Sista dagen av John Grisham

Pete Banning var stadens älsklingsson, en krigsveteran nyss hemkommen från andra världskriget, bonde, familjefar och trogen medlem i den lokala kyrkan. En kylig oktobermorgon 1946 går han upp tidigt, åker in till staden och begår ett chockerande brott. När Pete Banning grips svarar han till den som frågar: ”Jag har inga kommentarer” och hur än hans advokat försöker lirka ur honom något som möjligtvis kan förklara hans handlingar vägrar han att berätta mer.

När jag fick förfrågan om att läsa och recensera den här boken blev jag direkt nyfiken. De möten jag har haft med John Grisham har varit goda och jag såg mycket fram emot att ta mig an även den här.

Handlingen drar igång ganska snabbt med det omtalade mordet och därefter följer rättsprocessen och allt runt omkring. Pete Banning är en mycket speciell karaktär. Det tar ett bra tag innan vi får veta syftet med hans handlande och även om jag förstår hans känslor förstår jag inte hur det kan vara värt konsekvenserna. I övrigt får vi möta Petes syster, hans barn, och alla som bor och lever på den lilla orten. Det är mycket skvaller och mycket rykten, precis som det brukar vara på dessa ställen.

Grisham har koll på det han skriver om och det märks att han har gjort sin research. Jag har i stället noll koll på amerikansk historia och det amerikanska rättssystemet, så för mig är dessa delar lite intressanta.

Tyvärr händer det inte så mycket i boken, vilket får mig att tappa intresset. Förlaget kategoriserar boken som en ”spänningsroman” men jag har svårt att hålla med. Boken hade dessutom lätt kunnat kortas ner med 150-200 sidor. Summa summarum är att jag blev oerhört besviken på den här boken. Jag hade hoppats på att få läsa en riktigt bra och spännande Grisham men istället fick jag en lektion i historia och samhällskunskap.

Tack till Albert Bonniers Förlag för recensionsexemplar!

Mitt betyg: 2/5

Författare: John Grisham
Utgivningsår: 2020
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 6 januari 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Kulturbloggen

Jul i krinolin av Amanda Hellberg

December 1870: Den unga fattiga Lovisa Lind ska snart emigrera till Amerika, men först ska hon hjälpa till med konfekten på baron von Drevers spektakulära vinterbal. Förfärat märker hon att den vresige änklingen får hennes frusna hjärta att tina, och attraktionen verkar ömsesidig fastän hon bara är karamellkokerska. Över godsets mörka korridorer svävar både något romantiskt, något sorgset och något kusligt. Medan snön yr och kylan kopplar ett järngrepp om bygden dras Lovisa in i en hisnande karusell av alltmer mystiska hemligheter och omöjlig förälskelse.

För ett par månader sedan såg jag att den här skulle komma och jag tänkte då att jag skulle hinna läsa den innan jul. Boken skulle vara både en romance och en julbok, vilket passar mig perfekt. Jag blev dock ganska besviken och jag ska berätta varför.

Berättelsen i sig tycker jag är helt okej, och jag gillar de små inslagen av spöken och övernaturlighet. Det blir inte för mycket, utan det håller sig på en lagom nivå. Att de däremot marknadsför boken som en romance tycker jag blir fel. Enligt mig är en romancebok en bok med en kärlekshistoria som huvuddel, men betydligt hetare än exempelvis en feelgood. I ”Jul i krinolin” händer inte mycket på den fronten och framför allt får man ingen känsla för relationen mellan Lovisa och baron von Drever, vilket gör att det hela faller lite platt. Sidospåren tar snarare mer plats, och då pratar jag om baron von Drevers bakgrund och varför det spökar.

Att boken skulle vara en julbok är verkligen också att ta i. Boken utspelar sig under vintertid och vi har en vinterbal men mycket mer ”juligt” finns det inte. Författaren hade kunnat göra mer målande beskrivningar för att få upp stämningen men även där faller det. Detta är ett typiskt exempel på en ”julbok” där man bara förlagt handlingen under juletid och kallat det en julbok.

Som jag skrev i början blev jag alltså rejält besviken på den här boken. Jag tyckte om att läsa om 1800-tal, fina fester och karamellkokeri men besvikelsen tog över. Jag hade verkligen hoppats på den här boken och jag får åtminstone säga att den har ett väldigt fint omslag.

Mitt betyg: 2/5

Författare: Amanda Hellberg
Utgivningsår: 2020
Förlag: Lovereads by Forum
Utläst: 23 december 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Fiktiviteter | Bokhyllan | Malins Bokblogg | Hyllan | Mias Bokhörna

Sweet Home Dalarna av Karin Janson

Hovslagarlärlingen Madde Johansson trivs med sitt trygga liv i den lilla byn i Dalarna där hon vuxit upp. Livet lunkar på med jobb, chipskvällar i soffan och regelbundna ligg med exet Jonte, och på fredagskvällarna drar bästisen Klara med henne till hotellet för att dricka öl. Och det räcker väl så, eller hur?

När stockholmaren Niklas en varm sommardag blåser in i Maddes liv förändras allt. Hans ljusblåa ögon och smittande busighet får Madde att för första gången förälska sig. När sommaren går mot sitt slut väcks en stor fråga: ska Madde våga följa med Niklas tillbaka till storstaden och lämna sitt älskade Dalarna? Hur vet man var man hör hemma? Och finns det något att lära sig av idolen Janis Joplins budskap Try just a little bit harder?

Eftersom vi i år skulle semestra i Dalarna kändes det väldigt lockande att läsa den här feelgoodhistorien. Författaren kommer också att delta i årets digitala version av Feelgoodfestivalen så det kändes som att jag slog flera flugor i en smäll. Jag borde dock ha läst baksidestexten. Det kan hända att jag hade varit fortsatt sugen ändå men jag kanske inte hade haft samma förväntningar. Jag hoppades nämligen komma i lite Dalarna-stämning.

Till att börja med retade huvudkaraktären Madde och hennes nya pojkvän Niklas gallfeber på mig. Madde är så djupt inne i sitt bondeliv med allt vad det innebär att hon inte har hört talas om enkla saker som Niklas pratar om. Niklas å sin sida är en överklasstyp ut i fingerspetsarna och har aldrig hört talas om exempelvis folkrace. Båda har dessutom flera fördomar om den andra och det blir lite av en fars av det. Tanken är nog att man som läsare ska känna igen sig, eller tycka att det är humor men jag blir bara irriterad. Man kan inte ha stoppat huvudet i sanden såpass långt att man inte hört talas om vissa saker. Det är inte trovärdigt. Dessutom upplever jag ingen kemi mellan de två, utan får snarare känslan av en god vänskap.

Boken utspelade sig mestadels på landet i Dalarna, men det kunde ha varit vart som helst i Sverige. Vi fick ta del av Maddes stökiga stuga, Niklas andrahandsboende och sedan var det även en del av historien som utspelade sig i olika stall i och med Maddes jobb som hovslagarlärling. Jag är ingen hästtjej, men jag uppskattade i alla fall Kent. Han kändes som den typiska surgubben som till slut veknat och tagit Madde till sig. Deras relation var verkligen speciell men också riktigt intressant.

Bokens tema gillade jag, att våga välja det som känns rätt och att våga satsa. Jag tror att många har suttit där och inte vågat något och kanske ångrar de sig idag. Det är inte alltid det finns möjlighet att våga heller men ofta lär man sig något av det. Funkar det inte, så funkar det inte.

Summa summarum blev alltså att det här var en bok jag hade förväntat mig mer av. Jag hade hoppats på en genuin kärlekshistoria med Dalarna som bakgrund men nej, tyvärr. Jag hade helt fel förväntningar redan från början och då är det svårt. Om man är en hästtjej och/eller lever på landet kanske man känner igen sig mer i Madde och gänget. Boken var dock lättläst och gick snabbt att läsa.

Mitt betyg: 2/5

Författare: Karin Janson
Utgivningsår: 2020
Förlag: Printz Publishing
Utläst: 2 juli 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Hyllan | Villa Freja

Banditsagor – Stulna berättelser

Stulna berättelser? Nej, egentligen tillhör de oss alla. Här har olika författare, dramatiker, serieskapare och illustratörer, med avstamp i den traditionella folksagan, skapat åtta nya sagor. Resultatet är en mångsidig, originell sagosamling fylld med spännande illustrationer. Sagor att skratt till, förundras av, kanske också förfäras och uppröras över. Sagor som mår bra av att läsas högt och upplevas tillsammans av vuxna och barn i olika åldrar. Sagor att prata om.

Det tog ett tag innan jag plockade upp den här och jag vet egentligen inte varför. Den lät spännande och jag gillar den lite speciella designen på boken men den har helt enkelt fått stå, tills nu.

Sagorna är av ganska olika karaktär och det blir lite rörigt. Medan jag uppskattar vissa saker tycker jag också att det finns en hel del i boken som inte passar sig för målgruppen som verkar vara 6-9 år. Jag läser böcker för 6-9 år för min son men den här skulle jag inte läsa för honom på flera år och då är det något som är lite knas. Det handlar om död, som visserligen inte ska mörkas, men också om mycket annat som man som barn kan se som otäckt och det gör att boken som helhet blir ganska läskig.

Även jag som vuxen har tyvärr svårt att ta till mig de olika historierna, mest för att en del gör mig illa till mods. Man ska absolut kunna skriva om det mesta, till och med skoja om det mesta men det gäller också att hålla takt och ton. Det är en fin balansgång ibland.

Tack till Willa Holma Förlag för recensionsexemplaret!

Författare: Viktor Algren, Henrik Bromander, Sara Tuss Efrik, Sara Hansson, Henrik Johansson, Nils Markus Karlsson, Annika Nyman, Elin Ruuth, Manda Stenström
Utgivningsår: 2015
Förlag: Willa Holma Förlag
Utläst: 21 december 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus