Hoppets tåg av Viola Ardone

Det är efterkrigstid och nöden är stor i det krigshärjade Syditalien. Napolitanska Antonietta är desperat i kampen för brödfödan och sätter sin sjuårige son Amerigo, tillsammans med tusentals andra barn, på ett tåg mot Bologna. Amerigo hamnar hos den ensamstående Derna, vars svåger Alcide får en avgörande roll i Amerigos liv när han tillverkar en fiol åt honom. Allt är annorlunda i Emilia Romagna – språket, människorna, maten – men Amerigo anpassar sig snabbt till de nya levnadsvillkoren, inte minst tack vare musiken.

Men så en dag har det blivit dags att återvända till Neapel. Amerigo ser med nya ögon på smutsen och fattigdomen i Quartiere Spagnuolo och den olyckliga Antonietta. Han gör det han måste göra för att överleva, smyger ombord på ett tåg som tar honom tillbaka till sin fostermor Derna.

Många år senare när Amerigo återvänder till Neapel som en vuxen man och berömd fiollärare konfronteras han med sitt ursprung och det förflutna. Ska han sträcka ut en hjälpande hand till sin bror, som han själv blivit hjälpt en gång? Hur långt sträcker sig en människas skyldigheter gentemot en annan?

I den här boken får vi följa en oskyldig liten pojke vid namn Amerigo. Tillsammans med många andra barn sätts han på ett tåg norrut för att han helt enkelt ska få det bättre. Tanken är att barnen senare ska åka tillbaka till sina föräldrar men vissa väljer att stanna. För Amerigo är detta såklart en helt ny upplevelse och rädsla blandas med hopp och nyfikenhet inför vad som komma skall.

Miljöbeskrivningarna är något jag verkligen uppskattar med boken. Det känns verkligen att det är efterkrigstid och när familjen dessutom lever på det sätt de gör blir det på något vis extra påtagligt. Jag upplever dock att jag inte riktigt får lära känna någon och det skulle även kunna förklara varför jag inte riktigt kan ta till mig boken. Den påverkar och griper inte tag i mig som jag hade hoppats.

Jag kan förstå varför människor gillar den här boken och varför den är nominerad till Årets Bok men det är helt enkelt inte min typ av bok.

Tack till Norstedts för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 2/5

Författare: Viola Ardone
Utgivningsår: 2021
Förlag: Norstedts
Utläst: 17 augusti 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Malins Bokblogg | Mias Bokhörna | Boktokig

Flickan som fick en röst av Abi Daré

Fjortonåriga Adunni drömmer bara om en sak. Att få utbilda sig. Hennes mamma har alltid sagt att det är det enda sättet att få en röst – en möjlighet att göra sig hörd och bestämma sin egen framtid. Men istället för utbildning får hon en make, såld av sin pappa som fru nummer tre till en äldre man som vill att hon ska föda honom en son och arvinge. Hon ser sin dröm sakta vittra sönder och rymmer till stan, med förhoppningen om ett bättre liv, och hamnar som hembiträde i en välbärgad familj i Lagos.

Både som dotter, undergiven fru och maktlös tjänare får Adunni lära sig att hon är ingen. De olyckliga omständigheter hon hamnar i tystar henne tillfälligt, men inte helt. Och när hon förstår att hon måste stå upp inte bara för sig själv utan även för andra som funnits där före henne och för de som ska komma efter, så hittar hon ett sätt att tala, tills någon lyssnar.

Som ni kanske vet har jag ju gett mig på att läsa alla de nominerade böckerna till Årets Bok 2021. Det här var den nionde boken i raden och förmodligen en bok som jag inte hade läst om det inte vore för detta uppdrag.

Det jag gillar med boken är att jag fick veta mer om Nigeria. Det finns så många länder jag inte vet något om och Nigeria är ett av dem. Här får jag läsa om livet på landsbygden men även livet i storstaden, orättvisorna och hur livet kan te sig olika beroende på var du är född. Hur man som kvinna i ett land kan vara så oerhört betydelselös och att det krävs en stor kamp bara för att få utbilda sig. Något som vi i Sverige mer eller mindre ser som självklart.

Det är mycket talspråk i boken och redan från de första sidorna var detta ett irritationsmoment. Jag frågade på Instagram om det var värt att fortsätta läsa, så jobbigt tyckte jag att det var. Jag kan förstå att författaren gjort såhär på sätt och vis men för min del fungerade det inte. Tack vare att boken ändå hade så korta kapitel fick jag ett hyfsat flyt i min läsning. Boken hade ett öppet slut men jag hade gärna sett att vi fick läsa något mer om Adunni. Bara ett kort kapitel eller någon form av epilog. Det tog slut så hastigt och jag lämnades därmed med känslan ”jaha?”.

Jag är glad att jag inte slutade läsa den men det är heller ingen bok som kommer att finnas med mig. Det är alltid roligt att lära sig något nytt men utöver det gav boken mig inte så mycket. För mig är det inte årets bok 2021.

Mitt betyg: 2/5

Författare: Abi Daré
Utgivningsår: 2020
Förlag: Piratförlaget
Utläst: 9 augusti 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Malins Bokblogg | Elzas Bokhylla | Boktokig | Den läsande Kaninen

Vänligheten av John Ajvide Lindqvist

9789177751373-scaledEn klargul, låst container.

En höstmorgon 2018 står den bara där, i Norrtäljes hamn. Ingen vet hur den har kommit dit. När den så småningom öppnas kommer dess innehåll att förvandla Norrtälje. Den vardagliga vänligheten börjar att vittra bort.

Under denna förändringens tid får vi följa sex personer runt 30 år som även de är stadda i omvandling. Max och Johan spelar minigolf och Pokémon Go och undrar när det verkliga livet ska börja. Siw och Anna går på gym för att bli av med sin övervikt. Marko och Maria flydde från Bosnien som små och har tillsynes lyckats väl i livet, men något gnager.

I början av den här boken upplevde jag att det var väldigt jobbigt att läsa, dels på grund av storleken men också för att jag hade svårt att komma in i den. Jag störde mig också en del på alla skeva beskrivningar av människor som faktiskt kändes ganska osmakliga. En bit in i boken kunde jag dock tänka bort detta och ta till mig karaktärerna mer, vilket gjorde det lite roligare att läsa.

I boken är det Max, Johan, Siw, Anna, Marko och Maria som står i centrum. De är vänner sedan skolan, några är syskon och så vidare. Vi får även träffa Alva en hel del, Siws lillgamla dotter som var en riktigt härlig karaktär. Det är en del karaktärer att hålla reda på, men på något vis fungerar det i den här boken. Vi får den bakgrund som behövs kring var och en och till viss del kan vi förstå var och ens beteende och handlingar. Deras relationer är väl på ett vis också grundstommen i boken och det som görs att den drivs framåt.

Det övernaturliga i det här fallet har jag svårt för. Jag gillar ändå övernaturligheter men jag tycker inte det passar in i den här smeten. Visst, deras syner och hörsel men det som bor i vattnet. Nja. Jag har även svårt att förstå hur vissa saker bara lämnas till sitt öde eller accepteras på en sekund, trots att det nyss var helt otänkbart.

Jag har svårt att tycka om en bok som tar så lång tid att komma in i. Dessutom finns flera störmoment för min del så det slutliga betyget blir ok. Den är ok, inte mer.

Mitt betyg: 2/5

Författare: John Ajvide Lindqvist
Utgivningsår: 2021
Förlag: Ordfront Förlag
Utläst: 12 juni 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Bokkoll | Bokblomma | Ugglan & Boken | Fiktiviteter | Beroende av böcker

Den sista migrationen av Charlotte McConaghy

ll_charlottemcconaghy_densistamigrationen_skyddsomslag.inddFranny Stone har tillbringat hela livet vid havet, driven av kärleken till fåglarna som svävar ovanför. Men när klimatförändringarna medför att alla vilda djur börjar dö ut i fruktansvärd hastighet börjar även hennes älskade fåglar att försvinna.

På Grönland hittar hon den sista flocken silvertärnor, som migrerar längre än något annat djur, och hon bestämmer sig för att följa dem till deras slutmål på Antarktis. Hon lyckas komma ombord på Saghani, en av världens sista fiskebåtar, och tillsammans ger de sig ut på en farofylld färd över havet.

Men Franny bär på ett mörkt förflutet. Ett förflutet kantat av förluster fram till den fruktansvärda incident som tvingade henne till denna sista migration. Medan Saghani följer silvertärnorna i skyn avslöjas Frannys hemligheter bit för bit och hon inser att det hon har försökt fly ifrån under hela sitt liv slutligen har hunnit ikapp henne.

Den här boken har jag varit nyfiken på ett tag men när alla började gissa att den skulle bli nominerad till Årets bok sköt jag fram den lite i att läsa-listan och tog tag i den under april. Förväntningarna var höga men jag var samtidigt lite osäker på om jag verkligen skulle gilla den. Det är ju det där med hypade böcker.

Vår huvudperson, Franny, får vi möta direkt och det är svårt att sätta fingret på henne som karaktär. Trots att stämningen är ganska melankolisk och berättelsen i sig är tragisk får jag ingen känsla för Franny. Jag har därför svårt att känna med henne och någon annan karaktär gjorde inte heller något vidare avtryck.

Det är ett stort fokus på natur, klimat och fåglar. Boken har kallats för cli-fi hos vissa, alltså klimatfiktion, och jag är böjd att hålla med. Författaren målar upp för oss vad som händer när djuren försvinner och det är ingen trevlig syn men det tar inte så bra på mig som jag hoppats, kanske delvis för att jag har svårt att känna med karaktärerna eller tycka att det är intressant.

Jag stämmer inte in i hyllningskören gällande den här boken. För min del var den ”meh” och jag blev mest besviken, även om den var välskriven. Omslaget är dock helt fantastiskt.

Mitt betyg: 2/5

Författare: Charlotte McConaghy
Utgivningsår: 2020
Förlag: Lavender Lit
Utläst: 30 april 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Enligt O | Idas Recensioner | Hyllan | Malins Bokblogg | Lottens Bokblogg

Illuminae av Amie Kaufman och Jay Kristoff

This morning, Kady thought breaking up with Ezra was the hardest thing she’d have to do. This afternoon, her planet was invaded.

The year is 2575, and two rival mega-corporations are at war over a planet that’s little more than a speck at the edge of the universe. Now with enemy fire raining down on them, Kady and Ezra — who are barely even talking to each other—are forced to evacuate with a hostile warship in hot pursuit.

But their problems are just getting started. A plague has broken out and is mutating with terrifying results; the fleet’s AI may actually be their enemy; and nobody in charge will say what’s really going on. As Kady hacks into a web of data to find the truth, it’s clear the only person who can help her is the ex-boyfriend she swore she’d never speak to again.

Den här boken har ju verkligen blivit uppmärksammad och jag har varit nyfiken på den enda sedan den kom ut. Ibland tar det lite tid dock så först nu tog jag tag i den och ja, den var inte riktigt som jag hade väntat mig.

Jag hade hört att boken skulle innehålla en hel del olika dokument, rapporter och så vidare men jag trodde inte att HELA boken skulle bestå av dem. Det var kommunikationsmeddelanden, olika hemligstämplade dokument, intervjuer, chatmeddelanden och så vidare. På grund av detta var boken givetvis snabbläst men jag hade svårt att komma in i berättelsen och få någon som helst känsla för karaktärerna. I min hjärna var de bara två olika dokument. Det var först mot slutet jag började känna med dem, men det ska inte behöva ta så lång tid. Boken är definitivt unik i sin utformning, men det var inget som föll mig i smaken alls.

Världsbygget och historien i sig var riktigt spännande och jag hade förmodligen slukat hela historien på en gång om det hade varit skrivet annorlunda. Jag vill kunna lära känna karaktärerna ganska omgående men i stället upplevde jag boken tråkig och hade det inte varit för att jag alltid avslutar alla böcker hade jag nog lagt denna i från mig. Slutet på boken gav dock mersmak men just nu vet jag inte om jag orkar med att läsa två böcker till som är skrivna på det här sättet.

Mitt betyg: 2/5

Författare: Amie Kaufman och Jay Kristoff
Serie: The Illuminae Files #1
Utgivningsår: 2015
Förlag: Knopf Books
Läst färdigt: 1 mars 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus | The Book Depository

Andra som bloggat om boken:
Bokugglor | Ewelinas Bokblogg | Fiktiviteter | Carolina läser… | Iheartfantasy

Sista dagen av John Grisham

Pete Banning var stadens älsklingsson, en krigsveteran nyss hemkommen från andra världskriget, bonde, familjefar och trogen medlem i den lokala kyrkan. En kylig oktobermorgon 1946 går han upp tidigt, åker in till staden och begår ett chockerande brott. När Pete Banning grips svarar han till den som frågar: ”Jag har inga kommentarer” och hur än hans advokat försöker lirka ur honom något som möjligtvis kan förklara hans handlingar vägrar han att berätta mer.

När jag fick förfrågan om att läsa och recensera den här boken blev jag direkt nyfiken. De möten jag har haft med John Grisham har varit goda och jag såg mycket fram emot att ta mig an även den här.

Handlingen drar igång ganska snabbt med det omtalade mordet och därefter följer rättsprocessen och allt runt omkring. Pete Banning är en mycket speciell karaktär. Det tar ett bra tag innan vi får veta syftet med hans handlande och även om jag förstår hans känslor förstår jag inte hur det kan vara värt konsekvenserna. I övrigt får vi möta Petes syster, hans barn, och alla som bor och lever på den lilla orten. Det är mycket skvaller och mycket rykten, precis som det brukar vara på dessa ställen.

Grisham har koll på det han skriver om och det märks att han har gjort sin research. Jag har i stället noll koll på amerikansk historia och det amerikanska rättssystemet, så för mig är dessa delar lite intressanta.

Tyvärr händer det inte så mycket i boken, vilket får mig att tappa intresset. Förlaget kategoriserar boken som en ”spänningsroman” men jag har svårt att hålla med. Boken hade dessutom lätt kunnat kortas ner med 150-200 sidor. Summa summarum är att jag blev oerhört besviken på den här boken. Jag hade hoppats på att få läsa en riktigt bra och spännande Grisham men istället fick jag en lektion i historia och samhällskunskap.

Tack till Albert Bonniers Förlag för recensionsexemplar!

Mitt betyg: 2/5

Författare: John Grisham
Utgivningsår: 2020
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 6 januari 2021
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Kulturbloggen

Jul i krinolin av Amanda Hellberg

December 1870: Den unga fattiga Lovisa Lind ska snart emigrera till Amerika, men först ska hon hjälpa till med konfekten på baron von Drevers spektakulära vinterbal. Förfärat märker hon att den vresige änklingen får hennes frusna hjärta att tina, och attraktionen verkar ömsesidig fastän hon bara är karamellkokerska. Över godsets mörka korridorer svävar både något romantiskt, något sorgset och något kusligt. Medan snön yr och kylan kopplar ett järngrepp om bygden dras Lovisa in i en hisnande karusell av alltmer mystiska hemligheter och omöjlig förälskelse.

För ett par månader sedan såg jag att den här skulle komma och jag tänkte då att jag skulle hinna läsa den innan jul. Boken skulle vara både en romance och en julbok, vilket passar mig perfekt. Jag blev dock ganska besviken och jag ska berätta varför.

Berättelsen i sig tycker jag är helt okej, och jag gillar de små inslagen av spöken och övernaturlighet. Det blir inte för mycket, utan det håller sig på en lagom nivå. Att de däremot marknadsför boken som en romance tycker jag blir fel. Enligt mig är en romancebok en bok med en kärlekshistoria som huvuddel, men betydligt hetare än exempelvis en feelgood. I ”Jul i krinolin” händer inte mycket på den fronten och framför allt får man ingen känsla för relationen mellan Lovisa och baron von Drever, vilket gör att det hela faller lite platt. Sidospåren tar snarare mer plats, och då pratar jag om baron von Drevers bakgrund och varför det spökar.

Att boken skulle vara en julbok är verkligen också att ta i. Boken utspelar sig under vintertid och vi har en vinterbal men mycket mer ”juligt” finns det inte. Författaren hade kunnat göra mer målande beskrivningar för att få upp stämningen men även där faller det. Detta är ett typiskt exempel på en ”julbok” där man bara förlagt handlingen under juletid och kallat det en julbok.

Som jag skrev i början blev jag alltså rejält besviken på den här boken. Jag tyckte om att läsa om 1800-tal, fina fester och karamellkokeri men besvikelsen tog över. Jag hade verkligen hoppats på den här boken och jag får åtminstone säga att den har ett väldigt fint omslag.

Mitt betyg: 2/5

Författare: Amanda Hellberg
Utgivningsår: 2020
Förlag: Lovereads by Forum
Utläst: 23 december 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Fiktiviteter | Bokhyllan | Malins Bokblogg | Hyllan | Mias Bokhörna

Sweet Home Dalarna av Karin Janson

Hovslagarlärlingen Madde Johansson trivs med sitt trygga liv i den lilla byn i Dalarna där hon vuxit upp. Livet lunkar på med jobb, chipskvällar i soffan och regelbundna ligg med exet Jonte, och på fredagskvällarna drar bästisen Klara med henne till hotellet för att dricka öl. Och det räcker väl så, eller hur?

När stockholmaren Niklas en varm sommardag blåser in i Maddes liv förändras allt. Hans ljusblåa ögon och smittande busighet får Madde att för första gången förälska sig. När sommaren går mot sitt slut väcks en stor fråga: ska Madde våga följa med Niklas tillbaka till storstaden och lämna sitt älskade Dalarna? Hur vet man var man hör hemma? Och finns det något att lära sig av idolen Janis Joplins budskap Try just a little bit harder?

Eftersom vi i år skulle semestra i Dalarna kändes det väldigt lockande att läsa den här feelgoodhistorien. Författaren kommer också att delta i årets digitala version av Feelgoodfestivalen så det kändes som att jag slog flera flugor i en smäll. Jag borde dock ha läst baksidestexten. Det kan hända att jag hade varit fortsatt sugen ändå men jag kanske inte hade haft samma förväntningar. Jag hoppades nämligen komma i lite Dalarna-stämning.

Till att börja med retade huvudkaraktären Madde och hennes nya pojkvän Niklas gallfeber på mig. Madde är så djupt inne i sitt bondeliv med allt vad det innebär att hon inte har hört talas om enkla saker som Niklas pratar om. Niklas å sin sida är en överklasstyp ut i fingerspetsarna och har aldrig hört talas om exempelvis folkrace. Båda har dessutom flera fördomar om den andra och det blir lite av en fars av det. Tanken är nog att man som läsare ska känna igen sig, eller tycka att det är humor men jag blir bara irriterad. Man kan inte ha stoppat huvudet i sanden såpass långt att man inte hört talas om vissa saker. Det är inte trovärdigt. Dessutom upplever jag ingen kemi mellan de två, utan får snarare känslan av en god vänskap.

Boken utspelade sig mestadels på landet i Dalarna, men det kunde ha varit vart som helst i Sverige. Vi fick ta del av Maddes stökiga stuga, Niklas andrahandsboende och sedan var det även en del av historien som utspelade sig i olika stall i och med Maddes jobb som hovslagarlärling. Jag är ingen hästtjej, men jag uppskattade i alla fall Kent. Han kändes som den typiska surgubben som till slut veknat och tagit Madde till sig. Deras relation var verkligen speciell men också riktigt intressant.

Bokens tema gillade jag, att våga välja det som känns rätt och att våga satsa. Jag tror att många har suttit där och inte vågat något och kanske ångrar de sig idag. Det är inte alltid det finns möjlighet att våga heller men ofta lär man sig något av det. Funkar det inte, så funkar det inte.

Summa summarum blev alltså att det här var en bok jag hade förväntat mig mer av. Jag hade hoppats på en genuin kärlekshistoria med Dalarna som bakgrund men nej, tyvärr. Jag hade helt fel förväntningar redan från början och då är det svårt. Om man är en hästtjej och/eller lever på landet kanske man känner igen sig mer i Madde och gänget. Boken var dock lättläst och gick snabbt att läsa.

Mitt betyg: 2/5

Författare: Karin Janson
Utgivningsår: 2020
Förlag: Printz Publishing
Utläst: 2 juli 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Hyllan | Villa Freja

Banditsagor – Stulna berättelser

Stulna berättelser? Nej, egentligen tillhör de oss alla. Här har olika författare, dramatiker, serieskapare och illustratörer, med avstamp i den traditionella folksagan, skapat åtta nya sagor. Resultatet är en mångsidig, originell sagosamling fylld med spännande illustrationer. Sagor att skratt till, förundras av, kanske också förfäras och uppröras över. Sagor som mår bra av att läsas högt och upplevas tillsammans av vuxna och barn i olika åldrar. Sagor att prata om.

Det tog ett tag innan jag plockade upp den här och jag vet egentligen inte varför. Den lät spännande och jag gillar den lite speciella designen på boken men den har helt enkelt fått stå, tills nu.

Sagorna är av ganska olika karaktär och det blir lite rörigt. Medan jag uppskattar vissa saker tycker jag också att det finns en hel del i boken som inte passar sig för målgruppen som verkar vara 6-9 år. Jag läser böcker för 6-9 år för min son men den här skulle jag inte läsa för honom på flera år och då är det något som är lite knas. Det handlar om död, som visserligen inte ska mörkas, men också om mycket annat som man som barn kan se som otäckt och det gör att boken som helhet blir ganska läskig.

Även jag som vuxen har tyvärr svårt att ta till mig de olika historierna, mest för att en del gör mig illa till mods. Man ska absolut kunna skriva om det mesta, till och med skoja om det mesta men det gäller också att hålla takt och ton. Det är en fin balansgång ibland.

Tack till Willa Holma Förlag för recensionsexemplaret!

Författare: Viktor Algren, Henrik Bromander, Sara Tuss Efrik, Sara Hansson, Henrik Johansson, Nils Markus Karlsson, Annika Nyman, Elin Ruuth, Manda Stenström
Utgivningsår: 2015
Förlag: Willa Holma Förlag
Utläst: 21 december 2019
Finns hos: Adlibris | Bokus