Författarintervju: Kicki Sehlstedt

Det är fredag och dags för en ny författarintervju. Den här gången har jag ställt ett par frågor till Kicki Sehlstedt. Varsågoda!

© 2018 Fotograf Anna-Lena Ahlström

Kicki, du är just nu aktuell med boken Oskuld. Vad kan du berätta om den?
– Det är en spänningsroman om kvinnohat, både i verkligheten och på nätet och dess mest otäcka konsekvenser.  Romanen börjar med att Linn Alvén, som är en känd youtuber försvinner spårlöst efter sin 18-årsfest och ett halvår senare kopplas min huvudkaraktär, den kvinnliga kriminologiprofessorn Kajan Berglund in i fallet för att försöka ta reda på vad som hänt Linn.  Det är en fristående uppföljare på Sweet Lolita som kom förra året.

Vad har du fått för respons på boken såhär långt?
– Otroligt fin respons! Den har både recenserats i många tidningar och bokbloggar och har kallats höstens måste-läsning! Många har framhållit både att den är en riktig bladvändare och att det är en viktig och också folkbildande bok om det som sker på nätet idag, och det känns fantastiskt bra!

Hur hittar du inspiration att skriva dina böcker?
– Jag hämtar väldigt mycket från verkligheten. Även om mina böcker är helt fiktion så är de inspirerade av verkligheten och verkliga fall. I mitt jobb som journalist och tv-producent har jag under åren läst många förundersökningar och också träffat många kvinnor med historier som jag brinner för att berätta.

Du är utbildad kriminolog. På vilket sätt kan du använda det i ditt skrivande?
– Jag tror att det ger mig dels en kunskapsgrund om brott, teorier om drivkrafterna bakom brotten och konsekvenserna av dem,  dels kan jag ganska lätt hitta och ta till mig ny forskning om de ämnen jag skriver om vilket ger både idéer och förhoppningsvis skänker trovärdighet till det jag skriver om.

Vad skulle du ge för tips till andra som drömmer om att bli författare?
– Ta din dröm på allvar!  En bok skriver sig inte själv, det ligger många hundra timmars jobb bakom, och då måste du ge dig själv den tiden. Oavsett om det är att bestämma sig för att skriva ett visst antal ord varje kväll, ta ledigt från jobbet, eller ägna en hel semester åt din historia, eller kombinera alla tre, så måste du ge dig själv den tiden det tar, annars kommer du aldrig få veta om du kan uppfylla din dröm.

Vad är det absolut bästa respektive sämsta med författarskapet?
– Som författare tror jag att du hela tiden pendlar mellan hybris och självhat. Det bästa är när du är inne i ett flow, historien skriver sig själv och du är så inne i din värld att du inte kan tänka på något annat, och du är säker på att andra kommer bli lika engagerade i dina personers öde som du själv är. Det värsta är när du läser igenom det du precis skrivit och är lika säker på att ingen kommer att engagera sig i de här personerna mer än du, för en plattare och mer klichéartad historia har du aldrig läst… Och däremellan varvar du dina dagar.

Nomerna: Haj-svärdet av Jan Kjaer

Det finns sex sorters nomer. Den här berättelsen handlar om de som är orange. De är magi-nomer och kan tala med djur. Men nomen Vian har ett problem: hans magi fungerar inte. Kanske allt löser sig om han hittar Haj-svärdet? Det finns dock många faror som lurar under ytan…

Den här boken fastnade sonen (5 år) för med en gång och jag förstår varför. Det är mycket färg, fina bilder och utspelar sig dessutom till stor del under ytan. Som läsare möter man både bläckfiskar, sköldpaddor och rockor. Dessutom är det lätt att känna med Vian som känner sig lite utstött och undrar varför inte han också kan prata med djuren.

Idén med nomer tycker jag är intressant och det verkar som att varje bok ska handla om en speciell sorts nom, denna gång om magi-nomer. I början av boken får vi en förklaring kring vad de olika nomerna gör eller vad de har för egenskaper – vilket såklart förenklar en hel del. Det ska bli spännande att se vad de satsar på till nästa bok.

Språket flyter på bra och Charlie har velat läsa den här många gånger. Det måste ju ändå vara ett bra betyg! Jag skulle tro att vi kommer läsa även resterande delar i den här serien.

Tack till Bokförlaget Hegas för recensionsexemplaret!

Författare: Jan Kjaer
Illustratör: Jan Kjaer
Serie: Nomerna #1
Utgivningsår: 2019
Förlag: Bokförlaget Hegas
Utläst: 16 september 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Välkommen till Flanagans av Åsa Hellberg

På hotell Flanagans i London kan allt hända. Här möts 1960-talets jetset, aristokrater och affärsmän, och att inte få en inbjudan till Lindas Lansings mytomspunna fester är en katastrof. Men Linda är i grund och botten en främmande fågel i denna värld. Hon är från början en enkel flicka från Fjällbacka, och hennes intrigerande kusiner anser att hon borde sälja hotellet till dem och återvända till Sverige. Trots att många år har gått sedan Linda ärvde Flanagans är hon fortfarande inte accepterad, och nu tvingas hon än en gång kämpa mot sina fiender för att behålla faderns livsverk. Linda är beredd att strida för Flanagans, men undrar plötsligt om det är värt uppoffringarna. Är hon verkligen lycklig?

När jag hörde Åsa Hellberg prata om den här boken på Feelgoodfestivalen i Mariefred i somras blev jag genast nyfiken men samtidigt visste jag inte riktigt vad jag skulle vänta mig. Jag har aldrig läst något av Hellberg förut och var därför lite extra spänd.

Boken utspelar sig delvis i London, delvis i Fjällbacka. Båda platserna har sin charm och trots att jag inte har en aning om hur det var på 60-talet kan jag verkligen leva mig in i berättelsen tack vare Åsa Hellbergs sätt att skriva. Det är spänning och drama samtidigt som det är kärlek och sorg. Lyxen flödar och det är den ena festen efter den andra men vi får också möta baksidan av det. Familjefejder som eskalerar och framför allt möter vi en väldigt hård tid för kvinnor att ta sig fram i. De respekteras inte och det är extra svårt för de med en annan hudfärg än vit.

Det enda jag saknar lite med den här boken är ytterligare lite djup och personlighet i karaktärerna. Jag fastnade inte för någon av dem, vilket är synd. Givetvis hade de alla någon sida som var lite extra spännande men jag tyckte inte vi fick lära känna dem på ett rättvist sätt.

Det är annars en lättläst bok och den går snabbt att läsa. Hotellmiljön andas lyx och det är häftigt att få ta del av Flanagans. Nästa bok i den här serien ska beröra nästa generation och hamnar alltså någonstans runt 80-talet.

Mitt betyg: 4/5

Tack till Bokförlaget Forum och Kult PR för recensionsexemplaret!

Författare: Åsa Hellberg
Serie: Flanagans #1
Utgivningsår: 2019
Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 24 oktober 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Kommande böcker: November 2019

Då är vi inne på en ny månad och givetvis kommer det lite nya, härliga böcker under månaden. Här är ett urval.

*Laglöst rike av Leigh Bardugo släpps den 20 november av Gilla Böcker. Detta är uppföljaren till Högt spel.

*Offer 2117 av Jussi Adler-Olsen släpps den 5 november av Albert Bonniers Förlag. Detta är åttonde delen i serien Avdelning Q.

*Himmel över Alaska av Kristin Hannah släpps den 15 november av Albert Bonniers Förlag.

*Skuggjägaren av Camilla Grebe släpps den 4 november av Wahlström & Widstrand. Detta är fjärde delen i serien Flickorna och mörkret.

*Nattens mirakel av Elizabeth Berg släpps den 13 november av Printz Publishing.

*Familjen Bridgerton: En förtrollande hemlighet av Julia Quinn släpps den 4 november av Lovereads by Forum. Detta är tredje delen om familjen Bridgerton.

Författarintervju: Caroline Säfstrand

Hennes böcker har blivit kallade feelgood med sorgkant men trots lite trasiga relationer eller trassliga familjer finns det alltid hopp. Caroline Säfstrand är nu aktuell med sin femte roman Villa Havsbris.

Kan du berätta lite om Villa Havsbris?
– Någon kallade den för feelgood-drama, och det är en bra beskrivning! Den handlar om Sophie som bor i Berlin sedan många år tillbaka men nu kommer till Skepparkroken för att ta hand om det praktiska efter sin mammas död. Det visar sig att hon ärver sitt barndomshem – Villa Havsbris som en gång i tiden var ett kurhotell…detta trots att hennes mamma sagt att hon sålt det för tio år sedan. För Sophie är huset kopplat till mindre trevliga barndomsminnen och hon vill sälja så snabbt det går. Men huset behöver piffas till lite efter att ha stått tomt länge. Hon får rådet att annonsera om volontärer som kan rusta upp det mot mat och husrum. Sophie tror inte att någon kommer att nappa på detta men snart har Isak, Martin och Katja flyttat in. Kravet som Sophie ställt i annonsen är att de ska vara händiga och komma med lätt bagage – men har man läst mina böcker så vet man att ingen kommer med ett lätt bagage. Men, i takt med att huset förändras så förändras människorna i det! En spännande sidohistoria är den äldre grannen Ella som skött husets trädgård i alla år. Hon är döv men kan läsa på läppar och vet därför en mörk hemlighet om Sophie. Denna berättar hon på ett väldigt udda sätt.

Vart har du hämtat din inspiration och dina idéer ifrån när det gäller skrivandet av boken?
– Mina historier tar form i huvudet, en efter en. Hur det egentligen går till vet jag inte. När första boken hade skrivits var det som att öppna en dörr och nu går den inte att stänga. Miljön är dock en viktig inspiration. Jag använder miljöerna som verktyg som liksom mejslar ut berättelserna och formar personer och historier. Det var väldigt viktigt att hitta rätt plats för Villa Havsbris – och det hittade jag i Skepparkroken.

Hur lägger du upp arbetet kring en bok? 
– Jag får en idé, har en bild av början, mitten, slut, själva syftet med boken och romanfigurernas inre och yttre resa. Sedan sätter jag igång och skriver från början till slut. Ofta gör jag en bakvänd synopsis, och sätter upp postit-lappar om det jag har skrivit för att få en överblick och en karta. Är jag på rätt väg? Fastnar jag så går jag ut och går med hundarna. Då lossnar det.

Villa Havsbris innehåller ju en del sorg och svärta. Hur lyckas du balansera historien så det inte blir allt för glatt eller allt för sorgligt?
– Jag vill att läsaren, när sista sidan är läst, ska känna sig lite starkare, lite gladare, lite mer ”jävlar anamma”. För att nå dit måste man ner i de djupa dalarna först. Men jag vill inte att det ska bli för tungt, för då missar man poängen. Värmen och den feelgoodiga känslan är minst lika viktig. Jag jobbar med proffsigt folk och tillsammans ser vi till att det inte tippar för mycket åt det ena eller det andra hållet.

Vad är det lättaste respektive svåraste med att skriva en roman?
– Det lättaste för mig är själva skrivandet, att komma på historier, att lära känna romanfigurerna. Det svåraste är allt det andra runt omkring. Att synas i mängden, att sälja, att vara ett varumärke som författare.

Hur ser framtiden ut? Har du fler böcker planerade?
– Jag har påbörjat en historia som jag själv tycker mycket om men vi får väl se vad som händer. Det vet man aldrig!

Om du inte hade skrivit feelgood, vad hade du skrivit då?
– Då hade jag skrivit spänning i stil med Anders de la Mottes senaste böcker eller ungdomsromaner – helst lättlästa och lite spännande för ungdomar som har svårt med läsningen.

Pojken som försvann av Cecilia Sahlström

Året är 1998 och en tvåårig pojke i försvinner spårlöst från en förskola i Lund. Trots polisens ansträngningar, och till moderns stora förtvivlan, förblir fallet olöst.

Tjugo år senare får kommissarie Sara Vallén vid polisen i Lund in ett tips som tycks vara kopplat till den försvunne pojken. Samtidigt utsätts Saras döttrar Klara och Bella för trakasserier av en grupp unga män med nazistsympatier. Orsaken är att döttrarna startat en studentförening som stöder ensamkommande ungdomar i deras skolarbete. En av dessa ungdomar, Reza, hittas död i Höje å med ett hakkors inristat i pannan. Det inleds en omfattande jakt på mördaren samtidigt som Sara Vallén och kollegan Torsten Venngren följer upp de nya tipsen om den försvunne pojken från 1998.

Första boken i den här serien kom 2017 och då tyckte jag att det var något nytt och fräscht i deckargenren, när andra boken kom förra året fortsatte författaren på samma spår och det var ruskiga mord och även mycket kopplat till hur det ser ut i dagens samhälle. Jag har en tendens att gilla dessa typer av berättelser eftersom de lätt kan reflektera hur fel det kan bli, hur vårt samhälle egentligen ser ut och vilka problem vi kan sia om framöver. Även Pojken som försvann behandlar den sortens problematik.

I den här boken får vi dels nysta lite i ett gammalt fall där en liten pojke försvunnit och samtidigt ta del av hot och våld som hamnar vår huvudkaraktär, Sara Vallén, väldigt nära. Dessa två delar byggs sedan samman allt eftersom och en spänning byggs upp ju längre in i boken vi kommer.

Det är inte riktigt samma flyt i den här boken som i föregångarna men det går ändå undan. Kapitlen känns lagom långa. Som läsare får vi också se ytterligare en sida av Sara Vallén då brotten kryper henne ganska nära. Spännande och faktiskt lite lärorikt! Jag ser fram emot nästa bok om Sara Vallén.

Tack till Bokfabriken för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Cecilia Sahlström
Serie: Sara Vallén #3
Utgivningsår: 2019
Förlag: Bokfabriken
Utläst: 11 oktober 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
Vit syren (Sara Vallén #1)
I egna händer (Sara Vallén #2)

Det största sveket av Karin Aspenström

En enda natt. Det är allt hon begär. Sedan Marja fick barn har hon inte fått sova många timmar i sträck. Hotellnatten ska bli den ultimata lyxen, äntligen sova ensam i en stor säng utan att bli väckt. Men det känns tomt. Ett glas vin måste hon väl få unna sig? Ett glas blir flera, och den unge mannen i baren är både trevlig och intressant att samtala med. Plötsligt befinner de sig på hans rum. Men skuld och ånger är nära att övermanna henne när hon återvänder till familjen dagen därpå. Och det är bara början på den katastrof som snart hotar att krossa hela hennes tillvaro. Plötsligt befinner sig Marja i en mardröm där livet hos de hon älskar mest står på spel.

Jag gillar det här formatet med korta romaner (eller långa noveller) som går snabbt att lyssna igenom men som ändå har viktiga budskap och spänning inbakade.

I Det största sveket möter vi Marja som blir utsatt för något riktigt hemskt men som känner sån skuld och ånger att hon inte vågar berätta vad som verkligen hände. I stället försöker hon dölja det tills det äter upp henne inifrån. Utan att veta något om det gissar jag att det är många där ute som är eller har varit i samma sits och det gör att det, för mig, känns väldigt äkta och trovärdigt. Boken blev dessutom allt mer spännande ju närmre slutet man kom och magkänslan jag hade redan från start visade sig vara sann.

Callin Öhrvall Delmar var uppläsare för boken och jag har lyssnat på flera tidigare böcker inlästa av henne. Jag tycker hon har en behaglig och bra röst att lyssna på, inget som irriterar mig eller förstör lyssnandet.

Det står på Bonnier Bookerys hemsida att detta skulle vara en första del i en serie om när det värsta händer familjen. Det låter väldigt intressant tycker jag och hoppas på fler liknande berättelser!

Mitt betyg: 4/5

Tack till Bonnier Bookery för recensionsexemplaret!

Författare: Karin Aspenström
Uppläsare: Callin Öhrvall Delmar
Serie: När det värsta händer familjen #1
Utgivningsår: 2019
Förlag: Bonnier Bookery
Lyssnat färdigt på: 18 oktober 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus (ljudbok)