Bonnierförlagen och Storytel i nytt avtal!

Igår kom nyheten om att Bonnierförlagen och Storytel äntligen lagt ner stridshandskarna och kommit överens om ett nytt, treårigt avtal. Från och med den 1 september går det alltså att återigen lyssna på Bonnierförlagens böcker på Storytel, vilket inte har varit möjligt sedan i april.

Vad jag har förstått ifrån nyhetsrapporteringen kring detta så handlade det om en konflikt gällande ersättningen. Storytel ville ha en typ av ersättningsmodell som Bonnier inte uppskattade och vice versa. I höstas kom det bland annat fram att Bonniers ersättning av Storytel var mycket högre än alla andra bokförlags, att de får en fast ersättning per bok i stället för revenue share som gäller för de andra bokförlagen. Nu har de alltså förhandlat fram något som ska passa båda parter och dessutom sträcka sig över tre år.

Precis som Storytels kommunikationschef Dan Panas själv uttryckte i april så tycker jag att det har varit dåligt att detta påverkat kunder. Sedan jag började lyssna på ljudböcker har jag använt mig av Storytel, men jag lyssnar också på väldigt mycket ur Bonniers utgivning. Detta gjorde att jag, och många andra, hamnade i kläm och fick antingen vänta ut eller byta tjänst. Jag väntade och väntade, tänkte att det säkert skulle lösa sig snart. I juni hade jag sett flera böcker släppas som jag ville lyssna på men inte kunde så till slut avslutade jag min prenumeration hos Storytel och gick över till BookBeat. Ärligt talat känner jag mig (fortfarande) otrogen, särskilt eftersom det är Bonnier-ägda BookBeat jag har bytt till. Faktum är dock att de hade böckerna jag ville ha, det var billigare och jag gillar deras app bättre så i slutändan var det ändå en vinst.

Skuggspelet av Anna Bågstam

OBS! Spoilers kan förekomma om man ej har läst tidigare del i serien.

En kvinna har försvunnit under märkliga omständigheter. Allt tyder på att hon har blivit kidnappad. Snart flyter ett lik i land i lilla fiskeläget Lerviken i Öresund. Offret har frätskador och går inte att identifiera. Vem försöker sopa igen spåren efter sig?

Civilutredaren Harriet Vesterberg jobbar desperat för att hitta gärningsmannen. Samtidigt håller hon ett vakande öga på glömska pappa Eugen, och kämpar på med den vacklande relationen med advokaten Rikard, vars polerade yttre döljer en hemlighet. Parallellt med händelserna i Lerviken närmar sig ett politiskt toppmöte i Landskrona. Harriets chef Margareta inleder ett samarbete med en karriärlysten kommunalpolitiker, men Harriet misstänker att politikern har brunare värderingar än hon offentligt står för. Snart befinner sig Harriet i en desperat kamp mot klockan där hon står inför valet att bryta mot reglerna eller följa dem, med förödande konsekvenser som följd.

Precis som föregående bok i den här serien tog det inte mig många kapitel innan jag var helt fast. Jag läste så fort jag fick chansen och ville hela tiden ha mer. Det var spännande, fängslande, intressant och fascinerande på samma gång.

Morden fortsätter i lilla Lerviken och det är faktiskt lite komiskt att det ofta är så i böcker. De små, idylliska samhällena blir platser för välplanerade och ibland bestialiska mord. Hur många kan man döda i ett litet samhälle liksom? Samtidigt gör det att spänningen tätnar lite eftersom vem som helst kan ligga bakom det hela. Det kanske är grannen som man alltid besökte som barn och fick bullar och saft? Eller är det den nyinflyttade mannen på klippan? Ja, ni fattar. Under tiden jag läste Skuggspelet funderade jag både en och fyra gånger på vem som kunde vara mördaren, och framför allt vem som spelar så bra att de inte lyckas göra någon misstänksam.

Jag gillar huvudkaraktären Harriet, för det mesta. Hon är civil utredare i en grupp poliser och har fått slå sig in för att bli respekterad. I den här boken utvecklas hon ytterligare lite MEN jag kan inte låta bli att irritera mig på hennes relation. Hon verkar så osäker i sig själv att hon inte ens låter människor prata innan hon har bestämt sig för en åsikt och håller fast vid den. Emellanåt känns det lite som en tonårings beteende och det stör mig men bortsett från det tycker jag att det är kul att läsa om henne på nytt. Hon kommer in med något fräscht i gruppen och visar både en och två gånger att hon hör hemma där precis lika mycket som de poliser som snackar bakom hennes rygg. Utredningen kommer även i denna bok väldigt, väldigt nära Harriet och det är intressant att följa.

Jag hoppas verkligen att det kommer fler delar i den här serien. Boken slutade ju med en riktig cliffhanger så det lutar väl åt det. Med blandningen av spänning, intressanta karaktärer, drivet och det icke oförutsägbara kan Bågstam mycket väl snart glida upp bland mina favoriter!

Stort tack till Norstedts för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Anna Bågstam
Serie: Morden i Lerviken #2
Utgivningsår: 2019
Förlag: Norstedts
Utläst: 21 augusti 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare böcker i serien:
Ögonvittnet (Morden i Lerviken #1)

Tisdagstrion v.34

Tisdag är det idag och det betyder tisdagstrio inne hos Ugglan & Boken. Denna vecka ska vi vissa tre favoritböcker från vår barndom:

Exakta favoritböcker kan jag faktiskt inte svara på men dessa tre var de jag tänkte på först. Som ni säkert förstår handlar det om lite olika åldrar i min barndom men det var i alla fall tre böcker jag gillade, och som jag fortfarande har här hemma i bokhyllan.

I huvudet på Miss Lyckad av Veronica Linarfve

Man försöker vara lyckad. Drömmer om att göra karriär. Samtidigt som man vill vara en superbra mamma och en perfekt sambo. Man fantiserar om ett frieri. Har man levt tillsammans med världens finaste man i sju år känns det naturligt att vilja stadga sig på riktigt. Särskilt när han är en attraktiv läkare som bara blir snyggare för varje år. Själv utvecklas man åt motsatt håll – väljer praktiska mjukisklänningar och har håret i hästsvans och släpar runt på en gammal skötväska med stora fickor istället för något avskalat elegant med snitsiga gulddetaljer.

Louise har fullt upp på jobbet där hon arbetar som redaktör på ett resemagasin. Hon känner sig redo för nästa karriärsteg. När chefen Manilla ger henne allt större ansvar växer hoppet. Louise tar flera egna initiativ och gör saker som hon tror att chefen ska uppskatta. Men tyvärr verkar Manilla inte alls gilla Louise kreativa upptåg och allt blir bara mer och mer komplicerat. Frågan är vad Manilla egentligen håller på med?

Louise pendlar från redaktionen i stan hem till villan i Åkersberga. Hämtar barnen på förskolan, inser att kylskåpet är tomt och smyger till McDonald’s. Igen.

Det är i det här läget som Louise längtar efter att få krypa tätt intill sin älskade Johan och höra honom viska att hon inte är helt misslyckad.

Men istället dyker det upp märkliga sms på hans mobil och när Johan byter lösenord på telefonen förstår Louise att detta inte kan sluta lyckligt. Eller?

I den här genren är det ofta så att man till viss del kan känna igen sig i en eller flera karaktärer och så även här. De flesta känner sig säkert misslyckade både en och två gånger, vi strävar efter karriärsmål och har förhoppningar inför framtiden med familjen och så vidare. Det är mycket vardag överlag i genren och det tycker jag om, särskilt eftersom det skildras från så många olika håll. En vardag för Louise i den här boken är inte samma som en vardag för en överklasstjej på Östermalm, men de kan likväl dela bekymmer och problem.

Det är första gången jag kommer i kontakt med Veronica Linarfve. Hon besökte Feelgoodfestivalen och just därför ville jag läsa denna boken innan dess. Det blev dock inte att jag gick på just det seminariet där hon pratade men jag är ändå nöjd med att ha läst denna. Den var snabbläst och väldigt lättsam, vilket passade perfekt just då. Detta är för övrigt första boken i en serie om Louise och än så länge har även en andra del kommit ut. Vi får se när eller om jag läser den men om jag vill tillbaka till Louises värld är det bara att plocka upp den.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Veronica Linarfve
Serie: Louise Locke #1
Utgivningsår: 2018
Förlag: Lind & Co
Utläst: 10 augusti 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tea with the queens

En av höjdpunkterna på Feelgoodfestivalen var förstås när de brittiska feelgoodstjärnorna Lucy Diamond (Sue Mongredien), Sheila O’Flanagan och Lucy Dillon skulle samtala med Tara Moshizi. Jag hade ju lyckats få tag på en plats längst fram, vilket betydde att jag fick både bra bilder och var en av de första i signeringskön. Woho!

Lucy, Sheila och Lucy berättade dels om sina karaktärer, skrivandet men också om de böcker de är aktuella med just nu. Sheila berättade exempelvis att man kan göra mycket olika saker för att sedan kalla det ”research”. I hennes fall handlade det om smycken och när hon så fick prova ett halsband värt miljoner dollar insåg hon att hon aldrig skulle kunna köpa billiga smycken längre.

De berättade om hur karaktärerna blir som en familj eller vänner och att de nästan blir lite ledsna när de avslutar en bok. Lucy Dillon har dock precis avslutat en bok som kommer ut nästa år och där har hon gått tillbaka till Rachel och George (fr. Ensamma hjärtan och hemlösa hundar) och deras liv nu. Svårigheten med det har varit att försöka komma ihåg allt hon skrivit tidigare om dem.

Tara pratade även om feelgoodgenren och att den ibland kan innehålla ganska mycket svärta och sorg. Hur balanserar man detta? Lucy Dillon berättade att hennes senaste bok hon skrev både startar och avslutar sorgligt men att där någonstans måste finnas utrymme för läsaren att känna glädje och hopp. Hon tycker det är viktigt att man som författare omfamnar alla delar i livet och samtidigt lever i nuet. Sheila menade att man inte alltid vet att man har lyckats balansera sorg och glädje. I hennes böcker handlar det ofta om att karaktärerna ska finnas deras inre styrka och ibland tar de fel beslut eller fel väg, men det är också det man lär sig av. Det måste inte alltid vara lyckliga slut, utan det räcker att karaktärerna känner hopp för framtiden vilket både Lucy Diamond och Lucy Dillon håller med om.

De pratade kort om julromaner, som är så stort i Storbritannien och som kommer mer och mer i Sverige. En av de stora skillnaderna är att Storbritannien sällan satsar på dessa som fysiska böcker utan de ges ut i e-boksformat. Här i Sverige vet vi ju att de kommer i fysiskt format, gärna inbundet.

Slutligen undrade Tara om författarna har tid att läsa något själva. Lucy Dillon berättade då att hon inte kan läsa medan hon själv skriver en bok. Allt hon hör eller ser tas in och kan bli en del av handlingen, även om det råkar vara någon hemlighet någon har berättat. Hon märker det dock inte själv utan det är först när boken kommer ut och samma vän ringer och utbrister: ”OH MY GOD!”. När hon inte skriver kan hon dock sluka två böcker om dagen. Sheila är inne på lite samma spår och kan inte läsa samma genre eller i närheten av den genre hon skriver, vilket ofta då blir non-fiction eller kriminalromaner, gärna något blodigt. När hon sedan skrivit klart sin bok läser hon andras inom samma genre.

Höst 2019 – Bookmark Förlag

Då var det dags för lite höstnytt igen och denna gång kommer det från Bookmark Förlag. Varsågoda!

*Råttkungen av Pascal Engman är andra delen i serien om Vanessa Frank. Boken släpps i september.

*Albino av Mons Kallentoft och Anna Karolina är den sjätte delen i serien om antihjälten Zack. Boken släpps i oktober.

*The Mars Room av Rachel Kushner släpps i augusti.

*Nightflyers av George R.R. Martin släpps i september.

*Natten av Elie Wiesel släpps i oktober.

*Your best life av Margaux Dietz kommer ut i september.