vilket jag tycker gör den mer trovärdig. Will har en hel del under ytan och det märks vid de stunder han blir mer allvarlig. I övrigt försöker han mest skratta bort sin sjukdom, vilket såklart påverkar Stella.

Jag är inte en läsare som gråter över böcker eller berättelser, men sedan jag fick barn har jag definitivt blivit mer blödig. Den här boken fick mig att börja gråta vid två tillfällen. Dels handlar det om Poe (ni som vet, ni vet) och dels var det slutet med ljusen. Jag kan inte skriva så mycket mer utan att spoila berättelsen men dessa två händelser framkallade alla möjliga sorters känslor hos mig. Jag rekommenderar varmt den här boken vidare, särskilt om ni tyckte om The Fault in Our Stars lika mycket som jag.

P.S. Om ni kikar in senare i eftermiddag kommer en video där jag jämför boken och filmadaptionen.

Mitt betyg: 5/5

Författare: Rachael Lippincott
Utgivningsår: 2018
Förlag: Simon Schuster
Utläst: 22 juli 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus