Änkorna av Pascal Engman

En manlig polis hittas mördad på Gärdet och bara minuter från brottsplatsen upptäcks ytterligare ett offer, en ung kvinna av okänd identitet. Dubbelmordet leder polisinspektör Vanessa Frank in på en snårig utredning – som visar sig bli mer personlig än hon någonsin kunnat ana. När spåren allteftersom börjar peka mot IS är skräcken ett faktum.

Samhällets rädsla för terrorbrott ökar samtidigt som terrornätverken blir bättre på att verka i det dolda. Och när sorgens förmåga att föra samman människor omvandlas till en effektiv drivkraft att hämnas, kan konsekvenserna bli förödande.

Änkorna” har, precis som Engmans tidigare böcker, korta men intensiva kapitel. Det är ett högt tempo och det händer mycket, vilket gör att läsandet går snabbt.

Vanessa Frank är vår huvudkaraktär även i denna boken och som jag säkert har nämnt tidigare är hon en komplex karaktär med ett mjukt inre och en stentuff yta. I den här boken kommer vi henne ännu närmre, framför allt genom känslorna kring Natasja. Det är omöjligt att inte tycka om henne och jag vill bara ha mer. Författaren har fångat tankar och beteenden som vi tänker eller gör varje dag, men som vi inte riktigt tänker på, och det märks att han har gjort sin research. Det är trovärdigt. Vi får i berättelsen möta en hel del karaktärer och vi har även flera olika spår men mot slutet vävs allt samman väldigt snyggt.

Pascal Engman har den här egenskapen som jag värdesätter högt hos författare – att dra in mig i historien och få mig att bli än mer intresserad av temat. När jag läste hans ”Eldslandet” blev jag exempelvis väldigt nyfiken på organhandel och i det här fallet har jag googlat och sökt information på andra sätt om IS och terrorismen. Det gör mig kunskapstörstig och det är få författare som har samma egenskap.

Änkorna” är absolut Pascals bästa bok hittills och hela serien om Vanessa är så läsvärd! Jag trodde först att detta var slutet på en trilogi men jag är så glad att serien fortsätter och att jag kommer få läsa ännu mer om Vanessa och de andra. Jag kan inte nog rekommendera dessa böcker om man gillar actionpackade, snabblästa böcker om intressanta och mycket viktiga teman.

Tack till författaren för att jag fick möjlighet att förhandsläsa!

Mitt betyg: 5/5

Författare: Pascal Engman
Serie: Vanessa Frank #3
Utgivningsår: 2020
Förlag: Bookmark Förlag
Utläst: 18 juni 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
Eldslandet (Vanessa Frank #1)
Råttkungen (Vanessa Frank #2)

Andra som bloggat om boken:

Five Feet Apart av Rachael Lippincott

Stella Grant likes to be in control – even though her totally out of control lungs have sent her in and out of the hospital most of her life. At this point, what Stella needs to control most is keeping herself away from anyone or anything that might pass along an infection and jeopardize the possibility of a lung transplant. Six feet apart. No exceptions.

The only thing Will Newman wants to be in control of is getting out of this hospital. He couldn’t care less about his treatments, or a fancy new clinical drug trial. Soon, he’ll turn eighteen and then he’ll be able to unplug all these machines and actually go see the world, not just its hospitals.

Will’s exactly what Stella needs to stay away from. If he so much as breathes on Stella she could lose her spot on the transplant list. Either one of them could die. The only way to stay alive is to stay apart. But suddenly six feet doesn’t feel like safety. It feels like punishment. What if they could steal back just a little bit of the space their broken lungs have stolen from them? Would five feet apart really be so dangerous if it stops their hearts from breaking too?

Den här boken fick jag i det senaste bokvänspaketet från Tina, och jag hade innan dess hört en hel del bra saker om den. Jag visste dock inte riktigt vad jag skulle vänta mig, precis som vanligt.

Att läsa om människor som är sjuka är inget som är obekant för min del. Jag har till exempel läst och älskat The Fault in Our Stars (sv. Förr eller senare exploderar jag) av John Green och tyckt väldigt mycket om Everything, Everything (sv. Ingenting och allting) av Nicola Yoon. Jag vet inte vad det är som gör det, kanske att få läsa om en betydligt mer komplicerad tillvaro än min egen eller kunna sätta saker i perspektiv i efterhand. Jag lär mig också mycket nytt då jag bara måste söka upp saker som jag inte riktigt har koll på.

Boken framhäver Stellas känslor väldigt bra. Jag riktigt känner hennes ångest kring föräldrarnas skilsmässa och vikten hon lägger på sina axlar i och med detta. Hur hennes kontrollbehov styr en del av hennes liv, Abbys död som ligger som en tjock dimma över allt hon tar sig för och den känslan som måste infinna sig när man varit med och planerat en stor resa med sina kompisar som man sedan inte får vara med på för att man tvingas vara på sjukhuset. Det märks att hon har förlikat sig med tanken på ett liv på sjukhus, men vad har hon egentligen för val? När Will dyker upp i Stellas liv ställs allt på sin spets. Det som Stella tror sig ha vetat kanske inte riktigt stämmer, eller? Nya tankar börjar formas och Stella dras till det här obekymrade livet, trots att det kan innebära liv eller död för hennes del. Men hon vill ju bara leva lite..

Stellas och Wills relation utvecklas sakta men säkert, vilket jag tycker gör den mer trovärdig. Will har en hel del under ytan och det märks vid de stunder han blir mer allvarlig. I övrigt försöker han mest skratta bort sin sjukdom, vilket såklart påverkar Stella.

Jag är inte en läsare som gråter över böcker eller berättelser, men sedan jag fick barn har jag definitivt blivit mer blödig. Den här boken fick mig att börja gråta vid två tillfällen. Dels handlar det om Poe (ni som vet, ni vet) och dels var det slutet med ljusen. Jag kan inte skriva så mycket mer utan att spoila berättelsen men dessa två händelser framkallade alla möjliga sorters känslor hos mig. Jag rekommenderar varmt den här boken vidare, särskilt om ni tyckte om The Fault in Our Stars lika mycket som jag.

P.S. Om ni kikar in senare i eftermiddag kommer en video där jag jämför boken och filmadaptionen.

Mitt betyg: 5/5

Författare: Rachael Lippincott
Utgivningsår: 2018
Förlag: Simon Schuster
Utläst: 22 juli 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Och eken står där än av Sofia Lundberg

Esther har tappat fotfästet efter en svår skilsmässa och helgerna utan sonen Adrian är plågsamt ensamma. Varannan lördag promenerar hon till en gammal ek på en äng vid vattnet. En dag möter hon Rut där, en äldre dam med fantastisk förmåga att fokusera på det vackra i livet. Rut minns sin ungdom och Esther fascineras av hennes berättelser. En oväntad och stark vänskap utvecklas mellan de två kvinnorna. Men allt är inte som det verkar, vad är det för hemligheter som Rut döljer? Sökandet efter svar tar Esther till Comosjön i Italien där bilden av ett betydligt mer komplicerat livsöde växer fram.

När jag förra hösten läste Sofia Lundbergs Ett frågetecken är ett halvt hjärta kände jag mig ganska ny inom genren. Jag har givetvis läst den här typen av romaner förut men inte fångats av dem och tyckt om dem som jag började göra förra hösten. Och eken står där än följer lite samma mall och är både sorglig och tragisk samtidigt som den är mysig och fängslande.

Boken handlar om Esther som har ett lite trassligt förflutet. Hon plågas av skuldkänslor efter en skilsmässa och hennes före detta man gör inte saken lättare. Hon träffar en dag Rut och de utvecklar en speciell vänskap där de delar med sig av valda delar i livet men så småningom märker man att det är delar som Rut valt att utelämna från deras konversationer. Jag tror att många kan känna igen sig i Esther, och kanske framför allt de skuldkänslor som kommer när ett barn är inblandat. Jag har själv ingen erfarenhet av skilsmässa men utifrån vad man har sett och hört är det långt ifrån alla skilsmässor som slutar lyckligt. Rut är kanske något svårare att få en relation till men hennes liv är minst sagt intressant och båda kvinnornas berättelser och bakgrunder är fantastiska att följa, både genom ord och genom brev. Författaren skrapar inte bara på ytan med dessa karaktärer.

Berättelsen i sig är svår att glömma. Även när jag inte läste boken tänkte jag på den, tänkte på hur man kan skapa en så speciell vänskap under en ek men också vilken press vi sätter på oss själva i dagens samhälle och att vi får dåligt samvete för saker som vi inte bör ha dåligt samvete för. Det är nog något som är mer vanligt än ovanligt och det är viktigt att det tas upp i böcker och annan typ av media.

Det är alltså en känslosam berättelse med inslag av vänskap, gamla hemligheter, sorg och en saga om Italien. Jag kan varmt rekommendera den! Och hör ni, omslaget är fantastiskt fint!

Tack till Bokförlaget Forum för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 5/5

Författare: Sofia Lundberg
Utgivningsår: 2019
Förlag: Forum Förlag
Utläst: 23 november 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Offer 2117 av Jussi Adler-Olsen

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST DE TIDIGARE DELARNA I SERIEN!

Avdelning Q är tillbaka! I över 10 år har Assad arbetat tillsammans med Carl Mørck och Rose på Köpenhamnspolisens cold case-avdelning. Men vet de egentligen vem han är? Under årens lopp har Assad överraskat med kunskaper i de mest oväntade ämnen, han talar en rad olika språk och kan oskadliggöra en fiende på ett ögonblick. Var kommer han ifrån? Vilka hemligheter bär han på? I ”Offer 2117” får vi svaren. Det här är Assads historia.

Den här boken har jag sett fram emot SÅ länge så när den dök ner i brevlådan tog det två röda innan jag var där, plockade upp den och började läsa. I så många böcker har vi kunnat läsa om Assad utan att egentligen veta sådär jättemycket om honom så förväntningarna var verkligen på topp inför Offer 2117.

Om vi börjar med karaktärerna blir det som att återigen samla gänget när man hugger tag i den här boken. Carl Mørck, Rose och Gordon har dock förändrats en hel del och gamla fall har verkligen satt sina spår. Rose har inte riktigt kommit tillbaka och Carl är kär. Samtidigt plågas Assad av sitt förflutna och möter en hel del uppenbarelser längs historien. Han som tidigare har dolt sitt förflutna och inte velat prata så mycket om sig själv står plötsligt i fokus.

Vi får följa två olika historier. Större delen berör såklart Assad, vart han kommer ifrån och hur detta påverkar honom idag. Carl, Rose och de andra i gänget får veta precis vad de har undrat över alla dessa år och inser att Assad har något från förr som han definitivt måste göra upp med. De blir på så sätt inblandade med polisen i Tyskland och en jakt på en mycket farlig terrorist inleds. Samtidigt ringer en ung gamingnörd till Gordon på Köpenhamnspolisen och berättar att han planerar att hugga huvudet av sina föräldrar med ett svärd när han har uppnått en viss nivå i spelet. Dessa två historier vävs så småningom ihop på ett bra och trovärdigt sätt.

Jag tycker att boken var spännande från start till slut. Jag har länge sett fram emot att läsa om just Assad och trots att jag inte var så förvånad över Assads bakgrund tycker jag att Adler-Olsen målade upp den på ett riktigt bra sätt. Alla Assads tankar och känslor som väller fram känns viktiga för handlingen och för att man som läsare ska förstå allt han har burit på dessa år. Jag tycker också att de andra karaktärerna får lagom med plats, utan att plocka Assad ur rampljuset. Att boken behandlar terrorism och islamism känns aktuellt och viktigt, samtidigt är det som vanligt intressant att följa polisarbetet på Avdelning Q. En riktigt, riktigt bra bok!

Tack till Albert Bonniers förlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 5/5

Författare: Jussi Adler-Olsen
Serie: Avdelning Q #8
Utgivningsår: 2019
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Lyssnat klart: 10 november 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
– Kvinnan i rummet (Avdelning Q #1)
– Fasanjägarna (Avdelning Q #2)
– Flaskpost från P (Avdelning Q #3)
– Journal 64 (Avdelning Q #4)
– Marcoeffekten (Avdelning Q #5)
– Den gränslöse (Avdelning Q #6)

Selfies (Avdelning Q #7)

Råttkungen av Pascal Engman

OBS! Spoilervarning om man ej har läst tidigare delar i serien.

En ung kvinna hittas död i sin lägenhet i Täby, knivhuggen över tjugo gånger i bålen. Polisinspektör Vanessa Frank tar sig an utredningen med en gäckande känsla av att det är något avgörande som inte stämmer.

I svallvågorna av feminismens framgångar, breder ett digitalt nätverk av kvinnohatare ut sig. De kallar sig incels, får sin livsluft i internets mörkaste vrår och förenas i sin vilja att söka upprättelse från de kvinnor som aldrig bemödat dem en blick. När idé ska omvandlas till handling står många liv på spel.

Jag har varit fast sedan Pascal Engman första bok, Patrioterna. Han skriver på ett sätt som gör att spänningen hålls vid liv genom hela boken och trots många karaktärer (som har sina egna berättelser och bakgrunder) vävs det ihop så snyggt mot slutet. Att böckerna dessutom består av korta men fullpackade kapitel gör att läsandet går i en rasande fart.

Huvudkaraktären Vanessa, samt ett flertal andra karaktärer, mötte vi ju redan i Eldslandet. I den här boken utvecklas de ytterligare. Vanessa ses exempelvis som en hård, tuff och kaxig kvinna men här får vi se flera sidor av henne som gör henne mer mänsklig och intressant. Vi möter också Celine, den lite märkliga men otroligt sköna grannen till Nicolas. Även hon har ett ganska hårt yttre men det visar sig snabbt att allt inte behöver vara som det ser ut att vara. Relationerna mellan de olika karaktärerna är både trevande och rakt på.

Jag vill minnas att jag har skrivit detta innan men det tål att upprepas. De skildringar av samhället som Pascal Engman gör är verkligen en av de bästa delarna med hans författarskap. Mycket av det han skriver om är för mig okänt och samtidigt som jag tycker att det är vansinnigt spännande lär jag mig något nytt.

Eldslandet var en ruggigt bra bok med mina mått mätt men Råttkungen är faktiskt snäppet vassare. Jag tror att den här berättelsen kommer att finnas med mig i bakhuvudet för en lång tid framöver!

Mitt betyg: 5/5

Författare: Pascal Engman
Serie: Vanessa Frank #2
Utgivningsår: 2019
Förlag: Bookmark Förlag
Utläst: 8 juni 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare böcker av författaren:
Patrioterna
Eldslandet (Vanessa Frank #1)

Villa Havsbris av Caroline Säfstrand

Tre personer sökes för renovering av anrikt kurhotell under två månader. Lön: boende och mat. Krav: du är händig och har ett lätt bagage.

Sophie återvänder motvilligt till sin barndomsort Skepparkroken när hennes mamma dör. Huset hon har vuxit upp i, det gamla kurhotellet Villa Havsbris, som Sophie trodde var sålt tillhör plötsligt henne. Planen att genast återvända till livet i Berlin ställs helt på ända.

Villa Havsbris, som har gått i arv i generationer och som under sin storhetstid fylldes av poeter och författare, är nu slitet och nedgånget. Sophie är fast besluten att sälja huset, det väcker alldeles för många minnen till liv. Eftersom hon själv inte är det minsta händig söker hon hantverkare som mot mat och husrum kan ge huset lite av sin forna glans tillbaka. Inom kort flyttar Isak, Martin och Katja in, alla i behov av en paus från sina vanliga liv. Till en början flyter allt på, men är deras bagage så lätt som de påstått?

Ella, den döva damen i grannhuset, har i alla år skött den stora trädgården som omger villan. Hon bär också på en tung hemlighet en hemlighet om Sophies familj. Ska Ella berätta vad hon vet för Sophie eller inte?

I fredags läste jag ut denna feelgoodpärla och tanken är nu att jag ska recensera den. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja men om vi börjar på utsidan så är det ett väldigt tilltalande och inbjudande omslag på boken. Jag går ofta efter omslaget och det här är verkligen den typen av bok som hade slunkit ner i varukorgen. Den känns somrig samtidigt som man kan ana en del sorg på något vis. Denna gången gick jag inte så mycket efter omslaget utan mer att jag tidigare läst och gillat böcker som Säfstrand skrivit samt att den fått så fina recensioner de senaste månaderna.

I boken hittar vi flera olika karaktärer men mycket olika bakgrunder som samsas under ett och samma tak. En renovering gör att de har ett gemensamt mål och intresse men utöver detta vet de inte så mycket om varandra. Som läsare får vi ta del av familjetrauman, tragiska olyckor, relationer, matlagning, renovering och framför allt en begynnande vänskap. Sophie, som är vår huvudperson, kommer till Skepparkroken lite mot sin vilja. Hon har en plan om att åka tillbaka till Berlin så snart som möjligt men det blir inte riktigt så och i sällskap av Katja, Martin och Isak hittar hon något nytt på Villa Havsbris. Grannen Ella är dessutom inte sen med att ge Sophie små, mystiska lappar som får henne att tänka över sitt förflutna. Min upplevelse är att samtliga fyra växer som personer under dessa veckor i huset men kanske främst Sophie. Från början verkade hon vara en ganska snobbig tjej som enbart brydde sig om sitt yttre och sin karriär. Efter ett par veckor med skitiga händer, hantverkare och havsdoft känns hon genast mjukare.

Miljön är en stor och viktig del i den här boken. Dels läget i Skepparkroken, som jag tror att en del känner igen sig i. Det är mindre orter eller småstäder där alla känner alla och man kan inte direkt gå till Ica utan att bli igenkänd. Samtidigt är miljöerna i och med renoveringen så härliga att följa. Allt från äggoljetempera till Isaks målningar och jungfrukammaren, som jag definitivt kan måla upp i mitt huvud. Precis som så många andra kunde jag omedvetet inreda huset medan jag lyssnade på boken.

Det absolut bästa och främsta med boken är Caroline Säfstrands sätt att skriva. Det är gripande, sorgligt men samtidigt med mycket glädje, lust och inspiration. Sidorna flög förbi och jag hade gärna läst mer om dessa fyra (fem) karaktärer. Jag tror att de har mer att bjuda på.

Mitt betyg: 5/5

Författare: Caroline Säfstrand
Utgivningsår: 2019
Förlag: Norstedts
Utläst: 9 augusti 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare böcker av författaren:
Alltid din dotter

Lazarus av Lars Kepler

VARNING FÖR SPOILERS OM MAN EJ HAR LÄST TIDIGARE DELAR!

En död man hittas i en lägenhet i Oslo. När polisen öppnar frysboxen i köket gör de ett fruktansvärt fynd. Offret visar sig vara en dittills okänd gravskändare och trofésamlare. Några dagar senare kontaktar en tysk kommissarie Joona Linna och ber om hjälp med ett mordfall på en camping utanför Rostock. Joona förstår att mönstret som framträder är vansinnigt och samtidigt omöjligt att ignorera. Vissa skulle kalla det för ett mirakel om någon återvände från döden – andra skulle kalla det för en mardröm.

Egentligen hade jag tänkt vänta med att ta mig an den här boken. Varför vet jag egentligen inte men jag kände aldrig ”wow” när det stod klart flera månader i förväg att Lazarus skulle släppas i oktober och jag var inte en av dem som förbokade så tidigt att jag hann glömma. Jag tänkte snarare att jag skulle läsa den när tid fanns, kanske lyssna på som ljudbok och köpa boken vid nästa rea. Efter bokmässan blev jag dock rejält taggad och det har bara fortsatt i takt med att folk lagt upp mer och mer om boken, om författarna och pratat Joona Linna och Saga Bauer. Till slut kunde jag inte hålla mig och i fredags dök paketet från Adlibris ner.

Precis som vanligt kastas vi direkt in i mordfall och Joona Linnas värld. Boken tar vid i stort sett där den senaste, Kaninjägaren, slutade och man kommer snabbt in i handlingen. En av Keplers styrkor är de korta kapitlen och sättet att verkligen hålla läsaren kvar genom spänning och till viss del cliffhangers. Detta är såklart återkommande även i Lazarus, vilket gör att det blir ett bra driv i läsandet och trots att boken är på 500+ sidor känns det som att man flyger genom pappren.

En annan av Keplers styrkor är det råa i berättandet. De försöker inte släta över något och skriver de om en psykopat så är det verkligen en psykopat. De kryper liksom in under skinnet på en och det kan sluta med att man sitter och tuggar på sina egna fingrar. Exempelvis var jag nog inte ensam om att tycka att det var väldigt obehagligt med fönster under och efter jag hade läst Stalker. Keplers berättande gör att man hela tiden sitter på helspänn.

Jag skriver inte så mycket om själva handlingen eftersom det finns risk att jag avslöjar något men det var en riktigt, riktigt spännande bok och jag ångrar inte en sekund att jag beställde och slukade den ändå. Kepler hör definitivt till favoriterna och jag ser redan fram emot nästa bok i serien.

Mitt betyg: 5/5

Författare: Lars Kepler
Serie: Joona Linna #7
Utgivningsår: 2018
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 24 oktober 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare lästa böcker av författarna:
– Hypnotisören (Joona Linna #1)
– Paganinikontraktet (Joona Linna #2)
– Eldvittnet (Joona Linna #3)
– Sandmannen (Joona Linna #4)
– Stalker (Joona Linna #5)
Kaninjägaren (Joona Linna #6)

Eldslandet av Pascal Engman

En exklusiv klockbutik i Stockholm rånas, men inga armbandsur försvinner.

En tid senare kidnappas framgångsrika finansmän medan deras familjer pressas på pengar för att få dem fria.

I Sydamerika pågår omfattande organhandel. Man tvingas söka sig till Sverige för att hitta kroppar till verksamheten, som bedrivs i en av de mäktiga nazistkolonierna i södra Chile.

Polisinspektör Vanessa Frank inser att det finns ett samband mellan händelserna. Hon är avstängd från sitt arbete men går ändå in i ett flerfrontskrig mot den internationellt organiserade brottsligheten, som visar sig ha förgreningar in i den svenska poliskåren.

Det var inte länge sedan jag läste Pascal Engmans debutroman, Patrioterna, och med den fick jag definitivt mersmak. Det jag uppskattade då var korta och intensiva kapitel, mycket action, tilltalande story och speciella karaktärer att fastna vid. Samma sak upplever jag här.

I Eldslandet möter vi för första gången Vanessa Frank och man förstår ganska snabbt att hon har lite i bagaget. Hon är också den typ av polis som inte riktigt följer ramar och regelverk, vilket såklart skapar lite extra spänning. Hon är nämligen inte rädd för att söka efter saker på egen hand och ge sig in i komplicerade utredningar. Vanessa känns ändå verklighetstrogen, precis som övriga karaktärer vi får möta i boken. Man vill veta mer, läsa mer och förmodligen kommer hon utvecklas än mer i kommande böcker i serien.

Pascal Engman berör bland annat organhandel och människosmuggling, fruktansvärda ämnen, men gör det på ett alldeles ypperligt sätt. Det är skrämmande att ta del av men samtidigt en ögonöppnare för hur världen runt omkring en ser ut. I Sverige har vi en tendens att isolera oss lite och tänka att saker inte händer oss men vi kan inte ignorera vad som händer i resten av världen. Skildringen av miljöerna i Chile spär ytterligare på den här känslan som får det att krypa i hela kroppen. Brutalt!

Jag jämför Pascal Engman lite med Dan Brown. Dessa korta men intensiva kapitel känns igen och boken får ett bra driv. Trots att boken är på över 500 sidor, alltså en tegelsten, märks det knappt för jag slukar den i ett nafs. Den blir liksom aldrig seg eller långtråkig. Eldslandet har ett högt tempo och är som gjord för film. Att Pascal Engman dessutom behandlar dessa viktiga och aktuella ämnen på ett så brutalt sätt bidrar till att jag bara vill ha mer, mer, mer. Helst igår!

Tack till Piratförlaget för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 5/5

Författare: Pascal Engman
Serie: Vanessa Frank #1
Utgivningsår: 2018
Förlag: Piratförlaget
Utläst: 26 september 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare lästa böcker av författaren:
Patrioterna 

Skendöda av Louise Boije af Gennäs

OBS! Varning för spoilers om man ej har läst tidigare del i serien.

Sara har bestämt sig för att återvända till Stockholm från Örebro, trots de märkliga och traumatiska händelser som präglat hennes första höst i huvudstaden. Mer på sin vakt än någonsin byter hon till ett jobb inom konsultbranschen och flyttar till en ny stadsdel i hopp om att de ansiktslösa förföljarna ska lämna henne i fred.

Men den mardrömslika utpressningen tar snart vid där den slutade. Omgiven av finansvärldens korruption och maktspel måste Sara ställa sig frågan: finns det överhuvudtaget någon hon kan lita på?

Ni vet när man läser en bok som ger en så mycket känslor att man inte riktigt vet vad man ska göra? Ibland vill man kasta boken i väggen, ibland vill man svära åt den och ibland är det bara alldeles för sorgligt. Den här boken är ett typexempel på just det. Författaren har med andra ord lyckats i min mening.

Vår huvudkaraktär, Sara, var ju med om en hel del skit i första boken men här kulminerar det verkligen. Varningarna blir allt skarpare, råare och det skrämmer mig något otroligt hur mycket makt de här personerna har. Ibland lyckas de med väldigt enkla medel skrämma skiten ur henne och ibland är det som att de är hur många som helst, överallt och hela tiden. De kryper liksom en in på skinnet lika mycket som de gör på Sara och man kan inte annat än känna medlidande. Och det är här jag blir förbannad för dessa människor skyr inga medel! Jag förstår hennes tvivel om vem som är på hennes sida och ej, förstår hennes oro över familjen och andra.

I första boken irriterade jag mig en hel del på snacket om Saras militära bakgrund och det förekommer även här men jag tycker att det har blivit lite mer nedtonad. Kanske har författaren tagit åt sig av kritiken, kanske har det blivit så av en slump. Kanske väljer jag att helt lägga det åt sidan och hänge mig åt den rafflande historien?

Jag blir så imponerad över att författaren har lyckats skapa en sådan stämning, en sådan historia som letar sig in i ens kropp och inte riktigt vill släppa taget. Skendöda är en bladvändare av rang och jag kan inte sluta förrän den är färdigläst. Men nu då? Nu får jag vänta i flera månader på upplösningen! Hur ska detta gå?

Tack till Bookmark Förlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 5/5

Författare: Louise Boije af Gennäs
Serie: Motståndstrilogin #2
Utgivningsår: 2018
Förlag: Bookmark Förlag
Utläst: 21 september 2018
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare lästa böcker av författaren:
– Blodlokan (Motståndstrilogin #1)