Kokain av Pascal Engman

Engman_Kokain_Cover-scaledEn våldsam dödsskjutning på öppen gata försätter de boende i Järva i skräck. Vad blir nästa drag i kriget mellan de rivaliserande förortsgängen Vargarna och YBT? I skuggan av våldet tvingas butiksinnehaverskan Fatou Diop gång på gång att vända bort blicken av rädsla. Men någonstans går gränsen för hur mycket en människa kan svälja utan att göra motstånd.

Polisinspektör Vanessa Frank kopplas in i mordutredningen och finner sig mitt i en brinnande gänguppgörelse där allt verkar handla om kokainet. Samtidigt som hon försöker landa i rollen som fostermamma till tonåriga Celine visar sig hennes nya sårbarhet bli den största utmaningen för utredningen.

Pascal Engman gör mig aldrig besviken och på kort tid har han blivit en av mina favoritförfattare. Till stor del beror det på drivet i hans böcker, hans sätt att skriva och karaktärerna som man inte kan låta bli att fastna för.

I den här boken var det först och främst ett riktigt bra ämne, aktuellt som vanligt i Pascals böcker och något som jag har reflekterat över mycket på sistone. Vi bor ändå på ett tryggt ställe men framför allt knarket kommer närmre och närmre. Gängmiljön upplever jag som realistisk, även om jag vet noll om sådant. Faktum är att det var fler saker i boken som gjorde mig lite extra nyfiken som jag googlade vidare på.

När det kommer till karaktärerna träffar vi såklart Vanessa Frank igen. Det är en karaktär som jag tyckte växer för varje gång jag läser om henne och relationsutvecklingen mellan henne och Celine är så intressant att läsa om. Nicolas har seglat upp som lite av en favorit hos mig. Han är verkligen osjälvisk och hjälper andra mer än han hjälper sig själv. Det borde finnas fler som honom.

I dessa tider tyckte jag också att det var intressant att en av karaktärerna blivit smittad av covid-19, och att det dessutom hade varit ganska allvarligt. Det blir på något vis mer verklighetsförankrat.

Spänningen fanns verkligen där genom hela boken. Det hände något nytt hela tiden och sidorna flög fram. Jag gillar det lite råa i Pascal Engmans sätt att skriva och ibland jämför jag det med exempelvis Stefan Ahnhem. Den här boken var precis lika bra som de andra i serien, om inte bättre. Har ni ännu inte hittat till den här serien rekommenderar jag er verkligen att plocka upp första delen.

Stort tack till författaren för att jag fick möjlighet att förhandsläsa den här boken!

Mitt betyg: 5/5

Författare: Pascal Engman
Serie: Vanessa Frank #4
Utgivningsår: 2021
Förlag: Bookmark Förlag
Utläst: 27 mars 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
– Eldslandet (Vanessa Frank #1)
– Råttkungen (Vanessa Frank #2)
Änkorna (Vanessa Frank #3)

Andra som bloggat om boken:

Pascal Engman: ”Varje gång jag går på Drottninggatan ser jag mig fortfarande om.”

För några år sedan lämnade Pascal Engman journalistiken och gav sig in i författaryrket. Debuten ”Patrioterna” släpptes 2017 och sedan dess har han hunnit skriva flera delar i en serie om polisen Vanessa Frank. Igår släpptes den tredje boken i serien, ”Änkorna”.

Vad är det med Vanessa som fascinerar och underhåller? Varför kan vi inte vara utan henne?
– Jag tror det är att hon är oberäknelig. Det är hon för mig, som ändå skapat henne. Och hon är en person som vill göra gott, och dessutom har den goda smaken att ofta tveka och ifrågasätta sig själv.
– Jag hoppas att ”Änkorna” är min bästa bok hittills. De få som läst säger nästan alla att ”Änkorna” är bäst. Jag hoppas att de har rätt och att läsarna håller med dem. Det vore inte mer än rimligt, eftersom en författare rimligtvis borde bli bättre för varje bok. Man lär sig så mycket. Varje gång man skriver. En sak är i alla fall säker: jag har aldrig ansträngt mig så mycket som jag gjort med ”Änkorna”. Det är en bok jag, faktiskt, är stolt över.

Vanessa är en komplex karaktär men frågan är hur mycket man kan laborera med gränserna när det kommer till någon som både har en tuff och en mjuk sida.
– Det är nog viktigt att vara konsekvent med vilka människor hon är tuff och mjuk mot. Jag skulle säga att Vanessa oftast är snäll mot de människor som hon finner udda och godhjärtade. Och hård mot de som inte är elaka eller jäklas med andra. Där kompromissar hon inte.

När jag frågar om ämnet terrorism och varför Pascal valt att skriva en bok om det berättar han:
– Varje gång jag går på Drottninggatan ser jag mig fortfarande om. Jag tillhör en generation som vuxit upp med hotet från den islamistiska terrorismen och jag har påverkats starkt av det besinningslösa dödandet. Jag ville sätta mig in i hur människor, som är uppvuxna mitt ibland oss, kan avsky oss så mycket att de vill döda oss.
– Jag hoppas inte att människor påverkas negativt av det jag skriver. Däremot tycker jag att man ska vara medveten om att ungefär 150 människor som åkt ner till IS så kallade Kalifat nu befinner sig i Sverige. Flera tusen människor sympatiserar med IS mördarideologi. De avskyr oss och vårt sätt att leva. Säpo anser dem vara ett stort hot. Med all rätt, tyvärr.

I en intervju jag gjorde med Pascal för drygt två år sedan berättade han att han tyckte det var roligare att skriva om kvinnor för att han själv är man.
– Det håller jag fast vid än idag, i alla fall än så länge. Jag vet nog inget som är så roligt som att skriva Vanessa-kapitlen. Det går så otroligt snabbt, jag behöver knappt planera vad jag ska skriva när det gäller henne. Men det är väl också för att hon varit med mig i snart tre år.
– Jag har redan börjat, smått, på nästa bok i serien. Jag skriver ner ritningen över berättelsen och intervjuar en massa människor. Arbetstiteln är ”Kokain” och den ska handla om gängkrigen i Stockholm.

Pascal har rötter i Chile och har, inför varje bok i Vanessa-serien, åkt dit för att skriva. Han har tidigare berättat att han känner sig rofull och lugn när han är på plats i Chile, vilket har gjort att han har skrivit sina böcker där. Även denna gång ser det ut att bli Chile.
– Jag tror och hoppas att det blir Chile. Enligt min kalender ska jag åka dit först i november, för att ge intervjuer inför lanseringen av ”Eldslandet”, och sen ska jag dit i december tillsammans med Linnea för att skriva ”Kokain”. Men vi får se om det blir något. Allt känns väldigt osäkert just nu.

Pascal berättar också om lösa planer för framtiden, eventuellt en annan serie med en manlig huvudroll.
– Kanske år 2021. Vi får se!

Om ni vill läsa min recension av ”Änkorna” hittar ni den här.

Foto: Alexander Donka