Tiggaren av Sofie Sarenbrant

Minnesstunden är känslosam. En ung kvinna är död, under ofattbara omständigheter. Men i bakgrunden befinner sig en person som intensivt betraktar de sörjande, mån om att själv inte bli sedd.

Samtidigt faller Stockholms tiggare offer för vad som verkar vara en psykopatisk seriemördare. Polisen famlar i mörkret, och den enda personen som kan stoppa morden måste göra allt för att stanna i det fördolda.

I denna bok dras vi in i historien direkt och får delta på Emma Skölds minnesstund. Jag funderade både en och två gånger på hur serien skulle fortsätta utan Emma innan jag förstod vad de hade i görningen. Då tog också en helt annan typ av spänning vid och det gick knappt att sluta läsa.

Boken är lättläst med korta kapitel. Jag upplever att samtliga böcker av Sarenbrant har varit det och jag uppskattar det. Ibland vill man ha något lättare, även om jag tycker att ”Tiggaren” är bra mycket mörkare än sina föregångare. Är det kanske en ny sida av författaren vi ser här? Boken innehåller viktiga samhällsfrågor, hur det blir när makthavare utnyttjar sin makt fel och mycket annat som både är spännande och viktigt att läsa och lära sig mer om.

Eftersom boken är en uppföljare kan jag inte skriva så mycket som jag hade velat men boken lämnar mig med en hel del frågor, exempelvis vad som händer med Hillevi och vad som hände med otrohetsaffären. Man kan ju inte heller låta bli att undra vad reaktionerna blev på Emma och Everts lilla plan men jag antar att detta, och mycket mer, kommer i nästa del i serien.

Nu är jag snart ikapp med Sarenbrants böcker, men vi får se om det blir fler i år. Det är så mycket jag vill läsa att de kanske får vänta lite men den som lever får se. Sofie Sarenbrant är i alla fall en författare jag gärna rekommenderar om man gillar svenska deckare, snabb läsning och korta kapitel.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Sofie Sarenbrant
Serie: Emma Sköld #5
Utgivningsår: 2016
Förlag: Bookmark Förlag
Utläst: 11 september 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
– Vila i frid (Emma Sköld #1)
– Andra andningen (Emma Sköld #2)
– Visning pågår (Emma Sköld #3)
Avdelning 73 (Emma Sköld #4)

Andra som bloggat om boken:
Zellys Bokhylla | romeoandjuliet | Kajsas Bokblogg | Bokföring enligt Monika | Johannas Deckarhörna

Pascal Engman: ”Varje gång jag går på Drottninggatan ser jag mig fortfarande om.”

För några år sedan lämnade Pascal Engman journalistiken och gav sig in i författaryrket. Debuten ”Patrioterna” släpptes 2017 och sedan dess har han hunnit skriva flera delar i en serie om polisen Vanessa Frank. Igår släpptes den tredje boken i serien, ”Änkorna”.

Vad är det med Vanessa som fascinerar och underhåller? Varför kan vi inte vara utan henne?
– Jag tror det är att hon är oberäknelig. Det är hon för mig, som ändå skapat henne. Och hon är en person som vill göra gott, och dessutom har den goda smaken att ofta tveka och ifrågasätta sig själv.
– Jag hoppas att ”Änkorna” är min bästa bok hittills. De få som läst säger nästan alla att ”Änkorna” är bäst. Jag hoppas att de har rätt och att läsarna håller med dem. Det vore inte mer än rimligt, eftersom en författare rimligtvis borde bli bättre för varje bok. Man lär sig så mycket. Varje gång man skriver. En sak är i alla fall säker: jag har aldrig ansträngt mig så mycket som jag gjort med ”Änkorna”. Det är en bok jag, faktiskt, är stolt över.

Vanessa är en komplex karaktär men frågan är hur mycket man kan laborera med gränserna när det kommer till någon som både har en tuff och en mjuk sida.
– Det är nog viktigt att vara konsekvent med vilka människor hon är tuff och mjuk mot. Jag skulle säga att Vanessa oftast är snäll mot de människor som hon finner udda och godhjärtade. Och hård mot de som inte är elaka eller jäklas med andra. Där kompromissar hon inte.

När jag frågar om ämnet terrorism och varför Pascal valt att skriva en bok om det berättar han:
– Varje gång jag går på Drottninggatan ser jag mig fortfarande om. Jag tillhör en generation som vuxit upp med hotet från den islamistiska terrorismen och jag har påverkats starkt av det besinningslösa dödandet. Jag ville sätta mig in i hur människor, som är uppvuxna mitt ibland oss, kan avsky oss så mycket att de vill döda oss.
– Jag hoppas inte att människor påverkas negativt av det jag skriver. Däremot tycker jag att man ska vara medveten om att ungefär 150 människor som åkt ner till IS så kallade Kalifat nu befinner sig i Sverige. Flera tusen människor sympatiserar med IS mördarideologi. De avskyr oss och vårt sätt att leva. Säpo anser dem vara ett stort hot. Med all rätt, tyvärr.

I en intervju jag gjorde med Pascal för drygt två år sedan berättade han att han tyckte det var roligare att skriva om kvinnor för att han själv är man.
– Det håller jag fast vid än idag, i alla fall än så länge. Jag vet nog inget som är så roligt som att skriva Vanessa-kapitlen. Det går så otroligt snabbt, jag behöver knappt planera vad jag ska skriva när det gäller henne. Men det är väl också för att hon varit med mig i snart tre år.
– Jag har redan börjat, smått, på nästa bok i serien. Jag skriver ner ritningen över berättelsen och intervjuar en massa människor. Arbetstiteln är ”Kokain” och den ska handla om gängkrigen i Stockholm.

Pascal har rötter i Chile och har, inför varje bok i Vanessa-serien, åkt dit för att skriva. Han har tidigare berättat att han känner sig rofull och lugn när han är på plats i Chile, vilket har gjort att han har skrivit sina böcker där. Även denna gång ser det ut att bli Chile.
– Jag tror och hoppas att det blir Chile. Enligt min kalender ska jag åka dit först i november, för att ge intervjuer inför lanseringen av ”Eldslandet”, och sen ska jag dit i december tillsammans med Linnea för att skriva ”Kokain”. Men vi får se om det blir något. Allt känns väldigt osäkert just nu.

Pascal berättar också om lösa planer för framtiden, eventuellt en annan serie med en manlig huvudroll.
– Kanske år 2021. Vi får se!

Om ni vill läsa min recension av ”Änkorna” hittar ni den här.

Foto: Alexander Donka

Änkorna av Pascal Engman

En manlig polis hittas mördad på Gärdet och bara minuter från brottsplatsen upptäcks ytterligare ett offer, en ung kvinna av okänd identitet. Dubbelmordet leder polisinspektör Vanessa Frank in på en snårig utredning – som visar sig bli mer personlig än hon någonsin kunnat ana. När spåren allteftersom börjar peka mot IS är skräcken ett faktum.

Samhällets rädsla för terrorbrott ökar samtidigt som terrornätverken blir bättre på att verka i det dolda. Och när sorgens förmåga att föra samman människor omvandlas till en effektiv drivkraft att hämnas, kan konsekvenserna bli förödande.

Änkorna” har, precis som Engmans tidigare böcker, korta men intensiva kapitel. Det är ett högt tempo och det händer mycket, vilket gör att läsandet går snabbt.

Vanessa Frank är vår huvudkaraktär även i denna boken och som jag säkert har nämnt tidigare är hon en komplex karaktär med ett mjukt inre och en stentuff yta. I den här boken kommer vi henne ännu närmre, framför allt genom känslorna kring Natasja. Det är omöjligt att inte tycka om henne och jag vill bara ha mer. Författaren har fångat tankar och beteenden som vi tänker eller gör varje dag, men som vi inte riktigt tänker på, och det märks att han har gjort sin research. Det är trovärdigt. Vi får i berättelsen möta en hel del karaktärer och vi har även flera olika spår men mot slutet vävs allt samman väldigt snyggt.

Pascal Engman har den här egenskapen som jag värdesätter högt hos författare – att dra in mig i historien och få mig att bli än mer intresserad av temat. När jag läste hans ”Eldslandet” blev jag exempelvis väldigt nyfiken på organhandel och i det här fallet har jag googlat och sökt information på andra sätt om IS och terrorismen. Det gör mig kunskapstörstig och det är få författare som har samma egenskap.

Änkorna” är absolut Pascals bästa bok hittills och hela serien om Vanessa är så läsvärd! Jag trodde först att detta var slutet på en trilogi men jag är så glad att serien fortsätter och att jag kommer få läsa ännu mer om Vanessa och de andra. Jag kan inte nog rekommendera dessa böcker om man gillar actionpackade, snabblästa böcker om intressanta och mycket viktiga teman.

Tack till författaren för att jag fick möjlighet att förhandsläsa!

Mitt betyg: 5/5

Författare: Pascal Engman
Serie: Vanessa Frank #3
Utgivningsår: 2020
Förlag: Bookmark Förlag
Utläst: 18 juni 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
Eldslandet (Vanessa Frank #1)
Råttkungen (Vanessa Frank #2)

Andra som bloggat om boken:

Innan molnen kommer av Mari Jungstedt

En kontroversiell spansk åklagare, gift med en svenska, hittas mördad i en ravin i bergsbyn Ronda, ovanför Marbella på den spanska solkusten. Lärarinnan Lisa Hagel, som just har flyttat till Spanien från Stockholm, dras in i utredningen. Lisa dumpades plötsligt av sin man efter trettio års äktenskap och har köpt ett hus i en liten bergsby för att försöka börja om. På en flamencokurs träffar hon polisen och änkemannen Hector Correa som även han har ett sårigt förflutet. Tillsammans börjar de nysta i det mystiska mordet på åklagaren. Snart inträffar ännu ett mord, och spåren leder dem ända tillbaka till general Franco och Spaniens blodiga historia.

Nu var det ett tag sedan jag läste Jungstedt och eftersom jag inte hängt med alls i Knutas-serien kändes det spännande att hon nu skulle skriva en ny deckarserie, som dessutom skulle utspela sig på den spanska solkusten. Jungstedt har både bott och rest mycket i miljöerna hon skriver om och det märks. Det blir både trovärdigt och målande, dessutom blir jag hemskt sugen på allt från spansk mat till flamenco. Att hon på ett sätt även får med en del spansk historia är också intressant. De flesta har väl hört talas om Franco men kanske inte vidden av det hela.

Lisa är vår huvudkaraktär och vi får följa hennes resa på två plan, dels med flytten till Spanien och allt vad det innebär. Det ska renoveras, hon ska lära känna nya människor och insupa ett helt nytt land och en ny kultur. Men också den mentala resan hon gör – från att vara en frånskild medelålders kvinna som har fått sitt hjärta krossat till att helt enkelt blomma ut. Jag tror att flera kan känna igen sig lite i hennes historia, även om det ibland känns lite överdrivet och stereotypt. Vi får i boken också träffa Hector, som inte haft ett förhållande sedan han blev änkeman. Som läsare får vi inte veta allt för mycket om honom eller hans bakgrund, men det står klart ganska tidigt att han och Lisas vägar kommer korsas mer än en gång.

Själva historien är intressant och det är svårt att inte misstänka än den ena, än den andra. Det tog dock inte så lång tid innan jag hade listat ut hur det låg till men trots det var det spännande att följa polisens, och Lisas, arbete mot att pricka in rätt gärningsman. Stundtals var det dock frustrerande att se hur de tog utredningen åt fel håll, eller fastnade vid detaljer. Gärningsmannen var såklart inte given, men det kändes som att något brast i det tidiga utredningsarbetet.

Det är en snabbläst och lagom spännande deckare i spansk miljö. Jag tycker att Mari har ett enkelt och bra språk, och boken passar perfekt för hängmattan eller stranden i sommar. Jag hade dock önskat något mer, kanske något ytterligare mer spännande eller ett större djup i karaktärerna men det kan också vara något som byggs upp – i senare böcker i serien.

Tack till Albert Bonniers Förlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Mari Jungstedt
Serie: Málagasviten #1
Utgivningsår: 2020
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 23 juni 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:

Lycke av Mikaela Bley

En kall och regnig fredag i maj försvinner 8-åriga Lycke spårlöst från Kungliga Tennishallen i Stockholm. På TV4, ett stenkast därifrån, vill man vara först med nyheten – om inte annat, skapa nyheten – och kriminalreportern Ellen Tamm får uppdraget att följa fallet. Ellen blir som besatt av sökandet efter Lycke, som ju längre tiden går känns alltmer hopplöst. Frustrerad över korrumperade poliser, de frånskilda föräldrarnas märkliga beteende och kollegornas gliringar, försöker hon kontrollera sina känslor och hantera situationen professionellt. Men fallet påminner henne alltför mycket om en liknande händelse, en händelse som ligger henne mycket närmare, och hon dras in i en härva fylld av familjehemligheter, lögner och svek som tvingar henne att konfrontera sitt eget förflutna.

Den här boken börjar ganska intensivt och vi blir direkt indragna i flickans försvinnande. Något som för övrigt är varje förälders största mardröm. Det känns som om samtliga karaktärer man möter när man läser är misstänkta på ett eller annat sätt, och det är väldigt spännande att följa försvinnandet genom någon annans glasögon än en polis. Ellen Tamm är ju kriminalreporter och har därför en annan vinkel när hon dyker in med huvudet före i det här.

Just Ellen Tamm har jag lite svårt för. Jag får inte riktigt grepp om henne, samtidigt som hon verkar ha en del mörka sidor. Författaren skrapar överlag bara på ytan på karaktärerna men jag antar att man får lära känna dem lite bättre i senare delar i serien. Eller jag hoppas det i alla fall.

Överlag är det en helt okej deckare. Boken har ett bra driv och den går snabbt att läsa. Jag gillar, som sagt, att man får följa fallet från någon annan än en polis och även om Ellen Tamm som karaktär kanske inte föll mig i smaken direkt så är jag nyfiken på efterföljande delar i serien. Vi får se när jag tar tag i dem bara.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Mikaela Bley
Serie: Ellen Tamm #1
Utgivningsår: 2015
Förlag: Lind & Co
Utläst: 13 april 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus (pocket)

Andra som bloggat om boken:
Lottens Bokblogg | Johannas Deckarhörna | Läsa & Lyssna | Boklysten | Annes bokhörna

Visning pågår av Sofie Sarenbrant

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST TIDIGARE DELAR!

Morgonen efter en husvisning i Bromma hittas pappan död av sexåriga dottern Astrid. Inget tyder på inbrott och mordvapnet är en av familjens egna köksknivar. Det enda som talar för att någon utomstående kan vara inblandad är att Astrid påstår att en okänd man har klappat henne på kinden under natten.

Emma Sköld på Länskriminalpolisens våldssektion utreder fallet. Hon misstänker att mannens hustru kan ligga bakom dådet, men när fler mord sker i samband med husvisningar ställs allt på ända. Vad är det egentligen som pågår i det på ytan idylliska och välmående bostadsområdet? Och vad är kopplingen mellan offren?

Det är nästan sju år sedan jag läste den senaste boken om Emma Sköld. På ett sätt känns det som igår, på ett sätt undrar jag lite vad som egentligen hände i Andra andningen. Jag kommer dock snabbt in i boken och handlingen.

Precis som i tidigare böcker får vi en viss inblick i en mordutredning med allt vad det innebär och även en viss inblick i vår huvudpersons, Emma Skölds, privatliv. Jag tycker att kombinationen fungerar helt okej i den här boken och hennes graviditet och känslorna som kan komma med det upplevs realistiska. Även hennes sambos reaktion och beteende känns realistiskt till en början, sedan är det något som skaver. Samtidigt som utredningen om mordet pågår får vi även återse Emmas ex-pojkvän Hugo, som dessutom förföljer henne och gör allt för att förstöra för hennes nuvarande pojkvän. Att ta del av Hugos perspektiv var faktiskt väldigt intressant och jag tyckte att det gav något för handlingen.

Berättelsen har ett bra driv och boken gick snabbt att läsa. Att den avslutas med en fet cliffhanger kan jag inte säga så mycket om, mer än att det för mig känns helt otroligt. Den gör mig dock absolut nyfiken på nästa bok i serien och det dröjer nog inte länge innan jag plockar upp den. Om inte annat för att få svar på lite frågor som uppstått längs vägen i Visning pågår.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Sofie Sarenbrant
Serie: Emma Sköld #3
Utgivningsår: 2014
Förlag: Damm Förlag
Utläst: 12 april 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus (pocket)

Tidigare delar i serien:
Vila i frid (Emma Sköld #1)
Andra andningen (Emma Sköld #2)

Andra som bloggat om boken:
Johannas Deckarhörna | Hyllan | Lottens Bokblogg | Jonssons Bookworld | Bokugglor

Skuggjägaren av Camilla Grebe

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST TIDIGARE DELAR!

En februarinatt 1944 hittas en död kvinna fastspikad i golvet i Klarakvarteren i Stockholm. Trettio år senare hittas ytterligare en kvinna mördad i en sömnig Stockholmsförort. Det bisarra tillvägagångssättet är detsamma. Jakten på mördaren får ödesdigra konsekvenser för de poliser som arbetar med fallet – Britt-Marie på 1970-talet, Hanne på 1980-talet och Malin, som är verksam idag.

Camilla Grebe hör numera till författarna jag automatiskt läser, eftersom deras tidigare böcker hållit en så hög kvalitet och jag av olika anledningar har fastnat. Jag har haft Skuggjägaren sedan den släpptes, men först nu läst den och det förklarar jag helt enkelt med brist på tid. Nu är den dock utläst och jag blev verkligen inte besviken.

Alla de moment jag hunnit vänja mig vid när det gäller Grebe finns även i Skuggjägaren, men vi stöter också på en del annat som både förvånar och fascinerar mig. Boken är exempelvis delvis berättad utifrån någon annans perspektiv, någon som berättar sin historia, vilket ökar på bokens spänning ytterligare. Vi får också följa samma typer av mord genom tre olika kvinnor inom polisen i tre olika tider. Bara att få läsa om hur polisyrket har utvecklats genom åren tyckte jag var intressant.

Vår huvudperson, Malin, har vi mött i tidigare böcker i serien. Hon är en av de som jagar den så kallade Träskmördaren men har också mycket privat som tar tid. Hon är ganska nybliven mamma och får ibland svårt att kombinera familjeliv med karriär – något som hennes chef gärna påpekar. I övrigt lägger jag inte så stor vikt vid henne i den här boken utan fokuset ligger snarare på alla de inblandade kvinnorna på olika sätt. De tar alla upp en viss plats, varken mer eller mindre.

Det är en skickligt skriven bok och kanske den bästa i serien såhär långt men det är något som saknas för att jag ska ge den full pott. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det men något är det! Klart är i alla fall att detta är en riktigt bra serie så har ni inte börjat läsa den än så är det bara att ge sig på Älskaren från huvudkontoret.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Camilla Grebe
Serie: Flickorna och mörkret #4
Utgivningsår: 2019
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 7 april 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare lästa böcker i serien:
Älskaren från huvudkontoret (Flickorna och mörkret #1)
Husdjuret (Flickorna och mörkret #2)
Dvalan (Flickorna och mörkret #3)

Andra som bloggat om boken:
romeoandjuliet | Ewelinas Bokblogg | Hyllan | Enligt O | och dagarna går…

Tina Frennstedt om huvudkaraktären Tess, hur det är att skriva uppföljare och ouppklarade fall

Tina Frennstedt är kriminalreportern som blev författare och förra året vann pris för årets deckardebut, Cold Case: Försvunnen. Uppföljaren till den, Cold Case: Väg 9, har nu dykt upp i handeln och reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Tina berättar att hon har fått bra reaktioner och fina kommentarer från både läsare, bloggare och recensenter men det är inte helt lätt att skriva just uppföljare.
– Alla pratar om hur svårt det är att följa upp något som hyllats, kanske speciellt den andra i en serie. Det är många beslut som ska tas, vägen för serien ska stakas ut och man ska bevisa att den första inte var en tillfällig lyckoträff. Det har varit ett lite slitigt år men mödan värd när man får det här bemötandet.

Cold Case: Väg 9 handlar precis som föregående bok om ett gammalt, ouppklarat mord i Skåne. Boken är inspirerad av mordet på Niklas Elmberg 1991 och anledningen till att hon valde att skildra just det mordet var personlig. Tina och Niklas var nämligen jämngamla, bodde i samma stad och hade gemensamma vänner.
– Ouppklarade fall blir som en sorts trauma för många och präglar även bygden eller staden där det hände. Dels går en gärningsman fri, dels har vi människor ett behov av att få veta vad som hände, det outhärdliga blir åtminstone enklare att hantera då och gå vidare. Jag bestämde mig tidigt för att den andra boken skulle ha paralleller med just detta fall, kanske just för att det påverkade mig mycket när jag var ung.

Att kontakta de anhöriga till mordoffren i de aktuella fallen ser Tina som en självklarhet. Hon har hittills inte fått någon negativ reaktion på att hon skriver om fallen och menar att de anhöriga nog är ganska vana eftersom det titt som tätt skrivs om fallen i media.
– Generellt är många anhöriga positiva till att deras familjemedlemmar uppmärksammas, att den mördade även ska glömmas är ytterligare men bestraffning, förutom att det aldrig har klarats upp.

Att hålla balansen mellan det verkliga och det fiktiva har Tina inga större bekymmer med. För hennes del är det viktigaste att inte det verkliga får ta över för mycket, eftersom hon menar att det skulle begränsa henne.
– Hittills har jag låtit fallen i nutid vara fiktiva. Det är en större utmaning för min del att få till den biten trovärdigt, det andra, det verkliga, har jag hyfsad koll på. Men i Väg 9 har jag nog ännu mer referenser till verkliga händelser och personer, smågrejer, mest för att jag själv tycker de är roliga att skriva om.

Huvudkaraktären i Tinas böcker, Tess Hjalmarsson, kallas både för ”Supersnuten” och är homosexuell, något som sticker ut i spänningsgenren. Tess är väldigt populär i Tyskland och många läsare menar att man lätt kan känna igen sig i karaktären.
– Hon har allmängiltiga önskningar i livet, som familj, ett sommarhus, barn och hund. Hon har haft en ganska okomplicerad uppväxt i en övre medelklassfamilj medan Marie haft det mycket tuffare och är en betydligt mer oborstad personlighet. Det som gör Tess annorlunda är att hon är homosexuell, och det sticker ut i spänningsgenre. Det är få deckarhjältar som är detta, vilket är lite konstigt egentligen för jag känner flera kvinnliga homosexuella poliser. Att hon själv tillhör en minoritet gör att hon har lätt att identifiera sig och känna empati med de som hon träffar i sitt yrke.

Tina berättar att hon ännu inte har träffat Tess i det verkliga livet men att hon fortfarande letar. Formandet av Tess och hennes sidekick Marie Erling skedde ungefär samtidigt och för flera år sedan. Tina menar att de är beroende av varandra på grund av att de är så olika. När det gäller framtidsplanerna har hon lite olika saker på gång.
– Just för tillfället arbetar jag med ett krim-tv-projekt för ett produktionsbolag, vilket känns jätteskoj att bryta av med. Men när det är över ska jag börja dyka ner i nästa cold case-bok ordentligt. Vi får se när den är klar, det är bra att hålla högt tempo med serier samtidigt är jag mån om att handlingen ska få växa fram och bli bra.

Ett par boktips vill hon också bjuda på.
– Christina Wahldéns ”Nämn inte de döda” där man får följa med till Australien eller Søren Sveistrups, ”Kastanjemannen” som utspelar sig i Köpenhamn.

Copyright/fotograf: Gabriel Liljevall

Cold Case: Försvunnen av Tina Frennstedt

En 19-årig kvinna försvinner en sommarnatt på Österlen. 16 år senare härjar en dansk serievåldtäktsman i Malmö. Polisen famlar i mörkret, men ett DNA-spår gör att man kan dra kopplingar till det gamla försvinnandet. Tess Hjalmarsson, kriminalinspektör och chef för Skånes cold case-grupp, tar sig an fallet. Hon brinner för att utreda gamla fall och att slutligen kunna ge anhöriga svar på vad som egentligen hände. Parallellt kämpar Tess med sitt ganska misslyckade privatliv och en barnlängtan som ser ut att gå i kras efter att flickvännen har lämnat henne.

I den här boken dras man som läsare snabbt in i handlingen och det är spännande redan från de första sidorna. Sakta men säkert får man klart för sig hur den försvunna kvinnans sista tid såg ut men samtidigt får vi också följa utredningen av våldtäkterna och morden. Jag tror inte jag är ensam om att tycka att den här typen av fall är riktigt otäcka och just det här med att vara iakttagen gör att det kryper i skinnet på mig.

Vår huvudkaraktär, Tess Hjalmarsson, är en tuff tjej som också blir kallad Supersnuten. Mycket på skoj såklart men det ligger väl något i det? Samtidigt blir hon inte uppmålad som någon slags superhjälte utan vi får följa både hennes bra och dåliga sidor. Parallellt med utredningarna har hon det lite knepigt på relationssidan och det skapar fler dimensioner till hennes karaktär. Hennes parhäst Marie har det inte heller så lätt med relationerna och medan Tess längtar efter barn har Marie så det räcker och blir över. Det skapar såklart en mindre konflikt dem emellan.

Fallet med den unga kvinnan, Annika, är inspirerat av Helena-fallet i Mariestad 1992. Jag tycker det är väldigt intressant att läsa om kalla fall på det här viset och blev automatiskt nyfiken och började läsa vidare om Helena-fallet efter att boken var utläst. Överlag tycker jag att Cold Case: Försvunnen är en riktigt bra och spännande bok. Den är trovärdig och skriven på ett bra sätt som gör att spänningen hela tiden hålls uppe.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Tina Frennstedt
Serie: Cold Case #1
Utgivningsår: 2019
Förlag: Forum
Utläst: 15 mars 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Bokstunder | Johannas Deckarhörna | Zellys Bokhylla | Läsa & Lyssna | Bokmysan

Med ont fördrivas av Anna Tell

OBS! VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST TIDIGARE DEL I SERIEN!

Amanda Lund har nyligen återvänt till posten som förhandlare och operatör inom Nationella insatsstyrkan efter sin föräldraledighet. Genast dras hon in i förvecklingarna kring ett fall med en försvunnen svensk polis, stationerad i Pristina, Kosovo. Samtidigt kör den före detta polisen Ellen Engwall en bil med okänd last genom Europa. Och i Sverige sörjer en man djupt och eftersträvar hämnd.

Efter att jag hade läst första boken i den här serien kände jag direkt att jag ville läsa mer om Amanda Lund. Jag fick känslan av att hon var en bra karaktär, verklighetstrogen och jag gillar hennes styrka och mod. I den här boken besitter hon samma egenskaper men vi får också se henne mer sårbar i rollen som småbarnsmamma, vilket jag tycker är jättebra och visar på en karaktärsutveckling. Vi presenteras också för en ny karaktär, Ellen Engwall, som jag hoppas att vi kommer att få se mer av. Hon hade nämligen flera egenskaper som gjorde mig nyfiken.

Boken utspelar sig dels i Sverige och dels i Kosovo, vilket är en helt ny miljö för mig. Balkan läser jag väldigt sällan om men det märks att författaren är påläst och har erfarenhet av detta. Eftersom jag själv inte är så insatt i dessa länder blir det ytterligare lite mystik över berättelsen och jag vill bara fortsätta att läsa för att se vad som händer.

Det blir dock lite rörigt en bit in i berättelsen och jag är inte riktigt med på motivet som visar sig i slutändan men spänningen finns där hela tiden, precis som i den förra boken. Jag uppskattade inte den här boken lika mycket som den första i serien men jag ser fram emot att läsa mer av Anna Tell och kan inte låta bli att fundera på vart hennes nästa bok i serien kommer att utspela sig. Den som lever får se.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Anna Tell
Serie: Amanda Lund #2
Utgivningsår: 2019
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 5 mars 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare del i serien:
Fyra dagar i Kabul (Amanda Lund #1)

Andra som bloggat om boken:
Johannas Deckarhörna | Feministbiblioteket | Hyllan | Enligt O | Mysterierna…