Författarintervju: Eleonor Sager

Det är fredag och dags för en ny författarintervju. Den här gången har jag ställt frågor till feelgoodförfattaren Eleonor Sager, aktuell med boken Älskar, älskar inte.

Din bok Älskar, älskar inte kom ut i början av året. Vad har du fått för reaktioner på boken sedan dess?
– Mottagandet har varit bättre än jag vågat drömma om! Det var en spänd väntan på att första recensionen skulle komma, och när den var positiv kände jag att åh, även om resten tycker att den är värdelös så är det i alla fall en person som tycker om den. Sedan var det oerhört stort när Lotta Olsson rekommenderade den i Dagens Nyheter. Det hade jag aldrig vågat hoppas på.

Hur skulle du beskriva den och dess handling?
– Den handlar om systrarna Emilia och Madelen som passerat trettio och drömmer om väldigt olika saker. Emilia jobbar som dessertkock och drömmer om ett fotbollslag med ungar, villa, vovve och bättre begagnad Volvo. Problemet är att hennes surfande vagabond till kille inte alls verkar vilja samma saker. Men kanske han ändrar sig? Madelen däremot, är nygift och bor i en fin våning vid Karlaplan. Hennes man undrar om det inte är dags för dem att bilda familj, men Madelen har inte tid eller planer på bebis. Hon har ju sin karriär. Och sin träning. Och deras härliga liv. Kan inte tillvaron bara få vara så, ett tag till? Livet har dock andra planer för systrarna, och Emilia tvingas göra ett val som får deras relation att skaka i grunden.
– För mig är det en bok om att bli vuxen ”på riktigt” och ställas inför alla de beslut som kanske inte var så tunga när man var tjugo-nånting, men oerhört avgörande tio år senare.

Boken är första delen i en serie. När får vi läsa mer och hur kommer framtiden att se ut för systrarna Lind?
– Nästa bok är planerad till våren 2020. Emilias karriär tar fart på riktigt medan Madelens kanske inte gör det på samma sätt. Kärlek och relationer står i centrum, liksom söta desserter, hästar och ett och annat glas vin.

Du har en bakgrund som journalist och har även arbetat med TV och på ett produktionsbolag. Hur mycket nytta av det har du haft i ditt skrivande?
– En hel del! Nyhetsjournalistik är väldigt olikt att skriva böcker, men att fånga kärnan har jag tagit med mig från nyhetsredaktionerna. Jag inspireras mycket av manusskrivande för TV, och har även lagt Madelens arbetsplats på en streamingtjänst likt Netflix.

Känner du igen dig själv i dina karaktärer?
– Oerhört mycket! Det är nästan så att de är två sidor av mig. Karriäristen Madelen som undrar vem hon var utan sitt jobb och är målinriktad på alla plan, och den mer sorglösa Emilia som älskar party, bakning och hoppas på himlastormande kärlek.

Hur ser din skrivprocess ut? Börjar det med en tanke och avslutas med en färdig, tryckt bok och vad händer egentligen längs vägen?
– Det börjar med en idé som jag testar i ett synops, för att sedan bryta ner den i beats/kapitel och se att det håller för en hel bok, har rätt vändpunkter och utveckling. Oftast händer det massor i den processen, jag stryker och lägger till, men grundidén förblir densamma.

Slutligen, kan du tipsa om en bok man bara måste ha läst!
– Schindler’s list eller valfri sanningsenlig bok om Förintelsen.

Författarintervju: Johanna Schreiber

Johanna Schreiber är journalisten som numera satsar allt mer på författarskapet. I år är hon aktuell med inte mindre än två romaner och jag har fått äran att intervjua henne.

Copyright/fotograf: Gabriel Liljevall

Johanna, i våras var du aktuell med feelgoodromanen Det bästa som har hänt mig och i höst släpps ungdomsromanen Inte som du. Det är fullt upp! Hur får du allt att gå ihop?
– Prioritera, prioritera, prioritera! På dagarna jobbar jag som sociala medier-redaktör, och så vill jag förstås ha tid att vara med min dotter som snart fyller 3 år, och med min man. Så det som tyvärr tar stryk är att jag inte har tid att träffa mina vänner så ofta som jag vill, eftersom jag skriver på kvällarna och helgerna.  Jag går heller nästan aldrig på releasefester och andra ”författarevents” eftersom jag helt enkelt måste använda den tiden till att skriva mina böcker. Och så struntar jag i att städa. Vi har städhjälp varannan vecka, ibland oftare. På det sättet frigör jag mycket tid som kan användas till skrivandet.

Finns det några liknelser mellan feelgood och ungdomsromaner med tanke på vilka böcker du har skrivit tidigare? Hur tänker du kring det?
– Det som är förenar alla mina böcker – oavsett om de är skrivna för vuxna, tonåringar eller barn – är att de har relationer i fokus. Kärlek, vänskap och systerskap är återkommande teman i varenda bok jag skrivit, och antagligen kommer det fortsätta vara det i alla böcker jag kommer att skriva.

I somras läste jag själv Det bästa som har hänt mig. Hur mycket av handlingen är sådant som du själv upplevt? Upplever du den här perfekta sidan på Instagram och så vidare? Är vi som föräldrar rädda för att göra fel och inte höra till normen nu för tiden?
– Vissa händelser, kommentarer och tankar i boken är sådant jag upplevt själv. Som mamman i mammagruppen som satt och skröt om hur bra hennes barn sov, medan vi andra i princip satt där och grät av trötthet, haha. Freddies förlossning är också till stora delar lik min egen förlossning. Min man brukar skämta med folk som berättar att de läst boken och säga att det är han som är inspirationen till Ludvig. Men, det kan jag lova att han inte är, haha.

Hur ser din process ut från idé till färdig bok? Vad behöver man tänka extra på?
– Jag börjar alltid skriva i en scen där det bränner till. Det kan vara första kyssen, första bråket, ett möte, eller ett farväl. På så sätt ser jag direkt hur de karaktärer jag gått och funderat över agerar i en emotionellt stark situation och kommer nära dem direkt. Om jag sedan lyckas spinna vidare på de scenerna, så fortsätter jag skriva tills det blir en bok.

Hur ser framtiden ut för dig? Skriver du på fler böcker?
– I december släpps Det bästa som har hänt mig i pocket, och då hoppas jag att ännu fler läsare kommer att få stifta bekantskap med Freddie, Sigrid och Ermina. Och om allt går som planerat släpper jag en ny roman för vuxna under våren 2020. Men jag är mitt i arbetet med den, så vågar inte jinxa genom att berätta något ur handlingen. Det jag kan avslöja är att det är en fristående roman, med helt nya karaktärer. Däremot vågar jag lova att några av karaktärerna ur Det bästa som har hänt mig skymtar förbi…

Slutligen, vilken bok måste man bara ha läst under sin livstid? Tipsa!
Och världen skälvde av Ayn Rand. En otrolig berättelse, och en av tidernas starkaste idéromaner.

Författarintervju: Tina Frennstedt

Sist ut i min serie med intervjuer inför Bokmässan och Crimetime Awards är Tina Frennstedt. Hennes bok Cold Case: Försvunnen är nominerad till årets deckardebut. (Psst.. nästa vecka kommer andra intervjuer!)

Copyright/fotograf: Maria Östlin

Tina, du har blivit nominerad till årets deckardebut på Crimetime Awards. Grattis! Hur känns det? Har du hunnit smälta det något?
– Det känns så klart jättebra. Innan man är nominerad spelar det inte så stor roll, sen när det händer vill man ju bara vinna men det är hård konkurrens.

Boken som blivit nominerad, din debut, heter Cold Case: Försvunnen. Vad kan du berätta om den?
– Den första delen i den här cold case-serien är inspirerad av Helena Anderssons försvinnande i Mariestad. Handlingen utspelar sig i Malmö och på Österlen och min polishjälte heter Tess Hjalmarsson, vars liv man får följa både professionellt och privat. Hon är chef för Skånes cold case-grupp och brinner för att klara upp de här gamla, ofta glömda lite åsidosatta morden. Hon har en sidekick som heter Marie Erling och som är ganska frispråkig och speciell. Boken inleds med en rad brutala överfall mot kvinnor i Malmö och så småningom dyker det upp spår som binder ihop en dansk gärningsman med det ouppklarade försvinnandet. När jag skriver tar jag det mesta från verkligheten och blandar det med min egen fiktiva historia. Den danska seriebrottslingen är också inspirerad av ett verkligt case. Som journalist är det säkert en gammal yrkesskada, men det verkliga triggar mig mer än fantasin.

Den här boken ska vara första delen i en serie. När kommer nästa del?
– Den andra kommer under nästa år, tidig vår är det tänkt. Jag sitter och skriver på den nu och det känns väldigt roligt att få återvända och gå in i mina karaktärers värld igen.

Vad tror du om motståndet i kategorin? Har du kanske läst någon av de andras böcker?
– Nej, inte läst än men så klart skummat lite för att få ett hum om dem (hinner inte läsa så mycket just nu). Men de verkar mycket begåvade och trevliga på alla sätt så det blir en hård kamp!

Jag kan tänka mig att man som deckarförfattare får sin beskärda del av poliser, mord, försvinnanden, utredningar och så vidare. Läser du själv deckare eller blir det helt enkelt för mycket av det goda?
– Ja, jag läser absolut deckare och har gjort i många år. Elizabeth George och Patricia Cornwell var mina första favoriter i genren. Jag har ju arbetat som kriminalreporter och sedan med krim-tv, på Brottscentralen i flera år, så krim är ett naturligt inslag i mitt liv och jag har ganska lätt för att stänga av om jag tycker det blir för mycket, vilket jag sällan gör. Just nu ser jag de nya avsnitten av Mindhunter på Netflix.

Vad hade du skrivit om det inte hade blivit deckare?
– Jag gav ut en dokumentärroman för drygt 10 år sedan, Diplomatdottern, om en svensk kvinna som åkte fast med heroin på Bangkoks flygplats. Jag skulle kunna tänka mig skriva fler faktaböcker kring verkliga fall. Eller så kanske en relationsroman kunde vara skoj testa, men det ligger nog lite framåt i tiden i så fall.

Kommer du att besöka Bokmässan och vart kan vi i så fall hitta dig?
– Yes, så klart, jag måste ju kolla om jag vinner! Jag har en del punkter där jag medverkar, bla på Crimetime om true crime, så ni hittar mig förmodligen där eller i Forums monter.

Författarintervju: Anna Lönnqvist

Foto: Magnus Östh

Anna, nyligen vann du och din bok ”Julia och Jack” pris för årets feelgood. Hur känns det? Har du hunnit smälta det hela?
– Det känns fantastiskt roligt! Jag har nog inte riktigt smält det ännu. Men framför allt är det förstås en bekräftelse på att alla timmar jag har lagt ner på Julia och Jack (och också mina andra feelgood-romaner) verkligen varit värt det. Och det känns verkligen fint att både läsarna och juryn gillade min historia om Julia och Jack och de andra karaktärerna i romanen.

Du är annars aktuell med ”Sommaren med Ava” som släpptes i våras. Vill du berätta lite mer om denna?
– Absolut! Ava har tillbringat alla sina barndomssomrar hos sin mormor i den pittoreska orten Sunnanby. Nu är mormorn död sedan några år tillbaka och Ava har inte velat åka tillbaka. Men när det uppstår en vattenläcka i mormorns hus tvingas hon dit. Hon märker direkt att mormorns gamla café som var hennes stora livsverk och där Ava hjälpte till varje sommar är totalt nedgånget. Cornelia som äger caféet numera syns inte till och bär på en mörk händelse som hela Sunnanby skvallrar om. Ava söker upp Cornelia och en vänskap uppstår som kanske också kan rädda caféet? Samtidigt dras Ava till Axel som liksom hon har ett sårigt förflutet. Attraktionen är omedelbar och det blir en sommar som ingen av de tre kommer att glömma. Men de bär alla på hemligheter och det förflutna kommer ikapp dem och tvingar de till omöjliga val. Hur långt är de beredda att gå för varandra? Skulle du ge upp din stora dröm för någon som du inte riktigt känner?

Sommaren med Ava är en varm och romantisk berättelse om omedelbar attraktion och kärlek, ensamhet och sorg. Det är den första i en serie kärleksromaner som utspelar sig i den fiktiva orten Sunnanby.

De flesta av dina böcker skulle kunna klassas som feelgood. Vad är det som gör att den genren är extra spännande och rolig att skriva om?
– Jag brukar säga att jag skriver romantisk feelgood eftersom jag alltid har en kärlekshistoria som är central i mina berättelser, och det är den typ av berättelser jag själv dras till när jag läser även om jag är allätare. Jag skriver feelgood för att jag tycker att vi matas med tillräckligt med hemskheter på nyheterna. Jag vill ge läsarna något annat, en berättelse som skapar en varm känsla efteråt. Men det är också väldigt viktigt att en feelgood innehåller en rejäl dos svärta och att karaktärerna tampas med rejäla motsättningar och får göra en ordentlig inre resa. En feelgood får gärna ta upp/belysa svåra saker. Jag vill att boken ska ha ett budskap också och få läsarna att fundera över hur de själva lever/agerar och gärna inspirera.

Hur ser det ut där du sitter och skriver?
– Jag sitter allra helst vid köksbordet i vår villa där jag kan titta ut genom våra stora fönster. Annars räcker mycket kaffe långt för mig. 😊 Och så vill jag ha tyst omkring mig. Jag önskar att jag kunde sitta på ett café och skriva, men jag blir för distraherad och intresserad av de omkring mig. Haha.

Hur ser framtiden ut? Skriver du på något nytt?
– Ja, jag sitter just nu och redigerar nästa bok i ”Kärlek i Sunnanby”-serien. Den kommer ut i början av januari 2020.

Vad har du för tips till andra som drömmer om att bli författare?
– Skriv, skriv, skriv är nog det främsta tipset. Det är viktigt att läsa också, men till syvende sist gäller det ju att få ner de egna orden på pränt. Nästa tips är att skriva om det du redan har skrivit. Det blir aldrig bra från början. Så skriv om tills du tycker att du är nöjd och då skriver du om ytterligare en gång till. 😊 Om du har möjlighet skulle jag också anlita en lektör eller liknande för att få hjälp och input av någon utomstående på din text. Och gå skrivarkurser. Själv har jag också haft ovärderlig hjälp från allt som finns att läsa på nätet, särskilt amerikanska författare skriver massor om dramaturgi och liknande. Jag sneglar mycket mot filmens värld också, och där är ju Robert McKee’s bok Story superbra. Men även här går att hitta hur mycket som helst på nätet. Varmt lycka till, och ge inte upp!

Intervju: Emma Graves

Emma Graves är bokomslagsdesignern/formgivaren som jobbat på förlag som HarperCollins UK och Little Brown i London. Numera är hon frilansande och har klienter både i Storbritannien och i Norden, exempelvis Random House, Simon & Schuster, Penguin, Bookmark Förlag, Albert Bonniers Förlag och Printz Publishing. 

Linda Netsman och Emma Graves, bokmässan 2018.

Emma, du är ju en expert på det här med omslag men hur började det egentligen? Vad har du för bakgrund?
Jag studerade vid universitetet i Reading, UK, och har en- BA i Typografi och Grafisk kommunikation. Efter min examen fick jag omgående arbete på HarperCollins i London. De hade besökt universitetets utställning över våra examensprojekt och fastnat för mina arbeten. Där arbetade jag sedan i 4 år som ‘junior’ designer/’middle weight’ designer av illustrerade faktaböcker, biografier, djur/natur och konst.

Du har flera tunga förlagsnamn bland dina klienter. Hur har din karriärstege sett ut? Hur har du hamnat där du är idag?
Efter fyra år på HarperCollins, UK, fick jag jobb på LittleBrown (Hachette) i London. Där arbetade jag som senior designer. Mina specialområden var framför allt omslag till skönlitterära böcker och vissa faktaområden. Inom skönlitteraturen var min inriktning det man i England kallar commercial crime och womens fiction, ”feel good’ romaner.
Fem år senare bestämde jag mig för att börja som frilansare. Jag ville bredda mina kontaktnät och arbeta mot en blandad marknad i UK och Norden. Nu har jag klienter i England, Norge, Danmark, Portugal, Sverige och USA vilket är jättespännande eftersom marknaden skiljer sig åt inom dessa länder. Kulturskillnaderna märks tydligt även i synen på bokomslag.

Hur ser processen ut? Får du läsa böckerna och går ut efter det eller hur fungerar det?
Jag börjar med att samla ihop så mycket information som jag kan om författaren och om eventuella tidigare utgivningar. Ibland finns manus och då läser jag några kapitel för att få en bra känsla av stämningen i boken. Finns inte manus ännu så kan det även gå bra med en synopsis. Om jag gör omslag till en översatt titel händer det numera att boken finns på originalspråk att lyssna till. Då gör jag det samtidigt som jag jobbar med andra projekt. Mycket trevligt att både jobba och lyssna på en berättelse.

Hur lyckas man göra varje bokomslag unikt? Vad behöver man tänka på?
Efter att jag fått all information om boken så samlar jag tankar och idéer till skisser. Ibland gör jag en mood board med färger, typsnitt och bilder. Under vissa säsonger så kommer det ju många böcker som liknar varandra i stil så då är det speciellt viktigt att hitta nya typsnitt och komma på nya idéer som gör att varje bok ser annorlunda ut. Men det är inte alltid lätt eftersom man inte vet hur övriga förlags utgivning kommer att se ut. Det händer att designen av ett bokomslag påminner om någon annan. Men det kan man inte komma ifrån eftersom trender finns även inom detta område.

Vad tror du det är som gör dina bokomslag speciella och omtyckta?
Det är jätte roligt att höra att mina omslag är omtyckta och det gläder mig alltid när både förläggaren och författaren är nöjda. Säljer boken bra är det ju en bonus också! Jag tycker att det är viktigt att omslaget är snyggt och tilltalande, samtidigt som man får en liten bild om vad boken innehåller. En läsare som letar efter en bok tittar inte länge på varje omslag så det är viktigt att omslaget får ögat att stanna och läsaren att plockat upp boken.

Vad skulle du ge för tips till människor som vill arbeta med detta?
Det är inte helt enkelt att ge tips eftersom bokbranschen är i stark förändring och andra färdigheter än tidigare kan behövas. Först och främst rekommenderar jag att man skaffar sig en bred och

gedigen utbildning inom typografi och design men kanske även kommunikations- och it-kunskaper. Man måste också tro på sig själv och försöka vara medveten om sina styrkor och svagheter inom branschkunnandet. Bygg upp en bra portfolio som visar dina färdigheter och ge dig ut i förlagsvärlden.

Sist men inte minst, vilket bokomslag är du mest stolt över?

Det är svårt att välja ett omslag som jag är extra stolt över men om ser på mina projekt ifrån svensk utgivning 2018 så måste jag säga att ”Skönhetens väg” av Martha Hall Kelly utgiven av Bookmark Förlag blev fin. Boken bygger på en sann historia om andra världskriget och förintelsen. En fängslande och mycket gripande berättelse vilket jag tror och hoppas att läsaren ser i omslaget.