Ella & Noa: Hoppa från kanten av Mattias Edvardsson och Matilda Salmén

Ella och Noa ska till badhuset med Ellas pappa efter förskolan. De har verkligen sett fram emot det! Noa, som är världens modigaste och inte rädd för någonting, ska hoppa från kanten… Ella är lite mer avvaktande och funderar på massa saker, inte bara hur bra det egentligen är att dricka bassängvatten. De äter varmkorv och badar för glatta livet men när det är dags att hoppa från kanten börjar Noa tveka.

För ungefär ett år sedan släpptes den första boken i serien om Ella och Noa och jag fastnade direkt. Illustrationerna var härliga och berättelsen kändes väldigt frigörande och glad på ett sätt. Det var helt enkelt kul att läsa.

Ella och Noa har väldigt olika bakgrund och uppväxt. Noa har lärt sig att saker ska vara på ett visst sätt medan Ella har lärt sig att det ska vara på ett annat. Att barnen skildras på det viset tycker jag gör berättelsen mer trovärdig och naturlig då alla barn verkligen är olika. De har olika egenskaper och kommer från olika typer av familjer men det ska inte heller hindra leken eller vänskap, vilket visas väldigt tydligt här.

Denna bilderbok har uppskattats mycket av mina barn och de vill gärna läsa den om och om igen, speciellt eftersom den har temat bad och simhall. Båda barnen går nämligen på simskola här och känner igen sig i vissa delar av boken. Snabbläst och bra och vi ser fram emot fler delar i serien.

Tack till Bokförlaget Opal för recensionsexemplaret!

Författare: Mattias Edvardsson
Illustratör: Matilda Salmén
Serie: Ella & Noa #2
Utgivningsår: 2019
Förlag: Bokförlaget Opal
Utläst: 18 september 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare böcker i serien:
Ella & Noa: Glass på en onsdag (Ella & Noa #1)

Författarintervju: Simona Ahrnstedt

Simona Ahrnstedt om bakgrunden som psykolog, fascinationen kring historisk romance och framtiden. Varsågoda, här kommer fredagsintervjun med Sveriges första romanceförfattare.

Copyright/fotograf: Kate Gabor

Simona, du brukar kallas Sveriges romancedrottning men hur skulle du själv beskriva dig?
– Själv ser jag mig som en pionjär för böcker av kvinnor, om kvinnor och för kvinnor. Böcker som sällan får kredd men som älskas av läsare och som är välskrivna, underhållande och skänker fantastisk läsglädje. När jag började visste ingen i Sverige vad romance var, varken förlag, journalister eller bloggar. Jag fick förklara min genre om och om igen. Idag finns det svenska bloggar och instagramkonton om romance, folk läser romance öppet, förlagen ger ut romance och feelgoodgenren frodas. För mig är romance de ultimata feelgoodböckerna. I övrigt ser jag mig som en otroligt hårt arbetande och fikande mamma och författare.

Din nionde bok, Bara lite till, har precis släppts. Vill du berätta mer om den?
Bara lite till är en härligt feelgoodig romance som handlar om storstadstjejen Stella Wallin, som hamnar i lilla Laholm. Den här gången är det småstad istället för storstad, men mina läsare kommer garanterat känna igen sig. Den är helt fristående men det finns en pytteliten blinkning till min En enda-serie. Bara lite till kom till efter ett besök i Laholm, där jag dels blev väldigt förtjust i stan, dels höll på att bli strandsatt på deras tågstation som ligger mitt ute i ingenstans. Huvudpersonen Stella lever för mode och lyx och cityliv, drömmer om en karriär i New York och älskar pulsen i Stockholm, men hamnar på landet i ett utkylt, smutsigt torp, utan el och vatten, granne med en ekobonde, rymmande getter och diverse landsortsbor. Det är en typisk Simona Ahrnstedt; mycket humor, erotik och kärlek. Många olika relationer, dels en intensiv kärleksrelation dels relationer med vänner, föräldrar, syskon och en och annan mansgris. Det är en bok om vardagsrasism, folk som tycker feminismen gått för långt och om rätten att vara sig själv och bli älskad för den man är. En bok om fika, djur och landsbygden.

När du började skriva, trodde du att du skulle vara där du är idag? Vad tror du har gjort att dina böcker har blivit så pass populära?
– Jag började skriva som ett hobbyprojekt, hemma vid köksbordet, 2007. Jag jobbade då deltid som psykolog, och hade småbarn. Jag tror att alla som skriver drömmer om framgång och att någon kunna försörja sig på sitt skrivande. Men innan man blir antagen förstår man nog inte hur svårt, nästan omöjligt det är att kunna försörja sig. Särskilt om man som jag, är ensamstående, inte är känd, har kända släktingar och helt saknar socialt nät. Det är galet svårt. Det är därför man måste tycka att skrivandet är roligare än allt annat. Jag tror att mina romaner fyller ett behov av underhållning, andhämtning och läsglädje. Och sen vill jag ju tro att de är så lästa för att de är roliga och välskrivna, förstås, haha. Jag började skriva precis såna böcker jag själv älskar att läsa och det är en oerhört populär genre i nästan alla länder, så jag hade en tanke om att det borde gå att skriva sådana böcker; om coola kvinnor, om kärlek, erotik, humor och med lyckliga slut, även i Sverige. Men tro mig, jag gick på så många nitar och fick så många refuseringar i början.

Dina första romaner var historisk romance. Har du ett intresse för historia eller hur kommer det sig att det blev just historisk romance?
– Jag älskar själv att läsa historisk romance och tycker att det är kul att göra research. Jag började med historiskt, men min avsikt var alltid att varva mellan samtida och historiskt. Det som är roligt med historiskt är att det är lättare med lite saftiga och omöjliga konflikter, med vackra kläder och med att liksom drömma sig bort. Det svåra är att kvinnorollen är snäv, kvinnor har sällan jobb.

Hur upplever du att det är att skriva om saker som hör till historien, som man kanske inte kan hitta all fakta kring eller göra så grundlig research som man vill? Är det någonsin ett problem?
– Det är en utmaning och jag älskar utmaningar. Rent konkret har jag pratat med många historiker och experter för att hitta information. Läst massor, förstås, både böcker och artiklar på nätet. Jag besöker muséer runt om i Stockholm och övriga landet, gör resor, ringer folk. Men egentligen är det inte mer research när jag skriver historiskt än när jag skriver om ekolantbruk, modevärlden eller finansvärlden. För att inte tala om elitsoldater eller läkare utan gränser. Jag väljer ofta områden som jag inte kan något om, för jag tycker det är så himla roligt att nörda ner mig. Jag ser inte researchen som ett problem utan bara som något som ger energi. Och jag träffar så fantastiska människor som ställer upp med sin kunskap. En ren ynnest.

Du har en bakgrund som psykolog och kbt-terapeut. Är detta något du kan använda dig av i ditt skrivande eller är det helt skilda världar?
– Grejen med skrivandet är ju att allt man är med om kan användas. Precis allt, varenda resa, möte, samtal. Att vara psykolog och terapeut har varit en enorm tillgång, särskilt när jag skapar karaktärer och deras bakgrund och funderar över folks sätt att bete sig i olika situationer.

Hur tar man steget från ett yrke till ett annat? Hur gjorde du?
– Man gör det gradvis. Och man sparar pengar och drar ner på utgifter. I mitt fall handlade det om att jag hade en bra utbildning att falla tillbaka på. Med det sagt så fattar jag inte att jag vågade. Jag sa upp mig 2013. Då hade jag tre publicerade böcker bakom mig, och ett kontrakt på min nästa. Jag trodde så mycket på den boken (En enda natt) så jag bestämde mig för att satsa allt. Jag visste att jag skulle klara mig ekonomiskt i 6 månader, om jag verkligen levde snålt och jag sa upp mig. De första åren var jag så pank att jag grät på nätterna av oro. Hösten 2015 började det vända, gradvis. Men det är först nu, 2019, som jag inte är panikslagen inför framtiden, faktiskt. Man fattar nog inte hur lite pengar man tjänar som författare, hur mycket böcker man måste sälja för att dra in till månadshyran och hur ofta man måste skriva en ny bok. Just att skriva en bok om året tycker jag i och för sig är kul.

Vad har du för framtidsplaner? 
– Det blir fler böcker! En är planerad 2020 och en 2021. Annars är mina planer just nu att lansera Bara lite till. Ser så mycket fram emot det!

Copyright/fotograf: Kate Gabor

Två hjärtans karameller av Sofia Fritzson

När Ellinors far dör upptäcker hon och systrarna att han har investerat i ett företag som ligger på randen till konkurs. Motvilligt åker Ellinor till den lilla orten Kullaby där den olönsamma firman Karlssons Konfektyr ligger.

Micke trivs med tystnaden och lugnet i sitt ensliga hus i skogen. Där lagar han sin fudge och snickrar sina fågelholkar. Han står inför årets mest hektiska period, med långa arbetsdagar och slitsamma julmarknader och har inga planer på förändring. När Ellinor sveper in i hans liv är attraktionen mellan dem omedelbar. Men Ellinors krav är skoningslösa: öka lönsamheten eller lägg ner. Och plötsligt är det inte bara Mickes företag som står på spel utan även hans hjärta.

Jag har läst flera av Sofia Fritzsons böcker och noveller tidigare och alltid uppskattat dem så när jag såg att hon skulle släppa en julroman (min favorithögtid!) kunde jag bara inte låta bli. Och det är precis så mysigt som jag hade väntat mig.

Boken berör familjerelationer, sorg men framför allt kärlek och lite förbjuden sådan. Det är en ganska förutsägbar historia men det gör liksom ingenting för jag sväljer allt med hull och hår. Som läsare vill jag att det ska gå bra för Ellinor och Micke, jag vill att de ska hitta en väg framåt så därför bryr jag mig inte så mycket om det är förutsägbart eller ej. De två huvudkaraktärerna är inte heller särskilt svåra att relatera till. Micke har blivit lite av en enstöring de senaste åren och är märkt av tidigare händelser i livet medan Ellinor näst intill är raka motsatsen. Hennes familj har också drabbats av sorg men de hanterar det på ett annat sätt. Någonstans i detta möts Ellinor och Micke.

Boken ger mig definitivt julkänslor och bara tanken på julmarknader och fudgetillverkning ute i en stuga i skogen får mig att längta två månader framåt i tiden.

Mitt betyg: 4/5

Tack till Lavender Lit för recensionsexemplaret!

Författare: Sofia Fritzson
Utgivningsår: 2019
Förlag: Lavender Lit
Utläst: 12 oktober 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Sagasagor: Ballonglängtan, kurragömma och två tomtar i diket av Josefine Sundström

Saga Louisa Larsson är en stadig, klok och envis liten person som bor tillsammans med mamma och pappa i ett av radhusen på Solrosvägen. I den här boken berättar Josefine Sundström och illustratören Emma Göthner i fem fristående kapitel om när Saga leker kurragömma hos Samir och råkar kissa på sig, om ett djurparksbesök fyllt av avund och om ett julfirande hos morfar på landet med två tomtar och en bil i diket. Sagas mamma och pappa råkar bråka med varandra en dag och då tror Saga genast att de ska skilja sig. Saga har också en stark vilja och hon lyckas dessutom välja en egen eftermiddagsaktivitet som passar henne perfekt, trots pappas önskan om annat.

Det har blivit dags för ytterligare berättelser om den härliga Saga och ingen kan vara gladare än jag och Charlie! I vanlig ordning består boken av fem olika kapitel ur Sagas liv och det är verkligen hög igenkänning. Som läsare får vi följa med när Saga är i djurparken och inte får som hon vill, när hon är så uppslukad av lek att hon kissar på sig och en massa andra ögonblick och händelser. Josefine Sundström skriver på ett sätt som fångar barnen och Emma Göthners härliga illustrationer gör verkligen sitt till.

Saga är i Charlies ålder, kanske något äldre, och det märks när man läser. Som förälder känner man igen beteenden, egenskaper och saker som uppkommer kring en viss ålder medan barnen kanske mer reagerar på att Saga gör något som de också har gjort. Förutom detta är det också riktigt bra med dessa kapitel som är lagom långa och innehåller lagom med bilder. Det passar min snart 5-åring perfekt och är något mellanting mellan bilderbok och kapitelbok.

Om ni mot förmodan har missat böckerna om Saga kan jag varmt rekommendera dem. Vi läser dem gärna om och om och om igen här hemma och snart får vi kanske även läsa dem för dottern.

Tack till Bonnier Carlsen för recensionsexemplaret!

Författare: Josefine Sundström
Illustratör: Emma Göthner
Utgivningsår: 2019
Förlag: Bonnier Carlsen
Utläst: 10 oktober 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Författarintervju: Eleonor Sager

Det är fredag och dags för en ny författarintervju. Den här gången har jag ställt frågor till feelgoodförfattaren Eleonor Sager, aktuell med boken Älskar, älskar inte.

Din bok Älskar, älskar inte kom ut i början av året. Vad har du fått för reaktioner på boken sedan dess?
– Mottagandet har varit bättre än jag vågat drömma om! Det var en spänd väntan på att första recensionen skulle komma, och när den var positiv kände jag att åh, även om resten tycker att den är värdelös så är det i alla fall en person som tycker om den. Sedan var det oerhört stort när Lotta Olsson rekommenderade den i Dagens Nyheter. Det hade jag aldrig vågat hoppas på.

Hur skulle du beskriva den och dess handling?
– Den handlar om systrarna Emilia och Madelen som passerat trettio och drömmer om väldigt olika saker. Emilia jobbar som dessertkock och drömmer om ett fotbollslag med ungar, villa, vovve och bättre begagnad Volvo. Problemet är att hennes surfande vagabond till kille inte alls verkar vilja samma saker. Men kanske han ändrar sig? Madelen däremot, är nygift och bor i en fin våning vid Karlaplan. Hennes man undrar om det inte är dags för dem att bilda familj, men Madelen har inte tid eller planer på bebis. Hon har ju sin karriär. Och sin träning. Och deras härliga liv. Kan inte tillvaron bara få vara så, ett tag till? Livet har dock andra planer för systrarna, och Emilia tvingas göra ett val som får deras relation att skaka i grunden.
– För mig är det en bok om att bli vuxen ”på riktigt” och ställas inför alla de beslut som kanske inte var så tunga när man var tjugo-nånting, men oerhört avgörande tio år senare.

Boken är första delen i en serie. När får vi läsa mer och hur kommer framtiden att se ut för systrarna Lind?
– Nästa bok är planerad till våren 2020. Emilias karriär tar fart på riktigt medan Madelens kanske inte gör det på samma sätt. Kärlek och relationer står i centrum, liksom söta desserter, hästar och ett och annat glas vin.

Du har en bakgrund som journalist och har även arbetat med TV och på ett produktionsbolag. Hur mycket nytta av det har du haft i ditt skrivande?
– En hel del! Nyhetsjournalistik är väldigt olikt att skriva böcker, men att fånga kärnan har jag tagit med mig från nyhetsredaktionerna. Jag inspireras mycket av manusskrivande för TV, och har även lagt Madelens arbetsplats på en streamingtjänst likt Netflix.

Känner du igen dig själv i dina karaktärer?
– Oerhört mycket! Det är nästan så att de är två sidor av mig. Karriäristen Madelen som undrar vem hon var utan sitt jobb och är målinriktad på alla plan, och den mer sorglösa Emilia som älskar party, bakning och hoppas på himlastormande kärlek.

Hur ser din skrivprocess ut? Börjar det med en tanke och avslutas med en färdig, tryckt bok och vad händer egentligen längs vägen?
– Det börjar med en idé som jag testar i ett synops, för att sedan bryta ner den i beats/kapitel och se att det håller för en hel bok, har rätt vändpunkter och utveckling. Oftast händer det massor i den processen, jag stryker och lägger till, men grundidén förblir densamma.

Slutligen, kan du tipsa om en bok man bara måste ha läst!
– Schindler’s list eller valfri sanningsenlig bok om Förintelsen.

Kommande böcker: Oktober 2019

Det här inlägget kommer ut lite sent men bättre sent än aldrig, eller hur? Här kommer ett urval av boksläppen i oktober.

*Inte som du av Johanna Schreiber och Ida Ömalm Ronvall släpps den 18 oktober av B Wahlströms.

*Rävlystnad av Solveig Vidarsdotter släpps i oktober av Lind&Co.

*Ett hem att dö för av Lina Arvidsson släpps den 9 oktober av Lind&Co.

*Vinter vid Sommen av Camilla Dahlson släpps den 9 oktober av Lind&Co.

*Beröringen av Gustav Tegby släpps den 4 oktober av Rabén & Sjögren.

*Albino av Mons Kallentoft och Anna Karolina är den sjätte delen i Herkulesserien. Boken släpps den 13 oktober av Bookmark Förlag.

*Hennes värsta mardröm av Peter Swanson släpps den 31 oktober av Southside Stories.

*En sång för Hedda av Annika Estassy släpps den 17 oktober av Norstedts. I denna boken återvänder vi till det lilla samhället Måneby.

*Hålla dig nära av Karen Cleveland släpps den 10 oktober av Norstedts. Detta är en fristående fortsättning på Hon som inte vet.

*Julafton på den lilla ön i havet av Jenny Colgan släpps den 24 oktober av Norstedts. Här stöter vi åter på Flora och de andra på ön Mure.

*Bara lite till av Simona Ahrnstedt släpps den 16 oktober av Bokförlaget Forum.

*Under nio nätter av Denise Rudberg är den nionde delen om Marianne Jidhoff. Boken släpps av Bokförlaget Forum den 9 oktober.

Magisk december av Katarina Genar

En gnistrande julberättelse att läsa ett kapitel om dagen ända fram till julafton! Ingenting är som det brukar. Julias bästa kompis har just flyttat och hennes föräldrar bara jobbar och jobbar. Hon är inte ens säker på att det kommer att bli någon jul överhuvudtaget i år! Men när Julia gör en pappersstjärna i guld på fritids börjar allt förändras. Är det den som visar henne vägen till världens gulligaste hund och till Helmi? Helmi som ger Julia den magiska globen som får tiden och gränserna att suddas ut … Det blir starten på en magisk december.

Det här med adventsböcker tycker jag är så mysigt och en fin tradition att fortsätta med år efter år. Det blir som en liten adventskalender i bokformat då man läser ett kapitel om dagen fram till jul. Böckerna ger en julstämning samtidigt som det kanske pågår ett mysterium eller liknande som nystas upp längs vägen. Magisk december är ett exempel på en adventsbok där vi får följa med på ett riktigt mysterium.

Huvudkaraktären i boken heter Julia och det är mycket som pågår i hennes liv. Hennes bästa vän har flyttat, hennes föräldrar ägnar all sin tid åt bokhandeln och ja, hon känner sig väldigt ensam. Jag tror att många kan känna igen sig i Julias situation. Historien börjar egentligen med guldstjärnan och det faktum att hon möter Helmi, som ger henne en magisk snöglob. Efter det är inget sig likt och det är just det mysteriet handlar om. Det är lätt att följa med i handlingen, det är bilder på nästan varje sida och hela tiden blir vi serverade små portioner av jul och julstämning.

När det gäller illustrationerna i boken är jag inte stormförtjust. De känns lite gammalmodiga men samtidigt passar de väl in till historien och jag har en känsla av att barnen kommer gilla dem oavsett. Det är inte den bästa julboken jag har läst men den var bra, lättläst och mysig – samtidigt som den var lite sorglig. Jag hoppas verkligen att barnen kommer gilla den så att jag kan läsa den på nytt i december.

Tack till Bonnier Carlsen för recensionsexemplaret!

Författare: Katarina Genar
Illustratör: Lotta Geffenblad
Utgivningsår: 2019
Förlag: Bonnier Carlsen
Utläst: 9 oktober 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus