Kallare än is av Helena Kubicek Boye

När två skridskoåkare hittar en ung kvinna död på isen utanför Säter börjar det åter viskas i Dalarna. Vad är det som pågår i trakterna av den beryktade kliniken?

Psykologen Anna Varga har börjat arbeta inom öppenvårds­­psykiatrin. Efter de omtumlande dödsfallen på rättspsykiatriska kliniken känns övergången till öppenvården först som en befrielse. Men när det visar sig att den unga kvinnan, Felicia Frost, var en av Annas patienter påbörjas en internutredning. När polisen kör fast börjar Anna själv göra efterforskningar – det är något som inte står rätt till i familjen Frost. Samtidigt blir spänningarna allt större i det lilla samhället. Vargjakten har blivit inställd, och när en varghona hittas lemlästad delas samhället i två läger.

Vår huvudperson Anna har i den här boken bytt arbetsplats och lämnat rättspsykiatriska kliniken. På något vis är det befriande med en huvudperson i en deckare som inte är polis men jag kommer på mig själv med att fundera på hur många mord en psykolog kan bli inblandad i. Samtidigt är jag glad att det är utredningen som tar mest plats här, inte psykiatrin.

Ett av de starkaste korten i den här boken är miljöbeskrivningarna. Det går verkligen att måla upp bilden av snötäcket, kylan och framför allt den ensliga stugan som Anna lånar. Dessutom får författaren verkligen fram känslan av ett mindre samhälle och att folk håller varandra om ryggen. För mig är det helt ofattbart hur långt en människa kan gå för att försöka skydda sig själv.

Förutom att följa Anna får vi även träffa Lina igen och följa hennes tid på anstalten. Det känns som att författaren har lagt mycket tid och energi på research och det känns trovärdigt. Hon plågas mycket av distansen till familjen men har ett klart mål i sikte.

Boken har korta kapitel och det blir lite av en bladvändare, vilket jag uppskattar. Det var absolut underhållning för stunden och ibland är det gott så.

Mitt betyg: 3/5

Författare: Helena Kubicek Boye
Serie: Anna Varga #3
Utgivningsår: 2020
Förlag: Bokfabriken
Utläst: 29 december 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
Innan snön faller (Anna Varga #1)
Den ljusaste natten (Anna Varga #2)

Andra som bloggat om boken:
Boklysten | Barnboksbloggen | Zellys Bokhylla | Bokraden | Boktanten

Helgfrågan v.30

Helgen är på ingång och därmed även helgfrågan hos Mias bokhörna. Eftersom det är sommar är det samma frågor varje vecka.

image

1. Vad läser du nu?
Jag läser flera böcker. ”Vingården för vilda drömmar” av Caroline Säfstrand, ”Flickan som fick en röst” av Abi Daré samt ”Många lögner små” av Annika Estassy.

2. Har du något boktips?
Hm, gillar ni ”Cirkeln”-trilogin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren borde ni helt klart ta tag i Järvhögatrilogin av Camilla Sten som börjar med ”Bergtagen”. Riktigt bra!

3. Har du ett semestertips att dela med dig av?
Absolut! Om ni är i eller runt Dalarna tycker jag ni ska packa ner lite fika och badkläder och ta er till Östra Silvbergs gruva, i närheten av Säter. Där är vattnet turkost och platsen är perfekt för fotografering.

Galleriet vid vattnet av Hanna Blixt

Galleriet-vid-vattnetI Tällberg har Nora och Viktor bestämt sig för att öppna ett galleri med återvunna saker. Nora är fast besluten att slå upp dörrarna till midsommar. Men tiden är knapp och det visar sig att inget går lika smidigt som hon hoppats på. När Nora ropar in en tavla på auktion och hittar ett kärleksbrev väcks hennes nyfikenhet. Vem är dalkullan på tavlan? Vem är brevet skrivet till? Och vem är avsändaren?

Samtidigt följer vi Nils på 1960-talet, en ung man som  tillsammans med sin dysfunktionella familj flyttat till Insjön. Nils är romantiskt lagd och blir förälskad i en kulla i folkdräkt som han ser på ett vykort. Han inser att det är hon eller  ingen han vill dela livet med.

I julas läste jag första delen i den här serien och fastnade för idyllen och myskänslan som uppstod när jag läste. Jag tyckte också mycket om Nora och Viktor, som vi såklart får återse här. Nu är de nygifta och lyckligare än någonsin. Eller?

I den här boken får vi följa Nora och Viktors resa mot att öppna ett galleri, med allt vad det innebär. Nora lägger mycket av sin tid och energi på detta, medan Viktor också handskas med andra saker. Parallellt med den här historien får vi även möta Nils och hans familj på 60-talet. Båda berättelserna i sig är intressanta att följa men jag fastnar mer för den som utspelar sig på 60-talet, och känner verkligen med Nils. Det är en tragisk berättelse som man ändå hoppas ska få ett fint slut.

Jag gillade boken och att vara tillbaka i härliga Dalarna men jag hade nog ändå hoppats på något mer. Handlingen drog inte tag i mig men det var en lättsmält karamell som jag tror kommer passa utmärkt i hängmattan i sommar.

Tack till Historiska Media för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Hanna Blixt
Serie: Leksandssviten #2
Utgivningsår: 2021
Förlag: Historiska Media
Utläst: 15 maj 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Tidigare delar i serien:
Glasveranda med sjöutsikt (Leksandssviten #1)

Andra som bloggat om boken:

Glasveranda med sjöutsikt av Hanna Blixt

Nora flyr halsöverhuvud från sin lägenhet i Stockholm där hon bor tillsammans med pojkvännen Jonas, som både uppvisar tydliga psykopatdrag och dessutom bedrar henne. Hon sätter sig på tåget mot det idylliska Leksand för att få distans till allt. Valet av ort beror på att hon som barn brukade hälsa på sina morföräldrar här. Nora söker tröst hos vännen Vega och börjar bit för bit bygga upp sin självkänsla igen. Hon lyckas hyra en liten stuga i Heden, en söt liten timmerstuga med glasveranda och sjöutsikt. Nora lovar sig själv att aldrig falla för en man igen, men sedan möter hon Viktor – den charmige grannkillen som dock verkar bära på en hemlighet.

Samtidigt slår den avdankade författaren Claes klorna i en gammal man vid namn Torsten, som är i nittioårsåldern och som har ett sviktande minne. Men det Torsten har är en fantastisk förmåga att berätta och trollbinda en publik – något som Claes känner att han saknar. Claes mutar den gamle mannen med kaffe och dopp för att få prat på gamlingen, och Torsten börjar berätta om sitt liv.

Det här är mitt första möte med författaren Hanna Blixt, och hennes första bok för vuxna. Jag har dock förstått att hon har skrivit en hel del barnböcker innan detta. Jag fastnade framför allt för omslaget till den här boken samt att den skulle utspela sig i Dalarna, som jag har en liten förkärlek till.

Just Dalarna och omgivningarna som Nora rör sig i utmålas lite som en idyll. Det är mycket snö, det är vinterkyla, det är ett sött litet hus med glasveranda och öppen spis. Myskänslan infinner sig nästan direkt, trots att stugan kräver en del av Nora.

Nora är för övrigt en karaktär som både visar styrka och svaghet, precis som vem som helst. Hon är stark som flyttar så långt ifrån sitt hem och vill börja om på ny kula men något med ex-pojkvännen Jonas gör att hennes svaga sida kommer fram. Han har definitivt psykopatiska drag. Viktor tycker jag är en spännande karaktär. Till en början tänkte jag att han bara var ”grannkillen”, men han är så mycket mer. Precis som Nora bär han också på lite hemligheter och ett bagage.

Boken har ett litet sidospår med författaren Claes och den äldre mannen Torsten. Jag gillar att bit för bit få Torstens liv berättat för mig, men jag funderar samtidigt över Claes plats i boken. Tillför han något till berättelsen eller hade man kunnat utesluta honom?

”Glasveranda med sjöutsikt” utspelar sig strax innan jul, men jag skulle inte klassa det som en julbok. Det är mer en vinterbok och framför allt en relationsroman. Att få följa alla dessa relationer, och hur de en efter en blir starkare, är det som driver boken framåt. Jag ser verkligen fram emot att läsa mer av Hanna Blixt framöver.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Hanna Blixt
Utgivningsår: 2020
Förlag: Historiska Media
Utläst: 25 december 2020
Finns hos: Historiska Media | Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Mias Bokhörna | Villa Freja | Bokprataren | Vargnatts Bokhylla | Bokugglor

Julkalendern 2020 – Lucka 2

Då var det dags för den andra luckan i årets julkalender här på bloggen! Idag är det Historiska Media som sponsrar med boken ”Glasveranda med sjöutsikt” av Hanna Blixt – en varm, romantisk och gripande berättelse som utspelar sig i Leksand kring jul. Tre vinnare får varsitt exemplar.

Om boken:
Nora flyr halsöverhuvud från sin lägenhet i Stockholm där hon bor tillsammans med pojkvännen Jonas, som både uppvisar tydliga psykopatdrag och dessutom bedrar henne. Hon sätter sig på tåget mot det idylliska Leksand för att få distans till allt. Valet av ort beror på att hon som barn brukade hälsa på sina morföräldrar här. Nora söker tröst hos vännen Vega och börjar bit för bit bygga upp sin självkänsla igen. Hon lyckas hyra en liten stuga i Heden, en söt liten timmerstuga med glasveranda och sjöutsikt. Nora lovar sig själv att aldrig falla för en man igen, men sedan möter hon Viktor – den charmige grannkillen som dock verkar bära på en hemlighet.

Samtidigt slår den avdankade författaren Claes klorna i en gammal man vid namn Torsten, som är i nittioårsåldern och som har ett sviktande minne. Men det Torsten har är en fantastisk förmåga att berätta och trollbinda en publik – något som Claes känner att han saknar. Claes mutar den gamle mannen med kaffe och dopp för att få prat på gamlingen, och Torsten börjar berätta om sitt liv.

Tävlingsregler
– Vad förknippar du mest med julen? Varför? Motivera kort ditt svar och glöm ej att ange en giltig e-postadress.

Tävlingen avslutas ikväll 23.59.

TÄVLINGEN ÄR AVSLUTAD! GRATTIS TILL TINA, LOTTA & ELLINORE.

Sweet Home Dalarna av Karin Janson

Hovslagarlärlingen Madde Johansson trivs med sitt trygga liv i den lilla byn i Dalarna där hon vuxit upp. Livet lunkar på med jobb, chipskvällar i soffan och regelbundna ligg med exet Jonte, och på fredagskvällarna drar bästisen Klara med henne till hotellet för att dricka öl. Och det räcker väl så, eller hur?

När stockholmaren Niklas en varm sommardag blåser in i Maddes liv förändras allt. Hans ljusblåa ögon och smittande busighet får Madde att för första gången förälska sig. När sommaren går mot sitt slut väcks en stor fråga: ska Madde våga följa med Niklas tillbaka till storstaden och lämna sitt älskade Dalarna? Hur vet man var man hör hemma? Och finns det något att lära sig av idolen Janis Joplins budskap Try just a little bit harder?

Eftersom vi i år skulle semestra i Dalarna kändes det väldigt lockande att läsa den här feelgoodhistorien. Författaren kommer också att delta i årets digitala version av Feelgoodfestivalen så det kändes som att jag slog flera flugor i en smäll. Jag borde dock ha läst baksidestexten. Det kan hända att jag hade varit fortsatt sugen ändå men jag kanske inte hade haft samma förväntningar. Jag hoppades nämligen komma i lite Dalarna-stämning.

Till att börja med retade huvudkaraktären Madde och hennes nya pojkvän Niklas gallfeber på mig. Madde är så djupt inne i sitt bondeliv med allt vad det innebär att hon inte har hört talas om enkla saker som Niklas pratar om. Niklas å sin sida är en överklasstyp ut i fingerspetsarna och har aldrig hört talas om exempelvis folkrace. Båda har dessutom flera fördomar om den andra och det blir lite av en fars av det. Tanken är nog att man som läsare ska känna igen sig, eller tycka att det är humor men jag blir bara irriterad. Man kan inte ha stoppat huvudet i sanden såpass långt att man inte hört talas om vissa saker. Det är inte trovärdigt. Dessutom upplever jag ingen kemi mellan de två, utan får snarare känslan av en god vänskap.

Boken utspelade sig mestadels på landet i Dalarna, men det kunde ha varit vart som helst i Sverige. Vi fick ta del av Maddes stökiga stuga, Niklas andrahandsboende och sedan var det även en del av historien som utspelade sig i olika stall i och med Maddes jobb som hovslagarlärling. Jag är ingen hästtjej, men jag uppskattade i alla fall Kent. Han kändes som den typiska surgubben som till slut veknat och tagit Madde till sig. Deras relation var verkligen speciell men också riktigt intressant.

Bokens tema gillade jag, att våga välja det som känns rätt och att våga satsa. Jag tror att många har suttit där och inte vågat något och kanske ångrar de sig idag. Det är inte alltid det finns möjlighet att våga heller men ofta lär man sig något av det. Funkar det inte, så funkar det inte.

Summa summarum blev alltså att det här var en bok jag hade förväntat mig mer av. Jag hade hoppats på en genuin kärlekshistoria med Dalarna som bakgrund men nej, tyvärr. Jag hade helt fel förväntningar redan från början och då är det svårt. Om man är en hästtjej och/eller lever på landet kanske man känner igen sig mer i Madde och gänget. Boken var dock lättläst och gick snabbt att läsa.

Mitt betyg: 2/5

Författare: Karin Janson
Utgivningsår: 2020
Förlag: Printz Publishing
Utläst: 2 juli 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Hyllan | Villa Freja

Intervju: Karin Janson

Karin Janson heter författaren och frilansjournalisten som nu i juni är aktuell med boken Sweet Home Dalarna, en humoristisk feelgood.
Sweet Home Dalarna är en feelgood där jag har vänt på de klassiska greppen en aning. I stället för en storstadskvinna som hamnar på landet så får vi följa Madde, en 29-årig tjej som jobbar som hovslagare och bor i en liten by i Dalarna. Madde skulle vilja ta tag i sitt liv, få nya vänner och kanske träffa kärleken, men i stället hamnar hon i tv-soffan med chipspåsen varje kväll. När stockholmaren Niklas dyker upp i byn blir Madde förälskad, trots att de är varandras motsatser i mycket. Framför allt är hon väldigt händig och samtidigt slarvig, medan Niklas har tummen mitt i handen och är pedant. Det blir en skumpig färd framåt, kan man säga.

Sweet Home Dalarna är dock inte Karins debut, utan hon har tidigare bland annat skrivit en trilogi om Byvalla.
– Jag hoppas att läsarna känner igen sig. Den stora skillnaden är egentligen att Byvalla handlar om flera människor i en liten by, men här är det bara fokus på Madde. Men jag skriver fortfarande om livet på landet med en nypa humor.

Förutom författandet är 38-åriga Karin även frilansjournalist. Hon har också älskat att läsa böcker så länge hon kan minnas.
– Jag hittade nyligen en uppsats jag skrivit på mellanstadiet, där vi fått i uppgift av läraren att fantisera om våra liv i framtiden. Jag skrev att jag bodde i Newcastle, tränade galopphästar, var gift med en engelsman som hette Mark och jobbade som författare. Riktigt så blev det förstås inte, men författare blev jag ju till slut. Och så äger jag och min familj tre hästar som alla har tävlat i trav. Min sambo Johan är inte engelsman utan är född i Skogås, vilket väl får anses som nog så exotiskt?
– Jag är själv uppväxt på en bondgård i Stora Skedvi, i Säters kommun. Efter gymnasiet pluggade jag massa kurser och visste inte riktigt vad jag ville bli. Under en period som arbetslös fick jag praktikplats på en tidning och klickade direkt med jobbet! Jag utbildade mig till journalist och jobbade på lokaltidning i sex år, tills jag tog steget och började frilansa. Nu har jag frilansat i nio år och skriver om många olika ämnen, med visst fokus på lantbruk och entreprenörsfrågor.

Karin hade en hel hög med påbörjade manusidéer när hon såg att Storytel letade efter ljudboksmanus hösten 2015. På det viset kom det sig också att hon tog steget och blev författare.
– Tidigare hade jag tänkt att ingen skulle vilja läsa det jag skriver och därför gett upp efter två, tre sidor. Men nu skickade jag in en idé och Storytel nappade! Det blev sedan serien Byvalla, som kommit ut med tre böcker. Efter det har jag också varit med och skrivit en julkalender, Centralgången, och ljudboksromanen Kalla Fötter. När jag väl hade gett ut min första bok rullade det på.

När hon inte skriver tycker hon om att lyssna på musik, titta på serier och läsa. Hon promenerar mycket med sambon Johan och så har hon hästarna hemma i Dalarna som tar mycket tid.
– Sedan tre år tillbaka långpendlar jag mellan en bostad på föräldragården i Dalarna och Johan i Stockholm. Det är lite det bästa av två världar: jag kan både ha livet på landet och i stan, samtidigt. Och så kan jag jobba på tåget, när jag inte åker baklänges och blir illamående.

På frågan vad eller vem som inspirerar henne berättar hon att hon får inspiration av att läsa riktigt bra böcker. Två nyliga favoriter är Caitlin Morans Konsten att bli känd samt Sara Paborns Tistelhonung.
– Caitlin Moran för att hon är så grymt rolig och bra på att gestalta livet som ung kvinna med allt vad det innebär och Sara Paborn för att hon har en gudabenådad språkkänsla. Ibland vill jag lägga en soffkudde över huvudet och tänka att det är väl ingen idé att jag skriver när det finns andra som är så himla bra, men så skärper jag mig och väljer att bli peppad i stället. Jag inspireras också mycket av jobbiga människor, ni vet, såna som tjafsar om rabattkuponger på Ica. Vad driver dem? Varför har de blivit såna? Sådant kan jag fundera på tills de blir karaktärer i en bok.

Till andra som drömmer om att bli författare tipsar hon om att läsa mycket i den genre de vill skriva i. Analysera vad som är bra och vad som är mindre bra.
– Ibland är det nyttigt att läsa en riktigt dålig bok eller se en kass film och fundera på vad som hade kunnat göra storyn bättre. Och försök hitta din röst och de berättelser som just du vill skriva. Det låter både klyschigt och svårt, jag vet. Men tänk att din röst är dina erfarenheter och hur du ser på livet, nästan som ett Instagramfilter. Våga vara ärlig i skrivandet. Skriv om det som känns. Och gör sedan en marknadsanalys av genren och kolla vad ingen har skrivit om ännu. Kanske sitter just du på en ny berättelse?

Foto: Maria Hansson